Page 1

Foto: STINA STENMARK

Vecka 9 • 26 februari 2014

Skolbyggnaden från 1924 en fin dag i september.

Foto: SANDRA BERNELIN

Vad är det som händer i skolans kojskog egentligen? Sidan 4

Foto: HUGO ERIKSSON

Vem har flyttat in i Vebomarks jättegamla hus?

Sidan 9

Foto: SOFIA WALLGREN

Vad är det som har hänt i det gamla klassrummet?

Sidan 11

Allt detta får du veta mer om du öppnar och läser vad vi tagit reda på och skrivit om i den här tidningen. Hoppas du gillar det! /Klass 4–6, Vebomarks byaskola


2

26 februari 2014

Ledarkrönika

Klass 4–6

Styrelsen från vänster: Viola Andersson, Ulf Greve, Ulrika Olofsson, Jessika Lundberg, Pia Löfroth. Styrelsemedlem Robert Bernelin och Annika Forsgren saknas på bilden. Foto: ROBERT BERNELIN

Nästa etappmål får bli att driva skola i åtminstone 16 år till, men nu som ägare av våra egna lokaler.

Tidningsprojektet en resa i tiden

M

ånga ögonbryn höjdes nog lite extra under våren 2011. Plötsligt började mäklarannonser på Vebomarks byaskola synas både på Blocket och i Norran. Skellefteå kommun hade beslutat att sälja fastigheten där Vebomarks byaskola bedriver skolverksamhet. Fastighetskontoret hade dock kontaktat skolan ett tag före mäklaren gjorde sitt besök hos oss och förklarat att de ämnade sälja byggnaderna och gärna såg skolans förening som köpare. Vi var redan hyresgäster och kommunen sa därför att vi hade första ”tjing” som köpare. Så vitt vi vet lades inte något anbud in på att köpa två skolbyggnader från 1924 respektive 1963, men spekulationerna om skolans fortsatta existens var definitivt igång. De förhandlingar kring skolköpet som inleddes med kommunen under våren 2011 kommer att vara klara under våren 2014. Vebomarks byaskola kommer då att bedriva skolverksamhet i egna lokaler. Ett nytt kapitel tar därmed vid i skolans historia. I 16 år har Vebomarks byaskola som friskola bedrivit skolverksamhet i hyrda lokaler. Nästa etappmål får därför bli att driva skola i åtminstone 16 år till, men nu som ägare av våra egna lokaler. På vår resa mot framtiden ser vi en mängd möjligheter av utveckling för skolan, dess byggnader och bygden runt Vebomarks byaskolas upptagningsområde. Vi hoppas ni vill följa med på resan. Skolan har ett projektarbete som heter ”Vi gör tidning”. I den här bilagan ska ni få ta del av eleverna arbete i detta projekt. Idén föddes tidigt i höstas om någon typ av skrift inför det nya kapitlet som skolan just börjat. Att göra det i samarbete med eleverna på skolan kändes som det naturliga upplägget. Utan eleverna skulle vi inte finnas till! Se bilagan som en liten tidsresa om hur friskolan en gång startades, hur vi haft det, har det och hoppas på och fortsätta ha det.

STYRELSE OCH PERSONAL VID VEBOMARKS BYASKOLA

Personalen. Från vänster: Lennart Ljung, Lillemor Normark, Maria Olofsson, Frida Karlsson, Stina Stenmark, Anna Ulfsparre, Eleinor Lundqvist och Bodil Andersson. Foto: SANDRA BERNELIN

Redaktion

Namn: Ellen Huber Guldhag Ålder: 10 år Bor: Mårtensboda Intressen: Simning, fotboll och ridning.

Namn: Emrik Bernelin, Ålder: 10 år Bor: Vebomark Intresse: Star Wars och Harry Potter

Namn: Orvar Johan Berglund Ålder: 12 år Bor: Vebomark Intressen: Fiska, köra fyrhjuling och spela hockey.

Namn: Samuel Ingman Ålder: 11 år Bor: Mångbyn Intressen: Spela in film och vara med polare med mera.

Namn: Hugo Eriksson Ålder: 11 år Bor: Mjödvattnet Intressen: Fota och djur.

Namn: Lina Nyström Ålder: 10 år Bor: Vebomark Intressen: Simning och musik (piano, gitarr, trombon och ukulele)

Namn: Jenny Bodén Ålder: 10 år Bor: Mårtensboda Intressen: Hästar

Namn: Jesper Söderström Ålder: 12 år (snart ton-åring! XD!) Bor: Vallen Intressen: Skriva, göra film och ”jobba”.

Namn: Sandra Bernelin Ålder: 11 år Bor: Vebomark Intressen: Star Wars, dansa och läsa.

Namn: Sofie Nyström Ålder: 11 år Bor: Vebomark Intressen: Baka och fota.

Namn: Tanya Kling Ålder: 11 år Bor: Mjödvattnet Intressen: Djur och natur, skönhet och sport.

Namn: Vincent Landin Ålder: 11 år Bor: Östra Näset Intressen: Fotografering, vara med kompisar och djur.


Vi stödjer Vebomarks skoltidningsprojekt. Ett bra skolarbete är starten på ett bra liv. Därför stödjer vi samarbetet mellan Vebomarks skola och tidningen Mellanbygden som resulterat i denna skoltidning.

Guldsponsorer

Gården 0913-400 18

Vallens Föreningar

Svarttjärns Samverkansförening

Silversponsorer

0511-551 59 KINNEKULLE

0910-710 777 • Skellefteå

Ytterbyn/Näsets Byaförening

Englunds Gräv

Stenmarks Lantboende

RörLindström

Hästen Frode Viking

Burgärda Gård


4

26 februari 2014

Intriger i kojskogen I en sänka nedanför skolan finns en dunge med träd. Under hösten 2013 har det byggts en mängd kojor. Det har pågått loppis mellan kojornas innehavare så väl som hotellverksamhet och laserfighter. Tider av fred har avlöst varandra med tider av intriger, därav ämnet för artikelskrivandet till vårt tidningsjobb med rubriken: ”Intriger i kojskogen”, här följer ett smakprov på några av elevernas artiklar på temat.

