Brev från Svensk Solenergi till Energimyndigheten om kartläggning Dnr RU2024-00038
Energimyndigheten har fått i uppdrag att genomföra en kartläggning av Sveriges territorium och ekonomiska zon för att identifiera områden med potential för fossilfri energiproduktion och tillhörande energidistribution samt att se över sina riksintresseanspråk. Områden med potential för utbyggnad av förnybar energi ska redovisas på en nivå som möjliggör framtida identifiering av accelerationsområden för förnybar energi, i enlighet med artikel 15c i förnybarhetsdirektivet. Läs mer på Regeringens hemsida. Uppdraget går att ladda när här.
Vi har bett att få komma med inspel till Energimyndigheten och vi är tacksamma för att den önskan har hörsammats. Här kommer våra synpunkter som delas upp i två delar, A och B.
Del A. Identifiera områden med potential för förnybar energiproduktion med tillhörande energidistribution
Undvik “No-go zones”
Det är viktigt att utpekandet av områden inte kommuniceras på ett sådant sätt att det skapar en uppfattning om att övrig mark lämpar sig sämre eller blir nedprioriterad i tillståndsprocesser. Det skulle kunna få en hämmande effekt på investeringarna i solkraft. Även om solinstrålning varierar geografiskt producerar solkraften värdefull el i någorlunda likvärdig mängd i alla delar av landet. Varje person eller företag som vill bidra till den gröna omställningen ska ha en likvärdig chans att få sin anläggning prövad om miljötillstånd eller samråd krävs. Att en grannfastighet hamnar inom ett utpekat område ska inte försämra chanserna att få anlägga en solpark på den egna marken.
Stora områden
Det framgår av uppdraget att områdena ska vara stora, vilket vi ytterligare vill understryka vikten av. De områden som identifieras behöver vara över en så stor geografisk yta som möjligt och utspridd över landet. En fragmentarisk och punktvis definition med små områden kan skapa en oönskad marknadsspekulation i värdet av enskilda fastigheter och påverka arrendenivåer i dessa områden. Det skulle i sin tur bromsa investeringar i och utbyggnaden av förnybar energi, då den är beroende av skäliga arrende- och markanskaffningskostnader. Vissa projekt riskerar då att aldrig bli av, trots att investeringsviljan fanns från början och trots att marken är särskilt väl lämpad.
Inte endast degraderad/förstörd mark
Mark som redan är exploaterad och där naturvärden gått förlorade är väl lämpade som områden för solelproduktion. Detta kan vara tidigare industriområden, nedlagda flygfält, golfbanor, torvtäkter, gruvområden, med mera. Det är uppenbart att dessa områden har låg tröskel för att ta sig igenom en eventuell miljöprövning, och de ska självklart kunna ingå i de områden som pekas ut för förnybar energiproduktion. Det finns däremot andra förutsättningar som avgör om området som helhet lämpar sig, som exempelvis tillgång till nätanslutning, omkringliggande bebyggelse och möjlighet att nyttja marken.
För att identifiera områden för fossilfri elproduktion ska få avsedd positiv effekt bör man inte avgränsa urvalet till endast dessa typer av redan exploaterade ytor. En solcellsanläggning som pålas ner i mark har försumbar effekt på markens egenskaper och kan inte likställas med exempelvis vägläggning, bebyggelse eller annan mer permanent exploatering, som avsevärt försämrar jordkvalité och gör marken kompakt. Efter nedmontering kan en jordbruksmark fortsätta brukas och en äng fortsätta blomma. Exempelvis kan monokulturell produktionsskog, ängsmark och lågproduktiv jordbruksmark i närhet till nätanslutning vara väl lämpade.
Regionalt effektbehov
Idag är behovet av ny elproduktion som störst i Sveriges sydligaste delar i nätområde SE4. Det är viktigt att inte använda detta som ett argument för att exkludera andra delar av Sverige där tillgången på el idag är bättre. Det pågår många stora industrisatsningar runt om i landet, särskilt i norra Sverige, som kommer öka framtidens elbehov. Situationen kan snabbt ändras och då kan lokal, förnybar elproduktion vara avgörande för att tillgodose effektbehov och bibehålla låga elpriser inom nätområdet. Exkludera därför inte områden som idag har nettoexport av el, och avgränsa inte undersökningen till exempelvis elområdena SE4 och SE3.
Prioritera områden med kapacitet i elnätet
Lokalisering av solparker styrs i första hand av var det finns kapacitet i elnätet och var solparken därmed kan få en acceptabel kostnad för elnätsanslutning. För andra kraftslag styrs lokaliseringen av andra parametrar. Vindkraftsparker behöver placeras på vindutsatta platser, vattenkraft placeras i älvar och åar och kärnkraft placeras vid havet. Dessa kraftslag kan på ett annat sätt bära kostnaderna för dyra och mer komplexa elnätsanslutningar. Solparker kan placeras på många olika typer av platser, men är beroende av en relativt låg anslutningskostnad för att projekten ska realiseras.
Hur Energimyndigheten ska beakta det vid identifierandet av områden är en svår fråga. Men det är en alldeles för viktig fråga för att negligera.
