Månsarps kyrkobl 1 2014 10 mars webb

M책nsarps Kyrkoblad 1/2014

Kyrkan n채stan f채rdig Foto: Hans Edwardsson

Svenska kyrkan Månsarps församling

Innehåll Det händer i Månsarps församling.............3

Församlingsexp. Tid tisd. 10 - 12 onsd-torsd. 13 - 15

Förlåtelse och försoning...........................4

Adress: Tabergsvägen 54, 562 50 Månsarp 36 30 40 Fax 36 37 50 E-post: mansarp.forsamling@svenskakyrkan.se

När kyrkorenoveringen snart är klar..........8

Kyrkoherde Tore Karlsson 36 30 41 Sms-nummer 070-625 04 57 E-post: tore.karlsson@svenskakyrkan.se

Några tankar från vår resa till Uganda.....13

Komminister David Kyobe-Lule 36 30 42 Sms-nummer 0701-49 00 89 E-post: david.kyobe-lule@svenskakyrkan.se Diakon Janet Andersson 36 30 43 Sms-nummer 0701-49 00 88 E-post: janet.andersson@svenskakyrkan.se Församlingsassistent Hans Edwardsson 36 30 44 Sms-nummer 072-523 30 80 Epost: hans.edwardsson@svenskakyrkan.se Församlingsassistent Elisabeth Andersson 36 38 50 Sms-nummer 072-525 69 00 E-post: elisabeth.r.andersson@svenskakyrkan.se Kantor Annika Emilsson 36 30 45 Epost: annika.emilsson@svenskakyrkan.se Kantor Ingrid Laago 36 38 51 Epost: ingrid.laago@svenskakyrkan.se Kyrkvaktmästare Micael Henriksson 36 38 52 E-post: micael.henriksson@svenskakyrkan.se Kyrkvaktmästare Christina Evaldsson 36 38 56 E-post: christina.evaldsson@svenskakyrkan.se Kyrkvaktmästare säsong Gunnar Magnusson 073-092 67 21 E-post: gunnar.magnusson@svenskakyrkan.se Kyrkokamrer Per Hulusjö 36 30 49 E-post: per.hulusjo@svenskakyrkan.se

Gilla oss på facebook Svenska kyrkan Månsarp

Hans och Elisabeth - två 25-åringar...........5 Se´n sist..........................................10-11 Åsa Brolin, diakonpraktikant..................12 Nytt kyrkoråd och fullmäktige i Månsarps församling..............................16 Hoppet har väckts hos Soeum Mann.......18 Kan man fasta från att göra nytta för att ge rum för Livet?.........................19

Vi öppnar kyrkan på Palmsöndagen och firar påsken i en nyrenoverad kyrka!

Ja, så hoppas vi att det blir.

På Palmsöndagen den 13 april kl. 11.00 tar vi vår kyrka i bruk. Vi säger:”Hej på dig, kyrkan, vad vi har längtat efter dig!”

Vi firar Månsarpsmässa. Flera kommer att medverka. Offergång för årets fastekampanj ”Utrota hungern!”. Efteråt fortsätter festen i församlingsgården.

Dymmelonsdagen den 16 april kl. 19.00.

Korsvägsvandring. Vi samlas i församlingsgården Skärtorsdagen den 17 april kl. 19.00.

Skärtorsdagsmässa, Tore Karlsson, Stella Kyobe sång Långfredagen den 18 april kl. 11.00.

Långfredagsgudstjänst, Kyrkokören, Mattias Karlsson och David Kyobe-Lule Påskdagen den 20 april kl. 11.00.

Påskmässa med många medverkande Annandag påsk den 21 april kl. 11.00.

Gloriagudstjänst, David Kyobe-Lule

”Herren lever, våga tro det!”

MÅNSARPS KYRKOBLAD REDAKTION: Tabergsvägen 54, 562 50 Månsarp Redaktion: Tore Karlsson, Hans Edwardsson, David Kyobe-Lule, Janet Andersson.

ANSVARIG UTGIVARE: Tore Karlsson.

2

”Det händer i Månsarps församling” Besök församlingens hemsida www.svenskakyrkan.se/mansarp Gudstjänster firas under renoveringstiden av kyrkan i allmänhet i församlingsgården Gudstjänst eller mässa (med nattvard) firas i Månsarps församlingsgård/kyrka varje sön- och helgdag kl. 11.00, juni-augusti kl.

10.00. Se annonser i Jönköpings-Posten och i Jönköping.nu, eller gå in på vår hemsida!

Du kan även följa oss på facebook.

Du är välkommen till Veckomässor (enklare nattvardsgudstjänster mitt i veckan) följande onsdagar kl. 20.00: 9 april och 14 maj (Sinnesromässa) Träffpunkt Åsa (Samlingslokal Åsastigen 5, Taberg) kl. 14.30: 15 april och 13 maj Träffpunkt Månsarp (Samlingslokal Villavägen 2) kl. 14.30: 23 april och 28 maj Gemensamma träffar för daglediga kl.

15.00: 3 april i Månsarps Missionshus, 15 maj i Månsarps församlingsgård Lördagscafé och Loppis i Palmbergsvillan kl. 10.00: 29 mars och 26 april

Lite extra på gång i kyrkan i vår: Norrahammars musikkår spelar 27 april kl. 18.00.