Allt har varit rörigt sen Darth Maul landade med sitt rymdskepp här igår kväll. I morse kom jediriddaren Anakin Skywalker och hans padawanlärling Ahsoka Tano för att ordna upp allt. Bellatrix Lestrange

En enda röra! I dag ska vi till kojskogen för att intervjua några personer om ett bråk där med Darth Maul. När vi kommer fram är allt bara kaos. Vi hör skrik och håret reser sig i nacken. Det luktar bränt. Vi ser en kvinna med svart hår och svarta kläder. Vi frågar henne vad hon heter. – Jag heter Bellatrix Lestrange.

Vi frågar vad som hänt.

– Allt har varit rörigt sen Darth Maul landade med sitt rymdskepp här igår kväll. I morse kom jediriddaren Anakin Skywalker och hans padawanlärling Ahsoka Tano för att ordna upp allt. Men det har bara blivit rörigare! Vi hoppas att Darth Maul snart ska ge sig och flyga härifrån. Dessutom har Barrack Obama fegat ur när han försökte lösa konflikten med Darth Maul”, berättar Bellatrix Lestrange. Det verkar vara mycket bråk här, vi återkommer för att se om det löser sig.

SANDRA BERNELIN

Här är vi i kojskogen!

Foto: STINA STENMARK

Bråk i kojskogen Kojskogen i Vebomark är en liten skog där barnen brukar bygga kojor på rasterna. Men sen ett tag har det varit så mycket bråk där att fröknarna nu hotar med att såga ner träden. Barnen protester mot detta och hotar därför med att sluta skolan. Det går inte fröknarna med på. Så

barnen gjorde varsin flagga som det stod ”barnen” på och ropade: – Vi protesterar! Vi protesterar!

Fröknarna gjorde då en flag-

ga som det stod ”fröknarna” på. Det slutade med att barnen vann. Fröknarna blev arga och satte sig på toalet-

ten och sura. Barnen tyckte det var synd om fröknarna och gick till dem och sa att de skulle sluta bråka. Det tyckte fröknarna var en bra idé På rasterna är nästan alla nere i kojskogen igen och det är inget bråk. Nu är alla nöjda igen.

JENNY BODÉN

Kojskogen, vad händer där?

Intriger vart man ser....

Foto: SANDRA BERNELIN

I dag ska vi hälsa på i kojskogen i Vebomark. Vi åkte dit för att det talas om att det är väldigt fint och mycket fin fågelsång där. När vi närmar oss skogen hittar vi en kort flicka med söndriga kläder och rufsigt hår. Vi frågar vad honheter, hon svarar Mommo. Vad tycker du om den fina miljön här? – Jag tycker den är fin och det finns många goda saker och smaska på här, svarar Mommo. – Jaha har dom skaffat en kiosk?, undrar vi. – Nej, nej, jag menar det finns mycket med naturliga gåvor som kommer från naturen berättar Mommo. – Som vaddå?, undrar vi nyfiket. – Ja det finns ju mycket småkryp och löv och träd tillexempel, svarar Mommo. – Okej! Vad gör man mer

här nere?, frågar vi, med en äcklig smak av småkryp i munnen. – Jag brukar plocka mask och bada i brännässlor, berättar Mommo.

Medan

vi pratar med Mommo så ser vi att det kommer en flodhäst med små pippilotter och röda små gummisnoddar gåendes. Lukten av flod med en blandning av häst sprider sig. Flodhästen tar Mommo. Vi hör hur Mommo skriker som en gammal rostig cykel. Vi får rysningar av ljudet. Sen märker de andra i kojskogen att Mommo är borta och de frågar oss om vi har ätit upp Mommo. Nej, säger vi men det tror oss inte så de ringer polisen och nu sitter vi i fängelse och har skickat detta från vår mobil. Fortsättning följer…kanske…

VINCENT LANDIN

Vad pågår i Vebomarks kojskog? Kojskogen i Vebomark är en av värdens mest kända platser. Men sen en tid tillbaka har det pågått en del konflikter där. Till exempel så har Juno Ulfsparre klagat på att Karl von Linné har tillåtelse att vara där gratis och inte hon. Helena Rosenkvist, 5 år, som bestämmer över kojskogen, säger att Karl von Linné får gå in dit gratis för

att han sitter på hundralappen och inte Juno. Men Juno däremot tycker att hon kan måla naglarna så bra att hon också ska få gå in dit gratis. Helena säger att det är en stor fråga och att hon måste tänka över saken.

Men det är inte det enda

problemet för Helena att ta hand om. Det har varit en hel del snack om att löv ska

vara värdefulla också, framförallt de röda löven, som av forskarna påstås vara värda 1 000 kronor styck.

Detta har lett till att kojskogen har blivit bestulen fem gånger på en vecka. Helena säger att detta inte får hända igen. Helena Rosenkvist som bestämmer i kojskogen i Vebomark, hon säger nu:

– Jag klarar inte av ekonomiproblemen och alla konflikter. Det lutar mot tjänstledigt. Jag som femåring tycker att jag tar för stort ansvar i kojskogen. Jag ska sluta och börja på dagis och jag ska leka med dockor som alla andra femåringar. Intrigerna i kojskogen verkar inte lösas än på ett tag.

LINA NYSTRÖM

Amilia och Alva vill ha ordning och reda i kojskogen. Foto: STINA STENMARK


5

26 februari 2014

”Joel en man i sina bästa år” Joel Andersson är sjutton år, en man i sina bästa år, tycker vi. Vi valde att intervjua honom för att veta vad en äldre elev på skolan tycker och tänker. Intervjun kändes spännande, roligast var när vi skulle ta kort och Joel upptäckte att han inte längre rymdes på sitt favoritställe. Om vi säger Vebomark, vad säger och tänker du på då? – Jag tänker mest på den här ugglan som sitter bakom boken, eller på boken. Jag vet fortfarande inte hur man ska se det, jag tänker mig att han sitter bakom boken och sticker upp skallen. Annars utrymmet under trappen där man kan krypa in till städskrubben.

