nr 3 | 2025
Medlemspublikation för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
ENGAGEMANGET I FREDSFRÅGOR VÄXER OCH VÄXER
JOAKIM MEDIN OM NATOPROCESSEN OCH PRESSFRIHETENS FRAMTID
KERSTIN HAR ORDET:
VI FÅR ALDRIG GLÖMMA HIROSHIMA OCH NAGASAKI
SAMTIDIGT som minneslyktor för atombombens offer lyste i floden i Hiroshima, sattes lyktor med ljus också i vattnet i Svartån i Örebro. Exakt klockan 11.02 – den tid då klockorna stannade i Nagasaki 1945 – ringde i år alla kyrkklockor på Gotland för att påminna om detta ögonblick.
DETTA , mänsklighetens värsta krigsbrott, uppmärksammades tack vare Svenska Freds engagerade medlemmar med manifestationer på över tjugo platser runtom i Sverige. I sexton lokaltidningar, genom klockringningar och i radioinslag lyftes minnet av offren och budskapet om fred och nedrustning.
SOM ORDFÖRANDE för vår växande och aktiva förening känner jag en djup tacksamhet och stolthet. Tillsammans utgör vi en stark och betydelsefull röst för fred i en värld präglad av krig och stora globala utmaningar.
GENOM SÖDRA JAPANS hetta och massiva grönska körde chartrade bussar mellan Hiroshima och Nagasaki för att låta mig och många andra få ta del av och förstå de fasansfulla humanitära konsekvenserna av kärnvapen. Väl i Nagasaki var det en närmast
overklig känsla att personligen få träffa förra årets vinnare av Nobels fredspris Nihon Hidankyos generalsekreterare Terumi Tanaka och höra hans vittnesmål. Alla hibakushas jag mötte konstaterade att de är gamla och snart inte längre kommer kunna föra kampen vidare. Men deras budskap är tydligt: kampen mot kärnvapen får inte dö med dem.
tidningar! Det ger mig hopp, mitt i mörkret. Att vi är en växande rörelse för fred och att vi alla bär vidare samma budskap som överlevarna här i Japan uppmanar oss till: total kärnvapennedrustning.
Fredstidningen PAX ges ut av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.
Redaktör: Linnéa Petersson
Ansvarig utgivare: Karin Wall Härdfeldt, 070 284 34 32, pax@svenskafreds.se
MED MIG på resan hade jag några av våra många unga fredscoacher som Svenska Freds utbildat i fred och ledarskap genom vår Fredsakademi. Generationsväxlingen blev tydlig då två erfarna Svenska Freds medlemmar också fanns på plats. Tillsammans fick vi uppleva starka möten som väckte många känslor hos oss alla.
DET ENORMA ENGAGEMANGET på hemmaplan gör det mindre tungt att ta in vidden av det som hände för 80 år sedan på de platser jag får besöka. På bussen lyssnar jag på P4 Örebro där Kersti, vice ordförande i Svenska Freds lokalförening i staden säger "Det är en sorg att mänskligheten inget lärt".
Sven i Gnesta sms:ar att han fått in vår debattartikel om Hiroshima och Nagasaki i sex olika lokal-
Övriga redaktionen: Kerstin Bergeå, Daniella Dagher, Miriam Refai, Rebecka Lindholm Schulz, Julia Pliscovaz, Victoria Gillberg, Karin Hansson, Lisa Lundmark och Olivia Johansson Kullander
Tryckeri: Ljungbergs tryckeri, Klippan, 2025
DET GER MIG HOPP att tack vare dig och mig kommer överlevarnas kamp inte att dö med dem. Svenska Freds för den vidare genom att vara på plats i FN vid två viktiga tillfällen när kärnvapen avhandlas under nästa år. Och vi för den vidare genom att fortsätta vår kampanj Aldrig mer kärnvapen, samla namnunderskrifter till stöd för våra krav och arrangera manifestationer, fackeltåg och samtal.
TILLSAMMANS, över hela världen, med överlevare, deras barn och barnbarn, driver vi kampen för förändring vidare!
KERSTIN BERGEÅ ORDFÖRANDE SVENSKA FREDS
Form: Kim Brundin
Adress: Polhemsgatan 4 112 36 STOCKHOLM
Bilden på omslaget är fotad av Adam Karls Johansson.
Texterna i PAX #3 2025 skrevs innan 10/9.
Foto:KarinHansson
Påtryckningar fungerar: AIMPOINT STOPPAR HANDELN MED ISRAEL
Under sommaren kom nyheten att vapenföretaget Aimpoint avslutar handeln med Israel. Malmöbaserade Aimpoint har exporterat rödpunktssikten till Israel. Siktena sägs vara framtagna för civilt bruk som jakt och sportskytte och klassas och kontrolleras därför inte som krigsmateriel. Men Aimpoints sikten används militärt, bland annat av Israels försvarsmakt IDF.
Svenska Freds har länge krävt ett stopp för Aimpoints försäljning av rödpunktsikten till Israel och arbetat för att på olika sätt sätta press på företaget och på politiken. Vi har exempelvis genom en vykortskampanj uppmanat friluftsmässan Swedish Game Fair att utesluta Aimpoint från att få marknadsföra sina produkter där.
Vi välkomnar Aimpoints beslut att avsluta handeln med Israel. Men det krävs fortfarande politisk handling. Riksdagen hade i juni möjlighet att besluta om att omklassificera Aimpoints sikten från en civil produkt till krigsmateriel. Riksdagen valde dock att inte ställa sig bakom detta förslag, och Aimpoints verksamhet kan därför fortsätta utan att kontrolleras av myndigheten Inspektionen för strategiska produkter (ISP), som beslutar om svenska vapenexportaffärer.
