Motioner 2012

Grupp A Jobb, utbildning och näringsliv Övergripande kommunala frågor Grupp B Rättsväsende Övriga nationella frågor och internationellt Grupp C Folkhälsa, sjukvård och äldreomsorg Barn, skola och uppväxtvillkor Grupp D Stadsbyggnad och bostäder Miljö och kollektivtrafik Grupp E Organisatoriska frågor

INNEHÅLLSFÖR TECKNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING A01

Arbete åt alla! ................................................................................................................. 3

A02

Reglera provanställningarna ........................................................................................ 5

A03

Vikten av att värna kollektivavtalen ........................................................................... 7

A04

Ung, utan rätt till kompetens ...................................................................................... 9

A05

Förstärkta insatser mot ungdomsarbetslösheten ................................................... 11

A06

Öka rätten för vissa invandrarkvinnor till arbete och försörjning genom att motarbeta de strukturella inlåsningseffekter som många invandrarkvinnor lever under idag ........................................................................... 13

A07

En politik för kvinnor med annan etnicitet på arbetsmarknaden ....................... 15

A08

50 000 skäl till att agera .............................................................................................. 17

A09

Meddelarfrihet och meddelarskydd ska införas för alla arbetstagare hos utförare av offentligt finansierad verksamhet ................................................. 18

A10

Meddelarfrihet för privatanställda ............................................................................ 19

A11

Allmän arbetsförsäkring ............................................................................................. 21

A12

Slavkontrakt och strukturell rasism .......................................................................... 27

A13

Utnyttjad arbetskraft ................................................................................................... 29

A14

Stöd till småföretagarverksamhet ............................................................................. 31

A15

Mindre valkretsar ........................................................................................................ 33

A16

Samlingslokaler ............................................................................................................ 35

A17

Förtroendevaldas förmåner ....................................................................................... 37

A18

Öka närdemokratin i Stockholm .............................................................................. 39

A19

Förbättrade demokratiska förutsättningar i Stockholm ........................................ 40

A20

Mötesplatser för kvinnor ........................................................................................... 43

a r e n o i t Mo

12 0 2 e t รถ ร rsm

lm o h k c o t S i a n r e t a r k o m e d l a i Soc

Motion A01

Arbete åt alla! Örby socialdemokratiska förening

Ett arbete är ett sätt att ge vanligt folk en ärlig chans, en möjlighet att förbättra sin situation. I förra valrörelsen argumenterade socialdemokratin för att vi var bra på att skapa förutsättningar för jobb. Men vi argumenterade inte för att vi ville ha arbete åt alla. Att ha ett arbete borde vara en social rättighet, från den dag man är färdigutbildad tills man går i pension.

Att samhället anser sig ha råd med att hålla en smärre armé i arbetslöshet är ofattbart. Istället borde ju det som skapar värden och ett gott samhälle; människors arbete, maximeras. Låg arbetslöshet har sagts hota öka inflationen. I dagens Sverige är risken för inflation betydligt mindre än den var under 1970-talet. Därför borde socialdemokratin tillkännage att målet för jobbpolitiken är att sätta hela folket i arbete.

Den gamla idén att ekonomisk utveckling oundvikligen skulle leda till ekonomisk utjämning, att i en expansiv ekonomi fördelningsproblem av olika slag skulle bli relativt likgiltiga, har visat sig felaktig. Men att hålla människor i arbetslöshet, för att därigenom stävja inflationen, gynnar heller icke jämlikheten. Att kunna ge envar som så önskar ett välavlönat arbete, gynnar däremot det jämlika samhället. Brutaliseringen av arbetslivet skulle ges en knäck, när annan städslan enkelt stod att finna.

Arbetet är, kan någon tycka, en dygd. Men mer än så, är det en möjlighet att förbättra sin situation. Att gå till jobbet är en viktig del av livet för de flesta av oss, det ger oss mening och det får oss att umgås med många. Att gå till val under parollen ”Arbete åt alla”, skulle visa vad den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken ytterst syftar till – ett jämlikt och rikare Sverige.

Därför yrkas: 1. att motionen bifalles 2. att Arbete åt alla skall bli en politisk målsättning under nästa mandatperiod 3. att Sverige skall försöka nå Europas lägsta arbetslöshet 4. att motionen sänds vidare till riksdagsgruppen.

Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2011-10-25 beslutade att bifalla motionen.

3

Utlåtande över motion A01 Att kunna försörja sig genom eget arbete ger frihet och oberoende.

Arbetslöshet skapar stora problem för den som drabbas men är också ett allvarligt hot mot hela samhället. Hög arbetslöshet påverkar maktbalansen på arbetsmarknaden och försvagar löntagarnas ställning. Det är bara genom fler människor i arbete som vi gemensamt kan skapa de resurser som krävs för en hög ambitionsnivå i välfärden. Full sysselsättning är därför socialdemokratins vikigaste mål.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla motionen 2. att sända motion jämte utlåtande till riksdagsgruppen

Beslut:

4

Motion A02

Reglera provanställningarna HBT(S) Stockholm

Lagen om anställningsskydd medger sedan en tid tillbaka en möjlighet för en arbetsgivare att pröva nyanställd arbetskraft upp till 6 månader. Under denna prövotid kan anställningen avslutas utan saklig grund. Denna typ av anställning har under det senaste decenniet kommit att bli mer regel än undantag.

Anställningsformen innebär en mycket otrygg anställning där få vågar ställa krav på sin arbetsgivare i frågor som t ex lön, arbetstid, arbetsmiljö och mycket mer.

I förarbetena till LAS §6 står att läsa att syftet är att pröva arbetstagare som saknar erfarenhet och är nya på arbetsmarknaden. Denna intention tas idag ingen hänsyn till utan provanställningen tillämpas som en regel.

Det rimliga vore att begränsa möjligheten till att provanställa, till att enbart göras gällande i de fall en arbetstagare saknar erfarenhet från förvärvsarbete, alltså är helt oprövad på arbetsmarknaden eller i förekommande fall, är oprövad för den bransch som är aktuell för anställning.

Om provanställning tillämpas bör en stark begränsning i omfattning införas. Den intention och det syfte som återfinns i förarbetet bör också framgå i lagtexten. Sex månader är alldeles för lång prövotid. Ett par månader torde räcka för att ”pröva” den anställde. Det ligger alltför nära till hands att misstänka att det annars finns andra syften med provanställningarna.

Med anledning härav yrkar jag 1. att Stockholms AK tar motionen som sin egen 2. att motionen sänds till S-gruppen i riksdagen 3. att Stockholms AK verkar i motionens anda

Jerry Adbo, Hbt-Socialdemokraterna i Stockholm Motionen antogs på Hbt (S) Stockholms medlemsmöte den 2011-11-30

5

Utlåtande över motion A02 Utgångspunkten i lagen om anställningsskydd (LAS) är att alla anställningar är tills vidare, sedan finns det ett antal olika tidsbegränsade anställningar, allmän visstidsanställning, vikariat, säsongsarbete, provanställning och för arbetstagare som fyllt 67 år.

I dag finns inte direkt några regler som begränsar användningen av provanställning. I praxis har arbetsdomstolen i något enstaka fall, där arbetsgivaren grovt missbrukat provanställningsrätten, slagit fast att arbetsgivare som provanställer arbetstagare som har omfattande arbetserfarenhet, bryter mot reglerna om provtjänstgöring. Detta gäller emellertid endast uppenbara missbruksfall.

Regeln om provanställning kan förväntas ha en negativ inverkan på arbetsmarknaden på det sättet att den bidrar till en minskad rörlighet mellan olika företag. En arbetstagare som har en tillsvidareanställning söker inte gärna ett arbete där hon eller han kan bli av med detta, med en så pass kort varseltid som 14 dagar.

Därför bör möjligheterna att provanställa begränsas och göras mer anpassade till behovet av att verkligen pröva arbetstagaren.

Under förarbetena till provanställningsregeln övervägdes att man efter förebilder i vissa kollektivavtal skulle uppställa vissa villkor för att avtal om sådan anställning skulle få träffas, t.ex. att arbetet kräver särskilda kvalifikationer som arbetstagaren inte kan visa redan vid anställningstillfället.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motionen besvarad 2. a tt möjligheten att provanställa begränsas till att endast gälla för att pröva arbetstagare som saknar erfarenhet från arbetsmarknaden, är oprövad i aktuell bransch samt om arbetet kräver kvalifikationer som arbetstagaren inte kan uppvisa vid anställningstillfället.

3. att motion jämte uttalande sänds vidare till riksdagsgruppen.

Beslut:

6

Motion A03

Vikten av att värna kollektivavtalen Ängby Socialdemokratiska förening

Många tar idag för givet att alla omfattas av kollektivavtal och den trygghet detta innebär både vad det gäller arbetsvillkor och försäkringar.

Om kollektivavtalen ska överleva i framtiden, krävs att vi alla är med och tar ett ansvar för att bevara och utveckla dessa.

Svenskt Näringsliv talar gott om den Svenska modellen och vikten av kollektivavtal, men så snart de får möjlighet, gör de allt de kan för att urholka eller till och med motarbeta dessa.

Vi kan själva göra en insats för att stötta avtalen genom att själva i större utsträckning än i dag, väljer att hyra eller köpa varor och tjänster av företag som har tecknat kollektivavtal för sina anställda.

Jag föreslår därför årsmötet besluta 1. a tt Arbetarekommunen i största möjliga mån ser till att alla varor och tjänster som inhandlas, köps eller hyrs sker från företag som tecknat kollektivavtal för sina anställda 2. att uppdra åt Arbetarekommunens styrelse, att genom facklig-politisk samverkan verka för att fler företag tecknar kollektivavtal.

Johan Heinonen Motionen antagen av Ängby Socialdemokratiska förening på styrelsemöte den 8 november 2011.

7

Utlåtande över motion A03 Kollektivavtal är en trygghet både för de anställda men även för företagen som genom att det finns hög kollektivavtalstäckning får en konkurrensneutralitet.

Både vi som organisation och som enskilda individer kan genom vår konsumentmakt påverka hur stor avtalstäckning det finns i Sverige, genom att ställa krav på de företag som vi anlitar att de ska ha tecknat kollektivavtal.

Vi anser att kollektivavtal ska räknas som en tillgång då det gäller kommuners, landstings och statens upphandling av varor och tjänster.

I våra svenska kollektivavtal finns regler för anställdas arbetsförhållanden, för löner och försäkringar för anställda. Kollektivavtalen är resultat av överenskommelser mellan anställdas fackföreningar/fackförbund och enskild arbetsgivare eller organisation för arbetsgivare. Även i de lagregler som gäller för svensk arbetsmarknad ges möjlighet för arbetsmarknadens parter att genom avtal överenskomma om lagens tillämpning inom respektive avtalsområde. I allmänhet sammanfattas dessa arbetsvillkor i begreppet ”den svenska modellen”.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse första att-satsen besvarad 2. att bifalla andra att-satsen 3. a tt alla varor och tjänster som inhandlas köps eller hyrs sker från företag som tecknat kollektivavtal för sina anställda.

Beslut:

8

Motion A04

Ung, utan rätt till kompetens Byggsossen i Stockholm

Våra ungdomar har varit, är och kommer att vara Socialdemokraternas och Sveriges framtid. Det kan tyckas vara en självklarhet, men är det endast om vi kan förklara varför.

Arbetsförmedlingen (Af) är en del av den Svenska modellen med uppgift att vara ett verktyg för omställning och möjlighet till nytt arbete. I dag fungerar AF kontraproduktivt, där arbete till vilket pris som helst är viktigare än att förmedla arbete anpassad till individens kompetens och samhällets behov.

Ungdomar tvingas till 3 månaders arbetslöshet innan aktiv åtgärd godkänns, även om den arbetslöse kunnat få stöd/aktivitet från den bransch han/hon sökt sig till via gymnasieutbildning. Alliansen har sjösatt en ny gymnasieutbildning med inriktning på efterföljande lärlingsutbildning utan allmän högskolebehörighet. Samtidigt förhindras den enskilde att fullfölja sin utbildning av regler som kan innebära att det blir viktigare för systemet att den arbetslöse ingår i en mindre viktig aktivitet efter 3 månaders arbetslöshet.

Vid inrättande av Gy 11 har Björklund bl.a. tittat på det lärlingssystem som finns inom byggbranschen. Det är viktigt att notera att av ca; 5 500 avgångselever inom Bygg och Anläggningsprogrammet 2011 har endast ca; 1 350 elever (2010-11) anmälts som nyanställd lärling av företagen i branschen.. Var finns övriga drygt 4 000 avgångselever?

Hur många av dessa elever har lämnat skolan med underkända betyg i kärnämnen? Hur många deltar i av AF godkänd aktivitet som har målet att fullfölja utbildning och leda till yrkesbevis? Om ungdoms/lärlingsklausul funnits id skattefinansierad upphandling, hade troligen en stor del av ungdomsarbetslösheten försvunnit. Att detta inte skett är upprörande.

Byggsossen i Stockholm föreslår: 1. a tt all skattefinansierad upphandling av bl a byggnader och anläggningar ska innehålla en ungdoms/lärlingsklausul 2. att Arbetsförmedlingens regelverk ändras så att lärling/ungdom kan få bättre och snabbare stöd för att nå målet om färdigutbildning och yrke som efterfrågas av respektive bransch.

3. a tt alla arbetslösa ungdomar ska erbjudas fortbildning eller kompletterande gymnasieutbildning genom komvux, folkhögskola eller gymnasieskola 4. att motionen skickas till den Socialdemokratiska riksdagsgruppen Motionen antagen av medlemsmöte i Byggsossen i Stockholm som föreningens egen

9

Utlåtande över motion A04 Sverige har en katastrofalt hög ungdomsarbetslöshet. Unga människor som står beredda att kliva ut i vuxenlivet hindras i steget av arbetslösheten. Det är ett gigantiskt slöseri. Ungdomar måste få möjlighet till jobb!

De viktigaste åtgärderna: • Högre undervisningskvalitet i grundskola och gymnasieskola så att alla unga ges tillräckliga kunskaper.

• Unga arbetslösa ska uppmuntras att skaffa sig gymnasiekompetens genom folkhögskola, komvux eller gymnasieskola.

• Unga arbetslösa ska få hjälp från Af från första dagen, aktivitetsförbudet ska bort • Lärlingsanställningar och andra former av kollektivavtalade utbildningsanställningar med ett garanterat utbildningsinnehåll ska stimuleras.

Inom byggsektorn är det idag ett betydande problem för unga att få lärlingsanställning. Ett skäl är att utländska entreprenörer eller underentreprenörer inte tar det ansvar som de svenska parterna centralt kommit överens. Att säkerställa lärlingsplatser genom en särskilt klausul i offentliga upphandlingar av byggprojekt är därför en väg som bör prövas.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla motionen 2. att sända motion jämte utlåtande till riksdagsgruppen

Beslut:

10

Motion A05

Förstärkta insatser mot ungdomsarbetslösheten Engelbrekts socialdemokratiska förening

Arbetslösheten och särskilt ungdomsarbetslösheten är alarmerande hög i hela Europa. Trots att den svenska ekonomin allmänt utvecklats relativt väl har den höga arbetslösheten bitit sig fast under lång tid. Sverige har nu en högre ungdomsarbetslöshet än EU-genomsnittet. I Stockholm har antalet långtidsarbetslösa ungdomar (18-24 år) fyrdubblats under de senaste tre åren. Skillnaderna mellan ungdomarna i olika stadsdelar är dessutom dramatisk.

I Stockholms stads budget för 2012 har den borgerliga majoriteten satt snäva ekonomiska ramar för arbetsmarknadsinsatserna. Anslagen för aktiva insatser för fler jobb minskar och inga nya insatser för att bryta långtidsarbetslösheten bland de unga aviseras. I det socialdemokratiska budgetalternativet redovisades en annan satsning. Det har gällt insatser i skola, sommarjobb och arbetspraktik, i program för företagande och påskyndande av byggnadsplaner.

Majoritetens budgetbeslut är bekymmersamt. Fortsätter utvecklingen med stora ungdomsgrupper lämnade utanför arbetsliv och arbetsmarknad blir resultatet ett eländigt samhälle. Vårt parti måste med största kraft motverka detta och ge arbetsmarknadsfrågorna högsta prioritet.

Trots relativt måttfulla resursanspråk avvisade majoriteten det socialdemokratiska budgetförslaget 2012 på arbetsmarknadsområdet. Vi måste nu återkomma till detta och föreslår att det uppdras åt socialdemokraterna i Stadshuset att arbeta vidare med sina idéer och framlägga ett mer utvecklat konkret förslag till flerårigt handlingsprogram mot ungdomsarbetslösheten i Stockholm. Det bör ligga till grund för det fortsatta arbetet i Stadshuset och inrymma: •K onkret samarbete med näringslivet, arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter för kraftigt förstärkta sysselsättningsskapande åtgärder.

• K raftfulla satsningar på skola, komvux, yrkesvux och svensk språkundervisning.

• K raftfulla satsningar på praktikarbetsplatser, sommarjobb och arbetsmarknadsintroduktion.

• Program för både fasta och tidsbegränsade nya jobb i offentlig sektor.

Effektiva insatser på dessa områden har så stor betydelse att de bör ges högsta prioritet i budgetsammanhang. Om så behövs för framgångsrika satsningar på arbetsmarknadspolitiken bör framöver både skattehöjningar och nedskärningar på andra utgiftsområden få övervägas.

11

Jag föreslår mot bakgrund av ovanstående att S tockholms Arbetarekommun uppdrar åt den socialdemokratiska fullmäktigegruppen att framlägga förslag till ett konkret flerårigt handlingsprogram för åtgärder mot ungdomsarbetslösheten i enlighet med vad som här anförts.

Lennart Björk Motionen antagen vid möte med Engelbrekts socialdemokratiska förening 2011-11-17 som föreningens egen

Utlåtande över motion A05 Motionären lyfter upp den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige och i synnerhet i Stockholm. Den socialdemokratiska kommunfullmäktigegruppen har i sin budgetreservation redan tagit upp de flesta synpunkter som nämns i motionen.

Kommunfullmäktigegruppen har pekat på behovet av de kraftfulla satsningarna på skolan, Komvux, YrkesVux och svenskspråksundervisning. Likaså behovet av stora satsningar på praktikplatser, sommarjobb och arbetsmarknadsintroduktion. Den har också lagt fram program för både fasta och tidsbegränsade nya jobb i den offentliga sektorn. Däremot har inte kommunfullmäktigegruppen på ett konkret sätt i tillräcklig utsträckning berört samarbetet med näringslivet, arbetsförmedlingen, arbetsmarknadens parter för att kraftigt förstärka sysselsättningsskapande åtgärder.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta Att bifalla motionen

Beslut:

12

Motion A06

Öka rätten för vissa invandrarkvinnor till arbete och försörjning genom att motarbeta de strukturella inlåsningseffekter som många invandrarkvinnor lever under idag Afrikanska socialdemokratiska föreningen Somaliska socialdemokratiska föreningen i Husby

En av de största problem med svensk arbetsmarknad är att stora grupper, framförallt bland unga och invandrare, har svårt att ta sig in. Problemen med språkhinder och diskriminering är väl belysta, men det finns också andra orsaker till att det kan vara svårt för framförallt invandrarkvinnor att ta sig in på arbetsmarknaden.

Många kvinnor med invandrarbakgrund som lever i patriarkala förhållanden, hålls idag inlåsta av sina män eller av familjens förväntningar. De ges ingen chans till att bli en del av samhället då de inte tillåts att ha ett eget arbete. I och med att de sällan lämnar hemmet har de också svårt att skaffa sig kontaktnät, lära sig det svenska språket och allmänt svårt att bli delaktiga i samhällslivet.

Det strukturella förtyck dessa kvinnor upplever har såväl kulturella som religiösa orsaker. Att bryta det måste vara en samhällelig uppgift och ingå som en del av integrationsarbetet med nyanlända invandrare.

Det är också viktigt att koppla ihop detta problem med de problem vi har med att många barn idag växer upp i Stockholm i fattiga familjer. Ett sätt att bryta dessa barns, mammors och familjers utanförskap, är att se till att kvinnorna/mammorna ges chansen till arbete och en egen försörjning och därigenom sin egen frihet.

Idag är dessa kvinnor utsatta för dubbelt förtyck, dels från en patriarkal kultur och dels av det svenska samhällets oförmåga att se och hjälpa.

Många gånger väljer myndigheter, som socialtjänst och arbetsförmedling, att inte ställa krav på att dessa kvinnor ska stå till arbetsmarknadens förfogande eller fullfölja en utbildning av rädsla för att stöta sig med männen eller för att kränka familjernas kultur. Det är ett svek mot de här kvinnorna.

Svenska samhället generellt och Stockholm i synnerhet måste ta ställning för kvinnors rätt till eget arbete och försörjning, oavsett deras bakgrund. Vi måste som feministisk parti ta de här kvinnornas situation på allvar.

Ett problem i sammanhanget är att vi har dålig information om hur stort problemet är. Det är kvinnor från endast ett fåtal länder och ett fåtal miljöer som är berörda.

Med anledning av ovanstående yrkar vi 1. a tt årsmötet ger fullmäktigegruppen i uppdrag att kartlägga problemens omfattning i form av antal kvinnor som är berörda samt deras geografiska hemvist

13

2. a tt ur karläggningen föreslå förslag till förändringar för att motarbeta de strukturella inlåsningseffekter som många invandrarkvinnor lever under idag 3. att skicka motionen till Riksdagsgruppen för kännedom Motionen behandlad av Afrikanska s-föreningen vid medlemsmöte den 26 november 2011 som beslutade att anta den som sin egen.

Motionen är behandlad och antagen av Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby den 22 november 2011

Utlåtande över motion A06 Motionen pekar på ett viktigt problem. Det finns en stor grupp människor som står utanför arbetsmarknaden och inte ens är registrerade som arbetslösa. Dit hör kvinnor som lever i patriarkala förhållanden. Som motionen beskriver så ges de därmed ingen chans att bli en del av samhället då de inte tillåts att ha ett eget arbete. Om man sällan lämnar hemmet har man också svårt att skaffa sig kontaktnät, lära sig det svenska språket och allmänt svårt att bli delaktiga i samhällslivet.

Styrelsen ställer sig helt bakom motionens huvudbudskap: att bryta detta strukturella förtyck måste vara en samhällelig uppgift och ingå som en del av integrationsarbetet med nyanlända invandrare.

S-styrda Botkyrka kommun har som första kommun kartlagt alla dem som står helt utanför arbetsmarknaden och det visade sig vara så mycket som 15 % av den arbetsföra befolkningen. Denna kartläggning har varit ett viktigt första steg för att på ett målmedvetet sätt kunna arbeta med att bryta den isolering från samhället som drabbar kvinnor som lever i stränga patriarkala strukturer.

Styrelsen tycker att erfarenheterna från kartläggningen och arbetet i Botkyrka bör kunna användas även i Stockholm och ställer sig bakom andemeningen i motionen.

Styrelsen kan dock inte föreslå bifall av motionens att-satser eftersom fullmäktigegruppen inte själva har möjlighet att genomföra en sådan kartläggning utan det handlar istället om att lägga förslag i den riktningen i stadshuset.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motionen besvarad 2. a tt föreslå kommunfullmäktigegruppen att arbeta för att bryta det strukturella förtryck som drabbar invandrarkvinnor som lever i patriarkala strukturer 3. att sända motion jämte utlåtande till kommunfullmäktigegruppen Beslut:

14

Motion A07

En politik för kvinnor med annan etnicitet på arbetsmarknaden Norra Järva socialdemokratiska kvinnoklubb

Man talar mycket senaste tiden om utanförskap och att ta tillvara alla kompetenser och kunskaper som finns på arbetsmarknaden. Just, alla är ett huvud ord i detta som inkluderar en stor grupp arbetslösa med utländsk bakgrund. Och den stora gruppen arbetslösa med utländsk bakgrund inkluderar ungdomar och kvinnor. Man brukar skylla på den politik som var förr och på den politik som är nu. Men man ställer mig en fråga hur vi på S-kvinnor kan ändra på attityder som finns hos en del arbetsgivare för att öppna sina dörrar för välutbildade invandrare. Av erfarenhet vet man att det inte är lätt på svenska arbetsmarknaden att bli accepterat och att få jobb som invandrare även med akademisk bakgrund. Man får mötas av okunskap, missförstånd och diskriminering. Färdigheter och kunskaper tas inte på allvar och nedvärderas. Man får kämpa sig fram och det är inte lätt alla gånger. All kämpande tar individens tid och energi som egentligen skulle få användas till prestationer på jobbet och utvecklingen. Man tänker på all den tid som går till att bevisa att man är inte sämre än svenskfödda . Man tänker på dem som kämpar för sin plats på arbetsmarknaden nu.

Hur mycket kompetens och kunskaper missar man som redan finns tillgängligt på arbetsmarknaden men man blundar för den.! Hur länge ska vi, utlandsfödda, vänta för att få kunna realisera sina färdigheter på arbetsmarknaden.?! För mig tog det tio år. Ska de andra kämpa och vänta lika länge för att bli accepterade för den de är och tyvärr är det kvinnor som drabbas hårdas av arbetslösheten.

I en artikel publicerad 2/8 -11 ”Vi har inte råd att inte hitta jobb till nya svenskar”, Angeles Bermudez-Svankvist generaldirektör Arbetsförmedlingen, skrevs det att: ”Sysselsättningsgraden för kvinnor födda utanför Europa uppgår till endast 49 procent i jämfört med 75 procent för svenskfödda kvinnor. Detta är katastrofal statistik och ett enormt resursslöseri för den enskilde och för samhället.

Det skulle vara av betydelse för Stockholms arbetarekommun att ta upp mångfaldsfrågor för att trygga kvinnors situation med annan etnicitet på arbetsmarknaden. Alla har rätt till ett värdigt arbete efter sina kompetenser och färdigheter. Socialdemokraterna ska ta vara integrerade i kvinnornas situation med annan etnicitet på ett mer breddare sätt, känna och upplysa deras situation på arbetsmarknaden på en politisk nivå.

Med hänvisning till ovanstående yrkar jag att Stockholms arbetarekommun verkar för: 1. a tt lyfta upp/upplysa om vikten av kvalifikationen och kunskaper hos kvinnor med annan etnicitet på arbetsmarknaden, 2. att vända om det negativa och inpräglade i ordet invandrare till en positiv bild av invandrare där man ser deras kompetens och kreativitet,

15

3. a tt skapa förståelse på arbetsmarknaden där kvinnor med annan etnicitet kommer att efterfrågas och accepteras efter sin identitet, kompetens och kunskap 4. a tt gå ifrån stereotyper och schabloner, integritet är en viktig faktor för människor med annan etnisk bakgrund 5. att representantskapet tar motionen som sin egen

Motionär Olga Johansson, Norra Järva socialdemokratiska kvinnoklubb Antagen på medlemsmötet den 30 oktober 2011

Utlåtande över motion A07 Motionären lyfter upp den svåra situationen kvinnor med invandrarbakgrund har på arbetsmarknaden. Det är angeläget att föra fram de problem kvinnor med annan bakgrund bemöter. Det är oacceptabelt att all tid ska ägnas åt att hävda eller bekräfta sig.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

16

Motion A08

50 000 skäl till att agera S-2000

Bakgrund I samband med en föredragning som GD Arbetsförmedlingen, Angeles Bermudez-Svanqvist genomförde våren 2011 vid möte med S-2000 framkom att arbetsförmedlingen bedömer att cirka 50 000 unga män befinner sig utanför alla samhällsfunktioner.

De finns inte registrerade i Arbetsförmedlingen, de arbetar inte, de studerar inte, de erhåller inte försörjningsstöd. De står helt utanför samhället och ingen myndighet anser sig ha uppgiften att förändra detta utanförskap.

Farhågan som inställer sig är att dessa unga män försörjs genom brottslig verksamhet eller genom organisationer där samhället inte har insyn.

Motionärens bedömning är att detta kan bli ett av de stora samhällsproblemen de närmaste 20 åren om inte starka politiska insatser genomförs med uppgiften att eliminera detta utanförskap.

Yrkande: Med hänsyn till ovanstående yrkar jag 1. a tt Stockholms Arbetarekommun/Stockholms partidistrikt aktivt påtalar vikten av att en konsekvensutredning snarast genomförs 2. att samhällsmedel för särskilda insatser avseende personal och ekonomiska medel föreslås avdelas för att hantera detta utanförskap-

Stockholm den 25 November 2011 Magnus Wicén S-2000 har vid möte den 1 december 2011 beslutat att anta motionen som sin egen.

Utlåtande över motion A08 Arbetarekommunens styrelse håller i alla delar med motionären, och anser att denna fråga behöver ägnas större uppmärksamhet än idag.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

17

Motion A09

Meddelarfrihet och meddelarskydd ska införas för alla arbetstagare hos utförare av offentligt finansierad verksamhet Unga S-kvinnor Rebella

Idag undantas stora grupper av arbetstagare inom vård, skola och omsorg från den grundlagsskyddade meddelarfriheten och meddelarskyddet. Systemet omfattar nämligen inte människor som är anställda av privata, men offentligt finansierade, välfärdsföretag.

Konsekvensen är att det blir svårare att upptäcka missförhållanden och öppnar för att privata arbetsgivare kan sparka eller straffa anställda som kontaktar journalister för att berätta om exempelvis vanvård. För oss socialdemokrater är denna ordning oacceptabel.

Meddelarfriheten innebär att offentliganställda har en generell möjlighet att göra undantag från tystnadsplikten och lämna uppgifter till journalister, detta är exempelvis ett ovärderligt verktyg för att uppdaga allvarliga missförhållanden inom välfärden. Som ett komplement till detta finns också ett meddelarskydd som innebär att myndigheter eller andra allmänna organ inte får efterforska vem som har lämnat ett meddelande med stöd av meddelarfriheten. Om det ändå skulle uppdagas vem som slagit larm så får en offentlig arbetsgivare inte på något sätt straffa denne medarbetare.

Förhållandet för anställda i privata företag står i bjärt kontrast mot detta.

För privat anställda gäller istället en långtgående tystnads- och lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren. Bristande lojalitet kan utgöra saklig grund för uppsägning. Ur de anställdas synvinkel är det ett stort och växande problem. För skattebetalarna blir konsekvensen att det är svårare att granska hur skattepengar används. För de som brukar välfärdsföretagen kan bristen på granskning bli förödande. Det blir också ett demokratiskt problem om man inte öppet kan diskutera olika välfärdsalternativ.

För att få perspektiv kan nämnas att mer än en fjärdedel av Kommunals medlemmar privatanställda. Trots att de har samma arbetsuppgifter och trots att verksamheten är helt finansierad av skattemedel saknar de grundlagsskyddade rättigheter som deras offentliganställdas kollegor har.

För att skydda såväl arbetstagare som brukare och skattemedel samt värna viktiga demokratiska principer menar Socialdemokraterna att samma grundlagsskydd måste gälla för alla som är anställda inom offentligt finansierad verksamhet oavsett om denna drivs i offentlig eller privat regi.

Därför yrkar s-kvinnoklubben Unga S-kvinnor Rebella: att S ocialdemokraterna i Stockholms arbetarekommun verkar för ett grundlagsstadgat meddelarskydd och meddelarfrihet omfattar alla arbetstagare hos utförare av offentligt finansierad verksamhet.

Motionen antagen på Unga S-kvinnors medlemsmöte 28 nov 2011

18

Motion A10

Meddelarfrihet för privatanställda Hässelby S-kvinnor

Vi har på nära håll kunnat se hur de som jobbar inom den upphandlade vården riskerar att bli trakasserade eller t o m att få sparken från sina jobb, om de berättar om hur förhållandena är på sina arbetsplatser.

Det är inte acceptabelt. I slutänden drabbas vårdtagarna på ett brutalt sätt om inte missförhållanden uppmärksammas så att de kan rättas till.

Arbetsgivaren hänvisar till att de anställda ska vara lojala mot företaget. Vi anser dock att meddelarskyddet ska gå före företagens lojalitetskrav när det gäller missförhållanden i verksamheten.

Samma regler bör gälla för privat driven skattesubventionerad verksamhet inom vård, omsorg och skola som för de verksamheter som drivs i offentlig regi.

Vi föreslår att årsmötet beslutar 1. a tt meddelarfriheten ska gälla för personal som är anställda inom privat, skattefinansierad verksamhet - alltså samma regler som gäller för verksamheter som drivs i offentlig regi.

2. att krav på meddelarfrihet ska finnas med i avtalet med entreprenören.

3. a tt Arbetarekommunen skickar motionen vidare till s-gruppen i riksdagen och övriga som är berörda.

Hässelby s-kvinnor Motionen antagen vid medlemsmöte den 29 november 2011

19

Utlåtande över motion A09 och A10 Motionerna tar upp en principiellt och ideologiskt mycket viktig fråga.

Inom offentligt driven välfärdsverksamhet har personalen en grundlagsskyddad rätt att påtala missförhållanden och till exempel prata med journalister. Arbetsgivaren är förbjuden att till exempel ta reda på vem som har pratat med medier. Trots detta finns det alltför många inom den offentliga omsorgen som drar sig för att berätta om brister och fel. Lex Sarah gör att alla anställda är skyldiga att påtala missförhållanden inom äldreomsorgen, men många tvekar att slå larm inom både offentlig som privat vård på grund av risk för obehag eller repressalier. En viktig skillnad är dock att privatanställda inte anonymt kan lämna ut uppgifter om missförhållanden utan att riskera disciplinpåföljd av arbetsgivaren. De anställda måste själv kunna bedöma om missförhållandena är så allvarliga att det är ett Lex Sarah-ärende, annars riskerar de till och med skadestånd för att ha avslöjat företagshemligheter. Detta är helt orimligt. Hur vården och omsorgen av våra gamla, ofta sjuka och sköra, bedrivs får aldrig vara en företagshemlighet. Detsamma gäller självklart barn och unga inom förskolan och skolan.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla motion A09 2. att bifalla motion A10 3. a tt motion A09 jämte utlåtande skickas till riksdagsgruppen, kommunfullmäktigegruppen och landstingsfullmäktigegruppen 4. a tt motion A10 jämte utlåtande skickas till riksdagsgruppen, kommunfullmäktigegruppen och landstingsfullmäktigegruppen

Beslut:

20

Motion A11

Allmän arbetsförsäkring Kista socialdemokratiska förening Byggsossen i Stockholm

I socialdemokratiska partiets Rådslag om jobb i början av 2008 förde jag tillsammans med tre kamrater fram idén om en allmän sysselsättningsförsäkring. (Den som vill läsa mer om förslaget kan med e-post få vår rapport ”Allmän sysselsättningsförsäkring - en investering i människor” via e-post: bosse@elmgren.org.) Vi som tog detta initiativ har sedan arbetat vidare med idén (som vi numera valt att kalla allmän arbetsförsäkring, vilket vi tycker är ett bättre namn).

Socialdemokraterna har efter hand, dels genom Rådslaget, dels genom initiativ i riksdagen fört fram förslag som tillgodoser viktiga delar av vad en arbetsförsäkring skulle innebära. Några exempel: • Samhällets stöd åt en kompetens- och omställningsförsäkring som parterna på arbetsmarknaden kan avtala om (finns till viss del redan men kan utvecklas vidare).

• Ökad aktiv arbetsmarknadspolitik för att göra arbetslösa bättre rustade att ta de arbeten som finns.

• Arbetsmarknadens parter får ansvaret för rehabilitering.

• Höjda ersättningar och sänkta avgifter i arbetslöshetsförsäkringen.

Vi vill nu att arbetarrörelsen under den kommande mandatperioden ska utreda om man bör bygga vidare på dessa reformer så att de tillsammans utvecklas till en arbetsförsäkring som omfattar alla. Det skulle lägga grunden för en viktig trygghets- och välfärdsreform.

En arbetsförsäkring ska ytterst gå ut på att var och en ska kunna utveckla och ta vara på sina egna förutsättningar i arbetslivet. Den ska för varje person täcka kostnader för insatser så att hon eller han ska komma i ett så passande och bra arbete som möjligt. Det kan vara utbildning, praktik, arbetsprövning, att upprätta personlig handlingsplan, rehabilitering, arbetsträning, anpassning av arbetsplatsen, förebyggande insatser för att hindra förslitning etc.

Var och en ska kunna stå i nära kontakt med en personlig vägledare, tillsammans med vilken man ska inventera sina egna möjligheter och intressen, göra en genomtänkt handlingsplan, söka rätt på lämpliga kurser och andra insatser för att nå ett så passande jobb som möjligt, revidera planen när så behövs etc. Det är viktigt att var och en bara ska behöva vända sig till en enda person för att få denna vägledning. Och inte behöva söka hjälp hos flera olika myndigheter och företag.

Man kan dra stor lärdom av det arbete som bedrivs i Norge för ett ”inkluderande arbetsliv” och av verksamheten inom omställningsförsäkringar som i dag finns på stora delar av den svenska arbetsmarknaden, grundade på kollektivavtal.

21

En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (omställningsförsäkring) bör ingå i arbetsförsäkringen. På det sättet kostnadsbelastar man försäkringen för arbetslöshet och gör det hela tiden intressant för försäkringen att undvika arbetslöshet eller risk för kommande arbetslöshet.

Att alla är med i försäkringen är en fråga om social rättvisa - ingen ska lämnas utanför.(Idag är det bara a-kassornas ekonomi som alla är med och bidrar till, genom statens finansiering).

Läget har också ändrats i och med att den borgerliga regeringen nu avser att införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Om en sådan införs kommer det att vara svårt att på nytt göra försäkringen frivillig - det skulle ju betyda att man tog ifrån stora grupper försäkringsskyddet vid arbetslöshet.

Det är viktigt att ersättningsnivåerna i arbetsförsäkringen blir tillräckligt höga så att man inte stimulerar arbetsmarknader med alltför dåliga arbetsvillkor att utvecklas och att det ska vara ekonomiskt intressant att arbeta efter en personlig handlingsplan och därmed stå till arbetsmarknadens förfogande.

Vår idé om arbetsförsäkring är absolut inte detsamma som en statlig arbetslöshetsförsäkring.

För det första ska den, som vi redan har beskrivit, vara någonting mycket mer, försäkra möjligheterna att komma tillbaka i arbetslivet, inte bara försäkra inkomsten.

För det andra: Försäkringen ska visserligen vara lagfäst, så att alla kommer med, och premierna betalas genom någon form av arbetsgivaravgifter.

Men huvudtanken är att man genom att lagen blir dispositiv ska kunna överlåta åt parterna på arbetsmarknaden att genom kollektivavtal ta över ansvaret för försäkringen på olika avtalsområden och utforma den med hänsyn till olika behov och önskningar inom sin del av arbetsmarknaden.

Alternativt kan man tänka sig att i stället överlåta åt fackliga organisationer som är beredda till detta att sköta försäkringen på de delar av arbetsmarknaden där organisationen har kollektivavtal.

Båda dessa alternativ har för- och nackdelar som vi inte ska diskutera här.

Men gemensamt för dem är att de ger de fackliga organisationerna inflytande över arbetsförsäkringen, hur den utformas och hur den tillämpas.

Den del av försäkringen som staten naturligtvis måste sköta, utöver att fördela de inbetalade avgifterna mellan olika försäkringsgivare, gäller dels alla dem som står helt utanför arbetsmarknaden men som vill komma in på den, dels alla som kommer att arbeta på arbetsplatser som inte omfattas av kollektivavtal om denna försäkring.

Arbetsförsäkringen kommer med den här uppläggningen att i praktiken få hand om en stor del av arbetsmarknadspolitiken - ansvaret kommer i hög grad att läggas på arbetsmarknadens parter.

22

Fackliga organisationer, särskilt inom LO-området, är i regel negativa till tanken på ett obligatorium. Framför allt hävdas att arbetslöshetskassorna enligt den modell som använts hittills starkt medverkar till att facket får många medlemmar, särskilt om förmåner och avgifter i försäkringen kan återställas till tidigare nivåer.

Ett argument för den bestående ordningen som förts fram i tidigare debatt har varit att de fackliga företrädarna har en så ingående kännedom om förhållandena på de arbetsplatser där de verkar att försäkringen tillämpas mycket smidigare om den organiseras i facklig regi än om särskilda försäkringstjänstemän skulle sköta den.

På den senare punkten har förhållandena med tiden ändrats så, att de som i dag är försäkringshandläggare i regel har mycket lite närkontakt med arbetsplatserna. Fackets ombudsmän och a-kassans handläggare måste numera enligt alla regler vara helt skilda personer och arbeta i helt olika organisationer. Detta argument för att behålla a-kassorna i nuvarande form gäller alltså inte längre.

Det är också tveksamt om a-kassorna i nuvarande form längre medverkar till en hög facklig organisationsgrad. I TCO:s största förbund Unionen finns en stark opinion som rentav hävdar motsatsen. Och det stora medlemsraset i a-kassorna (över 500.000) sedan avgifterna höjdes och förmånerna försämrades 2006/2007, har varit betydligt större än medlemsminskningen i motsvarande fackförbund. Många lämnade a-kassan men stannade kvar i facket. Sedan tidigare finns också medlemmar i a-kassorna som inte är med i facket. Även om det alltjämt skulle finnas vissa fördelar för fackens medlemsutveckling med a-kassorna i den form de har i dag (med en verksamhet som numera är klart skild från fackets) så motvägs detta av stora och växande nackdelar med att inte alla omfattas av försäkringen. I dag står cirka en och en kvarts miljon människor (30% av alla förvärvsarbetande) utan försäkringsskydd vid arbetslöshet. Och av dem som faktiskt är arbetslösa är majoriteten utan försäkring mot inkomstbortfall. Det försvagar fackets position i förhandlingar, särskilt om arbetslösheten stiger. Det är bra för den fackliga styrkan att alla är med. Det anses ju t.ex. självklart att alla anställda på en arbetsplats ska omfattas av kollektivavtal, inte bara medlemmarna i facket.

Jag föreslår att partidistriktets årsmöte beslutar att sända motionen vidare till partikongressen 2013, med följande att-sats att S AP utreder om tanken med en allmän arbetsförsäkring kan vara en framkomlig väg för att stärka arbetslinjen och verka för ett gott arbete åt alla.

Sune Gidgård Motionen tagen vid medlemsmötet den 17 november 2011 vid Kista s-förenings medlemsmöte

23

Motionen antagen av medlemsmöte i Byggsossen i Stockholm som föreningens egen

Utlåtande över motion A11 En bra arbetslöshetsförsäkring är viktig för en flexibel och väl fungerande arbetsmarknad. Förmåga till utveckling, omställning och innovation i näringslivet och på arbetsmarknaden är viktigt för att Sverige skall kunna hävda sig väl i den globala konkurrensen. En bra arbetslöshetsförsäkring och en aktiv arbetsmarknadspolitik gör att anställda vågar ta nya steg till ett nytt jobb om och när det egna jobbet inte klarar konkurrensen. Det bidrar till produktivitetsutveckling. Det gör också att de fackliga organisationerna medverkar konstruktivt till omställning och förändring, trygga i förvissningen att de egna medlemmarna inte behöver bära arbetslöshetens bördor ensamma.

Regeringen har avlövat arbetsmarknadspolitiken, utbildning har ersatts av s.k. coachning med tveksamt resultat och återvändsgränden Fas 3 har vuxit lavinartat. Arbetslöshetsförsäkringen har i praktiken raserats. Idag är det bara i undantagsfall som den som blir arbetslös har en fungerande inkomstförsäkring. Bara var tredje arbetslös får idag någon ersättning alls från försäkringen, bara 4 % av de arbetslösa får en ersättning som motsvarar 80 % av en heltidslön. Regeringen har ändrat arbetsvillkoret så att färre arbetslösa omfattas av försäkringen, taket har sänkts så att nästan ingen får den ersättningsnivå som utlovas i försäkringen och avgifterna har höjts kraftigt. Man har dessutom avskaffat den solidariska finansieringen av a-kassan så att vissa måste betala 400 kr i månaden för sin försäkring medan andra bara betalar 90 kr. Resultatet av dessa försämringar är dels att en halv miljon människor valt att lämna försäkringen och dels att många av dem som idag betalar till försäkringen varje månad ändå inte har något fungerande skydd när de blir arbetslösa. Att göra dagens försäkring obligatorisk skulle inte lösa några av dessa problem. Bara 10 000 av de idag nästan 400 000 arbetslösa skulle för höjd ersättning med ett obligatorium, de allra flesta skulle enbart tvingas betala till en försäkring de inte kan få del av.

I debatten om ett obligatorium pläderar borgerliga förespråkare för en arbetslöshetsförsäkring som en del av den sociala (minimi-)tryggheten, som något slags Socialbidrag Plus. Det är en återvändsgränd. Om arbetslöshetsförsäkringen skall utgöra en obligatorisk grundtrygghet för alla på arbetsmarknaden, oavsett om man har en arbetsinkomst att försäkra eller ej, riskerar den att motverka arbetslinjen.