Sedan kom vi med en lite

annorlunda fråga. De flesta brukar fråga vad man vill jobba med, men inte vi. Istället frågade vi vad han absolut inte skulle vilja jobba med. – Jag vill inte bli en sån som jobbar på bank. Det verkar så tråkigt, bara massa siffror och papper och sånt. Om du skulle åka bakåt i tiden och säga något till sig själv när du var lika gammal som oss, vad

skulle du säga då? – Ansträng dig i skolan, för det är värt det. Man får användning av allt... eller nästan allt. Nästa fråga var vad han trodde han gjorde om tio år. – Jag tror jag är polis faktiskt. Sedan kom han på något riktigt smart. När vi frågade i vilken tid han skulle vilja leva i om han skulle välja någon annan än 2013, svarade han: – Vi har ju läst mycket om historia och så men vi vet ju ingenting om framtiden. Så jag skulle väl välja hundra år framåt. Vi frågade vad han inte kunde leva utan: – Förutom mat och syre och så, skulle jag säga att jag inte är beroende av just någonting, alltså ingenting förutom luft då. Sedan frågade vi om han skulle vilja ge någon en

Förutom mat och syre och så, skulle jag säga att jag inte är beroende av just någonting. Joel Andersson

Jag vill inte bli en sån som jobbar på bank. Det verkar så tråkigt. Joel Andersson

kram idag och i så fall vem. – Jag är inte så kramig som person men… Ellinore Lundqvist, hon var bra, säger han. Därefter berättade han om sitt bästa minne från skolan: – Vi gjorde något som hette hundralappen. Jag minns att min första hundralapp gick jättebra och jag blev klar absolut först, det var ett bra ögonblick. Hur känns livet för dig just nu? – Just nu vill jag bara bli klar med skolan, det känns som jag är klar på utbildningsfasen jag vill mer komma ut i livet och göra något nu. Joel säger att han är mest kreativ när han har kläckt en ny idé på vad han ska göra med sina tekniklegomaskiner. Hans favoritgodis är choklad. När vi frågade om han var dryg i skolan eller mera ”vuxen” svarade han: – Jag är ju väldigt ”vuxen” men då och då är jag nog dryg också.

JESPER SÖDERSTRÖM SAMUEL INGMAN

Joel provar sitt gamla gömställe, men får inte riktigt plats längre.

Foto: SAMUEL INGMAN

Varför inte politiker?

Vår fröken Anna

Vi har intervjuat Carina Söderström som har gått på Vebomarks byaskola när hon var barn, nu är hon 44 år och har själv tre barn och alla har gått på Vebomarks byaskola. Vi ska ta reda på vad hon tycker om det.

Varför jobbar du på den här skolan? – Jag sökte tjänsten när jag var ganska nyutbildad och fick den. Då fanns inte så många andra jobb. Varför valde du lärarjobbet, hade du någon idol med det här jobbet? – Jag tyckte om att gå i skolan själv och då ville jag gärna vara kvar i skolan. Jag hade en lärare när jag gick i ettan till trean som hette Ronald och han var jättesnäll. Vad är det som är så kul med att jobba som lärare? – Det är ganska varierande och man får träffa mycket barn. De är snälla och trevliga… oftast. Jag får lära dem saker och jag får lära mig saker av dem. Trivs du alltid med jobbet? – Nja, inte varje stund men nästan hela tiden. Finns det något annat jobb du skulle vilja jobba med? – Ja lite olika, ibland vill jag jobba i affär och en an-

Om vi säger Vebomark – vad säger och tänker du på då? – Jag tänker på en trygg och vacker by. Vem i Sverige tror du bestämmer mest om skolan? – Oj vad svårt, politikerna. Det var den första tanke jag tänkte på. Vad vill du absolut inte att dina barn ska jobba med? – Oj då måste jag tänka en stund, absolut inte vill jobba med? Ahhh, då säger jag politik, kanske för att jag själv tycker att det är krångligt och svårt…och mycket tjafs. Vilken var eller är din favoritålder? – Oj nu måste jag tänka en stund till, favoritålder? Allt-

Här sitter vi i skolans stentrappa med Carina Söderström mellan oss. Foto: STINA STENMARK så på mig själv? 24! För då hade jag utbildat mig till det jag ville jobba med och var gravid med mitt första barn. Vad tror du att dina barn gör om tio år? – Jag hoppas att de har hittat det dom vill jobba med och att dom trivs med det. Om du fick leva i en annan tid, vilken skulle det vara? – Den var svår, ja då skulle jag vilja leva…hmm jaa jättesvårt, jag skulle gå bakåt i tiden i alla fall kanske till

17-18 hundratalet. Jag skulle vilja testa kläderna och frisyrerna de hade. Vad kan du inte leva utan? – Min familj, och… hallonlakrits. Om du fick vara med oss på skolan på dagarna, vad tror du att du skulle gilla mest då? – Svenska, jag tycker om bokstäver, jag tycker de är vackra!

LINA NYSTRÖM JENNY BODÉN

Det är ganska varierande och man får träffa mycket barn. Anna Ulfsparre

nan dag polis. Jag skulle också vilja bli författare. Tyckte du om att gå i skolan? – Jag tyckte jättemycket om att gå i skolan, fast jag minns att jag tyckte matten var lite svår. Vad skulle du säga till dig om du var 11-12 år? – Att ha kul och att tiden går fort! Vad var din favoritålder? – Jag tyckte att 11-12 års-åldern var ganska rolig och gymnasieåldern var ganska kul och…såklart vuxenåldern!

Anna Ulfsparre, lärare på Vebomarks byaskola Foto: EMMA ULFSPARRE Om du fick leva i en annan tid när skulle det vara? – Kanske 1800 talet då det började komma bilar och maskiner. Om du fick vara med oss på skoldagarna vad skulle du gilla mest då? – Då skulle jag gilla sång och spel och jag skulle gilla bilden och biologin och rasterna.

SOFIE NYSTRÖM VINCENT LANDIN


6

26 februari 2014

Favoritplatser på Vebomarks byaskola VEBOMARK. Vi fick i uppdrag att fota vår favoritplats på skolan och sen skriva om varför vi valt just den platsen. När vi skrev skulle vi tänka lite extra på vad våra olika sinnen kände, såg, hörde, smakade och luktade sig fram till. Så här valde och skrev vi:

Jag gillar att räkna matte för att det är kul. Det är roligt för att jag känner att jag kan matte och det är spännande att lära sig mer. Det roligaste är att ställa upp tal som 3000+400+60+7 och lägga ihop det. Det blir 3467. Jag gillar min mattebok så här ser den ut. Foto: LINA NYSTRÖM

Min favoritplats på skolan är den röda gungan vid sandlådan. Där finns också tre däckgungor och en platt gunga. Jag gillar den för att den är rolig att gunga på och har en klar röd färg. Den står bredvid ett stort syrenträd och på våren luktar det natur och frisk luft. Foto: SANDRA BERNELIN

Min favoritplats är träslöjden, för när man kommer in så känner man lukten av olika träslag. Man ser bänkar, verktyg och jag får inspiration till vad man kan bygga. Den grejen som jag tycker är finast är den här som jag byggde av en stock. Den är finast för att den ser så naturlig ut. Foto: ORVAR BERGLUND