Sveriges vapenhandel med Israel omfattar också mer än Aimpoints rödpunktssikten. Det handlar om både krigsmaterielexport och vapenimport. Det borde vara en självklarhet för Sverige att ta politiskt ansvar och avbryta all vapenhandel med en stat som utreds för folkmord och som dokumenterat begår omfattande, upprepade krigsbrott. Folkmordskonventionen förpliktigar stater att agera så fort det finns misstanke om folkmord, både genom att förhindra och inte bidra till det. En förpliktelse Sveriges regering är långt ifrån att leva upp till. Den svenska politiken som möjliggör fortsatt vapenhandel bidrar till att legitimera Israels folkrättsvidriga agerande.
Stort tack till alla er som tagit ställning för att påverka Aimpoint att stoppa sin handel med Israel. Att vi är många som agerar är avgörande när varken politiken, lagar eller företagens eget ansvar stoppar affärer som bidrar till krig, mänskligt lidande och död. Nu fortsätter vi arbetet för att få regeringen att agera och stoppa all vapenhandel med Israel, både export och import.
Sätt press på regeringen genom att delta i vår vykortsaktion!
JOAKIM MEDIN OM NATOPROCESSEN
OCH PRESSFRIHETENS FRAMTID
Journalisten Joakim Medin har länge följt utvecklingen i Turkiet och rapporterat om den politiska situationen i landet och Sveriges eftergifter under Natoprocessen. I slutet av mars blev han själv en del av den verklighet han brukar skildra – gripen på Istanbuls flygplats och fängslad i 51 dagar i Marmarafängelset. I PAX delar Joakim sina erfarenheter och reflektioner om Turkiet, Natoprocessen och pressfrihetens framtid.
När PAX intervjuar Joakim i slutet av augusti är han hemma i Sverige, men den turkiska rättsprocessen är långt ifrån över. Joakim anklagas för att ha förolämpat Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan och för terrorismrelaterade brott kopplade till en protest i Stockholm 2023, där en Erdogan-docka hängdes utanför stadshuset. En ny turkisk rättegång stundar i september och hur den ska gå till är vid intervjutillfället oklart.
- Jag blev utvisad från Turkiet i våras och har alltså inreseförbud i Turkiet, men ändå så ska rättegången hållas. Jag har ingen aning om vad det får för konsekvenser att jag inte kan närvara. Det finns en risk att jag blir internationellt efterlyst om jag inte kan lägga fram mitt försvar på rätt sätt., berättar Joakim.
Joakim har rapporterat om Turkiet i många år och beskriver en demokratisk tillbakagång i landet. Sedan 2002 styrs Turkiet av Erdoğan, och landet har det senaste decenniet blivit allt mindre demokratiskt. Mänskliga rättigheter respekteras inte, medborgerliga fri- och rättigheter är begränsade och korruptionen utbredd. Minoriteter, i synnerhet kurder, utsätts för förtryck, diskriminering och våld. Yttrandefriheten och fria medier är kraftigt begränsade och tusentals personer sitter fängslade av politiska skäl.
- Turkiet är ett otroligt oförutsägbart och komplicerat land. Det finns ju liksom inte ett regelstyrt oberoende system på det viset som vi har i Sverige. Turkiet har på många sätt blivit motsatsen till en demokrati, säger Joakim.
De senaste åren har också Sverige infört lagar som på
olika sätt påverkat möjligheten att rapportera fritt. Särskilt omdiskuterad är utlandsspionerilagen som trädde i kraft i januari 2023. Den innebar en grundlagsändring som kriminaliserar röjande av hemliga uppgifter om internationella samarbeten som kan skada Sveriges förhållande till andra länder eller mellanstatliga organisationer, såsom Nato och FN.
"Som journalist vill jag vara människors ögon och sinnen på plats, en penna därifrån som förmedlar vad som sker på marken. Det är helt klart problematiskt att förhindras vara det på grund av ny lagstiftning."
- Jag kunde se hur det som jag hade rapporterat om tidigare absolut skulle kunna falla under den här lagen. Som journalist vill jag vara människors ögon och sinnen på plats, en penna därifrån som förmedlar vad som sker på marken. Det är helt klart problematiskt att förhindras vara det på grund av ny lagstiftning.
2019 invaderade Turkiet norra Syrien i strid med folkrätten och som följd stoppade Sverige all svensk vapenexport till Turkiet. Under Natoprocessen krävde Turkiet att exporten skulle återupptas i utbyte mot godkännande av Sveriges Natomedlemskap. I november 2022, två månader efter att den svenska vapenexporten till Turkiet återupptagits, inledde Turkiet en militär offensiv mot kurdiska områden i Syrien och Irak – återigen i strid med folkrätten.
Turkiet är en av de största militärmakterna i Nato, något Joakim menar är viktigt att ha som utgångspunkt
för att förstå hur Turkiet kunde ställa, och få igenom, så många krav mot Sverige under Natoprocessen.
Allting bottnar i att Turkiet är en viktig aktör i Nato, förklarar Joakim. Hans erfarenhet visar hur Sverige, under Natoprocessen, utvecklat särskilt nära relationer med Turkiet till följd av Turkiets kravpolitik och de svenska eftergifterna. Under toppmötena i Madrid 2022 och Vilnius 2023 skrev Sverige under avtal om fortsatt samarbete mot det som Turkiet definierar som terrorism. Det innefattar bland annat att Sverige lämnat över en ‘vägkarta mot terrorism’, som listar åtgärder i kampen mot terrorism, till Turkiet.
