Historia

Brevet hittades i kyrkans tak

1916 byggdes ett arkivrum inne i Hallingebergs kyrka. Arkivrummet revs i höstas, för att ta fram det gamla välvda taket från 1700-talet. Vid rivningen hittades ett brev, skrivet 1916.

TEXT: Eva Johansson

Det gamla brevet låg i en flaska dold inne i arkivrummets tak. När det revs kom flaskan fram men det var på vippen att den sugits in i byggdammsugaren tillsammans med sand och byggdamm. Byggjobbaren Johan Johansson såg flaskan och tog hand om den. På ett byggmöte några dagar senare öppnades flaskan och det var då man såg vad den innehöll.

Ett brev visade sig vara en hälsning från muraren som byggde arkivrummet 1916, Gustaf Emil Hammarstedt. Han skrev brevet den 25 augusti och hade uppenbarligen planerat sitt brev för det var skrivet hemma i Älmarsrum. Till sin hjälp i arbetet hade han sönerna Ragnar och Erik, berättar han i brevet. Han skriver om hoppet om fred från det då pågående första världskriget.

När det lilla arkivrummet i kyrkan revs hittades brevet från 1916. Foto: Annika Deltin. Så här står det: "Detta arkif är byggt av Muraren G. E. Hammarstedt och två av hans söner, Ragnar och Erik, från Elmarsrum år 1916.

När detta byggdes pågick det store Europeiska kriget, mångens tankar är att när detta slutar, början skall göras till allmän avväpning. När detta papper åter kommer tills någons ögon motte väl krig vara från jorden utplånat!"

Därefter följer en uppräkning av framträdande personer i församlingen. "Prost är nu O. W. Redelius Klockare är nu Josef Carlstedt Kyrkovärdar: Daniel Pettersson, S. Stenserum Oskar Pettersson, Hultorva Kommunalnämnds- och fattigvårdsordf är Pauli Andersson, Skaftekulla. Kommunalstämmans ordf. Brukspatron Sven Spånberg, Ankarsrum"

Vem var murare Hammarstedt och de andra som han skrev om för mer än hundra år sedan? Kyrkböckerna berättar om sockenborna.

Gustaf Emil Hammarstedt föddes 1860 i Gladhammar och växte upp i Verkebäck. Hans far Petter Magnus Larsson var murarmästare. Tillsammans med modern Christina Elisabet Jacobsdotter flyttade de till Älmarsrum 1878 där föräldrarna köpt ett småbruk. Han kallades Emil, var enda barnet och bodde kvar hemma till 1890 men under 1880-talet hade han varit i både Eksjö och Norrköping och arbetat. 1891 gifte han sig med Alma Karolina Larsdotter från Hjorted. Året innan hade han köpt gården i Älmarsrum där han bodde livet ut. Den var på 1/8 mantal och större än föräldrarnas småbruk. Där föddes deras nio barn, bland andra Ragnar 1894 och Erik 1899. Båda sönerna arbetade som byggnadssnickare i sin ungdom. 1939 dog hustrun, och alla barnen utom den yngste sonen Hilding hade flyttat hemifrån. Emil dog 1948. Före sin död hade han sålt gården till dottern Adele och hennes make David Nilsson.

”När detta byggdes pågick det store Europeiska kriget, mångens tankar är att när detta slutar, början skall göras till allmän avväpning. När detta papper åter kommer tills någons ögon motte väl krig vara från jorden utplånat!”

utdrag från det gömda brevet skrivet år 1916

Ragnar Hammarstedt gifte sig 1919 med Sigrid Nilsson, som var bonddotter från Hult. De bosatte sig på Lilla Hagalund som hörde till Skaftekulla, inte långt från hans föräldrar. Två barn föddes i familjen 1923 och 1925. Ragnar fick anställning på Skaftekulla Vagnfabrik, dit hans yngste bror senare kom. Där tillverkades karosser i trä till lastbilar och skåpbilar. 1955 flyttade Ragnar och Sigrid till Västervik där han slutade sina dagar 1973 och hade då varit änkling i nio år.

Erik Hammarstedt flyttade till Gamleby sedan han gift sig med Maria Nilsson som hade kafé i köpingen. Tidigare hade hon varit arbetskamrat med Eriks lillasyster Sara. I Gamleby föddes en son 1925. Där arbetade Erik som byggnadsarbetare och sedan de 1928 återvänt till Älmarsrum kallades han först byggmästare, så kanske hade han egen byggfirma ett tag. Men 1940 var han anställd som snickeriarbetare på Sankta Gertruds sjukhus i Västervik. En son föddes 1938. I Älmarsrum hade Maria en speceriaffär som hette Firma M Hammarstedts Diversehandel och sonen Inge blev i tonåren hennes medhjälpare där. 1946 flyttade familjen till Jenny och 1954 in till Västervik. Där dog Erik 1975 och Maria gick bort 1987.

