REPORTAGE: Smådjurschansen hjälper hundratals kaniner – varje år

FOTO: HELENA LOPES / PEXELS

Smådjurschansen hjälper hundratals kaniner – varje år

Smådjurschansen är en ideell förening som arbetar med omplaceringar av kaniner och andra smådjur. Varje år tar de emot flera hundra kaniner. – Kaninen är på många sätt ett bortglömt djur, säger Therese Bergman, en av föreningens grundare.

TEXT: ANN-CHRISTIN MATHIASSON

En kanin hittades i ett soprum, en annan i ett dike. Varje djur som kommer till Smådjurschansen har sin egen historia. – En del är vanvårdsärenden via länsstyrelsen, andra är djur som ägarna inte längre kan ta hand om. Alltför ofta rör det sig om kaniner som hittats övergivna utomhus, berättar Therese.

Det var när Therese jobbade ideellt med hemlösa katter som hon upptäckte att det även fanns ett stort behov av omplaceringar av kaniner. Det fanns ingenstans för vanligt folk eller myndigheter att vända sig om de hade hittat en övergiven kanin.

Eftersom hon redan hade en del erfarenhet av omplaceringsverksamhet tog hon och kompisen Johanna Rosenhed beslutet att starta en egen förening, Smådjurschansen, som enbart inriktade sig på kaniner och smådjur. – När vi började år 2018 hade vi verksamheten i Örebro där vi bodde, men nu finns vi i flera delar av landet. Det är ju bra att vi växer, men samtidigt sorgligt att det behövs.

SAMARBETE MED VETERINÄRKLINIKER

Smådjurschansen har inget eget djurhem, utan kaninerna bor i hemmiljö, i så kallade jourhem, i väntan på adoption. I dagsläget har de cirka 130 jourhem spridda över landet där djuren får all den omvårdad de behöver innan de kommer till sitt nya hem. Föreningen samarbetar också med ett antal veterinärkliniker som hjälper till med att vaccinera och kastrera kaninerna till ett rabatterat pris.

Den tid kaninen stannar i jourhemmet varierar. Mycket beror på var i landet kaninen finns och hur aktiva jourhemmen

är med att skicka bilder och filmklipp till föreningens hemsida och facebook. – Gosiga kaniner blir oftast bokade direkt, andra blir kvar längre. Årstiden spelar också roll, det är betydligt lättare att hitta nya hem på sommaren då även innekaniner kan vänjas vid att bo ute.

HAR ÅTTA KANINER HEMMA

De mest tilltufsade kaninerna brukar Therese försöka ta hand om själv. Just nu har hon åtta egna kaniner hemma, som alla från början var ”jourisar”. – Kaniner som ingen annan vill ha hamnar hos mig. Det kan handla om de som är väldigt skygga eller kräver livslång medicinering. Jag får ibland ta mig i kragen och säga nej, för nu börjar det bli lite trångt här, säger Therese med ett skratt.

Föreningen tar inte bara emot kaniner, utan även råttor, marsvin, chinchillor och fåglar. För några månader sedan omplacerades en tam duva och vid ett annat tillfälle fick de in ett gäng råttor som visade sig vara dräktiga.

– Det slutade med att vi hade 70 råttor! De fick bo tillfälligt hos min mamma innan de blev utplacerade. För att kunna hantera sådana situationer i framtiden skulle vi behöva en stor lokal där vi kan ta emot ett större antal djur akut. Om vi får in 80 kaniner i ett vanvårdsärende är det svårt att hitta jourhem till alla på stört.

Arbetet med Smådjurschansen är helt ideellt och Therese brukar lägga ett par timmar varje kväll på att svara på mail, ringa telefonsamtal och uppdatera facebooksidan med inlägg och bilder. – I framtiden hoppas vi få ihop till en heltidstjänst, men folk är inte så engagerade i smådjur utan skänker hellre pengar till katthem. Det mesta av verksamhetens inkomst kommer från adoptionskostnaden av kaninerna.

”Samtidigt är det jobbigt, för man fäster sig snabbt vid djuren och då kan det bli svårt att skiljas”

HÖGA KRAV FÖR ADOPTION

Smådjurschansen ställer höga krav på den som vill adoptera en kanin. Alla blir intervjuade och får skicka bilder på kaninens tänkta boplats, så att föreningen kan försäkra sig om att djuret blir ordentligt skött. – Vi nekar alla som stänger in kaninen i en bur. Det är ju normen, men vi kämpar hårt för att få bort det. Vi vill också att man ska utfodra kaninen rätt. Kaloririka gnagarblandningar kan vara förödande för ett djur vars basdiet bör bestå av hö.

Pheebs är en av sex kaniner som Sofie Stålberg öppnat sitt hem för det senaste året. Foto: Ann-Christin Mathiasson

ETT ÅR SOM JOURHEM

Även de som önskar bli jourhem intervjuas och får skriva på ett avtal där de godkänner Smådjurschansens skötselkrav. Sofie Stålberg bor i Göteborg och har varit jourhem i cirka ett år. Under den här tiden har hon haft sex kaniner, men även några akuta placeringar under kortare perioder. – Just nu har jag tre kaniner. Benny kom hit för några veckor sedan efter att ha blivit dumpad i ett dike. Pheebs och Buster har varit här lite längre, men nu är de bokade och om några veckor flyttar de till sina nya hem.

Sofie tycker att det känns bra att få vara med och bidra till att djuren får det bättre. Att vara jourhem är också en möjlighet att ha husdjur utan att man binder upp sig för flera år framåt. – Samtidigt är det jobbigt, för man fäster sig snabbt vid djuren och då kan det bli svårt att skiljas när djuret blir adopterat.

DET POSITIVA ÖVERVÄGER

Även Therese tycker att det ibland kan

Therese Bergman, här med kaninen Luna, var med och grundade Smådjurschansen 2018. Foto: Jessica Bergman vara tungt att driva en sådan här verksamhet. Det svåraste är när hon måste ta beslutet att låta en kanin somna in. – Det är extra tufft när det gäller en kanin som inte har haft det bra. Då kan det kännas väldigt sorgligt att veta att det enda den här kaninen har upplevt i sitt liv är hemskheter. Ibland måste vi också gå emot jourhemmets vilja och då behöver vi hantera detta på ett bra sätt.

Men det positiva överväger helt klart det svåra, konstaterar Therese. – Det är glädjande att få hjälpa djuren och man träffar så många fantastiska människor. Vi arbetar hårt för att sprida kunskap och höja kaninens status och det känns både roligt och väldigt meningsfullt.

KANINFAKTA

Enligt en Novus-undersökning från i år är kanin det tredje populäraste husdjuret i Sverige, uppskattningsvis finns idag cirka 75 000 i svenska hem. Små kaniner som hermelinkanin lever oftast i 10-12 år, medan de största varianterna brukar bli 6-7 år gamla. Kaniner har hållits som tamdjur av människor i ungefär 1 500 år. I Sverige har vi haft dem som husdjur sedan 1500-talet, och kanske ännu längre tillbaka.