Motionen tar ett bredare grepp om arbetslöshetsförsäkringen än de borgerliga förespråkarna av en obligatorisk försäkring och inkluderar även rätten till aktiv arbetsmarknadspolitik och omställning och vill pröva en ny modell där arbetsmarknadens parter tar ett större ansvar för arbetsmarknadspolitiken.

Sverige har idag en rekordhög arbetslöshet som hotar vår gemensamma välfärd. Prognosen pekar dessutom mot ökad arbetslöshet och lägre tillväxt. Det är hög tid att förändra arbetslöshetsförsäkringen och det är helt

24

nödvändigt att det sker inom ramen för en politik för uthållig tillväxt och en väl fungerande arbetsmarknad. Istället för att utgå från hur arbetslöshetsförsäkringen kan samspela med försörjningsstödet bör vi öppna för en debatt om hur den som blir arbetslös via utbildning skall rustas för att kunna ta nya jobb. Arbetsmarknadsutbildning fyller en viktig roll men kan omöjligt räcka till för de höga och komplexa kompetensbehov som arbetsgivarna idag behöver. Det är dags att öppna de vattentäta skotten mellan arbetsmarknadsutbildning och reguljär utbildning. Det behövs nytänkande om utbildningens roll för att bekämpa arbetslösheten och förse arbetsmarknaden med den kompetens som efterfrågas. En modern arbetslöshetsförsäkring bör utformas för att underlätta flexibilitet och matchning.

Några utgångspunkter: • Arbetslöshetsförsäkringen skall vara till för den som har en arbetsinkomst att försäkra och ge trygghet vid omställning. Man skall kvalificera sig för ersättning genom att arbeta, men enstaka vab-dagar eller en förkylning skall inte göra att man ställs utan ersättning.

• Arbetslöshetsförsäkringen bör renodlas och inte användas för att hantera alla möjliga andra problem som t ex nedsatt arbetsförmåga, regionalpolitik eller branschstöd.

• Rätt och plikt hör ihop. En bra omställningsförsäkring skall motsvaras av tydliga och skarpa krav på att den enskilde att från första dagen aktivt söka arbete och på lämpliga sätt stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

• Alla ska ha råd att vara med i a-kassan. Avgiften för att vara med i arbetslöshetsförsäkringen måste sänkas och inte bero på arbetslösheten i branschen.

• Arbetslöshetsförsäkringen skall ge inkomstrelaterad trygghet vid omställning för en stor majoritet av löntagarna, därför måste taket höjas rejält.

• Det skall alltid löna sig att arbeta. Reglerna måste ändras så att den som är heltidsarbetslös inte förlorar på att ta ett tillfälligt jobb.

• Den som är arbetslös skall uppmuntras att stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

• Vi vill ha en frivillig försäkring, som är solidariskt finansierad och som administreras av de fackliga organisationerna för att få så snabb och effektiv handläggning som möjligt.

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken är helt centrala politikområden för vårt parti och för Sveriges möjlighet att nå full sysselsättning. Frågan om arbetslöshetsförsäkringen utreds just nu av en parlamentarisk utredning. För att följa utredningen och säkerställa att partiet och fackföreningsrörelsen konstruktivt och offensivt skall kunna lägga förslag i anslutning till utredningens arbete har partistyrelsen tillsatt en särskild arbetsgrupp - Arbetarrörelsens socialförsäkringskommission - som just arbetar med att pröva olika förslag som kan stärka arbetslösas rättigheter och möjligheter för att stärka arbetslinjen och verka för ett gott arbete åt alla.

25

Styrelsen menar därför att motionens yrkande om att utreda vad som kan vara en framkomlig väg bör anses tillgodosett.

Vilka motioner som Stockholms arbetarekommun ska skicka till den kommande partikongressen kommer att avgöras vid ett extra representantskap i höst.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

26

Motion A12

Slavkontrakt och strukturell rasism Byggsossen i Stockholm

Migrerad arbetskraft står tillsammans med papperslösa lägst på stegen avseende rätt till kollektivavtal och möjlighet att leva ett liv där allas lika värde ligger till grund för lön och anställningstrygghet.

Anledningen är att Migrationsverket inte har någon uppföljning i hur de migrerade lever och verkar på den svenska arbetsmarknaden. Lagstiftaren har inte gett vare sig fackliga organisationer eller individerna själva förutsättningar att bevaka fackliga rättigheter. Dagligen kan vi läsa om de värsta arbetsförhållanden inom Transport, Hotell o Restaurang, Byggnads m fl Förhållanden som inte kan bevakas av facken själva utan konkret stöd från myndigheterna.

Samtidigt med att migrerad arbetskraft får usla förutsättningar att få sina rättigheter tillgodosedda beroende på myndighetens oförmåga, ovilja eller bristande kompetens, har facken ingen möjlighet att följa upp de villkor den migrerade gavs löfte om när han/hon sökte sig till Sverige. Facket följer, bevakar och förhandlar i en fungerande arbetsmarknad. När det inte fungerar åligger det samhället att ta sitt ansvar.

Regeringens ovilja eller förmåga att förstå detta samband kan mycket väl skapa motsättning mellan att anställa en ung arbetslös med större oberoende och förmåga att med fackets hjälp kräva sin rätt, eller en migrerad person med hans/hennes oförmåga att kräva sin fackliga och mänskliga rätt.

Vi får inte blunda för alla rädda människor på våra arbetsplatser, som springer sin väg när facket anmäler sig. Inte heller för arbetsgivare som desinformerar den värnlöse emigranten om hans/hennes fackliga/lagliga rätt och hur det motverkar den s k Svenska modellen.

Regeringens öppenhet att verka i emigranters intresse, har hittills endas räckt till att forma en ansökningsblankett, vilket är detsamma som ”att släppa ut barnet med badvattnet”. Den utsatta emigranten står oskyddad mot många arbetsgivares usla moral, varför det i ett värsta scenario kan vara ett embryo till ökad motsättning och rasism på arbetsmarknaden, liksom ett hot mot den Svenska modellen och andra svaga gruppers möjlighet att få tillträde till arbete, t ex ungdomar.

Byggsossen i Stockholm föreslår: 1. a tt Migrationsverket ska ta större ansvar för emigranter på svenska arbetsplatser.

2. att Migrationsverket ges i uppdrag att granska de företag som godkänts att anställa gästarbetare i Sverige, med syfte att kontrollera att företagen betalar ut avtalsenlig lön och uppfyller både lagstadgade och i kollektivavtal överenskomna arbetsvillkor.

3. att motionen skickas till den Socialdemokratiska riksdagsgruppen

27

Motionen antagen av medlemsmöte i Byggsossen i Stockholm som föreningens egen

Utlåtande över motion A12 Motionen pekar på de usla förutsättningarna migrerad arbetskraft har i det svenska samhället. Regeringens passivitet trots den nästan dagliga rapporteringen om de olika missförhållandena har inte lätt till förändring i positiv riktning, därför är det av stor vikt att socialdemokratin agerar konkret mot de orättvisor en del medmänniskor utsätts för.

Arbetare kommunens styrelse föreslår årsmötet besluta: 1. att avslå första att-satsen 2. att bifalla andra att-satsen

Beslut:

28

Motion A13

Utnyttjad arbetskraft Kungsholmens socialdemokratiska förening

Varje sommar och höst kommer många bärplockare från andra länder. När det är dags att åka hem kan det vara så illa att slitsamt arbete i bärskogen leder till att nettot efter arbetet blir negativt, när resor mat och uppehälle är betalt. Människor blir lurade av konstiga upplägg av arbetet från oseriösa arbetsgivare.

Den senaste veckan har vi hört hur utländska hantverkare blir lurade på lön. Månaders arbete resulterar att ingen lön utbetalas. Till och med polisanmälda ärenden blir utan seriös handläggning. Ärenden läggs ner.

Nu är det hög tid, att vi höjer prioriteten och ser till att vi får bort alla missförhållanden samt att alla får en seriös behandling och att rimliga nettolöner erhålls för arbetet, detta måste även gälla utländska arbetstagare.

Jag yrkar att S tockholms Arbetarekommun hela tiden är aktiv för att följa utvecklingen och föreslå lämpliga åtgärder för en väl fungerande rättvis arbetsmarknad för alla.

Bernt Collin Kungsholmens (S)förening har vid medlemsmöte den 17 november 2011 beslutat anta motionen som egen

29

Utlåtande över motion A13 Styrelsen instämmer helt i behovet av ordning och reda på arbetsmarknaden. Problemen med dumpade villkor och ibland rena slavkontrakten för människor från länder utanför EU måste omedelbart åtgärdas genom strängare regler och bättre kontroll.

Vi välkomnar människor från andra länder som vill arbeta i Sverige. Det är alltid välkommet med ny arbetskraft och det är enormt berikande för oss att människor med olika kunskaper, erfarenheter och perspektiv kommer till Sverige för att bidra med sin kunskap och sitt arbete. Men villkoren ska vara lika för alla på den svenska arbetsmarknaden. Dagens regler utnyttjas för lönedumpning, det kan vi aldrig acceptera.

Vi socialdemokrater kräver: • Uppdra åt Migrationsverket att granska de beviljade arbetstillstånden för att säkerställa att de anställda har fått de avtalsenliga villkoren, inte bara i teorin utan också i praktiken.

• Inför en förhandskontroll av arbetsgivaren vid tillstånd för arbetskraftsinvandring, den som har skatteskulder eller tidigare har missbrukat systemet ska inte få tillstånd. Och det måste vara myndighetens uppgift att kolla detta innan.

• Kontrollera att inbetalda skatter och avgifter motsvarar den lön som arbetsgivaren uppgivit.

• Stärk jobberbjudandets rättsliga ställning. Idag är de uppgivna arbetsoch lönevillkor som ligger till grund för Migrationsverkets beslut inte bindande.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

30

Motion A14

Stöd till småföretagarverksamhet Mälarhöjden-Axelsbergs socialdemokratiska förening

Kontakter med andra kommuner ger en bild av att de är mycket mer intresserade av att stödja småföretagarverksamhet i dess olika former än Stockholm är. Vår partiledare och vår ekonomiske talesman har i den offentliga debatten också berört behovet av detta. Men när frågan tagits upp har det oftast handlat om småföretag inriktade på administrativa tjänster. Företag med hantverksinriktning nämns sällan, trots att har specifika behov för sin verksamhet, är mycket viktiga för stadens arbetsmarknad och skapar många arbetstillfällen.

Förutsättningarna för mindre företagare i branscher och nischer inom arbetar och hantverksyrken, har med den av oss förda politiken, lämnats över till andra partier att driva. Vi behöver därför lyfta dessa frågor och arbeta fram ett program med konkreta förslag på hur deras möjligheter att verka, etablera sig och utvecklas kan förbättras. Ett problem är att hitta bra och ändamålsenliga lokaler i gynnsamma lägen, som fyller de krav som arbetsmiljölagen ställer. Småföretag med hantverksinriktning får ofta hålla tillgodo med källarlokaler på undanskymda platser. I konkurrensen om mark blir det också ofta verksamheter inrymda i mindre industrilokaler som får flytta på sig.

Därför vill jag peka på möjligheten att vid projekteringen av nya områden och vid förtätning av gamla, planera för mindre Hantverkshus i kommunal regi.

Jag föreslår därför årsmötet besluta 1. a tt Stockholms arbetarekommun utser en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta ett program för småföretagare 2. att arbetsgruppen undersöker möjligheterna att införa Hantverkshus i kommunal regi 3. a tt program om småföretagarverksamheten blir en del av Stockholms arbetarkommuns kommande valprogram

Kai Harrysson Mälarhöjden-Axelsbergs socialdemokratiska förening har vid medlemsmöte den 22 november 2011 beslutat anta motionen som sin egen

31

Utlåtande över motion A14 Stockholm växer – och det är bra. Socialdemokraterna i Stockholm har under alla år aktivt verkat för Stockholms tillväxt, både ekonomiskt och fysiskt. Det är vår övertygelse att det är bra att Stockholm växer. Det är dock också viktigt att Stockholm växer på ett sätt som erbjuder plats för alla stockholmare. Det är viktigt att Stockholm växer på ett sätt som inte äventyrar vår långsiktiga överlevnad genom att hota klimat och miljö. Det är också viktigt att Stockholm växer på ett sätt som inte äventyrar och utarmar vår närmiljö genom dåliga bostadsmiljöer, buller, dålig luftkvalitet och dålig närservice.

Arbetarekommunens styrelse delar motionärens oro över att stadens utveckling kanske kan ske med för ensidig betoning på vissa behov, medan andra glöms bort. Det är naturligt att det sker omlokaliseringar och att fler människor på begränsad yta skapar behov av prioriteringar och strukturförändringar. Kungsholmen var en gång en renodlad industristadsdel. Idag ser vi få spår av detta och få sörjer utvecklingen. Däremot kan vi se växande trängselproblem, problem med långväga varutransporter och stockholmarna har idag de längsta arbetspendlingstiderna i landet.

Av ovanstående anledningar delar arbetarekommunens styrelse motionärernas oro för att den utveckling som beskrivs ovan sker oplanerat. Om ett behov eller perspektiv ensamt får dominera utvecklingen riskerar vi att en situation som ingen velat ha uppstår. Helt enkelt för att man inte tänkt efter i tid.

Arbetarekommunen kommer att tillsätta ett antal grupper som ska arbeta fram förslag till politik inför valet 2014, styrelsen föreslår med det att även denna motion behandlas i en sådan arbetsgrupp Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

32

Motion A15

Mindre valkretsar S-föreningen S-2000

Stockholm stad var i senaste valet en valkrets där 29 riksdagsledamöter utsågs. Övriga Stockholms län hade en gemensam valkrets med 38 riksdagsledamöter. Dessa stora valkretsar har få uttalade försvarare inom socialdemokratin, men ändå tycks det vara svårt att enas om en annan ordning.

I de tidigaste socialdemokratiska partiprogrammen ingick kravet på enmansvalkretsar. Det var i samarbete med andra mindre partier som socialdemokraterna kompromissade bort detta krav.

Det är småpartierna som varit emot. De har alltid velat försäkra sig om en proportionell fördelning av rösterna. Men socialdemokratin har aldrig haft något egenintresse i det proportionella valsystemet.

Med mindre valkretsar skulle den kontinuerliga personliga kontakten med väljarna, liksom förmågan att få goda lokala medarbetare betyda mer, medan pengar och mer spektakulära utspel skulle få relativt sett mindre betydelse. Enpersonsvalkretsar har klara fördelar jämfört med stora valkretsar om syftet är att skapa en nära och varaktig relation mellan politiker och valda. I geografiskt mer avgränsade valkretsar betyder höga medlemstal och lokalt gräsrotsarbete mer.

En politiker som har valts i en begränsad geografisk valkrets har ett eget tydligt folkligt mandat. Det ger större möjligheter att agera självständigt och kan ge en populär politiker med stark lokal förankring en integritet mot påtryckningar utifrån eller uppifrån. Valkretsen kan gå förlorad om väljarna upplever att den lokale representanten behandlas orättvist av sin partiledning. Enpersonsvalkretsar har en vitaliserande inverkan på det lokala partiarbetet. Man har en egen riksdagsledamot att utse, hålla kontakt med och hålla ansvarig. I motsvarande mån minskar mellannivåns inflytande, där olika maktgrupperingar hittills har haft möjlighet att blockera även en politiker med starkt lokalt folkligt stöd.

Men enpersonsvalkretsar har också nackdelar. Utan någon form av nationell korrigering blir utslaget allt annat än proportionellt. Stora partier gynnas otillbörligt, Många väljare kan, genom att de bor i för andra partier än deras egets ”säkra” valkretsar, aldrig påverka parlamentets sammansättning. Därför bör det finnas utjämningsmandat som framför allt fångar upp de mindre partiernas röster.

Det finns också en oro för att enmansvalkretsar skulle medföra att andelen kvinnliga ledamöter skulle minska. I en av de nyaste demokratierna – Tunisien – löste man denna fråga genom att alla partier kom överens om att hälften av kandidaterna skulle vara kvinnor. Inget hindrar motsvarande lösning i Sverige.

33

Minoritetsgrupper kan vara oroliga för att mindre valkretsar skulle minska deras representation. Inget hindrar dock att partidistriktet även fortsättningsvis spelar en roll när kandidaterna lanseras och förankras.

Med hänvisning till ovanstående önskar vi att S tockholms partidistrikt vid kommande partikongress driver frågan om mindre valkretsar.

Hans Kilsved S-2000 beslutade vid möte den 1 december 2011 att anta motionen som föreningens egen.

Utlåtande över motion A15 Motionären skriver i sin att-sats att Stockholms partidistrikt vid kommande partikongress driver frågan om mindre valkretsar.

Partikongressmotioner kommer att behandlas på ett representantskap i höst.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

34

Motion A16

Samlingslokaler Somaliska Socialdemokratiska Föreningen i Husby S-Integrationsföreningen i Tensta Husby Socialdemokratiska Förening SAI - Socialdemokratiska Aktiva Invandrare

Vi konstaterar att det sedan länge är en stor brist på mötes- och föreningslokaler i Stockholms stad och dessutom är de befintliga lokalerna för dyra för flertalet ideella föreningar att hyra. Det finns en befogad oro bland föreningar som idag lever med knappa resurser och som därmed riskerar nedläggning.

För att föreningslivet skall kunna vara levande och utvecklande för kulturpolitiken m m krävs att det finns tillgängliga arenor för ideell verksamhet.

Med anledning av ovanstående yrkar vi: 1. a tt årsmötet ger i uppdrag till arbetarekommunens styrelse att verka för att fler samlingslokaler blir tillgängliga för stadens ideella föreningar 2. att de befintliga lokalerna ges de resurser som krävs för en långsiktig funktionalitet och hållbar ekonomi 3. a tt avgifterna skall vara symboliska och inte får utgöra ett hinder för aktiviteterna

Abdulahi A.Yusuf Motionen behandlad och antagen av Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby och av S-Integrationsföreningen i Tensta den 22 november 2011 Husby Socialdemokratiska föreningen behandlade motionen den 21 november 2011 och beslutade att anta motionen som sin egen Vid mötet den 24 november 2011 beslutade SAI – Socialdemokratiska Aktiva Invandrare att anta denna motion som sin egen

35

Utlåtande över motion A16 Stockholms arbetarekommuns representantskap den 15 juni 2010 fattade beslut om ”Socialdemokratisk politik för föreningslokaler och föreningslivets utveckling” där alla de frågeställningar/ krav som motionen framställt är behandlade, denna ståndpunkt gäller fortfarande och våra politiker jobbar med dessa frågor Utdrag ur programmet ”Socialdemokraterna ska trygga, utveckla och förnya samlingslokalutbudet som utgör viktig infrastruktur och grund för möten och fördjupad demokrati.

Socialdemokraterna ska arbeta så att alla föreningar får tillgång till avgiftsfria lokaler. I första hand ska lokaler i skolorna (ej klassrum) och äldreboende användas. Svenska kyrkans lokaler samt övriga lokaler finansierade med offentliga medel ska så långt möjligt komplettera. Det ska finnas bra och lätt tillgängliga lokaler i varje stadsdelsområde.

Varje stadsdelsnämnd ska inventera vilka lokaler stadens olika bolag och förvaltningar disponerar inom nämndens område. Nämnden ska sedan, tillsammans med idrottsnämnden, se till att lokaler finns för de behov föreningarna har. I denna genomgång ska även ingå lokaler till vilka stöd redan utgår från staden t ex teaterlokaler och andra lokaler. Vidare ska respektive förvaltning ges i uppdrag att aktivt fylla lokalerna med verksamhet.

Det är särskilt angeläget att tillhandahålla lämpliga lokaler för fest och möten för ungdomar, t ex fritidsgårdarna. Ungdomarna har få alternativ i dag.

Socialdemokraterna ska slå vakt om Hyresgästföreningens många lokaler i de allmännyttiga bolagens fastigheter i hela staden.

Exploateringsnämnden ska ställa krav på alla som vill bygga bostäder i staden att tillhandahålla lokaler för de boende. Lokalstöd ska utformas så att även privata fastighetsägare blir intresserade upplåta lokaler åt föreningar.”

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

36

Motion A17

Förtroendevaldas förmåner Skärholmens socialdemokratiska förening

Gång på gång kommer nya skandaler där förtroendevalda, från olika partier, missbrukat förmåner eller fått mer än vad som är rimligt. De som företräder medborgarna bör ha så lika villkor som övriga löntagare. Några enkla saker: • a lla utlägg av alla (oavsett nivå) ska granskas och attesteras av två andra • pensioner bör aldrig överstiga 2 år • extra boendekostnader för att sköta uppdraget ex riksdagsledamöter ska täcka ledamotens kostnader Partiet bör, oavsett av Landsting, kommun, Riksdag beslutar kräva detta av sina förtroendevalda. De som inte skriftligt åtar sig att följa partiet regler ska förlora sitt uppdrag.

Partiet fyller idag ut partiordförande lön så det ska motsvara en statsministerlön. Det är helt orimligt att vanliga arbetare och tjänstemän ska samla in pengar/betala medlemsavgifter till detta. Partiordförande bör självfallet ha en ersättning för sitt uppdrag. Den bör inte överskrida 5 basbelopp per år (ca 200 000).

Att vidta kraftfulla åtgärder för att minska skillnaden i villkor mellan förtroendevalda och medborgarna är viktigt för Socialdemokratin men också viktigt för tilltron till demokratin.

Jag föreslår att Arbetarekommuns representantskap/årsmöte besluta: 1. att verka för att vanliga attestregler införs för alla förtroendevalda 2. att pensioner för Borgarråd, Landstingsråd, Riksdagsledamöter samt ministrar aldrig överstiger 2 år 3. att kostnader för extra boende hålls rimliga 4. att partiordförandes ersättning inte överstiger 5 basbelopp per år

Anders Mathiesen Motionen är antagen av Skärholmens socialdemokratiska förening den 22 november 2011

37

Utlåtande över motion A17 Arbetarekommunens styrelse anser det självklart att våra förtroendevalda ska följa de regler som är uppsatta för ersättningar och arvode.

Skandalerna skadar oss som parti men även vår trovärdighet när det gäller vår politik, vi ska med alla medel se till att inte ”politikerföraktet” stärks.

När det gäller regelverk för attesteringar samt boende för riksdagsledamöter så är detta reglerat i olika regelsystem. Boende samt övriga villkor för riksdagsmän regleras i lag 1994:1065.

När det gäller pensioner för förtroendevalda så tänker nog motionären på inkomstgaranti, eftersom pensionen gäller som för övriga i samhället.

Inkomstgarantin för riksdagsledamöter ser ut enligt nedan.

5 § För den som varit ledamot i riksdagen kortare sammanlagd tid än sex hela år gäller inkomstgarantin ett år.

För den ledamot som lämnar riksdagen efter en sammanlagd tid av minst sex hela år i riksdagen gäller inkomstgarantin 1. i längst två år om ledamoten inte uppnått 40 års ålder, 2. i längst fem år om ledamoten uppnått 40 men inte 50 års ålder, 3. längst till ingången av den månad då ledamoten fyller 65 år om han eller hon uppnått 50 års ålder.

(Inkomstgaranti gäller även för ministrar och borgarråd, här har jag försökt att hitta regelverk) När det gäller partiordförandes villkor så är det verkställande utskottet som fattar dessa beslut.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

38

Motion A18

Öka närdemokratin i Stockholm Mälarhöjden-Axelsbergs socialdemokratiska förening

Vår demokratis styrka bygger på ett brett samhällsengagemang bland medborgarna, där många deltar i diskussioner och beslut. Genom att ta till vara engagemanget och intresset för lokala frågor i människors närområde, skapas ett större intresse och en större förståelse också för våra gemensamma övergripande frågor.

Stadsdelsnämnden (SDN) är en form av närdemokrati. Den är också formellt en kommunal nämnd. Vilket ansvar den kan ges beror på, hur väl den speglar medborgarna och opinionen i området. Är den vald bland de boende i området, ökar känslan och omsorgen för de medborgare som de valda representanterna är satt att företräda. Likväl som medborgarnas känsla av inflytande och möjlighet att påverka sina företrädare stärks.

Dagens SDN har tyvärr inte mycket större inflytande än de gamla Socialnämnderna hade på sin tid. I dag har vi i Stockholm SDN med ett innevånarantal som är flera gånger högre än en normalsvensk kommun, men, där många medborgare inte vet vilka som företräder dem.

En SDN med större beslutanderätt och större närhet till sina väljares vardag skulle öka engagemanget och intresset för det politiska arbetet både hos politikerna och hos väljarna. Det förutsätter en omorganisation med fler SDN som får ett mycket större inflytande över frågor som rör medborgarnas vardag som: skola, daghem, äldreboenden samt ”hårda” frågor som: gator, torg, p-platser grönytor, platser för spontanidrott etc.

Vi vill att Socialdemokraterna i Stockholm går i spetsen för en utvecklad närdemokrati i staden, genom fler stadsdelsnämnder med större beslutanderätt och inom fler politikområden än i dag. Vår syn på SDN och närdemokrati ska arbetas in i nästa valprogram och kommuniceras till våra väljare.

Jag föreslår därför årsmötet besluta 1. a tt Stockholms Arbetarekommunen tillsätter en arbetsgrupp med uppdrag att se över Stadsdelsnämndernas uppdrag, roll och geografi, 2. att gruppens arbete skall vara klart i god tid före sommaren 2013, 3. a tt förslaget ska processas i arbetarkommunen och arbetas in i vårt kommande valprogram

Kenneth Nilsson Mälarhöjden-Axelsbergs socialdemokratiska förening har vid medlemsmöte den 22 november 2011 beslutat anta motionen som sin egen.

39

Motion A19

Förbättrade demokratiska förutsättningar i Stockholm Bandhagen-Högdalens Socialdemokratiska Förening

En av grundtankarna bakom kommunalt självstyre är att medborgarna själva ska ha ett starkt direktinflytande på närområdet. Att de själva ska kunna vara med och påverka styret av och riktningen på utvecklingen av platsen de bor på. Även om det i ett demokratiskt samhälle finns många andra sätt för en privatperson att påverka de styrande så måste det inflytande en medborgare utövar i röstbåset alltid väga tyngst.

I Stockholms Stad bor det enligt SCB över åttahundra tusen (800 000) innevånare varav ungefär sexhundrasextio tusen (660 000) är röstberättigade. Och enligt en nyligen publicerad prognos av Stockholms Handelskammare så kommer en fjärdedel av Sveriges befolkning bo i Stockholm inom tio år. För att sätta saker och ting i perspektiv så kan nämnas att i tätorten Göteborg (Göteborgs stad och omliggande kommuner) bor det runt femhundrafemtio tusen (550 000) innevånare, alltså runt hundratusen färre än av det finns röstberättigade i Stockholms Stad. I Malmö kommun bor det runt trehundra tusen (300 000) innevånare vilket är ungefär lika många det bor i enbart i Västerort respektive Söderort.

Stockholms stora befolkningsmängd gör att tyngden av en medborgares röst i kommunvalet blir urvattnad och dess inflytande minskar i samma takt som befolkningen växter. Redan nu så kan man märka av strömningar ute bland väljare att de upplever det meningslöst att rösta i kommunvalet till Stockholms Stad eftersom de upplever att deras röst inte har någon påverkan på valresultatet. Detta är ett enormt demokratiproblem och ett som bara kommer bli större ju större Stockholm blir. Något måste göras åt detta problem men vad?

En lösning är att man delar upp mängden röstberättigade genom att dela upp området de röstar om. Ett alternativ hur man kan åstadkomma detta är genom att dela upp Stockholms Stad i tre mindre kommuner efter den redan etablerade områdesuppdelningen av Innerstan, Västerort och Söderort. Ett annat är att man följer exemplet hos städer som Prag och Wien genom att införa direkt val till stadsdelsnämnderna samtidigt som man utökar deras mandat till att ha fullt kontroll över vård, omsorg, skola och bostadspolitik inom respektive område eftersom det är dessa frågor som de enskilda medborgarna har mest synpunkter på och vill kunna påverka samt begränsa Stadshusets makt inom dessa frågor.

Det kan finnas andra alternativ. Det kan finnas bättre alternativ. Det viktiga är att frågan om det demokratiproblem Stockholms Stads stora och ökande befolkning innebär och vilka lösningar som kan finnas tas upp till debatt. Detta bör ske snarast eftersom Stockholm beräknas växa med två SL-bussar per dag fram till 2020.

40

Vi yrkar med anledning av ovanstående 1. a tt Stockholms Arbetarkommun ska diskutera och föra en debatt kring de demokratiska problem som Stockholms stora och växande befolkning innebär samt kring lösningarna till dessa problem med målet att hitta det mest lämpliga alternativet.

2. att Stockholms Arbetarkommun tar fram diskussionsmaterial för dessa frågor för distribution till lokal och områdesföreningar för att få ut debatten på gräsrotsnivå.

Motionen är skriven av Christoffer Monikander från Rågsveds s-föreningen och antogs som egen vid Bandhagen-Högdalens medlemsmöte den 23 november 2011

41

Utlåtande över motion A18 och A19 Motionärerna lyfter upp stadens politiska organisation, de berör dels det ökade antalet innevånare i Stockholms stad, dels hur det ska styras mot bakgrund av de förändringar som tidigare har skett samt de utmaningar vi står fram emot. År 1997 inrättades en organisation med 24 stadsdelsnämnder i Stockholm av vänstermajoriteten. Denna organisation föregicks av en pilotverksamhet som startades 1991 i ett antal stadsdelar. Organisatoriskt sorterar stadsdelsnämnderna direkt under kommunfullmäktige. Stockholms kommunledning har det övergripande ansvaret för frågor som rör hela kommunen, t ex kommunalskatten och stadens gemensamma budget. De nya stadsdelsnämnderna ansvarar för den största delen av stadens verksamheter såsom förskola, skola, äldre och handikappomsorg, individ- och familjeomsorg, kultur- och föreningsverksamhet, stadsmiljöfrågor, dock ej fysisk planering. Under mandatperioden 1998-2002 minskades antalet stadsdelsnämnder från 24 till 18 och mellan 2006 till 2010 hade vi enbart 14 stadsdelsnämnder. Utöver det har man ändrat ansvarsområden för stadsdelsnämnderna. Renhållning, enklare bygglovshantering, markupplåtelser och skolverksamheten centraliserades genom att ansvaret överfördes från stadsdelsnämnder till facknämnder. Med andra ord man har avlövat stadsdelsnämnderna i praktiken. Motionärerna efterlyser bland annat ett material som kan ligga till grund för vidare diskussioner i de olika organisationerna på gräsrotsnivå, samt att tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att se över SDN:s roll och geografi.

Representantskapet har under de senaste 20 åren tagit ställning till olika motioner kring stadens politiska organisation. Under förra mandatperioden konstaterades att den borgerliga majoriteten avlövat stadsdelsnämnderna genom både stora nedskärningar och omflyttning av ansvarsområden. Representantskapet har även beslutat att stärka och föra över bland annat grundskolan till stadsdelsnämnderna.

Mot bakgrund av detta anser styrelsen att både tid och kraft ska ägnas att återställa förtroendet för vår politik.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå motion A18 2. att avslå motion A19

Beslut:

42

Motion A20

Mötesplatser för kvinnor Norra Järva socialdemokratiska kvinnoklubb I en del stadsdelar i Stockholm finns verksamheter som riktar sig enbart till kvinnor, t ex i Spånga-Tensta. Ofta drivs de av eldsjälar som lägger ned sin fritid på verksamheten och ofta verkar de i undermåliga lokaler. Samtidigt finns det exempel på hur kommunen/stadsdelen hänvisar medborgare som av olika skäl är isolerade, har psykiskt sjukdom o s v till dessa verksamheter. Med motiveringen att det är den enda verksamhet som finns som passar dessa kvinnor. Det positiva är att man från kommunens sida ser betydelsen av dessa mötesplatser men det är inte hållbart att inte ge resurser till dessa verksamheter och förlita sig på volontärer.

I många fall är dessa verksamheter en bro mellan ”det svenska samhället” och kvinnorna. Det är hög tid att vi förstår vikten av dessa verksamheter och ger dem resurser så att de inte behöver vara beroende av volontärer för att driva verksamheten. Att officiellt ge dem ett större uppdrag än de har idag leder också att man måste fundera på syftet med dessa verksamheter. Är det att bryta isolering eller att förbereda sig för ett inträde på arbetsmarknaden? Eller något annat? Även om det finns utmaningar i att formulera uppdrag och mäta resultat så anser vi att man bör satsa mer på de verksamheter som finns, men även öppna nya. Ett område där det skulle behövas en verksamhet som riktar sig till vuxna kvinnor är Rinkeby-Kista. Många kvinnor står utanför arbetsmarknaden och är isolerade, i vissa fall finns också familjer och nätverk som har synpunkter på vilka platser de får vistas på. Det är inte helt okomplicerat att ta ställning för renodlade kvinnoverksamheter med hänvisning till den isolering och i vissa fall kontroll kvinnor utsätts för. I vissa fall är dock alternativet att fortsätta leva i total isolering och då tycker vi det är viktigare att det finns möjligheter att bryta den.

Med anledning av detta vill vi: att Stockholms arbetarekommun antar motionen och verkar i dess anda

Mia Päärni Antagen på Norra Järva socialdemokratiska kvinnoklubbs medlemsmöte den 30 oktober 2011

43

Utlåtande över motion A20 Motionären tar upp kvinnocentrets verksamhet i Spånga-Tensta som har bedrivits av några eldsjälar sedan flera år tillbaka. Stödet från kommunen har minskat successivt under det borgerliga styret samtidigt som uppdragen från just stadens olika myndigheter har ökat (en ohållbar situation för verksamheten). Kvinnocentret behöver utvecklas och spridas till andra stadsdelar med liknande behov. Socialdemokraterna i både SDN och kommunfullmäktige har redan opponerat sig mot de försämringar som den borgerliga majoriteten genomfört.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

44

INNEHÅLLSFÖR TECKNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING B01

Skuldkrisen i Euro-området ........................................................................................ 3

B02

Omfördelningspolitik ................................................................................................... 5

B03

Utjämna skillnaderna i beskattning mellan lön och andra inkomster ................... 6

B04

Att behålla nuvarande skattefrihet för förmögenheter ........................................... 7

B05

Införa skatteregler som främjar privatpersoners sparande ..................................... 8

B06

Ränteinkomstavdrag ..................................................................................................... 9

B07

Lunchkuponger - ta bort förmånsbeskattning ....................................................... 10

B08

Dags att ta farväl av nyliberalismen, utveckla nya ekonomin för alla ................. 12

B09

Stoppa spelet med pensionspengarna...................................................................... 17

B10

Fondandelsägarnas inflytande ................................................................................... 20

B11

Hushållselen ska inte vara en marknadsbluffarnas lekstuga ................................. 22

B12

Avskaffa eller förenkla visum till Ryssland ............................................................. 27

B13

En ny Socialistinternational - ett sätt att slippa rodna........................................... 29

B14

Sverige ska inte vara i krig!......................................................................................... 30

B15

Få världens parlament att ha 50% av sina platser/tjänster besatta av kvinnor.. 34

B16

Autonomi för assyrierna i Irak .................................................................................. 35

B17

Afrikas sista koloni - Marockos fortsatta ockupation en skam och utmaning .. 37

B18

Israel - Unesco ............................................................................................................. 39

B19

Arbeta för bojkott, avinvesteringar och sanktioner mot Israel ............................ 41

B20

Aktivera fredsprocessen mellan Israel och Palestina ............................................. 43

B21

Ändra kommunallagen så att europeiska och utomeuropeiska invandrare behandlas lika angående den lokala rösträtten ....................................................... 47

B22

Ett jämställt språk i Sverige och världen ................................................................. 49

B23

Grunden för jämlikhet och jämställdhet, ett sekulärt samhälle ........................... 50

B24

Individualisera föräldraförsäkringen ........................................................................ 52

B25

Förändrade regler för de som tidigare haft sjukersättning.................................... 54

B26

Stärkt skydd för den personliga integriteten ........................................................... 56

B27

Vapenexporten ............................................................................................................ 58

B28

Mäns våld mot kvinnor .............................................................................................. 60

B29

Hur komma till rätta med mäns våld mot kvinnor ................................................ 61

B30

Nolltolerans mot sexuellt våld i Sverige och världen ............................................ 63

B31

Sänkt rösträttsålder till 16 år ...................................................................................... 64

B32

Likhet inför lagen - en demokratifråga .................................................................... 66

B33

Körskola i fängelset .................................................................................................... 69

B34

Skydd enligt barnkonventionen till barn till papperslösa ..................................... 71

B35

Barnkonventionen ...................................................................................................... 73

B36

Straffsatser och åtalsunderlåtelser ............................................................................ 75

B37

Överförmyndarspärrat konto .................................................................................... 77

B38

Att utreda förutsättningarna för lagreglering av uppdrag och ansvar inom folkhälsoområdet .............................................................................................. 79

B39

Legala kön .................................................................................................................... 82

b r e n o i t Mo

12 0 2 e t Ăś Ă…rsm

lm o h k c o t S i a n r e t a r k o m e d l Socia

Motion B01

Skuldkrisen i Euro-området Bernt Collin

Inom euroländerna så utvecklas produktiviteten mycket olika. Tyskland och den nordliga delen av valutaunionen, har en positiv utveckling, i Sydeuropa står det still och i flera länder fallande BNP och ökande arbetslöshet.

I en fungerande valutaunion så måste alla länder ha samma produktivitetsutveckling. Detta förutsätter att man har samma gemensamma regler för pensionerna, socialsystem, arbetsmarknaden, ekonomin etc. samt att man har en central budget för att snabbt korrigera ekonomin i de delar av valutaunionen som kommer efter.

Efter varje budgetsåtstramning i Grekland så faller BNP, allt fler blir arbetslösa och allt färre ska således arbeta ihop till statsbudgeten, en omöjlig ekvation. Det nya krislån som man nu tänker betala ut till Grekland skjuter bara den problematiken framför sig, och Grekland blir ännu mer skuldsatt. I skrivandets stund är statsskulden ungefär 360 miljarder euro.

Greklands konkurrenskraft är urholkad, och det finns två sätt att återskapa den. Interndevalvering dvs. internt sänkta löner och därmed priser eller att lämna euron och skapa en egen valuta som devalveras. Både alternativen är oerhört smärtsamma och innebär stora uppoffringar för det Grekiska folket.

För att underlätta för krisländer inom euroområdet borde EU centralt satsa stora belopp, för att skapa jobb i de utsatta länderna.

Jag yrkar att S tockholms Arbetarekommun arbetar för att EU ska ha en avsevärt större budget för jobbskapande åtgärder.

Bernt Collin Kungsholmens (S) förening har vid medlemsmöte den 17 november beslutat sända in motionen som enskild.

3

Utlåtande över motion B01 Arbetarekommunens styrelse är inte helt säker på att arbetslöshetsbekämpning sker bäst på europeisk nivå. Det finns också väldigt stora brister i det demokratiska inflytande i unionen. Bland annat av det skälet så är styrelsen skeptisk till att ge EU beskattningsrätt för att på så sätt öka unionens budget.

Arbetarekommunens styrelse anser däremot att man måste se över hur redan befintliga resurser fördelas inom unionen idag. Allt för mycket pengar läggs på ett föråldrat och orättvist jordbruksstöd.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

4

Motion B02

Omfördelningspolitik” SSU Kista

Det är viktigt att vi som parti har en ansvarsfull ekonomisk politik, vi behöver frigöra mer medel till välfärden. Det är också mycket viktigt att vi har ett folkligt stöd för vår ekonomiska politik och att vi visar att vi är beredda att sänka skatten för vissa grupper.

SSU Kista yrkar därför 1. att progressiv skatt på bonusar ska införas 2. att utökad progressivitet i skatteskalan som innebär lägre skatt för låginkomsttagare och högre skatt för höginkomsttagare införs 3. att förmögenhetsskatt införs 4. att arbetarkommunen ska anta motionen som sin egen 5. att arbetarkommunen driver frågan på kommande partikongress

Motionen antogs enhälligt på SSU Kistas medlemsmöte den 30/11-11

5

Motion B03

Utjämna skillnaderna i beskattning mellan lön och andra inkomster Unga S-kvinnor Rebella

Skatt efter bärkraft. Det har länge varit den bärande principen i det svenska inkomstskattesystemet. Den som har högre inkomster bidrar mer till det gemensamma än den som tjänar mindre. Men i dag har helt andra principer ersatt principen om skatt efter bärkraft . Istället har vi fått ett skattesystem där borgerlig moralsyn gjorts till skattepolitik.

Jobbskatteavdraget innebär att löneinkomster beskattas lägre än andra inkomster. Eller tvärtom, att andra inkomster beskattas högre än lön.

Problemet med detta är att skatt då blir en värdemätare på människors dygd och godhet. De som (just nu) har lönearbete ses som moraliskt goda människor som genom självdisciplin och hårt arbete gör gott i samhället.

Dessa individer belönas med lägre skatt (jobbskatteavdrag). De som (just nu) inte lönearbetar av olika anledningar ses som moraliskt sämre människor, eftersom de inte har självdisciplin och gör rätt för sig. Dessa individer bestraffas med högre skatt.

Jobbskatteavdraget är ett borgerligt genidrag, eftersom det gör skatten i sig till en bestraffning. Så ser inte vi Socialdemokrater på skatt. Vi ser att skatt kan användas till bra saker, och att skatt är helt nödvändigt för ett gott samhälle. Vi anser också att det är moraliskt rätt att det som har mer bidrar mer. Alltså kan vi inte ha en politik där vi anammar ”skatt är bestraffning”.

Hur vi ska utjämna skillnaderna i beskattning mellan lön och andra inkomster lämnar vi öppet. Kanske bör skatten på andra inkomster sänkas till samma nivå som lön efter jobbskatteavdrag. Kanske bör jobbskatteavdraget tas bort helt och hållet. Eller så är den bästa lösningen en kombination. Men det är helt klart att vi måste tillbaka till principen om skatt efter bärkraft. Om vi anammar politik som bygger på en annan moralsyn och människosyn än vår egen blir vi inte trovärdiga i väljarnas ögon.

Unga S-kvinnor Rebella yrkar att S ocialdemokraterna i Stockholms stad verkar för att utjämna skillnaderna i beskattning mellan lön och andra inkomster som föräldrapenning, sjukpenning, pension, a-kasseersättning och försörjningsstöd. Det är inkomstnivån som ska avgöra beskattningen, inte inkomstslaget.

Motionen antagen på Unga S-kvinnor Rebellas medlemsmöte den 28 november 2011.

6

Motion B04

Att behålla nuvarande skattefrihet för förmögenheter Leif Krafft

Förmögenhetsskatten avskaffades först av en borgerlig regering men återinfördes av den följande socialdemokratiska regeringen och avskaffades sedan återigen av alliansregeringen I den senaste socialdemokratiska budgetmotionen saknas förslag om att återinföra förmögenhetsskatten. Det finns dock starka skäl att tro att socialdemokratin egentligen syftar till att på sikt återinföra förmögenhetsskatten.

De rikaste personerna i Sverige behövde med de skatteregler som socialdemokratin småningom införde inte betala förmögenhetsskatt på stora delar av sina förmögenheter. Partiets trovärdighet skadas av detta förhållande.

Förmögenhetsskatten ledde i samhället till en utbredd skatteplanering, som inte främjade välfärden i Sverige. Förmögenhetsskatten medförde på sin tid också att mycket pengar fördes ut ur landet. Numera gäller det för staten Sverige att se till att kapital frivilligt stannar kvar i landet för att verka här. Skatteverket har uppgett att cirka 500 miljarder kronor har förts ut ur landet och inte beskattas här men fortfarande ägs av personer bosattas här. Man kan anta att även inkomsterna finns skattefritt i utlandet och kan användas för konsumtion av dessa kapitalägare.

I en globaliserad värld med fria kapitalrörelser blir konkurrensen om kapital mycket annorlunda än tidigare då kapitalutförsel kunde förhindras. En förmögenhetsskatt snedvrider kapitalanvändningen. En av de största skattefrågorna är hur den svenska skattebasen ska kunna bibehållas. En förmögenhetsskatt motverkar sparande i Sverige och inhemskt företagande.

I budgetmotionen (2022/12:Fi240) sägs: ”En god tillgång på riskvilligt kapital är avgörande i en innovationsdriven, kunskapsbaserad ekonomi. Vi vill införa ett riskkapitalavdrag för personer som investerar i ett nystartat bolag enligt den modell som föreslogs i den statliga Skatteincitamentsutredningen (SOU 2009:33). Utredningen föreslog att fysiska personer som mot betalning i pengar har förvärvat aktier i onoterade bolag ska kunna få skattereduktion. Aktierna ska ha tecknats vid bildande eller vid nyemission. Skattereduktionen föreslås uppgå till 20 procent av det belopp som motsvarar betalningen. Skattereduktionen får dock inte överstiga 100 000 kronor per person och år”. En förmögenhetsskatt motverkar det nyss angivna syftet med riskkapitalavdrag.

