MÖTET: Därför behöver fjällkon räddas

Därför behöver fjällkon räddas

I årtusenden dominerade fjällkon lantbruket i norra Sverige och skräddarsyddes för att leva i det karga klimatet. Idag är den norrländska urkon så gott som helt ersatt av mycket mer högproducerande raser i ett lantbruk där stordrift och ständigt ökad produktivitet blivit ledord. Så har fjällkon en funktion att fylla överhuvudtaget i dagens moderna samhälle och i framtiden? För en av Sveriges främsta fjällkoexperter, Robert Nilsson, är svaret ett självklart ”ja”. – En orsak till det är klimatförändringarna, säger han.

TEXT: PONTUS LJUNGHILL

När man försöker sätta sig in i ämnet fjällkor stöter man snart på namnet Robert Nilsson. Expert på fjällkoavel. Författare till boken ”Fjällkon: historik, avel och framtid”. Nyckelperson i föreningen Svensk Fjällrasavel, som arbetar för att bevara fjällkon i Sverige. Ofta synlig i media. En av dem som på 1990-talet räddade fjällkon från att gå under som ras, bland annat med hjälp av närmare 30 år gammal fryst sperma. Också mjölkbonde med fjällkor och den tionde generationen i sin släkt som driver lantbruk på samma gård i Svartlå utanför Boden. – Till stor del har mitt liv handlat om fjällkor, säger Robert Nilsson.

SKRÄDDARSYDDA UNDER TUSENTALS ÅR

Fjällkor dominerade en gång i tiden det norrländska lantbruket. De är mjölkkor som härstammar från kor som kom till norra Sverige från nuvarande Finland vid tiden kring Kristi födelse. Kor som i årtusenden utvecklats och ”skräddarsytts” för att leva i det norrländska landskapet och klimatet, och för att klara sig på det ofta magra foder naturen runtomkring har att erbjuda. En nyfiken ko med en närmast unik förmåga att själv söka upp föda. Nu är fjällkons existens hotad. Idag finns uppskattningsvis 600 renrasiga fjällkor i Sverige. I slutet av 1800-talet låg den siffran på cirka 400 000. Och det är inte bara fjällkon som är hotad. Det gäller också många andra så kallade lantraser, alltså husdjur som levt under mycket lång tid i ett visst område och anpassat sig till att klara sig i den specifika miljön runtomkring. Lantraskor är sedan länge så gott som helt ersatta av betydligt mer högproducerande raser inom jordbruket, som Holstein-kon, som ständigt avlas för att ge mer och mer mjölk. Idag ger en Holstein

i genomsnitt 11 500 kilo mjölk per år, en fjällko ungefär hälften. Men behöver fjällkon och andra lantraser i Sverige och andra delar av världen bevaras överhuvudtaget? För Robert Nilsson är svaret ett självklart ”ja”.

”Att bevara fjällkon och andra lantraser är att bevara genetisk variation för framtiden som vi kan behöva”

EN FÖRSÄKRING INFÖR FRAMTIDEN

– En orsak till det är klimatförändringarna. De kommer göra att vi behöver producera en stor del av våra livsmedel på ett annat sätt än idag. Det talas om att världens vädersystem blir mer och mer rubbat och med det kommer sådant som översvämningar och extremtorka, som gör att en allt större del av planeten inte kommer vara odlingsbar. Vi måste fundera över vilken mat vi kan göra och hur den kan produceras med ett så litet klimatavtryck som möjligt, säger Robert Nilsson. – Att bevara fjällkon och andra lantraser är att bevara genetisk variation för framtiden som vi kan behöva. Att bevara kor som har det i sig att de kan föda sig på skogen, på magert bete. En försäkring inför en framtid som kan se helt annorlunda ut än idag. Moderna högproducerande raser som Holstein är mycket mer sårbara än fjällkor. Det går inte att mjölka en ko på 11 500 kilo mjölk, som en Holstein ger i snitt per år, på myrhö och skogsbete. Utan de kräver mycket mer foder, av en annan sort och med mycket större klimatavtryck.

VILL FRYSA IN EMBRYON

Efter att Ryssland invaderade Ukraina har det återigen blivit uppenbart att ett krig kan slå hårt mot stora delar av världen – också långt, långt bort från slagfälten. Med ett krig kan transportvägar slås ut. Spannmålsskördar förstöras.