"Kanske hade hotbilden mot mig varit mindre om fler journalister och medier hade bevakat de här frågorna. Jag kan bara hoppas att mitt fall har väckt ett ökat svenskt medialt intresse för Turkiet och Sveriges politik och relation till landet."
- Det är djupt problematiskt eftersom Turkiet har en helt annan definition av terrorism och använder det mot civilsamhället i Turkiet - och mot en viss journalist som heter Joakim Medin, till exempel.
Medan media under Natoprocessen rapporterade om Turkiets krav, har intresset för Sveriges fortsatta relationer med landet minskat sedan Natointrädet.
- Kanske hade hotbilden mot mig varit mindre om fler journalister och medier hade bevakat de här frågor-
na. Jag kan bara hoppas att mitt fall har väckt ett ökat svenskt medialt intresse för Turkiet och Sveriges politik och relation till landet.
Den globala trenden av demokratisk tillbakagång de senaste 25 åren inkluderar försämringar i yttrande- och pressfrihet. V-Dem Institutet vid Göteborgs universitet konstaterar i sin senaste rapport från 2025 att indikatorer som mediefrihet och trakasserier av journalister försämrats mest. De noterar också vissa försämringar i Sveriges demokratistatus.
- Som utrikesreporter möter jag människor som är oroliga, och jag själv är ju påverkad redan. Men det får mig inte att känna att vi kastar in handduken, snarare att det är ännu viktigare att påtala riskerna med det sviktande politiska stödet till pressfriheten. Men också att lyfta fram alla de som står upp för och försvarar den, säger Joakim.
Under de 51 dagar han satt fängslad väcktes debatten om yttrande- och pressfrihet på nytt, med en stor mobilisering i Sverige från medier, politiska partier och civilsamhällets organisationer genom upprop, panelsamtal, diskussioner och artiklar.
- Det kanske behövs att det kommer så nära inpå livet, med ett sånt konkret exempel som att någon i vårt eget land drabbas personligen på det sättet som jag gjorde –för att fler ska inse vilken påverkan politiken kan ha på pressfriheten. Det är väl kanske det enda positiva som har kommit ur mitt fängslande, avslutar Joakim.
SKRIBENT: LINNÉA PETERSSON
Foto: Daniel Wiklander
FRÅN HIROSHIMA OCH NAGASAKI - VI FÅR INTE GLÖMMA!
På plats i Hiroshima, 80 år efter USA:s atombombning, är såren fortfarande synliga och smärtsamma. Det syns i stadens invånare, som nästan alla har en koppling till de liv som utplånades eller förstördes den dagen. Det syns i själva staden, där inga byggnader är äldre än 80 år. Det syns i de papperstranor som pryder fasader, konstverk och skulpturer. Hiroshima, liksom Nagasaki, står som en påminnelse om att vi aldrig får glömma.
”Mizu! Mizu! [Vatten! Vatten!]”. Det är varmt. Nästan 40 grader. Under den stekande augustisolen rinner svetten och tankarna går till hur det måste ha varit den där dagen, den 6 augusti 1945. Det är svårt att greppa att precis här, för exakt 80 år sedan, fällde USA atombomben som på en bråkdels sekund förvandlade en hel stad till aska. Tusentals dog direkt. Människor som var på väg till jobbet, affären eller skolan brändes i bombens extrema hetta, krossades under byggnader som kollapsade och brann ner. De som överlevde själva explosionen led av fruktansvärda skador. Överlevare berättar om brännskador, om hud som smälte och rann längs förvridna kroppar. De berättar om sönderbrända människor som i extremhettan sökte sig mot floden, där de dog plågsamt, ropandes efter vatten. Vid årets slut hade omkring 140 000 människor mist livet.
"Kärnvapen och människor kan inte samexistera"
- Megumi Shinoda, hibakusha.
Vi är tre fredscoacher – Lisa, Karin och Oliva – utbildade av Svenska Freds att hålla workshops om hållbar fred och säkerhet, som tagit oss över halva jordklotet för att direkt från överlevare få lära oss om kärnvapnens brutala konsekvenser. Vi åkte hit för att tiden är knapp. Idag finns det cirka 100 000 hibakushas, det vill säga överlevare från atombombningarna, kvar i livet. Snittåldern bland dem är 86 år. Det betyder att det vid nästa stora årsdag, om tio år, sannolikt knappt finns några
av dem kvar. Vi lever mycket snart i en värld där ingen minns konsekvenserna av kärnvapen. Detta är farligt.
I en tid där upprustningen sker i en allt mer hisnande fart, och där unga växer upp till budskapet att kärnvapen skapar säkerhet genom den så kallade avskräckningsteorin, måste vi minnas berättelserna från Hiroshima och Nagasaki. Dessa berättelser visar på befängdheten i att någonsin beskriva kärnvapen som främjare av säkerhet. Ett vapen med kapaciteten att göra hela vår planet obeboelig, som allra främst skadar civila och vars konsekvenser lever kvar i generationer, kan aldrig bli förenligt med hållbar fred. Avskräckningsmyten bygger på idén att vi människor är rationella och har all information. Så är aldrig fallet; misstag och missförstånd kan inte uteslutas. Avskräckning bygger också på att stater faktiskt är redo och villiga att använda kärnvapen, annars faller strategin. Det innebär i praktiken ett ständigt kärnvapenhot mot oss alla – inte säkerhet.
