Ein Deutches Requiem

n är Johanne S b rahm S var 20 år gammal träffade han Robert Schumann, som blev imponerad av hans kompositioner och skrev en uppmärksammad artikel om honom. Schumanns artikel ledde till att musikvärldens intresse riktades mot Brahms, och förläggare tävlade om att ge ut hans verk. Efter Schumanns död hittade Brahms idén till »Ein deutsches Requiem« bland hans papper och ville förverkliga den som en hyllning till Schumann. Han började arbeta på verket genom att använda en sats från sin första pianokonsert och utforma ett körstycke baserat på bibliska ord om mänsklighetens förgänglighet och Guds ord som består.

Brahms byggde sedan upp en fyrdelad kantat kring denna sats, som senare blev den andra satsen i requiemet. När Brahms mor avled tog förlusten honom hårt, och requiemet fick ny aktualitet för honom. Efter att ha reviderat och färdigställt verket genomfördes det första framförandet i Wien, men mottagandet var inte vad Brahms hade hoppats på, delvis på grund av dåligt förberedda musiker. Brahms ändrade instrumenteringen och dirigerade själv verket i Bremens domkyrka, där det fick en positiv respons från publiken.

»Ein deutsches Requiem« består av sex satser och använder texter från Psaltaren, profeterna, epistlarna och Uppenbarelseboken. Verket skildrar

Medverkande:

Elin Skorup, sopran

Lars Arvidson, bas

Petri Sångare

Orkester ur MSO dirigent Karin Oldgren människans lidande, förgänglighet och tröst. Det undviker kristen dogmatik och skapar en personlig tolkning av dödsmässan. Brahms undviker de skrämmande skildringarna av domedagen som finns i många latinska requiem och fokuserar istället på uppståndelsen och den eviga frälsningen.

»Ein deutsches Requiem« blev en av Brahms största framgångar och etablerade honom som en av de stora kompositörerna. Verket hyllades för sin inspiration och religiositet. Det börjar mjukt och innerligt, och skiftar sedan mellan klagosång och tröst, fram till den sjätte satsen där triumfen över döden och frälsningen gestaltas. Verket avslutas med en sjunde sats som återvänder till det harmoniska stämningsläget från den första satsen och sluter med en fuga till Guds ära.

»Ein deutsches Requiem« är en älskad komposition inom körlitteraturen. Dess musikaliska influenser kan spåras till Schütz och Bach, och texterna som Brahms valde uttrycker en innerlig och allmänmänsklig tro på livet och glädjen. Verket står som en personlig och unik tolkning av dödsmässan och har cementerat Brahms rykte som en betydande kompositör.

Bengt Arwén söndag 10 decemBer kL 18.00 S:t Petri kyrka