Kammarkören Voces sjunger under Karin Edwardssons ledning 4 maj kl. 18.00 Musikalen ”Ogräs i rabatten” framförs av Månsarps barnkör och miniorer tillsammans med Stella Kyobe och Sanja Magnfält 18 maj kl. 11.00.

Välkommen, Lisbeth Johansson, som ny ordförande i Månsarps kyrkliga syförening!

Det är inte ofta som syföreningen byter ordförande. Man stannar länge och troget kvar på sin post. Detta är den tredje ordföranden som träder till under mina 24 år i församlingen.

De båda tidigare som jag minns är Ebba Jönsson och Eivor Holmqvist. Eivor har nu valt att stiga åt sidan, och vi tackar henne för ett mycket väl utfört arbete. Du, Eivor, har varit ledare med en varm och fast hand, och du har låtit oss förstå att syföreningens arbete är en viktig del av församlingen. Nu fortsätter du hos oss som en ”vanlig” medlem.

Lisbeth valdes till ordförande på kyrkliga syföreningens årsmöte den 11 februari. Vi önskar allt gott och Guds välsignelse!

Tore Karlsson

Glad Påsk! önskar

Kyrkobladets redaktion 3

Förlåtelse och försoning

Thomas Sjöberg, sjukhuspräst

En tidig januarimorgon åkte jag till Länssjukhuset Ryhov för att träffa Thomas Sjöberg, sjukhuspräst. Mina funderingar gick runt orden förlåtelse och försoning.

Jag blev mött i entrén av Thomas och vi gick en trappa upp till sjukhuskyrkans exp.

Vad möter du mest i samtalen med patienterna?

Samtalen handlar ofta om att man inte mår bra och att man brottas med olika händelser i livet. Mycket energi går åt till flykt från verkligheten, samtidigt finns en önskan att komma till vila och försonas med livet som det är. Man behöver hitta ett nytt läge och utgå ifrån det, men det är inte alltid så lätt för vi är ju inte isolerade öar utan lever i relationer med familj, arbete, vänner, där mycket kan bli fel. Jag möter många med trasiga relationer på sjukhuset, en del lever med krav att förlåta och hoppas att det ska gå, men ibland är det kanske omöjligt att 4

försonas med människor som gjort en illa. t.ex. vid sexuella övergrepp mm.

Gud kan förlåta och ibland är det så långt man kan sträcka sig, att lämna det till Honom, för att på så sätt kunna försonas med det.

Möter du många uppgivna människor i ditt arbete?

Nej, många är oerhört hjältemodiga, t.ex. när de fått sin cancerdiagnos och accepterar det väldigt samlat, att så här är livet. Det finns också de som inte är klara med livet, men som ändå får en insikt att så brutalt är det. Andra lever i en slags protest mot detta, man vill vara i livet så länge det varar. En vän/ präst kan vara viktig i brottningskampen. Där finns sjukhuskyrkan, som kan lyfta fram en annan dimension, Gud som finns med mitt i allt, men det kan vara svårt att tro på, då får vi vara där som en Guds närvaro, det finns en tröst i att dela med någon. En del reflekterar och summerar sina liv, försonas med att man ibland inte varit den man ville. Några frågar: ”Får jag komma in i himlen?” Då svarar jag:” Nej, du duger inte, men för Jesus skull är du välkommen. Han har öppnat en dörr för oss”. Det är viktigt att vi förstår att vi inte kommer dit av egen kraft utan av nåd. Är det svårt att prata om sånt här på sjukhuset?

Nej, det finns en stor öppenhet att prata om existentiella frågor, man funderar mycket.

Du har ju tidigare arbetat i Svenskakyrkans själavård för utnyttjade, har du några tankar runt det?

Här finns mycket reflektioner runt försoning och förlåtelse. Kyrkans språk i Gudstjänsten räcker inte till för dessa människor. Kyrkans syndabekännelse är inte tillräcklig, de är ju offer och behöver upprättelse. Vi behöver ett språk för sårade, ett försoningens rum,

där man får komma inför Gud med det som skett. Kanske kan Kyrie Eleison (”Herre, förbarma dig”), att tända ljus och välsignelsen vara en del på vägen. En våldtagen person behöver upprättelse, jag upplever att vi är dåliga på att se och lyfta detta i kyrkan.

(Se Margareta Melins dikt).

Samtalet som en möjlighet till försoningen är en viktig väg, ska man bära det ensam så blir det tungt. Kan då lätt förvandlas till ilska, att man blir sjuk, mår dåligt. Men kan man få sörja livets skuggsida, så finns hopp för försoning.

Till sist, tveka inte att vända dig till någon i kyrkan om du vill prata.

Tack Thomas, för ett gott samtal!

Janet

”Det har syndats emot mig.

Jag blev offer, skuldbelagd och tog på mig skulden.

Inför dig lyfter jag av den skuld som inte var min och tar avstånd ifrån den.

Du är min enda domare och vet allt.

I ditt ljus klarnar sammanhangen och sanningen gör mig fri.

Att du delar smärtan ger mitt hjärta tröst och i kärlekens blick börjar såren läkas.”

Margareta Melin

Hans och Elisabeth - två 25-åringar

J

a, något äldre har de faktiskt hunnit bli, våra församlingsassistenter Hans Edwardsson och Elisabeth Andersson.