Min favoritplats är den stora sandlådan. Det är tre däckgungor, en platt gunga och en röd gunga. Det är min favoritplats för att det är roliga gungor och så. När man kommer dit så luktar det natur och frisk luft. Sandlådan smakar ingenting (för jag vill inte smaka). Sanden i sandlådan känns len och mjuk. Man hör fåglarna kvittra där, det är fridfullt och härligt. I sandlådan byggs många vägar och sandslott, det ser oftast ganska bra ut där. Foto: STINA STENMARK

Min favoritplats på Vebomarks byaskola är musikrummet. Musikrummet är bra för att jag tycker om musik. Där kan jag slappna av och det känns lugnt när jag hör den fina klangen av gitarrsträngarna och jag känner nästan hur tonerna dansar runt i rummet. Det är mysigt. Det är anledningarna till att jag gillar musikrummet. Foto: TANYA KLING

Min favoritplats på skolan är den nya ”rocktoan”. Den är nymålad och det finns klistermärken på väggen. Det är stjärnor och elgitarrer och det står ”Girls rock”. Då jag går in så blir jag glad. Jag gillar den har platsen för det är den nyaste fixade på skolan. Foto: SOFIE NYSTRÖM


7

26 februari 2014

Fotbollsplanen är min favoritplats. Där kan man både spela fotboll, brännboll och vid sidan av planen står en bänk där man kan sitta och chilla. Där kan man också sitta och prata med kompisar om man inte har något att göra. När jag är på fotbollsplanen och spelar fotboll, blir jag ofta väldigt svettig efteråt, men det är klart värt det! Även om jag kommer in i klassrummet ibland och luktar som en blöt apa så älskar jag att kämpa hårt på planen. Det är extra kul att spela när någon av de nya eleverna kommer och spelar, för de är ofta riktigt bra motstånd. Ju fler som är med i matchen, desto roligare är det att spela. Det händer då och då att man gör illa sig under matchen men det brukar gå över fort. Ibland sitter jag på bänken och vilar. Då är det skönt att luta sig tillbaka och se ut över vägen och de gröna ängarna vid sidan om planen. Foto: ORVAR BERGLUND

Min favoritplats är vid basketkorgarna. Vid basketkorgarna finns det två basketkorgar och en stor gräsplätt. På morgonen brukar den vara ganska kallt så då vill oftast ingen vara där men på dagen brukar det bli mycket varmare och de flesta vill vara där. Vi brukar leka kurragömma med dunk och husknut. Ibland brukar vi leka en lek som går ut på att en person ska jaga oss och det är väldigt spännande. Det finns också en höjdhoppsmadrass som jag brukar hoppa höjdhopp i. Därför är basketkorgarna min favoritplats. Foto: SOFIE NYSTRÖM

Min favoritplats är i träslöjden när jag snickrar. Jag håller på med träslöjdsmaskiner. Jag gillar att hålla på med trä och med verktyg. Det jag gillar allra mest är att bygga för hand. Mina favoritverktyg är hammare, skruvdragare, såg, handborr, vinkelhake, järnsåg och träklubba. Mina favoritmaskiner är figursågen den skakar när man sågar och sågar med en motor. Verktyg som jag gillar minst är skruvmejsel, stjärnmejsel, måttband och tumstock. Min allra sämsta maskin är slipmaskinen. Foto: JESPER SÖDERSTRÖM

Min favoritplats är min bänk för att där räknar man matte och andra saker som är roligt. Jag älskar att vara där och räkna. Det känns skönt att sitta där. Jag känner att jag lär mig saker och det tycker jag om. Jag gillar inte så mycket att gå därifrån. Jag vill bara fortsätta och fortsätta. Min bänk är gjord av trä med blåa ben. Min bänk luktar trä. Ibland är det lite rörigt i bänken. Foto: HUGO ERIKSSON

Min favoritplats på Vebomarks byaskola är datarummet. Datarummet är min favoritplats för jag gillar datorer och för stolarna är sköna. Ibland kan det vara lite varmt för det finns bara ett fönster. Det är skönt att sitta och vila där inne och kolla ut över vägen. Där inne finns sex datorer och en skrivare. När man trycker på ”skriv ut” knappen gäller det att välja rätt skrivare, annars måste man springa ända till andra skolan och upp för trappan för att hämta det man skrivit ut. Foto: ELLEN HUBER GULDHAG

Min favoritplats är soffan! Det är min favoritplats för att man kan slappa där. Min kompis och jag brukar sitta i soffan och prata om allt möjligt. Det luktar typ skrot och färg med tyg. Det känns ganska skönt att känna lukten av nyduschade ungar efter gympan då vi sitter och läser. Ibland händer det att vi har flyttat dynerna ner på golvet! Foto: HUGO ERIKSSON


8

26 februari 2014

2 intervjuer med ordföranden

Så blev byaskolan en friskola Hur och varför blev Vebomarks byaskola för 16 år sen en friskola? Ja, skolans första ordförande, Inger Olofsson, hon borde ju veta. Vi (Tanya och Ellen) stämde träff med henne i hennes hemby Svarttjärn. Varför startade friskolan? – Kommunen valde att lägga ner Vebomarksskolan, det ville inte vi som bodde i skolans närområde gå med på. Vi ville ha vår skola kvar. Varför jobbade du för att ha kvar skolan? – Då vi fick reda på att Vebomarkskolan skulle läggas ner blev vi först väldigt överraskade, sen förskräckta och tillslut väldigt arga. Vi tyckte det var dumt att dom skulle lägga ner en skola som var så bra, en fungerande skola som barnen trivdes i. Saker och ting som fungerar dåligt ska läggas ner, inte sånt som fungerar bra. Så jag och andra föräldrar som hade barn i skolan då, vi bestämde oss för att det här går vi inte med på. Vi försökte protestera på alla möjliga sätt, men dom bestämde sig ändå för att lägga ner skolan. Då ansökte vi om att få starta en friskola och driva den själva, som en förening som driver skola och det fick vi. Ångrade du någon gång

Dessutom fick jag ju vara med och bygga upp en skola som jag själv vill att mina barn ska ha, jag fick vara med och bestämma. Inger Olofsson, Vebomarks byaskolas första ordförande när du kämpade för att ha kvar skolan att du började jobba för det? – Nej, det gjorde jag aldrig, det var väldigt mycket jobb, det tog väldigt mycket tid, det gjorde det, men jag tyckte att det var värt det.