Yrkande att arbetarkommunens årsmöte uttalar sitt stöd för den socialdemokratiska budgetmotionen såvitt gäller dess ställningstagande till avsaknad av förmögenhetsskatten.

Leif Krafft Östermalm Gärdets Socialdemokratiska förening har vid sitt medlemsmöte 2011-11-23 beslutat att skicka in motionen som motionärens egen.

7

Motion B05

Införa skatteregler som främjar privatpersoners sparande. Östermalm-Gärdet socialdemokratiska förening

Samhället träder inte in i varje besvärlig situation och undanröjer ekonomiska svårigheter. Varje person bör därför skaffa sig och ha en ekonomisk buffert i form av ett sparkapital. Detta kan den enskilde enklast åstadkomma genom banksparande.

Staten kan främja sparande genom att ge varje person ett skatteavdrag som gör att räntor d v s kapitalavkastning inte beskattas.

Storleken av ett sådant avdrag får diskuteras särskilt. Det kan som exempel erinras om att 1971 medgavs en skattskyldig person ett sparavdrag på 400 kr vilket i dagens penningvärde skulle kunna motsvarar ungefär 2 500 kronor.

De låga bankräntor som för närvarande lämnas av bankerna kompenserar sällan inflationen. När dessutom det ska betalas skatt på bankräntorna minskar värdet ännu mer.

Det borde kunna vara en socialdemokratisk politik att främja den enskildes sparande. Det är välkänt att många personer hamnar i stora svårigheter när de drabbas av oväntade utgifter för t ex retroaktiv hyra, tandvård eller sjukdomar.

Yrkande att a rbetarkommunen kräver av partiets riksdagsledamöter från Stockholm att de verkar för ett det införs ett sparavdrag vid inkomsttaxeringen,

Leif Krafft Östermalm Gärdets Socialdemokratiska förening har vid sitt medlemsmöte 2011-11-23 beslutat att skicka in motionen som föreningens egen.

8

Motion B06

Ränteinkomstavdrag Örby Socialdemokratiska Förening

De flesta av oss har både ränteinkomster och ränteutgifter. Ränteutgifterna subventioneras med ränteavdrag, som har till syfte att göra bostäder fler och lättare att ha råd med de som redan finns. Ränteinkomsterna är vanligen mindre, på dem betalar vi skatt.

Att många inte sparar, har delvis att göra med att de har stora lån, det lönar sig då bättre att amortera än att spara på annat sätt. Andra anledningar kan vara låga inkomster och att man prioriterar inköp till hushållet.

Men att spara är ändå bra, eftersom det gör att individen får större möjligheter att parera kortsiktiga förändringar i den ekonomiska situationen. Det gör även att man kan fatta mer rationella beslut, eftersom man inte behöver ta lika stor hänsyn till exempelvis giffeneffekter eller marginalpriseffekter.

Ett i kronor begränsat ränteinkomstavdrag skulle göra det mer gynnsamt att spara, för personer som sparar lite. Ofta är dessa personer som levt längre än genomsnittet och som har ett arbete. Visserligen skulle personer med höga inkomster och en stor familj kunna sprida sparandet inom familjen, men det skulle ändå förmodligen ge goda effekter på sparandet.

Personer med möjlighet att välja inkomstslag skulle även kunna gynnas.

Fördelningseffekterna av ett sådant avdrag skulle dock göra att folket fick en fördel gentemot storfinansen. Personer med små ränteinkomster skulle gynnas. De 10 % med lägst inkomst över 0, är som regel nettosparare. Det skulle även gynna unga som sparar ihop till de 15 % av köpeskillingen som behövs vid köp av en bostad eller den som vill starta småföretag.

Därför yrkas: 1. att motionen bifalles 2. att mötet verkar för införande av ett ränteinkomstavdrag 3. att motionen sänds vidare till riksdagsgruppen.

Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2011-10-25 beslutade att bifalla motionen.

9

Motion B07

Lunchkuponger – ta bort förmånsbeskattning Grekiska Socialdemokratiska småföretagare föreningen Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby

Från årsskifte kommer den nya momslagen kring restaurang besök att trädda kraft. Förslagets syfte i sig är positiv, man vill öka sysselsättningen genom att halvera moms på mat och därmed sänka priset för konsumenten och därmed sysselsättningen inom branschen.

Problemet är att många restaurangen inte kommer att justera sina priser gentemot konsumenten utan kommer att behålla den extra viningen i företaget. Det skulle med andra ord inte öka sysselsättning som man tänkte.

Om man däremot tar bort förmånsbeskattningen för rikskuponger så att företag kan köpa lunchkuponger och erbjuda det till sina anställda utan extra förmånsbeskattning och att det skulle vara avdragsgillt för företaget som en kostnad då skulle blir det en attraktiv förmån som man skulle kunna erbjuda sina anställda. Detta skulle generera både ökade restaurangbesök och ökade arbetstillfällen.

Arbetstagare får tillgång till en bra måltid, sysselsättning kommer markant att öka i restaurang- branschen samt att arbetslösheten kommer att minska.

Med anledning av ovanstående yrkar vi: 1. att förmånsbeskattning på rikskuponger avskaffas 2. att kostnaden blir avdragsgill för företag

Christos Meletis Motionen är behandlad och antagen som sin egen av Grekiska Socialdemokratiska småföretagare- förening vid medlemsmötet den 20 november 2011 Motionen är behandlad och antagen av Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby den 22 november 2011

10

Utlåtande över motion B02, B04, B05, B06 och B07 För att ett skattesystem ska fungera så måste det finnas ett brett folkligt stöd för det. För att uppnå det så anser styrelsen att det finns vissa principer det måste följa. Det måste vara tydligt och begripligt, alla måste kunna förstå hur skatterna beräknas och tas in.

Det måste vara konsekvent och rättvist. Inkomster ska beskattas lika oavsett vilken typ av inkomster det är och det måste vara objektiva premisser som är lika för alla som avgör hur mycket du ska få vara med och bidra. Det är också ett måste att systemet inte är korrupt och att pengarna används på ett effektivt och klokt sätt. Det är därför viktigt att det finns en effektiv kontroll i systemet som minimerar möjligheten att skattefuska och att skattepengarna används till vad de är avsatta för och inte tillåts försvinna ur systemet på grund av korruption och privata aktörer som skor sig.

Ett skattesystem bör också utformas så att det har en utjämnande effekt och på så sätt vara en del i ett system för minskade klassklyftor. Därför tycker styrelsen att det är viktigt med progressiva skatter.

Styrelsen är däremot skeptisk till olika form av subventioner i syfte att styra olika konsumtionsmönster. Syftet med en klassutjämningspolitik är för att skapa maximal frihet åt alla och då bör inte samhället gå in och styra i den enskildes konsumtion.

Bara i de fall där det kan finnas en tydlig samhällsvinst som gagnar alla är det rimligt att ha skatter och subventioner för att styra konsumtionsmönster. Till exempel för att minska miljöpåverkan.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla andra att-satsen i motion B02 2. att bifalla tredje att-satsen i motion B02 3. att anse motion B02 i övrigt besvarad 4. att bifalla motion B03 5. att avslå motion B04 6. att avslå motion B05 7. att avslå motion B06 8. att avslå motion B07

Beslut:

11

Motion B08

Dags att ta farväl av nyliberalismen, utveckla nya ekonomin för alla!

Farsta Socialdemokratiska Förening

Under snart tre decennier har de flesta länder och även Sverige till stor del tillämpat de neoliberala ekonomernas teorier. Resultatet är ständigt återkommande ekonomiska kriser och ett sönderfallande välfärdssystem. Det är hög tid att ta farväl av neoliberalismen eller nyliberalismen som den också kallas och återskapa ett solidariskt samhälle.

De senaste åren har medierna regelbundet presenterat nyheter om ekonomiska kriser bland EU:s medlemsstater och USA. I rask takt har s k räddningspaket och budgetöverenskommelser presenterats och strax därefter har ”marknaden” via ratinginstitut, börser och välkända nyliberala ekonomer reagerat negativt och krävt mera åtgärder och reformer. I klartext försämringar som i slutändan ska betalas av skattebetalarna och drabba medborgarna.

Dessa ”marknadens” aktörer har på ett eller annat sätt gjort tummen ned och krävt mer omfattande utförsäljningar av gemensamma tillgångar och ännu kraftigare nedskärningar av anslagen till olika välfärdssystem. Den som lyssnar till någon ledande bankekonoms analyser kan lätt få intrycket av att det diffusa begreppet ”marknaden” är vår världs motsvarighet till de ”svarta hålen” i universum. D v s en anonym omättlig kraft eller ett okontrollerbart odjur ur någon fabel som glupskt slukar och förgör all materia som kommer i dess väg och som ständigt måste matas med nya mänskliga uppoffringar för att hålla sig lugn.

Nationalekonomi = politisk ekonomi Men nu är inte nyliberal ekonomi så mytisk och ödesbestämd som dess företrädare försöker ge sken av. Tvärtom är det inte så länge sedan som nationalekonomi benämndes vid dess rätta namn, politisk ekonomi.

Sedan dess har främst de nyliberala ekonomerna försökt att framställa nationalekonomi som en vetenskap jämförbar med naturvetenskap och ibland nästan som oantastbara fakta. Men politisk ekonomi är alltjämt en uppsättning teorier och värderingar som inte är en samling värdeneutrala sanningar. Tvärtom så grundas alla ekonomiska teorier på avsändarens politiska värderingar och målsättningar.

För att leda sina teorier i ”bevis” brukar nyliberala ekonomer skapa olika teoretiska modeller, en välkänd sådan är jämviktsarbetslöshet eller NAIRU, Non-Accelerating Inflation Rate-of-Unemployment. Det var en av den neoliberale ekonomens Milton Friedman:s teoretiska hörnstenar. Men att det betyder att stora delar av den arbetsföra befolkningen konstant ska hållas utanför arbetsmarknaden i en fattigdomstillvaro nämns inte så gärna högt och tydligt av de nyliberala opinionsbildarna från näringslivet och politiken.

Andra hörnstenar i den neoliberala idealvärlden är att bank- och finansmarknader ska oreglerade. En neoliberal ekonomisk teoretiker som förfäktat detta är Friedrich von Hayek. Pengar ska kunna skapas av och lånas ut

12

för konsumtion och bostadsköp utan några högre krav på likviditet hos de banker och institutet som lånar ut kapitalet. Tidigare gemensamma välfärdstjänster ska utföras av vinstdrivande företag och betalas via avgifter och/eller skatter. Staten ska bara vara en s k nattväktarstat som rymmer försvar, polismakt och domstolar.

I vardagslivet kan vi möta denna utveckling på snart alla samhällsarenor främst i form av en skenbar valfrihet. Vi har numera begränsade möjligheter att vara samhällsmedborgare med undantag av de allmänna valen vart fjärde år. Istället har vi reducerats till kunder som ska välja mellan olika alternativ vare sig det handlar om elleveranser, apotek eller välfärdstjänster. På den så kallade välfärdsmarknaden blir alternativen allt oftare å ena sidan en anorektiskt nedbantad kommunal verksamhet eller en vinstmaximerande privatägd aktör. De som får betala priset för denna valfrihetsillusion i form av sämre arbetsvillkor och välfärd är personalen respektive brukarna.

Denna utveckling från medborgare i en demokratisk stat till kunder på en krämarmarknad förstärks av mediernas ständiga okritiska flöde av artiklar som ska lära oss att göra de rätta individuella valen när det gäller försäkringar, pensioner och skolor.

Nyliberaler vår tids geocentriker Numera råder nästan en andlig stämning när de neoliberala ekonomerna eller dess lojala megafoner bland politiker och ekonomijournalister framträder och ska beskriva vad som krävs för att hålla ”marknaden” på gott humör. Lösningen består i nästan 99 procent av att göra likadant igen och gärna ordinera mer av samma ”medicin”, även om utvecklingen hitintills gått överstyr. Lite elakt kan de liknas vid pyromaner som rekommenderar att en eldsvåda bäst släcks med mera bensin.

För att finna ett exempel på en historiskt lika halsstarrig grupp av s.k. experter, så får vi gå tillbaka nästan fyrahundra år till dåtidens kyrkliga ledare som envist höll fast vid den geocentriska världsbilden. De ansåg att jorden var universums mitt och att solen och alla andra himlakroppar cirkulerade runt vår värld. Lika avvisande som prästerskapet var då till den mer korrekta heliocentriska världsbilden med solen i centrum av vår galax är dagens nyliberalt troende till andra lösningar än de gamla nyliberala lösningarna såsom utförsäljning och nedskärning av offentliga verksamheter. Det är därför dags att börja tala om andra mer solidariska och långsiktiga lösningar som sätter alla människors och miljöns behov framför det rika fåtalets vinstmaximeringar.

Tre decenniers kriser Efter flera decenniers nyliberal dominans över ekonomi och politik är det intressant att summera vad som hänt efter den ekonomiskt lugna perioden 1945 – 1971. När den s.k. dollarkrisen bröt ut 1971 så var den ett resultat av att USA finansierat sin krigsföring i Vietnam med dollar vars värde garanterades av andra industriella länder. Efter att USA med Richard Nixon i spetsen lämnade Bretton Woods-systemet så utbröt s k stagflation, d v s inflation och samtidigt en stagnation med stigande arbetslöshet som följd.

13

Snabbt dödförklarades Keynes (och i Sverige även Stockholmsskolans) ekonomiska teorier. Istället blev det nyliberala lösningar som byggde på Milton Friedmans ”monetarism” samt Friedrich von Hayeks idéer om ”den fria marknadens spontana ordning” som torgfördes i land efter land.

Först ut var Storbritannien med Margaret Thatcher och USA under Ronald Reagan. Men även länder med socialdemokratiska regeringar trodde på de nyliberala recepten och följde efter.

Här kommer en kort och inte helt fullständig lista över exempel på olika ekonomiska kriser. De som märkts tydligt i Sverige är markerade med fetare typsnitt; • Sparbankskris i USA, 1985 • Börsfall i USA, 1987 • Stagnation i Japan, 1990 – 2000 • Fastighets- och valutakris i Sverige 1991-92 • Mexikokrisen, 1994 • Barings bank i konkurs, UK, 1995 • Asienkris 1997-98, • Hedgefonden LCTM i konkurs, USA, 1998, • I T-bubblan, Sverige, 2000-01 • Ekonomisk kris i Argentina, 2001 •F inanskris i Sverige och resten av världen, 2008- (den fortlever alltjämt i delvis ny skepnad) • Island, Irland, 2008• Grekland 2010 – • UK, Spanien, Portugal, Italien 2011 – • USA, 2011 – I skuggan av kriserna har även internationella organisationer som Internationella valutafonden, IMF och världsbanken, IBRD, OECD samt EU-kommissionen anammat de nyliberala ekonomiska lösningarna. Detta märks numera tydligt på analyser och krav som de har när det gäller att komma till rätta med exempelvis den ekonomiska krisen i Grekland och andra länder.

Trots att de nyliberala ekonomerna och dess stödgrupperingar inom politik samt media inte har några lösningar på de problem som deras egna teorier och modeller producerat och alltjämt reproducerar så vägrar de att ge upp. Envetet återkommer de med olika varianter på samma åtgärder/ försämringar efter varje kris.

Det finns andra lösningar Men det finns andra lösningar. När vi i den allmänna debatten åter börjar lyfta fram Keynes, Stockholmsskolan, regleringar, Tobinskatt o.s.v. För trots den nyliberala dominansen så har det pågått och pågår en idédebatt och teoribildning kring andra sätt att trygga ett solidariskt välfärdssamhälle.

Inte minst har miljörörelsen fört in nya perspektiv på begreppet tillväxt som måste beaktas när alternativ till nyliberalismens kollaps ska formuleras och förverkligas.

Ur ett svenskt perspektiv handlar det om att återskapa en statsbudget som är tydligt uppdelad på drift och långsiktiga kapitalinvesteringar. (En

14

sådan budget hade vi om än i en urlakad version t.o.m. 1977). Vi måste åter diskutera och pröva frågan om 6-timmars arbetsdag. Är det vägen för att klara arbetarrörelsens klassiska mål om full sysselsättning? Redan Marx och senare Keynes ansåg att kortare arbetstid i utbyte mot fritid skulle ge människorna en chans att utveckla sig kulturellt och få ett rikare liv.

Den socialdemokratiska alternativa statsbudgeten för 2012 och framåt visar tydligt på behovet av stimulanser i lågkonjunktur i form av ökade satsningar på infrastruktur, bostäder och en målinriktad satsning på utbildning. Detta är enda sättet att skapa fler arbetstillfällen och att öka anställningsbarheten för arbetskraften.

Ett stopp för fortsatt privatisering och utförsäljning av vård, skola och omsorg måste införas innan allt mer skattepengar försvinner via avancerade bolagskonstruktioner och skatteplanering. Innan kvalitén försämras för att ge utrymme för att vissa ska satsa på egenfinansierad välfärd med guldkant. Framtidens pensioner måste säkras genom att aktivt styra pensionsfondernas kapital till mer långsiktiga miljö- och infrastrukturinvesteringar samt sunt bostadsbyggande istället för dagens satsningar i diverse ”casinon” fyllda av aktier, hedgefonder, derivat, bankobligationer m.m.

Listan på önskvärda kursförändringar av den politiska ekonomin kan göras lång.

På det nationella och internationella planet finns det alternativa vägar att gå. Vid sidan av de nyliberala institutionerna finns det forskare inom olika discipliner samt många NGOs som har alternativa lösningar som måste studeras. Enbart i Sverige finns det många kunniga ekonomer, sociologer och andra forskare samt massor av politiskt och kulturellt aktiva medborgare som har alternativ till dagens nyliberalism och konsumism om vi lyssnar, läser och har en öppen dialog. Det är dags att ta farväl av nyliberalismen, utveckla ekonomin för alla, för det gröna folkhemmet!

Det handlar inte om att bara ta fram och kopiera de teorier som Keynes och Stockholmsskolan formulerade, snarare är det frågan om att utifrån dessa börja formulera en ”nykeynesianism” eller den ”nya Stockholmsskolan” som svarar mot dagens ekonomiska situation.

Hitintills har dock arbetarrörelsen avstått från att formulera ett heltäckande alternativ till de nyliberala modellerna. Detta har i sin tur skapat ett ekonomisk-politiskt tomrum som utnyttjats av högerextrema rörelser i många länder. De högerreaktionära grupperingarna har anklagat invandrare och flyktingar för att vara skyldiga till välfärdsförsämringar och den ekonomiska instabilitet som de nyliberala dogmerna skapat. I vårt eget land har denna tendens bekräftats av Sverigedemokraternas entré i Riksdagen.

Inom arbetarrörelsen har vi haft arbetarrörelsens ekonomiska råd, men sedan 2008 har intet hörts från den gruppen. Detta råd bör åter aktiveras och knyta till sig ekonomer, sociologer och andra personer som kan bidra till att formulera ett tydligt socialdemokratiskt alternativ till de nyliberala dogmerna.

15

Vi föreslår därför 1. a tt partistyrelsen återstartar arbetarrörelsens ekonomiska råds verksamhet i någon form 2. a tt denna motion lämnas över till detta råd som ett bidrag till den fortsatta debatten och arbetet 3. a tt representantskapet antar denna motion och sänder den till partistyrelsen och riksdagsgruppen.

Lars Bäck Gunnar Sandell Motionen antagen av Farsta S-förenings medlemsmöte den 12 oktober 2011.

Utlåtande över motion B08 Styrelsen håller med om att allt för mycket nyliberala tankeströmningar har fått inflytande på den ekonomiska politiken både i Sverige och i världen. Det är också problematiskt att många av de ekonomiska sanningar som finns betraktas som just sanningar och inte som de ideologiska ställningstaganden som de ofta är. Så även om styrelsen inte delar motionärens alla slutsatser och beskrivningar så tycker styrelsen att det är viktigt att vi på allvar måste diskutera ekonomisk politik och vad syftet med den måste vara.

Däremot så har arbetarrörelsens ekonomiska råd återupptagit sin verksamhet även om det har varit lite för tyst från dem. Styrelsen vill påpeka att den inte har någon formell rätt att överlämna motionen till rådet, i avseendet att kunna ställa krav på återrapportering, men motionen och utlåtandet kommer att sändas till rådet som ett bidrag till deras framtida arbete.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

16

Motion B09

Stoppa spelet med pensionspengarna Farsta Socialdemokratiska Förening

Först kommer ett orangerött kuvert från pensions-myndigheten, sedan en bunt med årsbesked om de tjänstepensioner du samlat på arbetsmarknaden. Sedan sitter du där och känner dig ofta lika lurad som deltagarna blir i ett bägarspel – hur kunde det bli så?

Spelet med pensionerna börjar alltmer likna det urgamla bägarspelet som du kan se här intill på målningen ”trollkarlen” av Hiereonymus Bosch (1450-1516). Spelet går ut på att en fingerfärdig person med hjälp av tre bägare och tre bollar förmår åskådare att satsa pengar på att gissa under vilken bägare som bollarna finns. Givetvis förlorar i slutändan den som satsat sina pengar i denna form av lurendrejeri Även i vår tid förekommer detta spel, dels på gator och torg sommartid, men numera påminner hanteringen av våra pensioner också om en form av bägarspel. Alla får vi våra pensionskuvert, dels ett orangerött och sedan en bunt med årsbesked för olika tjänstepensioner. Du öppnar dem och börjar läsa, den mer ambitiöse går in på pensionsmyndighetens hemsida och räknar ut sin framtida pension med hjälp av det program som finns där. Sedan ser du resultatet och undrar vart pensionspengarna tagit vägen.

Ingen trygg ålderdom Jag har personligen lyft på de tre pensionsbägarna; inkomstpension, premiepension och tjänstepension. Någon fjärde bägare märkt tilläggspension har jag inte eftersom jag är född efter 1953. Inte under någon av dessa bägare hittar jag någon ”boll” och därmed måste jag inse att jag förmodligen inte får någon ekonomiskt trygg ålderdom.

Min skepsis började gro redan i juni 1994 när den nya pensionsuppgörelsen mellan fem partier snabbt klubbades igenom i riksdagen. Inom arbetarrörelsen höjdes många kritiska röster samtidigt som borgerlighet och näringsliv var nöjda, då blev jag än mer misstänksam. Personligen insåg jag redan då att mina ATP-poäng i praktiken ”försvann”. Jag hade när riksdagsbeslutet togs hunnit arbeta och samla ATP i 20 år, men eftersom gränsen sattes till födelseåret 1953, så är min kommande pension enbart baserad på det nu gällande systemet.

Enligt en del pensionsexperter kan jag och mina generationskamrater samt efterföljande ”60-talister” i dagsläget se fram emot att få pensioner som i bästa fall motsvarar 40 – 45 % av nuvarande inkomst att jämföra med de 60 % som uppgavs vara målet när 1994 års pensionsuppgörelse presenterades. Många av dagens pensionärer har redan sett hur deras pensioner krympt när den så kallade bromsen slagit till och pensionerna krympt i värde.

Bortspelade pensioner på ”börskasinot” Vid sidan av detta har även fem olika pensionärsorganisationer uppmärksammat hanteringen av pensionerna, i den gemensamma rapporten, ”Pen-

17

sionssystemet, blev det som tänkt? Vad behöver göras?” som publicerades i april 2011. I den kritiseras bland annat de höga administrationskostnaderna som AP-fonderna har för att förvalta pensionskapitalet. Dessutom har ju pensionspengar också förlorats på ”börsroulette” i samband med den senaste finanskrisen. Enligt flera källor försvann ungefär 190 miljarder pensionskronor på detta sätt i samband med börsraset 2008, hur många som nu kommer att försvinna under den andra krisvågen, lär vi nog bli varse.

Till detta kommer de pengar som vi individuellt kunnat ”satsa” i olika PPM-fonder. Om AP-fondernas hantering påminner om roulette så erbjuder PPM-systemet lika många möjligheter att förlora pengar som det statliga Casino Cosmopol. De olika fonderna kan liknas vid black jack, roulette, texas hold em o s v det enda som verkar vara säkert är att pengarna förloras. PPM-kasinot erbjuder också spelautomater, men ”banditerna” är tvåarmade och sitter framför olika tradingskärmar och trollar bort pensionspengarna i en sofistikerad form av spelbolagens on-line-spel.

Inte heller avtals- och tjänstepensioner förvaltas på bästa sätt, minns exempelvis turerna kring AMF här om året. Dessutom förekommer också andra intressanta satsningar med pensionskapital, exempelvis har såväl sjunde AP-fonden som SPP köpt aktier i Tepco, det japanska kärnkraftbolaget som äger reaktorerna i Fukushima. Med all respekt för de mänskliga lidanden som detta kärnkraftshaveri orsakat, så kan vi inse att även en del svenska pensionspengar försvann i de radioaktiva rökmolnen ovanför reaktorerna i under våren 2011.

Dessutom publicerade Latinamerikagrupperna en rapport i september 2011 nya fakta om hur AP-fonderna placerar i mängder av tveksamma företag som bedriver såväl miljöförstöring som inhuman personalpolitik etcetera. Ungefär samtidigt sa den moderate finansmarknadsministern Peter Norman i en radiointervju att han även kunde tänka sig att pensionsfonderna skulle få placera i råvaruhandeln. Det skulle innebära att svenska pensionssparares pengar skulle kunna bidra till att press upp och ned priser på exempelvis jordbruksprodukter och bidra till att slå ut lantbrukare i utvecklingsländer ännu mera än vad som redan sker.

Den senaste tiden har vi också nåtts av beskedet av att det finns svenska pensionspengar i diverse s.k. riskkapitalbolag som numera är kända för att bl. a. erbjuda tveksam äldreomsorg. En välfärdsverksamhet som betalas av skattemedel och som genererar stora vinster som undgår beskattning genom koncerninterna lån med höga räntor.

Gärna pension men först en rejäl utredning Det är sammanfattningsvis hög tid att stänga kasinot och se över pensionssystemet innan alla pensionspengar försvunnit i vår tids bägarspel. Personligen skulle jag hellre se att mina pensionspengar satsades i bostadsbyggande, infrastruktur och miljövänlig teknik. Rätt konstruerat skulle det kunna vara ett långsiktigt system, en investering med stabil avkastning, (trygg pension), som också skulle kunna ge exempelvis ungdomar och andra bostadssökande en chans till boende och samtidigt dämpa bostadsspekulation.

18

Så inga flera Quick-fix-beslut i riksdagen som bara innebär att våra pensionspengar spekuleras bort i tveksamma så kallade värdepapper som i slutändan ger lika stor vinst som bägarspelet gjort de senaste 500 åren.

Istället är det dags för partiet att ta initiativ till en ny pensionsutredning som syftar till att skapa ett långsiktigt hållbart pensionssystem där fokus är att använda pensionspengarna till långsiktiga och samhällsekonomiskt sunda investeringar som ger en stabil avkastning, pension.

Jag föreslår därför; 1. a tt socialdemokraterna i Farsta antar denna motion som sin egen och sänder den till representantskapet 2. att representantskapet antar denna motion som sin egen och sänder den till partistyrelsen 3. a tt partistyrelsen tillsätter en arbetsgrupp som får i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett framtida pensionssystem där pensionskapitalet används till långsiktiga samhällsnyttiga investeringar istället för dagens kortsiktiga spekulationer i tveksamma värdepapper, såsom aktier, bankobligationer, hedgefonder och liknade s k finansiella instrument.

Lars Bäck Motionen har behandlats och antagits av Farsta S-förening på sitt möte den 27 november 2011.

Utlåtande över motion B09 Styrelsen håller med om att nuvarande pensionssystem inte håller måttet.

Det kommer förmodligen inte att kunna se till att framtida generationer får en vettig pension. Nuvarande system förenar också lite av det sämsta från två världar: byråkratin och ofriheten i ett stort offentligt system med stora risker för den enskilde som man hittar i privata lösningar. Man kan också starkt ifrågasätta på vilket sätt pengarna i de olika fonderna används och också ställa sig frågan varför inte fonderna till större del utnyttjar det inflytande som de skulle kunna ha.

Styrelsen tycker att det är viktigt att socialdemokratin tar initiativ till en genomtänkt och långsiktigt hållbar pensionsreform. Detta arbete är redan påbörjat.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

19

Motion B10

Fondandelsägarnas inflytande Ulf Holmlund

Många av oss sparar i fonder, vare sig vi vill eller inte. Fonderna i sin tur äger aktier vilket innebär andelar i företag. Dessa företags syfte är naturligtvis att göra så stor vinst åt ägarna som möjligt, med så liten risk som möjligt är. Inte sällan kontrolleras fonderna av stora banker. Bankerna ger företagen lån, där de ställer villkor hur företagen skall skötas, men de röstar även med de aktier som de företräder på företagens stämmor. Detta innebär starka maktpositioner, som inte alls har någon solid grund i deras mandat som betalnings och kreditgivare.

Swedbank har genom att vara kontrollerad av sparbanksstiftelserna ett visst inflytande som de utnyttjar gagnfullt, om än sparsamt. En liknande situation finns i Folksam där bolaget ägs av spararkollektivet. AP-fondernas begränsade mandat nyttjas. Ofta väljer svenska bolag att följa FN:s principer för hållbara investeringar (UN PRI). Men det räcker inte.

Fondandelsägarna borde ges rätten att besluta hur fonden skall rösta, vid enskilda tillfällen, men även ges inflytande över deras investerarkoder.

Alla kanske inte vill rösta vid alla tillfällen (det blir jättemånga), men att ändå kunna utöva ett inflytande skulle vara demokratiskt. Genom att hålla elektroniska omröstningar skulle andelsägarna kunna ges möjlighet att själva besluta vem som väljs till stämman och vilka som företräder dem.

De skulle kunna ge specifika direktiv. När en majoritet av de som röstat om hur fonden skall rösta, kunde fonden antingen helt rösta som majoriteten, eller låta majoriteten av dess röster minus de som motsatt sig beslutet rösta för förslaget. En annan möjlighet vore att ge specifika representanter rätten att företräda spararkollektivet på stämman. Sammantaget skulle dessa företagsdemokratiska åtgärder göra att det folkliga inflytandet stärks över företagen. Detta är långt mycket bättre än helt blint lämna över pengarna till okända, vilket är fallet idag. Någonstans måste man gripa tag i verkligheten för att söka förändra den – vår politik handlar om demokrati även i det ekonomiska livet.

Därför yrkas: 1. att motionen bifalles 2. att fondandelsägare i lag ges rätten att rösta om hur fonden skall agera 3. att motionen sänds vidare till riksdagsgruppen

Ulf Holmlund Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2011-10-25 beslutade att avslå motionen och skicka den till Stockholms partidistrikts representantskap som enskild

20

Utlåtande över motion B10 Styrelsen delar motionärens inställning om att man måste öka det demokratiska inflytandet över våra gemensamma sparfonder. Däremot är inte styrelsen helt säker på att det bäst görs genom att man i lag låter alla andelsägare ska rösta om det.

Styrelsen tycker också att vi som folkrörelse borde bli mer aktiva i vårt ägande och se över var vi placerar våra pengar och också börja väga in det inflytande som de kan ha och inte alltid bara se till hur mycket avkastning vi kan få.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

21

Motion B11

Hushållselen ska inte vara en marknadsbluffarnas lekstuga Sätra socialdemokratiska förening

Genom avregleringen av elmarknaden har det, som tidigare var en allmän nyttighet till ett pris alla hade råd med i sina hem, blivit ett marknadsspel med för hushållen konstant stigande priser. Den el som flyter genom nätet har tillkommit med gemensamma ansträngningar att förvandla vår naturresurs vattenkraft till motorn som bokstavligen drev industrialiseringen, moderniserade våra hem och skapade en materiell bas för den allmänna välfärdspolitiken.

Den ”billiga” elen var avgörande. Detta illustrares av att eldistribution och elproduktion var en viktig angelägenhet för kommunerna att säkerställa och tillhandahålla medborgarnas el till ett så bra pris som möjligt, enligt självkostnadsprincipen.

Stockholms Stad insåg tidigt betydelsen av detta och investerade rejält i såväl delägarskap i vattenkraft liksom i utbyggnaden av distributionsnätet i staden, vilket man ägde till 100%. Alla hushåll fick el till ett och samma pris. Stockholms Elverk ägde också andelar i Forsmarks kärnkraftverk .

Det fanns innan avregleringarna påbörjades ett allmänt välfungerande elförsörjningssystem i landet till mycket rimliga priser som egentligen alla var nöjda med. Varför man skulle ändra på detta kan tyckas obegripligt.

Det har också forskarna Per Högselius och Arne Kaijser belyst sin rapportbok ”När folkhemselen blev internationell”. Ur denna bok har jag hämtat inspiration och faktauppgifter. Vid direkta citat anges de som ”…..”(PH&AK, sid..)..

När den nyliberala vågen nådde elförsörjningen kom också Stockholms stad att hänga på.

Man inbillade sig att det skulle gå att skapa kapital och värden för staden genom att sälja av delar av elkraftstillgångarna.

Tyvärr, föll även socialdemokraterna för dessa locktoner och var till och med ledande att driva på avvecklingen inte bara av vattenkraftsresurserna utan så småningom praktisk taget all gemensamt ägd energi och distribution, t o m fjärrvärmen.

Att detta var ett fatalt politiskt misslyckande kan ingen bestrida.

Istället för att gråta över spilld mjölk gäller det för socialdemokraterna i Stockholm att ta ett särskilt stort ansvar för att få till stånd en annan sorts elmarknadspolitik i alla medborgares intressen.

Som PH&AK, sid292-295, visar stagnerade elkonsumtionen i mitten av 1980-talet och har så i stort sett varit ungefär oförändrad totalt sett i ca 20 år. Och min gissning är att Sveriges elkonsumtion har passerat zenit och kommer att ligga kvar där, vilket också antyds av PH&AK. Slutsatsen man kan dra av detta är att hushållens elkonsumtion knappast kommer att öka

22

i någon nämnvärd utsträckning framöver. De ständiga prisökningarna på kWh och fasta abonnemangen har alltså i huvudsak varit övervinster i systemet som producenterna och staten tillgodogjort sig utan någon skälig motprestation i form av billigare distribution, ökad leveranskapacitet vid belastningstoppar etc. Följaktligen finns det utrymme för rejäla prissänkningar i varje fall för den vanliga hushållselen.

Med hushållsel menar jag här sådana elabonnemang som man har i sin bostad och i sitt fritidshus som ej omfattar elvärme. I Sverige finns ca 2,5 miljoner bostäder i flerfamiljshus och ca 2 miljoner bostäder i småhus. All dessa har ett elabonnemang. I mer än 3miljoner bostäder har man vad som här kallas hushållsel, där den årliga förbrukningen vanligen är mindre än 5000 kWh. Och den förefaller att vara i sjunkande. Om nu hushållen är måna om att vara försiktiga med sin elförbrukning är det orättvist att de ska straffas med höjda eltariffer, vilket kan konstateras sedan avregleringen.

Vad som här kallas hushållsel inkluderar inte fast installerad direkt eller indirekt elvärme. När el är den huvudsakliga uppvärmningsmetoden eller direkt involverad bör denna el inte kunna ingå i hushållselen utan ha ett eget abonnemang skilt från hushållselen. För värmeel och andra elabonnemang t ex till företag kan det nuvarande systemet vara detsamma. Anledningen till denna uppdelning är att hushållsel ska betraktas som del av boendet precis som vatten och telefon, sophantering etc och därmed inte direkt lyda under ”marknadslagarna”. Boendet har, som bekant, en dimension av social rättighet.

Som exempel på prisutvecklingen kan tas kWh-priset för lägenhetsabonnemang. Från 2000 till 2011 ökade genomsnittspriset från 24,6 öre/kWh till 75,0 alltså en tredubbling. Detta är beräknat som ett ovägt medelvärde för alla typer av lägenhetsabonnemang, enligt SCBs databas. Dessutom ökade överföringsavgiften för samma period från 40,8 öre till 59,1 öre.

Varför? Dessa priser är alltså utan skatter. Skatternas är proportionella mot förbrukningen och har en konstruktion som innebär skatt på skatten alltså en slags progressiv beskattning. Prisexemplet berör ca 2,5 miljoner hushåll men prisökningstakten är likartad för småhusbostäder. Elen flyter i våra ledningar och automatiskt genom bank- och finanssystemet skapar den tyst och stilla ett ökande vinst- och skatteflöde. Det är som ett trolleri av Gudar, där oligopolkapitalets vinstgenerator också är statens skattefogde.

Ett genomsnittligt hushåll har en elkostnad på ca 11 000 om året enligt SCBs Hushållens kostnader (HUT). Av detta är uppskattningsvis mer än hälften elbranschens vinster och statliga skatter. Västentligt minskande elkostnader för hushållen skulle minska bördan av de ökande boendekostnaderna. För våra stora städer skulle det inte vara mer än skäligt med tanke på den roll städerna hade i bortspelandet av kontrollen över den elförsörjning man tidigare hade byggt upp.

23

Vad ska då målet vara? T ex ALLA hushåll i hela Sverige betalar ett och samma kWh-pris, inkl skatter och allt.

Avsikten är naturligtvis att detta ska vara ett lägre totalt kWh-pris än dagens för praktiskt taget alla hushåll. Detta är fullt tekniskt genomförbart utan några speciella tekniska omställningar. Genom att avläsningssystemet för el är helt digitaliserat och automatiserat finns ohyggligt mycket data om elförbrukning och elproduktion och eldistribution. Det är närmast en räkneövning att fastställa vad som ska vara ett ”rimligt” genomsnittligt hushållspris inkl allt När elproducenter och andra kommer dragande med att detta inte låter sig beräknas ljuger dom, försöker bluffa eller bara söker förhindra insyn i deras Vinst/Skattekälla. Man ska veta att uppbyggnaden av det elsystem som nu finns för hela svenska elmarknaden är en skön systemteknisk konstruktion man inte gärna vill rubba – men givetvis kan utvecklas till gagn för landets alla hushåll. Det handlar om politik – att vilja. kWh-priset för hushållen fastställs årligen genom förhandling mellan ”parterna” på sedvanligt sätt enligt den svenska modellen. Priset baseras på en slags genomsnittlig produktionskostnad + en rimlig andel av elförlusterna i nätet som helhet samt ett investeringsbidrag för underhåll av och utveckling av distributionsnätet men inget utrymme för vinstuttag som ej bygger på effektivisering av distribution och produktion.

Inledningsvis borde det inte vara omöjligt att man skulle kunna ha ett fast elpris för hushållen i nivå eller något under de priser som betalas vid t ex 3-årsavtal för elvärme, d v s ca 60 öre.

Vad gäller nätavgifterna, d v s kWh kostnaden för distribution, så är dessa av många delar och kan vara mycket olika i olika delnät. Man kan t ex förutsätta att de genomsnittliga nätverkspriserna, som SCBs statistik speglar, också ger en bild av att man tjänar pengar på om man har ordning på sitt distributionsnät. Bostadssektorn förbrukar ung 1/4 av landets el men betalar 1/3 av nätavgifterna. En rimligare nivå för hushållsel vore 25 öre istället för 59,1 öre. Ägare av distributionsnät (400V nät) skall ha lagstadgad skyldighet att tillhandahålla hushållselsabonnemang för de som så önskar. För elproducenterna ska gälla skyldighet att tillhandahålla hushållsel i andel med deras produktionskapacitet. Systemet måste garantera att om hushållen sparar el och minskar sin förbrukning skall det komma dem till del och inte bakvägen leda till prishöjande effekter. Effektiviseringar i distributionsnät ska också hushållen få del av via lägre kWh-pris i nästkommande prisförhandling.

En stor del av elkostnaden är för många hushåll den fasta avgiften. Att föreställa sig att här ha enhetstaxa över landet är svårt. De fasta avgifterna är i de flesta fall omotiverat höga och någon sänkning av dessa när nu all avläsning och administration är heldatoriserat verkar inte ha förekommit. Skillnaden mellan tätort och glesbyggd är mycket stor. Att detta avgiftssystem måste regleras så att inte omotiverade stora avgifter ska

24

drabba hushållen är givet. Avregleringen skapade de problem vi i dag har på elmarknaden. Att ändra lite i denna ordning är inte lätt. Att däremot befria alla landets hushåll från tvånget att välja vilken leverantör man ska ha, ta bort allt krångel och orättvisor, göra det förutsägbart vad som gäller och framförallt kunna garantera ett fast lågt elpris förtjänar landet. Invändningar och svårigheter kan man alltid hitta på. Men den, som kan räkna och vill något är inget omöjligt.

Vad kan då socialdemokraterna i Stockholm göra?

Man kan börja diskutera med Fortum om att man vill ha ett lägre el-pris för kommuninnevånarna, då man tycker att de tar ut för höga nätavgifter för den svaga service de har. Vidare tycker man inte att folk och företag ska ha så höga elpriser längre, då Fortum redan fått tillbaka vad de gav för Stockholms Energi. Och sist men inte minst prata, med andra stadskommuner om samordnade aktioner om själva idén med ett gemensamt el-pris för alla hushåll. Detta kan vara en bra valfråga bland andra ”omoch friregleringar”.

Sammanfattningsvis yrkas att Arbetarekommunen verkar för 1. a tt ALLA hushåll i hela Sverige ska rätt till att få sin hushållsel till ett fastställt och av staten garanterat kWh-pris, inkluderande nätavgifter, skatter och allt, samt att den fasta abonnemangsavgiftens skälighet skall kunna prövas genom särskilda regler eller lag.

2. att partiet i Stockholm tar initiativ till att uppta diskussioner med Fortum om deras elprissättning för hushållen för att åstadkomma förändringar i motionens riktning genom att utöva konsumentmakten för medborgarna.

3. att motionen överlämnas till kf-, lf- och riksdagsgrupperna..

Björn Magnusson

Motionen antagen som Sätra socialdemokratiska förenings egen på möte 2011-11-20

25

Utlåtande över motion B11 Styrelsen delar uppfattningen om att det finns stora problem på dagens elmarknad bland annat med en skenande prissättning. Det finns stor anledning att se över olika sätt att reglera den på. Däremot så tycker inte styrelsen att staten ska gå in och fastslå prissättningen för elen. Det finns en poäng i att folk betalar för vad den kostar att producera och då också minskar sin konsumtion när den är dyr och oftast omiljövänlig.

Men styrelsen menar att det finns andra vägar att gå. Bland annat så borde man ta initiativ till att utnyttja vårt gemensamma ägande i Vattenfall för att styra om till mer miljövänlig produktion. Vi borde också se över möjligheterna till gemensamt producerad energi utan ett stort vinstintresse.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå motionen 2. a tt ge kommunfullmäktigegruppen i uppgift att se över möjligheterna till gemensam miljövänlig energiproduktion i stadens regi

Beslut:

26

Motion B12

Avskaffa eller förenkla visum till Ryssland Kungsholmens socialdemokratiska förening

Genom Schengenavtalet kan vi enkelt resa över stora delar av Europa.

Vill vi besöka Östersjöns största metropol S:t Petersburg så måste vi ha ett krångligt visum, med inresedag utresedag samt ett intyg från hotell eller där man ska bo att allt är bokat. Ett visum inklusive alla dokument kostar ungefär 650 kronor. Samma krångel gäller för ryska medborgare, när de tänker resa till Sverige.

Från rysk sida har man sedan länge önskat avveckla visumtvånget. Senast vid Putins besök i Sverige i april 2011 lär frågan ha varit uppe från rysk sida, men enligt uppgift så sade både Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt, nej till avveckling.

S:t Petersburg var i början på nittonhundratalet Östersjöns ledande metropol med två miljoner invånare. Nu är det 4,8 miljoner och med den snabba utveckling som sker så kommer S:t Petersburg snart att åter vara den ledande metropolen i Östersjöområdet.

Mellaneuropeer (tyskar, schweizare, österrikare mm) är idag betydligt mer framme och mer framgångsrika när det gäller kontakter och affärer med Ryssland.

Sverige och Stockholm som ligger så nära, missar en stor del av viktiga jobbskapande kontakter både för svenskar och ryssar när vi fortsätter att ha en rigid inställning till ett fortsatt visumtvång.

Det är hög tid att vi utvecklar våra kontakter i vårt närområde, även österut. En aktivare kontakt med Ryssland och ryska medborgare stärker freden samt utvecklar demokratin i hela regionen.

Jag yrkar 1. a tt vi Socialdemokrater i Stockholm aktivt jobbar för att avskaffa eller förenkla visum hantering vid resor till och från Ryssland 2. att vi Socialdemokrater i Stockholm mer aktivt samarbetar med motsvarande parti i Ryssland.

Bernt Collin Kungsholmens (S)-förening har vid medlemsmöte den 17 november beslutat sända in den som egen

27

Utlåtande över motion B12 Motionen argumenterar för att göra det billigare och enklare för Svenskar att få visum till Ryssland. Arbetarekommunens styrelse delar motionärens åsikt att det är viktigt att underlätta för rörlighet över Östersjön. Styrelsen anser dock att det ligger utanför vår kontroll att påverka Ryska myndigheternas bedömning och vad gäller EU:s viseringspolicy så har socialdemokratin sedan länge påtalat vikten i enlighet med motionärens intentioner.