25 år handlar om den tid de arbetat i Månsarps församling. Hans började sin anställning den 1 juni 1988 och Elisabeth började sin anställning den 1 januari 1989. Andra söndagen i advent, den 8 december, uppmärksammades de båda med tal, blommor och gåva i den glada Månsarpsmässan. Vi i Månsarp är stolta över att de har arbetat hos oss så länge, och vi ser fram mot ytterligare många år. 25 år kan kanske vara en tid för reflektion, över det som varit i arbetslivet och det nya som ska komma. För nytt, ja, det tänker de båda hela tiden. En del av deras reflektion får här Kyrkobladets läsare ta del av.

Om du ser litet grand bakåt, Hans, hur har åren varit?

- Åren har gått fort och arbetet har varit spännande. Det har förändrats mycket sedan den dag jag började. Det som framför allt har

påverkat barnverksamheten är den utbyggda barnomsorgen i kommunen. De många barntimmarnas tid är förbi i församlingen, eftersom barnen faktiskt garanteras omsorg i förskolan. Det kan synas negativt för de grupper, som samlar de mindre barnen, men istället har vi börjat med flera öppna grupper. Exempel på öppna grupper är Öppna förskolan för barn och föräldrar liksom adoptivgruppen, som samlar familjer inte bara från Månsarp och Taberg, utan från många områden runt omkring här.

För barn i årskurs 4 och 5 finns Öppet hus efter skolans slut.

- Samhället och folks vanor har förändrats.

5

Konkurrensen och dragkampen om människor har ökat. Jag vill ändå se det som positivt.

Folk kan välja, och det är inte så sällan som folk väljer kyrkans verksamhet, eftersom den har hög kvalitet. Vi får de motiverade i våra grupper.

- I vår församling finns en tradition att vi anställda arbetar i arbetslag. Det blev mycket lättare att samarbeta och planera med varandra, när församlingens alla anställda flyttade in i det som vi idag kallar Kyrkans hus, den gamla lärarbostaden. Det skedde år 2000, och samtidigt utvidgades lokalerna i församlingsgården för barn och ungdomar.

Nya lokaler blev definitivt ett lyft för verksamheten.

- Är det något du särskilt vill komma ihåg från de 25 åren?

- Jag har vid tre tillfällen fått vara med och arbeta för och med stiftsungdomsläger förlagda till Månsarp. 1992 och 2004 hade vi stora Mitt-terminsmöten för främst tonåringar, och 2000 hade vi ett läger för de något mindre barnen, de så kallade miniorerna och juniorerna. Roligt har det varit att få följa generationerna i församlingen, och att följa de många ungdomar, som varit ledare i våra grupper. Att få vara glad åt att de blivit 6

aktiva i andra församlingar, när de flyttat här ifrån.

- Hur är det i Månsarps församling om fem år?

- Om fem år är vi fortfarande en församling som har stort förtroende hos folk i bygden.

Vi möts till gudstjänst och vi möts i grupper.

Här finns en stark verksamhet, om än i andra former än idag. Vi ska våga se möjligheterna och ta var på dem. Vi gör andra saker i våra grupper. När jag var ny som församlingsassistent, var pyssel innegrejen. Vi pysslade överallt i alla grupper. Idag är det nästan helt ute. Vi gör som sagts andra saker, följer tiden och samhället.

- Jag skulle vilja utveckla och använda mig av pilgrimstanken och att fokusera på vår fantastiska Skapelse. Med juniorerna har jag börjat arbetet och funderingarna om vad en pilgrim kan vara och vad det innebär. Jag vill också lyfta fram våra resor till den kristna gemenskapen i Taizé i Frankrike. Detta i sig har med pilgrimstanken att göra, att fara till en helig plats. Viktig nu och viktig i framtiden är vår Ledarskola för unga medhjälpare, att hjälpa dem till ett liv in i kyrkans gemenskap och att fostra till ledarskap. Här arbetar vi både med våra egna ungdomar i Månsarps församling, och med jämna mellanrum träf-

far vi våra kamrater i den stora Ledarskolan, som vi har gemensam med församlingarna i Norrahammar, Barnarp och Ödestugu.

Den andra jubilaren Elisabeth fick fundera runt ungefär samma frågor. Vad tänker hon om sina 25 år i församlingen?

- Jag har haft fina år i Månsarps församling.

Mina arbetsuppgifter har ändrats under tidens gång. Det jag en gång anställdes för var att ha hand om den verksamhet, som rörde barn mellan 0-6 år. Som mest fanns fem stycken barntimmegrupper i församlingen.

Numera finns ingen kvar av den sorten.

Himlaliv är väl den grupp som närmast motsvarar barntimmarna och vänder sig till samma ålderskategori. Jag tycker att barntimmarna gav mycket kontakter, inte minst med föräldrar (mammor mest), som väntade på sina barn under tiden, och som man fick kontakt med både före och efter grupptiden. Barntimmarna försvann genom kommunens utbyggda barnomsorg och ändrade samhällsförhållanden. Sista barntimman i vår församling försvann år 2005.

Himlaliv är idag en värdig efterföljare. I denna grupp är vi några stycken vuxna som arbetar tillsammans, förutom mig själv är det kantor Ingrid och församlingspraktikant Stella. Här varvar vi musik, lek, pyssel och samling.

- En grupp som också fanns under min första tid var ”Klapp och klang”. Till och med fanns det två sådana grupper, en i Palmbergsvillan och en i Kyrkans hus, där numera församlingsexpeditionen är belägen.

Vi samlades under tre kvart till sång, ramsor och rytmik.