Inger Olofsson svarar på hur Vebomarks byaskola blev en friskola. Dessutom fick jag ju vara med och bygga upp en skola som jag själv vill att mina barn ska ha, jag fick vara med och bestämma. Hur då bestämma? – Därför att jag var ordförande för föreningen som startade den nya fristående skolan och då får man ju vara med och bestämma. Lärde du dig någonting? – Ja, jag lärde mig väl-

digt mycket av att starta en skola, varken jag eller dom andra föräldrarna visste till en början hur man drev en skola. Vi visste inte vad det innebar, hur skolan fungerar och vilka resurser som behövs och hur man ska göra för att det ska bli bra för barnen. Allt detta lärde vi oss saker om. Var det värt allt jobb? – Ja, för det blev en bra

Foto: TANYA KLING skola. Sen har jag ju följt skolan många år, det här var ju 1996 och 1997 startade vi skolan. Den var nedlagd i ett år innan vi fick starta om. Tyckte du om att gå i skolan, i så fall; vad var bra eller dåligt med att gå i skolan? – Jag tyckte jättemycket om att gå i skola och att lära mig saker och göra saker, det har jag alltid tyckt. Jag tyck-

te om att träffa kompisar, att känna att man är med, vara med i ett sammanhang. Vi avslutar med att fråga vad Inger tror hon skulle gilla bäst om hon var med oss en skoldag? – Prata med er barn så klart, avslutar Inger och det riktigt lyser om henne vid tanken.

EllEn HubEr–GuldHaG Tanya KlinG

Vem är skolans ordförande just nu? Vi har intervjuat vår skolas ordförande. Vi undrar varför man vill vara ordförande för oss elever och vad man egentligen gör. Ulrika Olofsson är vår ordförande, hon bor i ett gult hus i Vallen med sin familj och lite olika djur och i julas hade hon en massa julbelysning i trädgården. Vad fick dig att bli ordförande? – Jag tycker att det är viktigt att skolan finns kvar i Vebomark. Jag tror att om det finns en skola så vill folk bo här. Vad innebär det att vara ordförande? – Vi har möten där vi bestämmer om sånt som rör ekonomi, personal och andra praktiska saker. Vad har du för mål? – Att skolan ska fortsätta finnas och att det ska bli fler elever och att den ska fortsätta att bli ännu bättre än den redan är. Vad är skillnaden mellan en friskola och en kommunal skola? – Det är ingen skillnad på själva skolan och då menar jag innehållet i vad man gör. Skillnaden är att det är en styrelse som driver skolan och inte kommunen… Lite som att driva ett företag. Vad jobbar du med när du inte är ordförande? – Då jobbar jag som behandlingsassistent för ensamkommande flyktingbarn. Tyckte du om att gå i skolan? – Jo, jag tyckte om grund-

skolan, inte gymnasiet. Det som var bra var kompisarna, det som var dåligt var att man var tvungen att göra saker som man tyckte var trist. Tror du att dom här sakerna har blivit bättre eller sämre med skolan nu för tiden? – Ja, jag tror att det fortfarande är kompisarna som är det bästa med skolan och att man tycker sämst om det som är trist men som man ändå måste göra. Hur tror du att det blir med dom här sakerna i skolan i framtiden? – Jag tror att det kommer se precis likadant ut. Vad jag tror skulle göra det bättre är om man alltid vet varför man gör en grej, då får man en förståelse för nyttan av det ibland trista. Vem i Sverige tror du bestämmer mest om skolan? Varför tror du det? – Det är regering och riksdag, det är för att vi har valt dom att bestämma. Vad skulle du säga till dig själv om du tänker den ålder som vi är (10,11,12) typ? – Då skulle jag nog säga

Jag tyckte om grundskolan, inte gymnasiet. Ulrika Olofsson, ordförande

till mig själv: Om tio år är det där glömt. Vilken var/är din favoritålder? – Just precis nu! Först var det 13 år för då fick man gå på ungdomsgården, sedan 15 år för då fick man köra moped och man fick också komma in på Parken och sen var det 18 år för då fick man ta körkort och komma in på Tre trappor. Om du fick leva i en annan tid, vilken skulle det vara? – Då skulle jag vilja leva på 60-talet. För då var det ju rock´n roll och bugg som gällde. Vilken är bästa dagen i ditt liv? – När vi fick Hanna, det var den bästa dagen. Om du fick vara med oss på skolan på dagarna, vad tror du att du skulle gilla mest då? – Att prata med er elever, det är ju det som är det roliga.

Sandra bErnElin OrVar bErGlund

Ulrika Olofsson är skolans ordförande.

Foto: ROBERT BERNELIN


9

26 februari 2014

Spökhuset, vem vågar bo där? I Vebomark finns det ett jättegammalt och jättegrått hus som ingen bott i så länge vi har levat. Vi brukar kalla det spökhuset. För ett tag sen fick vi reda på att några skulle flytta dit. Vi började fundera på hur de vågade det. Idag har vi bestämt träff med Anna-Maria som är en av de som tänkt och flytta in i det som vi på skolan kallar ”spökhuset”. Vi får väl se hur det går! Vi började med att fråga vad hon tycker om att vi på Vebomarks byaskola kallar deras hus för spökhus? – Jag kan förstå om ni kallar det spökhus, för det har varit öde väldigt länge och det ser lite förfallet ut också. Det har varit mycket träd runt omkring så det blir ganska mörkt, det har inte lyst någon lampa och då förstå jag att ni börjar fantisera. Har du sett eller hört något spökligt? – Nej det har jag inte, jag tror inte på spöken. Jag har vuxit upp i ett sånt här gammalt hus där det knak­ ade i trappan och man hörde vinden. Det liksom knäpper i sådana här gamla hus så att ibland kanske man kan inbilla sig saker men jag har inte hört något annat än det. Om du hörde eller såg

1904 var året då huset i Vebomark byggdes, vilket gör huset 110 år gammalt.