Särskilt är det civilas säkerhet som undergrävs. Det är lätt att dras med i bilden av kärnvapen som bara lite mer kraftfulla och avancerade bomber. Så är inte fallet, vilket hibakushas vet bäst av alla. När vi sitter hemma hos överlevaren Megumi Shinoda, som med tårar i ögonen berättar sin historia, blir det tydligt. Kärnvapens förstörelsekapacitet är bortom allt vad någon av oss kan föreställa sig. Förutom de direkta konsekvenserna i form av tusentals människoliv – förlorade systrar, bröder, mammor, pappor, mostrar, kusiner – smärtsamma skador och total förstörelse av infrastruktur, skildrar överlevare
Monument för Sadako Sasaki, i Hiroshima. Foto: Karin Hansson
också de mer osynliga konsekvenserna av kärnvapen. De berättar om radioaktiv strålning, om sjukdomar som dök upp som från ingenstans: blödande tandkött, håravfall, cancer, död. De vittnar om rädslan att vara näst på tur, om diskriminering, nedtystning och skam. De bär på erfarenheter av radioaktiv kontaminering av jorden, av vattnet, av följande fattigdom och misär. Denna kunskap får inte dö tillsammans med hibakusha.
"Vi måste förebygga nya krig och det kan vi enbart göra om vi fortsätter att berätta, ni får inte glömma!"
- Megumi Shinoda, hibakusha.
Vad vi tar med oss från vår resa till Hiroshima och Nagasaki är därför framförallt att vi har ett ansvar. Det är nu vårt ansvar att sprida vidare överlevarnas vittnesmål om kärnvapens brutala verklighet. Med Sveriges inträde i kärnvapenalliansen Nato, DCA-avtalet och svenska politikers vägran att skriva på det internationella kärnvapenförbudet känns detta svårt och tungt. Men det har aldrig varit så viktigt som nu.
"Den enda verkliga säkerheten ligger i ett totalt avskaffande av kärnvapen"
- Kunihiko Sakukai, hibakusha.
Det är inte heller hopplöst. I välfyllda konferenssalar, till toner av körsång från lokala högstadieklasser och med det tropiska regnet dundrande utanför fönstren fick vi känna det: hoppet. Här på plats i Hiroshima och Nagasaki har det blivit mycket tydligt för oss att vi inte är ensamma. Under konferensveckan, där vi fått ta del av workshops, panelsamtal, föreläsningar och många spännande samtal, har vi träffat människor från den globala fredsrörelsen. Från Sydkorea, Georgien, USA, Frankrike, Marshallöarna, Storbritannien, Mexiko – vi är många, och vi kommer alla att fortsätta att berätta om överlevares erfarenheter. Vi som fredscoacher kommer att göra detta i svenska gymnasieskolor, allt i syfte att vi inte får glömma och för att skapa en kärnvapenfri värld. Aldrig mer Hiroshima. Aldrig mer Nagasaki. Aldrig mer kärnvapen.
SKRIBENTER: KARIN HANSSON, LISA LUNDMARK & OLIVIA JOHANSSON KULLANDER
Höger överst: I augusti var fredscoacherna Karin Hansson, Lisa Lundmark och Olivia Johansson Kullander tillsammans med Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå, Thomas Magnusson från Svenska Freds styrelse och Nässjö lokalförenings ordförande Farshid Ardabili-Farshi i Japan för minnesdagarna av USA:s atombombningar av Hiroshima och Nagasaki. Höger mitten: Megumi Shinoda. Höger nederst: Teckning av överlevare Kichisuke Yoshimura, då 18 år. Från Hiroshima Peace Memorial Museums arkiv.
STORT ENGAGEMANG I KAMPEN MOT KÄRNVAPEN
I år har det gått 80 år sedan atombomberna föll över Hiroshima och Nagasaki. Runt om i Sverige har Svenska Freds lokalföreningar tillsammans med andra organisationer och församlingar uppmärksammat minnesdagarna och samtidigt påmint om det akuta hot som kärnvapen fortfarande utgör. Årets minnesdagar visar med tydlighet att engagemanget lever starkt. Vi minns offren, vi kräver ett kärnvapenfritt Sverige – och vi påminner varandra om att aldrig sluta arbeta för en värld utan kärnvapen.
Den sjätte augusti klämtade kyrkklockorna runt om på Gotland som påminnelse om det fruktansvärda som inträffade i Hiroshima. Och den nionde augusti likaså för att minnas bomberna som föll över Nagasaki och det lidande de lämnade efter sig. Ett exempel på det otroliga engagemang från fredsrörelsen under årsdagarna i år. Under parollen ”Aldrig mer kärnvapen” har människor samlats i hela landet för att hedra offren och kräva en kärnvapenfri framtid.
- Vi vill inte bara minnas denna tragedi, utan också varna för det hotet som kärnvapen utgör idag, säger Joeri Van Der Sype, ordförande i Örebro lokalförening.
I Örebro samlades de för lyktvikning och ljusceremoni i Slottsparken. I Växjö hölls traditionsenligt en minnesstund den 6 augusti med tal av Bengt Järhult från Svenska Läkare mot kärnvapen, musik och ljusbåtar på vattnet. I Nässjö skapades en utställning i Folkets hus, kyrkklockorna ringde på bombernas exakta tidpunkter och lokalföreningen delade ut material på torget.
Vänster: Enköping Freds med infobord och egenmålad banderoll. Höger: Stockholms Freds manifestation på Sergels torg.
I Göteborg samlades medlemmar vid Avenyn för att dela flygblad och samla in namnunderskrifter, och på kvällen hölls ett välbesökt arrangemang i Fredslunden i Vasaparken med musik och tal. Och Stockholms fredsförening höll en manifestation på Sergels torg med många olika talare som lockade publik. Även på andra håll blev engagemanget stort: i Luleå hölls en minnesstund vid flygflottiljen F21, i Landskrona fylldes Rådhustorget av musik, tal och tranor och i Karlskrona samlades man i sång för att hedra offren. Arvika, Linköping, Sundsvall, Gnesta och flera andra föreningar delade ut material, skrev insändare och genomförde manifestationer.
