Under motoruven på Ludvid Åberg

Vi lyfter på motorhuven och kikar på vad det är som gör Ludvig Åberg så bra.

För att skapa förståelse ber vi tränaren Hans Larsson om hjälp och han tar med oss på en resa som går via succén på Augusta National, och som både är komplex och väldigt enkel.

av MARTIN HARDENBERGER

När vi hörs kryper han runt bland träden på Vasatorp. Jetlaget har inte släppt. Hans Larsson landade på Kastrup tidigare samma morgon efter att ha guidat Madelene Sagström till en topp-placering på LPGA-touren. Enköpingstjejen var snubblande nära karriärens andra titel, men fick se sig slagen av underbarnet Rose Zhang.

– Det var en väldigt bra vecka på alla möjliga sätt. I relation till vad Madde jobbat med under en längre tid så finns det massor att ta med sig. Varje tävling är en chans att testa av processerna vi jobbar med och se hur de håller, och se vad vi ska putsa vidare på.

– Samtidigt som hon är otroligt besviken över att missa segern så är resultatet ett kvitto på att vi är på väg i rätt riktning.

Och det är just processer och hur de förhåller sig till dessa som gör Hans Larsson och hans adepter unika. Han har följt och tränat både Madelene Sagström och Ludvig Åberg sedan de började på Riksidrottsgymnasiet i Helsingborg.

– Det är de två och Per Längfors som jag jobbar med på proffssidan. Efter Lud- des framgångar har jag tackat nej till en del internationella förfrågningar. Men det är bara de här två som jag reser med, och som jag mäktar med att lägga så mycket tid och energi på.

Det kan låta kaxigt att tacka nej, men vi ska snart förstå varför. På det sätt som Hans Larsson tränar sina adepter går det knappt att ha fler än två.

För i motsats till hur många andra tränare förlägger sin verksamhet till en drivingrange där de ger lektioner i hur en golfboll ska slås så gör Hans Larsson något helt annat.

– Jag har träffat de flesta av de stora tränarna ute på touren, och känner dem ganska väl. Men konceptet som de jobbar efter attraherar mig inte och är inte heller en modell som jag tror på. Jag tror inte på att stå på rangen och ge lektioner för att sedan åka hem på torsdag morgon, när tävlingen drar igång.

18:e utslaget på Augusta National är ett av de mer nervkittlande i golfvärlden. Att vara medveten om sin kapacitet och trygg i sina processer hjälper då, menar Hans Larsson.

– Med det sagt så benämner jag inte mig själv som en svingcoach, utan snarare än prestationscoach. Är jag ute efter att hjälpa spelarna få ihop bästa möjliga score så kan jag inte bara stå på rangen, då måste jag se dem i spelet också. Utöver det försöker vi också bo tillsammans, och genomföra tävlings- och träningsdagar tillsammans.

– Det är en approach som tar mycket tid och energi, men som också ger mer inblick i vad som sker i skarpa lägen.

I arbetet så ingår inte bara daglig kontakt med spelaren, utan även caddie, fystränare, mental rådgivare och alla andra stödpersoner. Så i Ludvig Åbergs fall är Hans Larsson med andra ord en klassisk “spindel i nätet” och den som sannolikt har bäst insikt.

Han är väl lämpad att förklara de där magiska april-dagarna då Ludvig Åberg utmanade världsettan Scottie Scheffler om den gröna kavajen på Augusta National.

– Vi tillbringade mycket tid tillsammans den veckan. Både före och efter rundorna, så klart. Vi var så många i entouraget den veckan att vi hade två hus. Jag bodde inte i samma som Ludde, där- emot träffades vi och käkade tillsammans på kvällarna.

När vi satt där hemma och studsade i tvsofforna smilade Ludde och verkade hur lugn som helst. Det är ganska otroligt givet läget…

– Anledningen till att han lyckades med det är delvis att han presterat väl över en längre tid och visste att han hade kapacitet att konkurrera i tävlingen. Visst var det också hans första majortävling, men inte heller nytt eftersom han hade spelat Ryder Cup några månader tidigare. Han hade redan erfarenhet av tävlingar med ett väldigt tryck på systemet.