Stockholms arbetarekommun har ett väl utvecklat samarbete med våra partivänner i Köpenhamn, Oslo och Helsingfors och detta behöver vi ständigt vårda för att tillsammans kunna möta de utmaningar vi socialdemokrater i de nordiska huvudstäderna har framför oss. Till detta har vi under föregående verksamhetsår utvecklat ett huvudstadssamarbete med Östra Jerusalem i syfte att stärka vårt systerparti och som ett led i vårt arbete för ett fritt Palestina med östra Jerusalem som dess huvudstad. Arbetarekommunens styrelse anser inte att det vore lämpligt att idag starta ytterligare ett samarbete på internationell nivå då vi samtidigt har många andra angelägna uppgifter framför oss för att stärka vår organisation och utveckla vår politik i syfte att vinna val 2014.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla första att-satsen 2. att avslå andra att-satsen

Beslut:

28

Motion B13

En ny Socialistinternational – ett sätt att slippa rodna S-föreningen S-2000

Bakgrund Styrdokumentet ”Declaration of Principles of the Socialist International” antogs vid den artonde kongressen i Stockholm, Juni 1989. Det består av sex kapitel: 1. Global förändring och framtida prospekt, 2. Principer (frihet, rättighet, solidaritet; demokrati och mänskliga rättigheter; socialismens natur), 3. Fred (en grundläggande värdering; initiativ för fred), 4. N ord och Syd (globalisering; den miljöpolitiska utmaningen; social kontroll och den teknologiska utvecklingen; nedrustning och utveckling), 5. U tformandet av det 21:a århundradet (politisk och ekonomisk demokrati; kultur och samhälle; mäns och kvinnors roll i det moderna samhället; en ny internationell kultur för politisk dialog; en ny modell för tillväxt; solidaritet mellan nord och syd); 6. M ed Socialistinternationalen mot ett universellt demokratiskt samhälle (enheten av internationell socialism; en ny demokratisk världsordning).

I socialistinternationalen ingår idag ett antal socialdemokratiska partier som, enligt Demokratiindex inte är fullvärdiga demokratier. Att samarbeta med dessa partier är inte bra ur ett trovärdighetsperspektiv.

Yrkande: Med hänsyn till ovanstående yrkar jag att S tockholms Arbetarekommun/Stockholms partidistrikt aktivt verkar för att Socialistinternationalen till alla delar uppfyller minst kap 2 och 5 i ”Declaration of Principles of the Socialist International” i annat fall bör partiet överväga andra lösningar.

Magnus Wicén S-2000 beslutade den 2011-12-01 att anta motionen som föreningens egen.

Utlåtande över motion B13 Arbetarekommunens styrelse delar motionärens oro, men vill för tydlighetens skull påpeka att det demokratiindex som hänvisas till i motionen avser stater och att det är fullt möjligt att i stater med lågt demokratiindex bedriva demokratisk verksamhet i demokratiska partier..

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

29

Motion B14

Sverige ska inte vara i krig!

Traneberg-Ålsten-Bromma Socialdemokratiska kvinnoklubb

Sverige har för första gången sen början av 1800-talet blivit en krigförande nation. Sverige är i dag i krig. Det förnekades länge men när regeringarna i Danmark, Tyskland och Storbritannien sa att deras soldater med samma uppdrag som de svenska var ute i krig och dödade så kunde den svenska regeringen inte fortsätta att förneka att vi nu är i krig.

Varför är det numera ingen politiker, som talar om fred? Alla tycks bara utgå från att krigsinsatser är nödvändiga. Varför är det så få som protesterar mot att Sverige är i krig i Afghanistan? Och varför var det så lätt att delta i NATO:s insats i Libyen? Varför var det så förledande att våra Jasplan fick ”erfarenhet av stridsuppgifter” att vi ställde upp under NATO:s befäl?

Utan demokratisk debatt har Sverige gått från fredsfrämjande internationella uppdrag till fredsframtvingande uppdrag där dödandet är en del.

Sverige deltar idag knappast i FN:s fredsinsatser. Vid flera tillfällen har FN bett om svenskt deltagande i fredsbevarande aktioner men fått nej. Sverige bidrar nu med bara ett tiotal militärer av FN:s totala fredsstyrka på 84 000.

Tidigare har Sverige varit en stor nation bland FN:s blå baskrar. Idag är vi istället i NATO-hjälmar med i NATO-ledda krigsoperationer.

På några år har Olof Palmes fredslinje med tonvikt på samtal, förhandlingar och politiska lösningar övergivits. Vi är inte längre ute i världen och mäklar fred, envist sätter samtal och förhandlingar om fred före krigsinsatser. Thage G. Peterson har påmint i tal och skrift om vårt ansvar att driva fredsfrågor och undvika deltagande i krigsinsatser.

Kriget i Afghanistan har pågått längre än första och andra världskriget tillsammans. Kriget har lett till tiotusentals dödade afghaner, flera hundratusen sårade och miljoner som drivits på flykt från sina hem.

Att satsa på kriget i Afghanistan är att stärka den orättvisa fördelningen av kapital i världen. Just nu är risken stor att vårt land till följd av att Sverige blivit en part i Afghanistankriget slår sönder det goda internationella anseende som Sverige haft med framgångsrika medlingsinsatser genom bland andra Hjalmar Branting, Raoul Wallenberg, Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal och Olof Palme. Alva Myrdal brukade säga, att det är ovärdigt att vara passiv. Det finns alltid någonting vi kan göra!

Den Svenska Afghanistankommittén har ett mycket gott rykte och en omfattande verksamhet sen många år. Kommittén slår inte följe med stridande soldater. De vill hålla en rågång till dem. Fredliga lösningar innebär att knyta fasta kontakter med civilbefolkningen och de lokala styresmännen. Anställa folk som behärskar språken, som känner till kulturen. Svenska Afghanistankommittén gör ett mycket bra arbete också för att påverka opinionen i Sverige mot kriget. Sverige kan bygga på vår långa fredstradition och göra en långt mer värdefull fredsinsats än vad vi kan som en liten kugge i USA/NATOs väldiga krigsapparat. Vi har blivit förbundna med krig istället för med fred. Det är oerhört tragiskt.

30

Det svenska kriget i Afghanistan är ett stort hemlighetsmakeri. Regeringen talar inte om vad kriget har kostat och vad det idag kostar de svenska skattebetalarna. Våra generaler som leder de svenska styrkorna i Afghanistan, vill inte informera om hur många människor som har dödats eller lemlästats av svenska kulor. Men genom krigsrapporter vet vi att svenska soldater har dödat. Den rådande svenska linjen med yrkesförsvar och en övergång till fredsframtvingande insatser har lett till att 100 miljoner kronor enbart under 2011 satsas för att få svensk ungdom intresserad av soldatlivet.

För årskostnaden för en enda svensk soldat i Afghanistan skulle vi kunna ge ett års skolgång för 7 311 afghanska barn eller driva sjukvårdskliniker i 12 byar med vardera sju sjukvårdare i ett år eller ge hjälp vid 84 000 förlossningar.

Det är ofta och främst socialdemokratiska kvinnor som satt fredsarbetet på dagordningen i Sverige. Alltid i motvind men med framgång. I den långa raden av svenska fredskämpande kvinnor finns Elin Wägner som var fredsbudskapets författarinna. Hon höll envist fast vid att aktiv kamp mot våld och krig leder så småningom till fred. Alva Myrdal, var Sveriges nedrustningsförhandlare och skapade SIPRI, Stockholm International Peace Research Institute. Hon erhöll Nobels fredspris 1982. Inga Thorsson, Agda Rössel, Maj-Britt Theorin, Anita Gradin, Anna Lindh, Lena Hjelm Wallén, Margot Wallström och många fler fortsatte hennes opinionsbildande och internationella förhandlingsarbete. De har följts av en rad starka fredsivrande kvinnor internationellt.

Dessa dagar påminns vi om kvinnokampen för fred. Kvinnorna i Liberia tilldelades Nobels fredspris 2011 för sin kamp mot inbördeskriget. Kvinnorna bestämde sig för att stoppa kriget. Nu fick det vara nog. Nu vill vi ha fred. Våra barn ska ha mat och kläder. Inte död eller avhuggna armar och ben. Våra barn ska gå i skola. Inte bära vapen. Krigsherrarna besegrades av kvinnornas budskap: Freden står över allt annat. Likadant var det i Rwanda. Kvinnorna organiserade sig och krävde inflytande på beslutsfattande poster. Efter det gräsliga folkmordet 1994 var det kvinnorna som hade väljarnas förtroende. De beslutade genom sin majoritet i det demokratiskt valda parlamentet att lagens strängaste straff skall döma våldtäktsmän. De har genom budgetbeslut ökat anslagen till skolgång för alla och sjukkassa för alla.

Sveriges varumärke skall vara fred och fredsförhandlingar. Sverige skall samarbeta med andra fredsivrande regeringar och vara med i fredsbevarande operationer under klart FN-mandat, med soldater i FN:s blå baskrar inte i NATO:s hjälmar. Sverige ska ha en fredslinje. Vi skall bygga fred med humanitär hjälp. Fredsframkallande insatser, civila insatser, infrastruktur för skolor, sjukhus, vägar, brunnar, men också sociala program och utbildningsinsatser. Framtidsbesluten skall gynna kvinnor och barn, fredsmäkleri och utbildning av fredsmäklare.

Vi behöver bygga upp en armé av fredsmäklare för försoning och för förebyggande av konflikter. Vi har ett par lärosäten som utbildar fredsmäklare på högskole- och universitetsnivå. Och vi kan förbereda fler både kvinnor

31

och män för arbete i världen. Grunden är samarbete med den afghanska befolkningen eller andra folk i länder med pågående strider.

Vi hemställer att Stockholms arbetarekommun beslutar 1. a tt Sverige genast lämnar kriget i Afghanistan och inte deltar som krigförande part i något annat krig 2. a tt ytterligare stöd ges till Afghanistankommittén för att uppnå FN:s milleniemål i Afghanistan före år 2015 3. a tt de 100 miljoner som avsatts för att informera ungdomen att soldater behövs och att de ska delta i krig istället överförs till utbildning för fredsmäklare och fredsinsatser 4. a tt FN-besluten att öka andelen kvinnor i beslutsfattande och fredsfrämjande insatser skall genomföras 5. a tt kravet överlämnas till den socialdemokratiska riksdagsgruppen och utrikesutskottet Traneberg-Ålsten-Bromma, TÅB, Socialdemokratiska kvinnoklubb har enhälligt antagit ovanstående motion som sin egen

Utlåtande över motion B14 Arbetarekommunens styrelse vill tacka för en viktig och initierad motion rörande konflikten i Afghanistan och principer kring Sveriges engagemang för fred och säkerhet i världen.

Sverige har en lång tradition av solidaritet med Afghanistans folk, inte minst genom Svenska Afghanistankommittén som verkat i landet sedan början av 1980-talet. Sverige har också länge varit en stor biståndsgivare, både multilateralt och bilateralt. Sverige spelar en viktig roll i Afghanistan och det ska vi fortsätta göra under lång tid framöver.

Få länder är och har varit så hårt drabbade av krig och nöd som Afghanistan. Under de senaste årtiondena har befolkningen lidit under sovjetisk ockupation, inbördeskrig, talibanernas förtryck och som spelplan för det amerikanska ”kriget mot terrorismen”. På få andra platser i världen har kvinnors och flickors rättigheter varit så åsidosatta som i Afghanistan. Alla dessa umbäranden har lett till att afghanerna är ett av världens fattigaste folk. 40 procent av befolkningen lever på mindre än en halv dollar per dag.

Internationell truppnärvaro på FN-mandat är och har varit nödvändigt för att stabilisera situationen i Afghanistan. Men självklart måste målet vara att landet självt ska kunna ansvara för sin egen säkerhet och utveckling. Ett sådant kräver en tydlig inriktning och tidsplan, i linje med de internationella diskussionerna såsom Kabulkonferensen.

Den svenska delen av den FN-mandaterade insatsen i Afghanistan har varit ett viktigt bidrag för att säkra fred och stabilitet, men nu måste den

32

byta inriktning. Under 2011 har fokus legat på att påbörja ett överlämnande av säkerhetsansvaret till afghanska myndigheter och att övergå från stridande till stödjande verksamhet. Denna process möjliggör sannolikt att vi kan minska svensk stridande trupp under 2012. Dessutom ska det samlade svenska engagemanget i norra Afghanistan ställs under civil ledning under 2012. Arbetarekommunens styrelse anser det vara en riktig väg att gå med ett ansvarsfullt tillbakadragande av de svenska trupperna i syfte att senast vid utgången av 2014 helt ha lämnat den militära insatsen till förmån för ytterligare civila insatser från svensk sida. I linje med detta vill styrelsen yrka avslag på motionens första att-sats.

I motionens tredje yrkande lyfts den viktiga frågan om resursfördelning inom försvarsmakten. Vi socialdemokrater var motståndare till att avskaffa den allmänna värnplikten och ser nu med oro på brister i rekryteringen.

Arbetarekommunens styrelse anser att det är ytterst viktigt att det finns en bred bas för rekrytering och anser därför att det finns skäl för försvarsmakten att informera unga män och kvinnor om möjligheten. Det är också viktigt att den folkliga förankringen och värdegrundsarbetet inom Försvarsmakten tillgodoses. Dock är vi inte övertygade om att summan som den borgerliga regeringen satt upp för detta är rimlig. Motionärerna anser att dessa medel ska föras över till utbildning av fredsmäklare och fredsinsatser. Styrelsen är helt enig med motionären om att dessa bör ges ökad vikt. Detta sker dock inom biståndets ram och med direkta medel från UD. Arbetarekommunens styrelse anser exempelvis att informationsinsatserna för enskilda organisationer inom fredsskapande verksamhet bör få större anslag och att det partinära stödet som fokuserar på demokratiuppbyggnad bör öka. I linje med detta vill styrelsen yrka avslag på motionens tredje att-sats.

Utöver detta anser arbetarekommunens styrelse likt motionärerna att betydligt mer behöver göras från Svensk sida för att stödja återuppbyggande i Afghanistan. Arbetarekommunens styrelse anser att civils stöd och bistånd till landet kraftigt ska öka kraftigt. Afghanistan är ett av världens fattigaste länder och oerhört hårt drabbat av decenniers krig och förtryck. Det kommer att ta lång tid och innebära stora utmaningar att bidra till att detta sargade land kan resa sig. Och i detta långsiktiga arbete ska Sverige finnas med.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå första att-satsen 2. att avslå tredje att-satsen 3. att bifalla andra att-satsen 4. att bifalla fjärde att-satsen 5. att bifalla femte att-satsen

Beslut:

33

Motion B15

Få världens parlament att ha 50% av sina platser/tjänster besatta av kvinnor Elisabeth Löfgren

Överallt talas och skrivs det om mäns våld mot kvinnor – 270 000 kvinnor om året polisanmäler en man för misshandel, 7200 kvinnor om året polisanmäler män för våldtäkt. Mörkertalet beräknas enligt BRÅ Brottsförebyggande Rådet vara 80-90%.

Idag är 20% av världens parlamentariska platser besatta av kvinnor.

Detta sänder ut att kvinnor inte är så viktiga, inte vill ha makt, inte får ha makt m m negativa signaler som underminerar kvinnors stolthet, status, självkänsla och förmåga att påverka inte endast den privata sfären utan i lika mån som män den offentliga sfären. Därför prioriteras t ex inte politiska aktioner mot våld mot kvinnor utan Domstolen i Haag låter trots att det finns en lag mot våldtäkter i krig bli att straffa och hänga ut brottslingarna och har hittills kommit undan med det.

Jag föreslår att a rbetarkommunen driver igenom en internationell överenskommelse om att världens parlament till 50% skall bestå av kvinnor

Elisabeth Löfgren Kungsholmens (S)-förenings medlemsmöte har den 17 november beslutat sända in motionen som enskild.

Utlåtande över motion B15 Arbetarekommunens styrelse delar motionärens syn på att beslut bli bättre om både kvinnor och män har tillträde till makt och beslutande församlingar. Inte minst viktigt är detta i länder som är nya demokratier och härjade av krig och konflikt. Styrelsen anser dock inte att det ligger inom Stockholms arbetarekommuns möjligheter att driva igenom en internationell överenskommelse om att världens parlament till 50% ska bestå av kvinnor.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

34

Motion B16

Autonomi för assyrierna i Irak Assyriska Socialdemokratiska föreningen Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby Afrikanska Socialdemokratiska föreningen

De senaste årens utveckling i Irak har förstärkt behovet av en långsiktig lösning för den assyriska minoriteten i regionen. Kriget och den efterföljande politiska oron har bidragit till att stora delar av den assyriska gruppen har tvingats på flykt. Centralregeringen i Bagdad har utifrån dess begränsade kapacitet inte heller kunnat garantera assyriernas säkerhet.

Våld och terror har blivit en vardag för landets minoriteter som helt enkelt hamnat i kläm mellan olika stridande grupper och parter i landet.

Den assyriska gruppen i Irak har en mångtusenårig historia speciellt i de norra delarna av landet. Till följd av historiska övergrepp som massaker och folkmord har gruppens antal successivt reducerats. Idag är assyrierna en minoritet i sina egna hemtrakter. Alltjämt finns dock en sammanhållen geografi där gruppen finns samlad och där man har sina historiska hemtrakter. Redan i början av 1900- talet fanns långtgående politiska planer på att etablera en assyrisk statsbildning i de norra delarna av Irak, med utgångspunkt i Nineveh-regionen. Politisk oro och maktpolitiska spel omöjliggjorde en sådan utveckling.

Läget för assyrierna i Irak är idag direkt akut och med detta har också frågan om en assyrisk autonomi eller möjlighet för regional självständighet åter aktualiserats. Idén är väl förankrad inom gruppen och i princip samtliga politiska och religiösa företrädare har uttalat sig positiva till en sådan lösning. Idén är i grunden en demokratifråga eftersom assyrierna är landets ursprungsbefolkning. De motsättningar som alltjämt råder mellan olika etniska grupper har periodvis kunnat liknas vid inbördeskrig.

Möjligheter att driva frågan om en självständigt assyrisk region försvåras därmed.

I arbete med att se till att det bildas en assyrisk provins i Irak, spelar omvärlden och vad det Socialdemokratiska partiet tycker en viktig roll eftersom det också finns en betydande internationell närvaro i Irak.

Med anledning av ovanstående yrkar vi: att å rsmötet beslutar att ge AKs styrelse i uppdrag att verka för en självständigt assyrisk provins i Irak.

Yusuf Dikmen Motionen diskuterad och beslutad vid medlemsmötet i Assyriska Socialdemokratiska föreningen den 22 november 2011 Motionen är behandlad och antagen av Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby den 22 november 2011

35

Motionen behandlat av den Afrikanska föreningen som beslutade att anta den som sin egen

Utlåtande över motion B16 Arbetarekommunens styrelse delar motionärens oro kring utvecklingen i Irak och respekten för minoriteters rättigheter i hela regionen. Styrelsen är dock djupt tveksam till etnifierade statsbildningar som lösning. Snarare riskerar detta att spä på motsättningar och hindra försoning och fredlig samlevnad.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

36

Motion B17

Afrikas sista koloni- Marockos fortsatta ockupation en skam och utmaning Traneberg-Ålsten-Bromma soc dem kvinnoklubb Katarina Socialdemokratiska Förening

Traneberg-Ålsten-Bromma kvinnoklubb har under en följd av år följt utvecklingen i VästSahara och på olika sätt försökt arbeta för att situationen i Afrikas sista koloni ska uppmärksammas. Sverige måste bli ett föregångsland igen när det gäller att stå upp för även de små ländernas och folkens rätt till självbestämmande . Att arbeta för fredliga lösningar och undvika militära konflikter har varit den internationella arbetarrörelsens främsta kännetecken och arbetet måste förstärkas för att undvika ytterligare mänskligt lidande.

Landet Västsahara var en spansk koloni (Spanska Västsahara) och ligger söder om Marocko, men när Spanien lämnade landet efter starka påtryckningar i FN ockuperades landet av Marocko 1975.

Trots att nu det gått 16 år sedan en vapenvila överenskoms har den utlovade folkomröstningen om landets framtid inte genomförts utan i stället har en marockonifiering skett av landet och en allt hårdare repression av västsaharierna utförs av marockansk polis och militär. Alltfler västsaharier som protesterar mot förtrycket tas i förvar av dessa styrkor, misshandel och tortyr förekommer mot alla, kvinnor och barn liksom männen. Företrädare för olika människorättsorganisationer hålls fängslade i åratal utan rättegång och flera har ”försvunnit” utan att någon vet var de tagit vägen.

De drygt 160 000 flyktingarna i lägren utanför den algeriska staden Tindouf, har snart inga förhoppningar kvar om en fredlig lösning utan alltfler röster höjs för att i stället ta till vapen. När man inte ser några framsteg i kampen utan upplever att Marocko får ett allt starkare stöd, nu som medlemmar i Säkerhetsrådet med stöd av Frankrike, och EU som förhandlar om nytt fiskeavtal och jordbruksavtal och gett Marocko en högre status i EU-samarbetet, blir ju västsahariernas frustration över vårt uteblivna stöd allt starkare.

Stockholms Arbetarekommun har en stolt tradition av att driva internationella frågor för fred och frihet. Västsaharierna måste få vårt stöd mer aktivt. Tillsammans med SSU drev vi igenom kravet på senaste partikongressen om ett ökat stöd till Västsahara bland annat ett erkännande av SADR, (den Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken). Vi vill se både ett ökat stöd inom partiet och att riksdagsgruppen får i uppdrag att aktivt driva frågan externt liksom våra representanter i EU och FN. Vi kräver: att Stockholms Arbetarekommun aktivt agerar för Västsaharas självständighet genom våra riksdagsledamöter samt representanter i EU:s och FN:s olika organ samt i övrig verksamhet arbetar i motionens anda.

Margrethe Höglund

37

Motionen enhälligt antagen på klubbmöte 27 november Traneberg-ÅlstenBromma soc dem kvinnoklubb Motionen antagen den 30 nov 2011 av Katarina Socialdemokratiska förening

Utlåtande över motion B17 Arbetarekommunens styrelse delar motionärernas syn på vikten av att intensifiera arbetet för att ge folket i Västsahara självständighet.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

38

Motion B18

Israel-UNESCO Sätra socialdemokratiska förening

Sverige var ett av få europeiska länder som röstade Nej till Palestinas medlemskap i UNESCO. Ett obegripligt och skamligt beslut av den svenska regeringen. Jag upplever detta som direkt personligt kränkande - en skammens beslut för Sverige som nation. Tystnaden kring detta beslut verkar kompakt. Det enda jag kom att tänka på som orsak är en f d folkpartiledare som drev en extremt välvillig politik till Israels stöd. Men sådana gengångare bör väl inte ha inflytande på ett parti som kallar sig liberalt och värnar de värden som UNESCO står för?

Att Israel var emot Palestinas medlemskap är begripligt. Israel har en fantastiskt välutvecklad förmåga ”att se grandet i grannes öga men inte bjälken i det egna ögat”. Man förmår knappast ens att inse att man har en granne, vilket nu världssamfundet nu har fastställt. En granne som har rätt till de mänskliga rättigheter som tillkommer varje folk. Rättigheter som Israel genom sin ockupation sedan årtionden förvägrar palestinierna på Västbanken och Gaza.

Israel har genom systematiska kränkningar av befolkningen på Västbanken och Gaza grovt åsidosatt sina skyldigheter och ansvar som ockupationsmakt. Dessa är reglerade i internationell lag. Till det hör att man måste respektera enskilda människors rätt till sin egendom som hem och mark, rätten att röra sig fritt, att utöva sin religion och kultur. Alla dessa kränkningar och till med illdåd som utövas av israelisk maktapparat eller opåtalat av israelska medborgare bosatta på ockuperad mark (ej tillåtet enligt internationell lag). Mycket av detta är väldokumenterat och lätt att se för den som vill. Jag vill här nämna något som upprör mig särskilt.

Olivodlingen är i hela medelhavsområdet en urgammal och gemensam grundval för alla gamla kulturer. Olivträdet som kan bli mycket gammalt (tusen år så där) kan bära frukt till generation till generation. Olivlunden eller olivodlingen är för många medelhavsbönder en livsviktig tillgång inte bara ekonomiskt utan kanske främst för dess djupa kulturella innebörd och känsla den förmedlar av samhörighet med sina släktrötter och folk. Vi kan då och då höra om att enskildas olivlundar blivit nedkapade nattetid av vandaler. Förövarna går alltid fria från påföljd. Tidigare kunde detta ske ”i säkerhetssyfte” av israelisk militär. Också i samband med stöld eller påtvingade köp av palestinsk mark blir olivodlingar avverkade utan att de tidigare ägarna får komma till tals. Jag menar att dessa illdåd som djupt kränkande inte bara för palestinierna utan även av hela regionens gemensamma kulturarv och historia.

Nu är både Israel och Palestina medlemmar i UNESCO. Därmed blir det än mer uppenbart att de kränkningar som Israel utöver som ockupationsmakt på sin grannation omedelbart måste upphöra. UNESCO är en samarbetsorganisation även mellan grannländer. Och de som skall komma med uppmaningen är deras vänner som rimligen vet vilka omständigheter som enligt Israel hade för att vägra Palestina medlemskap i UNESCO. Dit hör

39

således den svenska regeringen som nu har att inse att Palestina har rätt till att respekteras som andra medlemmar i UNESCO. Med detta yrkas att Arbetarekommunen uttalar 1. att Palestina välkomnas som medlem i UNESCO 2. a tt svenska regeringen skall uppmana Israel att upphöra med sina kränkningar Palestina 3. a tt årsmötet 2012 gör ett särskilt Uttalande och tar ställning till motionens yrkanden.

Björn Magnusson Motionen antagen som Sätra socialdemokratiska förenings egen på möte 2011-11-20

40

Motion B19

Arbeta för bojkott, avinvesteringar och sanktioner mot Israel Socialdemokratiska Palestinavänner i Stockholm

Konflikten i Israel/Palestina söker en lösning. Utvecklingen är knappast uppfriskande. Det internationella samfundet har år efter år försökt få Israels olika regeringar att byta fot och föra en folkrättsriktig politik för en fredlig lösning av konflikten. Det resultat vi kan skönja är snarast det motsatta. Fler olagliga bosättningar, mer folkrättsvidrigt agerande och mer nonchalans och aggressivitet gentemot det internationella samfundet. Mer förtryck och fattigdom. En allt svårare vardag för det palestinska folket.

Mer uppgivenhet och mindre hopp om framtiden.

Israel är i nuläget en våldsbenägen, maktfullkomlig stat som ockuperar Palestina, förtrycker palestinierna och förnekar dem deras civila och politiska rättigheter. Även palestinier boende i Israel fråntas grundläggande demokratiska rättigheter och utsätts för bland annat tvångsförflyttningar och förstörelse av boplatser och egendomar. Israel är en fara för det palestinska folket och freden i Mellanöstern och därmed också för freden i världen. Israels egenmäktiga agerande urholkar FN:s integritet och omöjliggör vår gemensamma strävan efter fred. En strävan som alltid är socialdemokratins.

Efter lång tid av närmast fåfänga försök att få Israel att följa FN:s resolutioner och internationell rätt är det nu dags för det civila samhället att trappa upp aktionerna. Det behövs ett folkligt tryck, med ekonomiska grunder, för att visa Israel att det nu får vara nog.

Vi, som världsmedborgare och Socialdemokraterna som en viktig folkrörelse måste hjälpa Israel på farten. Israel måste upphöra med sin aggressiva krigs-, diskriminerings och ockupationspolitik som i längden också hotar staten Israels existens. De hittills testade metoderna har varit verkningslösa och förtrycket består. Diplomatin har havererat, in på scen måste massrörelserna stiga.

Sedan några år tillbaka har en bred front av palestinska och internationella organisationer formats, en front som stödjer en ickevåldstrategi av bojkott, avinvesteringar och sanktioner (BDS, boycott, desinvestment, sanctions) gentemot Israel. BDS-rörelsen riktar sig mot ockupationen, inte mot enskilda individer i det israeliska samhället. Israeler som tar avstånd från ockupationen och diskrimineringen av palestinier ska inte vara föremål för bojkott eller sanktioner.

BDS-kampanjen startade med 170 palestinska organisationer och stöds idag av en växande internationell rörelse, där bland annat sex norska fackföreningar, irländska och skotska LO samt Sydafrikas landsorganisation ingår. Flera israeliska antiockupationsgrupper, har också anslutit sig till BDS-kampanjen liksom hundratals andra organisationer.

BDS-kampanjen strävar efter Israels tillbakadragande från alla områden

41

ockuperade 1967, att erkänna Israel-palestiniernas rätt till fullständiga mänskliga rättigheter och erkänna de palestinska flyktingarnas rätt att återvända till sina hem och egendomar. Samtliga krav helt i enlighet med sedan länge fastlagd socialdemokratisk politik.

Vi tror att bojkott är ett av få kvarvarande verktyg, sedan den politiska och diplomatiska vägen prövats och misslyckats. Israel har visat sig vara mycket känslig mot internationell bojkott och sanktioner. Bland de senaste exemplen finns den israeliska upprördheten över de norska pensionsfondernas avveckling av investeringar i företag inblandade i aktiviteter i de ockuperade områdena. Rädslan för att Israel ska bli ”en internationell paria” är en möjlighet för att tvinga fram en fredlig lösning på konflikten.

Makten går dit pengarna finns. En bojkott är också ett sätt att få den israeliska befolkningen att kräva en ny politik från sina folkvalda politiker.

Vi kan dra paralleller till den framgångsrika kampanjen mot den Sydafrikanska apartheidregimen. Det var inte förrän en bred internationell bojkottskampanj kom till stånd som man kunde sätta press på den rasistiska regimen. På många sätt liknar situationen i Israel situationen i Sydafrika under apartheid. Människor tillerkänns olika rättigheter utifrån ursprung, rörelsefriheten är kraftigt begränsad för vissa folkgrupper, regimen ignorerar det internationella samfundets krav, den ekonomiska ofriheten är stor bland palestinska grupper. På många sätt är uppdelningen än mer påtaglig i Palestina med sin mur och med sina flyktingläger. Med sina isolerade konstbevattnade lyxiga bosättningar mitt på palestinsk mark.

En ny internationell bojkottsrörelse riktad mot Israels folkrättvidriga politik är signalen Israel behöver för att pröva en ny riktning. En riktning som leder till fred och samförstånd, för ett fritt Palestina.

Vi föreslår representantskapets årsmöte besluta 1. a tt Stockholms Arbetarekommun ställer sig bakom det palestinska ickevåldsuppropet om BDS 2. a tt Stockholms Arbetarekommun aktivt arbetar för en bojkott av Israel enligt BDS-kampanjens principer 3. a tt Stockholms Arbetarekommun försvarar folkrätten och bojkottar israeliska produkter 4. a tt motionen tillsänds partikongressen som Stockholms Arbetarekommuns egen med att-satserna 1-3 riktade som krav mot Socialdemokraterna Läs mer om BDS-kampanjen på www.bdsmovement.net eller på www. palestinagrupperna.se.

Motionen antogs som föreningens egen på medlemsmöte 2011-11-30.

42

Motion B20

Aktivera fredsprocessen mellan Israel och Palestina Örby socialdemokratiska förening

Vi yrkar att vårt parti tar kontakt och samarbetar med de organisationer i Israel och i Palestina som arbetar för fred och försoning mellan de båda folken Vi yrkar att våra socialdemokratiska representanter i EU-parlamentet ska driva följande frågor: 1. att EU skall gemensamt erkänna staten Palestina.

2. att Israels regering presenterar ett tidsschema för upphävandet av ockupationen av Västbanken och Östra Jerusalem 3. a tt Partidistriktets representantskap bifaller motionen och skickar den till Partistyrelsen.

Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2011-10-25 beslutade att bifalla motionen.

Utlåtande över motion B18, B19 och B20 Det är med stor glädje styrelsen tar emot flera motioner som på olika sätt påtalar det hårt prövade palestinska folkets rätt att få leva i fred och frihet.

I motion B18 yrkar motionären att Palestina ska välkomnas i UNESCO och att Sverige ska uppmana Israel att upphöra med kränkningar mot Palestina. Styrelsen delar motionärens krav. Samtidigt vill vi göra årsmötet uppmärksamma på att Palestina i höstas valdes in som särskild medlem i UNESCO. Styrelsen vill också betona den skam att den svenska regeringen valde att rösta nej. Dessutom föreslår motionären att årsmötet ska göra ett uttalande i motionens anda. Styrelsen anser att ett uttalande kring vår syn på det palestinska folkets rätt bör vara bredare, och föreslår därför ett antal punkter nedan vars syfte är att tjäna som tydligt uttalande från årsmötet.

I motion B19 yrkar motionärerna att Socialdemokraterna i Stockholm ställer sig bakom BDS-kampanjen och dess bojkott, samt en bojkott av israeliska produkter. Styrelsen ser mer effektiva ekonomiska verktyg för påtryckning än en total bojkott från Socialdemokraterna i Stockholm och delar där med inte motionärernas bedömning.

Ibland görs jämförelse med bojkotten av Sydafrika på 80-talet som lyckades fälla apartheidregimen. Jämförelsen haltar dock betänkligt. Syftet med bojkotten mot Sydafrika var att få en regim att avgå. Vi socialdemokrater vill till skillnad från i Sydafrika inte fälla regimen utan stimulera öppenhet och demokrati i regionen. Handel på de ockuperade områdena vill vi

43

snarare stimulera som ett led i fattigdomsbekämpning och utvecklingen.

I Israel, inom 1967-års gränser, behövs också ekonomiska stabilitet. En total bojkott innebär bara att landet isoleras och det stärker extremistiska krafter. Det stärker däremot inte den svaga fredsrörelse som trots allt finns i Israel. Den behöver istället stöd för att kunna växa igen.

Däremot produkter från folkrättsligt illegala bosättningar ska inte behandlas på samma sätt som produkter från Israel. Ett problem idag är att det är svårt för konsumenterna att veta huruvida en vara kommer från en bosättning eller inte. Arbetarekommunens styrelse anser därför att Sverige bör kräva en tydligare ursprungsmärkning för varor från Israel. På så vis kan vi värna utveckling i hela regionen och samtidigt ta ett konsumentansvar i bojkott av varor från bosättningar.

I motion B20 yrkar motionärerna på att vårt parti ska ha samarbete med organisationer som arbetar för fred och försoning i både Palestina och Israel, att vi ska driva frågan om EU:s erkännande av Palestina i Europaparlamentet och att Israels regering ska presentera en tidsplan för tillbakadragande från ockuperad mark. Arbetarekommunens styrelse delar motionärernas krav.

Både motion B19 och motion B20 yrkar på att motionerna sänds vidare till partikongress/partistyrelse. Styrelsen delar till fullo motionärernas önskan, men anser att det vore en bättre ordning att samla en mer omfattande distriktsmotion till partikongressen. Därför yrkar styrelsen avslag på att sända motionerna vidare, men med ett förslag till beslut om att ge styrelsen i uppdrag att utarbeta en bredare motion internationell motion där frågan om Palestina och Israel har en självklar plats. Det betyder också att vi får möjlighet att återkomma till representantskapet för att pröva ytterligare ställningstaganden i vår ambition att vara en aktiv part i arbetet för fred och frihet.

I övrigt vill arbetarekommunens styrelse att årsmötet uttalar några viktiga ståndpunkter rörande processen för fred och frihet i Palestina och Israel.

Socialdemokraterna i Stockholm tror på en framtid med två stater, Israel och Palestina, inom säkra och erkända gränser.

Israel fortsätter bygga ut bosättningarna trots omvärldens protester. Bosättningarna på ockuperad mark utgör nästan hälften av Västbankens yta. De bosättningar som byggts på ockuperad mark i strid mot folkrätten måste nedmonteras. Östra Jerusalem är en av de mest komplicerade och betydelsefulla frågorna att hantera inom fredsprocessen. Det är viktigt att fortsätta framhålla att vi ser det som naturligt att Östra Jerusalem blir huvudstad i ett framtida fritt Palestina.

Den senaste intifadan och våldsspiralen göra att en hel generation riskerar växa upp i bitterhet och med stor hämndlystnad. Israel som den starkare parten måste ta sitt fulla ansvar för att fredsförhandlingarna går vidare.

44

Rörelsefriheten för palestinierna måste förbättras genom att vägspärrar tas bort på Västbanken och att gränsövergångarna till Gaza börjar fungera.

Det måste finnas öppna förbindelser mellan Gaza och Västbanken.

Vi har höga förhoppningar till de återupptagna fredsförhandlingarna. En förutsättning är att omvärlden ger den sitt fulla stöd och samtidigt inte blundar för att Israel allt jämt är den starkaste parten. Världssamfundet ska vara öppet för dialog med alla valda palestinska företrädare, inklusive Hamas. Däremot är det viktigt att klarlägga att socialdemokratins värderingar starkt skiljer sig från Hamas. Vårt stöd till utveckling i regionen går framför allt till att stödja Fatah i organisations- och politikuppbyggnad.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse första att-satsen i motion B18 besvarad 2. att bifalla andra att-satsen i motion B18 3. att bifalla tredje att-satsen i motion B18 4. att avslå första att-satsen i motion B19 5. att avslå andra att-satsen i motion B19 6. att avslå tredje att-satsen i motion B19 7. att avslå fjärde att-satsen i motion B19 8. att bifalla första att-satsen i motion B20 9. att bifalla andra att-satsen i motion B20 10. att bifalla tredje att-satsen i motion B20 11. att avslå fjärde att-satsen i motion B20

samt att ta ställning till följande att-satser: 12. att Sverige går i bräschen för ett erkännande av staten Palestina 13. a tt vi tror på en framtid med två stater, Palestina och Israel, inom säkra och erkända gränser 14. att Östra Jerusalem är den självklara huvudstaden i en framtida Palestinsk stat 15. att Israels ockupation upphör 16. att alla illegala bosättningar nedmonteras 17. att muren på ockuperad mark rivs

45

18. att blockaden mot Gaza hävs 19. a tt produkter från Israel ska ursprungsmärkas så att det tydligt framgår om de är producerade i bosättningsområden 20. a tt uppdra åt arbetarekommunens styrelse att återkomma till representantskapet med en samlad distriktsmotion rörande internationella frågor. Denna sänds sedan vidare till kongressen.

Beslut:

46

Motion B21

Ändra kommunallagen så att europeiska och utomeuropeiska invandrare behandlas lika angående den lokala rösträtten Afrikanska Socialdemokratiska Föreningen Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby SAI - Socialdemokratiska aktiva Invandrare En invandrare från EU, Norge eller Island som flyttar en månad före valet till Sverige/Stockholm får rösta i lokala val till kommun och landsting.

Invandrare från utanför Europa ska däremot vänta i tre år innan de får rösta i lokala val (4 kap. 2 och 3 §§ kommunallagen). I Grundlagsutredningen (SOU 2008:125) skrevs att treårsregeln behövs även i fortsättningen för utomeuropeiska invandrare. Den ”skapar rimliga garantier för att dessa väljare uppfyller de krav som bör kunna ställas på väljare i demokratiska val”. Med detta menas ”vissa inte alltför obetydliga kunskaper i svenska språket”, kunskap och ”förståelse för svenska förhållanden” och ”ett naturligt intresse inte bara för de aktuella förhållandena i kommunen utan också för de mer långsiktiga kommunala angelägenheterna”. Kraven är inte orimliga. I synnerhet när samma krav gällde för alla invandrare. Men det intressanta uppstår när utredningen fastställer att dessa garantier inte behövs när det gäller inom-europeiska invandrare.

Lokal rösträtt för invandrare från EU var något EU krävde. EU ställde inte krav på att alla andra invandrare skulle behandlas sämre. Det var något som riksdagen och regeringen valde på egen hand. Det är något som politiker kan ändra - om viljan finns.

Tre statliga utredningar har föreslagit avskaffandet av särbehandlingen som uppstår på grund av treårsregeln: Medborgarskapskrav i svensk lagstiftning (SOU 2000:106); Kommundemokratikommittén i betänkandet Att vara med på riktigt (SOU 2001:48) och Det blågula glashuset: strukturell diskriminering i Sverige (SOU 2005:56).

Märkligt nog kan man säga att alla de etablerade partierna, i varje fall på riksnivå, har varit delaktiga i behållandet av denna särbehandling genom sitt arbete i grundlagsutredningen. Allianspartier utgjorde visserligen majoriteten i utredningen. Allianspartierna, som i tidigare utredningar var för avskaffandet, svängde.

Vad är den konkreta effekten av dagens lag?

Under 2004 och 2005 folkbokfördes 77 149 vuxna invandrare i Sverige. Av dem hade 33 495 rätt att rösta i kommun- och landstingsvalen i september 2006. Det innebär att minst 43 000 personer förvägrades rösträtt i valet 2006.

Detta var tredje valet i rad som denna negativa särbehandling accepterades.

Valet 2010 blev det fjärde i raden av val där denna särbehandling cementeras som del av svensk demokrati. I alla val sedan 1998 har det varit tusentals nya stockholmare som inte fått rösta i de lokala valen (utomeu-

47

ropéer) medan tusentals européer har fått rösträtt. En progressiv demokratireform har omvandlats till ett märkligt hopkok. Är det rasism? Är det diskriminering? Är det rädsla för Sverigedemokraterna? Som minimum är det en fråga om bristande respekt för personer som har sina rötter utanför Europa. Det är märkligt att frågan inte har behandlats mer seriöst av de inblandade som för det mesta är säkert välmenande politiker.

Om vi Socialdemokrater verkligen menar att utanförskap ska brytas och delaktighet, demokrati och lika rättigheter och möjligheter ska främjas, bör vi sluta att godta dagens ordning där, i praktiken, inomeuropeiska invandrare positivt särbehandlas i demokratins namn på utomeuropeiska invandrares bekostnad.

Vi Socialdemokrater i Stockholm måste uppmana regeringen och riksdagen att införa en likabehandling av alla invandrare med hänsyn till den lokala rösträtten och påpeka att dagens indelning med en svagare rösträtt för utomeuropeiska invandrare är oacceptabel.

Med anledning av ovanstående yrkas: att å rsmötet beslutar att snarast skicka motionen till riksdagsgruppen i syfte att ändra lagstiftningen så att invandrare får rösträtt i lokala val på lika villkor gärna till nästa val 2014.

Juan Carlos Cebrián Motionen behandlad av Afrikanska socialdemokratiska föreningen den 26 november 2011 som beslutade att anta den som sin egen.

Motionen är behandlad och antagen av Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby den 22 november 2011 SAI - Socialdemokratiska aktiva Invandrare beslutade vid mötet den 24 november 2011 att anta denna motion som sin egen

Utlåtande över motion B21 Motionären lyfter en mycket angelägen fråga om lika villkor för invandrare i lokala val. Arbetarekommunens styrelse delar motionärens syn på att det inte bör råda några skillnader mellan när invandrare från olika länder ska få rätt att rösta i lokala val. Skillnaden må ha historiska orsaker men det är en diskriminering som vi inte kan tåla och ska arbeta för att motverka.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla motionen 2. att sända motion jämte utlåtande till riksdagsgruppen

Beslut:

48

Motion B22

Ett jämställt språk i Sverige och Världen Elisabeth Löfgren

I dag är många språk patriarkala. Detta påverkar jämställdheten negativt.

Orden Människa och Man bör hittas nya genusneutrala ord för. Någon språkkulturell försämring skulle inte behöva befaras mer än vad som hela tiden sker av sig själv. Ordet ”kärring” är ju till exempel språkförvanskning från den ursprungliga betydelsen enligt Etymologisk ordbok, från 1600-talet och hette då kaerling vilket betydde kvinna. Maskulinum var och är ordet ”Karl” i dag liktydigt med ordet man.

Jag föreslår att A rbetskommunen ser till att en kommission tillsätts för att arbeta fram två nya genusneutrala ord för orden Människa och Man

Elisabeth Löfgren Kungsholmens (S) förenings medlemsmöte den 17 november har beslutat sända in motionen som enskild.

Utlåtande över motion B22 Motionären har helt rätt i sak; i språket syns den patriarkala samhällsordningen. Däremot anser styrelsen inte att tillsättandet av en kommission med uppgift att ta fram två nya genusneutrala ord för ”människa” och ”man” är en uppgift för Arbetarekommunen och vill istället uppmana intresserade medlemmar att ta saken i egna händer och på olika sätt uppfinna, använda och sprida ett genusneutralt språk.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

49

Motion B23

Grunden för jämlikhet och jämställdhet, ett sekulärt samhälle.

Magnus Wicén S-föreningen S-2000

Bakgrund Den 1 januari 2000 ändrades relationerna mellan Svenska kyrkan och staten, vilket gör att kyrkan inte längre officiellt kallas statskyrka. Svenska kyrkan är dock fortfarande till viss del styrd av riksdagen, genom lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan och lagen (1998:1592) om införande av lagen om Svenska kyrkan.