- Så småningom utökades min tjänst med gruppen miniorer, barn mellan 7 och 9 år.

Idag är det en stor och härlig grupp. 1996 var det dags för en ny utmaning för mig. Jag kom med i konfirmandledargänget. Här lärde jag känna församlingens tonåringar, och det har varit både spännande och utvecklande.

- Öppet hus är en verksamhet, som startade i slutet av 90-talet. Hit kommer barn i mellanstadieåldrarna efter skolans slut. En viktig sak vill jag också nämna, som fanns med i min tjänst redan från början. Jag gör ett kort hembesök hos nyblivna föräldrar och inbjuder till dop och församlingens mötesplatser.

- Kan du, Elisabeth, påminna dig någon rolig episod från de 25 åren?

- Många sådana finns. Till exempel alla spontana kommentarer och funderingar från barnen i grupperna. Som den där gången en liten pojke kommenterade mitt begynnande gråa hår:”Men Elisabeth, vad är det som har hänt med ditt hår!?” Jag är glad åt alla konfirmander genom åren och tänker på hur viktiga och betydelsefulla de är för kyrkan.

Det känns som om kyrkan lever vidare genom dem.

- Hur är det med Månsarps församling om fem år?

- Våra möten med människor och vår verksamhet är lika viktig som idag. Jag tror att en sådan verksamhet som Öppna förskolan, där vi möter föräldrar och barn upp till fyra år, kan bli än mer betydelsefull som en kontaktpunkt och anknytningspunkt. Det är också viktigt idag och för framtiden att vi knyter an till gudstjänsten med vår barnverksamhet.

Det är något som blivit mera betydelsefullt idag än det var tidigare. Både barnen i Himlaliv och miniorerna samarbetar med Barnkören och sjunger i gudstjänsterna. Vi har tillsammans medverkat i ett antal musikaler, som ”Ängel utan vingar” och ”Festen”, som är en musikal om dopet. I maj månad är miniorerna med i musikalen ”Ogräs i rabatten”.

- Hur är det då att ha arbetat så länge och så nära ihop med Hans?

- Det har gått jättebra! Vi kompletterar varandra på ett utmärkt sätt.

Säger Elisabeth, som även vill tacka alla församlingsbor i Månsarp för det förtroende hon åtnjuter här.

Och vi vill tacka Hans och Elisabeth och går tillsammans med dem in i en framtid, som ingen vet något om. Det är dock skönt för en församling och inte minst för en kyrkoherde att ha goda medarbetare omkring sig. Det har vi i Månsarp.

Tack för intervjuerna! Tore Karlsson

7

När kyrkorenoveringen snart är klar

-Har kyrkorenoveringen gått bra, Per Hulusjö, fastighetsansvarig i Månsarps församling?

- Ja, allt har gått enligt den i höstas fastställda tidsplanen. Jag har kunnat följa utvecklingen och framskridandet av arbetet nästan varje dag. Det har varit spännande, samtidigt som det har varit mycket arbete och många små och stora frågor att ständigt ta ställning till. Jag känner en stor tillfredsställelse över att alla entreprenörer har varit engagerade och har en stor känsla för det heliga rummet.

- Vad är det som i dagsläget är gjort?

(Intervjun gjordes i slutet av februari).

- Tak och väggar har målats, fönster har renoverats, golven är slipade och till viss del utbytta. Snickerier har utförts i bänkkvarteren och längst ner i kyrkan. Bergvärmen har installerats och alla elinstallationer är utförda. Takmålningar och altarskåp är konserverade.

8

- Vad återstår?

- Bänkkvarteren håller på att målas, så även predikstol, läktarbröst och orgel. Inventarierna i koret är inte heller på plats. Snart kommer där att finnas ett nytt altare i träslaget ask och i smide, liksom två processionskors, ett större och ett mindre. Det mindre korset ska bäras av barn. Bänkdynor är också beställda. Något som vi återvinner är kyrkans ursprungliga psalmnummertavlor.

-Så du är nöjd, Per? -Mycket! Inte bara jag är nöjd, Entreprenörerna säger, att de upplever en harmoni i kyrkorummet med den nya färgsättningen.

Nämnas kan att förutom Per ingår Lars Johansson, Agneta Philip, Susan Gard, Harry Franksson och Tore Karlsson i Månsarps kyrkas renoveringskommitté.

Tore Karlsson

9

Luciagudstjänst

Julians dop, 8 dec

Barnkörövning Konfirmander

Barnmusiken

Körövning

Ama

SE´N SIST

anda, Wilma och Hanna Pilgrimsvandring

Ledarna sjunger i Bondstorps kyrka

Kyrkans barngrupper och konfirmander sjunger i adventstid

Åsa Brolin, diakonpraktikant

I

början av januari kom Åsa Brolin till oss för att göra sin första praktik inför sin diakonutbildning. Åsa är född i Nyhem utanför Mullsjö, men bor nu i Huskvarna. Hon arbetar som frilansmusiker, studerar på högskola för att bli behörig till Diakonutbildningen och arbetar 25 % på det diakonala projektet Växthuset i Sofiakyrkan.

Hur kom du på att du ville bli diakon?