Fabriker bombas sönder. Priserna på sådant som konstgödsel och djurfoder chockhöjas.

Idag ligger Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel på 50 procent. På 1980-talet handlade det om 75 procent. Svensk livsmedelsförsörjning har blivit allt sårbarare för sådant som sker långt utanför våra egna gränser. Kanske kan ett hållbart bevarande av fjällkon och andra lantraser spela en roll när vi måste hitta nya lösningar på hur vi ska klara oss i en minst sagt osäker framtid? – Jag tror att fjällkor skulle kunna spela en viktig roll i framtiden, men tyvärr ser jag hur de gårdar som har dem försvinner i skrämmande takt. Därför vill jag till exempel att man bygger upp ett genbankslager med frysta embryon från bra fjällkor med de bästa tjurfäderna. Embryon vi kan använda om det i framtiden inte finns några fjällkor kvar. Då vet vi att vi kan lägga in embryon i till exempel Jerseykor (som då blir som en sorts ”surrogatmammor”) och få fram renrasiga fjällkor med de anlag vi vill ha, säger Robert Nilsson.

UNIK MJÖLK

Enligt FN:s konvention om biologisk mångfald från 1993, som Sverige skrivit under, ska lantraser som fjällkon bevaras så att de är ”livskraftiga”. Jordbruksverket har det övergripande ansvaret för arbetet.

Det innebär bland annat att myndigheten ska godkänna avelsplaner från olika lantrasföreningar, som Svensk Fjällrasavel där Robert Nilsson är verksam. Planer som beskriver hur föreningarna arbetar med att just ”deras” lantras bevaras. Jordbruksverket betalar också ut pengar, så kallad miljöersättning, till folk som håller fjällkor och andra hotade lantraser. – Om man vill förhindra att de sista fjällkorna försvinner från våra mjölkgårdar här och nu och kanske till och med få dem att bli fler, behöver stödet till dem som mjölkar fjällkor öka rejält. På kort sikt finns det inget annat. Mjölkproduktionen har alltid varit oerhört viktig för livsmedelsproduktionen i Sverige och den kommer fortsätta att vara det i framtiden, säger Robert Nilsson. – Grejen med fjällkor är inte kött, det är mjölk. Att de kan omvandla magert bete på marker där vi inte kan odla sådant som potatis, bönor och raps till mjölk som vi också kan göra till fil, ost och smör. Men bidraget ska inte höjas till de som bara har fjällkor för att de ska stå och vara gulliga i en hage, inget mer. Utan det ska höjas för dem som verkligen använder korna till något viktigt. Fjällkons mjölk är av förstklassig kvalitet. Den har hög fett- och proteinhalt och är till exempel exceptionellt rik på kappa-kasein B, som är mycket viktigt vid ostproduktion. – Jag har själv stängt ner en ladugård på min gård och håller på att försöka få till ett mejeri, där man kan förädla mjölken till olika produkter. Och där finns ytterligare ett exempel på något jag tycker borde göras: att se till att det är enklare att starta ett gårdsmejeri. Idag är det oerhört svårt att hitta information om hur man gör. Jordbruksverket eller Länsstyrelsen borde ha en hemsida med lättillgänglig information om sådant som hur ett gårdsmejeri kan se ut och vad som behöver göras för att det ska godkännas av myndigheterna, säger Robert Nilsson.

” Fjällkor kan omvandla magert bete på marker där vi inte kan odla sådant som potatis, bönor och raps till mjölk som vi också kan göra till fil, ost och smör. ”

Robert Nilsson är tionde generationen i sin släkt som driver lantbruk på samma gård i Svartlå. Foto: Emma Nilsson