Jag tror inte på spöken. Jag har vuxit upp i ett sånt här gammalt hus där det knakade i trappan och man hörde vinden. Anna-Maria

något mystiskt, skulle du bo kvar i ditt hus då? – Ehm, ja, jag skulle nog undersöka vad det kunde vara men jag är inte så lätt­ skrämd så jag skulle nog bo kvar. Hur kom ni på att ni skulle köpa och renovera detta gamla hus? – Vi har ju inte haft något hus förut som har varit bra att bo i under vintern och min pojkvän gillar väldigt mycket att snickra, bygg­ nadsvård och gamla saker

Anna-Maria framför ”spökhuset”. av alla slag. Det här huset är från 1904, det kan man läsa om i den gamla Vebomarks­ boken. Och så tyckte vi att Vebomark var en trevlig by att bo i. Om vi säger Vebomark, vad säger och tänker du på då? – Då tänker jag på Lunber­ skagården och eran skola och så tänker jag på bönder. Så tänker jag på att min sambo Noaks mormor kom­ mer härifrån. Jag kommer ju ganska långt härifrån så jag känner egentligen inte till så mycket. Jag kommer från Jokkmokk.

Foto: HUGO ERIKSSON Vad gör du om tio år tror du? – Då har jag förhoppnings­ vis flyttat in här, kanske har jag några barn också, vi får väl se. Om du fick leva i en annan tid, vilken skulle det vara? – Jaa… det skulle vara ganska spännande att leva i en tid för inte så länge sen som när min mormor och morfar och farmor och far­ far var små. För jag har ju hört dom berätta om början på 1900­talet.

HUGO ERIKSSON EMRIK BERNELIN

Här sitter vi och intervjuar på åsarna som ska ligga under köksgolvet. Foto: STINA STENMARK

Spöket Bertil

Tankar om läskiga platser

E

fter Emrik och Hugos besök hos Anna­Maria, var det som att alla elevers tankar om läskiga platser de kände till strömmade ur dem. Den ena mer konstiga platsen och upplevelsen efter den andra ventile­ rades, eller var det fantasin? Alla hade något att berätta, oftast låg platserna någon­

stans där eleverna gick förbi hem från skolan. Andra låg på ställen där de ibland var fast de kanske inte riktigt visste om de fick. Vissa historier får därför förbli hem­ liga, men några av historierna eleverna skrev ner kan vi delge er läsare utan risk för repressalier. Ni får själva bedöma vad ni tror är sanningar och inte.

Det finns ett läskigt spökhus i Mårtensboda I Mårtensboda där vi bor, finns ett läskigt spökhus. Huset byggdes på slutet av 1800­talet, alltså är hu­ set mer än 100 år gammalt och det sägs att det spökar där. När man går förbi hu­ set och hör något knak, då

ryser man. Om ni hör kna­ ket så hör ni nog ett spöke, då kanske ni inte kommer hem. Då kan spöket lura in dig i källaren. Det är ingen som har sett spöket men vi tror att spöket är stort och har vita kläder

med grått hår och röda ögon. Bara att läsa hur spöket ser ut ger oss kalla kårar efter ryggraden. Vi tror det är elakt. Vi tycker huset ser väldigt läskigt ut.

ELLEN HUBER-GULDHAG JENNY BODÉN

1800

–talet var århundradet då huset i Mårtensboda byggdes.

Bertil är ett spöke som bor i en källare i Vebomark. Han är fet och lång, med andra ord STOR! Han älskar att äta… hmm, förresten spö­ ken kan ju inte äta, maten far ju bara igenom dem. Spöken äter typ ljus, det är därför det alltid är mörkt där spöken är. De är gjor­ da av ektoplasma. Det är ett slags ämne som finns i till exempel lampor. Bertil har kusiner också, de heter: Harald, Felicia och Karl. De bor alltid i källare. Bertil har ingen mamma eller pappa, så han får klara sig själv. För att inte bli ut­ tråkad skrämmer han barn då och då! Då får han energi och styrka att skrämma ännu mera barn! Om han skräm­ mer många barn på en dag så kan han få så mycket energi att han kan skrämma vuxna, fast inte många.

3

kusiner har spöket Bertil.

Dessutom i det huset längst upp på vinden försvann en lärare, hon gick upp dit och kom aldrig tillbaka… hon försvann bara! Ibland är han på semes­ ter på skolan i Vebomark. Det kanske inte låter så läskigt men han har ett spökband och ibland på kvällarna kan man höra musik från skolan och se att några dataskärmar är på! Dessutom i det huset längst upp på vinden för­ svann en lärare, hon gick upp dit och kom aldrig till­ baka… hon försvann bara! Det gör honom läskig!

SANDRA BERNELIN LINA NYSTRÖM


10

26 februari 2014

Den spökande kvarnen Mommoskogen Det var en gång en flicka som gick in i kvarnen i Mångbyn på Halloween. Hon hade hört talas om att det hade försvunnit människor där. När hon klev in i kvarnen så trampade hon i mjöldammet på golvet så golvplankorna knarrade och lukten av gammalt mjöl och damm blev tydligare. Men det var en annan doft som luktade ruttet. Hon luktade noga och beslöt att lukten kom från källaren. När hon öppnade källarluckan och gick nedför trappen såg hon gamla maskiner, hon såg en maskin med en massa döda råttor på. Även om det kunde lukta av råttorna så trodde hon inte det, för de såg ut att vara för gamla för att lukta.

Hon gick längre in och plöts-

ligt slog källarluckan igen bakom henne. Hon kom aldrig ut igen. Det är många som har försökt hitta henne men de har försvunnit

Mommo är en figur som bor i en dyster, farlig, läskig och hemsk skog. Den skogen ligger i Ytterbyn. När man är i Mommoskogen blir man rädd, men om man är med någon annan känns det bättre. Det läskiga är att man inte vet om Mommo ska hoppa fram bakom någonting eller inte. Mommo är ett hot för människor men ett ännu större hot för småfolket.

Nu vet ni kanske inte så

En trappa i Mångbyns kvarn. lika spårlöst. Vissa tror att de har blivit dödade och förvandlade till råttor som de på maskinen. En annan förklaring är att de har ram-

Foto: SAMUEL INGMAN lat igenom golvet och dött i myrmarken under kvarnen för där har man hittat ben från olika djur.

SAMUEL INGMAN

mycket om småfolket men de bor i Vebomark i små småfolksrussinpaket. De är väldigt väldig små och kan bli uppätna av spindlar. Mommo däremot, är en ganska stor ful och elak typ. Mommo lurar till sig människor genom sin ”skönhet” .Mommo är en hen och ganska snuskig på både baksidan och framsidan. Mommo är ett väldigt ovanligt troll, det som gör hen så ovanlig är att hen inte har svans. I Mommoskogen finns ett hemskt

Mommoträdet-gravid. Mommoträd. Det trädet har en stor buckel och i den stora buckeln har Mommo förökat sig med trädet så att trädet blivit gravid. Mommo finns bara för att utrotningshota människor och småfolket, alltså: Allt på jorden!

