Förord Väghållarna har under många år och på olika sätt försökt säkra oskyddade trafikanters passage över körbana. Ett sätt är att i korsningspunkter skapa en geometrisk utformning som innebär en fördel för oskyddade trafikanter. Detta har accentuerats sedan Lugna gatan-konceptet presenterades, och än mer sedan den förändrade lagstiftningen om fordonsförares väjningsplikt vid övergångsställe. För att den goda viljan i planeringen ska ha avsedd verkan i praktiken, är det av avgörande betydelse att utformningen sker med hänsyn till de trafikregler som gäller. Genom att beakta dessa regler i planeringen, kan man undvika att åstad-
komma en fysisk utformning som innebär att en trafikregel kommer att gälla som motverkar syftet. Konkret innebär det också att det finns en uppenbar risk att man genom att åstadkomma en disharmoni mellan den regel som utformningen svarar mot, och hur man som trafikant uppfattar situationen, skapar en osäker och farlig trafikmiljö. Naturligtvis måste hänsyn också tas till utformarens respektive estetens synpunkter på material och skönhet, men det är viktigt att kunskapen om gällande trafikregler finns med när trafikmiljön formas. Författare är Lars Ahlman vid Malmö gatukontor. Svenska Kommunförbundet i maj 2001
Formspråk i gång- & cykelpassager
1