Efter 70 år på fastlandet saknas visionerna i dag

KRÖNIKA: Över 70 år med spel i serier på fastlandet. En lång tid med få verkliga framgångar men desto fler motgångar. Ska vi ha det så i 70 år till?

Vid den här tiden för 70 år sedan förberedde sig Gute som bäst för den andra halvan av säsongen 1952-53, lagets andra säsong i seriespel på andra sidan Östersjön. Ja, det var på den tiden då säsongerna spelades över höst-vår.

Den första säsongen hade varit något av en succé för Gotlands första bidrag till seriespel på fastlandet. Ett mycket efterlängtat steg. En milstolpe. Efter den historiska premiärsegern mot Råsunda IS i augusti 1951, lyckades gotlänningarna med råge visa att man minsann pallade för trycket. Att gotländsk fotboll verkligen kunde hävda sig bevisades av andraplatsen detta det första året.

Att det sedan skulle bli just Gute som fick försvara öns färger när fastlandsfönstret slutligen hade öppnats efter hårda ansträngningar och långdragna förhandlingar, var däremot inte alls någon självklarhet.

Två år innan Gotlands Fotbollförbund slutligen lyckades få fastlandsförbunden att ändå på allvar börja glänta på det där fönstret som skulle kunna betyda så mycket för öns fotboll, satt inte Gute i förarsätet när vårsäsongen skulle knytas ihop 1951. Ett av öns absolut starkaste lag på den tiden, Othem IF, toppade Gotlandsserien Division 1 efter sin starka höst. Med i leken fanns även alltid starka Visby AIK och Roma IF.

Med tre poäng tillgodo efter de endast totalt 14 omgångarna, var det ändå Gute som slutligen drog det längsta strået och blev Gotlands första herrlag i seriespel på fastlandet.

Resten är, som det heter, historia och går att läsa mer om i den jubileumsbok som jag skrev till Gotlands Fotbollförbund (”Alla tiders fotboll”, H Press förlag 2021).

En verklig solskenshistoria med rötterna i 1950-talets gyllene rekordår? Nja, så hemmablind kan inte ens en fotbollsälskande lokalpatriot vara även om det givetvis har funnits framgångar och framsteg att agera hejaklack till. Just Gutes fjärdeplats från 1995, endast en handfull pinnar från allsvenskt kval, är ett sällsynt guldkorn i annars till synes evig ökenvandring. Eller kräftgång, för att vara mer kritisk och cynisk.

Framgångarna har så att säga lyst med sin frånvaro de här sju decennierna.

Mycket har givetvis hänt de här åren, inte minst utvecklingen av fotbollen som sådan. Den som påstår annat blåljuger. Mer krasst så har det kanske ändå inte hänt speciellt mycket på herrsidan. Tabeller ljuger ju aldrig, som det heter.

Gotland har ett herrlag i spel på fastlandet och trots att det var tredje säsong finns en gratisplats för Division 4-segraren så är andra klubbars fastlandsäventyr allt som oftast endast en säsong kort. Varpå man missar kvalet de två andra säsongerna och kanske som Levide tvingas lämna wo till hela säsongen därefter på grund av spelarbrist. Något som även Hansa Hoburg konstaterat och letar målskytt via kontaktannons.

Ska det fortsätta så här 70 år till? Vill vi inte mer?

När fönstret öppnades till fastlandsspel 1951 var det efter en segdragen kamp. Hårda ord, svekdebatter, sammanbitna käkar och knutna nävar i fickan.

Men viljan, visionen, att ändå få till det, övergav aldrig de inblandade. Var pratas det framtidsvisioner och seriösa målsättningar i dag? Jag hör ingenting. Det ekar oroväckande tyst i öknen.

Text: Carl-Henrik Fridén Källa: FC Gute

REDAKTIONEN redaktion@gratistidning.com