Det har vuxit fram så sakteliga. Något som alltid har varit viktigt för mig är det lilla mötet människor emellan, där man talar om livet, tron och det innersta. Hur tron, det mänskliga och vardagliga hör ihop. Jag känner mycket för mötesplatser. Växthuset är en sådan mötesplats för långtidssjukskrivna och utbrända människor som kört fast på olika sätt. När man får mötas i det läget kan mycket hända, man delar erfarenheter och upptäcker att man inte är ensam. Gemenskapen är helande i sig. Alla vill hitta en ny väg framåt och det händer mycket i mötet med varandra. Här blir det många djupa samtal, tron kommer nära i det vanliga livet, även om man inte använder de kristna orden så ofta.

Måste man vara kristen för att vara med?

Nej, det är öppet för alla.

Hur hittar man er?

Man kan ringa Mattias Nystrand, diakon i Sofiakyrkan, en del kommer via försäkringskassan.

Var det på Växthuset du bestämde dig för yrket?

Ja, det blev en riktningsvisare. Jag gick och tvekade och då bad jag att få komma till Växthuset för att få känna efter. Det var som att komma hem, jag upptäcker mer och mer hur väl det stämmer för mig. Jag får användning för tidigare erfarenheter och jag kan se hur Gud leder i allt detta. Nu kan jag se att de perioder som varit tunga och svåra, då 12

Åsa Brolin, diakonpraktikant

jag tyckte att ”inget hände”, var viktiga. Det jag lärde mig om mig själv den tiden har jag användning för nu. Vi kan alla fastna i felaktiga tanke- och livsmönster som binder oss och får oss att tro att man är någon annan än den man är. Vi behöver hitta ut ur vår ”göra kultur”, att ständigt vara nyttig och engagerad och istället hitta grunden – att vara, det är där allt börjar. Görat kommer när vi hittar vårt inre, men då kommer görandet inifrån, ur en annan källa - det är inte yttre krav och att vara alla till lags som styr.

Jag tycker om titeln på Thomas Sjödins bok, ”Det händer när du vilar”, jag tror den rymmer en hemlighet som har med Gud och Hans väsen att göra.

Tack, Åsa för att vi fick ta del av en liten bit på din livsvandring. Vi önskar dig allt gott och Guds ledning också i framtiden.

Janet

Några tankar från vår resa till Uganda rades över hur stor Stella hade blivit, alla stod vi där samlade i glädje och lycka. Stellas mormor hade förberett en festlig måltid för oss med alla våra traditionella ugandiska delikatesser som jordnötssås med rökt tilapia, kokta gröna bananer och kryddat nötkött mm. Djupt religiös som Stellas mormor är sjöng vi lovsång, och bad först innan vi åt.

Det var uppfriskande att sjunga psalmer på lugandiska igen.

Vi samtalade och gick även igenom de kulturella rutiner och processer som skulle ske på min sons traditionella introduktionsceremoni inför hans och flickvännens bröllop som skall äga rum senare. Under den tid jag var i Uganda, var jag tvungen att hålla en låg profil för min säkerhet.

Det är en fascinerande upplevelse att resa från den nordiska vintern ner till den hettande värmen i Uganda. Avresedagen började inte riktigt som tänkt. Stormen ”Sven” höll på att kosta oss vår resa till Uganda. En storm så intensiv att bussen stod still på riksväg 40 i över tre timmar. På radion fick man besked om att det var lite mer än en mils kö framför oss. Vi började mista hoppet om att ens nå Landvetter. Med Guds nåd lyckades vi komma fram precis på minuten. Därefter åkte vi med flyget till Istanbul där vi väntade två timmar, innan vi flög till Uganda.

Resan från Istanbul via Kigali i Rwanda tog 8 timmar. Klockan var 04.00 på morgonen när planet anlände till Entebbe flygplats i Uganda.

Vi blev varmt bemötta av släktingar som hade väntat på oss. Därefter åkte vi tillsammans till vårt boende som ligger lite utanför Kampala. Den första dagen vilade vi, dagen därpå begav vi oss mot staden för att handla lite och förbereda oss för våra möten med mina föräldrar och Saras mor.

Vi åkte bil till landsbygden, ca 5 mil norr om Kampala för att träffa dem. Alla förund-

Julfirande i byn

Julen började närma sig, och för mig var det så fantastiskt roligt att vara i byn vid denna tid. Dessutom kan Kampala bli mindre trygg. Det är därför de flesta människor åker till den by på landet som är deras ursprungliga hem. Det är där de har sina äldre släktingar de åker till och hälsar på under högtiderna eller begravningar. De flesta har en by någonstans dit de åker under denna årstid för att fira jul med sina släktingar.

Hela december är präglad av julstämning i hela landet. Det är dekorationer, musik, konserter, fester, mat! Alla är på gott humör.

De flesta människor tar ledigt i december, och barnen går inte i skolan. Alla är allmänt glada, därför att de gladaste av alla dagar är jul.

Det var äntligen dags för oss att få överlämna gåvorna från Månsarps församling till Kikandwa St Peters kyrka. Bland gåvorna fanns två stycken röcklin (prästens liturgiska klädsel), nattvardsartiklar, oblater.

Klockan 11.00 uppmärksammades alla på att gudstjänsten skulle börja, men inte med hjälp av kyrkklockan, utan med hjälp av en 13

jättetrumma som man spelar på i ungefär 5 minuter.

Prästen Rev. Canon Ssendege välkomnade oss, tog emot gåvorna och tackade Månsarps församling för detta, och presenterade gåvorna för hela församlingen. Oh! vilken glädje i Kyrkan som nu var fullsatt och julstämningen var nästan magisk.

