ALLTID NÅGON DÄR

Av Piamaria Engvall Redakt R

Tvillingar har alltid fascinerat och de har ofta porträtterats inom populärkulturen, i filmer och böcker. Även den vetenskapliga forskningen har intresserat sig för allt från deras genetik till personligheter och idag har studier på tvillingar hjälpt forskningen framåt inom många områden som till exempel ADHD, autism, samt typ 2-diabetes.

Det finns också en mängd föreställningar om hur tvillingar “är” och att man, precis som jag gör nu, klumpar ihop ett par tvillingar istället för att se dem som de separata individer de är trots ett kanske identiskt utseende. Det florerar berättelser om tvillingar som separerats vid födseln, adopterats av olika familjer och senare i livet mötts och då upptäckt att de valt samma yrke eller karriär, döpt sina barn till samma namn, gift sig med kvinnor med liknande utseende och skaffat samma husdjur. Dessa berättelser bidrar till mytbildningen kring tvillingar och gör dem lite spännande och mystiska, nästan övernaturliga. Att tvillingar är lite speciella råder det inget tvivel om. Bara det faktum att endast ca en procent av alla födslar är tvillingar är en indikation på att detta är något speciellt. Att dessutom vara enäggstvilling är ytterligare lite ovanligare.

Jag har, precis som många andra, också haft föreställningar om hur det måste vara att ha ett tvillingsyskon så jag satte mig ner tillsammans med Agnes, Tilde och deras mamma Maria för att försöka förstå hur det kan vara. Min första fråga, “kan ni beskriva hur det känns att ha en tvilling?”, förstod jag i samma ögonblick var både korkad och väldigt typisk att ställa till en tvilling men Agnes försökte ändå förklara: “Man har ju någon vid sin sida hela tiden, någon att vara med. Någon man litar på och känner väldigt bra”. Men det är självklart omöjligt för henne att beskriva då hon aldrig upplevt något annat. Inte heller nackdelar med att vara tvilling var så lätt att komma på men Tilde nämnde att folk säger fel på ens namn och Agnes medgav att det ibland skulle vara skönt att vara ensam men att det kan vara lite svårt.

Mamma Maria bekräftar att det lätt blir att omgivningen klumpar ihop dem och ser dem som en individ som hänger ihop istället för att vara Agnes och Tilde, två självständiga individer. Hon berättar vidare att familjen alltid varit noga med att inte kalla dem “tvillingarna” och specifikt bett släktingar och vänner att inte heller göra det. Agnes och Tilde har själva varit noga med att inte paras ihop till exempel i skolarbeten med redovisningar eller när de är iväg på tävlingar och ska bo på hotell. “Då vill ni ju absolut inte bo ihop”, säger Maria. “Det blir liksom inte på riktigt då”.

Agnes och Tilde är aktiva inom cheerleading och har nyligen varit iväg och tävlat i USA i en stor internationell tävling med lag från hela världen. De placerade sig på plats sju av trettiotvå lag och jag försöker enträget fiska efter om det finns fördelar med att vara tvilling i en så utpräglad lagidrott som cheerleading är?

“Egentligen inte” säger Agnes, “vi övar jättemycket på att vara tajmade men det är ju hela laget tillsammans”. “Det skulle vara om vi skulle göra pyramider tillsammans men det gör vi inte”, funderar Tilde. För även här är tjejerna noga med att inte vara i samma grupp i laget. Och deras önskan har uppfyllts, kanske till viss del för att en av deras coacher själv är tvilling. “Så hon har lite extra känsla för det där”, skrattar Maria.

Precis som vilka andra tonåringar som helst gillar tjejerna att hänga med kompisar, fika och shoppa. Och precis som vilka systrar eller vänner som helst så kan det hända att de hittar ett klädesplagg som de båda gillar och då får det bli förhandling. “Då blir det sten, sax, påse”, skrattar Tilde. För det är helt otänkbart att de skulle köpa likadana kläder. “Inte ens som små klädde vi dem i likadana kläder”, förklarar Maria. “Vi kunde färgkoda dem, så att en var klädd i rosa och en i lila, mest för att underlätta för pedagoger och lärare, men helt likadana kläder har de aldrig haft”.

Agnes och Tilde har hittills alltid gått i samma klass men inför gymnasiet planerar de att söka till olika skolor och linjer.

Jag inser när jag pratar med dem att jag har fått kasta i stort sett alla mina föreställningar om tvillingar överbord. Framför mig sitter två tjejer som, med stort stöd från familjen, är väldigt måna om att få vara sina egna individer. De är starka i sin vilja att inte bli sedda som en person och de är bra på att uttrycka sin egen åsikt. De har sin egna, individuella smak och de umgås både gemensamt med vänner men även enskilt med olika kompisar. Kort sagt, de är precis som vilka tonåringar som helst. Men även efter att jag insett detta har jag ännu en pinsamt klassisk tvillingfråga att ställa. Har de nån telepatisk kontakt mellan sig?

“Oftast inte”, tycker flickorna men mamma Maria tycker ändå att de ofta är rätt så väl synkade och vet ungefär vad den andra ska säga eller tänker, men det handlar kanske mer om att de är väldigt nära varandra. Även här har familjen varit noga med att låta båda två komma till tals och få prata färdigt så det har inte blivit att tjejerna avslutar varandra meningar eller bryter in i ett samtal.

Jag har alltså fått mig en rejäl tankeställare när det gäller mina egna föreställningar om hur det är att ha en tvilling. Jag inser att jag varit ett offer för den mytbildning som populärkulturen gärna skapat kring fenomenet. Men jag tycker mig ändå skymta en liten aning av mystik när Agnes beskriver hur det känns när tjejerna är ensamma hemma: “När vi är ensamma hemma, då är det som att ha en kompis, men när vi är med kompisar blir det mer som en syster”. Jag vill gärna tro att hon där sätter fingret på just det där som vi andra är lite avundsjuka på när det gäller tvillingar: att ha en syster och en kompis i en och samma person.