SKRIBENT
CARIN OSVALDSSON
Carin Osvaldsson Àr journalist och mamma till Ivån, född 2013. Bosatt i Benalmådena, men med ena foten i Målaga stad. Glorifierar ibland Sverige efter 17 Är utomlands, men försvarar intensivt Spanien nÀr det vÀl gÀller.
Min kĂ€rlek till spanskan I oktober besökte jag Malaca Instituto i MĂĄlaga för en intervju av skolans danska grundare, Ida Willadsen. Hon kom till MĂĄlaga 1970 för att förbĂ€ttra sin spanska. Ă ret efter öppnade hon MĂĄlagas första sprĂ„kskola. Till den anlĂ€nde jag i oktober 2003 och Ă„terbesöket 17 Ă„r senare, kastade oundvikligen mig tillbaka i tiden och kittlade lusten att fortsĂ€tta resan. Ida sĂ„g precis ut som jag mindes henne. Dock hade jag en bild av henne som ganska auktoritĂ€r, vilket inte alls stĂ€mde. DĂ„ för 17 Ă„r sedan var det sĂ„ mĂ„nga elever pĂ„ skolan att vi aldrig fick nĂ„gon personlig kontakt. Hon var lĂ„ng och ingav respekt. Skolans lĂ€rare var gudar för mig och Ida var deras chef. De tillhörde en vĂ€rld jag ville fĂ„ tillgĂ„ng till. Satt pĂ„ nycklar jag behövde för att öppna dörrarna till min framtid. Jag kom till MĂĄlaga för att lĂ€ra mig spanska, inte för att ha kul. För mig var det blodigt allvar och jag levde de olika inlĂ€rningsfaserna som vore de pĂ„ liv och död. Jag hade roligt ocksĂ„. Roligare Ă€n jag haft nĂ„gonsin. Men att lĂ€ra sig ett nytt sprĂ„k Ă€r en berg- och dalbana. Jag Ă€r oerhört glad att jag orkade ta mig över backarna, Ă€ven om resan inte Ă€r slut Ă€n. LĂ„ngt dĂ€rifrĂ„n. Men jag har blivit lite lat och bekvĂ€m och skulle behöva införa âdate nightâ för att liva upp relationen mellan mig och det spanska sprĂ„ket. Att lĂ€ra mig spanska har för mig varit en kĂ€rlekshistoria. LĂ€ngtan hade jag i mig och jag vet inte var den kom ifrĂ„n. Men den hjĂ€lpte mig igenom Ă„tta mĂ„naders slit pĂ„ Malaca Instituto. Jag var nyfiken och sög i mig allt som en teoriker. Ălskade tabellerna med verbformer och alla regler och system. Ălskade att orden uttalades som de skrevs och att fylla pĂ„ mitt ordförrĂ„d. I förĂ€lskningsfasen gĂ„r allt framĂ„t, en vill bara ha mer och det finns inga mörka moln pĂ„ himlen. Under denna tid gick jag gladeligen pĂ„ bio och sĂ„g amerikanska filmer dubbade till spanska samt sĂ„g mina egna favoritserier pĂ„ DVD hemma pĂ„ spanska. Jag fann en del galna likasinnade och vi pratade spanska med varandra i timmar fast vi knappt förstod ens vad vi sjĂ€lva menade.
Solen sken. Vi levde i en bubbla dĂ€r allt vĂ„rt fokus var pĂ„ nöjen och egen utveckling. Men smekmĂ„naden tog slut. Insikten kom stegvis. UpptĂ€ckten av hur enormt omfattande det spanska sprĂ„ket Ă€r. Att ju mer jag lĂ€rde mig, desto mer tycktes finnas kvar. Att viss spanska grammatik inte gĂ„r att banka in, den mĂ„ste kĂ€nnas in, levas. Jag tog det hĂ„rt och under en period tystnade jag nĂ€stan helt. Det jag föresatt mig skulle ta flera Ă„r. Ett helt liv. Jag var helt enkelt tvungen att bli kvar. Jag var inte fĂ€rdig. Blir det aldrig. SĂ„ hĂ€r Ă€r jag Ă€n. Med Ă„ren kom acceptansen och jag slappnade av. Perfektionisten i mig fick koncentrera sig pĂ„ det skriftliga och jag var tvungen att öppna munnen och slĂ€ppa ut grodorna. Att lĂ€ra sig spanska Ă€r visserligen idogt arbete och hĂ„rt jobb men det Ă€r inte en rak framĂ„trörelse. Det Ă€r sicksack, kurvor, nedförs- och uppförsbackar. Men utan sprĂ„ket hade jag aldrig bott i Spanien. Det var det som tog mig hit och som fick mig att stanna. Tack var sprĂ„ket fann jag en kultur, ett folk, en plats. För mĂ„nga av er Ă€r det kanske tvĂ€rtom. SĂ„ pĂ„ vilket sĂ€tt gör sprĂ„ket skillnad? Om platsen kom först vill sĂ€ga. Det enkla svaret Ă€r ju att livet blir lite lĂ€ttare nĂ€r man förstĂ„r. AlltifrĂ„n nyheter till myndighetsinformation. Men det Ă€r sĂ„ mycket mer Ă€n ord. Det handlar om identitet. Vem man vill vara pĂ„ den nya platsen. Om att förstĂ„ surret pĂ„ gatan. SmĂ„ konversationer medmĂ€nniskor emellan. Ett sprĂ„k man inte förstĂ„r kan vara ganska skrĂ€mmande. Ord utan mening kan lĂ„ta hĂ„rt, argt och exkluderande. Att lĂ€ra sig spanska Ă€r ett livsprojekt men alla knep Ă€r tilïżœlĂ„tna och det Ă€r okej att stanna pĂ„ en och samma nivĂ„ under en tid. Det viktigaste Ă€r att sĂ€tta bollen i rullning. Att inte gapa efter för mycket utan att ta myrsteg varje dag hellre Ă€n att skjuta upp ett mastodontjobb tills tiden finns. För helt Ă€rligt, finns den nĂ„gonsin det? Jag har stannat i utvecklingen, lĂ€ser inte spanska böcker och ser nĂ€stan aldrig spansk film eller serier lĂ€ngre. Ska vi göra en deal? Jag lĂ€ser en spansk bok i mĂ„naden â all slags litteratur Ă€r tillĂ„ten â och sĂ„ gör du ocksĂ„ det! Ăr du med? #enspanskbokimĂ„naden
Att lÀra sig spanska Àr ett livsprojekt, men alla knep Àr tillÄtna.
14
SK â DEC | JAN | FEB 2020-21