Efter ingångspsalmen fortsätte gudstjänsten med dop, då alla vände sig om mot kyrkans ingång (mot väst) där dopfunten stod, och där de 13 dopfamiljerna hade samlats med dopkandidaterna som jag fick äran att döpa.

I Church of Uganda är det bara två sakrament, nämligen dopet och nattvarden. Dopet innebär precis som hos oss i Svenska kyrkan, ett inlemmande av den enskilde i Kristi Kropp i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Det är delaktighet i Jesu död och uppståndelse. Dopvatten är en viktig ingrediens, som symboliserar liv och rening. Det är barndop som man ofta har i församlingar, även om det också kan ske vuxendop, efter undervisning.

Precis före predikan var det rätt tillfälle för mig att läsa upp den varma julhälsningen från Månsarps kyrka, genom kyrkoherden Tore Karlsson. Stella Kyobe läste på svenska och jag översatte till lugandiska.

I brevet nämnde Tore bland annat, att ”även om vi inte känner varandra, så har vi ändå en stor samhörighet i Jesus Kristus, som föddes på denna dag.” Detta gav folket oerhört stor glädje och de applåderade kraftigt.

Det var skojigt att predika på lugandiska, och ibland använde jag några svenska ord som ”men”, ”eller”!! Det bara blev så kul 14

och med det glada julbudskapet försöker man strävar efter att finna de exakta orden för att beskriva juldagens glädje.

Efter gudstjänsten delade Sara och Stella ut julklappar till föräldralösa barn, som inkluderade kläder, skor och leksaker, som mottogs med stor glädje och fröjd och gav hopp.

Det var enormt uppskattat.

Tre dagar efter jul, blev det dags för Roberts, min sons, introduktionsceremoni, där många släktingar både från Martas familj och vår familj var engagerade. Ceremonin handlar mycket om de kulturella rutiner och processer, som föregår äktenskap. Som Pappa fick jag inte säga något denna gång, utan någon annan person utsågs och talade i mitt ställe!

Det blivande äktenskapet och bröllopet mellan Robert och Marta blev godkänt av båda familjerna. Därefter blev det festligt med musik, dans och stort jubel. Detaljer om när och var bröllopet ska ske kommer att pålysas så småningom.

Nyår välkomnades med bön, fyrverkeri och festigheter, nästan överallt i huvudstaden Kampala. Jag låg lågt, för min säkerhets skull.

Jag bär med mig en vänlig, harmonisk och kristlig hälsning från Kikandwa Parish Church of Uganda, till Månsarps församling.

De kristna i Kikandwa parish önskade alla i Månsarp ett gott nytt år, i Kristus Jesus vår Herre. De uppskattade denna kristna anda av värme, som finns mellan våra två församlingar. Det beskrevs som ett nytt ljus av hopp från Norden till Uganda och hela Afrika, som ska lysa vår väg i Kristus Jesus.

I början av januari 2014 var det dags för hemresa till Sverige.

David Kyobe-Lule

”Tid för tankar” Kyrkorna i Tabergsådalen kommer att ordna föreläsningskvällar två gånger per termin.

Vi vänder oss till alla åldrar. Under våren är det följande kvällar.

Lördag 8 mars, Marcus Birro och Daniel Grahn Tisdag 22 april, Laurentsio Pettersson, (TV-programmet, Mot alla odds) För mer information, se våra hemsidor och affischering.

Hela Människan

(RIA)

Här behövs fler volontärer, till natthärbärget, helgöppet, mm.

För mer information k o n t a k t a

Gunnar Dahlqvist 036-12 29 60

Resa till Borås djurpark den 11/5 Vi startar i kyrkan 09.30 med Gudstjänst,

sen bär deti av till Borås Vi startar kyrkan 09.30djurpark. med Gudstjänst, Hemresa 17.00 från Borås. sen bär det av till Borås djurpark.

17.00 från Borås.och lunch.

IHemresa priset ingår resa, inträde I priset ingår resa, inträde och lunch.

Pris vuxen, 200 kr för medlem, 300 kr icke Pris vuxen, 200 kr för medlem, 300 kr icke medlem medlem Barn Barn ii vuxens vuxens sällskap sällskap gratis. gratis.

V.v se hemsidan annonsering.

Se hemsidan ochoch annonsering.

15

Nytt kyrkoråd och fullmäktige i Månsarps församling

Nya kyrkorådet

D

en 15 september förra året var det kyrkoval. Ett av valen gällde representanter till kyrkoråd och fullmäktige i församlingen för perioden 2014-2017. Den 14 januari samlades det nya kyrkorådet och fullmäktige till sammanträde i Månsarps församlingsgård. Vi ser fram mot fyra spännande år med våra förtroendevalda.

Kyrkorådet

…är församlingens styrelse. Kyrkorådet ska ha omsorg om församlingslivet och ha ansvar för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd. Denna uppgift är enligt

kyrkoordningen att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.

Kyrkorådet leder och samordnar församlingens förvaltning.

Kyrkorådet skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på församlingens ekonomiska ställning. Kyrkorådets ledamöter och ersättare väljs av Kyrkofullmäktige.

Månsarps församlings kyrkoråd består av åtta ledamöter och fem ersättare förutom kyrkoherden som är självskriven ledamot.

Kyrkorådet sammanträder en gång i månaden.