Otto Wilhelm Redelius var kyrkoherde och kontraktsprost. Han hade kommit till Hallingeberg 1884. Han föddes i Grebo utanför Linköping 1835, som yngsta barnet till rusthållaren och kyrkvärden Johannes Jonsson på Redinge Klostergård. Efter studenten i Linköping läste Otto till präst i Uppsala där han tog examen år 1858. Ganska snart gifte han sig med prästdottern Hedvig Sophia Charlotta Ryberg från Mjölby. De fick nio barn i rask takt, näst yngsta dottern dog som spädbarn.

I Hallingeberg engagerade han sig inte bara i församlingsarbetet utan hade också en rad kommunala uppdrag. I 20 år var han riksdagsman för lantmannapartiet och verkar ha varit en engagerad sådan, han lämnade in 36 egna motioner om kyrkofrågor. Han beskrivs som en konservativ protektionist och var rösträttsmotståndare. 1905 dog hustrun. Familjen bodde på kyrkoherdebostället i Hallingeberg och där bodde också sonen Filip som var ångbåtsbefälhavare, med hustru och fem barn. När de flyttade till Linköping 1918 följde Otto med och han dog där 1920 men begravdes på Hallingebergs kyrkogård.

Brevet som skrevs 1916 och hittades 2021.

”I 20 år var Otto riksdagsman för lantmannapartiet och verkar ha varit en engagerad sådan, han lämnade in 36 egna motioner om kyrkofrågor. Han beskrivs som en konservativ protektionist och var rösträttsmotståndare.”

Josef Carlstedt var den andra i en rad av fyra generationer klockare. Idag heter det kantor men förr kunde tjänsten också kallas orgelnist. Josefs far var Carl Johan Carlstedt, född 1837. Josef föddes 1886 och efterträdde sin far 1908. Sonen Sven föddes bara tre veckor efter att brevet skrevs 1916. Han blev näste kantor i församlingen och idag är det Sven Carlstedts dotter Cecilia Tengver som arbetar som kantor, men i Gladhammar-Västrums församling.

Både Josef, hans far Carl Johan och hans son Sven var också folkskollärare, vilket var en vanlig kombination förr. Familjen bodde i tjänstebostaden i skolhuset i Hallingeberg. Josef hade sex syskon, två av bröderna blev också folkskollärare och klockare, men i andra församlingar.

Josef gifte sig 1912 med Ingeborg Andersson från Ringarum och de fick fyra barn. 1944 dog han hastigt i en hjärnblödning.

Hans far Carl Johan Carlstedt var född i Södra Vi och hade kommit till Hallingeberg 1863 då han blev anställd som folkskollärare och klockare. Denna släkt står alltså för över 150 års klockargärning i Tjust.

Daniel Pettersson kom från Lofta där han föddes på föräldrarnas gård i Dråpstad, en släktgård som ägts av hans farfar. Farföräldrarna bodde kvar på undantag under hans uppväxt. Daniel hade två äldre syskon. År 1890 flyttade han till Södra Stenserum i Hallingeberg sedan hans storebror Carl Johan fått överta föräldragården. 1891 gifte han sig med Anna Sofia Ottilia Petersdotter från Odensvi och de fick sonen Erik och dottern Katarina. De hade också fosterdottern Lilly.

Det här var en riktigt välbärgad familj och Daniel kallades godsägare. Gården Södra Stenserum var en stor gård på mer än ett mantal som Daniel hade köpt innan han gifte sig. De hade gott om pigor och drängar, det var ganska stor omsättning på anställda. De hade en rättare och en ladugårdskarl och fyra statarfamiljer på gården.

Båda makarna dog med en veckas mellanrum i september 1930, Daniel i levercancer och hustrun Anna i magcancer enligt prästens anteckning i kyrkboken. Vid sin död 1930 lämnade de efter sig ett rikt dödsbo. De båda barnen ärvde gården tillsammans men det blev sonen Erik som tog över.

Oskar Pettersson var bondson från Hulthorva och brukade som vuxen sin fädernegård. Han växte upp med sin yngre bror Johan. En storasyster hade dött som spädbarn.

