Porträttet: Mitt liv som präst

Mitt liv som präst

Flera hundra konfirmander och ett oräkneligt antal dop, vigslar och begravningar - nu går Västerviks kanske mest välkända präst, Britt Alf, i pension. Men trots att det har hunnit bli 39 år i kyrkans tjänst känner hon sig inte klar.

TEXT: Malin Ekberg FOTO: Nathalie Chavez, Everday

– Pension är inget jag precis ser fram emot, och jag vet inte om jag kommer tycka om det, är de första orden hon säger när vi träffas i Kyrkans Hus i Västervik. Tiden har gått så fort, fortsätter hon, jag minns när jag fyllde 50, det känns inte alls som längesen…

Att det skulle bli just präst har inte alltid varit självklart, men att hon ville jobba med människor har hon alltid vetat. – Jag funderade på lärare eller sjuksköterska innan jag bestämde mig för präst. Ett val jag aldrig har ångrat. Om jag hade fått leva om mitt liv hade jag inte ändrat yrkesval, jag hade fortfarande valt att bli präst. Britt är född och uppvuxen i Linköping. Hon började studera teologi i Linköping och avslutade sina studier i Uppsala. På den tiden var det biskopen som bestämde var präster skulle placeras, så att Britt skulle hamna i just Västervik är lite av en slump. – Eftersom jag och min man bodde i Linköping och Mantorp hade jag nog hoppats på en tjänst i eller i närheten av Linköping. Att flytta var tufft, jag måste erkänna att det gräts tårar i bilen på vägen till Västervik. Vi bestämde att vi skulle ge Västervik ett år, säger Britt och skrattar. Och ja, det blev några flera år i Västervik. Britt prästvigdes i januari 1980 och började sedan arbeta i Västerviks församling i februari samma år, då som första kvinnliga präst i församlingen. Och på den vägen är det, hon har hunnit med att vara både komminister, kyrkoherde och sedan komminister igen. Men när hon tittar tillbaka på sitt yrkesliv är det ändå alla möten med Västerviksborna som hon tar med sig. – Jag känner en stor tacksamhet när jag tänker tillbaka på alla stora händelser jag har fått vara med och dela med församlingsbor och tillresande. Dop, begravningar, konfirmationer, skolavslutningar och vigslar. Jag har mött dessa människor vid avgörande ögonblick i deras liv och att ha fått vara

Relationer kräver närvaro, en del av det beständighet, lokalt engagemang, är fantastiskt. det kräver fokus och det tar tid. Jag har under årens lopp BRITT ALF upptäckt mer och mer vilken förmån det har varit och jag har verkligen tänkt mycket på det stora förtroende jag har fått. Britt berättar att det är en formulering i nuvarande biskop Martin Modéus herdabrev, Levande tillsammans med Kristus, som hon fastnat lite extra för: ”Relationer kräver närvaro, beständighet, lokalt engagemang, det kräver fokus och det tar tid. En präst, till exempel, som vill ha djuprelationer med församlingen kan inte ha ett kontor på en annan ort och bara dyka upp då och då för att leda verksamhet. En präst behöver vara närvarande i vardagen i församlingen också som människa.” – Det är tankar som beskriver min bild av hur det är att vara präst och hur jag har försökt leva och verka. Men nu står alltså en ny tid för dörren, och utan planer är hon inte. – Jag funderar naturligtvis på framtiden, vad jag vill göra och inte minst var jag vill bo. Vem vet, jag kanske flyttar tillbaka till Linköping igen, avslutar hon.

AVTACKNING: 2 juni 2019 S:t Petri klockan 11.00 S:t Andreas kapell klockan 17.00 ÅLDER: 67 år BOR: Centrala Västervik FAMILJ: Min son, Henrik.