Ledamöter Ersättare Lars Johansson, ordförande Berna Enblom Agneta Philip, vice ordförande Ingegärd Hugosson Elisabeth Arvidsdotter-Johansson Inger Gustafsson-Berglund Anders Boley Jeanette Rostedt Kjell Dahlström Eleonora Neij Susan Gard Martina Thörn Tore Karlsson, kyrkoherde 16

Kyrkofullmäktige

…är församlingens högsta beslutande organ och beslutar i principiella ärenden och i ärenden som på annat sätt är av större vikt.

Exempel på detta är; mål och riktlinjer för verksamheten, budget, kyrkoavgift, årsredovisning, val av ledamöter till kyrkoråd

och ersättare, revisorer m.m. Månsarps församlings kyrkofullmäktige består av 14 ledamöter.

Kyrkofullmäktige i Månsarps församling sammanträder 2-3 gånger per år. Sammanträdena är offentliga och annonseras i lokalpressen och på församlingens anslagstavla.

Ledamöter Harry Franksson, ordförande Ingegärd Hugosson Susan Gard, vice ordförande Martina Thörn Lars Johansson Mikael Svenningsson Maria Rosensköld-Johansson Mia Wallin Elisabeth Arvidsdotter-Johansson Marianne Staaf Anders Boley Ersättare Jon Trojefors Mikael Enell Berna Enblom

PILGRIMSVANDING den 24 april Vi går ca en mil av Munkaleden och avslutar med lunch på Tallnäs stiftsgård.

För mer information, se vår hemsida och affischering.

17

Hoppet har väckts hos Soeum Mann

Bottnaryds kyrka

Utmaningarna är många för Soeum Mann, 46. Hon är ensamstående sexbarnsmamma mitt ute på landsbygden i Kambodja. Varje dag går hon flera kilometer för att hämta vatten. Hon vet aldrig om maten kommer att räcka och om nätterna finns en ständig rädsla för att bli överfallen i sitt hem. Men tack vare Svenska kyrkans internationella arbete har hon fått hopp om framtiden.

-Jag drömmer om ett riktigt hus, med dörr och tätat tak. Jag vill också väldigt gärna ha många fruktträd, säger hon.

Ett hårt liv som ensamstående mor

I huset - som hon själv har byggt av bambu och träplank – finns bara två rum, ingen dörr och inga riktiga väggar. Hennes man dog när yngsta dottern föddes för sju år sedan. De fick sex barn tillsammans. Sedan dess har Soeum Mann varit ensam. Livet är hårt för henne, det kan ju vem som helst förstå. Själv säger hon att det är det enda liv hon känner till.

För att hämta vatten går hon 5 kilometer enkel väg till en damm. Ur dammen hämtar familjen allt sitt dricksvatten. Till sin hjälp har hon två vita kor som hon kan lasta sina hinkar på. Korna har hon köpt för en liten bit mark. De hjälper henne plöja jorden och att bära tunga lass men de ger ingen mjölk.

Soeum och hennes barn äter mest druvor, sniglar och växter från skogen. Hennes döttrar håller fram en grön planta och Soeum berättar att det är Amarin som växer i spridda tuvor bakom huset och går att koka och äta.

Utveckling på schemat

Svenska kyrkans internationella arbete stöttar projekt för utsatta familjer på landsbygden i provinsen Kapung Schpeu där Soeum och hennes familj bor. Bland annat hålls kurser i hållbart jordbruk och alternativa grödor. Soeum visar stolt upp sin nya 18

chiliväxt och det lilla mangoträdet. Hon har också gjort upp en utvecklingsplan vari ingår odlingar med sojabönor, som klarar torka och är näringsrika, fler fruktträd och en bur för kycklingarna.

- Jag vill att mina flickor blir välutbildade och inte som jag, som inte kan läsa. Om vi förbättrar vårt hem och flickorna utbildar sig, kan de få ett bättre liv än jag. Det är min dröm.

Med hjälp av dina gåvor kan Svenska kyrkans internationella arbete delta i projekt som stärker de fattiga familjerna på landsbygden i Kambodja. Fler barn får gå i skolan, de vuxna får utbildning i hållbart jordbruk, demokrati, mänskliga rättigheter och skapa utvecklingsplaner och så vidare.

Som vanligt planerar vi i församlingens internationella grupp en hel del extra aktiviteter nu under fastekampanjen 2 mars – 13 april. Förutom loppiscafé, kyrkkaffe, bössinsamling och brödförsäljning anordnas en konsert söndag 9 mars kl. 18 med Henningsson & Glans, en konstkväll onsdag 26 mars kl. 19 med f galleristen Solveig Bergström samt att vi söndag 6 april inbjuder till att gå tipspromenaden Livsloppet med start och mål i församlingsgården.

Sammanställt av Harry Franksson

Kan man fasta från att göra nytta för att ge rum för livet?

När jag ser en kyrka renoveras tänker jag ofta på hur Gud med långsiktig blick renoverar och ”bygger om” också oss människor – vi som är Hans kyrka. På ett fördolt sätt arbetar Han med oss och bygger om oss inifrån. Inte för att vi inte duger som vi är och måste putsas upp och bli någon annan och bättre, utan tvärtom, för att vi ofta längs vägen blivit någon annan än den vi innerst inne är och Han vill föra oss tillbaka till originalet så att vi blir oss själva.