Fortfarande, år 2011, är staten och offentligheten en del av den lutheranska kyrkan. Detta har konsekvenser inom organisation, förmögenhetsredovisning, uppbörd av kyrkoavgifter, t o m Successionsordningen som är grundlag. Andra trossamfund särbehandlas fortfarande.

I ett sekulärt samhälle där grunden är jämlikhet och jämställdhet ska politik och religion separeras. Dessutom ska samhällets alla delar underkasta sig den demokratiska lagstiftningen.

Yrkande: Med hänsyn till ovanstående yrkar jag att S tockholms Arbetarekommun/Stockholms partidistrikt aktivt verkar för att beslutet om att skilja kyrkan från staten fullföljs och därigenom jämställs med andra trossamfund. Exempelvis den katolska kyrkan, den judiska kyrkan, den islamska kyrkan och frikyrkorna. Detta syftande till att upprätta ett sekulärt samhälle.

Magnus Wicén Kungsholmens (S) förening har vid medlemsmöte den 17 november 2011 beslutat sända in motionen som enskild.

S-2000 beslutade vid möte den 1 december 2011 att anta motionen som föreningens egen.

50

Utlåtande över motion B23 Motionen väcker en angelägen diskussion om hur Socialdemokraterna på bästa sätt ska värna religionsfriheten i det mångkulturella och därmed mångreligiösa Sverige. Styrelsen vill dock peka på den viktiga skillnaden mellan ”en sekulär stat” och ”ett sekulärt samhälle”.

Sverige ska vara en sekulär stat. Det innebär bland annat att våra gemensamma demokratiska system ska stå fria från inblandning av religiösa samfund. Att verka för en sekulär stat, som inte gör skillnad på religioner, är dock inte samma sak som att verka för ett samhälle där religion inte tillåts komma till offentligt uttryck eller kanske till och med aktivt bekämpas. Detta har heller aldrig varit Socialdemokraternas linje. I vårt gällande partiprogram står det följande: ”Kultur och religion bidrar till människors identitet och kan berika samhällslivet. Kulturell och religiös mångfald ska bejakas i all den utsträckning den inte innebär begränsningar i andra människors rätt och möjlighet att göra egna livsval.”

Beträffande frågan om statschefens trostillhörighet, stödjer styrelsen motionärens åsikt att den lagen måste ändras. Det är naturligtvis orimligt Sveriges lag kräver att statschefen ska ha den ena eller andra religionen – eller någon alls för den delen. Motionen bör därför leda till ett uppdrag åt våra riksdagsledamöter att agera i frågan. Beträffande lagen om Svenska kyrkan är den nuvarande utformningen resultatet av ett gediget arbete som Socialdemokraterna var drivande i under mer än 50 år. Den reform som äntligen kunde träda ikraft år 2000, innebär att trossamfunden i Sverige är jämbördiga och till exempel får samma hjälp med uppbörd av medlemsavgiften.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att statschefen ska åtnjuta full religionsfrihet 2. att staten ska likabehandla alla trossamfund och religioner 3. att sända motion jämte utlåtande till riksdagsgruppen 4. att i övrigt anse motionen besvarad

Beslut:

51

Motion B24

Individualisera föräldraförsäkringen Unga S-kvinnor Rebella

Socialdemokratin är en jämställdhetsrörelse. Kampen mot den systematiska över- och underordningen mellan könen slås därför fast i vårt partiprogram. Målet med denna kamp är att skapa ett annat och mer mänskligt samhälle, med lika rätt och lika ansvar för kvinnor och män, i familjeliv, yrkesliv och samhällsliv. Socialdemokratin är alltså ett feministiskt parti.

Det finns inte - och ska inte finnas - någon definition på vad en familj är eller hur den ska se ut. I heterosexuella familjebildningar finns dock ett mönster i uttaget av föräldraledigheten som avspeglar det skeva maktförhållandet mellan kvinnor och män i samhället i stort. För att nå de socialdemokratiska målen om ett jämställt samhälle bör föräldraförsäkringen därför individualiseras.

En tudelning av föräldraförsäkringen är ett sätt att ge kvinnor mer ekonomisk makt över sina liv. Kvinnor i fertil ålder förväntas ta ut större del av föräldraledigheten än en man i samma ålder och är därför mindre attraktiva på arbetsmarknaden. Även kvinnors löneutveckling påverkas av uttag av föräldraledighet. För varje månad som pappan är föräldraledig ökar mammans framtida lön med knappt 7 procent. Det är en större effekt än motsvarande minskning av mammans egen föräldraledighet. För pappor verkar dock inte partnerns föräldraledighet ha någon effekt på den framtida lönen.[1] En individualiserad föräldraledighet är därför ett sätt att motverka diskriminering på arbetsmarknaden och att uppnå det socialdemokratiska målet om ett samhälle där kvinnor och män har lika möjligheter och inflytande, samtidigt som enskilda familjers ekonomi stärks av en sådan reform.

Dagens system med en föräldraförsäkring som distribueras till familjen som en enhet strider också mot utformningen av det svenska socialförsäkringssystemet i stort. En viktig princip i vårt gemensamma försäkringssystem är att individen är minsta enhet och inte familjen. Det uttalade syftet med detta har varit att främja arbetslinjen och jämställdheten. Att föräldraförsäkringen undantas kan förklaras med en mer konservativ syn på familjen och mäns förmåga att ta hand om barn som rådde då moderskapsförsäkringen år 1974 omvandlades till en föräldraförsäkring. Om en föräldraförsäkring skulle införas idag, skulle den utan tvekan vara individuellt utformad. Det är därför även av principiell vikt att ge varje vårdnadshavare en självständig och individuell rätt till föräldraledighet.

Slutligen har alla barn rätt till goda och nära relationer med sina vårdnadshavare och föräldraförsäkringen bör ses som en förmån för barnen för att uppnå detta. År 2009 uppgick mäns uttag av betald föräldraförsäkring till 22 procent och kvinnors till 78 procent. En sådan snedfördelning av försäkringen är djupt problematiskt från ett barnperspektiv. Det försvårar barns möjlighet att bygga en sådan nära relation till sin pappa som de har rätt till. Barnets bästa är därför också ett starkt argument för en individualiserad föräldraförsäkring.

52

Unga S-kvinnor Rebella yrkar därför: 1. a tt Stockholms arbetarekommun verkar för att en individualisering av föräldraförsäkringen införs.

2. att motionen skickas till Stockholms stads ledamöter i Socialdemokratiska riksdagsgruppen med uppdraget att verka för en individualiserad föräldraförsäkring.

Motionen antagen på Unga S-kvinnor Rebellas medlemsmöte den 28 november 2011.

[1] IFAU, rapport 2010:5, ”Effekten av delad föräldraledighet på kvinnors löner”.

Utlåtande över motion B24 Arbetarekommunens styrelse delar i sin helhet motionärens analys och slutsats. En individualiserad föräldraförsäkring är en viktig del i politiken för ett mer jämställt samhälle.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

53

Motion B25

Förändrade regler för de som tidigare haft sjukersättning Försäkringstjänstemännens Socialdemokratiska förening

Regler för personer som beviljats sjukersättning och efter ny prövning inte har rätt till fortsatt sjukersättning. Tidigare har dessa personer lämnat in en ny ansökan och ett nytt läkarutlåtande, Försäkringskassan har prövat om fortsatt sjukersättning skall beviljas. Om arbetsförmågan bedömdes nedsatt för ytterligare en period, beviljades fortsatt sjukersättning.

Nya regler infördes den 1 juli 2008 och den som inte längre kan få tidsbegränsad sjukersättning från sjukförsäkringen erbjuds att delta i arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen. Under den tiden utbetalas aktivitetsstöd.

Introduktionen pågår som längst i tre månader. Efter avslutad introduktion hänvisas personen till Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet.

Om arbetsförmågan därefter bedöms vara nedsatt i sådan omfattning att rätt till fortsatt sjukersättning skall beviljas efter en ansökan och läkarutlåtande.

Många personer har ingen arbetsgivare och saknar därför en sjukpenninggrundande inkomst = (0-klassade) Dessa personer kommer att få ett bidrag och de kan söka bostadsbidrag.

Detta blev en följd av att personer som inte hade en sjukpenninggrundande inkomst (SGI) fick gå till socialtjänsten och söka bidrag till sitt uppehälle.

Reglerna gav inte alla rätt till försörjningsstöd (socialbidrag).

Bakgrunden var, att när det nya pensionssystemet infördes, beslöt alla partier som var med i pensionsuppgörelsen att alla som uppbär en sjukersättning, varaktigt eller tidsbegränsad skulle staten stå för inbetalningar till pensionssystemet fram t o m 64:e året. Det betyder att alla dessa personer får en pensionsrätt baserad på sin tidigare inkomst och som ligger till grund för sjukersättningen. Pensionsrätt = sjukersättningen för respektive år.

Resultatet blir enligt följande nya regler som införts. Alla som inte får fortsatt sjukersättning och som efter en arbetsprövning är fortsatt sjuka, och är 0-klassade kommer att gå miste om inbetalningar till pensionssystemet, då bidraget som betalas ut inte är pensionsgrundande.

Alla dessa personer kommer att få en mycket låg inbetald pension, (inkomstpension) och fler kommer att bli beroende av Garantipension.

• En stor kostnadsökning för staten den dag dessa personer blir 65 år.

•E n kostnadsbesparing för staten idag som inte behöver betala in pensionsavgift för alla som blev utförsäkrade.

54

Försäkringstjänstemännens Socialdemokratiska förenings styrelse beslutar föreslå 1. a tt alla som blev utförsäkrade, som prövat arbetsmarknadsåtgärder men är för sjuka för arbete, skall få tillbaka den sjukersättning som de hade före indragningen av sjukersättningen samt 2. att staten skall betala in avgifterna till pensionssystemet för dessa personer.

Motionen antagen vid Försäkringstjänstemännens Socialdemokratiska förenings höstmöte 2011-11-24.

Utlåtande över motion B25 Motionären föreslår att alla som blivit utförsäkrade, som prövat arbetsmarknadsåtgärder men är för sjuka för arbete, ska få tillbaka den sjukersättning som de hade före indragningen av sjukersättningen samt att staten ska betala in avgifter till pensionssystemet för dessa personer.

Vi kan alla bli sjuka och då ska vi kunna vara säkra på att vi både får rehabilitering för att snabbt komma tillbaka till arbete, och ekonomisk trygghet under den tid det tar. Arbetarekommunens styrelse är av den uppfattningen att ingen vid ska sjukdom utförsäkras från sjukförsäkringen och förlora sin sjukersättning. De personer som under den borgerliga regeringen blivit utförsäkrade ska enligt styrelsen kunna få tillbaka den sjukersättning som de hade före indragningen av sjukersättningen.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

55

Motion B26

Stärkt skydd för den personliga integriteten Bandhagen-Högdalens Socialdemokratiska Förening

Alla som någon gång installerat ett program eller spel på sin dator eller som gått med i vissa internettjänster har med största sannolikhet kommit i kontakt med ett slutanvändaravtal eller som de är mer kända som ”end user liscense agreement” (EULA). EULAs är ett juridiskt kontrakt mellan användaren av en produkt eller tjänst och dess utvecklare/it-företag som används för att reglera vilka skyldigheter och rättigheter de olika parterna har gentemot varandra. Dessa EULAs kan vara tiotals sidor långa och är oftast skrivna på komplicerad juridisk engelska men även de få gånger de är på svenska så är språket oftast skrivet med komplicerade juridiska termer.

Vid en registrering eller installering så poppar dessa EULAs upp i en ruta oftast inte större än ett vykort och för att en användare ska få använda produkten eller tjänsten så är han eller hon tvingad att godkänna dessa kontrakt. Det kommer nog inte som någon överraskning att nästan alla godkänner dessa avtal men att nästan ingen någonsin läser vad dessa kontrakt egentligen innehåller gällande rättigheter och skyldigheter parterna emellan.

Det stora antalet EULAs tar enbart upp saker som kopieringsskydd, upphovsrättigheter och ersättningsplikter vid skador. Problemet är bara att EULAs används också till att få användarna att godkänna att företagen som tillhandhåller produkten eller tjänsten får kopiera personlig information om hur användaren använder produkten/tjänsten, till vad den används, hur användarens internetvanor ser ut, vilka andra produkter/ tjänster användaren utnyttjar men även för att få upphovsrätten till användarens egna verk och alster. Denna information används sedan både internt av företagen för att förbättra och stärka sina egna produkters marknadsställning men de säljs lika ofta vidare till en tredje part som använder informationen för marknadsföring och marknadsundersökningar.

Nästan inga användare vet om att detta sker eftersom ingen läser EULAs och de få som ändå gör det förstår inte alltid vad de juridiska termerna innebär. Detta är ett oerhört integritetsproblem som måste åtgärdas.

Vi yrkar med anledning av ovanstående 1. a tt Stockholms Arbetarkommun ska verka för att dessa slutanvändaravtal ska förses med krav på en kort och koncis sammanfattande punktlista på enkelt lekmannaspråk som speglar allt innehåll och som tar upp alla skyldigheter och rättigheter användaren går med på.

2. a tt Stockholms Arbetarkommun ska föra denna fråga vidare till lämpliga instanser på riks och EU nivå.

Motionen är skriven av Christoffer Monikander från Rågsveds s-föreningen och antogs som egen vid Bandhagen-Högdalens medlemsmöte den 23 november 2011

56

Utlåtande över motion B26 Motionären föreslår att slutanvändaravtal ska förses med krav på en kort och koncis sammanfattande punktlista på enkelt lekmannaspråk som speglar allt innehåll och som tar upp alla skyldigheter och rättigheter användaren går med på. Motionären lyfter ett angeläget integritetsproblem som behöver åtgärdas. Det är nödvändigt att det för vanliga datoranvändare är möjligt att förstå vad det är man ger sitt godkännande till.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla motionen 2. att sända motion jämte utlåtande till riksdagsgruppen och de svenska socialdemokratiska parlamentarikerna i Europaparlamentet

Beslut:

57

Motion B27

Vapenexporten Stockholms allmänna kvinnoklubb

Vapenexport är i princip förbjuden i Sverige. Trots det har exporten av vapen och krigsmateriel ökat från drygt 3 miljarder kronor 2001 till 13.7 miljarder kronor 2010; ökningen är 350 procent på 10 år. Samtidigt har det varit förbjudet att exportera vapen. (Siffrorna från Svenska Freds) Sveriges regering är ytterst ansvarig för vapenexporten, dvs. utrikesminister Carl Bildt och handelsminister Ewa Björling. Regeringen har delegerat tillståndsgivningen för vapenexport till ”Inspektionen för strategiska produkter” (ISP). Regeringens riktlinjer säger i korthet att vapenexport inte bör beviljas om ett land är involverat i, eller riskerar att dras in i, en väpnad konflikt eller om det förekommer grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter.

Eftersom vapenexporten är förbjuden – i princip – medges undantag enligt ”Lag om krigsmateriel” om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och de inte strider mot Sveriges utrikespolitik. Men trots detta säljer Sverige krigsmaterial till både krigförande länder (ex. USA och Indien) och till diktaturer (Förenade arabemiraten och Saudiarabien).

Det är något som inte stämmer med att det dels finns förbud, dels principer och dels myndigheter som alla har till uppgift att förhindra vapenexport och ändå ökar den år från år och har aldrig varit så stor som 2010!

Var är ”systemfelet”? Ligger det i bistånds- politikens krav på motköp? I den svenska arbetsmarknadens vakt om industrier/jobben i Bofors, Örnsköldsvik och Malmö? I vilket fall kan det inte fortsätta så här!

Förslag Stockholms arbetarekommun, som verkar för alla folks fred och frihet, bör 1. d els ta initiativ till en genomlysning av fakta bakom den ökade exporten av krigs- materiel och vapen från Sverige, 2. d els aktivt, med debatt och information, visa på den orimliga fortsatta ökningen av vapenexporten och därmed stärka opinionsbildningen mot vapenexport.

Inger Krantz Motionen är antagen vid Allmänna kvinnoklubbens möte den 29 november 2011

58

Utlåtande över motion B27 Arbetarekommunens styrelse ställer sig bakom det självklara ställningstagandet att världen snarare behöver färre än fler vapen och att anser att Sverige ska företräda en politik som bidrar till global nedrustning. Styrelsen delar motionärens oro över utvecklingen, men anser att det snarare är arbetarekommunens uppgift att ta politiska principbeslut och argumentera för dessa snarare än att göra det praktiska arbetet. Med anledning av detta vill styrelsen yrka avslag på motionen med göra några viktiga tillägg enligt nedan.

Likt motionären ser arbetarekommunens styrelse flera brister i den nuvarande krigsmaterielexportlagstiftningen och anser därför att det krävs en samlad översyn och en helt ny lagstiftning. En ny lagstiftning ska säkerställa att all handel med vapen och krigsmateriel kontrolleras genom strikta regler. Sverige ska vara ett föregångsland genom en restriktiv lagstiftning om svensk export och import av krigsmateriel.

Varje enskilt tillstånd för export ges i dag efter prövning i Exportkontrollrådet. Oavsett hur ny lagtext och regelverk slutligen utformas bör den kvarstå. Icke-demokratier och länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna ska inte ges samma rätt som demokratier att få köpa vapen. Vid export och import ska hänsyn tas, förutom demokrati- och MR-kriterium, till risken för krig. En ny lagstiftning ska vara koherent med politiken för global utveckling (PGU), alltså att allt svenskt agerande ska syfta till en positiv utveckling i världen.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå motionen samt att ta ställning till följande att-satser: 2. att Sverige ska vara ett föregångsland genom en restriktiv lagstiftning för såväl export som import av krigsmateriel.

3. a tt den svenska krigsmaterielexportlagstiftningen ska innehålla kriterier för demokrati, mänskliga rättigheter och risken för krig.

4. att krigsmaterielexportlagstiftningen ska vara koherent med politiken för global utveckling (PGU).

5. att sända motion jämte utlåtande till riksdagsgruppen

Beslut:

59

Motion B28

Mäns våld mot kvinnor Elisabeth Löfgren

Kungsholmens Stadsdels ungdomsutredning från 2010 visade att unga kvinnors hälsa hela tiden är 20% lägre än killarnas.

Sverige och världen borde sluta med kvinnoförtrycket och arbeta för jämställdhet på alla plan. I Sverige skulle unga flickor kunna få slippa se halvnakna ofta förnedrade med klädnypor i brösten eller dylikt, kvinnor på herrtidningslöpsedlar från det de är små som inte motsvaras i samma grad av halvnakna förnedrade män. Detta på flickornas väg till skolan på tobaksaffärernas löpsedlar Jag föreslår 1. a tt arbetarkommunen arbetar fram en lösning av varför bilden av kvinnors liv är att de skall plågas och lida i mycket större utsträckning än män 2. a tt löpsedlarna med halvnakna kvinnor och män försvinner från löpsedlarna och herrtidningarna från affärerna i hela Sverige. Om folk har behov av att se nakna naturliga kroppar skulle det kunna finnas läroböcker som visar riktiga foton utan ansiktsbilder som ändå används i sexualundervisningen i skolorna

Elisabeth Löfgren Kungsholmens (S)förenings medlemsmöte den 17 november har beslutat sända in motionen som enskild

60

Motion B29

Hur komma till rätta med mäns våld mot kvinnor Elisabeth Löfgren

Utredningar har gjorts på temat; En enhetlig nationell bild är att 2/3 av alla sjukskrivna består av kvinnor. 70% av alla som vårdas för psykiska sjukdomar och besvär är kvinnor. Med psykiska sjukdomar kan menas posttraumatisk stress efter våld, våldtäkter, misshandel. 270 000 kvinnor om året polisanmäler man för misshandel. 7200 kvinnor polisanmäler varje år man för våldtäkt. Mörkertalen beräknas till 80-90% enligt BRÅ Brottsförebyggande rådet.

En offentlig utredning gjordes för några år sedan i Sverige som visade att cirka 90% av alla sexarbetare (prostituerade, stripteasedansöser, pornografiarbetande utvikningskvinnor) varit med om sexuella övergrepp som barn.

I dag har vi en sexualbrottslag som förbjuder köp av sexuell tjänst, vilken tjänst Regeringen likställer med prostitution. Inlagor om denna bengränsade tolkningen har gjort av FN:s Kvinnokonvention, Kvinnofronten och flera privata engagerade på nätet; alla tolkar de pornografi och striptease som köp av sexuell tjänst, d v s pengar byter ägare i utbyte mot sexuell tjänst d v s upphetsande bilder och situationen och där sexarbetarna till 90% är utsatta skadade människor.

Skälet till att ej ha förbjudit pornografi tidigare har varit hävdandet av tryckfrihetslagens viktiga rörelsefrihet.

Det hela blir som jag ser det två lagar som står mot varandra vad gäller prioritet; FN:s lag om mänskliga rättigheter som säger att ingen människa ska bli diskriminerad p g a etnicitet, ålder, genus, sexuell läggning eller religion. Denna lag är implementerad i Sverige som är en av 146 medlemsstater.

Mot denna lag ställs tryckfrihetslagen som Sverige då bedömer väger tyngre.

Sverige har till och med tidigare föreslagit prostituerade kvinnor att ställa upp och med sitt arbete och tillfredsställa handikappade män inom vården.

Jag vill lyfta att sex är ingen mänsklig rättighet – det är något kvinnor och män har efter att båda accepterat ömsesidigt sådant.

Att gränsen mellan pornografi och erotisk konst är så hårfin att det ej går att lagstifta mot prostitution, utan att ta bort all erotisk konst. Skillnaden anser jag ej är hårfin; erotisk konst har det aldrig gjorts någon utredning om ifall modellerna begåtts övergrepp mot som barn, vilket alltså gäller i det förstnämnda.

61

Jag skulle önska samhället slutade sända ut signaler om att män är så lata, fega och bekväma att de inte orkar ta kontakt med en kvinna på naturlig väg som kan utmynna i sex utan att de skall ha en massa förmåner som ingen annan har. Kvinnor och män har lika värde.

I dag finns det dessutom otrohetsförmedlingar, som jag hoppas polisen stickprovskontrollerar för att ej prostituerade skall arbeta där, där sex äger rum utan att pengar byter ägare.

Jag föreslår 1. a tt arbetarkommunen tillsätter en utredning som förbjuder porrklubbar, stripklubbar och pornografiska tidningar då detta är sexuella tjänster där pengar byter ägare, och menligt påverkar kvinnors hälsa och jämställdheten på alla områden 2. a tt kommunala simhallar får regler får hur de skall svara kvinnor som frågar om de får bada topless därstädes – inte som i dag ”Det får du, men jag rekommenderar det inte” som om alla män är okontrollerbara individer som inte kan eller behöver hejda sig. Skulden skall inte läggas på kvinnor.

Elisabeth Löfgren Kungsholmens (s) förening har vid medlemsmöte den 17 november 2011 beslutat sända in motionen som enskild

62

Motion B30

Nolltolerans mot sexuellt våld i Sverige och världen Elisabeth Löfgren

Förutom statistiken enligt Brottsförebyggande rådet för aktuella siffror visar världsbilden med sexuellt våld i krig som fortskrider trots lagförbud och detsamma och utan fram till å 2010 straff för dylikt.

För 100 år sedan fick mannen misshandla hustrun, det var inom lagens ramar, för 60 år sedan fick han fortfarande våldta henne inom äktenskapet. Det pratas om kvinnans frigörelse från manligt förtryck är det längsta revolutionen någonsin – 200 år.

Jag föreslår att A rbetarkommunen tillsätter en utredningsgrupp för att komma tillrätta med det sexuella våldet (som ju främst är mot kvinnor) och inför 0-tolerans mot dylikt

Elisabeth Löfgren Kungsholmens (S) förenings medlemsmöte den 17 november har beslutat sända in motionen som enskild

Utlåtande över motionerna B28, B29 och B30 Motionären tar upp viktiga frågeställningar om mäns våld mot kvinnor och det sexualiserade offentliga rummet. Det är frågeställningar som är viktiga för det Socialdemokratiska partiet. Socialdemokratiska regeringar har medverkat till skärpt lagstiftning och har tagit olika initiativ i frågorna.

I motionstexterna finns många viktiga analyser och slutsatser. De krav som motionären formulerat i att-satserna kan dock styrelsen inte tillstyrka. Bland annat för att de innehåller krav på att arbetarekommunen ska utreda frågor som den saknar kompetens och resurser för.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå motion B28 2. att avslå motion B29 3. att avslå motion B30

Beslut:

63

Motion B31

Sänkt rösträttsålder till 16 år Johannes och Gustav Vasa socialdemokratiska förening

Det är nu dags att låta de ungdomar som fyllt 16 år rösta i val till kommunfullmäktige. Samhällsutvecklingen har fört med sig att ungdomar i allmänhet har större insikter i politiska frågor än tidigare. Rösträtt vid 16 år kan också innebära att skolan får en ökad roll i att sprida kunskaper kring den representativa demokratin. Redan från 15 års ålder anser samhället att barn är ansvariga för sina handlingar och därför straffmyndiga.

Barnkonventionen innehåller i artikel 12 bestämmelser om att barns åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad och de ska beredas möjlighet att höras på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningen. Vid beslut om det egna livet – val av utbildning och arbete - låter våra lagar 16-åringar besluta själva. Samtidigt stänger vi dem ute från möjligheten att ta ansvar för hur vi gemensamt bygger och organiserar samhället. Genom att öppna för 16-åringars deltagande i allmänna val vinner vi två fördelar. Dels kommer besluten att på marginalen ta större hänsyn till barns- och ungdomars önskemål, dels stärker vi ungdomars tilltro till demokratin som pratisk metod för att fatta beslut. Det är lämpligt att börja på lokal nivå, där ungdomar har störst förutsättningar att delta i debatten utifrån egna erfarenheter.

Arbetarrörelsens organisationer för barn och unga – SSU och Unga Örnar - tycker också att det är dags att sänka rösträttsåldern. Detta i likhet med flertalet ungdomsorganisationer med inriktning på att föra sina medlemmars talan.

Inte nog med det. Europarådet har uppmanat sina medlemsländer att införa denna sänkta rösträttsålder. Ett land har helt genomfört sänkningen till 16 år från 2010 – Österrike. Det är ett land som svensk arbetarrörelse alltid haft goda kontakter med och också tagit efter i en del frågor. I Tyskland har flera ”Bundesländer” infört 16 årsgränsen – i något fall redan 1996.

I Tyskland vet man således hur det gått, eftersom valundersökningarna gjorts, vilka Ungdomsstyrelsen översatt och erbjuder på sin hemsida.

När Svenska kyrkan skildes från staten fattade 1999 års kyrkomöte beslut om att tillämpa 16 årsgränsen vid direkta kyrkliga val. Erfarenheter av detta har nu vunnits.

Sänkt rösträttsålder till 16 år har också behandlats av några statliga utredningar. Redan 1994 föreslog Åldersgränsutredningen i ”Bevakad övergång”(SOU 1996:111) 16 års åldersgräns vid kommunala val och folkomröstningar. Dock inget förslag om sänkt valbarhetsålder eftersom utredningen ansåg att man kunde inte vara valbar och omyndig, d v s stå under annans vårdnad och förmynderskap, vilket inte skulle ge den behövliga självständigheten. Av remissinstanserna tillstyrkte bl.a. Barnombudsmannen, Statens Kulturråd och Konsumentverket

64

Ungdomspolitiska kommittén föreslog i ”Politik för unga” (SOU 1997:71) en försöksverksamhet i samband med kommunalvalet 1998. Kommittén själv tog inte ställning.

Det är nu dags att åter ta ställning till sänkt rösträttsålder till 16 år.

Vi föreslår att r epresentantskapet beslutar att Stockolms Arbetarekommun förordar sänkt rösträttsålder till 16 år i kommunalval.

”Nätverksgruppen Barn och ungdoms uppväxtvillkor i stan” Lars Arell Manne Bergnehr Nic Nilsson Johannes och Gustav Vasa socialdemokratiska förening har vid styrelsemöte 28 november 2011 beslutat framföra denna motion som föreningens egen.

Utlåtande över motion B31 Motionärerna föreslår att Stockholms Arbetarekommun ska förorda sänkt rösträttsålder i kommunalvalen till 16 år.

Styrelsen ställer sig tveksam till detta förslag. Den nuvarande rösträttsåldern sammanfaller med myndighetsåldern vilket enligt styrelsen är rimligt med tanke på det stora ansvar som det innebär att vara med och besluta om samhällets välfärdssystem och ekonomiska prioriteringar. Dessutom anser styrelsen att rösträttsåldern även fortsatt bör vara enhetlig för kommun-, landstings-, och riksdagsval, något som motionen föreslår en ändring av.

Arbetarekommunens styrelse föreslår därför årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

65

Motion B32

Likhet inför lagen – en demokratifråga Magnus Wicén S-föreningen S-2000

Bakgrund Under hösten har det framkommit i massmedia att den svenska lagstiftningen successivt har utvecklats till en lagstiftning med dubbla måttstockar.

Den svenska rätten bygger på likhet inför lagen.

I det socialdemokratiska partiprogrammet från 1960 framgår att likhet inför lagen är ett omistligt inslag i den samhällsordning, som är målet för socialdemokratins strävan.

Min uppfattning är att det finns anledning att återigen skriva in det i kommande partiprogram.

Bidragsbrottslagen: ” 1 § Denna lag gäller sådana bidrag, ersättningar, pensioner och lån för personligt ändamål (ekonomiska förmåner) som enligt lag eller förordning beslutas av Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Migrationsverket, länsarbetsnämnderna, kommunerna eller arbetslöshetskassorna.

2 § Den som lämnar oriktiga uppgifter eller inte anmäler ändrade förhållanden som han eller hon är skyldig att anmäla enligt lag eller förordning, och på så sätt orsakar fara för att en ekonomisk förmån felaktigt betalas ut eller betalas ut med ett för högt belopp, döms för bidragsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.”

Således gäller inte lagen riksdagsledamöter!

Folkbokföringslagen: 7 § En person anses vara bosatt på den fastighet där han regelmässigt tillbringar eller, när byte av bostad har skett, kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila. Den som därigenom kan anses vara bosatt på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han sammanlever med sin familj eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist.

En person skall anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila på en fastighet där han under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med annan förläggning i tiden.

Undantag från första stycket anges i 8--11 §§.

8 § Om en person under en på förhand bestämd tid av högst sex månader regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet än den där han har sitt egentliga hemvist, anses detta inte leda till ändrad bosättning.

66

9 § En person, som under en på förhand bestämd tid regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet än den där hans familj är bosatt, anses bosatt hos familjen.

10 § En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds enbart av 1. uppdrag som riksdagsledamot, 2. uppdrag som statsråd” Således gäller inte lagen riksdagsledamöter!

Enligt ovanstående exempel behandlas riksdagsledamöter annorlunda i förhållande till övriga samhällsmedborgare i dessa lagar. Detta är oacceptabelt.

Yrkande: Med hänsyn till ovanstående yrkar jag att Stockholms Arbetarekommun/Stockholms partidistrikt aktivt verkar för att samtliga fall av särskiljning av politiker och medborgare i rättsligt hänseende upphör.

Magnus Wicén Kungsholmen (S) förening har vid medlemsmöte den 17 november beslutat sända in motionen som enskild till AK:s årsmöte S-2000 beslutade vid möte den 1 december 2011 att anta motionen som sin egen.

67

Utlåtande över motion B32 Styrelsen delar uppfattningen om att det är viktigt att alla ska vara lika inför lagen. Däremot så innebär det inte att alla måste omfattas av samma lagstiftning hela tiden. Det finns en stor mängd undantag i lagen som ger till exempel vissa yrkesgrupper större befogenheter eller skyldigheter än andra. Bland annat så har poliser betydligt större befogenheter att bruka våld än andra medborgare har och många yrkesgrupper inom offentlig sektor har lagstiftad skyldighet att rapportera missförhållanden mot barn även om det bara finns en misstanke. Förtroendevalda i olika delar av samhället har också olika lagstadgade ansvar och skyldigheter.

Det är däremot viktigt att alla dessa lagar är tydligt kopplade till den yrkesroll eller det förtroendeuppdrag som man har. En polis som slutar som polis ska inte ha samma undantag i lagstiftningen utanför sin yrkesroll.

Detsamma gäller såklart riksdagsledamöter. Styrelsen tycker att det är viktigt att riksdagsledamöter bor kvar på den ort från vilken de är valda för att det är viktigt att hela landet är representerat i vårt högsta parlament men de undantag i lagstiftningen som gäller dem ska vara tydligt kopplade till deras roll som riksdagsledamöter.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

68

Motion B33

Körskola i fängelset Örby Socialdemokratiska Förening

Varje dag döms människor i våra domstolar för olika trafikbrott. Inte sällan är brottet att de helt enkelt inte har körkort. Att bilen är nödvändig, inte minst på landsbygden, håller nog de flesta med om. Och för att kunna köra bil säkert och lagligt, krävs ett körkort.

Körkort borde kunna läsas in under fängelsetiden, provet kunde ges på samma plats. Visserligen är kan man förmoda att uppkörningen är något som inte kommer ifråga på en del, men inte alla, anstalter. Men att kunna läsa in körkortet under den perioden skulle även vara bra för fången, som får ett mål att fokusera på och något att ägna sin tid åt. Samtidigt så lär de sig hur trafikregelverket fungerar. För att fängelserna ska fungera som det är tänkt, skall de göra så att de intagna inte begår brott. Att kunna läsa in hela eller delar av körkortet, gör att de - tror jag – begår färre trafikbrott.

Så därför skulle det vara till gagn för samhället som helhet om körkortsutbildning kunde bedrivas i fängelseregi. Det skulle dessutom kunna kosta, vilket skulle ge intäkter.

Därför yrkas: 1. att motionen bifalles 2. att körkortsutbildning börjar bedrivas i fängelserna 3. att motionen sänds vidare till riksdagsgruppen 4. att motionens praktiska införandes förutsättningar utreds Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2011-10-25 beslutade att bifalla motionen.

69

Utlåtande över motion B33 Motionären föreslår att personer som sitter i fängelse ska kunna läsa in hela eller delar av körkortet.

En del som hamnar i fängelse blir av med körkortet som en konsekvens av domen. Andra har aldrig haft körkort. Under fängelsetiden kan man redan idag avverka några viktiga steg på vägen för att återfå eller ta körkort. Under denna tid kan man ansöka om körkortstillstånd och läsa in teoridelen av körkortet. Under eventuella permissioner kan man också ta körlektioner.

Styrelsen anser dock inte att fängelserna ska bedriva körkortsutbildning som personerna som sitter i fängelse ska betala för och att detta ska vara en ny intäktskälla för staten.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

70

Motion B34

Skydd enligt Barnkonventionen till barn till papperslösa Somaliska Socialdemokratiska Föreningen i Husby Afrikanska Socialdemokratiska Föreningen SAI - Socialdemokratiska Aktiva Invandrare

När papperslösa föräldrar föder ett barn i hemlighet i Stockholm/Sverige måste vi ställa oss den grundläggande frågan.

Var skrivs detta barn?

Oftast skickas födelsebevis från förlossningskliniken till skattemyndigheten som diarieför meddelandet, men vad händer sedan?

Sverige har visserligen skrivit på Barnkonventionen men dessa barn får trots detta i dagsläget inte den identitet och rättigheter de har rätt enligt Barnkonventionen.

Med anledning av ovanstående yrkar vi 1. a tt årsmötet ger kommunfullmäktige i uppdrag att ta reda på hur många barn till papperslösa som bor i Sthlm:s kommun 2. att utifrån framtagen fakta om antalet barn ser till att Barnkonventionens paragrafer används för att skydda och trygga dessa barns framtid.

3. a tt årsmötet uppdrar åt Stockholms partididistrikts medlemmar av landstingsgruppen att ta fram och lägga konkreta förslag för att förhindra att barn till papperslösa får sämre tillgång till vård än ”vanliga” barn.

4. att sända motionen till Riksdagsgruppen i syfte att lyfta frågan nationellt och anpassa om behov föreligger Barnkonventionens tillämpning för dessa barn.

Juan Carlos Cebrián Motionen är behandlad och antagen av Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby den 22 november 2011 Motionen behandlad av Afrikanska föreningen vid medlemsmötet den 26 november 2011 som beslutade att anta den som sin egen.

SAI – Socialdemokratiska Aktiva Invandrare beslutade vid mötet den 24 november 2011 att anta denna motion som sin egen

71

Utlåtande över motion B34 Motionärerna lyfter en angelägen barnrättighetsfråga enligt Barnkonventionen som Sverige ratificerat. Arbetarekommunens styrelse anser att alla papperslösa barn, och inte bara de papperslösa barn som föds i Sverige, ska tillförsäkras sina rättigheter enligt Barnkonventionen.

Bristande kunskaper om papperslösa barn och deras rättigheter gör barnens tillvaro onödigt svår. Hur barnen mår hänger tätt samman med hur pass normalt de tillåts leva. Att få ökad kunskap om hur många dessa barn är och hur de har det är av största vikt för att kunna förbättra deras situation och bland annat tillse att de får den vård de behöver och möjlighet till skolgång.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att 1. avslå motionens första att-sats 2. a tt årsmötet ger kommunfullmäktigegruppen i uppdrag att ta reda på hur många barn till papperslösa som bor i Stockholms kommun 3. bifalla motionen i övrigt

Beslut:

72

Motion B35

Barnkonventionen Johannes-Gustav Vasa socialdemokratiska förening Socialdemokraterna för Tro och Solidaritet i Stockholms stad

Barnkonventionen gäller inte som svensk lag. Det innebär att konventionen inte har samma status som andra svenska lagar utan avfärdats av många myndigheter och kommuner. Istället för inkorporering av barnkonventionen har Sverige valt en transformeringsmetod som innebär att lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser. Att den metoden inte är tillräcklig har vi erfarit under de senaste åren i en förening (IPA) som överklagat ett stadsplanebeslut. De hänvisningar som gjordes till Plan- och Bygglagen bemöttes seriöst av kommun, länsstyrelse och miljödepartement, medan hänvisningarna till Barnkonventionen lämnades utan avseende. Vid kontakt med handläggare fick vi reda på ”barnkonventionen är ju bara en rekommendation, det är ingen lag vi måste följa”.

Om barnkonventionen hade inkorporerats till svensk lag hade de olika myndigheterna fått ta hänsyn till vad ärendet betydde för barnen, nu brydde sig ingen.

I Norge var man i samma situation som i Sverige, men 2003 inkorporerades barnkonventionen i Norge. Den har nu företräde vid konflikt med andra lagar. En utvärdering har visat att barnens rättsliga ställning har stärkts och konventionen har fått högre juridisk status.

Nyligen publicerade UNICEF och Raoul Wallenberginstitutet för mänskliga rättigheter en rapport ”Barnkonventionens status. En utvärdering av föroch nackdelar med barnkonventionen som svensk lag” av Rebecca Stern.

Rapporten visar att fördelarna med inkorporering överväger.

Tidigare i år publicerade Rädda Barnen ett ”Rättsutlåtande om inkorporation av Barnkonventionen” författat av Karin Åhman, docent i konstitutionell rätt vid Uppsala Universitet. Den visade också att inkorporering var att föredra.

Det 50-tal barnrättsorganisationer som sammanslutit sig i Barnkonventionsnätverket har gemensamt krävt samma sak för att deras arbete ska kunna underlättas.

FN:s Barnrättskommitté har vid flera tillfällen poängterat vikten av att barnkonventionen ges formellt erkännande i svensk rätt, samt att alla tillgängliga åtgärder bör vidtas för att svensk lagstiftning ska vara helt förenlig med de krav konventionen ställer. I 2009 års rekommendationer framhåller Barnrättskommittén att man visserligen tagit del av Sveriges förklaringar till varför barnkonventionen inte inkorporerats i svensk rätt men att man icke desto mindre finner detta faktum oroväckande.

Vid ett seminarium anordnat av UNICEF och Raoul Wallenberginstitutet i november framhöll regeringen representanter att visserligen finns det majoritet bland partierna i riksdagen och även i alliansen, men att det för-

73

modligen krävdes en särskild utredning för att få (M) att föreslå en inkorporering.

Det är dags för Stockholms arbetarekommun att i likhet med åtskilliga andra socialdemokratiska organisationer sälla sig till skaran av förespråkare för ökade möjligheter för barns rättigheter.

Vi tror att ett samhälle där barnens perspektiv tas till utgångspunkt när vi formar gemensamma lösningar är ett samhälle som är bra för alla. Barnkonventionen är ett verktyg för att säkerställa att barnperspektivet blir synligt. Eftersom konventionen idag inte uppfattas som ”skarp” av lokala beslutsfattare, är nästa steg att inkorporera den i svensk lag. Därigenom ökar sannolikheten att den kommer att tillämpas.

Vi föreslår att representantskapet beslutar att S tockholms Arbetarekommun sällar sig till de organisationer som anser att barnkonventionen bör inkorporeras i svensk lag.

Torbjörn Sundblad medlem i Socialdemokraterna för Tro och Solidaritet i Stockholm stad.

”Nätverksgruppen Barn och ungdoms uppväxtvillkor i stan” Lars Arell, Manne Bergnehr, Nic Nilsson

Johannes och Gustav Vasa Socialdemokratiska förening har denna dag vid styrelsemötet beslutat framföra motionen som föreningen egen Socialdemokraterna för Tro och Solidaritet i Stockholm stad. har denna dag vid styrelsemötet beslutat framföra motionen som distriktets egen

Utlåtande över motion B35 Arbetarekommunens styrelse delar i sin helhet motionärens analys och slutsats. Vi tror på att ett samhälle där barnens perspektiv är utgångspunkt när vi tar fram gemensamma lösningar i ett samhälle som är bra för alla.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

74

Motion B36

Straffsatser och åtsalsunderlåtelser Ulf Holmlund

När domstolar dömer till fängelsestraff så bakas straffen ihop, enligt ett system av straffsammanläggning. Asperationsprincipen i svensk rätt innebär att en brottsling får ett substansiellt lägre straff vid större sammanläggningar. I allmänhetens ögon kan detta te sig orättfärdigt, då den fortsatta brottsligheten drabbat dem. Det ger brottslingen såväl som medborgaren en felaktig uppfattning om lagstiftarens syn på brott.

I många länder ackumuleras straffpåföljden rakt ovanpå varandra. I vissa länder ger fortsatt brottslighet strängare straffpåföljd. Det sker i Sverige endast vid skilda domtillfällen. Men vid samma domtillfälle minskas istället straffet.

Ett brott som skulle ge 1 månads fängelse renderar tillsammans med ett annat likadant brott endast halvannan månad, för att alls få mer än två månaders fängelse, måste brottslingen begå uppåt fem likadana brott. Vid någon punkt slår brottslingen i taket, för en viss sorts brott, han/hon är därefter straffri. I detta läge undlåter åklagare i allmänhet att väcka talan.

Brottslingen, om han/hon fortsätter förmodligen begå brott.

För att komma tillrätta med problemet, skulle jag vilja se att en mininivå av hur lite ett brott kan ge vid sammanläggning. Det kunde exempelvis vara _ eller 1/3 av normalstraffet för det specifika brottet.

Därför yrkas: 1. att motionen bifalls 2. att vid sammanräkning av straff skall för något brott icke mindre än _ av normalstraffet för brottet användas 3. att motionen skickas vidare till Riksdagsgruppen

Ulf Holmlund Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2011-10-25 beslutade att avslå motionen och skicka den till Stockholms partidistrikts representantskap som enskild

75

Utlåtande över motion B36 Styrelsen anser att vårt rättssystem fokus ska ligga på rehabilitering och vård och inte på straff. Om man blir dömd till en längre påföljd så är det rimligt att anta mindre förlängningar på grund av mindre förseelser inte kommer att förbättra möjligheten för lagöverträdaren att komma tillbaka in i samhället.

Det finns också en stor mängd absurda exempel på straffsystem som fungerar som motionären beskriver där personer kan bli dömda till flera livstider.

Styrelsen delar inte heller uppfattningen om att det skulle vara någon skillnad om domen avges vid ett eller olika tillfällen. Domstolarna ska ta hänsyn till hur det ser ut i andra domar även om de såklart missar det ibland.

Styrelsen menar inte heller att åklagare i regel skulle avstå från att väcka talan om någons lagöverträdelser inte skulle rendera i en ökad påföljd utöver den befintliga. Det är viktigt att folk lagförs av olika skäl även om påföljden inte påverkas.

Styrelsen anser också att för mycket fokus de senaste åren har legat på hårdare straff och säkrare fängelser. Det är en olycklig utveckling och styrelsen hoppas att kunna bidra till en diskussion där fokus ligger på vilka orsaker som ligger bakom brottsligheten och på en human kriminalvård med stort fokus på rehabilitering och vård.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

76

Motion B37

Överförmyndarspärrat konto Skärholmens socialdemokratiska kvinnoklubb

Huvudman som står under God man/förvaltare och har överförmyndarspärrat bankkonto, så är det kontot spärrat för god man/förvaltare, vilket är bra.