RÄDDADE FJÄLLKON PÅ 1990-TALET

Robert Nilsson har varit med och räddat fjällkon en gång. Det var på 1990-talet, av fjällkon som en gång i tiden dominerat det norrländska lantbruket fanns bara en liten till stor del inavlad rest kvar. Antalet renrasiga fjällkor uppgick till några hundra. Det fanns få kända fjällrastjurar kvar som kunde användas i seminverksamhet. 1993 startade Projekt Rädda Fjällkon. Robert Nilsson och tre andra bönder fick pengar från Världsnaturfonden för att fjällkon inte skulle gå under som ras. En nyckel för att räddningsoperationen blev lyckad var att numera sedan länge nerlagda Norrlands tjurcentral, som höll på med seminverksamhet, hade fryst ner spermadoser från fjällrastjurar på 1960-talet. En del av dessa doser fanns kvar på 1990-talet och med hjälp av dem kunde man påbörja en seminverksamhet för att öka antalet renrasiga fjällkor i Sverige. – Den frysta sperman var oerhört viktig. Jag har själv i min egen ladugård insemi-

I slutet av 1800-talet fanns omkring 400 000 renrasiga fjällkor i Sverige. Idag ligger den siffran på cirka 600.

nerat kor med sperma från tjurar som var födda 1953, alltså långt innan jag själv ens var påtänkt, säger Robert Nilsson. – Men vi fick också pengar från Världsnaturfonden för att leta upp tidigare okända renrasiga fjällrastjurar på gårdar i Norrland och samla sperma från dem. Och på så sätt bygga upp ett nytt genbankslager med fryst sperma för framtiden. Det jag själv är mest nöjd med när det gäller Projekt Rädda Fjällkon är att jag var med och utökade genbankslagret med sperma från 150 tjurar, säger Robert Nilsson. Projekt Rädda Fjällkon var framgångsrikt. Antalet renrasiga fjällkor ökade från ett par hundra till åttahundra. Den genetiska bredden bland fjällkor hade blivit en helt annan. Efter att Projekt Rädda Fjällkon avslutades tog Jordbruksverket över uppdraget att samla in sperma.

FORTSÄTTER KÄMPA

Robert Nilsson har fortsatt kämpa för att rädda fjällkon, men han säger att han blir mer och mer orolig för den uråldriga norrländska lantrasens framtid. Sedan millennieskiftet minskar fjällkorna på ett oroväckande sätt – I början av 1990-talet hade genomsnittsgården i Sverige 17 mjölkkor. Idag ligger den siffran på över 100. Antalet bönder har minskat från 20 000 till under 3 000. När jag började som fjällkobonde 1990 fick man ungefär 5 800 kilo mjölk från en fjällko per år och 7 000 kilo från en Holstein. Efter årtionden av avel får man numera i genomsnitt 11 500 från en Holstein, medan en fjällko ger samma mängd

mjölk som 1990, säger Robert Nilsson. – Samhället har drivit på för att öka produktiviteten i lantbruket något grobianiskt de senaste 30 åren. Fjällkon passar inte in i det och är inte en ko för att vara i stora lösdriftsladugårdar som har hundratals djur. Dagens matproduktion är en sådan bulkverksamhet där det passar mycket bättre att ha 300 Holsteinkor man får ut tre miljoner kilo mjölk med lite dålig energistatus från på ett år, än att ha 30 fjällkor som ger 150 000 kilo.

”Problemet är att det inte kom någon ny generation fjällkobönder – nu är det knappt några kvar.”

Foto: Dan Manila / Shutterstock

EFTERLYSES: NY GENERATION FJÄLLKOBÖNDER

Robert Nilsson har drivit sitt lantbruk i Svartlå i över 30 år. Man kan säga att han är ”gammal i gamet”. Trots det berättar han att han är jämförelsevis ung för att vara fjällkobonde. – När vi startade Projekt Rädda Fjällkon på 90-talet fanns fortfarande en del gårdar som hade kanske fem, tio eller tolv fjällkor. Där vi kunde hitta kor med speciell härstamning och där bonden avlat med tjurar som inte var släkt med korna. Och så kunde vi använda de korna i aveln. Idag är de gårdarna nästan helt borta, säger Robert Nilsson. – Jag kommer ihåg att jag när projektet drog igång fick frågan varför vi gör det här. Jag svarade något i stil med att vi ska försöka rädda en så genetisk bred fjällras så att det finns material som nästa generations fjällkobönder kan avla på. Så att det som finns kvar av fjällkon inte bara är en inavlad ko, som inte har kvar de gener som behövs för att den ska vara anpassad till miljön runtomkring. Och jag var så nöjd med hur jag formulerade det. Problemet är att det inte kom någon ny generation fjällkobönder – nu är det knappt några kvar.