Energiska Ann valde att trappa ner in i det nya

Andrum stämde träff med 65-åriga Ann Johansson i hennes vindsvåning i centrala Västervik. Hon möter oss i hallen med spänstiga steg och energisk blick.

Ann visar oss runt i den luftiga lägenheten där hon bor tillsammans med sin man. Vi tar plats i den ljusa soffan i vardagsrummet med utsikt över viken.

”Inte enkelt att sluta jobba”

Paret är inflyttade från Linköping och har bott i Västervik sedan 1988.

– Min man fick jobb här. Vi tänkte nog först att vi en dag skulle flytta tillbaka till Linköping, men vi blev kvar här, säger Ann.

Hon har arbetade som förskolelärare under många år innan hon 2003 helt bytte bana och började som kyrkogårdsarbetare på Nya kyrkogården i Västervik. Först som ”säsongare” och sedan som anställd året runt. När pensionen närmade sig valde hon att trappa ner för att sista säsongen bara jobba två till tre dagar i veckan. För ett år sedan valde hon att gå i pension på heltid.

– Jag trivdes jättebra så det är inte enkelt att sluta jobba. Man tappar mycket av det sociala. Jag tror det finns en risk att många som går i pension kan tappa fotfästet. Flera av mina vänner har också valt att trappa ner för att övergången ska bli lite lättare.

”Måste gräva någonstans”

Anns största intresse är trädgårdsarbete. Hon visar oss till köket och grönsakernas växtkraft i krukorna som står i köksfönstret. När våren kommer tillbringar hon mycket av sin tid vid deras kolonilott.

– Jag måste gräva någonstans. Det är kul att se hur det växer. Under sommarhalvåret är vi i stort sett självförsörjande på grönsaker, säger Ann och tittar ut från köksfönstret med utsikt över Sankta Gertruds kyrka och minns tillbaka på tiden som anställd inom Svenska kyrkan:

– Jag kan sakna arbetslivet. Ibland känns det lite sorgligt att inte ha den där arbetsrollen med fikarasterna och tugget med arbetskamraterna. Ibland bjuder jag hit mina tidigare kollegor hit på fika, säger Ann.

Inte bra på att pausa

Förutom trädgårdsarbete fyller Ann gärna sin tid med träning, att träffa vänner och umgås med barn och barnbarn. Några av dem bor i huset en trappa ner.

– Jag hjälper gärna till med barnbarnen. Några av dem var här idag på morgonen och då lekte vi ”Gömma nyckeln”, säger Ann.

Hon tycker inte att hon är bra på att pausa, hennes vänner menar att hon aldrig pausar. Men hon läser gärna en tidning i fåtöljen i vardagsrummet eller tar en tur till Lillön.

– Där går jag ut på klipporna, gärna med lite fika, antingen själv eller i sällskap med min man, säger Ann. ■