Genom sång, samtal, ljus, böner och namninsamlingar hölls minnet av Hiroshima och Nagasaki levande –samtidigt som framtidens fredsarbete tog ny kraft.
VAD KAN DU GÖRA?
Engagemanget och aktiviteterna runt minnesdagarna visar att vi är många som vill se en värld utan kärnvapen. Nu fortsätter arbetet och du behövs!
► Engagera dig i din lokalförening eller starta en ny där du bor.
► Hör av dig till politiker och beslutsfattare –påminn dem om att Sverige måste stå upp för nedrustning.
► Hjälp till att sprida information och samla namnunderskrifter för ”Aldrig mer Kärnvapen”.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
NY RAPPORT: KÄRNVAPEN OCH NORDEN
Kärnvapenfrågan är idag mer aktuell än någonsin, både globalt och här i Sverige. Risken för en kärnvapenattack bedöms vara större nu än på mycket länge och skulle få katastrofala humanitära konsekvenser. I och med att samt liga nordiska länder nu är medlemmar i Nato aktualiseras frågan om hur de gemensamt kan verka för kärnvapenne drustning. Svenska Freds och Svenska Läkare mot Kärnvapen släpper därför tillsammans rapporten “Kärnvapen och Norden - Dåtidens lärdomar och framtidens beslut”.
Den nya rapporten innehåller en rad rekommendationer till beslutsfattare på både nationell och internationell nivå. Bland annat uppmanas övriga nordiska länderna att följa
Finlands exempel och lagstiftning om ett juridiskt bindande förbud mot införsel, placering och transitering av kärnvapen på sina territorier. De nordiska länderna bör också driva frågan om en nordisk kärnvapenfri zon. Rapporten rekommenderar även att Sverige, i likhet med våra nordiska grannar, på ett kommande Natotoppmöte officiellt deklarerar en policy om att inga kärnvapen får placeras på svenskt territorium.
I arbetet har projektgruppen konsulterat 26 nordiska experter och kartlagt både historiska erfarenheter och aktuella politiska ställningstaganden för att identifiera möjliga gemensamma initiativ för nedrustning. PAX har träffat rapportens författare, Gabriella Irsten, för ett samtal om slutsatserna och vägen framåt.
Vad är det viktigaste du tar med dig från arbetet?
Sedan Sverige gick med i Nato har den svenska nedrustningpolitiken på kort tid gått från att driva på kärnvapennedrustning till att istället legitimera kärnvapnens fortsatta existens. Sverige har gått från att vara en del av lösningen till att bli en del av problemet. Norges nedrustningspolitik historiskt visar att det går att vara Natomedlem och driva på för kärnvapennedrustning. Det handlar om politisk vilja: Sveriges regering kan om de vill och vågar!
Vad ska rapporten leda till?
Vi hoppas att den kan leda till ett fördjupat nordiskt samarbete, på olika nivåer i samhället, där länderna tillsammans
KÄRNVAPEN OCH NORDEN
Dåtidens lärdomar och framtidens beslut
tar ett större ansvar för att driva på arbetet med kärnvapennedrustning. Samtidigt vill vi utmana den myt som just nu sprids – att det inte skulle vara möjligt att arbeta för kärnvapennedrustning i dagens världsläge eller som Natomedlem. Historien visar att de nordiska länderna tidigare, även under osäkra och spända tider, har varit pådrivande i frågor om nedrustning och avspänning. Det har tydligt bidragit till ökad säkerhet på både kort och lång sikt.
I rapporten formuleras en rad rekommendationer till beslutsfattare på nationell nivå. Vad kan en enskild individ göra för att påverka?
Många av de experter vi intervjuat betonar civilsamhällets avgörande roll. Ett tydligt exempel är från 1963, när amerikanska mödrar samlade in sina barns mjölktänder för att visa på oroande höga halter av radioaktivitet från kärnvapenprovsprängningar. Deras protester tvingade fram ett stopp för kärnvapenprovsprängningar. I slutet av 60-talet lades Sveriges nationella kärnvapenprogram ner, efter ett långt och outtröttligt motstånd från civilsamhället. Och FN:s kärnvapenförbud blev verklighet tack vare att organisationer världen över gick samman och skapade den internationella kampanjen ICAN, som sedan drev frågan om ett internationellt förbud. Dessa exempel visar tydligt att förändring sällan kommer uppifrån - den kommer underifrån. Därför är det så viktigt att människor fortsätter engagera sig, organisera sig och sätta press på sina beslutsfattare.
Här kan du läsa rapporten!
HALLÅ DÄR, MARTIN!
Martin Uggla är ny policychef på Svenska Freds och leder teamet som arbetar med opinionsbildning och politisk påverkan. Men Martin är långt ifrån ny vare sig i sakfrågorna, påverkansarbetet eller Svenska Freds – han har en gedigen bakgrund som ordförande för Östgruppen och kommer närmast från Kristna Fredsrörelsen. Under sin tid på Östgruppen utsågs han 2021 till Biståndsdebattens mäktigaste opinionsbildare, med fokus på att stärka demokratirörelser i Belarus, Ryssland och Ukraina. PAX träffar Martin för att prata om hans erfarenheter och hans syn på vad som behövs för att skapa fred i Ukraina.
Hej Martin! Vissa kanske känner igen dig som Belarusexpert i tv-rutan, kan du berätta om det?
- Hej! Ja, det har blivit en del medverkan i massmedia. Jag har bevakat Belarus och samarbetat med landets demokratirörelse under mer än tjugo år och har på så sätt fått djup kunskap om den politiska situationen. Och särskilt efter den turbulenta händelseutvecklingen i samband med presidentvalet 2020 har denna kunskap varit efterfrågad.