Belopp som blir över när löpande utgifter är betalda, så ska överskottet över ett visst belopp sättas in på sådant spärrat konto.

Om god man/förvaltare behöver för huvudmannens räkning köpa något som kostar flera tusen, så får man skriva till Överförmyndarnämnden för ett godkännande och få ett intyg att visa upp på banken. Huvudmannen som är satt under god man/förvaltare för att de ska sköta huvudmannens ekonomi, har dock full tillgång till kontot.

För en person som har ett missbruk av något slag eller är lättlurade så kan det få förödande konsekvenser. Har man ett spelmissbruk, så kan man bli av med pengarna utan att ens gå utanför dörren. Man kan spela bort pengarna på dataspel. Det är också många som försöker lura naiva människor. Det blir omöjligt för god man/förvaltare att ingripa fast de är satta till att bevaka huvudmannens ekonomiska intressen.

Därför borde även spärren gälla för huvudmannen och redovisning ska ske vid uttag vad pengarna ska användas till och vilken summa som avses.

Därför vill jag att s ocialdemokraterna ser till att ändra lagstiftningen så att spärren även ska gälla huvudmannen.

Fanny Gustafsson Motionen behandlad och antagen på klubbens medlemsmöte den 20 november 2011 Skärholmens socialdemokratiska kvinnoklubb

77

Utlåtande över motion B37 Motionären föreslår att huvudmannen inte ska ha direkt tillgång till ett överförmyndarspärrat bankkonto utan att huvudmannen ska ha samma tillgång till kontot som god man/förvaltare.

En god man utses för att bevaka rättigheter eller på annat sätt hjälpa den som behöver bistånd på grund av sjukdom eller liknande. Huvudregeln är då att den enskilde behåller bestämmanderätten över sina angelägenheter. Den gode mannen måste ha den enskildes samtycke för att handla på dennes vägnar.

Om en person inte kan klara sig själv kan domstol förordna en förvaltare för henne/honom. En förutsättning för att en person ska få förvaltare är att hon/han på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Förvaltare får inte förordnas om det är tillräckligt att god man förordnas för den enskilde eller att denne får hjälp på något annat mindre ingripande sätt, t.ex. genom en banks notariatavdelning eller av någon anhörig.

Förvaltarens uppdrag ska anpassas till förhållanden i det enskilda fallet och kan begränsas till att avse till exempel förvaltningen av en fastighet eller en viss del av den enskildes pension. Den enskilde förlorar rådigheten över det som faller under förvaltaruppdraget men behåller i övrigt bestämmanderätten över sina angelägenheter.

Arbetarekommunens styrelse förstår motionärens oro, men styrelsen tycker inte att lagstiftningen ska ändras så att huvudmannen med automatik förlorar sin bestämmanderätt avseende sitt bankkonto då en god man/ förvaltares uppdrag ska anpassas till förhållanden i det enskilda fallet.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

78

Motion B38

Att utreda förutsättningarna för lagreglering av uppdrag och ansvar inom folkhälsoområdet S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa

Sedan riksdagen år 2003 antog en ny och sektorsövergripande folkhälsopolitik har mycket hänt både i Sverige och internationellt inom folkhälsoområdet som ger skäl att lyfta fram nya möjligheter att förbättra folkhälsoarbetet med inriktning på att minska hälsoskillnader. I den här motionen sätts fokus på ny lagstiftning i Norge som tydliggör kommunernas ansvar och som kan vara ett exempel för Sverige att ta efter.

Den sektorsövergripande folkhälsopolitik som antogs år 2003 av Sveriges riksdag var framsynt i det avseendet att den satte fokus på de samhälleliga förutsättningarna för en bättre och jämlik hälsa genom att sätta mål för de olika faktorer som påverkar hälsan; samhällsstrukturella förhållanden, livsvillkor och levnadsvanor. Den pekade därmed också ut att folkhälsoarbete skulle ske i ett stort antal samhällssektorer och av flera olika aktörer, varav kommuner och landsting ansågs vara de viktigaste offentliga aktörerna. År 2008 antog riksdagen en proposition av den borgerliga regeringen som, utan att ändra det övergripande målet, tonade ner människors livsvillkor som bestämningsfaktorer för deras hälsa. Detta gjordes i kraftig motsättning mot vetenskapliga resultat som visar att det är just människors livsvillkor som är de viktigaste förklaringsfaktorerna till skillnaderna i hälsan.

Internationellt har den ojämlika hälsan uppmärksammats som en mycket angelägen fråga. Det har skett genom den s.k. Marmotkommissionen, med uppdrag från WHO, som år 2008 redovisade tre rekommendationer i sin slutrapport Closing the Gap in a Generation: förbättra förutsättningarna för människors dagliga liv; motverka den orättvisa fördelningen av makt, pengar och resurser; mät och förstå problemet och bedöm effekterna av olika åtgärder. Även inom EU har initiativ tagits med inriktning på förbättringar av arbete för att minska ojämlik hälsa, bl.a. i EU:s övergripande strategi för hälsa 2008-2013, Tillsammans för hälsa, och i meddelande från EU-kommissionen år 2009 om ojämlikhet i hälsa. Vidare har åtgärder mot ojämlik hälsa prioriterats under de spanska och belgiska ordförandeskapen år 2010 och av Europaparlamentet år 2011. Marmotkommissionen har även följts upp i England med en särskild undersökning av situationen där.

För närvarnade pågår en motsvarande undersökning av situationen i alla länder som tillhör WHO Europa. I Sverige har Malmö stad tagit initiativ till en kommission för social hållbarhet där ojämlik hälsa är i fokus. Den svenska borgerliga regeringen har dock inte tagit till sig budskapen i Marmotkommissionen.

När Sverige fick sin nya folkhälsopolitik 2003 var denna mycket uppmärksammad också internationellt. Idag är svensk folkhälsopolitik mindre intressant. Istället har intresset vad gäller de nordiska länderna framförallt riktats mot utvecklingen av folkhälsopolitiken i Norge. Genom en lång rad av utredningar och delbeslut har den norska politiken vuxit fram, senast i form av folkhälsolagen (Lov om folkehelsearbeid) som ska gälla från den

79

1 januari 2012. Lagen har som utgångspunkt att befolkningens hälsa är en av samhällets viktigaste resurser och att det finns en stor potential att främja hälsa och förebygga sjukdom. Hälsan påveras av grundläggande faktorer som ekonomi, utbildning och uppväxtvillkor, via riskfaktorer i arbets- och boendemiljöer, till omedelbara påverkansfaktorer som levnadsvanor och användning av hälso- och sjukvårdens tjänster.

Med den nya folkhälsolagen vill den norska regeringen etablera ett nytt fundament for att stärka ett systematiskt folkhälsoarbete i politik- och samhällsutvecklingen och i planarbetet med utgångspunkt från regionala och lokala utmaningar och behov. Genom lagen läggs grund för en bättre samordning av folkhälsoarbetet på tvärs över olika sektorer samt mellan kommuner, landsting (fylkeskommuner) och statliga myndigheter. Lagen har följande huvuddrag: • Kommunen får ansvar för folkhälsoarbetet. Kommunen ska i folkhälsoarbetet använda alla sina sektorer för att främja hälsan, inte bara hälsosektorn.

• Kommunernas ansvar för översikt av hälsotillståndet och hälsans bestämningsfaktorer konkretiseras, så att de får en klar bild av hälsoutmaningarna.

• Statliga myndigheter och landsting ska göra kunskap om hälsan och hälsans bestämningsfaktorer tillgänglig och ge stöd till kommunerna.

• Översikten med folkhälsoutmaningar ska ligga till grund för arbetet med planstrategier. En diskussion om kommunens/länets hälsoutmaningar bör ingå i den lokala/regionala planstrategin.

• Kommunen bestämmer mål och strategier för folkhälsoarbetet som ska möta kommunens egna hälsoutmaningar. Mål och strategier ska förankras i planprocesserna enligt plan- och bygglagen.

• Kommunerna ska vidta nödvändiga åtgärder för att möta lokala utmaningar.

När den svenska folkhälsopolitiken beslutades år 2003 fanns inget förslag i propositionen om lagreglering av kommunernas och landstingens ansvar inom folkhälsopolitiken. Den utveckling som har skett i de nordiska länderna, inte bara i Norge genom den nämnda lagen utan också i Danmark och Finland, har lagstiftning som grund för kommunernas uppdrag inom folkhälsoområdet och anger även vad de regionala och nationella nivåernas myndigheter ska bidra med. Det är hög tid att utreda för- och nackdelar med en svensk lagstiftning där kommunernas, landstingens/ regionernas och de nationella myndigheternas uppdrag och ansvar inom folkhälsoområdet tydliggörs och där syftet är att kraftigt reducera de sociala hälsoskillnaderna.

Jag yrkar därför att Stockholms arbetarekommuns årsmöte beslutar 1. a tt frågan om en lagreglering av kommunernas, landstingens/ regionernas och statliga myndigheter uppdrag och ansvar inom folkhälsoområdet med inriktning på att kraftigt reducera de sociala hälsoskillnaderna bör utredas

80

2. att denna fråga därmed ska överföras till riksdagsgruppen för vidare hantering.

Bernt Lundgren Motionen behandlad och antagen som sin egen på möte med S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa den 28 november 2011.

Utlåtande över motion B38 Arbetarekommunens styrelse delar helt motionärens syn på att folkhälsopolitiken måste ha ett tydligt och ökat fokus på de samhälleliga förutsättningarna för en bättre och jämlik hälsa; samhällsstrukturella förhållanden, livsvillkor och levnadsvanor.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

81

Motion B39

Legala kön Örby socialdemokratiska förenings

Alla människor påverkas av att det finns kön, dels så påverkas man av vilket kön man har, men även av att det alls finns. Drygt 500 människor har bytt kön i Sverige sedan 1972 då könsbyte lagreglerades. Män och kvinnor är de enklaste och mest förekommande kategorierna.

Förvisso kan det argumenteras för att en viss hetero- och könsnormativitet är av godo, då den kommer ge en majoritet rimlig uppfattning om hur saker kommer te sig. Så icke för alla, vilket kommer till olika uttryck.

Bland annat förekommer mobbing och självmord.

För att råda någon liten bot på detta och förbättra situationen för dem som icke finner dagens situation fullt tillfredsställande eller därjämte inte vill intvingas i majoritetsförhållandet, så kan det införas ett tredje legalt kön.

Ett sådant kön finns redan i exempelvis det av Socialdemokraterna styrda Australien, där en kategori benämnd X införts. Detta har hitintills fungerat väl. Att det införs ett tredje legalt kön skulle förmodligen gynna de som upplever sig vara utanför nuvarande ordning, samtidigt som det inte stör de som finner sig i den.

Därför yrkas: 1. att motionen bifalls.

2. att ett tredje legalt kön införs 3. att motionen skickas vidare till riksdagsgruppen.

Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2011-10-25 beslutade att bifalla motionen.

82

Utlåtande över motion B39 Arbetarekommunens styrelse menar att det är viktigt att vi har en öppen diskussion om dessa frågor. Många tycker att det är provokativt att ifrågasätta den djupt rotade föreställningen om två kön som på ett grundläggande plan skiljer sig från varandra. Det är också uppenbart att vi lever i ett samhälle där två kön är utgångspunkten och där våra mänskliga relationer i hög grad präglas av detta. Vår feministiska hållning säger oss exempelvis att det finns en strukturell underordning av kvinnor och denna maktanalys bygger naturligtvis på att vi också är beredda att använda oss av såväl biologiskt kön som socialt genus som begrepp.

Samtidigt finns det anledning att föra denna diskussion. Den med rätta kritiserade utredning som såg över lagstiftningen runt könsbyte så sent som 2007 argumenterade för kastreringskrav på personer som genomgick en könskorrigering. Motiveringen var att det finns något essentiellt biologiskt som gör dig till man respektive kvinna och att detta är kopplat till förmågan att bli gravid och föda barn, en argumentation som dock ifrågasattes i diskussionen som följde på utredningen. Det finns i dag också en förkrossande politisk majoritet för att istället gå åt andra hållet och avskaffa steriliseringskravet vid könsbyte, vilket kan få som konsekvens att en man blir gravid och får barn (något det finns flera internationella exempel på).

Våra föreställningar om vad som ”gör” en man respektive kvinna är alltså satta under omprövning. Och i förlängningen av detta ligger också ett ifrågasättande av att denna digitala uppdelning är nödvändig.

Frågan skulle kunna formuleras som följer: om det finns människor (och det gör det) som faktiskt inte kan identifiera sig som varken man eller kvinna, varför ska staten då tvinga dem att göra detta? För den absoluta majoriteten är detta en icke-fråga eftersom de har en tydlig identitet, men för den lilla minoritet som faller emellan? Här finns en viktig diskussion som styrelsen tycker är värd att föra.

Samtidigt finns det många frågetecken och invändningar. En risk är exempelvis att ett tredje kön skulle kunna användas som någon sorts uppsamlingspost för de som samhället i övrigt inte tycker riktigt passar in. Låt oss ta exemplet med personen som föds i fel kön och därefter får detta korrigerat. Denna person är ju inget ”tredje kön” utan byter från ett till ett annat och har därmed en väldigt tydlig könsidentitet. En utveckling där trans- eller intersexuella som definierar sig som antingen man eller kvinna ändå tvingas in i någon annan form vore inget annat än ett förskräckligt steg i fel riktning.

Styrelsen tycker därför att tiden inte är mogen för att, som motionärerna föreslår, rakt av ta ställning för att ett tredje kön införs. Frågan måste belysas närmare. Erfarenheter från de land som har en liknande konstruktion, som Australien, Indien och Pakistan, måste beaktas (även om situationen också skiljer sig de olika länderna emellan).

Det är också viktigt att denna diskussion inte får skymma andra mer akuta frågor som exempelvis hur vi ska kunna underlätta för personer som

83

har en könsidentitet men ett annat juridiskt kön (eftersom de exempelvis är för unga för att få byta kön). Vi måste också kunna föra en diskussion om könsroller, makt och identitet som bygger på ökad jämlikhet och frihet utan att detta förutsätter en ny juridisk könskonstruktion.

Men diskussionen om på vilket sätt staten delar upp oss i olika kategorier och vilka juridiska och sociala uttryck det tar är viktig. Ett skarpt ställningstagande för ett tredje kön vore dock idag olyckligt eftersom alltför många frågetecken kvarstår.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

84

INNEHÅLLSFÖR TECKNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING C01

Hälsa och välbefinnande som vision ......................................................................... 3

C02

Förebyggande insatser för bättre psykisk hälsa ........................................................ 8

C03

Att erbjuda hälsostödjande familjesamtal till ofrivilligt invandrade familjer ..................................................................................................... 10

C04

Hjälp med sopsortering ............................................................................................. 12

C05

Allmän HPV-vaccinering ska även erbjudas pojkar ............................................... 14

C06

Äldre i nytt land ........................................................................................................... 16

C07

Fri tandvård upp till 25 år .......................................................................................... 18

C08

Skatt på läsk och godis ger bättre folkhälsa ............................................................ 20

C09

Inför skatt på socker (sackaros) ................................................................................ 22

C10

Intraprenad inom äldreomsorgen............................................................................. 25

C11

Bevarande av kompetens avseende äldrevård och övrig omsorg inom kommunen ........................................................................ 27

C12

Uppstramning kring särskilt boende för äldre........................................................ 29

C13

Ta över makten i de privatiserade verksamheterna ................................................ 30

C14

Räkna in kostnader för upphandling, uppföljning av avtal och administration i vad skattefinansierad privat driven verksamhet kostar ................................................................................ 32

C15

Konkurrens i offentligt finansierad verksamhet .................................................... 33

C16

Kringkostnader för privata utförare av välfärdstjänster ........................................ 34

C17

Upphandling och utvärdering av upphandlingar ................................................... 35

C18

Äldreomsorgen och tjänstemarknaden .................................................................... 37

C19

Vinster i vård, skola och omsorg .............................................................................. 39

C20

Återkommunalisera hemtjänsten .............................................................................. 45

C21

Offentlig verksamhet .................................................................................................. 47

C22

Upphandlingsförfarandet........................................................................................... 50

C23

Ungdomspolitiskt program ....................................................................................... 51

C24

Fritidsgårdar med temainriktning ............................................................................. 55

C25

Alla barn ska få fri tillgång till alla idrottsföreningar ............................................. 57

C26

Sporthallar i gamla tryckeriet i Akalla ...................................................................... 59

C27

Var finns männen? ...................................................................................................... 61

C28

Inför en utbildningsgaranti för unga........................................................................ 63

C29

Fri skolfrukost i årskurserna F till nio ..................................................................... 66

C30

Skolan............................................................................................................................ 68

C31

Ungdomarnas trygghet = Sveriges framtid ............................................................ 70

C32

En socialdemokratisk politik mot barnfattigdomen .............................................. 72

C33

Egen dator - ett sätt att lindra barnfattigdomen .................................................... 73

C34

Stoppa barnfamiljvräkningar ..................................................................................... 76

c r e n o i t Mo

12 0 2 e t Ăś Ă…rsm

lm o h k c o t S i a n r e t a kr o m e d l a Soci

Motion C01

Hälsa och välbefinnande som vision S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa

Vårt parti talar om tillväxt som en förutsättning för en bättre välfärd. Vi har utgått från att tillväxt ger bättre hälsa och bättre välbefinnande, oavsett vilken ekonomisk nivå vi befinner oss på. När en stor del av befolkningen i ett land lever i absolut fattigdom är tillväxt självklart en av flera förutsättningar för att befolkningen som helhet ska må bättre. Om det är minoriteter som lever under stor fattigdom kan det istället handla om att resurserna behöver omfördelas. I den rika världen har vi dock nått en punkt där vi antagligen får sämre välbefinnande i takt med jakten på ökad tillväxt. Dessutom tål inte miljön den rovdrift vi bedriver med ökad privat konsumtion.

Den här motionen handlar inte om något färdigt recept för hur man ställer om våra samhällen till sant hållbara ur både mänsklig och miljömässig aspekt och där tillväxt inte ska vara den självklara motorn. Att vända ett system som under modern tid byggt på tillväxt är mycket svårt. Men vi måste diskutera vad vi långsiktigt vill med vår politik, även om vi inte har alla lösningar klara. Den dagen vi inte vågar formulera visioner, därför att vi inte har de färdiga lösningarna färdiga, dör vi som en visionär idérörelse.

Den drivkraft som våra samhällen i den rika världen bygger på är tillväxt och ökad privat konsumtion. Det är nästan som vi börjat tro att ”så är det bara” och så har det alltid varit. Det är inte sant. Merparten av människans utveckling har inte handlat om att ”konsumera mera”, det har handlat om att steg för steg lära sig nya färdigheter. Det är egentligen bara under de senaste två hundra åren när vi lämnat byteshandeln till förmån för penningekonomin, som drivkraften blivit ekonomisk vinst. Att detta ekonomiska vinstbegär nu är på väg att föröda jordens resurser och därmed mänsklig utveckling på sikt, förmår vi inte riktigt ta till oss.

Det är inte längesedan, bara en eller två generationer tillbaka, som vi tog tillvara på allt och inte ville kasta sådant som kunde återanvändas. Idag är den livsfilosofin felaktig ur ett tillväxtperspektiv, istället ska vi förmås till att konsumera mer. Detta trots att vi vet att vår miljö inte tål det.

I den politiska debatten talar vi också om att vi ska arbeta mer och längre, hur ”varje arbetad timme behövs” . Vi talar om hur ”livspusslet” ska gå ihop. Men varför ska vi som parti sätta upp som mål att ”arbeta mer”.

Under lång tid drev arbetarrörelsen 8 timmars arbetsdag, som senare ersattes av kraven om 6-timmarsdagen. Men plötsligt för några år sedan försvann 6-timmarsdagen utan att vi egentligen diskuterade igenom vad det betyder för vår syn på människan. Varför ska arbetarrörelsen till varje pris driva på att vi ska arbeta mer och längre? Att bekämpa arbetslösheten ska vi göra, men det är en annan frågeställning. När blev det fult att ta de lugnare, umgås, ha tid? Varför är det finare att slita mer för att ha råd att köpa mer? Våra vackra ord om att ”förverkliga sina bästa stämningars längtan” – handlar det bara om mer pengar/konsumtion?

3

Man måste ställa sig frågan: Vad syftar vår politik till i längden? Är inte meningen med all vår politiska strävan att människor ska må bättre och känna större tillfredsställelse med sina liv? Om vi kan se att ”livspusslet” inte går ihop för många unga människor, att vi inte är mer tillfredsställda med våra liv än vi var tidigare, fast vi aldrig har haft det bättre materiellt och miljön skadas alltmer av vår konsumtion – ja då är det dags att höja ribban för våra visioner. Vi kan inte bara kräva ”mer av samma sak”. Vi måste formulera nya visioner för att människan ska få ett bättre liv som naturen tål.

Alltfler rapporter kommer om att konsumtionssamhället riskerar att öka vår olust. Vi blir aldrig nöjda. Många ungdomar idag lider inte alls av jantelagen, utan av dess motsats: Du måste bli något stort, du kan om du vill, du måste bli framgångsrik. Egentligen är de uttalade och dolda kraven: Du kan aldrig lyckas helt och du kan aldrig bli nöjd. Dessutom har vårt individualistiska konsumtionssamhälle lagt hela bördan på individen själv; det är du själv som helt avgör om du lyckas eller misslyckas. Det är en – av flera - förklaringar till att den psykiska ohälsan hos unga har ökat. Naturligtvis i kombination med att den unga generationen idag har det betydligt svårare på arbets- och bostadsmarknaden än vad föräldragenerationen hade.

Om man jämför olika länders folkhälso- och välfärdsstatistik talar det sitt tydliga språk; det är inte storleken på BNP i de hyfsat rika länderna som avgör folkhälsan – det är fördelningen av samhällets resurser och graden av social tillit. Att öka tillväxt/BNP är ingen garanti alls för en förbättrad folkhälsa och ökad trygghet. Tvärtom finns mycket som talar för att ökad tillväxt, framför allt om den inte är förknippad med en stark omfördelning av resurserna och ökad offentlig konsumtion, istället ökar skillnaderna i hälsa och försämrar i många avseenden. Och dessutom kan tillväxten i sig i våra länder skapa sådana drivkrafter hos människor att de måste konsumera mer för att bli lyckade, vilket i sig skapar olust. I denna jakt på att arbeta mer, för att ha råd att konsumera mer, påskyndas också en utveckling mot allt större individualism och konkurrens människor emellan. Allt detta är sådant som minskar gemenskap och social tillit – några av det allra viktigaste faktorerna i ett samhälle för att människor ska må bra och känna välbefinnande.

Världen över publiceras alltfler vetenskapliga rapporter om vad som är på väg att hända med våra ekonomier, med vår miljö och med människors välbefinnande. Nya sociala rörelser startas i protest mot miljöförstöring och konsumtionshets. I Sverige är det som om den politiska debatten helt har tystnat. I princip talar alla partier, med miljöpartiet undantaget, om behovet av ökad tillväxt, att vi ska arbeta mer. Det vi har olika uppfattningar om är hur långt privatiseringar och utförsäljningar ska gå och hur mycket skatterna ska sänkas. Men socialdemokratin har i stor utsträckning tagit till sig de borgerliga partiernas världsbild och föreslår endast förändringar inom ramen för den.

Jag menar att vi måste ifrågasätta denna världsbild av tillväxt, ökad privat konsumtion och att vi ska arbeta mer. Vår vision måste vara att människor ska må bra och känna välbefinnande, ha tid för gemenskap, öka den

4

sociala tilliten genom att jämlikheten sätts i fokus och inte konsumera på en nivå som vår miljö inte klarar långsiktigt. Det betyder inte att vi måste sikta på 0-tillväxt, men det betyder att vi måste ändra fokus. Den tillväxt vi ska eftersträva måste klara vad jordens miljö tål och den ska inte bygga på att öka en privat konsumtion som inte gagnar människors välbefinnande på sikt. Med en sådan förskjutning av synen på tillväxt krävs stora omställningar. Därmed krävs också att vi lyfter vår vision ”över” tillväxtens mantra.

Jag yrkar att årsmötet beslutar 1. a tt styrelsen tillsätter en programgrupp för att påverka kommande partiprogram 2. att utgångspunkten för programgruppen ska vara att formulera nya visioner kring människans behov av gemenskap och tillit och där produktionen och dess fördelning underordnas de behoven

Margareta Persson Motionen behandlad och antagen på möte med S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa den 28 november 2011.

5

Utlåtande över motion C01 I motionen ställs angelägna frågor kring vilket framtida samhälle som vi socialdemokrater vill åstadkomma. Inte minst ifrågasätts tesen om att ständig tillväxt och ökad konsumtion skapar ökad lycka. I själva verket menar motionärerna att fixeringen vid ständigt ökad materiell konsumtion hotar såväl den globala ekologiska balansen som människors förutsättningar att leva ett gott liv.

Motionen kräver att Arbetarekommunen tillsätter en programgrupp för att påverka kommande partiprogram samt att utgångspunkten för programgruppen ska vara att formulera nya visioner kring människans behov av gemenskap och tillit och där produktionen och dess fördelning underordnas de behoven.

Arbetarekommunens styrelse delar många av de synpunkter som framförs av motionärerna. Inte minst resonemangen om att ständigt ökad materiell konsumtion inte per automatik leder till ökad lycka för de enskilda medborgarna är ett resonemang som styrelsen instämmer i.

Styrelsen vill emellertid komplettera resonemangen kring tillväxtbehoven i framtiden. På global nivå menar styrelsen att fortsatt ekologiskt hållbar tillväxt i högsta grad är både önskvärd och nödvändig så att fler människor kan lyftas ur fattigdomen. Men även ur ett svenskt perspektiv så är hållbar tillväxt önskvärt. Inte nödvändigtvis för att öka den materiella konsumtionen utan snarare för att möjliggöra såväl framtida arbetstidsförkortningar men också för att möta de ökande gemensamma konsumtionsbehoven.

Sverige och Stockholm genomgår omfattande demografiska förändringar de kommande åren som kommer att öka behoven inom både äldreomsorgen och sjukvården.

I Stockholms läns landsting så har man låtit genomföra en långtidsutredning som visar att sjukvården år 2030 kommer att sakna 23 miljarder kronor med oförändrat gemensamt sjukvårdsutbud till medborgarna.

Orsakerna till detta är dels den åldrande befolkningen, men också de nya möjligheter som den medicinsk tekniska utvecklingen medför. Utredarnas svar på de utmaningar som sjukvården står inför var att rekommendera avgiftshöjningar och begränsningar i det gemensamma sjukvårdsutbudet.

Styrelsen menar till skillnad från utredarna att välfärdens framtida utmaningar står i att bejaka människors vilja till arbete och att därigenom öka välfärdens resurser. Vi är övertygade om att det går att säkerställa den gemensamma sjukvårdens växande behov i framtiden genom hållbar tillväxt och genom att bejaka människor vilja till arbete. Vi vet exempelvis att kvinnors ofrivilliga deltidsarbetslöshet är ett slöseri när vi samtidigt står inför stora växande behov av gemensam välfärd i framtiden.

Således styrelsen delar betänkligheterna kring att ständigt öka den materiella konsumtionen. Styrelsen anser dock att hållbar tillväxt är nödvändig om vi ska klara de gemensamma välfärdsåtagandena i framtiden.

6

På partikongressen 2013 ska socialdemokraterna anta ett nytt partiprogram. Partistyrseln har utlovat en bred dialog i partiet kring detta nya partiprogram. Exakt vilka former den dialogen kommer att ha är ännu inte klart. Men på partiets hemsida kan man utläsa följande...

• December 2011 Ett första diskussionsmaterial, baserat på Kriskommissionens rapport, skickas ut till partiorganisationen.

• Våren 2012 Ytterligare diskussionsmaterial och seminarier runt om i landet.

• Oktober/november 2012 Programkommissionen presenterar ett förslag på nytt partiprogram.

Remiss i partiorganisationen till början på december 2012.

• Januari 2013 Partistyrelsen behandlar programkommissionens förslag.

• 3 –7 april 2013 Partiprogrammet behandlas av partikongressen.

Dessutom har programkommissionen startat en sida på Facebook där partimedlemmar och allmänhet kan delta i diskussioner kring vårt partiprogram.

Arbetarekommunens årsmöte 2011 beslutade dessutom att ge styrelsen i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp för ökad jämlikhet med bland annat ett särskilt uppdrag att försöka påverka nästa partikongress. Den arbetsgruppen har inlett sitt arbete.

Styrelsen har för avsikt att under året att på olika sätt stimulera diskussioner och aktiviteter kring det nya förslaget till partiprogram. Vår förhoppning är att det hos arbetarekommunens grundorganisationer och bland de enskilda medlemmarna formuleras nya visioner kring människans behov av gemenskap och tillit och där produktionen och dess fördelning underordnas de behoven. Samt att de visionerna både kommer påverka aktiviteterna och resonemangen kring det nya partiprogrammet men också de motioner som Arbetarekommunen skickar till nästa kongress.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

7

Motion C02

Förebyggande insatser för bättre psykisk hälsa Norra Järva socialdemokratiska kvinnoklubb

Under flera år har man gjort stora nedskärningar inom psykiatrin. Framförallt har man skurit ned det förebyggande arbetet kraftigt. T ex finns det skolor som knappt har någon elevhälsovård att tala om.

I vissa skolor har man gått från att ha psykolog och ibland flera kuratorer till att ha en kurator kvar. En del skolor köper in timmar från psykologer istället för att anställa en egen och vi är mycket tveksamma till om det fyller sitt syfte. Att få förtroende från barn tar ofta tid och det är stor skillnad på att behöva boka tid en eller flera veckor framåt eller att kunna gå förbi och knacka på dörren hos skolpsykologen när något händer.

På vårdcentralerna har man skurit bort nästan alla kuratorstjänster. Inom socialpsykiatrin skär man ned på boendestödet och nästan alla träffpunkter för människor med psykiska funktionsnedsättningar är borta.

Många människor har också svårt att navigera i det komplexa system som vi har. Att dessutom ha sjukdomsinsikt och våga kräva hjälp är inte alla förunnat. En kvalificerad gissning är att det i stor utsträckning är förbehållet utbildad medelklass. Men man ska inte heller glömma bort att människor i kris eller sorg kan ha svårt att kräva den hjälp de behöver oavsett bakgrund.

Detta är allvarligt och ett mycket stort problem för de som har behov av stöd som vården inte möter, men det är också ostrategiskt och oekonomiskt. Istället för att vara tvungen att tillslut sätta in dyr vård och omfattande insatser skulle man kunna arbeta förebyggande i större utsträckning och förhoppningsvis spara pengar men framförallt mänskligt lidande. Det är också mycket viktigt för alla de barn som lever med föräldrar som har olika typer av problem.

Det finns gott om forskning som visar att ohälsan är störst i de mest socioekonomiskt utsatta områdena och det finna anledning att styra resurser i större utsträckning till de områdena. Därför bygger våra yrkanden på att man ska satsa mer resurser i dessa områden som enligt forskning är mest utsatta. Det är också viktigt att förstå att det i många stadsdelar skulle krävas ett utåtriktat arbete från psykiatrin, t ex i samarbete med föreningar, för att bygga förtroende. Om man ska få människor som inte annars tar initiativ till kontakt med psykiatrin att söka hjälp måste man även arbeta med kontaktskapandet.

Vi vill att socialdemokraterna är tydliga i sitt budskap. Vi vill satsa på att människor ska må bra, även de som behöver extra stöd. Vi ska därför både genom kommunen och landstinget visa tydligt att vi vill satsa på det förebyggande arbetet.

8

Vi vill därför yrka på att: 1. Att skolan ska få riktade resurser till elevhälsovården så att det kan anställa psykologer och fler kuratorer 2. Att vårdcentralerna får riktade resurser för att anställa fler kuratorer 3. A tt psykiatrin får ett tydligt uppdrag och resurser till att jobba utåtriktat i de mest utsatta stadsdelarna 4. Att man i de mest utsatta stadsdelarna får pengar till att anställa ett ombud som kan hjälpa människor att navigera inom sjukvården och att ta de initiala kontakterna om så behövs för att människor ska komma till rätt instans 5. Att representantskapet tar motionen som sin egen.

Mia Päärni, Norra Järva socialdemokratiska kvinnoklubb Motionen antagen på medlemsmötet den 30 november 2011

Utlåtande över motion C02 Motionen beskriver de brutala nedskärningar rörande psykologer och kuratorer som skett inom såväl skolhälsovården och inom primärvården.

Motionärerna upprörs av de effekter som detta medför i synnerhet för medborgarna i socialt utsatta områden. Man kräver att resurserna utökas och att mer resurser riktas till idag underförsörjda områden.

Arbetarekommunens styrelse instämmer i allt väsentligt i motionens ­resonemang.

Styrelsen känner stor oro för de bristfälliga resurser som finns avsatta för att bekämpa psykisk ohälsa. En befolkningsgrupp som far särskilt illa i detta sammanhang är de unga. Ungefär en tredjedel av länets unga skattar sin psykiska hälsa som mindre god. Sömnstörningar, stress och oro plågar många unga utan att de får någon anständig hjälp.

Motionärerna riktar hård kritik mot hur primärvårdens resurser är fördelade.

En kritik som Arbetarekommunens styrelse delar. Inte minst det av den borgerliga majoriteten beslutade Vårdval Stockholm har inneburit att vårdresurser har flyttas från fattiga områden med dålig folkhälsa till mer välsituerade områden. Vårdval Stockholms ensidiga premiering av korta snabba läkarbesök har dessutom medfört att primärvårdens enheter minskat antalet anställda psykologer och kuratorer. Även skolhälsovårdens resurser är otillräckliga.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

9

Motion C03

Att erbjuda Hälsostödjande familjesamtal till ofrivilligt invandrade familjer Afrikanska socialdemokratiska föreningen Somaliska socialdemokratiska föreningen i Husby SAI – Socialdemokratiska Aktiva Invandrare

Ofrivillig migration är en global företeelse. Människor migrerar i avsikt att fly undan orättvisa, fattigdom, politisk instabilitet och i en del fall krig.

Ofrivilligheten i flytten från hemlandet har sin förklaring i att den oftast är plötslig, oplanerad och står utom familjens kontroll samt är förenad med en ofrivillig förlust av hem, släkt, vänner och hemland. Det finns därför en risk att framställa en ofrivilligt invandrad familj som ett offer och sårbar snarare än motståndskraftig och psykisk stark.

Sjuksköterskan inom primärvården är oftast den ofrivilligt invandrade familjens första kontakt med svensk hälso- och sjukvård och har därför en central funktion i det hälsofrämjande arbete som riktas till dessa familjer.

För att adekvat kunna främja ofrivilligt invandrade familjers hälsa under omställningsperioden till Sverige, är det nödvändigt att de sjuksköterskor som familjerna möter har kunskap och förstår hur ofrivillig migration och den åtföljande anpassningen inverkar på familjens hälsa.

Familjesamtal kan med fördel genomföras i familjens hem eftersom hembesök har visat sig vara en värdefull omvårdnadsåtgärd för att lära känna den ofrivilligt invandrade familjen bättre. Sjuksköterskans uppgift blir att samla familjemedlemmarna för samtal om familjens förändrade livssituation och om familjens förhoppningar inför omställningen till svenska förhållanden.

2006 införde vi Socialdemokrater i Landstinget ”Förebyggande hälsosamtal för äldre än 75-år” Där finns det viktiga erfarenheter att förmedla till de sjuksköterskor som skall erbjuda hälsostödjande familjesamtal till ofrivilligt invandrades familjer.

Med anledning av ovanstående yrkar vi: 1. A tt årsmötet uppdrar åt Stockholms partidistrikts medlemmar av landstingsgruppen att ta fram och lägga konkreta förslag om att Landstinget skall erbjuda hälsostädjande familjesamtal till ofrivilligt invandrade familjer 2. A tt kunskap om kultur och dess betydelse för individens hälsa får ett utökat utrymme i berörda utbildningssammanhang inom kommun och landsting 3. A tt sända motionen till riksdagsgruppen i syfte att via lagstiftning eller annat se till att införa Hälsostädjande familjesamtal för ofrivilligt invandrade familjer över hela riket.

Juan Carlos Cebrian, Stockholm 22 November 2011

10

Motionen antagen som egen av Afrikanska föreningen den 26 november 2011 Motionen antagen som egen av Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby den 22 november 2011 Motionen antagen som egen av SAI – Socialdemokratiska Aktiva Invandrare den 24 november 2011

Utlåtande över motion C03 Motionen tar upp behoven att förstärka hälso- och sjukvårdsinsatserna riktade ofrivilligt invandrade familjer. Man föreslår bland annat att landstinget borde erbjuda hälsostädjande familjesamtal samt att kunskap om kultur och dess betydelse för individens hälsa får ett utökat utrymme i berörda utbildningssammanhang inom kommun och landsting Arbetarekommunens styrelse delar bedömningen att mer skulle göras för att förstärka hälso- och sjukvårdsinsatser riktade mot denna utsatta befolkningsgrupp. De senaste åren har landstinget efter kritik från oss socialdemokrater förbättrat de flyktingmedicinska undersökningar som erbjuds nyanlända flyktingar i Stockholm. Verksamheten har överförts från skandalföretaget Avesina till mer stabila primärvårdsenheter.

Vidare har landstinget, efter förslag från socialdemokraterna startat en verksamhet med hälsoambassadörer. Man har anställt folk med utomeuropeisk bakgrund för att bedriva uppsökande folkhälsoarbete bland befolkningsgrupper med dålig folkhälsa. Vi anser det angeläget att bygga ut den verksamheten i syfte att uppnå det som motionärerna eftersträvar.

Socialdemokraterna i landstinget verkar dessutom för förändringar av Vårdval Stockholm så att det blir möjligt för primärvården att genomföra hembesök på det sätt som beskrivs i denna utmärkta motion.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

11

Motion C04

Hjälp med sopsortering Skärholmens socialdemokratiska kvinnoklubb Sätra socialdemokratiska förening

Förr i tiden, så lämnade man sina hushållssopor i en behållare på gården.

Det var inte så mycket sopor ett hushåll genererade, utan mest skal av rotfrukter, ägg m.m. Sedan kom sopnedkasten. Ett lyft för då var det lätt och nära till, att slänga sina hushållssopor. Även om man hade svårt för att gå eller var sjuk, så kunde man i alla fall bli av med sina sopor.

Ja, det ansågs lite av att man fått det lyxigt, när man fått en bostad som hade sopnedkast.

Vi är alla överens om, att sophanteringen ska ske på ett för miljön bästa sätt. Att ta till vara sopor och återanvända så mycket som möjligt är viktigt. Även arbetsmiljön för de som hanterar soporna är viktig.

Dock har sopsortering en avigsida. Det är för många äldre och de som har svårt att gå besvärligt att ta sig fram till en sopbehållare. Särskilt besvärligt är det för de som bor i flerbostadshus, som saknar hiss. Speciellt gäller detta på vintern och om behållaren står en bit ifrån huset. Dessutom står ofta glas- och tidningsbehållare ganska långt ifrån bostaden.

För många är sopsortering därför ett stort problem.

En lösning är, att någon hjälper till eller att man får hemtjänst för att slänga sopor.

Hemtjänsten kostar pengar. Man kan då fråga sig varför en del invånare ska betala för att slänga sina hushållssopor eller tidningar, bara för att man har svårt att ta sig till en sopbehållare. Jag vill, att vi hittar en lösning på detta, antingen att man inom hemtjänsten organiserar detta alternativt att bostadsbolagen åläggs ett ansvar för detta. Det ska vara möjligt för alla att slänga sina sopor på samma villkor som alla andra.

Därför vill jag: Att S tockholms Arbetarekommun bifaller motionen och uppdrar åt Arbetarekommunens styrelse att se till att man löser problemet i motionens anda.

Liliane Svensson Motionen behandlad och antagen på klubbens medlemsmöte den 20 november 2011.

Skärholmens socialdemokratiska kvinnoklubb Motionen antagen som Sätra socialdemokratiska förenings egen på möte 2011-11-20

12

Utlåtande över motion C04 Motionen lyfter upp frågan om vikten av att sophanteringen i våra bostadsområden är en samhällsfråga vi skall ta på allvar. Att slänga sopor på rätt ställe är både en miljöfråga och en vardagsfråga som berör oss alla.

Det är stadens miljöförvaltning som tar fram en miljöplan som skall följas av bostadsbolagen i våra städer. Att miljöplanen följs är mycket viktigt för alla .

Sophanteringen är viktigt för alla bostadsområden och bostadsgäster. Det är därför väldigt viktigt att förlägga sophantering där alla hyresgäster på ett enkelt sätt kan gå för att slänga sina sopor utan att behöva betala eller uppleva att det blir en svårighet i vardagen.

Styrelsen förstår vikten av att detta är en viktig insats med eller utan hemtjänst. Det är inte arbetarkommunens styrelse sak att lösa frågan utan den måste lösas hos bostadsbolagen som skall se till att sophanteringen är inom räckhåll för alla boenden.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motionen besvarad 2. att sända motion jämte utlåtande till kommunfullmäktigegruppen

Beslut:

13

Motion C05

Allmän HPV-vaccinering ska även erbjudas pojkar Maria Södra stations socialdemokratiska förening HBT(S) Stockholm

För något år sedan beslutades att vaccin mot humant papillomvirus (HPV) ska ingå i skolvaccinationsprogrammet för flickor. HPV är ett virus, som via könssjukdomen kondylom hos kvinnor kan leda till livmoderhalscancer. Cancervaccinet ska genom skolhälsovården erbjudas flickor eftersom vaccinet har störst effekt då det ges före puberteten. Vaccinationsstarten har dock försenats på grund av problem i samband med upphandlingen av vaccinet.

Pojkar och män drabbas också av könssjukdomen kondylom, som härrör från HPV. Hos män kan det leda till penis-, anal- och tonsillcancer. När HPV-vaccinet först togs fram var det dyrt och det saknades infektionsepidemiologiska data att vaccinet även hade effekt på pojkar/män. Idag har priset sjunkit och kunskapen finns att vaccinet är lika effektivt för pojkar/ män.

Eftersom pojkars och mäns hälsa ska värderas jämställt med flickors och kvinnors bör även de erbjudas HPV-vaccin. Dessutom överför män HPV till andra män och kvinnor som inte är immuna.

Vi föreslår därför att representantskapet beslutar 1. att uppdra åt styrelsen att verka för att HPV-vaccin ska erbjudas både pojkar och flickor 2. att motion sänds till socialdemokratiska gruppen inom Sveriges kommuner och landsting (SKL) 3. att motion sänds till Stockholms arbetarekommuns landstingsfullmäktigegrupp 4. att motion sänds till Stockholms arbetarekommuns riksdagsgrupp för kännedom.

Martin Engman Motionen antagen vid Maria Södra stations socialdemokratiska förenings medlemsmöte den 14 november 2011 Motionen antagen vid HBT(S) Stockholms medlemsmöte den 30 november 2011

14

Utlåtande över motion C05 Turerna kring HPV-vaccineringen har varit många och långa, men i mitten av december år 2011 kom till sist beslutet om att vaccinationen av flickor äntligen kunde börja. Inledningsvis sker detta med att gruppen flickor födda 1993 och 1994 får det.

Den utdragna rättsprocessen mellan de bägge läkemedelsföretagen har fått konsekvensen att vi, redan nu när vaccinationen påbörjats, är försenade med att ge dessa flickor ett skydd mot detta virus. Landstingets prioritering att påbörja en ”catch up”-vaccination är därför mycket viktig.

Men precis som motionären skriver så ger vaccinet även ett skydd mot kondylom hos unga män, liknande det man sett hos unga kvinnor. Det stämmer också att det observerats att vaccinet ger en viss skyddseffekt mot förstadier till ändtarmscancer bland män som har sex med män.

Enligt Smittskyddsinstitutet är det dock för tidigt att säga i hur stor grad en allmän vaccination av både flickor och pojkar verkligen skulle påverka flockimmuniteten mot cancer. SMI menar också att det är viktigt att först utvärdera programmet för flickor och se att det fungerar effektivt innan vi går vidare till en allmän vaccination.

För oss Socialdemokrater är det självklart att flickors och pojkars hälsa behandlas lika. Vi har under behandlingen av detta ärende påtalat vikten av att vaccinet inte får bli känt bland vissa grupper som ett ”promiskuösvaccin” och att det därför bara är flickor som har sex med många pojkar som får det.

Vi menar också att det är av största vikt att vaccinationsprogrammet utvärderas. I den utvärderingen är det viktigt att det ställs frågor kring huruvida beslutet att inte inkludera pojkar i programmet bör omprövas.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

15

Motion C06

Äldre i nytt land Husby socialdemokratiska förening

Idag finns det drygt 1 737 246 invånare som är 65 år eller äldre i Sverige. År 2010 var 201 375 av dem födda i något annat land, drygt 11,6 procent.

