Page 19

GOTLANDS ANNONSBLAD vecka 16, torsdag 19 april 2012

19

Lassemans

KLACKSPARK n n Oavgjort – en poäng – mersmak! Nyfikenheten på FC Gute i fotbollens division 2 var stor inför premiären mot Enskede (trea i fjol – tippat toppgäng även i år). Skall man bedöma efter den här öppningsmatchen måste Visby-laget ligga närmare en placering på övre halvan. Mycket talar för det, trots att tränaren Milan Kuzeljevic brottats med problem att fixa och få ihop en slagkraftig trupp. Inte alls lätt när nästan ett helt lag försvann med toppar i laget som Anton Fagerström, ”Jocke” Lindgren och Mikael Åskoogh. Förstärkningar måste hämtas från fastlandet och i två fall verkar det ha löst sig bra: *Mittbacken Jonas Sandhagen, var stabil rakt igenom, trots en i övrigt svajig backlinje, som bjöd på ett par mål. *Anfallaren Goran Cuckovic, teknisk lirare, såg lite trög ut i början, inte en passning rätt då, men växte, var inblandad i 3-2-målet, men det fattas ork. Vi får väl skylla på en tungsprungen ”Vallen-matta”. Goran borde ha tagits av med kvarten kvar och inte Peter Öhman, en frisk fläkt, som sprudlade av energi och spelglädje. Marcus bra drag Ett bra drag var att placera Marcus Nobell på mittfältet där han ihop med Jimmie Engqvist blir klart bättre än fjolårets. Marcus (anfallare i fjol) var då lite för omständlig med bollen, nu spelade han snabbt, klokt och utan onödigt bollinnehav när medspelare står rätt i position och vill ha boll. I anfall fick Jakob Sandberg göra mål, jätteroligt och bra för laget. Är det någon som skall vara den notoriske målskytten så är det Sandberg. Oflyt förra säsongen kan säkert vända nu och då kan han vara skillnaden mellan mittgäng eller ”Topp 4”. Peter Öhman lämnade Levide för Dalhem, nu FC Gute, allt under tre säsonger. Det tycktes inte vara några problem med tempot, borde ju egentligen vara så när man går från spel i fyran på Gotland, till division 3 och tvåan på få säsonger. Här fanns verklig spelglädje!

Jag har flera gånger fått frågan: ”Varför köper FC Gute inte några riktigt bra spelare från fastlandet...”? Svaret är enkelt: Man kan inte köpa något när det inte finns pengar, då måste man lösa det på annat sätt, jobb, lägenhet, etcetra. När jag såg någon tråkig match i början av fjolårssäsongen antecknade jag: Profillöst – uddlöst – håglöst! Ingenting av detta stämde i säsongens öppning, jo kanske ändå – profillöst! Men i takt med framgångar, flera säsonger i A-laget blir säkert Nobell & Co spelare det snackas om. Spelande lag Jag vet precis hur Milan Kuzeljevic vill att laget skall agera, glad över att han ”skrotat” alla långa bollar, nu mera snabbt spel på marken, platsbyten, stor rörelse och att kantspelet blir ett vapen. Finslipningen fortsätter, och något sa mig: Det här ser onekligen bättre ut än för 3-4 säsonger sen, bara det... Jaha, nu kanske vi åter får det bekräftat: Gotlandsfyran är på tok för dålig. Nu är det Fardhems tur att få känna på spel i en fastlandsserie. 0-3 mot Ekerö (också nykomling) var ju inte vad tränaren Fredrik Karlsson eller spelarna tänkt sig direkt. En tunn trupp, få spelare som förstärkt laget, då kan det bara sluta på ett sätt: Upp och ner igen på Gotland! Hårda ord, okej, men jag tar mig i kragen och ändrar mig om jag får fel... Fardhem k a n säkert bli svåra att slå på sin hemmaplan, och det är där räddningen skall ske, liksom att motståndarna inte riktigt vet hur laget spelar. Jag vill samtidigt tycka det var tråkigt att Dalhem föll ur trean, nu när man höll på att etablera sig, nu tillbaka på ön, känns som en förlorad säsong.

Intressant trio Cuckovic – Sandberg – Öhman, kan bli en intressant anfallstrio att respektera. Lite tråkigt dock att FC Gute inte kunde hålla vare sig 2-1 eller 3-2, det hade man gjort om inte svagaste lagdelen (backlinjen) varit så sårbar, främst lämnat stora ytor på kanterna. Här fick tränare Milan Kuzeljevic något att fundera på nu när man har två bortamatcher på raken, dock styrkta av poäng mot Enskede.

