Dopet - omsorg hela livet

Det är aldrig försent att låta sig döpas. Genom dopet lovar Gud dig sin omsorg genom hela livet. Samtidig blir du medlem i Svenska kyrkan och ingår i den världsvida kristna gemenskapen.

text: charlotte hörndahl foto: unsplash, lars skölving, privat

Sedan 1996 blir man inte längre medlem i Svenska kyrkan per automatik, genom att ens föräldrar är medlemmar, utan man behöver döpas för att bli medlem. Därför behöver man som förälder göra ett aktivt val om man vill att ens barn ska vara medlem.

En del väntar med dopet för att låta barnet bestämma själv när det blir äldre. Andra, som inte blivit döpta som bebisar, tror kanske att man bara kan döpas som barn. – Dopet är en början, oavsett hur gammal du är. Dopet är livgivande och har ett djup. Du tar dig genom vattenmassorna och kommer ut på andra sidan. Du kan berövas allt i livet, men ingen kan ta ifrån dig ditt dop. Det är som vattenstämpeln på sedlarna, den försvinner inte med åren, berättar Lisa

Mobrand, präst i Västermalms församling. – Dopet är också den starkaste symbolen för tillhörighet. Under dopceremonin får du det livslånga löftet, att Gud är med dig alla dagar, vad som än händer i livet. Det är en trygghet som bär och som lockar till medlemskap.

på nationaldagen den 6 juni erbjuder Västermalms församling drop-in-dop för unga vuxna och vuxna i S:t Eriks kapell. Kapellet ligger inbäddat i grönska i Grubbensparken, som är omgiven av två bågformade bostadshus, som skänker platsen stillhet och lugn. – Fördelen med drop-in-dop är att det är enkelt och prestigelöst. Det är en handling som du gör för dig själv. Du kan komma ensam eller tillsammans med någon.

när man kommer till kapellet möts man av en präst, som förklarar hur själva dopet går till. Man fyller i en inträdesblankett och en legitimation är nödvändig. Är man minderårig behöver man ta med sig en vårdnadshavare och ha dennes tillåtelse. När dopet är genomfört får man ett dopbevis undertecknat

– Drop-in-dop är enkelt och prestigelöst, säger Lisa Mobrand, präst

av dopprästen, samt ett dopljus. Dopljuset är en påminnelse om Jesu ord: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” (Johannesevangeliet 8:12). Efter dopet är det uppdukat till fest med fika utanför kapellet. Man får gärna ta med en eller flera gäster om man vill. Ibland kan en fadder vara med, en förebild för ens tro, men det är inte nödvändigt för att genomföra själva dopet. – Vi har valt att anordna drop-in-dop på nationaldagen för att samtidigt fira det öppna och medmänskliga samhället. Genom dopet blir du en del av något större. Du får en tillhörighet i den kristna gemenskapen, den världsvida kyrkan, en gemenskap som sträcker sig förbi nationsgränserna och över tid och rum, avslutar Lisa.

Du kan låta dig döpas oavsett ålder, det är aldrig försent! Efter dopet dukar vi upp till dopkaffe. Allt är gratis och du behöver inte föranmäla dig. Det går bra att låta sig döpas i sina vanliga kläder och det finns också en dopklänning till din lilla bebis som vi gärna lånar ut.

Söndag 24 april kl. 13.30–16.00 i Kungsholms kyrka

Nationaldagen 6 juni kl. 12.00–16.00 i S:t Eriks kapell.

S:t Eriks kapell byggdes som begravningskapell för Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning. Det ritades av arkitekten Albin Patrik Selling och invigdes 1913.

Det lilla kapellet hotades av rivning på 1970-talet, men Landstinget överlämnade det i stället till Kungsholms församling. Under 1990-talet omvandlades S:t Eriks sjukhusområde till bostadsområde och man rev och byggde nytt i stor omfattning. Kapellet togs tillvara och flyttades från sitt ursprungliga läge vid Agnegatan till den park som i dag heter Grubbensparken.

Parken är omgiven av två bågformade bostadshus och kapellet är placerat mitt i parken på ett asymmetriskt sätt. Det är oklart varför det står som det gör, kanske för att inte skymma sikten genom parken ned mot vattnet eller så ville man särskilja kapellet från områdets övriga bebyggelse, i synnerhet vad gäller historia och funktion.

Kapellet tillhör Västermalms församling (sedan 2014 i samband med sammanläggningen av Kungsholms, S:t Görans och Essinge församlingar) och används flitigt. Platsen ger stillhet och lugn och i kapellet vill församlingen möta människors behov och längtan efter återhämtning och fördjupning. Ett andrum mitt i all stress och förpliktelser. Därför har församlingen retreater och kurser i livsfrågor här.

