Västra Aros Julespel

Medverkande:

S:t Petri Ungdomskör - SPUK

S:t Petri Gosskör och Flickkör

S:t Petri Aspirantflickkör

Musiker från MSO

Katarina Sörenson, regissör

Karin Oldgren, Kristina Wessman Svensson, dirigenter

Jula F ton S morgonen 1346 är mörk och gnistrande kall. Ut ur katedralskolan strömmar katedralskolans djäknar som i fackelskenet skall framföra sitt traditionella mysteriespel utanför domkyrkan vid julafton. Grötfrukosten har stärkt dem rejält och spelet är både vackert och burdust. Pojken som spelar Maria har en underbar falsett, och den äldre korgossen som spelar Herodes är härligt grotesk. Folket som strömmat till för julaftonsmorgonens gudstjänst lever sig in i spelet som på folkligt och humoristiskt vis berättar det prästerna snart skall mässa på sitt obegripliga latin.

Nej, så här har det naturligtvis aldrig gått till… Det spelar ingen större roll hur mycket vi som arbetar inom kyrkan berättar och förklarar påskens och uppståndelsens mysterier, det är ändå julen som betyder mest för de allra flesta. Kanske beror detta på att vintersolståndets magi fortfarande påverkar oss, kanske är det urmyten om den födande kvinnan. Hursomhelst ligger julens berättelser oss mycket nära.

Folkligheten har också medfört en hel del ”fan-fiction” genom åren. Det är idag nästan lite svårt att särskilja vad som kommer från bibeln och vad som kommer från folkliga legender. Hur många vise män (stjärntydare) finns det? När tänds Betlehemsstjärnan och var?

Inför julen 2019 fick jag en beställning på ett nytt julspel från dåvarande domkyrkokantorn i Västerås, Eva-Marie Hopstadius. Julspelet skulle motsvara julaftonens andakt ”samling vid krubban” och således innehålla: musik, psalmer, jul- evangeliet, bön och välsignelse.

Jag fick också en del förväntningar på det färdiga resultatet: ”Mångfald”, ”det ska kännas som man hört musiken förut”, ”Skall kännas som ett sammanhållet verk”.

Jag ville till mitt första koncept finna något som kändes unikt för Västerås, varför annars

”Västra Aros Julespel ”? Dessutom ville jag inte att det skulle kännas för ”ljuvligt”. Julens legender gestaltas ofta väldigt skirt och oskuldsfullt, i synnerhet då barn är inblandade. Detta trots att julens berättelser innehåller stor utsatthet och lidande. All betydande barnkultur respekterar barnens förmåga att förstå dylika begrepp, ett mycket välkänt exempel finns i till exempel Astrid Lindgrens författarskap.

Lösningen fanns i medeltiden och ett påhittat ”mysteriespel” framfört av katedralskolans djäknar. Traditionen att folkligt gestalta bibel och helgonlegender sträcker sig över tusen år tillbaka i tiden. Innan reformationen fanns en utbredd tradition i Europa att sätta upp omfattande mysteriespel, som ofta sträckte sig över flera dagar. Lite mer sentida och mindre omfattande exempel finns i Storbritanniens ”mumming” och i våra egna staffansritter.

Jag tänker mig att katedralskolans djäknar strömmar ut från skolan efter julaftonsmorgonens stadiga grötfrukost och sätter upp sitt spektakulära och burdusa julspel på domkyrkoplan. Alla tillresta till gudstjänsten samlas kring deras spel, skrattar och sjunger med. Djäknarnas spel är kanske inte till 100% teologiskt korrekt, men det stämmer väl överens med folkets bild av julens berättelser, samt folkets egen vardag.

Musikaliskt hämtar julspelet mycket lite inspiration från medeltiden utöver öppnings- och slutnumren. Recitationerna ackompanjeras av moderna klanger och tongångar, medan körnumren snarare låter som musikal eller som modern brittisk kyrkomusik à la John Rutter eller Bob Chilcott. Församlingen bjuds också att vara med i de klassiska julpsalmerna i traditionell tappning.

av Pär Olofsson

onsdag 13 decemBer kL 18:30 S:t Petri kyrka