Områden med befintlig vindkraft kan vara en möjlighet
En vindkraftpark har redan en elnätsanslutning som kan användas för att ansluta även sol och batterilager. Eftersom sol- och vindkraft har en låg samvariation, innebär det att samma elnätsanslutning kan användas då vindkraften inte producerar maximalt. Långtidsmätningar visar att produktionen hos solkraft och vindkraft sällan är hög samtidigt. Eftersom nätanslutning är ytterligare en flaskhals för förnybar el, borde områden som ligger i nära anslutning till vindkraft särskilt beaktas.
Solenergi och värmepumpar
Angående solenergi och värmepumpar skrivs i uppdraget ”Ett särskilt fokus för kartläggningen ska visa hur värmepumpar och solenergi på befintliga konstgjorda ytor kan användas för att nå det nationella bidraget till unionsmålet för förnybar energi.” Det är positivt att utredningen till stor del fokuserar på solenergi. Det finns en viktig och tydlig koppling mellan solenergi och värmepumpar, som kan ge en resurseffektivt nyttjande av energi, både för värme och kyla, i många bostäder, fastigheter och industrier.
Med solenergi avser Energimyndigheten både solkraft och solvärme, som bör utvärderas utifrån sina olika egenskaper och möjligheter. Solvärmen kan ge stora bidrag till fjärrvärmen och fastigheters värmebehov, och bör vara särskilt intressant där befintliga
värmelager finns. Det finns också stor potential för solvärmen i att exempelvis förvärma ett medium som cirkuleras över en värmepump, exempelvis vid berg- eller jordvärme. På så sätt kan man väsentligt höja verkningsgraden och utbytet av värme.
Det största hindret mot en högre utbyggnad av solenergi på konstgjorda ytor (byggnader) i Sverige idag är skatten på egenproducerad el för solcellsanläggningar över 500 kW. Skatten har idag ingen betydande fiskal effekt eftersom de flesta stora taken endast bebyggs med 499 kW, trots att det finns goda förutsättningar i övrigt att nyttja taket för mer elproduktion. Regelverket för skatten innebär också att de flesta fastighetsägare med flera byggnader i sitt bestånd väljer att endast bygga på en del av sina byggnader, upp till en sammanlagd nivå av 499 kW, för att sedan låta resten av taken stå outnyttjade. Regelverket är utformat så att de annars hamnar i en avskräckande administrativ börda, att deklarera hela sin elkonsumtion till Skatteverket, dock utan att behöva betala mer fiskal skatt till staten. Regelverket för energiskatt på egenanvänd el för solcellsanläggningar över 500 kW behöver ses över. Egenanvändning av el är bra ur ett systemperspektiv och bör premieras.
Den storskaliga, markbaserade solkraften är i regel nätansluten och kopplas inte ihop med kunder som använder el. Idag finns ett undantag i förordningen (2007:215) som tillåter icke-koncessionspliktiga nät (IKN). Det gör det möjligt att dela förnybar el via lågspänningskabel förlagd i mark så länge kabeln är ”kort” och båda anläggningarna har var sin elanslutning. I teorin möjliggör det att ansluta en markbaserad solanläggning till en närliggande industri på grannfastigheten så länge båda har nätanslutning. Nätbolagen värnar om sitt monopol och överklagar ofta ansökningar om IKN. För att solkraften ska kunna bidra fullt ut i dessa fall behöver IKN-prövningen som görs av Energimarknadsinspektionen i högre utsträckning bifalla delning av energi. Det är förmodligen också nödvändigt att ytterligare stärka förordningen till förmån för de som vill utnyttja solkraft över och inom fastighetsgränser för att fullt ut utnyttja kombinationen med värmepumpar.
Del B. Översyn av utpekade riksintressen för fossilfri energi
Att peka ut särskilda områden som högre prioriterade i form av riksintresse kan skapa uppfattningen att övrig mark inte är lika lämpad, eller att områden med riksintresse för solkraft ska utnyttjas innan övrig mark. Det skulle minska chanserna för övriga som vill upplåta sin mark till solkraftproduktion. Det är inte heller säkert att investeringsviljan finns i just de områdena som pekas ut som riksintresse.
Riksintresseområden för solenergi behöver inte definieras, tvärt om kan det vara till nackdel för utbyggnaden av solkraften som helhet att få särskilda områden utpekade som riksintresse. Det är förståeligt att vissa områden blivit utpekade som riksintresse för exempelvis vindkraft. Den enklaste anledningen är att vindkraften är beroende av goda vindförhållanden som är en lokalt förekommande resurs. Därav är platsen skyddsvärd och bör reserveras för vindparker. Solkraft kan utnyttjas överallt där solen skiner, det vill säga i princip var som helst inom landet. Vi anser att varje solparksprojekt ska prövas på lika villkor. Man kan däremot med fördel, och i enlighet med utredningens huvudsyfte, peka ut stora, mer generella områden för förnybar elproduktion och därtill accellerationsområden.
Åter, tack för möjligheten att komma med våra inspel. Vi finns tillgängliga för att utveckla och tydliggöra resonemangen vid behov.
Vänliga hälsningar, Anna Werner vd Svensk Solenergi
Svensk Solenergi I Kammakargatan 22 I 111 40 Stockholm
Tel kansli: 08-441 70 90 I info@svensksolenergi.se