Du har ju en bakgrund i Svenska Freds, berätta!
- Det stämmer, mitt samhällsengagemang började i Svenska Freds, på 1990-talet. Jag arbetade lokalt och satt även några år i Centralstyrelsen, med ansvar för föreningens Östeuropaarbete. Sedan var jag anställd som politisk sekreterare under några år i början av 00-talet.
Med din kunskap om Ryssland, Ukraina och Östeuropa i stort, går det att jobba med fredsfrågor där?
- Ja, men det finns stora utmaningar, på grund av dels kriget i sig, dels den hårda repressionen i Ryssland. Att ta ställning mot kriget är oerhört farligt, och många inom demokratirörelsen har fängslats eller tvingats i exil. Men det finns ändå modiga människor som fortsätter verka inne i landet, trots stora risker.
Finns ett fungerande civilsamhälle?
- Civilsamhället i Ryssland har förstås helt andra förutsättningar än här i Sverige. Allt oberoende engagemang är riskabelt och jag är väldigt imponerad av de modiga människor i Ryssland som arbetar för en demokratisk utveckling. I Ukraina spelar civilsamhället en oerhört
viktig roll under det pågående kriget, såväl med konkreta hjälpinsatser som genom att bygga motståndskraft.
På vilka sätt kan vi i Sverige stötta dem?
- I Ukraina finns ett enormt behov av stöd. Det handlar förstås mycket om materiell hjälp, men också om att synliggöra civilsamhällets viktiga roll och funktion i alla stadier av konfliktcykeln inklusive en framtida fredsprocess, i en kontext där nästan all uppmärksamhet riktas mot militära förhållanden. Vad gäller det ryska civilsamhället bör vi samverka med de goda krafter som finns där, både i exil och inne i landet, och hjälpa dem att verka för demokrati.
En stor fråga, men vad behövs för att det ska bli en hållbar fred i Ukraina?
- Det är en lång väg att gå innan man kommer att kunna tala om hållbar fred i Ukraina. Ett av de första stegen är att få till stånd en vapenvila och därmed stoppa dödandet. Men en hållbar fred förutsätter en omfattande fredsprocess, där en bredd av aktörer inkluderas, inte minst från civilsamhället. Man måste hantera krigets grundläggande orsaker, där en av dessa utan tvekan är det rådande förtrycket i Ryssland och en annan handlar om hur världssamfundet misslyckats med att åstadkomma en säkerhetsordning som främjar fred och avspänning i regionen. Det är också viktigt att skapa förutsättningar för att ställa de som begått brott mot folkrätten till svars, däribland de ansvariga för själva invasionen och för de krigsförbrytelser som begåtts under kriget. Sedan kommer det också att krävas ett mångårigt försoningsarbete för att bygga tillit och förtroende mellan människor som berörts av konflikten.
SKRIBENT: LINNÉA PETERSSON
Foto:AnnaDrvnik
FREDSPODDEN PRATAR AFGHANISTAN
- DET SÄMSTA LANDET I VÄRLDEN FÖR KVINNOR
Det har gått fyra år sedan talibanerna tog över makten i Afghanistan, och situationen för framförallt kvinnor och flickor blir bara värre. Under talibanernas styre har Afghanistan blivit världens sämsta land att vara kvinna i, enligt Women, Peace and Security Index 2023-2024. Men det betyder inte att invånarna vill gå tillbaka till USA:s 20 år avkrig mot terrorism och militära insats i landet. Den Nato-ledda militära insatsen i Afghanistan, som fått stöd av FN, har även Sverige varit del av.
- Det finns kvinnor som inte vill ha en sjal på huvudet, men de vill ju inte ha en bomb i huvudet, säger journalisten Magda Gad, som gästar Svenska Freds podcast Fredspodden. Magda Gad har rapporterat från några av de mest utsatta platserna i världen, och var en av få som stannade kvar i Afghanistan efter att talibanerna tog över.
Medverkar i podden gör också Annette Lyth, styrelseledamot i IKFF, som fram tills nyligen varit chef för UNAMA:s fältkontor i Kabul. 2002 etablerade FN:s säkerhetsråd UNAMA som är FN:s särskilda, politiska uppdrag i Afghanistan med syfte att stödja det afghanska folket och bidra till att främja mänskliga rättigheter och hållbar fred.
Både Magda Gad och Annette Lyth är överens om att västvärldens syn på kvinnorna i Afghanistan präglas av en hel del antaganden och fördomar.
- Innan jag kom dit så hade jag intrycket av att de inte kunde göra något alls. [...] När jag började träffa kvinnor och kvinnoorganisationer såg jag hur mycket de gjorde, men också hur svårt det var för dem att få tillgång till pengar och givare, berättar Annette Lyth. Hon menar också att narrativet att kvinnor inte kan göra något är farligt, särskilt med tanke på Afghanistans historia där kvinnor alltid använts som slagträ.
- Det är så sorgligt hur man har använt kvinnor i Afghanistan för att motivera krig, instämmer Magda Gad.
Syftet med den Natoinsats, som leddes av USA och fick FN-stöd, var att överse militära operationer i Afghanistan och att stötta den nytillsatta afghanska regeringen i att bygga upp viktiga statliga funktioner. Senare har Natoinsatsen kritiserats för att den istället riktat in sig på att bekämpa al-Qaida och talibanerna, utan hänsyn till civilbefolkningen.