Oskar gifte sig 1890 med Matilda Vilhelmina Karlsdotter från Locknevi. De bosatte sig på gården i Hulthorva men det verkar som om det dröjde till faderns död år 1900 innan Oskar fick ta över hemmanet. Hans mor blev kvar på undantag. Så småningom arrenderades gården ut men familjen bodde kvar.

Oskar och Matilda fick inga egna barn men tog emot fosterdottern Ragnhild 1913. Ungefär vid samma tid blev Oskar kyrkvärd.

Redan 1924 dog han av en hjärnblödning och blev 60 år. Gården var på 1/8 mantal och var vid hans död taxerad till 24 500 kronor.

Pauli Andersson var kommunalnämndens ordförande. Han var bondson från Oppeby i Östergötland och hade gått på lantmannaskola. Han hade köpt 1/4 mantal i Skaftekulla nr 2 och flyttat dit 1903, samma år som han gifte sig med Adelina Charlotta Emanuelsdotter från Torp i Västergötland. Makarna fick tre barn som föddes 1905–1909.

Pauli var inte bara bonde utan också politiskt engagerad, både i kommunpolitiken och i landstinget. 1910–1933 var han ordförande i fattigvårdsstyrelsen och 1914 blev han kommunalnämndsordförande. Andra uppdrag var ledamot i kyrkorådet och skolrådet, i pensionsnämnden och taxeringsnämnden, god man vid lantmäteriförrättningar och en lång rad andra uppdrag. Dessutom var han nämndeman från 1916. I augusti 1959 dog han i Skaftekulla.

”Det här var en riktigt välbärgad familj och Daniel kallades godsägare. Gården Södra Stenserum var en stor gård på mer än ett mantal som Daniel hade köpt innan han gifte sig.”

Sven Spånberg var brukspatron i Ankarsrum och kom dit 1909 som majoritetsägare till bruket.

Han satte igång med rationaliseringar och sanering av brukets ekonomi, genomförde en satsning på framför allt gjuteriet och bruksverksamheten expanderade. 1921 tog han över de resterande aktierna och blev ensam ägare. Under hans tid ökade antalet anställda från 200 till 725.

Efternamnet Spånberg kom från gården Lilla Spånhult i Barnarps socken i Småland där han föddes år 1872. Men hans far hade inte bara en gård utan var också en förmögen brukspatron. Redan från ungdomen hade Sven siktet ställt på samma bransch och utbildade sig till bergsingenjör. 1905 gifte han sig med Ragnhild Odéen från Jönköping. De fick fyra barn och 1933 fick äldste sonen Måns ta över som disponent och hans yngre bror Jonas blev direktör i Ankarsrum. Då kunde Sven och Ragnhild dra sig tillbaka till den nybyggda säteribyggnaden. Men tiden där blev inte så lång, Sven Spånberg dog i januari 1938.

Han var inte bara kommunalstämmans ordförande utan hade också uppdrag som ordförande i skogsvårdsstyrelsen, i hushållningssällskapet och i brandstodsbolaget, och var vice ordförande i landstinget. Redan som barn kom han från en rik familj och bouppteckningen efter hans död visar en för tiden mycket stor förmögenhet med tillgångar på närmare en miljon kronor. Då ingick inte säteriet där de bodde. ■

Foto: Fredérick Lindström FAKTA/RENOVERINGEN

Renoveringen av Hallingebergs kyrka pågår fortfarande och är mycket omfattande. Anledningen är att man funnit mögel och miljöklassat farligt avfall i kyrkan, bland annat kreosot och cuprinol som troligen använts för att få bort möglet och även hussvamp i krypgrunden, enligt fastighetsansvarig Annika Deltin. Detta var nödvändigt att åtgärda och kyrkan har varit stängd sedan 2020.

Dessutom ska tillgängligheten förbättras inne i kyrkan, där det är en nivåskillnad på en meter mellan kor och långskepp. Det är en totalrenovering som sker.

– Hela sakristian rivs och kyrksalen tas upp, bjälklag ersätts och nytt golv läggs in, berättar Annika Deltin. Vatten och avlopp åtgärdas. Sakristian blir som ett litet eget rum, det blir så vackert med det välvda taket från 1760 som vi tagit fram. Väggar ska målas och kalkas, bänkar ska målas om och medeltida skulpturer ska rengöras från mögelsporer.

Hela renoveringen har en budget på nio miljoner kronor. Delar av summan kommer från den kyrkoantikvariska ersättningen (KAE) och kyrkounderhållsbidraget (KUB) men en stor del bekostas av pastoratet.