r e p o r ta g e
Mälar 22:a fick nytt liv Båtfantast med extra svaghet för gamla segelbåtar i trä. Är man det går man inte förbi en nedgången skönhet. Då faller man pladask för de vackra linjerna och gör allt för att hitta ägaren och ta båten under sina beskyddande vingar.
Robert Brauns.
Text: Anne Adre, Foto: Privata samt Karl-Fredrik Ingemarsson
D
et gjorde Robert Brauns när han fick ögonen på en Mälar 22:a, ett ”fantastiskt, arkitektoniskt mästerverk”, på varvet vid Östhammars Segelsällskap i Roslagen, sommaren 2005. Det visade sig vara Sveriges äldsta Mälar 22, nummer 2 (Emtvå). Systerfartyget, nummer 1, ligger på Sjöhistoriska museet. – Efter mycket forskande fick jag tag i de två stockholmare som seglat båten en sommar och sedan låtit den stå kvar på varvet utan täckning. Den var illa åtgången, så jag fick den gratis, berättar Robert. Han insåg förstås att det inte var särskilt förnuftigt att ta sig an vraket. Men han blev förälskad i båtens vackra linjer. – Min far har påverkat mig mycket när det gäller träbåtar. Han har själv renoverat flera stycken under årens lopp. Och sedan jag var liten grabb har jag gillat Mälarbåtarna. Det tog några år innan renoveringen kom igång. Båten började plockas isär och bedömningar kring renoveringsbehovet gjordes. Till slut bestämde sig Robert för att båten skulle återföras till perfektion. Han tog kontakt med Per Ingemarsson i Östhammar, möbelsnickare och erfaren träbåtsbyggare tillika framgångsrik kappseglare och frågade om han ville åta sig uppdraget. Det ville han. Roberts far, Paul Brauns, hade tidigare sålt liknande skönheter 54 båtl iv 2• 2013
Sveriges äldsta Mälar 22, nummer 2 (Emtvå) har fått nytt liv och sålts vidare till Tyskland där hon blir omhändertagen.
till Tyskland och han blev en dag kontaktad av en gammal kund. När han hörde talas om renoveringsprojektet ville han köpa båten. – Det var ju inte min tanke egentligen. Men jag nämnde en summa och han accepterade, berättar Robert. Prisnivån i Tyskland är helt annorlunda jämfört med i Sverige – där betalar man stora pengar för en sådan här båt. Hur mycket vill dock inte Robert säga, men han fick mycket bra betalt. – Många träbåtsfantaster i Sverige tycker inte om att de här båtarna säljs utomlands. Men
alternativet är tyvärr ofta motorsågen. Jag tycker att det är bättre att de bevaras. Och utan den här finansieringen hade renoveringen varit otänkbar. Per Ingemarsson lade ner ungefär 300 timmars arbete. En annan snickare i trakten, Jürgen Brügge, arbetade i tre månader med bland annat kölbultar, köl och spant. Själv fungerade Robert som projektledare tillsammans med sin far, men jobbade också med mast och rigg. – Jag har gjort min kulturgärning och bevarat en båt, säger Robert stolt.
Fakta om mälar 22 EMTVÅ Emtvå är byggd 1930 och är en lottbåt som byggdes som tvillingbåt med Emett. Längd: Bredd: Djupgående: Deplacement: Material: Däck:
9,5 meter 1,8 meter 1,3 meter 1,5 ton inklusive köl, som är av järn Båten är byggd i furu på ek- och järnspant med överbyggnad i ek eller mahogny. Målad däcksduk på spontat virke.
M22-klassen innehar SM-status och är en aktiv kappseglingsklass. Båten ritades och konstruerades 1930 av Gustaf Estlander. Åren 1930–1940 byggdes cirka tio båtar per år. 1948 byggdes nummer 136, vilket är den näst sista båten. 137:an blev klar 1962. www.batliv.se/pdf
Fakta om renoveringen • Nya bottenstockar i ek • Nya sambord • Nytt dödträ (trädelen av kölen) • Nya syrafasta M16 kölbultar/ muttrar • 8 par nya syrafasta EN 1.4404 stålspant 6. Div. ny bordläggning, endast 4 meter totalt • Förstärkning under trädäck, delvis nya däcksbalkar • Ny akterspegel • Nya ruffsidor i mahogny • Ny däcksduk • Alla däckslister och däckssarger har bytts ut • Alla ytskikt är nymålade/ fernissade • Totalrenoverad mast, bom/ rigg • Nya kvalitetssegel, stor och fock • Ny klädsel på ruffdynor • Ny roderstäv