Fredspoddens programledare Rebecka Lindholm Schulz och Magda Gad
- Ingenting kan ju utvecklas när det är krig och allt bara bombas sönder. Människor är rädda när de går ut för de vet inte om de kommer hem igen, om barnen kommer hem. Det är verkligen lärdomen, att krig är det värsta. När talibanerna tog över så blev det väldigt starka åsikter här i Sverige om att det var det värsta som kunde hända, samtidigt sa alla som jag pratade med i Afghanistan att deras absolut värsta mardröm var om USA skulle komma tillbaka, säger Magda Gad.
- Även om det finns många problem med situationen nu, så är det ingen som vill gå tillbaka till det som var innan, instämmer Annette Lyth.
Svenska Freds har länge varnat för att krig aldrig är vägen till hållbar fred. Det är också något som berörs i Fredspodden där Magda Gad och Annette Lyth berättar om sina upplevelser från Afghanistan, hur viktigt det är att prata med människor på plats, och hur indraget bistånd påverkar civilbefolkningen i landet. Ofattbara ummor pumpades in i den internationella militära insatsen i Afghanistan, det är svårt att inte ställa sig frågan “Hur hade Afghanistan sett ut idag om lika mycket istället satsats på att bygga fred genom civila utvecklingsinsatser?”
SKRIBENT: JULIA PLISCOVAZ
Lyssna på avsnitt #53 av Fredspodden och lär dig mer!
KRIGET VI BÄR I FICKAN
I Demokratiska republiken Kongo (DRK) pågår en av vår tids största humanitära katastrofer. Trots att konflikten är en av de dödligaste i modern tid, med över fem miljoner döda sedan slutet av 1990-talet, är den nästan osynlig i internationell rapportering. Idag är fler än sju miljoner människor på flykt inom landet. Flyktinglägren är överfulla, bristen på mat, rent vatten och medicin är akut, och sjukdomar som kolera och malaria sprids snabbt. Män, kvinnor och barn påverkas på olika sätt – bland annat utsätts kvinnor och flickor ofta för könsrelaterat våld och barn riskerar exploatering.
Konflikten bottnar i historiska maktstrukturer och politiska orättvisor. Efter kolonialtiden och självständigheten 1960 fördelades makt och resurser ojämnt mellan olika identitets- och etnicitetsgrupper. Vissa grupper fick stort inflytande över politik, mark och säkerhet, medan andra systematiskt marginaliserades och förtrycktes. Den ojämna maktfördelningen skapade djupa sociala och politiska klyftor som än idag påverkar landet. På grund av svaga statliga institutioner och otydliga marklagar, har flertalet väpnade grupper växt fram i landet, vilket förstärkt cykeln av våld och marginalisering.
En av de väpnade grupper som driver på våldet är March 23 Movement, eller M23 som de också kallas. När de i januari 2025 tog kontroll över miljonstaden Goma i östra DRK tvingades en halv miljon människor på flykt. Gruppens strategi bygger på att ta över vägar och handelsplatser, införa beskattning på civila och kontrollera lokalsamhällen. Genom våld, hot och ett parallellt beskattningssystem dräneras samhällen på resurser och civila försätts i ständig utsatthet.
Kontroll över regionens naturresurser är en stor inkomstkälla för M23 och andra väpnade grupper. Östra DRK är rikt på mineraler som kobolt, tantal och guld, råvaror som är avgörande i dagens globala ekonomi. Kobolt används i uppladdningsbara batterier till bland annat elbilar och mobiltelefoner, tantal i elektronik och guld i både smycken och teknik. Naturresurserna
är inte den ursprungliga orsaken till konflikten, men de har blivit ett viktigt bränsle. Genom att beskatta gruvor, ta över smuggling och kontrollera handelsvägar får grupperna enorma inkomster. Intäkterna används till att köpa in mer vapen för att kunna fortsätta våldet. Ju större den globala efterfrågan är på dessa naturresurser, desto starkare blir de väpnade gruppernas grepp om regionen.
Det som sker i Kongo är därför inte en isolerad tragedi. Det är en konflikt som binds samman med vårt vardagsliv. Mineralerna från östra DRK är centrala i produktionen av varor som mobiltelefoner, datorer och elbilar, som är produkter som vi använder varje dag. Den globala ekonomin gör oss alla till en del av kedjan.
Det internationella samfundet har ett ansvar att arbeta för en politisk förändring i DRK. Dessutom har företag som använder mineraler från DRK ett stort ansvar. De måste säkerställa att deras leverantörskedjor inte finansierar väpnade grupper och att spårbarheten fungerar i praktiken. Men trots internationella initiativ är systemen ofta bristfälliga. Många företag nöjer sig med begränsade kontroller, och mineraler som passerat genom väpnade gruppers händer kan fortfarande hamna i färdiga produkter.
Som konsumenter har vi en möjlighet att påverka. Vi kan bidra till förändring genom att ställa krav på transparens, välja produkter från företag med tydliga etiska
riktlinjer och ifrågasätta företag som inte kan redovisa sina leverantörskedjor. Vi kan också sprida kunskap och sätta press på företag att ta sitt ansvar. Att stödja humanitära organisationer på plats i DRK är ett sätt att lindra det akuta lidandet, men det långsiktiga ansvaret handlar om mer än bistånd. Det handlar om att förändra de strukturer som gör det möjligt för väpnade grupper att finansiera sitt våld genom resurser som till slut blir en del av de produkter vi använder i vår vardag.
Konflikten i DRK har djupa rötter: historiska orättvisor, svaga institutioner, kampen om mark och makt. Men det är naturresurserna som gör den så utdragen och svår att lösa. Mineralerna förvandlas till pengar, pengarna till vapen, och vapnen till fortsatt våld. I slutändan är det alltid civila som betalar priset. Människor förlorar sina hem, barn går miste om sin skolgång och samhällen och familjer slås sönder. När mineraler blir till en krigskassa är det vanliga människor som drabbas först och hårdast.
