Så har det gått med sällskapsdjuren som flytt från Ukraina

Flera tusen sällskapsdjur har flytt från Ukraina till Sverige det senaste året. Foto: Rasulov /Shutterstock

Kort efter att Ryssland invaderat Ukraina gav EU-kommissionen direktiv om att införselkraven för sällskapsdjur skulle lättas för dem som flyr från kriget. Då fick Jordbruksverket förändra och skala upp sitt arbete för att rabies inte ska komma till Sverige ordentligt. Idag kan man konstatera att den fruktade sjukdomen inte kommit hit, men hur har man arbetat och vad har hänt med djuren från Ukraina som flytt till Sverige?

TEXT: PONTUS LJUNGHILL

En vecka efter att Ryssland invaderat Ukraina införde EU-kommissionen ett så kallat force majeure-undantag. Det innebär att EU-länder lättade på införselkraven för sällskapsdjur från Ukraina. Undantaget gäller för hundar och katter som flyr från Ukraina med sina ägare, alltså inte för till exempel djur som samlats in vid räddningsinsatser. Rabies finns i Ukraina och normalt sett avlivas eller avvisas djur med oklar rabiesstatus som kommer därifrån. Idag, under brinnande krig, kan sällskapsdjur från Ukraina släppas in i unionen även om resehandlingar med uppgifter om rabiesvaccinering är ofullständiga eller saknas. Detta av humanitära skäl – familjedjur betyder ofta oerhört mycket i svåra situationer, inte minst för barn. – Det här var en helt ny situation för oss och i början var det svårt att veta hur stort det skulle bli. Man kan konstatera att vi lagt ner stora resurser på det och fått prioritera ner på annat. Vårt fokus har varit att förhindra att rabies kommer in i landet – det har vi bidragit med och fortsätter att bidra till, säger Maria Ekengard, chef för Djurvälfärdsenheten på Jordbruksverket. – Sedan har det här varit en svår kommunikativ fråga. Sannolikheten för att något av sällskapsdjuren från Ukraina som flytt från kriget med sina ägare ska ta in rabies i Sverige bedöms vara låg. Men skulle sjukdomen komma hit skulle konsekvenserna bli enorma. Det går inte att gå ut och säga att det inte finns någon risk alls, samtidigt vill man inte att folk ska få bilden att alla sällskapsdjur från Ukraina är livsfarliga.

NYNÄSHAMN OCH KARLSKRONA

Jordbruksverket har arbetat för att rabies inte ska komma till Sverige på olika sätt. Bland annat startade man så kallade operativa ledningscentraler i Nynäshamn och Karlskrona, för flyktingar som kom med färja dit. Där var veterinärer i tjänst som undersökte sällskapsdjur från Ukraina, gick igenom ID och dokumentation om rabiesvaccinering, gjorde riskbedömningar och id-märkte djur. Svenska Blå Stjärnan hade en viktig roll i båda hamnarna. Många av organisationens medlemmar hjälpte flyktingar med sällskapsdjur att fylla i nödvändiga blanketter från Jordbruksverket och dela ut viktig information. De hjälpte också till med att ta flyktingarna och deras djur till

Bilden till vänster: Inifrån Svenska Blå Stjärnans tält i Nynäshamn. I förgrunden viktiga blanketter, i bakgrunden djurfoder. Bilden till höger visar busskur i Nynäshamn med viktig information på ukrainska. Foto: Pontus Ljunghill

veterinärstationen och se till att kösystemet till den fungerade. – Jag har själv varit på plats i både Nynäshamn och Karlskrona och där såg jag hur frivilliga från Svenska Blå Stjärnan (Nynäshamn och Karlskrona) och Svenska Brukshundklubben (Karlskrona) på ett väldigt tryggt men ändå tydligt sätt hjälpte och tog hand om flyktingarna. Det kändes jättebra när jag såg det, säger Maria Ekengard.

MÅNGA VÄGAR FÖR ATT NÅ UT

Men en klar majoritet av flyktingarna med djur har inte kommit via Nynäshamn eller Karlskrona – de måste nås på annat sätt för att se till att de låter undersöka sina djur hos svensk veterinär. – För att lösa det har vi bland annat jobbat med Migrationsverket och sett till att deras personal får information, fram till sommaren var det de som hade mest kontakt med flyktingarna. Vi har arbetat för att Sveriges veterinärer ska vara väl medvetna om situationen och veta vad de ska göra när flyktingar från Ukraina besöker dem. Vi har också jobbat väldigt mycket med att få ut information på vår hemsida och på Facebook, som också finns på ukrainska, där vi bland annat förklarar vad flyktingar från Ukraina som kommer till Sverige med sällskapsdjur behöver göra. Vi har även varit i kontakt med ideella krafter som arbetar med att hjälpa flyktingar, för att få deras hjälp att informera om att det är viktigt att ta sitt djur till veterinär, säger Maria Ekengard.

SMUGGELHUNDAR DEN STORA RISKEN

Från krigsutbrottet fram till en bit in i oktober har det fattats beslut om vad som ska hända med ungefär 1 200 sällskapsdjur från Ukraina. Av dessa har cirka 900 fått hemisolering. Det innebär att de hålls isolerade från djur och människor på den adress där de bor. I 27 fall fattades beslut om ”isolering under officiell tillsyn”, det vill säga att djuren sätts i karantän på en anläggning där Jordbruksverket upphandlat platser. Två djur avlivades. – Ser man på de djur som kommit hit från Ukraina handlar det om välhållna sällskapsdjur som bott med sina familjer, och sannolikheten för att något av djuren ska ha rabies bedöms alltså som låg. Samtidigt skulle, som sagt, konsekvensen om ett av djuren har sjukdomen kunna bli enorm, säger Maria Ekengard. – Men man ska veta att den stora risken för att rabies ska komma hit är smuggelhundar som förs in i Sverige från olika länder med falska veterinärintyg. Inte djuren som kommit med sin familj från Ukraina efter att kriget bröt ut.

ARBETET FORTSÄTTER

I mars kom drygt 27 000 ukrainska flyktingar till Sverige. Men flyktingströmmen sinade snart och redan i juni låg siffran på några tusen. I slutet av juni stängde de operativa ledningscentralerna i Nynäshamn och Karlskrona – de kan dock öppna igen med kort varsel om läget förändras. Men även om situationen lugnat ner sig fortsätter arbetet med att hålla rabies borta från Sverige och hjälpa ukrainska flyktingar med sällskapsdjur. – Enligt de uppskattningar som gjorts har mellan fem och tio procent av flyktingarna från Ukraina med sig sina sällskapsdjur. Det gör att det fortfarande finns mellan 2 000 och 4 000 djur i Sverige som inte fångats upp. För oss är det väldigt viktigt att få fler flyktingar att söka upp veterinär med sina sällskapsdjur. Vi fortsätter arbeta med våra samarbetspartners och vi har gått ut med information till landets kommuner för att nå ut till fler, säger Maria Ekengard.