Det finns många olika arter

av Mommosar, det finns TräskMommo, TrädgårdsMommo och såklart vanlig Mommo, som dödar i första ögonkastet. Om du tror att

Foto: VINCENT LANDIN du har sett Mommo så ring snabbt till en psykolog eller en djurpark!

P.S. Om du hör ett ljud som

låter ”grrrrr children” då måste du springa in i ditt hus, låsa, dörren och vara tyst. Men om du hör ”hh hh hh” då är det för sent. (Nummer till en psykolog: 04046669 666771779487 ring!)

HUGO ERIKSSON VINCENT LANDIN

Klassdjur för eller emot? DEBATT. En återkommande punkt på klassrådets dagordning är huruvida klassdjur bör införskaffas eller inte. Trots motsträvigt protesterande från lärare har bland annat snigeln Sune, vattensköldpaddan… vad den nu hette och ett flertal grodyngel ändå lyckats pratas in i klassrummet under perioder. När så ämnet kom upp under höstterminen var det återigen dags att argumentera för eller emot. Denna gång gjorde vi det i form av en debatt. Eleverna som var för klassdjur skrev ner sina argument, eleverna mot likaså. Argumenten lästes sedan upp för de yngre eleverna som agerade jury, så här löd elevernas argument.

För klassdjur

Hugo och Sofie debatterar om klassdjur. Vincent i mitten är debattledare.

Mot klassdjur

Alla gillar djur, Klassdjur lika stora som små med kassdjur Fördelen med att ha klassdjur är att man ska kunna ta ansvar. Man kan leka med dem på rasten, man känner sig då ansvarig och stor. Ett bra första djur är en hoppande böna som vi har i klassen just nu. Det är en fördel om djuren är ute för då kommer barnen mer ut i den friska luften och dom får se den vackra naturen.

Om djuret är inne så vill bar-

nen inte gå ut på rast. En annan fördel är att man kan tävla med djuren. Då kan man bli en bättre vinnare och förlorare eftersom man måste vara snäll mot djuret både om det vinner eller förlorar. Djuret har ju liksom inte valt att tävla själv, det

förstår man ju. Däremot är det lite svårare att ha pälsdjur för att då kan eleverna bli allergiska och det är mer ansvar att sköta pälsen. Om man har ett klassdjur så kan man prata med djuret om saker som man inte vill berätta för någon annan. Det kan kosta en del med mat men man kan odla mat och använda matrester. Fröken kan få hjälp av att visa på djuret om man ska redovisa om djuret. Vi på skolan vill ha en kompost så vi får mask, då kan vi gå och fiska -taada- gratis mat! Det är därför vi tycker att man ska få ha klassdjur.

HUGO, ELLEN, EMRIK, SAMUEL, ORVAR, VINCENT

Klassdjur som ska vara inomhus distraherar på lektionen. På rasten förstör de för att barnen är bara inne och leker med djuren. Barn behöver vara ute och få frisk luft för att bli glada. Det tar ganska lång tid att sköta om dom också. Istället kan man ju i och för sig ha klassdjur ute som hästar och hundar, men dom skiter då ner vår skolgård. Det tycker vi inte om.

Ansvar kan man ta med djur,

men det kan man också göra genom att hjälpa till hemma. Att hjälpa till hemma kostar heller ingenting som mat till djur gör. Dessutom så blir föräldrarna glada och man kan tjäna sig en liten slant.

Foto: VEBOMARK BYASKOLA

Ni nog inte bli förvånade om en uggla likt Harry Potters kommer farande till skolan med post endera dagen…

Det tar ganska lång tid att sköta om dom. Vissa har ju allergier mot pälsdjur och det vill inte lärarna utsätta barnen för. Istället för att köpa mat till djuren, så får vi mat av dom. Det är mycket bättre och godare att ha djuren som pålägg på mackan än att ha ett levande monster runtspringandes på skolgården. Detta är anledningen till att vi inte vill ha klassdjur!

SOFIE, JENNY, JESPER, SANDRA, LINA, TANYA

Slutord Nu undrar ni läsare säkert vilken ”sida” som vann debatten… ja, den för klassdjur så klart, vi lärare kan alltså räkna med att denna punkt på klassrådens dagordning lär fortsätta. Återstår att se vilken klass som tar hem de-

batten om att införskaffa klassdjur nästa gång. Efter att eleverna nu dessutom utvecklat sina debattegenskaper, ska ni nog inte bli förvånade om en uggla likt Harry Potters kommer farande till skolan med post endera dagen…


11

26 februari 2014

e r ö F

Så här kunde det se ut när det tidigare pågick lektioner här inne.

Foto: Maria oloFSSon

Vad har hänt med klassrummet? Vi elever har inte fått gå in där så någon annan får tala om vad som hänt där för er och oss. Efter en workshop i Vebomark med styrelse och personal på Vebomarks byaskola våren 2013 med inbjudna inspiratörerna Björn Lundmark och Monica Marklund från Skellefteå byautvecklingsråd. Kände vi från skolans sida att det var dags att aktivera oss ett snäpp högre för att bygden runt skolan ska fortsätta ha en positiv befolkningsutveckling och därmed en fortsatt säkrad drift av skola. Skolan och bygdens intresse går helt enkelt hand i hand. En strategi som från stat och kommun blivit alltmer tydlig är att kraft läggs där

befolkningen visar att de är beredda att själva stå för en del av insatsen. En del i denna strategi är hur Skellefteå byautvecklingsråd i sammarbete med Skellefteå kommun och länsstyrelsen jobbat fram ett koncept som heter ”Hållbara Sociala Servicepunkter”. I korta drag går det ut på att i projektform med hjälp av projektledare, Karin Axelsson, skapa fungerande och aktiva servicepunkter utanför stadskärnan.