Varannan söndag firas Stilla mässa och kapellet är öppet för ljuständning och stilla bön. Kapellet används även vid mindre dop, bröllop och begravningar.

text: therese hedlund foto: therese hedlund, unsplash

Om du tycker om att läsa och längtar efter att växa i relation till dig själv och andra, då kan Biblioterapi vara något för dig. En metod där vi med hjälp av litteratur och poesi kan finna nya ord för det vi har upplevt.

Genom att fundera över hur andras texter berör oss, kan vi finna nya ord för det vi upplevt och bearbeta vår livssituation, menar diakon Karin Löfgren.

Hur blev livet? Vad längtar du efter? Det är frågor som deltagarna får fundera över på våra skrivar- retreater eller under en kurs i Biblioterapi, en grupp som möts vid tre tillfällen för att läsa utvalda texter tillsammans, samtala och skriva. Oavsett om du väljer en heldag eller en kurs tar vi hjälp av skönlitteratur, poesi och egna texter för att klä minnen och erfarenheter i ord som en väg till ökad självkännedom och andlig mognad.

det ger möjlighet att lyssna in sin egen berättelse genom att parallellt fundera över hur andras texter berör och på så sätt finna nya ord för det man själv har upplevt. Metoder som Biblioterapi blir då en väg till att fördjupa sig i de djupare livsfrågorna, men även till att bearbeta den egna livssituationen. – Biblioterapin rör sig på samma existentiella och andliga marker som själavården. Den rör det allra mest angelägna i våra liv som kan vara svårt att sätta ord på, säger diakon Karin Löfgren.

Hon är den som tillsammans med prästen Anna Smille bedriver biblioterapeutiska samtalsgrupper i Västermalms församling.

att använda egna och andras texter som en väg till ett fördjupat möte med sig själv och livet är inte något nytt, men växer nu starkt. Idén med Biblioterapi går tillbaka minst 100 år i tiden. Många militärsjukhus, särskilt i USA, var vid tidigt 1900-tal utrustade med bibliotek. När läkarna upptäckte att patienter som läste skönlitteratur återhämtade sig snabbare, började de ordinera läsning till skadade soldater som en del i deras behandling. Särskilt till dem som led av krigstrauman, det vi i dag kallar PTSD.

vissa läkare förskrev läskurser även för civila patienter. Tidningen The New Yorker berättar om en ”litterär klinik” som drevs i en kyrka 1916. På bloggen Freefor-all berättas om en man som kom dit efter att ha ”tagit en överdos av krigslitteratur”, som ordinerades biblioterapi som behandling för att lugna sitt inre.

ordet ”biblio” för lätt tanken till Bibeln, men även om begreppet biblioterapi uppfanns av den amerikanska prästen Samuel McChord Crothers redan 1916 så är det inte i övrigt knutet till kyrkan. Ändå passar det bra just här. – I kyrklig kontext är det för oss givet att vår egen livsberättelse vilar och stundvis kämpar bredvid den större berättelsen som bibelberättelserna är en del av. Den som handlar om guds- erfarenheter och gudsrelation genom årtusendena. När berättelse läggs bredvid berättelse öppnar sig ibland både hjärtat och verkligheten och något blir synligt som vi tidigare inte sett. – Det kan handla om en känsla av att inte vara ensam i sin kamp. Att inte vara ensam om att känna mig ensam eller att plötsligt få tröst i någon annans formulering utifrån sina erfarenheter som träffar mig rakt i hjärtat. Det kan också handlar om att få syn på både sin egen och andras inre rikedom och våra inneboende resurser till läkande, kraft och livsmod.

den som vill fördjupa sitt skrivande samtidigt som man ger sitt inre tystnad och helig tid, kan även anmäla sig till de skrivarretreater som hålls i Essinge kyrka. En kreativ retreat som blivit väldigt populär. Även retreaten bygger på ett biblioterapeutiskt förhållningssätt, där deltagarna använder egna

Diakon Karin Löfgren och prästen Anna Smille leder biblioterapeutiska samtalsgrupper i Västermalms församling.