De har blivit äldre i Sverige. Äldregruppen i Stockholm ser annorlunda ut beroende på ursprung, hälsa och funktionshinder vilket förvaltningar inom Stockholm stad och Landstinget skall ta hänsyn till.

Vad är det som är så annorlunda?

En del forskare beskriver migrationens villkor som en kris med olika faktorer. Några av dem är följande: • Att förlora fotfästet, sitt hem, kontakt med anhöriga, grannar, sin by eller gata.

• Att förlora kontrollen över sin egen roll. (vad har jag för roll i samhället?).

• Att förlora sin identitet.( familjerollen förändras).

• Att ha lidit förluster.(diktaturer, krig, naturkatastrofer).

• Att förlora invanda roller.(föräldrarollen).

• Att inte kunna eller förlora det svenska språket.

(Kommunikationssvårigheter, sociala koder) • En fysisk inaktivitet som bidrar till en sämre hälsa.( Depressioner, isolering) • Blir beroende av anhöriga och vänner.( Risker finns eftersom anhöriga saknar information och utbildning) Dessa hinder eller förluster kan skapa ett utanförskap eftersom den äldre varken kan kommunicera eller göra sig förstådda i det nya landet.

Vad innebär detta i dagens valfrihet med kundvalsmodellen som styrande modell för vår välfärd? När den äldre är i behov av hjälp så väljer de oftast de utförare som talar deras språk eller så är det anhöriga som sköter om sina äldre i form av anhöriganställningar. När äldre får en plats på äldreboende eller flyttar till en annan stadsdel lämnar denne också sin utförare vilket skapar ett efterfrågebortfall eftersom nästa äldre som behöver hemtjänstinsatser kanske väljer någon annan utförare än kommunen.

Vi bevittnar dagligen hur äldrebehov kommer i skymundan eftersom det är de äldres individuella behov som företagen tjänar pengar på.

Enligt forskning och studier har det framkommit att de äldre behöver ha en kontinuitet bland personalgruppen och att de vill veta när och hur hemtjänstinsatserna skall utföras för att känna trygghet i sitt hem. För just detta finns idag inga garantier och här finns inga val. Den äldre blir i beroendeställning efter den äldre behöver hjälpen oavsett. Många får en bra hjälp och service medan många lider på grund av en stor otrygghet i sitt eget hem.

16

Vi har under de senaste åren tydligt bevittnat privatiseringsvågen av kommunala verksamheter i just Stockholm och bevittnat hur den borgerliga majoriteten ständigt gynnar de privata företagen. Vi bevittnar även hur stora företag som Carema tar ut stora vinster på äldre på skattebetalarnas bekostnad.

Vi Socialdemokrater måste prioritera och se till helheten samt uppföljning av kundvalsmodellen och även se hur denna modell förankras i den äldres vardag.

Med anledning av ovanstående yrkar vi 1. Att årsmötet beslutar att motionen skickas till kommunfullmäktigegruppen i syfte att se över kundvalsmodellen i Stockholm stad för att säkra kontinuitet för de äldre som har hjälpinsatser 2. Att årsmötet ger Kommunfullmäktige i uppdrag att undersöka om det finns några tidsredovisningar angivna i avtalen mellan beställare och utförare och hur uppföljningen ser ut av just tidsschabloner och nivåer i Stockholm stad.

Galina Monsalves Leal Motionen har behandlats och antagits av Husby socialdemokratiska förening under ett medlemsmöte den 20 november 2011

Utlåtande över motion C06 Motionären ger många exempel på varför vi än mer måste titta på individens behov och då särskilt äldre som flyttat till Stockholm eller som åldrats här. Framförallt ställs frågor kring konsekvenserna av kundvalsmodellen och vilka konsekvenser denna fått för äldre invandrade.

Borgarna har bestämt att all upphandling av äldreomsorg ska ske centralt medan uppföljningen ska skötas lokalt. Kommunfullmäktige får alltså inte redovisningar av hur de enskilda utförarna sköter – eller missköter sig – annat än när någon av våra s-ledamöter ställer frågor etc. Redovisningen sker alltså i stadsdelsnämnderna.

Styrelsen menar dock att vi bör utveckla vår egen äldrepolitik och bygga på det program som representantskapet ställde sig bakom i november 2011 – Folkhälsa för äldre, där det finns ett eget kapitel om äldre invandrares situation och behov - och representantskapets beslut om att styrelsen skulle förbereda en motion till kongressen.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

17

Motion C07

Fri tandvård upp till 25 år SEKO-Sossen

Tandvården har blivit en klassfråga. Många av LO-medlemmarna tvingas välja bort tandläkaren avekonomiska skäl. Framför allt drabbas kvinnor, ensamstående, arbetslösa och deltidsanställda. Tandvård ska vara en rättighet i ett välfärdssamhälle och ingen ska behöva avstå av ekonomiska skäl.

Men det handlar inte bara om att kunna avläsa klasstillhörigheten i munnen, tandvården är betydelsefull för människors hälsa. Dålig tandhälsa minskar livskvaliteten och kan leda till följdsjukdomar. För att säkra en god tandhälsa och förhindra klasskillnader är det nödvändigt med både regelbunden och förebyggandet tandvård och skydd mot allt för höga kostnader.

Målsättningen på sikt är att tandvården jämställs med och omfattas av högkostnadsskydd av samma modell som gäller inom hälso- och sjukvården. En modell som gör det möjligt att börja bygga en tandvårdsförsäkring där man successivt kan genomföra förbättringar för att nå målet.

Den tandvårdsförsäkring som infördes 1 juli 2008 är otillräcklig och tryggar inte en god tandhälsa hos befolkningen. Den ger inte tillräckligt skydd mot höga kostnader och saknar satsningar grundläggande tandvård som omfattar alla. Den har heller inte inneburit att fler ungdomar besökt tandläkaren än tidigare. Det är viktigt att tandvårdsförsäkringen utformas så att alla regelbundet har möjlighet att besöka tandvården och åtgärda tandvårdsproblem i tid. Att särskilt satsa på att förebygga framtida kostnader och ge barn och unga en god och avgiftsfri tandvård är en investering.

Yrkande: 1. a tt den avgiftsfria tandvården för ungdomar förlängs med fem år från dagens 20 till 25 år 2. a tt tandvårdsförsäkringen successivt förbättras för att på sikt jämställas med sjuk- och hälsovården 3. att motionen skickas till landstingsgruppen 4. att motionen skickas till riksdagsgruppen

Motionen antagen på SEKO-Sossens medlemsmöte 30 november 2011.

18

Utlåtande över motion C07 Att ett besök hos tandläkaren har blivit en klassfråga är något som vi som Socialdemokrater aldrig kan acceptera. Ingen ska någonsin tvingas avstå från nödvändig tandvård av ekonomiska skäl och det är angeläget att skapa förutsättningar för en god tandhälsa hos hela befolkningen. En dålig tandhälsa påverkar nämligen hälsan i stort och riskerar att försämra livskvaliteten.

Vi måste steg för steg se till att systemen förändras, första delmålet torde då vara att förlänga den avgiftsfria ungdomstandvården. Det långsiktiga målet är ett högkostnadsskydd av samma modell som inom hälso- och sjukvården. Det är även innebörden av de politiska riktlinjer som antagits av partikongressen 2009. Det är en omfattande reform som också är förknippad med mycket stora kostnader. Bedömningen har därför gjorts att förändringarna ligger något längre fram i tiden.

Vissa landsting/regioner har tagit ett eller två steg längre än den allmänna tandvårdsförsäkringen kräver och erbjuder fri tandvård även en tid efter det att man har fyllt 20 år. Men förändringar i systemet bör vara generella och gälla alla. Med så stora och kostsamma satsningar är det avgörande att besluten och pengarna kommer från nationell nivå.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå första att-satsen 2. att bifalla andra att-satsen 3. att avslå tredje att-satsen 4. att bifalla fjärde att-satsen

Beslut:

19

Motion C08

Skatt på läsk och godis ger bättre folkhälsa Södra Kvinnoklubben

En mängd studier de senaste åren visar att det är intaget av snabba kolhydrater som finns i bland annat läsk och godis, som bidrar till ökad fetma bland barn och en ökning av hjärt- kärlsjukdomar och höga halter av blodfetter bland vuxna.

I statistiken ser visserligen inte sockerkonsumtionen ut att ha ökat de senaste tio åren, men detta beror på att statistiken har felkällor. Där inräknas inte fruktos eller fruktosrik koncentrerad druvjuice som ingår i många light-drycker, marmelader och sylter numera och inte heller glukossirap eller så kallad high fructose corn syrup som används i konfektyr och läsk.

En allt större del av vår sockerkonsumtion beror alltså på att industriella produkter som lösgodis och läskedrycker ökat i försäljning. Till exempel är svenskarnas konsumtion av godis störst i världen (17 kg per person och år).

Det är därför nödvändigt att följa våra nordiska grannländers exempel och plocka fram ett av de starkaste politiska verktygen för samhällsutveckling genom att styra svenskens höga intag av godis och läsk genom en riktad skatt. Rätt använt påverkar skatteverktyget både beteende och samhällsutveckling. Höjda priser ger effekt. Två bra fungerande exempel på folkhälsoskatter är alkoholskatten och tobaksskatten. Ett annat aktuellt exempel på skatt som styrmedel är subventioner av avgifter och skatter för att öka antalet miljöbilar. Motion och sund livsföring är mycket viktigt för folkhälsan, men det räcker inte med enbart information i skola och i vården om kost och motion. Dessa insatser är bra, men tar mycket lång tid för att ge effekt.

Danmarks och Finlands exempel Danmark har förutom en sockerskatt även nyligen infört en fettskatt i syfte att påverka folkhälsan. När reformen är fullt genomförd beräknas den ge staten ökade inkomster på flera miljarder danska kronor per år. Nyligen presenterade den nya danska regeringen ytterligare ett budgetförslag med höjda hälsoavgifter på sådant som cigaretter, öl, godis, läsk och glass. Från 2013 utökas avgifterna till att omfatta fler varor som innehåller socker, till exempel sylt, ketchup och chokladmjölk.

Finland införde en skatt på läsk, godis och glass sommaren 2010. Det har redan gett effekt på konsumtionen av framförallt godis och läsk som beräknas ha fallit med uppåt 5 procent. Samtidigt har sockerskatten gett finska staten skatteinkomster på över en miljard kronor.

Modellen som används är en kostnadseffektiv accis- eller punktskatt vilket innebär att skatten betalas av producenterna av de sockerbeskattade livsmedlen. För att kompensera för kostnaden har producenterna höjt sina priser så mycket att priserna i konsumentledet stigit med nästan 25 procent, vilket gett ett tydligt genomslag i form av minskad konsumtion.

20

Jag föreslår därför att Stockholms Arbetarekommun verkar för införandet av en sockerskatt.

Gunnel Färm Motionen behandlades på medlemsmöte med Södra Kvinnoklubben onsdagen den 30 november 2011. Mötet beslöt, med omedelbar justering, att ställa sig bakom motionen.

21

Motion C09

Inför skatt på socker (sackaros) Kungsholmens Socialdemokratiska Förening

I början av 1900-talet åt svenskarna 1kg socker/ person/ år, idag äter vi 43kg socker/ person/ år. Ett skäl till det höga sockerintaget är att det finns i det mesta vi äter till och med i vanlig mat.

Enligt Folkhälsoinstitutet är varannan man och en tredjedel av kvinnorna överviktiga. Över 10% av den vuxna befolkningen är feta, vilket innebär betydande risker för hjärt-, kärl-, cancersjukdomar, ledskador, depression och ett förkortat liv.

Vart femte skolbarn är överviktigt och 4% av barnen är feta. De överviktiga och feta barnen har mer än fördubblats till antalet sedan 1990. Antalet barn upp till fjorton år som får diabetes har ökat med 40% från 1978 till 1995. Ökningen av karies hos 2-3 åringar är idag stor.

Det finns inte någon näring i socker, inga vitaminer, mineraler, antioxidanter eller fibrer utan endast tomma kalorier. Socker är förrädiskt då det ökar aptiten. Det är mycket lätt att bli sockerberoende, då vi använder söta bakverk som belöning, samt vid fest äter söta bullar, kakor och tårta.

I Sverige äter vi mest godis i världen, 1960 7kg/person/år, 2006 17kg/person/år. Dubbelt så mycket som EU:s genomsnittsmedborgare. Läskdrickandet var 1960 22 liter/person/år, är idag 90 liter.

Våra kroppar är inte skapade för att tåla så mycket socker. Socker sänker vårt immunförsvar drastiskt. Vi åldras fortare och våra celler utsätts för stor påverkan och vissa delar härsknar.

Bukspottkörteln får arbeta hårt med en stor mängd insulin, vilket ökar upptaget av fett i fettcellerna. Socker har en betydande roll vid utvecklingen av cancersjukdomar p g a att cancercellerna livnär sig på socker.

Det finns en medicinsk definition som säger att raffinerat socker i maten inte skulle få lov att finnas eftersom det är som ett gift som stjäl näring ur kroppen.

Vi hemställer att årsmötet beslutar

1. att motionen översänds till riksdagsgruppen

2. a tt det utreds om även acesulfam K, aspartam, cyklamat, fruktos, sackarin, och sukralos skall påföras skatt.

Birgitta Asp Kungsholmens (S) förenings medlemsmöte har den 17 november beslutat anta motionen som sin egen.

22

Utlåtande över motion C08 och C09 Södra kvinnoklubben kräver att man inför en skatt på läsk och godis.

Bakgrunden är att en mängd studier de senaste åren visat att det är intaget av snabba kolhydrater som finns i bland annat läsk och godis, som bidrar till ökad fetma bland barn och en ökning av hjärt- kärlsjukdomar och höga halter av blodfetter bland vuxna.

Man hänvisar också till att våra nordiska grannländer infört sådana skatter i syfte att förbättra folkhälsan.

I motionen från Kungsholmens socialdemokratiska förening berättar man att vi äter 43 kg socker/person/år. Ett skäl till det höga sockerintaget är att det finns i det mesta vi äter till och med i vanlig mat.

Enligt Folkhälsoinstitutet är varannan man och en tredjedel av kvinnorna överviktiga. Över 10% av den vuxna befolkningen är feta, vilket innebär betydande risker för hjärt-, kärl-, cancersjukdomar, ledskador, depression och ett förkortat liv.

Vart femte skolbarn är överviktigt och 4% av barnen är feta. De överviktiga och feta barnen har mer än fördubblats till antalet sedan 1990. Antalet barn upp till fjorton år som får diabetes har ökat med 40% från 1978 till 1995.

Motionen kräver att det utreds om även acesulfam K, aspartam, cyklamat, fruktos, sackarin, och sukralos ska påföras skatt.

Arbetarekommunens styrelse delar oron för den alltför höga sockerkonsumtionens påverkan på folkhälsan. Förutom övervikt och fetma med dess påföljande Hjärt- och kärlsjukdomar så påverkas även diabetesförekomsten. Alla dessa sjukdomar har ett direkt samband med klasstillhörighet.

Fattigt folk har sämre mat och kostvanor och fattiga drabbas hårdare av de stora folksjukdomarna.

Paradoxen är att dålig mat (fettrik och sockerhaltig) redan idag är dyrare än mer sund och hälsoriktig mat.

Kommunstyrelsen menar att det är tveksamt om höjda skatter på läsk/ godis och dålig mat är rätt väg att gå. Det är inte priset i sig som får folk att konsumera onyttigt. Höjda skatter på sockerprodukter riskerar bara att fördyra livet för de medborgare som redan idag har en ansträngd ekonomisk situation.

Sockerkonsumtionen måste dock minska. Styrelsen menar att det målet kan uppnås genom andra åtgärder såsom skärpta bestämmelser kring hur mycket socker som får ingå i olika varor samt ökad upplysning och information. Inte minst primärvårdens och kommunernas folkhälsoarbete skulle kunna spela en betydligt viktigare roll än idag. Även skolan har via hemkunskapen och idrottsämnet en stor och viktig funktion i detta arbete. Mycket av situationen skulle kunna åtgärdas ifall medborgarna rör på sig mer.

23

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå motion C08 2. att avslå motion C09

Beslut:

24

Motion C10

Intraprenad inom äldreomsorgen Lennart Ekblom

Jag vill att Intraprenad återigen införs inom äldreomsorgen där kommunerna är huvudansvariga för verksamheten.

Syfte, motiv och argument Syftet och motivering är att: Samordning, samverkan av verksamheten kan uppnås. Resurser används mer effektivt och rationellt. Valfrihet och sund konkurrens kan uppnås. I ett geografiskt område har kommunen resultatenheter som samverkar, samordnar och samtidigt har man konkurrens mellan resultatenheterna som naturligt driver kvalitetsarbetet framåt.

Valfrihet för brukarna att välja resultatenhet som bäst kan svara upp till brukarens önskemål och behov. Samtidigt kan man utveckla verksamheten för brukarnas bästa genom att tillämpa en lärande organisationsform. Resultatenhetscheferna träffar varje vecka äldreomsorgschefen och diskuterar verksamhetens bra sidor som man kan föra vidare till andra resultatenheter och dåliga sidor kan åtgärdas och rutiner fastställas och implementeras, problem kan åskådliggöras och upptäckas med kort varsel.

Personalens utbildning, fortbildning, kompetensutveckling kan samordnas på ett bättre och mer effektivt sätt. Bättre kontroll över samtliga delar i verksamheten kan uppnås genom Intraprenad. Intraprenad ger kommuner och skattebetalarna bättre kontroll över hur skattepengar används. Med den konkurrens som uppstår inom intraprenad verkar för att finslipa kvalitén på äldreomsorgen .

Fördelen med Intraprenad är att man lär av varandra i en sund konkurrenssituation på LIKA villkor.

Brukaren har möjlighet att välja resultatenhet. Brukaren ska ha möjlighet att välja den som ska utföra den äldreomsorg som biståndsbedömaren/ handläggare tillsammans med brukaren kommit överens om och behöver.

Intraprenad som organisationsform ger kommunen FULL kontroll över de pengar som ska finansiera och driva äldreomsorgen.

Att vi med Intraprenad kommer ifrån synen, mentaliteten av skadlig konkurrens som nu råder. När en vårdgivare vägrar hjälpa en brukare i nöd genom att säga ”Nej hon är inte min vårdtagare, hon betalar inte vårt företag… ” vänder på klacken och går. Jag har själv sett denna situation.

Vetskapen om att våra skattemedel INTE hamnar i skatteparadis är incitament nog för att åter använda sig av Intraprenad som organisationsform. Vetskapen om att våra skattemedel INTE hamnar som bonus till aktieägare och riskkapitalister är också argument god som någon för att ha Intraprenad som organisationsform inom äldreomsorgen. Intraprenad är en organisationsform på brukarnas och skattebetalarnas villkor, INTE marknadens.

25

Jag föreslår årsmötet besluta att s taden bör undersöka möjligheterna att återigen införa Intraprenad inom äldreomsorgen (enligt den modell som Maria/Gamla stans stadsdelsförvaltning hade under en period på -90 talet).

Lennart Ekblom Mälarhöjden-Axelsbergs socialdemokratiska förening har vid medlemsmöte den 22 november 2011 beslutat sända in motionen som enskild.

S-2000 beslutade vid möte 1 december att motionen skulle vidarebefordras som enskild.

Utlåtande över motion C10 Motionären uttrycker oro över att våra skattemedel hamnar i sk skatteparadis och ger förslag på en driftform som kallas intraprenad, och motionären ger syfte, motiv och argument för denna driftsform.

Styrelsen delar motionärens oro över hur den borgerliga majoriteten misskött äldreomsorg och –vård genom att inte se till att ha full kontroll över verksamheterna. Att ha tagit på sig ett ansvar för våra gemensamma resurser och sedan inte ta ansvaret anser styrelsen vara anmärkningsvärt.

Styrelsen menar att vi måste bli än bättre på att ha alternativ till vem som ska få/ha ansvaret för vård och omsorg till våra äldre än de ensidiga val som borgarna erbjuder. Att införa sk äldrepeng för att lösa dagens vanvård av äldre som visar på borgarnas misslyckade äldrepolitik, anser vi vara förkastligt. Vi vill värna den äldres behov och ha en äldrepolitik värd namnet.Vi vill även att fler alternativ borde finnas, såsom kooperativ, ideella stiftelser m fl. Därför skulle Intraprenad kunna vara en driftsform i våra förslag till valfriheten. Denna driftsform skulle kunna ge personalen verklig makt och inflytande, ge medborgarna insyn i verksamheten och pengarna skulle stanna i Sverige.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

26

Motion C11

Bevarande av kompetens avseende äldrevård och övrig omsorg inom kommunen Matteus Socialdemokratiska Förening

Brister inom äldreomsorgen har uppmärksammats under senare tid. Detta har lett till krav på utökad granskning i samband med upphandlingar, ökad kontroll, vetenskaplig utvärdering av kvaliteten och krav på personaltätheten. Även krav på olika typer av utdelningsförbud samt på förbud mot riskkapitalbolag som utförare m m har förekommit. Samtidigt påstår andra att privata utförare i vissa fall kan vara bättre än offentliga utförare.

Vinst är förvisso effektivitetsdrivande men är då det är minst sagt tveksamt om det är det yttersta målet när det gäller vård- och omsorg måste man göra något! Att försöka utesluta vinst eller begränsa utdelning vore en väg men för privat verksamhet torde det vara lika lätt som att förbjuda pussar i ett kärleksförhållande.

De som är rädda för att privatiseringen skall avbrytas försöker i allmänhet förespråka mer kontroll. Frågan är om kvalitén verkligen blir högre med mer kontroll? Låter sig mänsklighet verkligen statistiskt utvärderas? Hur är det i din familj - mäter ni all kärlek ständigt? Nej, det blir inte bara omöjligt utan även kontraproduktivt!

Bra kvalitet uppnås genom att ha bra utbildad personal som har rimliga arbetsbördor. Men därutöver krävs empati och respekt för människor.

Med anledning av ovanstående bör vi utreda och införa ett system som bygger på att: • de anställda får utökad trygghet, (inte ständigt behöver oroa sig för att deras jobb försvinner genom en ny upphandling) • anständiga löner • rimliga arbetsbördor Har vi råd med detta? En utökad kontrollapparat lär också kosta och ger knappast den efterfrågade empati som krävs. Men då vi måste kunna ge de som byggde Sverige en värdig ålderdom måste vi genomföra ett sådant system.

Och vi kanske t o m måste försöka vädja till de gamla som är friska genom något kompletterande system för att bidra ytterligare (då det ju gagnar alla på sikt).

Inom Norrmalm där jag är verksam håller man på och privatiserar all vård och omsorg. Vi inom (s) har motsatt oss denna totala privatisering då kvalitetsjämförelser mellan privat och kommunalt äldreboende därefter inte kan göras. Påstådd valfrihet blir då bara chimär.

Den största invändningen som vi haft är att kommunen avhänder sig all kompetens vilket inte bara är allvarligt för att kunna göra bra upphandlingar utan även är viktigt om någon upphandlad verksamhet skulle fallera.

27

Att det blivit så är vi nog alla varse om nu när alla inser att det är det yttersta ansvaret för en bra äldrevård nog alltid kommer att falla tillbaka på det offentliga.

Jag yrkar att Stockholms arbetarekommuns årsmöte beslutar: 1. a tt verka för att förbud mot att Stockholms kommun avhänder sig all offentlig vårdkompetens vilket riskerar att ske om all vård helt privatiseras/upphandlas inom något område i Stockholms kommun 2. a tt verka för att socialdemokratin ytterligare utreder vårdfrågan och kommer med nya konkreta förslag på genomförbart värdig vårdpolitik.

Per-Olof Scheutz Godin Motionen antagen som föreningens egen vid möte 2011-11-25

Utlåtande över motion C11 Styrelsen delar motionärens oro över dagens situation för äldre i Stockholm och behovet av en äldrepolitik värd namnet. Det är ytterligt anmärkningsvärt att exempelvis avhända sig all egen kompetens som borgarna gjort/gör.

Många företag och koncerner driver idag verksamhet i s k egen-regi just för att ha egen kompetens vid ev upphandlingar. Dock är det så att det vore olyckligt att verka för ett förbud då detta av medborgarna skulle kunna uppfattas som att vi skulle vara emot exempelvis att kooperativ, ideella stiftelser eller liknande finge driva verksamheter inom vård och omsorg.

Styrelsen anser alltså att vi inte ska ha ett förbud men att vara ytterligt restriktiva då det gäller vem som ska ha ansvaret för att ta hand om våra äldre. Det är viktigt att vi har den bästa kvaliteten hos utförarna.

Vi anser även att vi måste fördjupa begreppet kvalitet samt att de anställda är en ovärderlig del i ett kvalitetssäkringssystem. Vi citerar motionären ”… ge de som byggde Sverige en värdig ålderdom måste vi genomföra ett sådant system.”

I programmet Folkhälsa för äldre finns en hel del att diskutera vidare inför den kongressmotion som representantskapet gav styrelsen i uppdrag att skriva. Motionärens tankar och idéer kring en värdig vårdpolitik för äldre ska vägas in i den motionen.

Arbetarekommunens styrelser föreslår årsmötet besluta 1. att avslå första att-satsen 2. att bifalla andra att-satsen

Beslut:

28

Motion C12

Uppstramning kring särskilt boende för äldre Östermalm Gärdets Socialdemokratiska Förening

Vi som följt utvecklingen inom politiken i Stockholm har gång efter annan sett att våra äldre medborgare inte får den hjälp och det stöd som de har behov av.

De senaste veckorna har media rapporterat om missförhållanden på särskilda boenden – i Stockholm kallat vård- och omsorgsboende - som få trott vara möjliga.

I staden finns, enligt uppgifter som redovisas inom äldrerådet, 193 vård- och omsorgsboenden. 114 av dessa är avsedda för boende som är dementa, resten 79 för övriga med stort omvårdnadsbehov. Av alla dessa boenden drivs 20 procent i kommunal regi, 32 procent drivs av multiföretag (Carema och Attendo) resten 48 procent drivs av entreprenörer med varierande bakgrund.

På Östermalm finns i dagsläget inget kommunalt boende, alla drivs på entreprenad, däribland både Carema och Attendo.

Det är inte ett axiom att kommunalt drivna äldreboenden är bättre än boenden som drivs privat eller av stiftelser/kooperationer, men i de kommunala boendena har det offentliga – kommunen – en bättre insyn över vad som sker och kan påverka och snabbare rätta till missförhållanden.

Kommunen via stadsförvaltningarna ska ha tillsyn över äldreboendena.

Därför är det viktigt att kompetensen i denna fråga är hög inom varje stadsdelsnämnd.

Jag yrkar på att Arbetarekommunen beslutar att driva en politik som innebär 1. A tt det finns minst ett kommunalt drivet särskilt boende inom varje stadsdelsnämndsområde 2. Att företag verksamma inom området särskilda boenden ska ha sitt säte i Sverige och aldrig ägas av ett riskkapitalbolag 3. Att aktivt kvalitetsarbete ska bedrivas inom varje boende 4. Att kommunen bedriver en aktiv kvalitetskontroll av alla särskilda boenden

Ulla-Liza Blom Östermalm Gärdets Socialdemokratiska förening har vid sitt medlemsmöte 2011-11-23 beslutat att anta motionen som sin egen.

29

Motion C13

Ta över makten i de privatiserade verksamheterna Ulf Holmlund

När staden säljer ut verksamheter, eller lägger ut dem på entreprenad så är det inte alltid en god affär. Ibland får vi högre pris, sämre kvalitet och en dyr och kontraproduktiv upphandlingsprocedur.

Allt sådant är negativt, samtidigt som ägarna till bolagen som vunnit upphandlingarna kan plocka ut, ur det allmänna - miljonvinster, höga löner eller andra gottebitar. Inför detta står borgerligheten handfallen eller smörjer sina händer. Visst händer det att verksamheten blir både bra och billig, men långt ifrån alltid, ej heller utvärderas detta regelmässigt.

Socialdemokratins agerande är inte sällan att protestera. Det är ju bra, men eftersom vi inte har majoriteten bakom oss så leder det mest till pappersproduktion och tidningsskriverier. Vi har förbättrat upphandlingsprocedurerna, men allt för lite görs konkret. Så en dag läste jag om att några av parklekarna hade tagits över av Unga Örnar. Detta socialistiska agerande, att en förening tagit över en verksamhet och nu drev den för det allmännas bästa, var en god nyhet. HSB har en hemtjänst, de är ett kooperativ, också detta är föredömligt.

KF, HSB och andra delar av Arbetarerörelsen kan med fördel konkurrera om uppdragen. Genom att lägga anbud så tvingas det fram bättre bud, eftersom Carema och andra då vet att buden som ges är rimliga. Skulle de sedan vinna, har vi goda möjligheter att påverka verksamheterna. Det skulle ge staden bättre betalt men även kunna ge bättre kvalitet och mer demokratiskt inflytande. Kooperationen är vår vän i detta, vi borde göra mer för att uppmuntra dem att skapa nya verksamheter och stödja det demokratiska inflytandet. Kooperationens överskott ska ju alltid gå tillbaka till verksamheten för att kunna erbjuda bättre nyproduktioner och större trygghet i förvaltning och verksamhet. Om alla stadens verksamheter drevs av kooperativa organisationer skulle det förmodligen leda till bättre, mer demokratiska och miljövänliga verksamheter.

Därför yrkas: 1. att motionen bifalles 2. a tt Socialdemokraterna söker uppmuntra kooperativa lösningar så snart utförsäljningar är under uppsegling 3. a tt en samverkansgrupp med S-KF-HSB m.fl. sammansätts för att lösa ovanstående problem 4. a tt en revisorsgrupp får gå igenom vilka upphandlingar som fungerat bra och mindre bra, vad som kan göras bättre i framtiden

30

5. att motionen sänds vidare till Landstings- och Stadshus-grupperna.

Ulf Holmlund Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2011-10-25 beslutade att avslå motionen och skicka den till Stockholms partidistrikts representantskap som enskild.

31

Motion C14

Räkna in kostnader för upphandling, uppföljning av avtal och administration i vad skattefinansierad privat driven verksamhet kostar Unga S-kvinnor Rebella

Konkurrens ger effektivitet, inklusive kostnadseffektivitet. Det mantrat har vi hört många gånger de senaste decennierna. Att lägga ut verksamhet på entreprenad, eller upphandla tjänster, ska bli billigare än att göra samma sak i egen regi. Alltså har vi nu en stor administrativ apparat som sköter upphandlingar, avtal och avrop i de allra flesta offentliga verksamheter.

Men offentligt driven verksamhet kräver inte allt detta. Alltså bör kostnaderna för upphandlingsprocessen, uppföljning av avtal och ökad administration till följd av avtalen räknas in i vad verksamhet som drivs på entreprenad eller som upphandlas faktiskt kostar.

Ett exempel på hur snett det kan bli är det centralt upphandlade avtalet för persontransporter i Stockholms stad. Kostnaderna för persontransporter har ökat kraftigt, och stadens revisorer har riktat anmärkningar mot några stadsdelsförvaltningar för att förvaltningarna inte följer upp att fakturorna från leverantörerna stämmer. Personalen på de dagliga verksamheterna för funktionshindrade som en del av persontransporterna går till föreslås därför börja rapportera in närvaron till de tjänstemän som arbetar med att bevilja persontransporter. De ska i sin tur bättre kunna granska leverantörernas fakturor och se om de resor som faktureras också genomförts. Avtalet för persontransporter är redan starkt kostnadsdrivande, också om man enbart ser till de fakturerade beloppen från leverantörerna.

Räknar man de ökade kostnader för administration som måste till bara för att se till att leverantörerna inte överfakturerar blir kostnaderna för persontransporterna ännu högre.

En vettig kostnadsjämförelse mellan offentligt driven verksamhet och privat driven verksamhet måste inkludera alla kostnader som uppkommer.

Den kan inte bara räkna med entreprenörens egna kostnader, även det offentligas kostnader för administration kopplat till upphandling, avtal och avrop måste räknas in.

Unga S-kvinnor Rebella yrkar att S tockholms arbetarekommun verkar för att alla kostnader för upphandling, uppföljning av avtal, administration av avrop, ökad rapportering från verksamheterna etc. räknas in i kostnaden för den privat drivna verksamheten i jämförelser mellan vad offentlig och privat driven verksamhet kostar.

Motionen antagen på Unga S-kvinnor Rebellas medlemsmöte den 28 november 2011.

32

Motion C15

Konkurrens i offentligt finansierad verksamhet Socialdemokratiska Småföretagarföreningen

Sedan ca 20 år tillbaka pågår privatisering och införande av konkurrens av verksamheter som finansieras med offentliga medel. Denna utveckling har framför allt drivits av borgerliga intressen medan diskussionen i vårt parti har dominerats av tveksamma och skeptiska röster. Konkurrens kan medföra fördelar, men de borgerliga partierna, framför allt Moderaterna tror att konkurrensen löser alla problem och att varje form av konkurrensutsättning är av godo. Så är uppenbarligen inte fallet, vilket framgår av såväl teoretiska överväganden som praktiska erfarenheter.

Det är nu hög tid att vi samlar ihop erfarenheterna av konkurrensutsättningen och formulerar en genomtänkt politik för vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att konkurrens skall ge fördelar. Våra företrädare i kommunala styrelser och nämnder måste få en vägledning till hur vi skall agera för att kunna begränsa den misshushållning och det slöseri som privatisering och konkurrensutsättning kan medföra. Årsmötet föreslås därför besluta att ge styrelsen i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp som utarbetar en skrift som sammanfattar erfarenheterna av konkurrensutsättning och utformar riktlinjer för när och hur konkurrens kan fungera för offentligt finansierad verksamhet

Olle Hammarström Motionen har antagits av Socialdemokratiska Småföretagarföreningen

33

Motion C16

Kringkostnader för privata utförare av välfärdstjänster.

Hägerstens Socialdemokratiska Kvinnoklubb

Stockholm stad och Stockholms läns landsting upphandlar en stor del av den skattefinansierade vården och omsorgen av privata aktörer. Vid en upphandling väljer man det anbud som bäst uppfyller ställda önskemål och krav i förfrågningsunderlaget till lägsta pris. Det priset ger däremot inte en heltäckande bild av kostnaderna för stadens och landstingets skattebetalare. En rad tjänstemän är sysselsatta med upphandlingarna, överklaganden kostar pengar och gör att planerade verksamheter inte kan starta när det är tänkt, kontrollen av efterlevnaden av ingångna avtal drar personal liksom eventuella samtal med missnöjda brukare. Kringkostnaderna för att lägga ut verksamheter på entreprenad är svåra för gemene man att se och svåra att se även för styrande politiker. För att kunna göra en korrekt jämförelse i kostnader mellan att utföra vård och omsorg i egen regi och att lägga ut den på privata aktörer via upphandling måste hela kostnaden tas med, även nämnda kringkostnader.

Jag föreslår årsmötet besluta 1. a tt Socialdemokraterna i Stockholm stad (kommun) verkar för att en kartläggning görs, alternativt gör en egen kartläggning, av de totala kostnaderna vid upphandlingar av vård och omsorg gjorda sedan den 1 januari 2007 samt 2. a tt Stockholms Arbetarekommun verkar för att Stockholms läns landsting gör en kartläggning, alternativt socialdemokraterna i landstinget gör en egen kartläggning, av de totala kostnaderna vid upphandlingar av vård och omsorg gjorda sedan den 1 januari 2007.

Margareta Stavling Motionen är antagen som föreningens egen vid medlemsmöte den 15 november 2011 i Hägerstens Socialdemokratiska Kvinnoklubb

34

Motion C17

Upphandling och utvärdering av upphandlingar Östberga (S) Förening

Stora delar av den offentliga, skattefinansierade verksamheten drivs numera som entreprenörskap efter upphandling. Huvudkriteriet för vem som skall få uppdraget är i regel lägst pris. Med en sådan systematisk inriktning på prispress är det självfallet en betydande risk att kvaliteten på verksamheten sjunker under vad som är acceptabelt. Ju lägre ersättning entreprenören får desto mindre resurser blir det för personal och andra insatser i det dagliga arbetet.

Att prispress är farligt för kvaliteten har nu gått upp för den del av borgerligheten som bestämmer om äldrevården. Upphandlingen sker nu mot ett fast pris för att undvika den farliga prispressen. Det hedrar dem att de insett vådorna med lägstpriskriteriet. Ändå kvarstår det faktum att lönsamheten bygger på att man lyckas pressa kostnaderna för verksamheten, det vill säga att kvalitetsriskerna på grund av prispress består.

Vi socialdemokrater vill inte bara ha en acceptabel kvalitetsnivå, vi vill ha bra verksamheter där brukarna – barn, sjuka, funktionshindrade, äldre trivs och utvecklas. Det är viktigt att systemfelen motverkas, men det är under alla omständigheter angeläget att verksamheterna följs och utvärderas så att de utvecklas positivt.

Utvärdering är en svår materia. För att den överhuvudtaget skall bli möjlig krävs att uppdraget bygger på tydliga, mätbara kriterier som fortlöpande utvecklas. Sådana kriterier behöver utvecklas inom alla verksamheter. När det är sagt måste man konstatera att kvalitet innehåller mjuka svårbestämda moment. Inte minst gäller det inom barnomsorg och äldrevård.

Utvärdering är viktig för att slå larm när kvaliteten blir för dålig. Men den har också andra funktioner. Det är ett sätt för personalen att se vad som fungerar och vad som inte fungerar. Det är också ett sätt för politiska beslutsfattare att se var det behövs mer resurser. Behoven styr inte alltid resurstilldelningen i dag. Uppföljning och utvärdering är också en viktig bas för kunskapsutveckling och forskning. Inte minst kring äldrevården behöver forskningen byggas ut.

Ett centralt område för utvärdering är personalsituationen. Personaltäthet, utbildning, erfarenhet, personaltäthet är lätt mätta kriterier. Hög personalomsättning är mycket negativt för små barn och för gamla människor.

Personalens trivsel – som är mera svårmätt – är också viktig.

Att mäta brukarnas trivsel är standard vid olika utvärderingar. Vid behov kan man också fråga anhöriga.

Hårddata kring brukarnas situation kan finnas tillgänglig. Hos äldre är sjuklighet en viktig mätfaktor, liksom viktutveckling. Deltagande i sociala aktiviteter är ett annat sätt att beskriva hur de äldre mår.

35

När det gäller barn och unga är det viktigt att se att barnomsorg och skola både skall vara en bra miljö i nuet och förbereda för framtiden. Utvärderingen behöver ha båda aspekterna i åtanke. Barnen skall ha en trygg och varm uppväxtmiljö, men också förberedas för ett senare liv socialt, intellektuellt och fysiskt.

Vi föreslår 1. a tt arbetarekommunen utarbetar ett program för utvärdering och uppföljning av offentligt finansierade verksamheter som betjänar medborgarna 2. att kriterielistor utarbetas för olika verksamheter 3. a tt arbetarekommunen verkar för att en diskussion kommer igång i hela partiet kring dessa frågor

Motionen antogs på styrelsemöte den 23 november som föreningens egen

36

Motion C18

Äldreomsorgen och tjänstemarknaden Vällingby Socialdemokratiska Förening

Äldreomsorgen är en viktig del av välfärden i Sverige, den är också en viktig del av den tjänstemarknad som nu ägnas så stort intresse i vårt land, som strävar efter att utvecklas från industri- till tjänstesamhälle. När näringslivet drev på för att få denna utveckling till stånd, satsade det på att förmå offentlig sektor att övergå från verksamhet i egen regi till att köpa tjänsterna från företag som kunde sälja sådana tjänster och som nu började växa fram.

När offentlig sektor öppnades för ”sälja och köpa” kom det också företag, men inte som resultat av inhemsk företagarkraft. Det var istället stora internationella koncerner som växt fram i USA och Tyskland som knackade på dörren och blev insläppta. Följderna noteras nu när vi läser i pressen om vårdskandaler i ett av dessa utlandsägda företag – CAREMA. Ekonomisk kolonisering – Istället för att få nya exportföretag började Sverige säljas ut och landet köps nu upp ungefär som skedde i U-länderna när Europa koloniserade världen. Nu när de forna kolonierna är självständiga stater med kraft nog att försvara sina gränser, ersätts den gamla koloniseringen av att det västliga kapitalet köper upp de fruktbara delarna av U-ländernas jordar och regioner. Sverige känner (än så länge) av en mild variant på detta tema, som ett litet land i en värld där stora koncerner styr och ställer.

Så vill vi inte ha det i vårt land – i Vällingby S-förening har frågan många gånger diskuterats. Flera av våra medlemmar har genom anhöriga eller förtroendeuppdrag insyn i hur saker och ting fungerar i det beryktade äldreboendet Koppargården (CAREMA), som ligger i vårt stadsdelsområde och vi har sett en välunderbyggd bild av en pågående försämring av kvaliteten i omsorg och vård. Vidare har tjänstemän i vår stadsdelsförvaltning även genomfört ändringar i de rapporter rörande Koppargården som kommunens ansvariga sjuksköterska har inlämnat till vår stadsdelsnämnd, tjänstemännen är nu polisanmälda, misstänkta för urkundsförfalskning.

Ingen vet något om kostnaderna, ekonomiska eller humana, efter omställningen. På allmänna grunder bedömer vi dock att minskningen av de ekonomiska kostnaderna, om de alls föreligger, inte på något sätt väger upp den allvarliga sänkningen av kvaliteten. Därmed anser vi oss ha grund för slutsatsen att omställningen från egen regi till upphandling av tjänster i konkurrens, har gett ett negativt utfall som blir tydligt när alla relevanta faktorer vägs samman.

Ett enda fall räcker inte för ett slutligt omdöme. Men det berör oss så starkt att vi vänder oss till arbetarekommunen med propån att föra frågan vidare med ett förslag till partistyrelsen att med all kraft driva kravet på en forskningsbaserad utvärdering av hela omställningen av offentliga sektorns upphandlingar samt att hela reformeringen av upphandlingar avslutas om

37

utfallet inte ger ett klart överbetyg, så att kommunerna återigen kan arbeta med full kraft för en god vård och omsorg samt för värdighet vid livets slut.

Vi yrkar därför: 1. a tt vi Socialdemokrater arbetar för att snarast få till stånd en forskningsbaserad utvärdering av hela omställningen av offentliga sektorns upphandlingar 2. a tt vi Socialdemokrater vid ett negativt resultat i ovan nämnda utvärdering (d.v.s. om reformen skulle ha inneburit försämringar för våra medborgare) arbetar för att hela reformeringen avslutas och den tidigare ordningen med vård i egen regi återställs

Olof Eriksson.

Motionen antogs av Vällingby S-förening vid medlemsmötet den 23 november 2011.

38

Motion C19

Vinster i vård, skola och omsorg Hässelby S-kvinnor

De borgerliga partiernas tid vid makten har präglats av ständiga besparingar och privatiseringar av verksamheter som tidigare drivits i kommunal regi. Det har vi hela tiden blivit varse i vårt område Hässelby-Vällingby. Vi har förstått att det är likadant i resten av staden. Vi har också blivit utsatta för vårdbolaget Carema Care, ett riskskattebolag som förstört många gamlas sista tid i livet i sin jakt på vinst.

Medborgarnas skattepengar används till vinst i bolag i stället för att användas i välfärden.

De ständiga upphandlingarna gör att en alltför stor del av våra skattepengar används till en byråkrati inom våra väldfärdsverksamheter, en byråkrati som riskerar att växa om inget görs för att hindra detta. Ständiga upphandlingar, en växande kontrollfunktion för att se om avtalen uppfylls gör att byråkratin växer på bekostnad av kvaliteten i verksamheterna.

Vi kan inte heller förvänta oss att de vinstdrivande företagen satsar på att förbättra verksamheten så länge drivkraften är att få allt högre vinster.

Våra medborgare får inte den kvalitet i välfärden som de har rätt till.

Borgarnas argument om valfrihet innebär inte någon valfrihet vad gäller kvalitet eller vårdform utan endast att få välja vilket företag som ska driva verksamheten.

I vårt område får den kommunala verksamheten inte ens delta i upphandlingen, något som gör att privata vårdgivare dominerar alltmer. Det blir ingen valfrihet för den som vill ha en kommunalt driven förskola eller äldreomsorg i sin närhet.

Kommunalt driven verksamhet minskar och företagen blir fler. Många vill välja egenregiverksamhet som inte drivs i vinstsyfte och där det är lättare att påverka och få insyn i verksamheten.

Det är viktigt att kommunalt driven verksamhet inom vård, skola och omsorg får vara med och lägga anbud vid varje upphandlingstillfälle.

Kommunalt driven verksamhet ska ha den bästa verksamheten med utbildad, kunnig personal som har status och får uppskattning.

