och anpassa vårt arbetssätt därefter. När vi startar våra verksamheter måste vi ständigt fråga oss om de gagnar dem de är avsedda för. av detta resonemang är att basverksamheten i hög grad utgörs av mobila team som söker upp människor och bistår dem på olika sätt i deras närmiljöer. De tre teamen består av olika kompetenser som socionom, psykiatrisjuksköterska, arbetsterapeut och enhetschef, vilka alla tar ett gemensamt ansvar för stöd till enhetens verksamheter och till enskilda brukare. – Personerna i vår ansvarskrets saknar ofta förmågan att knacka på en dörr eller vänta i en vecka på en tid, förklarar Inger Granhagen. Därför måste behoven liksom aktiveras fram. I grund och botten handlar det om att åstadkomma personliga relationer. Det kan ske genom en så enkel sak som att vi hjälper brukaren med att sätta upp gardiner. Vi anser oss inte vara för fina för någon uppgift. E N LOG ISK FÖLJ D
i teamen gör ibland rent medicinska bedömningar. En i vissas ögon kontroversiell åtgärd, som enligt Granhagen tvingats fram av en krass verklighet: – Helst ser jag att vi slipper detta, men tyvärr är situationen sådan att om sköterskorna inte ser till SJ U KSKÖTE R SKOR NA
70
att brukarna till exempel får medicin utskriven när de börjar må dåligt skulle ingen göra det. Hon syftar på den turbulens som under en längre tid präglat landstingspsykiatrin i Värmland: – Psykiatrin har så fullt upp med andra målgrupper att vår hamnat i bakvattnet, säger Inger Granhagen. Att jag nu är inne på min sjätte psykiatrichef säger väl en del om situationen. En del tyder på att en förändring till det bättre är på gång, men där är vi inte än. Vi har valt att satsa på en arbetsmetodik som inte är beroende av psykiatrins. Då kan vi också försöka samarbeta på jämställd fot. Det råder ingen konflikt oss emellan. SOCIALPSYKIATR I NS NYCKE LU PPG I FT är att bry-
ta den sociala isolering och passivitet som många psykiskt funktionshindrade personer hamnat i. ASP har en arbetsmetodik där första steget kan vara en varsam lotsning till en dagverksamhet: –Ibland är funktionshindret så svårt att personen inte kommer längre än till att sitta en stund i en soffa och ha trevligt tillsammans med andra. Då är det bara att acceptera faktum och vara glad över att någon form av social gemenskap har uppnåtts. Men ibland underskattar vi också brukares verkliga kapacitet. Inger Granhagen berättar gärna historien om
när en del av socialpsykiatrins personal för några år sedan reste till Bologna i Italien för att studera arbetskooperativ. Med på resan fanns även fem brukare, samtliga beroende av olika former av stöd från ASP. – Vad som hände var att personalen under den här veckan på ett helt nytt sätt fick upp ögonen för brukarnas funktioner och förmågor. På avslutningsmiddagen höll en av dem till allas förvåning en avancerad konversation på engelska om EU:s konstitution med högste chefen för kooperativen. Att se och höra detta från en person som i normala fall har svårt att komma upp ur sängen var fullkomligt omvälvande. Nästa steg i arbetsmetodiken kan vara att få en aktiv fritidssysselsättning. Här erbjuds en uppsjö av alternativ. Brukare har på eget initiativ startat nöjesföreningen Festis, som förutom fester även ordnar studiecirklar i skilda ämnen utifrån medlemmarnas önskemål. I orkestern Nice Guys, som redan gett ut två cd-skivor, finns möjlighet att utveckla musikaliska färdigheter. – Egentligen spelar det ingen roll vad man gör. Det viktiga är att aktivera sig. I gemenskap med andra sker en personlig utveckling som förhoppningsvis kan stimulera till ytterligare framsteg, menar Inger Granhagen.
I det läget ligger det nära till hands att försiktigt, i sin egen takt, prova på någon av arbetsverksamheterna i aktivitetshuset Spegeln. Där finns såväl bageri, restaurang och butik som olika tillverkningar att välja mellan. För den intellektuellt lagde kan ASP-bladet, avdelningens egen tidning, vara ett alternativ: – Tidningen fyller ett stort behov framför allt för dem som är lite yngre. Alla vill inte snickra, sy, laga mat och bygga om cyklar … Jag är imponerad