och andras berättelser för att nå insikter om sig själva, sina relationer, Gud och världen. En dag med både reflektion, högläsning, skrivande och läkande läsning på temat ”Skriv ditt vemod och ditt livsmod”. – De samtalen sker, precis som vid Biblioterapin, otroligt nära

deltagare på skrivarretreat

Hur upplever du att vara på skrivarretreat? – Det var som att komma in i en trygg, ordlös gemenskap där det inte fanns några måsten. Vi möttes av leenden från retreatledarna som hälsade oss välkomna framför en öppen brasa och gav oss information om vad som skulle hända under dagen på ett positivt och inbjudande sätt. – Det biblioterapeutiska arbetssättet, som jag har uppfattat det, bygger på läsning av utdrag av böcker och samtal kring dem, som i sin tur kan ge ett välbefinnande som kan bidra till inre läkning. – Jag gillade upplägget att läsa ett stycke och därefter ringa in ett ord eller strof för att sedan skriva en berättelse kring denna. Jag valde något helt kort som intuitivt tilltalade mig utan att jag riktigt förstod varför. När jag sedan började skriva var det som att pennan fick eget liv och ut flödade berättelser i rasande fart. Det var som att jag aldrig ville sluta skriva.

Hur privata blir samtalen? – Jag upplever att jag kände av hur privat jag ville vara och hur mycket jag ville delta. Vi fick veta att det var okej att gå in i sin egen värld och dela det som kändes bra. Var det ett ämne som intresserade mig, där jag kände att jag kunde bidra så gjorde jag gärna det. Med vetskap att jag gjorde det på mina villkor utan krav.

”Forskning som gjorts under de senaste tre decennierna har visat kopplingar mellan att engagera sig i uttrycksfullt skrivande och hur detta kan ge förbättrad fysisk, mental och emotionell hälsa. Ett förbättrat immunförsvar, bättre sömn, effektivare stresshantering och förbättrade återhämtningsprocesser efter traumatiska upplevelser är bara ett fåtal av de psykiska och terapeutiska fördelar som forskare har konstaterat gällande det uttrycksfulla skrivandets effekter. Och hur ett uttrycksfullt skrivande kan vara ett bra sätt att bearbeta känslor och hantera stressfaktorer vi stöter på i vår vardag.”

Ur Emelie Hill-Dittmers bok ”Skriv för att läka. En guide i reflekterande skrivande”.

hjärtat men har snarare formen av ett delande än vad man skulle associera till samtal. Delandet sker i rundor där den som vill kan dela ord eller strofer med varandra. Det är mer som att bli inbjuden till att genom ett nyckelhål kika in i en annan människas inre salar, berättar Karin. delandet sker utifrån texter man skrivit under någon av de skrivövningar som återkommer och som tar sitt avstamp i en skönlitterär text som man läst tillsammans. Texterna som används hämtas då ur poesins värld men kan också vara utdrag ur romaner eller noveller skrivna av författare som Kristina Lugn, Tove Jansson, Tranströmer, Solzjenitsyn med flera.

Att använda skrivandet som en väg till att få syn på sitt eget liv är inte nytt i Västermalms församling. Redan för 14 år sedan startade prästen Asta Gardell Sjöström en skrivargrupp på Rålambsgården i Fredhäll. Hon ledde samlingarna fram till sin död hösten 2020 och till hennes minne har deltagarna nu antagit namnet ”Astas skrivargrupp”.

Medlemmarna är från 70 år och uppåt och träffas en gång i månaden. Då har alla med sig texter de har skrivit hemma, som de läser upp för varandra. – Astas tanke var att låta människor skriva och berätta om sina liv och det är så spännande att få vara med och dela människors berättelser. Efteråt samtalar vi utifrån det, säger Katarina Boberg, diakonimedarbetare, som i dag leder gruppen. – Det kan vara berättelser ur deras liv eller annat de känner för att skriva om. Det blir som ett äventyr att lyssna och det kan verkligen handla om allt mellan himmel och jord. Samtalet fördjupas ofta på ett fint sätt, men det finns också plats för skratt och humor. – Alla längtar till de här dagarna och känner sig upplyfta efter, säger Katarina.

Inför påsk och jul bjuder vi in till Lectio divina, en gammal bibelläsningstradition där vi låter bibeltexterna sjunka in och uppmärksammar vad som väcks inom oss av känslor, tankar, vemod och livsmod.

Lectio divina startade på 500-talet när få människor kunde läsa. Då kunde det vara en munk eller nunna i ett kloster som läste bibeltexter om och om igen för dem som lyssnade, och allt efter att folk tog till sig orden, gick de in i enskildhet för att reflektera över det de hört.

Även i dag är det många som använder sig av Lectio divina för att fördjupa sig i texterna. När vi som församling anordnar Lectio divina under fastan före jul och påsk, brukar gruppen ses vid tre tillfällen för att läsa tillsammans och i förtrolighet dela erfarenheter och tankar med varandra.