– Så han hade bra koll på var hans spelnivå låg och var trygg i vad han jobbade på både inför och under tävlingen.

Att Ludvig Åberg är en lugn person som inte stirrar upp sig för vare sig för en birdie eller bogey blev tydligt till och med genom TV-rutan.

– Det förhållningssättet jobbade han aktivt med under hela Masters också. Han pratade hela tiden om att “ta ett steg till” eller “det finns ett bra slag framför oss”. Det var ett mantra han hela tiden jobbade med.

Vad som rent statistiskt var anledningen till Åbergs framgång, och att han tangerade Sveriges bästa resultat någonsin i tävlingen, var puttningen.

– Det var lite kul, för han fick inte jobba med samma träningsbeteenden på Augusta som han brukar. Använder man sig av Aimpoint, som Ludde gör, så var det lite svårare. För enligt Augustas regler får man inte kalibrera fötterna på övningsgreen. Man fick känna efter, men inte mäta vad fötterna visade med de instrument vi brukar använda oss av.

Det gjorde att hans förberedelser inte kunde vara som de brukar.

– Det vi gjorde istället var istället att lägga mycket krut på att söka upp snabba puttar med mycket fart och fall, så att han fick vänja sig vid vad som väntade.

Det visade sig vara ett succérecept. Ludvig Åberg svarade inte för en enda treputt på hela veckan och tjänade mer än åtta slag på green gentemot snittet.

– Vi visste att två klubbor skulle bli viktiga på Augusta. Det ena var puttern och det andra drivern.

Just drivern har genom hela – den ännu korta karriären – varit Åbergs signum.

Men jobbet med svingen handlar inte om radikala ombyggen. Utan att hela tiden förädla en redan bra sving. Tre saker kontrolleras dagligen. Den ena är uppställningen och att han inte hamnar för mycket på hälarna, vilket han har en tendens att göra.

En andra är viktförflyttningen, så han inte blir stående på högerfoten, vilket är Luddes andra tendens.

Och det sista är klubbhuvudet och att de håller sig square eller till och med aningen stängt i förhållande till svingspåret när klubban rör sig bakåt. Där har du Luddes tre svingnycklar.

Sedan är det bara att blåsa på.

– Han har alltid älskat att slå drivar. Det hade han med sig från ung ålder. Men även under collegeåren så pratade vi mycket om det, säger Hans och fortsätter:

En förberedande promenad på Augusta Nationals sista nio. Här på väg ned från tians tee.

– Coacherna i USA ville gärna att han skulle spela mer konservativt på de smalare hålen. Men Ludde visste att han var bra med drivern och såg collegeåren som en förberedande fas inför proffslivet där det ställs större krav i de stora tävlingarna. Samtidigt ville han också utnyttja sin styrka, så därför gjorde han ett aktivt val under college att spela drivern även när det blev smalare och hinder på sidorna.

– En annan faktor som gör honom väldigt bra med drivern är att han tack vare sättet han byggt upp sin kropp på har en extremt kraftfull rörelse. Han är stark, relativt snabb, och har långa hävstänger. Ser du på hans sving och granskar räckvidden och hur långt ifrån marken klubban är när den vänder så ser du hur långa hävstänger han har. Den kombinationen av fysiska egenskaper ger honom svinghastighet.

Det finns de som menar att Ludvig Åbergs sving inte är den mest moderna.

– De hänvisar till att han inte flexar vänster handled på toppen av baksvingen eller roterar lika hårt som vissa andra. Men det gör också att han inte trycker samman högersidan av ryggen så mycket och över tid så tror jag också att det kommer spara hans kropp.

– Kraftigt sidböj ger slitage på kotor och diskar. Men att han svingar på det sätt han gör skonar honom från det. Det har gynnat honom att inte försöka kopiera andras svingar för mycket. Istället har vi bara försökt optimera Ludvigs sving efter hans förutsättningar.

Så långt har det gått minst sagt bra. Och det verkar bara vara början.