Det kan kännas avlägset, men sambanden är tydliga: våra mobiltelefoner, datorer och elbilar är en del av den kedja som gör konflikten möjlig. När vi kräver ansvar, ställer frågor och väljer produkter med tydlig spårbarhet skickar vi en signal som når långt bortom butikshyllorna. Konflikten i Kongo kommer inte att lösas av enskilda handlingar, men varje steg vi tar kan göra det svårare för väpnade grupper att använda mineraler som bränsle för krig.
SKRIBENT: NORA HATTAR
"Som konsumenter har vi en möjlighet att påverka. Vi kan bidra till förändring genom att ställa krav på transparens, välja produkter från företag med tydliga etiska riktlinjer och ifrågasätta företag som inte kan redovisa sina leverantörskedjor."
MÖTESPLATS FÖR
FRED
PÅ ALMEDALEN
I år storsatsade Svenska Freds Gotland, en lokal fredsgrupp av ideellt aktiva medlemmar i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, tillsammans med riksföreningen på att skapa en inkluderande mötesplats för fred under Almedalsveckan. Arrangemanget blev en succé med välbesökta seminarier, panelsamtal och kreativa aktiviteter.
Mötesplatsen för fred fylldes av allt från tryck av fredsbudskap på kläder och livetecknande till samtal och diskussioner om kärnvapen, DCA-avtalet, värnplikten, internationell rätt och vapenexporten.
På plats i Almedalen fanns också tio fredscoacher, unga deltagare i Svenska Freds utbildning i fred och ledarskap. En av dem var Josephine Peschel som här delar sina reflektioner om Almedalsveckan:
- Jag hade inte besökt Almedalsveckan tidigare och visste inte vad jag skulle förvänta mig. Det var en mycket rolig och lärorik upplevelse att spendera dessa dagar med teamet från Svenska Freds, volontärerna från gruppen på Gotland och de andra som gått Fredsakademin precis som jag. Jag uppskattade verkligen att få komma tillbaka in i det viktiga arbete Svenska Freds gör och det stora engagemanget som fanns i vår lokal och samtidigt få ta del av allt Almedalsveckan har att erbjuda.
Vänster: Panelsamtal med Svenska Freds, Civil Rights Defenders och journalisten Olof Lundh. Höger: Svenska Freds ideellt aktiva, fredscoacher och kansli framför teckning av Max Gustafsson.
3 FRÅGOR TILL MARIANCILA KIM, SVENSKA FREDS GOTLAND
Vad tar du med dig från Almedalen?
- Att det finns en längtan bland människor att få mötas och prata fredsfrågor från olika aspekter. Vi arrangerade ett brett program från klimat till diplomati, men även mellanmänskliga och existentiella frågor, som hur det är att uttrycka och aktivera sig när vi bevittnar förtryck, våld och rättigheter som minskar utrymme för människor. Jag tar också med mig hur viktigt och roligt det är att skapa rum att samlas för att höja kunskap, sörja, samtala och sedan komma igen.
Hur var stämningen på mötesplatsen för fred i Almedalen?
- Helt fantastisk. Det var så många som kom och deltog, lyssnade och hjälpte till, både föreläsare och publik, och inte minst de ideella krafterna. Jag tyckte att jag kunde höra en angelägen ton och en generositet som jag tror uppstår när det också finns ett allvar närvarande, och det är ju verkligen ett skarpt läge just nu, inte minst när det gäller Gaza.
Hur kommer det sig att ni ville skapa den här mötesplatsen?
- När vi startade gruppen på Gotland så var det så självklart! Jag har saknat Svenska Freds närvaro och budskap bland Saab och Boeing osv... När vi startade visste jag heller inte att Svenska Freds var en så homogent vit och privilegierad rörelse, d.v.s. också faktiskt mäktiga, relativt sett. Evenemanget blev med det också en möjlighet för oss att dela platsen med organisationer som inte har samma möjligheter, samt öka kunskapen kring olika maktdynamiker som pågår i världen, samtidigt. Jag önskar att folket ska återta Almedalsveckan som en plats för informella samtal och möten, för jag tror på mänsklig kraft, samling och engagemang.
REST IN PEACE
Låt ditt engagemang leva vidare med en testamentsgåva.
Att skriva ett testamente är ett sätt att ta hand om framtiden – för dem i din närhet och för den värld du vill lämna efter dig. Genom att skriva in Svenska Freds i ditt testamente ger du kraft åt det fredsarbete du tror på. För en framtid där krig är otänkbart.
Läs mer och ladda ned vår testamentesguide här:
Läs mer om Fredsakademin här!
BÄR DET BRUTNA VAPNET MED STOLTHET
I vår gåvoshop hittar du t-shirtar och kepsar med det brutna vapnet. Genom att köpa något i vår gåvoshop är du med och tar ställning och vi kan fortsätta arbeta för fred i världen. Vår T-shirt kostar 349 kr. Du kan välja att betala ett högre belopp och det räknas då som gåva. Pengarna går till vårt fredsbyggande arbete.
Här beställer du vår t-shirt och hittar även hela vår gåvoshop.
SPRID HOPP TILL EN FREDSVÄN
I samarbete med barnkören Små röster, stora drömmar vill Svenska Freds sprida hopp. Skanna QR-koden och skicka en hälsning till en fredsvän!
Din vän får en fin hälsning från Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå tillsammans med Små röster, stora drömmars tolkning av Cornelis Vreeswijks
Telegram för en bombad by. En hälsning fylld av kraft att fortsätta stå upp för freden, för en värld där krig är otänkbart och barn får vara barn.