Häromåret prövade jag ett nytt sätt att närma mig fastetiden. Jag kände att detta att avstå och försaka, disciplinera sig och vara duktig inte var det som skulle leda mig vidare närmare Gud och mig själv. Det var jag redan bra på, men det hade snarare fått mig att fastna i ett presterande och ”görande” liv, än att det hjälpt mig upptäcka den ”varande” Guden och Hans rike i mitt liv. Jag tänkte: vad händer om jag vänder på det hela och istället fastar från att göra nytta, prestera och vara duktig. Kan jag komma livet på spåret då?… Vad är det Gud vill göra mig fri ifrån?

Vad vill Han släppa in i mitt liv som inte får plats som det är nu? För egentligen är det väl så att fastan inte handlar om själva avståendet, utan om det som jag öppnar upp för och ger rum för genom att avstå. Det nya Livet Gud vill ge oss.

Min föresats blev alltså att fasta ifrån allt det som är kopplat till att göra nytta och ”ta vara på tiden” och istället öppna för sådant som jag egentligen vill, men oftast prioriterar bort för att ”det får jag ju ta sen, när allt det viktiga är gjort”. T.ex. att sätta mig och måla akvarell. Eller gå ut i skogen – inte för att motionera – utan för att bara vara där. Lyssna till suset i träden och andas med dem och bara få finnas. Eller sätta mig i min

vilstol och bara njuta av att sitta där och titta ut på berget och himlen utanför, och trivas med att jag har ett hem och en vilstol och vacker natur därute... Det är nyttigt att bli varse allt som drar i en när man stannar upp.

Gamla tanke- och livsmönster. Men man kan välja att inte följa dem, utan välja att ”bara vara”. Och så lägga märke till vad detta med tiden gör med mig. Jag tror nämligen att detta är ett sätt att vrida sig ur nyttans och slaveriets grepp och öppna sig för den alltid närvarande Guden och Hans rike. Plikten framför allt har gjort oss till slavar under ”görandet” och oförmögna att bara vara utan att få skuldkänslor för att vi ingenting gör eller åstadkommer. Så för somliga av oss är kanske det viktigaste avståendet detta att avstå från görandet. Och det kan sitta långt inne och vara en lång väg.

En ombyggnation och inre renovering som följer fröets väg: För att det nya ska kunna växa fram måste fröet läggas i jorden och dö genom att skalet brister. Då spirar det nya livet fram. Rötter söker sig neråt mot källan och nytt liv söker sig upp mot ljuset och värmen för att sakta veckla ut sig i nya oanade former… På den vägen får vi släppa taget om och ge upp kontroll, försvar, egoism och presterande. När de skalen runt fröna i oss får brista, kan det goda som finns nedlagt inom oss börja spira och växa fram. Det som hållits fånge i det gamla görandesystemet kan efter en tid som frö i jorden eller som larv i en puppa växa upp och svinga sig ut i våra liv i oanade nya former, som vi bara vagt anade att vi hade inom oss som en dold längtan.

Det man upptäcker under en så´n här fasta hör ihop med att vi lever under den ”värderande blicken”. Antingen är det andra människors värderande blickar och kommentarer vi känner oss dömda av och vill vara till lags inför för att få någon slags bekräftelse. Eller så har den där värderande övervakaren flyttat in i oss och sitter på vår egen axel och kom19

menterar och ”uppmuntrar” oss i det vi gör.

Ofta är det en tämligen obarmhärtig slavdrivare som sitter där, som aldrig blir nöjd.

Jag kom inför skrivandet av dessa rader att läsa en artikel i tidskriften Pilgrim (nr 4-12) av Ylva Eggehorn. Där skriver hon: ”Den Evige och Osynlige klär sig i kropp och tid för att i det fördolda vinna människorna tillbaka från den värderande blicken, till den blick som älskar och förundras, som ser varje människas hemlighet och genomskådar utan att förråda…”

Hon skriver också: ”Den som träffats av den värderande blicken blir osäker och gör andra osäkra. Därför behövs platser där vi övar oss att se utan att jämföra.”

När vi renoverar kyrkan kanske vi också ska låta renoveringen omfatta vårt sätt att se på varandra. Så att Kristi kropp – med Ylvas ord - får bli ”detta gömställe, denna fristad”, där ”vi övar oss att bada i den blick som gläder sig över oss”, istället för i ”den blick som värderar oss, jämför, och ständigt höjer ribban för vad som är gott nog.”

…Att fasta från den värderande blicken och öva mig i att vara i den blick som ser mig och känner mig och älskar mig i och genom allt. Enbart för att jag finns till och är den jag är. För vars kärlek jag inte kan ”göra” något.

Mer än att ta emot den. Genom Jesu död och uppståndelse, genom att Han gått fröets väg före oss, kan vi få del av Hans uppståndelseliv. Som hör framtiden till, men fördolt flödar fram ur Andens källa i vårt inre, redan nu.

God fastetid och Glad Påsk i den nyrenoverade kyrkan! J

Åsa Brolin, diakonpraktikant i Månsarp

Du som i alltets mitt har ställt det kors där Du ger ut Dig själv har gett oss denna fastetid till läkedom och ljus och liv.

Bered ett rum, en rymd för Dig i vår församling och vårt liv.

Bered oss nu i fastans tid att Kristi påsk vår påsk kan bli.

Sv ps 438:1, 4

Han var vetekornet, låg i jordens djup.

Han stod upp en påskdag, lever ibland oss nu…

Sv ps 204:4