Marcus Nobell hittade sin rätta plats, bäst på planen, blomsterhyllad i premiären. Foto: Lasseman Larsson

Tränaren Milan Kuzeljevics idéer hur FC Gute skall spela klarnar alltmer, här med nyförvärvet, mittbacken Jonas Sandhagen. Foto: Lasseman Larsson

Till sist: Jag kan inte låta bli att imponeras över tyngdlyftartjejen Carita Hansson, Visby AK. Hon kommer från en stor lyftarfamilj med pappa Lennart i spetsen. Tyngdlyftning tycktes vara ett måste. Nu är Carita den som fört den fina traditionen inom familjen vidare. Inför EM i Antalya i Turkiet fick Carita beskedet: Du är uttagen i A-gruppen, den första svenskan på åtskilliga år. Jag fick en lapp i min hand: ”Kolla Carita. Hon tävlar i EM som sänds i TV”. En sån här grej missas förstås inte efter allt man skrivit om henne. In på flaket kom Carita, grejade inledningsvikten 80 kilo hur enkelt som helst. Hon höjde rejält till 84 kilo i ryck, som också klarades lätt, som betydde nytt svenskt rekord med fyra kilo. Visst! Enkelt igen! 88 kilo hängde på ett hår, eller för att citera kommentatorn: ”87 kilo och Carita hade klarat det...”. Nästa gång så... Gotländskan uppträdde respektlöst och världsvant trots närgångna TV-kameror, kom sjua i ryckmomentet i 63-kilosklassen, gjorde fin-fin PR för sig själv, sin familj, sin klubb VAK samt för svensk tyngdlyftning i synnerhet.

Leif kunde varit allsvensk! Handboll – fotboll – ishockey... Leif Larsson fyllde 75 annandag påsk, hyllades på Gutavallen. Leif hade pontential att bli allsvensk i nämnda tre bollidrotter, men nöjde sig med att vara stor stjärna på Gotland. -Det räckte för mig, säger han lagom blygsamt. n n Nu var han inte duktig enbart i tre stora lagidrotter, han pysslade med lite av varje, tycktes ha lätt för de flesta idrotter. Orientering, visst, han testade sig mellan skärmar i skogen också. I Visby IF:s jubileumsskrift (1911-1961) citerar vi följande: ”14-årige Leif Larsson visade gott gry, segrade i 0pojkklassen, spåddes en lysande framtid, men han blev en av öns största lagidrottare i stället...”. Den långe Visby-polisen hade en otrolig talang, undra på att han blev belönad med GT-guldet som ”Gotlands främste idrottsman”, han fick också GA-bollen som öns bäste fotbollsspelare. Leif berättade en intressant sak för mig vid ett tillfälle:”Förr var det vanligt att dubblera med idrotter, minns ett år då jag först spelade bandy på förmiddagen, sen handboll på eftermiddagen och ishockey på kvällen. Allt på en och samma dag”. Leif inledde i Visby IF, värvades till konkurrenten IF Gute under stort rabalder,

sen gick klubbarna samman till VIF Gute, (lugnare nu...) och lirade hockey för Roma under Olle Norman-tiden och med kanadensaren Tom Lemon i laget. *1955 firade VIF jubileum och Leif ingick i handbollsgänget som tog hem både serie och DM. *1957 inträffade en speciell sak. Leif togs ut i en kändismatch i fotboll. På motståndarsidan fanns Zamora Nyholm (landslagsmålvakt) samt Rolf Johansson, Gais, mera känd som boxningsvärldsmästaren ”Ingos” bror. Ingemar satt på läktarplats på Gutavallen. *1958 spelade VIF ett historiskt kval i hockey till division 2 och med Leif som en av de bästa. *1961 blev han historisk i IF Gute som nått division 3 i fotboll. Golf blev en annan passion för Leif. Kaj Wirén, för detta allsvensk i fotboll (Eskilstuna) har swingat klubban med Leif, grattade på 75-årsdagen med orden: ”Just Leifs ibland heta temperament gjorde honom till en skicklig spelare, gav och...”. Träffande! ”Kjellis” Nordström, omvald ordförande i Gotlands idrottshistoriska förening, fanns på plats. Leif Larsson bidrar starkt till öns idrottshistoria.

Text & foto: Lasseman Larsson

Leif Larsson blev hyllad på sin 75-årsdag, inte minst av sina tre barn Svante, Henrik och Maria. Foto: Lasseman Larsson

Gotlands Annonsblad 2012 v.16  

Gotlands Annonsblad

Gotlands Annonsblad 2012 v.16  

Gotlands Annonsblad