Improvisationer – hommage à Anders Bondeman

Detta är en kon S ert med improvisationen som helt dominerande inslag i programmet.

Instrumentet orgel har den starkast överlevande – och i princip obrutna – traditionen att förvalta improvisationen som en jämställd del av ett konsertprogram. Sedan Bachs dagar – och faktiskt långt före honom – så har orgeln som instrument på ett unikt sätt kvarhållit det i stunden producerade musikskapandet. Detta skiljer sig markant mot övriga instrument, framför allt orkesterinstrumenten. Det är egentligen inte så anmärkningsvärt, eftersom orgeln i sig är en hel ”enmansorkester” och möjligheten att göra flerstämmig ”komplett” musik utan medspelare har varit och är grundpelaren. En solo-spelare som under sitt kommando har en hel symfonisk klangpalett har de bästa förutsättningarna för att kunna skapa musik i stunden.

Carl Adam och jag, som bägge är elever till den svenska primära företrädaren och banbrytaren för improvisationskonsten Anders Bondeman, vill i denna konsert försöka uppvisa ett spektrum av vad improvisation på orgel kan vara. Det är allt ifrån våra drygt fem sekel av orgelhistoria (orgeln är ett av de äldsta instrumenten) med allt vad det innebär av kompositions-förebilder, till spontana skapelser ”utanför boxen”.

Vi är dock bägge djupt präglade av att improvisation är verklig komposition – fast direkt vid spelbordet. I det begreppet ligger att upprätthålla färdighet, förmåga och planering (i stunden – en konst i sig) och en vilja att göra den musik vi skapar begriplig för åhöraren.

hoppas vi bidra till att hålla denna musikaliska tradition levande och vara en brygga till kommande generationer. Vi citerar gärna hans egna ord, saxat ur en gammal programkommentar:

Improvisationskonsten upplever från tid till annan en renässans. Under ganska lång tid ansågs det otänkbart att i ”seriösa” sammanhang spela eller sjunga något som ej fanns i notskrift. I musikhistorien har dock improvisationen djupa rötter. Vi kan t ex se hur generalbasspelet under 1500- och 1600-talen gav möjlighet till improviserande över den ackordbesiffrade basstämman, eller hur organister i alla tider i sitt liturgiska spel haft ganska stort utrymme för mer eller mindre geniala improvisationer. Även i konsertant form har konstarten med förkärlek odlats av organister. Improvisationsmomentet har också stor betydelse i såväl jazz och folkmusik som avantgardistisk musik.

Improvisationen är en tonskapelse som föds i samma ögonblick den når åhöraren. Som grund föreläggs ofta improvisatören strax före konserten ett tema. Temat och stundens ingivelse styr exekutörens planering kanske mot någon vedertagen form eller formkombination. Improvisationen kan förstås också vara ”fri”, i den meningen att inga klassiska formkoncept medvetet följs.

Ingen svensk musiker/organist har betytt mer för denna konstart än Anders Bondeman (som gick bort i december 2022 i en ålder av 85 år) och med denna hommage till honom

Varje improvisation är en chanstagning. I lyckliga stunder kan stor spänning och skönhet uppnås, men ibland kan tyvärr moment av tomhet och meningslös ytlighet förekomma. Ovanligt och spännande för åhöraren är emellertid att musiken aldrig klingat förut och att den aldrig kan återskapas identiskt. Tillfälligheten är improvisationskonstens styrka.

Stefan Therstam

F redag 15 sePtemBer kL 17.00 S:t Petri kyrka