intervju danny saucedo
”Jag bar på en dröm om att ta över världen” Han började sjunga i gosskör som femåring och har sedan genombrottet i Idol blivit folkkär med sina danspoplåtar. Nu sätter Danny Saucedo upp en egen show. TEXT: LOUISE FAUVELLE FOTO: MORGAN NORMAN OCH PÄR BÄCKSTRAND/ T V4
P
å väggarna i mötesrummet på skivbolaget United Stages kontor på Södermalm i Stockholm hänger inramade foton på svenska artister. Melissa Horn, Lars Winnerbäck, Loreen och Danny Saucedo. Den senares singel Play it for the girls från 2006 har sålt guld, förkunnar diplomet med en bild på den leende popartisten med lång, blond, gelékammad snedlugg. En tio år äldre Danny sitter i en lila snurrfåtölj och skrattar. – Jag undrar varför ingen bad mig gå och klippa mig, säger han med en nick mot fotot på väggen. Sedan Danny slog igenom i TV4:s talangprogram Idol för ett decennium sedan har han gått från att vara flickidol i poptrion E.M.D. till att bli en etablerad artist med fyra soloalbum bakom sig och som både har tävlat i och lett Melodifestivalen. När vi ses före jul är Dannys dagar hektiska – fyllda med möten, träning, repetitioner och däremellan en och annan intervju. Den 25 januari är det premiär för det största hittills i hans karriär: en egen dans- och musikshow på Hamburger Börs i Stockholm. – Det är intensivt, men roligt. Att göra en sådan här föreställning är både spännande och jävligt läskigt. Jag måste ju sälja biljetter, det har jag aldrig behövt göra tidigare, säger han och lägger benen i kors. Danny bor bara några portar bort från skivbolagets adress. Med undantag från en period i Los Angeles har han varit Södermalm trogen. Det var i den här stadsdelen, det här kvarteret, som allting började.
Danny växte upp med sin två år äldre bror Leandro och sin bolivianska mamma Patricia som är spansk- och engelsklärare. Danny hade Emil i Lönneberga som idol och beskriver sitt unga jag som sprallig och busig. Mellan hyssen var det dock en rad kulturella aktiviteter som fyllde schemat. Som femåring började han ta fiollektioner och sjunga i gosskören i Katarina kyrka. Han gick på spanskspråkigt dagis, engelskspråkigt fritids, läste franska hos franciskanersystrar och var med i Vår Teater. – Mamma ville att jag och brorsan skulle bli kultiverade polylingvister och hade höga ambitioner. Hon sjöng alltid spanska sånger med oss – vi kvittrade hela tiden hemma. Och hon målade och tog med mig och ritade kroki. Det är en flummig kvinna, säger Danny och ler. Hur var det att växa upp med alla dessa aktiviteter och höga ambitioner? – Jag visste ju inget annat. Mina klasskamrater spelade kanske fotboll en gång i veckan. Jag höll aldrig på med någon sport, men mamma satte mig på en kurs i tiodans – pardans där man har klackskor – när jag var nio-tio. Det var inte så ballt när man lyssnade på Michael Jackson. Men idag är jag jäkligt tacksam för allt hon introducerade oss till. På högstadiet gick Danny i Adolf Fredriks musikklasser. Där bestämde han sig för att lägga ner fiolen och plocka upp gitarren och det var också då som tanken på att bli artist och skriva låtar föddes. – Idag känner jag att jag har ett syfte med min musik. Men då var det nog mest en längtan efter ▶▶
141