Varje bygd och by har sina

behov och specialiteter, därmed ser också dessa servicepunkter olika ut. 2013-14 har Vebomark varit en av kommunens två serviceorter, det har resulterat i att en del av den äldre byggnaden på Vebomarksbyaskola avsatts för projektet. Så här beskriver

Vebomarks byaföreningens ordförande vad detta projekt innefattar och lett fram till:

”Vi samlade ihop byns in-

vånare till ett brainstormmöte om vad det egentligen var vi i Vebomark saknade. Vi kom fram till att det finns väldigt många lokaler här i byn, men de flesta är tänkta till lite större samlingar och kanske inte så mysiga för lite mindre skaror. Vi kom fram till att det som saknades var ett stort vardagsrum att ”hänga i”. Ett rum där alla i byn kan känna sig välkomna. Det som spånades fram var att få till en lagom stor lokal som innefattar vardagsrumsdel och köksdel. Förslag på samlingar var hockeykvällar, biokvällar, dagledigträffar, föräldrar-barnträffar, vinterstudios, cafékvällar etc. Tanken med denna lokal är

att den skall passa och nyttjas av alla åldrar.

Ett klassrum i den gamla

skolbyggnaden har nu upplåtits till vår nya byalokal. All inredning har slitits ut, tak och väggar har målats. En projektor för att kunna visa storbildstv ska köpas in. Möbler till att möblera en vardagsrumsdel, och en köks/ cafédel har fyndats på loppis och på blocket.

En gammal Vebomarksbo

som precis sålt sitt barndomshem, skänkte en del av sitt bohag till vår nya lokal. Glad åt att få se sina saker bli kvar i byn nyttjade till verksamheter och invånare i byn. Den 22 februari invigdes lokalen med visning och fika samt uteaktiviteter på skridskois, skidspår och i pulkbacke. Fler tillställningar

r e t f E

Det före detta klassrummet i sin nya skepnad, en lokal att ”hänga i”. Foto: SoFia Wallgren av olika karaktär väntar. För oss har detta projekt blivit ett bevis och kvitto på den kraft och sammanhållning som finns i en by. Att gå ihop och lägga ner kraft, engagemang och arbetstimmar på ett projekt som i

slutändan gynnar hela byn samt intilliggande grannbyar. Detta har bidragit till att hålla vår bygd levande!”

Sofia Wallgren

Ordförande, Vebomarks byaförening

Frökens krönika

”V

incent, du glömde bifoga själva artikeln om din favoritplats på skolan i mejlet till mig.” –Vem var det som tog fotot till Jenny och Linas krönika? – Ursäkta hela klassen, ni måste ta om alla foton på era favoritställen på skolan, kameran var inte inställd på sitt mest högupplösta läge. Mejl från Mellanbygdens tidningsredaktion: – Fotona får inte komprimeras i de bifogade filerna, då blir de inte tillräckligt bra för tidningspublicering…och jag som trodde jag skapat lättöppnade filer för mottagaren…puh. Nu är det dags för fröken att skriva sin krönika om vad hon lärt sig under projektet ”vi gör tidning”. Att få med allt på 2 000

tecken, naturligtvis inklusive blanksteg, blir inte lätt. Vad har varit det allra bästa med det här projektet? Ja, det är nog vikten av att skriva något som sedan ska användas. Så mycket kunskap ges i skolan för att det står så i läroplanen. Hur ska det gå för ens elever om man inte hunnit gå igenom alla århundraden från stenålder till nutid…men hur ska det gå för eleverna om man inte lärt dem att det de gör och lär sig kan synas och påverka andra människor. Den svenska tryckfrihetens principer är minst lika aktuella 2014 som när den kom till 1766. Något självklart för oss i Sverige men inte för människor i stora delar av vår värld. Den svenska tryckfriheten och vikten av att värna om den hoppas och tror jag elev-

erna fått med sig under arbetet med vårt tidningsprojekt. Nu ser jag fram emot en termin där jag med denna erfarenhet kommer fortsätta utgå ifrån läroplanens direktiv, men med förhoppning om att en djupare mening av hur skrivandet kan påverka omgivningen finns kvar hos eleverna. Jag kommer fortsätta med lektioner om istidens lämningar i naturen och Gustav Vasas spännande flykt skidandes från Mora mot norska gränsen, för…det vet ni väll alla som gått i skolan: Vasaloppet går åt MOTSATT håll mot Gustav Vasas flyktväg. Allt för att människor med dagens lättviktsskidor ska ha en rimlig chans att orka med de 9 milen Gustav Vasa än gång åkte på en typ… planka i motlut.

Stina Stenmark

Elever efter målgång i skolans egna upplaga av Vasaloppet.


Skolmäklarna Objekt till salu! Välskött skolbänk i lugnt och trivsamt område. Fin utsikt över klassrummet och nära till service som pennvässare, dator, matsal, klätterställning och skridskobana. Verkar det intressant? …då behöver du kanske också någonstans att bo på din fritid!

S

Visning av skolbänk och intilliggande fastigheter planeras till lördagen den 10 maj, med samling vid objektet runt 14:00, mer info finns att få vid en kontakt med skolan.

Skolmäklarna

Ytterbyn, Näset, Bäckboda, Vallen, Mårtensboda, Svarttjärn och Vebomarks byar. Tillsammans har vi under vintern träffats och diskuterat kring hur vi ska få just DIG att flytta till någon av våra byar. Vad söker DU efter i ditt val av plats att slå dig ner på? Är det närheten till naturen – skid- och skoteråkning på vintern - att kunna plantera dina egna växter på våren - badsjön på sommaren, eller kanske bärplockning och jakt på hösten som skulle locka DIG till

våra byar? Eller det lagom långa pendlingsavståndet till stad och samhälle? Är det jord och skogsbruk, eller bara det fina läget på ett hus du vill ha? Är det ett nyrenoverat hus eller ett renoveringsobjekt du söker? Är det förskola i Vallen eller skolan och fritids i Vebomark som gör att DU vill till vårt område? Eller är det något helt annat som vi redan bosatta i området inte upptäckt än?

S

Vi vill veta och vi vill hjälpa DIG att hitta ditt drömboende. Tveka inte att höra av dig till oss på skolan så förmedlar vi kontakter ute i byarna. Byborna själva är de stora experterna på sin bygd men de behöver få veta mer om vad DU behöver för att attraheras av dessa bygder.

Skolmäklarna

Vill ni sälja, hyra ut, köpa eller hyra i skolans närområde – ring eller mejla oss. Vi tar ingen provision!

Skolmäklarna

Anna Ulfsparre, Lennart Ljung, Stina Stenmark, Maria Olofsson, Frida Karlsson och Lillemor Normark.

Vebomarksbyaskola • Tel 0913-40029 • Mer kontaktuppgifter finns på skolans hemsida www.vebomarksbyaskola.se

Vebomark 2014  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you