Vi yrkar att årsmötet beslutar 1. a tt riskkapitalbolag inte ska få driva skattefinansierade verksamheter inom välfärdssektorn d v s vård, skola och omsorg 2. att vinster i entreprenad/uppdragsföretag ska användas för att utveckla

39

verksamheterna så att medborgarna får den vård och omsorg som de har behov av och som de har rätt till 3. a tt kommunalt driven verksamhet alltid ska finnas med som alternativ vid upphandling 4. a tt motionen skickas till s-grupperna i kommun, riksdag och övriga som berörs.

Hässelby s-kvinnor Motionen antagen på medlemsmöte den 29 november 2011

Utlåtande över motion C12, C13, C14, C15, C16, C17, C18 och C19 I den enskilda motionen (C13) förespråkas att kooperationen lägger anbud när offentligt finansierade verksamheter upphandlas. Samt att socialdemokratin bildar en gemensam grupp med olika kooperativa företag för att försöka åstadkomma detta.

Motionen C14 lyfter exempel på att upphandlad verksamhet också medför ökade administrativa kostnader för den som handlar upp tjänsten och man menar att detta borde räknas in i kostnaderna när man jämför upphandlad verksamhet med icke upphandlad verksamhet.

Motionen C15 menar att det nu är dags att samla erfarenheter från några decennier av upphandlingar både positiva och negativa. Man vill att Arbetarekommunens styrelse ska tillsätta en grupp med uppgift att sammanfatta dessa och utarbeta riktlinjer/råd till våra förtroendevalda i kommun och landsting inför kommande upphandlingar.

Motionen C16 menar att vi behöver få en bättre bild av de kringkostnader som följer med upphandlingar. Man efterlyser att såväl Stockholms kommun som Stockholms läns landsting genomför en sådan analyser från den 1 januari 2007 fram tills nu.

Motionen C17 Tar sin utgångspunkt i det faktum att alltmer av den skattefinansierade verksamheten numera drivs i entreprenadform. I den situationen så blir kraven på utvärdering och uppföljning allt viktigare redskap för att säkerställa att verksamheterna håller god kvalitet. Man vill att Arbetarekommunen ska utarbeta ett program för detta.

Motionen C18 tar sin utgångspunkt i skandalen kring Caremas vanskötsel av de gamla på det upphandlade äldreboendet Koppargården. Man menar att omställningen från egen regi till upphandling av tjänster i konkurrens, har gett ett negativt utfall som blir tydligt när alla relevanta faktorer vägs samman. Motionärerna kräver en forskningsbaserad utvärdering av hela den offentliga sektorns upphandlingar. Och man menar att socialdemokratin bör överväga att vården återgår i egen regi.

40

Motionen C19 tar också sin utgångspunkt i vårdskandalen vid äldregården Koppargården. Man menar vidare att upphandlingarna skapar onödig byråkrati tillväxt. Vidare reagerar man på att egen regi inte ens tillåts delta i upphandling när sådan genomförs. Vidare kräver man att riskkapitalbolag inte ska få driva skattefinansierade verksamheter inom välfärdssektorn.

Arbetarekommunens styrelse delar den vrede och frustration som kommer i uttryck i många av de ovanstående motionerna. Vi ser hur man de senaste åren har ägnat sig åt att med slagord som ”mångfald” och ”valfrihet” som täckmantel valt att privatisera stora delar av välfärden i vårt land.

Utan att göra några djupare analyser så har man hävdat att upphandling och övergång till entreprenaddrift alltid leder till att verksamheterna både blir billigare och bättre. Det finns många exempel , inte bara Caremas ”Koppargården”, som visar att så är tyvärr inte fallet.

Många motioner efterlyser utredningar och utvärderingar av de senaste årens privatiseringar och upphandlingar. Flera anser att Arbetarekommunen självt ska genomföra sådana. Styrelsen menar att det redan genomförts flera avancerade och seriösa utvärderingar av detta. Stockholms kommun lät under vårt styre i slutet av 90-talet genomföra en stor utvärdering ihop med det kommunalekonomiska institutet på universitetet där man gick igenom såväl ekonomiska som kvalitetsmässiga effekter av upphandlingsverksamheten. I den utvärderingen påvisade man mycket riktigt att stadens administrativa kostnader ökade som en följd av upphandlingarna.

Samtidigt visade man också att stadens driftskostnader vid den första upphandlingen av icke konkurrens utsatt verksamhet i regel minskade med ca 10%. Vad gäller kvalitetsmässiga aspekter på upphandlingarna så var resultatet betydligt mer splittrat och osäkert. Liknande erfarenheter har dragits vid upphandlingar av kollektivtrafik i landstinget.

Sen dess har en lång rad olika vetenskapliga utvärderingar av upphandlingar inom de gemensamt finansierade verksamheterna publicerats. Vi vill bara särskilt uppmärksamma SNS utvärdering från i höstas som vållade stort rabalder när man konstaterade att det inte finns några vetenskapliga bevis för att vare sig pris eller kvalitet har blivit bättre som en följd av de senaste decenniernas privatiserings- och upphandlingsverksamhet. Andra som publicerat intressanta utvärderingar inom detta område är Arbetarrörelsens tankesmedja.

Arbetarekommunens styrelse ställer sig mot bakgrund av den mycket strida ström av utvärderingar och rapporter som kommer inom detta fält därför tveksam till de allmänna kraven om att Arbetarekommunen ska ta fram ytterligare underlag inom detta område.

Vi förutsätter dock att socialdemokraterna s i såväl Stockholms stadshus som i landstinget efter nästa maktskifte utvärderar den upphandlingsverksamhet både från enskilda upphandlingar men också från ett kommunalekonomiskt system perspektiv. Socialdemokraterna i landstinget driver sedan flera år krav på att landstingets beställar- och utförarmodell bör utvärderas.

Motion C17 lyfter mycket riktigt behovet att uppföljningar och utvärde-

41

ringar av upphandlad verksamhet. Socialdemokraterna i såväl Stockholms kommun som Stockholms läns landsting är mycket kritiska till den nästan obefintliga uppföljning som sker av de privata entreprenörerna. Det finns skäl att befara att vårdskandalerna vid Caremas anläggningar bara är toppen på ett isberg av dålig vård och omsorg. Som exempel kan nämnas att landstinget sedan 2008 genomfört fem medicinska revisioner inom primärvården. Tre av dem visade så allvarliga brister så att verksamheterna omedelbart stängdes.

Inom arbetarrörelsen pågår sedan några år en intensiv ideologisk diskussion kring hur vi ska förhålla oss till begrepp som upphandling, privata entreprenörer, vårdval, vinst i vård och omsorgsverksamheter och kring företeelser som riskkapitalbolag. Ibland har socialdemokratins agerande i dessa frågor tyvärr präglats av naivitet och bristande insikt kring vilka starka ekonomiska krafter som försökt stärka positioner inom detta område. Samtidigt har det varit viktigt att inte hamna i positioner där socialdemokratin är motståndare till ökad medborgarmakt och valfrihet. Det är inte heller så att socialdemokratin som politisk rörelse kan tillåta sig att vara detsamma som evig försvarare av offentlig byråkrati och stelbenta offentliga monopol.

Det finns skäl att vara mycket kritisk till de senaste decenniernas privatiseringar av den gemensamma sektorn. Samtidigt så finns skäl att inse att delar av den gemensamma sektorn stod inför mycket nödvändiga förändringsbehov på 80-90 talet. Det fanns allvarliga bekymmer med begrepp som medborgarinflytande, personalinflytande, kvalitetskontroll och kostnadsmedvetande. Det hade varit önskvärt med mer av socialdemokratiskt initierade reformer av den gemensamma sektorn vid den tidpunkten.

Då hade vi kanske undvikit en situation där de borgerliga partierna fick väljarnas mandat att med privatiseringsdogmatismen som ledstjärna orsaka mycket av de bekymmer som vi står inför idag.

Socialdemokratin behöver en förnyad ideologisk debatt om den gemensamma sektorn framöver. Vi behöver diskutera den utifrån vårt jämlikhetsideal och vi behöver ompröva den utifrån begrepp som självförvaltning, medborgarmakt, ökat personalinflytande. Men också utifrån kvalitetssäkring och resonemang som handlar om hur vi får ut mer välfärd för de skattepengar som välfärden har till sitt förfogande.

Inför partikongressen nästa år så är styrelsens avsikt ta ett förslag till en partikongressmotion gällande vinster i välfärden. Inriktningen ska förtydliga vår syn på vinster och ägandeformer men framförallt fokusera på den kvalitet och de val som är viktiga för systemens brukare.

Flera av motionerna däribland C18 och C19 tar upp problemen med vinster i välfärden och med riskkapitalbolag. Stockholms Arbetarekommun drev krav om förbud mot vinster i välfärden vid den senaste partikongressen. Det slutade med en kompromiss som Arbetarekommunen kunde leva med men som vi ansåg var såå konturlös i skepnad så att den skulle kunna vålla problem längre fram. Tyvärr visade det sig att vi fick rätt. När Carema-skandalen exploderade så var socialdemokratins linje vek och otydlig vilket var djupt beklagligt.

42

Nu har partistyrelsen skärpt partiets ställningstagande. Man är tydligare med att skattepengar ska gå till verksamheten och inte till vinstuttag. Man förespråkar en linje där kommuner och landsting som ju är ansvariga för vård och omsorg ska ha direkt makt över huruvida vinstdrivande företag ska få tillåtas lägga anbud i upphandlingar eller inte. Arbetarekommunens styrelse menar att partistyrelsens nya linje är klok. I vårt land så ska beslutsrätten över välfärden ligga lokalt. Idag skjuter borgerliga kommun- och landstingspolitiker ifrån sig sitt ansvar och hänvisar till Lagen om offentlig upphandling. Frågan om huruvida vård av gamla och sjuka ska bedrivas av företag som sätter vinsten främst är framförallt en politisk fråga där ansvar borde kunna utkrävas.

Arbetarekommunens styrelse menar att partiets nya ”tydligare” strategi gällande vinstdrivna verksamheter inom välfärdssektorn måste få avtryck i det valmanifest som Arbetarekommunen ställer sig bakom inför valet 2014. I denna fråga ber styrelsen att få återkomma.

Vad gäller motionernas krav på att riskkapitalbolag borde förbjudas från att få bedriva skattefinansierad välfärdsverksamhet så delar Arbetarekommunens styrelse den uppfattningen. Vi noterar dessutom att även den borgerliga regeringen nu efter flera års kritik mot absurditeten att våra skattepengar avsedda för välfärd förs till skatteparadis nu har backat. För närvarande verkar det existera en mycket bred politisk majoritet för att rätta till detta.

Beträffande motion C13s krav på att socialdemokratin ska bilda en gemensam grupp tillsammans med de kooperativa företagen i syfte att stärka dem inför de offentliga upphandlingarna så avvisar Arbetarekommunens styrelse det kravet. Vi menar att starkare samarbete mellan socialdemokratin och de kooperativa företagen och rörelserna vore mycket önskvärt. Att lägga fokus i ett sådant samarbete på hur de ska kunna delta upphandlingsverksamhet känns inte som en riktig prioritering.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå motion C13 2. att avslå motion C15 3. att anse motion C12 besvarad 4. att anse motion C14besvarad 5. att anse motion C16 besvarad 6. att anse motion C17 besvarad 7. att bifalla motion C18 8. att bifalla motion C19

43

9. a tt Stockholms arbetarekommun aktivt ska verka för att skattepengar avsedda för välfärdsverksamhet inte ska plockas ut i vinster 10. a tt styrelsen får i uppdrag att ta fram ett förslag till motion inför partikongressen som behandlar vår syn på vinster, ägandeformer och kvalitet inom välfärden

Beslut:

44

Motion C20

Återkommunalisera hemtjänsten Hägerstens Socialdemokratiska Kvinnoklubb

När en invånare i Stockholm kommer i den situationen att man behöver hjälp med vardagssysslor, i regel när man blir äldre, uppsöker man en biståndshandläggare. Får man ett beslut om beviljat bistånd kommer det ett brev hem. Där finns en lista på 25-80 olika utförare att välja på. Många äldre och anhöriga vittnar om hur svårt det är att välja, i själva verket är det omöjligt att fatta ett rationellt beslut. Frustration och en känsla av hjälplöshet är alltför vanlig. Dessutom är det såväl ekonomiskt som kvalitetsmässigt orationellt att ha många olika utförare.

Hemtjänstpersonalen tar sig långa sträckor mellan olika brukare. Restiden ska inte tas från den beviljade hjälptiden i hemmet men den kostar ändå, tid är inte gratis. Med tanke på att det ur kvalitetssynpunkt är önskvärt att personalen samlas varje morgon för en genomgång av dagens arbete och även har möjlighet att träffas vid lunch är det också viktigt att personalen har ett begränsat geografiskt område att arbeta inom. Möjligheten att lära känna brukarna och få en kontinuitet är också större med en utförare än med fler, liksom möjligheten att kunna erbjuda brukaren att välja en personal som passar just henne eller honom.

Den situation som uppstått med ett så stort antal utförare inom hemtjänsten bör utvärderas, både ur en kvalitativ aspekt och en ekonomisk aspekt, samt både ur brukarnas perspektiv och stadens. Resultatet av utvärderingen bör ligga till grund för att återföra hemtjänsten i kommunal regi, på ett sätt som på bästa sätt tillgodoser både brukarna och staden.

Därför föreslår jag årsmötet besluta 1. a tt Socialdemokraterna i Stockholm stad (kommun) verkar för att en utvärdering görs, alternativt gör en egen utvärdering, av systemet med fritt antal utförare av hemtjänst i enlighet med motionens anda samt 2. att Socialdemokraterna i Stockholm stad (kommun) verkar för att återföra hemtjänsten i kommunal regi.

Margareta Stavling Motionen är antagen som föreningens egen vid medlemsmöte den 15 november 2011 i Hägerstens Socialdemokratiska Kvinnoklubb.

45

Utlåtande över motion C20 Styrelsen delar alla äldres och anhörigas frustration över dagens/borgarnas krav på att vi i varje situation tvingas välja. I dagens Stockholms län ”ges du också möjlighet att välja” det företag du vill anlita för palliativ vård (alltså vård i livets slutskede). Valfrihet ska istället innebära att du får välja OM DU VILL. Det ska alltid finnas fullgoda kommunala alternativ.

Detta visar också den undersökning som presenterades i januari; tilltron till kommunal äldreomsorg är större än till entreprenörer. Borgarna som ju pläderar valfrihet, borde alltså ta hänsyn till den verkliga valfrihet som efterlyses. Vad gäller frågan om en egen utvärdering av systemet så har den gjorts mellan gruppledarna i stadsdelsnämnderna och ledningen i Stadshuset vid de olika träffar de genomför. Bilden är entydig. Frustration.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

46

Motion C21

Offentlig verksamhet SSU Kista

Efter höstens skandaler kan vi inte längre blunda för i vilken regi offentlig verksamhet bedrivs, vårt parti har ingen tydlig åsikt i frågan, detta är inte värdigt vårt fina parti. Det är heller inte värdigt att dagens system innebär 0 vårdcentraler i Husby och 11 på Östermalm. Ett annat problem är likheten i arbetets organisering mellan privata och offentliga alternativ. Därför möts inte avknoppningen med större motstånd än vad som görs bland offentligt anställda.

SSU Kista yrkar därför: 1. att all offentlig verksamhet ska drivas i offentlig regi 2. att verksamheten ska utformas på ett sätt som gynnar brukare och anställda 3. att Vårdval Stockholm ska avskaffas 4. att resurser ska fördelas till verksamheter efter behov 5. att Arbetarkommunen antar motionen som sin egen 6. att Arbetarkommunen ska driva frågan under kommande partikongress

Motionen antogs enhälligt på SSU Kistas medlemsmöte 2011-11-30.

Utlåtande över motion C21 Motionärerna kräver att man mot bakgrund av olika vårdskandaler att all offentligt finansierad verksamhet ska drivas i egen regi. Man påstår dessutom att socialdemokraterna är otydliga i frågor rörande offentlig eller privat regi. Dessutom menar man att vårdval Stockholm ska avskaffas och att motionens krav ska drivas på den kommande partikongressen.

Arbetarekommunens styrelse anser att motion 1.14 lyfter angelägna frågor som emellertid behöver problematiseras mer än vad motionärerna anser sig ha haft utrymme för. Det är lite oklart vad som är motionens huvudsyfte. Om det är motstånd mot privatiseringar i allmänhet eller inom vård och omsorgssektorn. Eller om huvudsyftet är att diskutera arbetets organisation eller hur primärvården är organiserad i Stockholms län. Eller är motionens huvudsyfte att lyfta upp diskussionen om de vårdskandaler som inträffat i äldreomsorgsverksamheter som drivs av riskkapitalbolag?

För egen del så avvisar Arbetarekommunens styrelse påståendena om att socialdemokratins hållning visavi huvudmannaskapsfrågor skulle vara otydlig. Det är att göra det alldeles för lätt för sig när man kommer med dylika generaliseranden. I själva verket så har socialdemokratin varit en

47

ledande kraft i motståndet mot de borgerliga partiernas försök att privatisera vård- och omsorgsverksamheter. Problemet har snarare varit att vi inte vunnit gehör i de allmänna valen när vi varnat för privatiseringarnas konsekvenser på detta område.

Stockholms socialdemokrater har problematiserat situationen där privata aktörer inom vård, skola och omsorg tillåts driva verksamheter i vinstsyfte.

På den senaste partikongressen krävde vår kongressdelegation att vinster som genererats i skattefinansierad verksamhet måste återinvesteras i verksamheten på samma sätt som är regel i de övriga skandinaviska länderna.

I den frågan nådde vi inte ända fram utan resultatet blev en kompromiss som Arbetarekommunens styrelse upplever som otillräcklig. Vår uppfattning är att partiet hade vunnit på att ha en tydligare hållning rörande ”vinst” när de senaste vårdskandalerna uppdagades.

Arbetarekommunens styrelse delar motionens kritik av Vårdval Stockholm.

Systemet är orättfärdigt och innebär att primärvårdresurser styrs bort från de områden där folkhälsan är sämst. Arbetarekommunens uppfattning är att Vårdval Stockholm ska avskaffas och att vi istället borde införa ett primärvårdssystem där resurser fördelas efter medborgarnas behov och där verklig patientmakt istället för producentmakt råder.

Vad gäller relationen egenregi driven primärvård och privatdriven primärvård så menar styrelsen att man måste inse den verklighet som vi har i dagens Stockholm. Ungefär 60% av alla vårdcentraler drivs i dag i privat regi Många av de privatdrivna vårdcentralerna gör ett alldeles utmärkt arbete. Många är oerhört uppskattade av de patienter/medborgare som besöker dom. Det finns dessutom flera fall där oerhört dåligt skötta offentligt drivna vårdcentraler idag har fått andra huvudmän som driver verksamheten bättre. Att kräva att samtliga privatdrivna vårdcentraler ska återgå till egenregi kommer knappast att uppskattas av de medborgare som valt att ha sin primärvård hos dom.

Däremot så menar Arbetarekommunens styrelse att de borgerliga partierna skall kritiseras för sina privatiseringar och för att man inte vill utveckla vården som bedrivs i egen regi. Det är inte heller rimligt att medborgare som efterfrågar offentligt driven vård ställs utan den möjlighet i stora delar av länet. På södermalm, för att ta ett exempel, finns det inte längre någon offentligt driven vårdcentral. Styrelsen menar att den gemensamt drivna vården borde utvecklas, inte avvecklas..

Det känns också angeläget att skärpa tillsynen och kontrollen av de privata vårdverksamheter som bedrivs med offentliga medel. Samma offentlighets och insynsregler borde gälla inom all offentligfinansierad verksamhet.

Det är orimligt att meddelarskyddet inte gäller i all offentligt finansierad verksamhet.

En angelägen uppgift med en annan politisk majoritet vore att utveckla de offentligt drivna verksamheterna till att bli mönsterarbetsplatser. Motionärerna pekar på ett problem när de mycket riktigt beskriver en situation där offentlig anställda inte alltid upplever att landsting/kommun är de bästa arbetsgivarna.

48

Vad gäller krav på att redan på ordinarie årsmöte ta ställning till vilka krav som ska drivas på partikongressen 2013 så vill styrelsen hänvisa till den särskilda motionsbehandling som ska äga rum inför Arbetarekommunens extra årsmöte i höst då Stockholms partikongressmotioner ska behandlas.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå motionens första att-sats 2. att i övrigt bifalla motionen

Beslut:

49

Motion C22

Upphandlingsförfarandet Katarina Västra Socialdemokratiska förening

Sedan tre år tillbaka sker upphandlingar av vård- och omsorgsboenden centralt av stadsledningskontoret. Serviceförvaltningen utvärderar anbuden på uppdrag av stadsledningskontoret. Tilldelningsbeslut tas av den politiskt tillsatte stadsdirektören. Detta sker trots att stadsdelsnämnderna är ansvariga för verksamheten.

Beslut om dessa rutiner har tagits av den borgerliga majoriteten. Ett exempel på hur fel detta blivit, är att vid upphandlingen av Katarinagårdens vård- och omsorgsboende på Södermalm, beslöt stadsdirektören att anta anbud från Attendo Care AB. Detta trots att Södermalms stadsdelsförvaltning inte kunde ge Attendo goda referenser efter att de misskött ett annat boende på Södermalm. Någon hänsyn till stadsdelens åsikter togs inte.

Vi föreslår representantskapet besluta 1. a tt stadsdelsnämnderna ska fatta beslut om upphandlingarna eftersom de är ansvariga för verksamheten 2. att översända motionen till kommunfullmäktigegruppen.

Motionen antagen av Katarina Västra Socialdemokratiska förening 21 november 2011.

Utlåtande över motion C22 Styrelsen delar helt motionärens första yrkande. I ett socialdemokratiskt Stockholm finns den lokala demokratin väl förankrad i människornas önskan om bland annat medbestämmande och full insyn i stadsdelsnämndernas arbete, beslut och resultaten av besluten.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

50

Motion C23

Ungdomspolitiskt program S-föreningen S-2000

1. S tockholm är en spännande utmanande stad. Men segregationen och klyftorna växer.

2. Stockholm har ett fantastiskt kulturutbud. Men utbudet för ungdomar och unga vuxna är begränsat.

Tillsammans med idéburna organisationer, företag och kommunens fritid och kulturförvaltningar skall vi se till att det finns ett rikt utbud för olika smakriktningar. Stockholm skall bli en mötesplats för hela landet när gäller kulturutbud och nöjen för ungdomar och unga vuxna.

1. U ngdomar mellan 13-18 har mycket få spännande mötesplatser. På fredag och lördagkvällar hänvisas tusentals ungdomar till gator och torg. Nöjesutbudet är nästan obefintligt.

I början på 60-talet fanns ett utbud av nöjesaktiviteter för över 6 000 ungdomar varje lördagkväll. Vi vill se till att kommunen tillsammans med olika aktörer arrangerar arrangemang över hela staden varje helg.

När det gäller artister, säkerhet, annonsering och evenemangskunskap finns det stora samordningsvinster att vinna. Målet är att nå samma nivå som i början av 60-talet.

1. J ämfört med många andra kommuner har Stockholm sämre utbud av idrottsanläggningar. På helgkvällar borde det finnas ett stort utbud för spontanidrott.

Vi vill tillsammans med föreningslivet bygga ut idrottsanläggningarna i staden. Vi är övertygade att vi kan hitta billiga lösningar som förvaltas av föreningar själva. Varje fredag och lördagkväll skall vi tillsammans med idrottsrörelsen öppna upp flera idrottsanläggningar för s k ”drivein”verksamhet. Vi har flera framgångsrika exempel att luta oss emot.

2. Ungdomsarbetslösheten når rekordnivåer. 1991 fanns ¾ av ungdomarna vid 21 års ålder ute på arbetsmarknaden. Idag är ungdomarna etablerade på arbetsmarknaden med samma mått mätt först när de fyllt 30. Ungdomsarbetslösheten är över 20 procent.

Alla ungdomar skall erbjudas sommarjobb. Tillsammans med kommunens egna arbetsplatser och samarbete med näringslivet skall vi arbeta för att alla arbetslösa ungdomar i Stockholm skall få kvalificerade praktikplatser.

3. U ngdomars psykiska hälsa försämras drastiskt. 2005 har uppgav 30 procent av flickorna mellan 16-24 att de hade lätta eller svåra besvär av ängslan, oro och ångest. Det är en ökning sedan 1988 med 270 procent.

Motsvarande siffror för pojkar är närmare 15 procent, vilket är en ökning med 280 procent. En av de främsta orsakerna till psykisk ohälsa är känslan av inte vara behövd.

51

Vi skall se till att alla ungdomar som söker hjälp skall få det inom 1 månad. Här finns stora vinster om vi samarbetar med idéburna organisationers möjligheter.

4. B arnfattigdomen är i vissa områden över 50 procent medan i andra områden under några procent. Ensamstående föräldrar, företrädesvis mammor är kraftigt överrepresenterade i denna grupp.

Vi skall organisera ett stöd till alla ensamstående föräldrar, som vill. Vi skall kunna ge barnvaktshjälp, lovbidrag och gratis inträden på aktiviteter som kostar. Vi vet att några idéburna organisationer och nöjesarrangörer i Stockholm vill hjälpa till.

5. 2 0 procent av Sveriges barn och ungdomar växer upp med en eller två föräldrar som har en riskabel alkoholkonsumtion.

Målet är att alla barn ungdomar skall få stöd och hjälp. Vi skall bygga ut resurserna när gäller barn och ungdomsgrupper som arbetar med 12-stegsrörelsens erfarenheter ex. Ersta Vändpunkten.

6. 1 2 procent av Sveriges ungdomar kommer aldrig in i samhället. Sett ur ett livsperspektiv kostar det samhället 200 miljarder varje år.

Vi skall se till att barn och ungdomar får stöd i tid så att alla kan ta sig in i samhället. I Bergs kommun i Jämtland och har man lyckats se till att inga barn och ungdomar hamnar på institution. Det är också vårt mål i Stockholm.

7. 2 3 procent av eleverna i nian nådde inte målen i ett eller flera ämnen.

Vi vill se till att alla barn och ungdomar skall få läxhjälp. Med stödundervisning och kurser på loven skall vi se till att alla har en plats på gymnasiet.

8. T extanalysföretaget Sapio undersökte år 2009 3 000 platsannonser för att ta reda på vilka egenskaper som arbetsgivarna sökte. På de 10 första platserna kom Strukturerad, Självgående, Prestigelös, Initiativrik, Ansvarstagande, Utåtriktad, Positiv, Serviceminded och Säljinriktad. Är dagens skola verkligen anpassad till dessa förväntningar från arbetsmarknaden. Svaret är nej. Och utvecklingen går bakåt mot 50-talets plugg och ”lära sig utantill skola.” Vad vi vet är att många som skaffat sig ovanstående egenskaper har fått dem utanför skolan inom idrotten, kulturverksamhet och sociala projekt. Sveriges framtid hänger på om vi kan ge våra ungdomar en djupare insikt och användbar kunskap och praktisk klokhet.

Vi vill skapa ett pedagogiskt forum för alla lärare i våra skolor. Vi måste finnas former för undervisningen som befrämjar barnen och ungdomarnas förmåga till initiativtagande, kreativitet och entreprenörskap.

52

9. M ånga ungdomar som inte känner sig behövda söker sig till den arbetsmarknad som är öppen 24 timmar om dygnet, den kriminella. Gängmentalitet och maffiavärderingar sprider sig i bredda ungdomsgrupper. Även i mer välsituerade områden. Över hela Sverige pekar ungdomar ut 4 områden som vuxna inte pratar om eller gör något åt. Det är droger, våld mobbing och sexuella trakasserier. Den offentliga sektorn kommer att vara chanslösa om man inte söker samarbetet med folkrörelse och det civila samhället. Ungdomar som hamnat utanför söker nära och djupa relationer med vuxna. Och det kan den lagstyrda offentliga sektorn inte bjuda på..

Vi vill satsa på Lugna Gatans brottsförebyggande arbete, stöd till brottsoffer och mål att ge alla en andra chans. Självhjälpsgrupper som 2md Chance, X-con och unga Kris skall få stöd. Vi vill också göra en särskild satsning på nattvandringar.

10. I Stockholmsområdet har ungdomar mycket svårt att få kontrakt på en egen lägenhet. Med minskade hyresrätter är utbudet begränsat.

Vi vill bygga subventionerade ungdomslägenheter. Ettor med pentry och badrum. I husen skall det finnas tvättstuga och mötesplatser. Initiativet skall rikta sig mot åldersgruppen 18-30. När man fyllt 30 har man stått tolv år i bostadskön och kan få ett eget kontrakt.

11. F ryshuset har funnits i 27 år. När vi var i majoritet gav vi i Fryshuset ett generellt bidrag på 15 miljoner kronor, vilket var 7 procent av verksamhetens omsättning. Den nuvarande majoriteten har minskat detta bidrag med 30 procent.

Vi vill istället ge Fryshuset ett ökat permanent bidrag och räknar då med att Fryshuset skall medverka och bidra till att flera av ovanstående punkter förverkligas.

Jag önskar att partidistriktet ställer sig bakom detta förslag till ungdomspolitiskt program.

Anders Carlberg S-2000 beslutade den 1 december 2011 att anta motionen som föreningens egen.

53

Utlåtande över motion C23 Motionen, som har karaktären av att vara ett kortfattat ungdomspolitiskt program, lyfter ett antal angelägna ungdomspolitiska frågeställningar och krav. Inte minst motionens beskrivning av den mycket höga ungdomsarbetslösheten, den stigande psykiska ohälsan, barnfattigdomen och det ökande utanförskapet hos stora ungdomsgrupper förskräcker.

Arbetarekommunens styrelse delar många av de enskilda krav som väcks i motionen och anser att de är rimliga att ställa utifrån socialdemokratiska värderingar. Frågan som styrelsen ställer mot bakgrund av motionens ambition att vara ett ungdomspolitiskt program är om Arbetarekommunen inte borde ta ett större tag i ungdomsfrågorna. Under förra året ställde sig representantskapet bakom ett mycket ambitiöst äldrepolitiskt program som ställer uppfordrande krav visavi politiken i alla de tre parlamenten. Styrelsen tycker att det är hög tid att göra ett lika ambitiöst arbete med de ungdomspolitiska frågorna under det kommande året. Motionen borde kunna utgöra ett mycket viktigt första steg i framtagandet av ett ungdomspolitiskt program för Stockholms Socialdemokrater.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motionen besvarad 2. a tt uppdra åt styrelsen att ta fram ett förslag till ungdomspolitiskt program

Beslut:

54

Motion C24

Fritidsgårdar med temainriktning. Örby Socialdemokratiska Förening

Fritidsgårdar är för många en plats att möta sin omgivning. Alla kommuner behöver en väl fungerande fritidsgårdsverksamhet och i Stockholm innebär detta fler fritidsgårdar jämte bättre sådana. När fritidsgårdarna lades ner, gick många ungdomar över till olika idrottsaktiviteter, ägnade sig åt musik och annan positiv fritidssysselsättning. Men ett för ett stort antal ungdomar drev bara runt. Vi får tydliga signaler på detta från ungdomarna själva och också från föräldrar. Avstånden till de kvarvarande fritidsgårdarna är idag för långa och många ungdomar lämnas istället utan fritidsalternativ från stadens sida.

Fritidsgårdar med temainriktning skulle göra dem ännu mer populära och fånga upp grupper som inte annars sökte sig till dem, det kan röra sig om fritidsgårdar med öppna lan, fritidsgårdar med rockinrikting eller en fritidsgård som helt enkelt drivs i samarbete med en idrottsklubb. Dessa temainriktade fritidsgårdar skulle även vara enklare att bevara eftersom de inte på samma sätt är utbytbara.

Men behovet av fritidsgårdar och samlingsplatser för ungdomarna måste uppmärksammas och tas på allvar. Det är också viktigt att det öppnas upp sådana i alla kommundelar. Nedläggning av träffpunkter diskuteras på flera ställen på grund av besparingar. Detta är inte vad Stockholms unga behöver, istället behövs fler träffpunkter för unga med hög kvalitet, fortbildad personal och med goda öppettider. Det måste finnas alternativ till de kommersiella träffpunkter som idag blivit mötesplatser för många unga.

Kontaktytan mellan öppen kulturverksamhet och klassisk fritidsverksamhet måste stärkas.

Därför yrkas: 1. att motionen bifalles 2. att antalet fritidsgårdar ökar, jämte deras öppettider 3. att fritidsgårdar med tematisk inriktning inrättas 4. att motionen sänds vidare till stadshusgruppen.

Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2011-10-25 beslutade att bifalla motionen.

55

Utlåtande över motion C24 Motionen uttrycker sin oro över att antalet fritidsgårdar i Stockholm har minskat kraftigt de senaste åren. Resultatet har blivit att många ungdomar idag saknar fritidsalternativ. Motionärerna menar att fler fritidsgårdar med temainriktningar skulle fylla en viktig funktion i Stockholm.

Arbetarekommunens styrelse delar motionärernas uppfattning. Stockholm borde avsätta mer resurser för ungdomar och man borde satsa på fler ”bra” fritidsgårdar, gärna med temainriktning. Detta är också den socialdemokratiska kommunfullmäktigegruppens uppfattning.

Styrelsen har för avsikt att föreslå årsmötet att ett särskilt socialdemokratiskt ungdomspolitiskt program tas fram. I det sammanhanget är motionen värdefull och vår uppfattning är att motionens krav bör beaktas i arbetet med att ta fram detta program.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

56

Motion C25

Alla barn ska få fri tillgång till alla idrottsföreningar.

Grekiska Socialdemokratiska småföretagareförening Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby SAI – Socialdemokratiska Aktiva Invandrare

Alla studier som har gjorts inom idrott visar att idrott är en viktig och bra sysselsättning för barns fritid, de får en chans att lägga sin energi på någon positiv och utvecklande.

Idag är idrott för barn ofta en dyr sysselsättning, vissa föreningar som hockey, tennis, ridning, golf o s v tar flera tusen kronor per år i avgift.

Medan föreningar som fotbollsklubbar, bandy o s v är betydligt billigare.

Det har blivit en klassfråga om man har råd att skicka sina barn till idrott eller inte - och om man gör det blir det också en klassfråga vilken idrott de kan välja.

Höginkomsttagare kan lägga ut pengar utan att det påverkar deras ekonomi, medan människor med låg inkomst försöker att få sin matbudget att gå runt, de har inga möjligheter eller vågar tro på möjligheten att lägga ut pengar på något som idrott. Barnen hamnar då i utkanten där risker finns att de kommer in i kriminella kretsar.

Socialdemokraternas policy i detta bör vara att alla barn som vill, oavsett var de bor eller hur mycket deras föräldrar tjänar, ska ha lika möjligheter att vara med i en idrottsförening. Idrott kostar ofta mycket men det ska inte betalas av dem som utövar sporten oprofessionellt i vardagen eller deras familjer.

Med anledning av ovanstående yrkar vi att i drott för barn ska vara helt kostnadsfritt för alla barn oavsett vilken idrott eller förening man väljer.

Motionen är behandlad och antagen av Grekiska Socialdemokratiska småföretagareföreningen vid medlemsmöte den 20 november 2011.

Motionen är behandlad och antagen av Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby den 22 november 2011.

Motionen är behandlad och antagen av SAI - Socialdemokratiska Aktiva Invandrare den 24 november 2011.

Utlåtande över motion C25 Motionen beskriver dagens situation med dyra och utestängande kostnader för deltagande i det idrottsföreningars verksamhet. Många idrottsföreningar tar ut tusentals kronor i avgifter för medlemskap och deltagande vilket i praktiken utestänger stora barn och ungdomsgrupper.

57

Motionärerna menar att idrott för barn ska vara helt kostnadsfritt för alla barn oavsett vilken idrott eller förening man väljer.

Arbetarekommunens styrelse delar motionärernas oro och upprördhet över att stora delar av föreningsidrotten idag i praktiken utestänger stora barn- och ungdomsgrupper. Det handlar inte bara om höga medlemsavgifter utan också om kostnader som är en följd av idrottandet i sig. Medlemskap i en ishockey klubb förutsätter att du har råd med dyr utrustning.

Medlemskap i en ridklubb förutsätter att du har råd att hyra eller äga en häst.

Situationen förvärras av den höga och stigande barnfattigdomen. Många ungdomar ställs idag utanför viktiga gemenskaper beroende på sin klasstillhörighet.

Styrelsen ställer sig dock tveksam till det förslag som framförs av motionärerna. Är det rimligt att samhället, myndigheter förbjuder fria föreningar från att ta ut medlemsavgifter? Hur gör man med idrotter där själva deltagandet förutsätter at man har tillgång till dyr utrustning?

Styrelsen menar att man istället måste vidta andra åtgärder. Vi måste få en politik som bekämpar fattigdom, arbetslöshet och utanförskap. Den borgerliga regeringens misslyckande är monumentalt inom detta område. Istället för skattesänkningspolitik och vidgade klassklyftor så måste en jämlikhetsskapande politik föras. Där kampen mot barnfattigdom prioriteras.

På kommunal nivå borde man prioritera stöd till idrottsverksamhet som är öppen och tillgänglig för alla. Det är inte rimligt att kommunfullmäktige bestämmer att man inte får ta ut medlemsavgifter. Men det är rimligt att idrottsföreningar som söker kommunala stöd och bidrag utsätts för krav som handlar om möjligheter för fler att delta. Höga medlemsavgifter bör leda till svårigheter att få stöd från kommunen.

Stockholms kommuns fritids och idrottsverksamhet bör prioritera verksamheter som inte förutsätter att man köper dyr utrustning. Fler för allmänheten öppna idrotts- och simhallar borde vara prioriterat i den kommunala budgeten. Stöd till ideella idrottsorganisationer som satsar på öppen bredd och allmänidrott borde prioriteras framför stöd till elitklubbar med närmast kommersiell verksamhet.

Styrelsen har för avsikt att föreslå årsmötet att vi tar fram ett förslag till ett socialdemokratiskt ungdomspolitiskt program. I det arbetet menar vi att motionen borde vara ett viktigt underlag.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

58

Motion C26

Sporthallar i gamla tryckeriet i Akalla Kista Socialdemokratiska Förening

Det finns ett behov av ungdomsverksamhet i Norra- och Södra Järva.

Var kan Du idag dansa balett, spela volleyboll, basket, handboll, boxning, cheerleading, handboll, yoga o s v? En sporthall med den ytan som tryckeriet har, skulle ge möjligheter till profilerade aktivitetsrum.

De idrottshallar som finns idag, är otillräckliga. Samtidigt finns en lämpad lokal i före detta SvD-AB gemensamma tryckeri i Akalla som stod tom i många år. Möjligheten finns här att skapa något som barn och ungdomar behöver. Infrastrukturen finns färdig. Byggnad, vatten o avlopp, elektricitet, gång och cykelväg, busshållplats och parkering. Att bygga om invändigt kan utredas. Sporthallen skulle kunna förbättra uppväxtvillkoren för våra barn och ungdomar.

Vi föreslår arbetarekommunen att utreda möjligheten till sporthallar i Tryckeriet i Akalla

Monica Nordeman Gustafsson Motionen tagen den 17 november 2011 vid Kista s-förenings medlemsmöte.

Utlåtande över motion C26 Förvaltningen i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd har tidigare belyst denna fråga och har även lyft fram behovet av idrottsverksamheten i Rinkeby, Kista, Husby och Akalla. Det är oerhört viktigt att idrottsverksamheten anpassas efter den befolkningsökning som kommer att utvecklas i Järva området. Det kommer att bo cirka 51000 invånare inom en snar framtid. Befolkningsökningen kommer att ske främst i Norra Järva vilket vi ska ta hänsyn till.

Möjligheten till att utreda om huruvida vi kan använda tryckeriet är inte aktuellt utan det som förvaltningen har tittat på är olika renoveringar av gamla idrottsplatser och delar av Järvafältet som står fria.

Det som saknas är en renovering av Stenhagens idrottsplats som är ansluten till Stenhagens skola i Akalla. Den används flitigt av skolans elever på dagtid och som en spontan bollplan kvällar och helger av ungdomar. Den idrottsplatsen är mycket sliten. Att utveckla och förnya den idrottsplatsen till en friidrottsplats skulle gynna Norra sidan av Järva fältets invånare, eftersom med befolkningsökningen kommer större behov av idrottsplats att finnas. Det saknas fritidsanläggningar i Akalla trots att det finns en fotbollsplan i Akalla som är ansluten till Akalla By. Alla fotbollsplaner eller idrottsanläggningar används flitigt av föreningslivet, barn och ungdomar.

Att göra om Stenhagens idrottsplats till just en friidrottsanläggning vore att skapa ett större utbud för våra Järvabor.

59

En självklar synpunkt vi delar med motionären är att när staden renoverar eller bygger om våra gemensamma fritidsanläggningar ska dessa vara anpassade så att anläggningarna även kan användas av invånare med olika funktionsnedsättningar. Önskemål och behov ska tillvaratas vid renovering både från föreningslivet och våra invånare. En annan satsning som länge har varit en önskan från Järvabor är ett utomhusbad söder om Eggeby Gård eftersom den ligger på solsidan. Vi har redan två inomhusbad i Järva som också används flitigt av våra invånare. Även här är det viktigt att satsa eftersom befolkning i Rinkeby-Kista består av stora familjer. Ungdomar och barn kommer att behöva rekreationsplatser även under vår och sommartid.

Vi delar motionärens synpunkter och önskemål och tycker att det är viktigt att se till helheten och att våra fritidsanläggningar ska gynna och användas av alla Järvabor. Föreningar som är verksamma i dessa områden håller också med om att vi behöver ett bredare utbud av fritidsaktiviteter och idrottsplatser med tanke på befolkningsökningen och den stora ungdomsbefolkningen som bor i Järva. Att prioritera idrotten och gemensamma fritidsanläggningar ser vi som en förebyggande satsning för folkhälsan hos Järvabor.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motionen besvarad 2. att sända motion jämte utlåtande till kommunfullmäktigegruppen

Beslut:

60

Motion C27

Var finns männen?

Hässelby Strands Socialdemokratiska Förening

I Stadsdelen Hässelby-Vällingby finns det 75 förskolor, flera hundra anställda, varav 3 är män. Det är mycket få anställda män i förskolan i Stockholm. Förskolan är en viktig samhällsinstitution. Vilka signaler sänder vi till våra barn om det är endast kvinnor som är anställda inom förskolan?

Kan män vara vårdare? Särskilt viktigt är väl detta för barn som växer upp utan en pappa. Eller där barn av andra skäl inte får träffa sina pappor så mycket, t ex på grund av att de alltid är på jobbet, eller inte tar ut några pappadagar från föräldraförsäkringen. Män och kvinnor är lika viktiga förebilder för våra barn. För vissa barn är förskolan den enda breda kontakten med omvärlden som de får.

Socialdemokraterna måste undersöka alla möjligheter att öka antalet anställda män i förskolan. Ett sätt kan vara att marknadsföra barnskötare och förskoleläraryrkena mer och bättre, ett annat kan vara att öka antalet praktikplatser i förskolan för killar som går i högstadiet, ett tredje sätt kan vara att inrikta sig på män i urvalsprocessen inför anställningar. Det finns säkert fler och bättre sätt.

Socialdemokraterna i Hässelby Strand yrkar 1. a tt Arbetarekommunens styrelse utreder hur socialdemokraterna i Stockholm kan öka antalet anställda män i förskolan avsevärt 2. att Arbetarekommunen tar fram en handlingsplan för hur detta ska genomföras och använder denna i oppositionsarbetet och när socialdemokraterna får makt nästa gång.

Motionen har diskuterats under medlemsmöten och lades fram till styrelsemötet den 28 november 2011 där den antogs som föreningens egen.

61

Utlåtande över motion C27 Motionären lyfter fram en viktig fråga som handlar om jämställdhet inom arbetsmarknaden och undrar över hur vi socialdemokrater kan främja en mer jämlik fördelning av män i våra förskolor. Det finns en tydlig markering i samhället idag, att de verksamheter som handlar om omvårdnad, sjukvård och skola är kvinnodominerade yrken. Vi är alla medvetna över den ojämlika fördelningen som finns mellan könen inom arbetsmarknaden. Vi är också medvetna om att jämställdhet ger förutsättningar för fler arbeten.

Det ena handlar om att de som arbetar i verksamheter som förskolan inte har någon status, utvecklingsmöjligheter eller rimliga löner. Det är en anledning till att dessa arbeten inte är lika attraktiva inom arbetsmarknaden för män. Detta är en verklighet som vi måste vidareutveckla inom kommunerna som är arbetsgivarna inom dessa verksamheter. Här måste även staten ta sitt ansvar. Det andra är att det finns för få strategier som följs upp för att överföra den kunskap inom genus och jämställdhetsområde som redan finns inom förskolan till förskoleklass och övriga skolsystem.

Det finns tydliga förslag som kan utvecklas redan i grund- och gymnasieskolorna. Ett av dem är att skolorna ska utveckla en genusmedveten studievägledning samt organisera grundskolans praktik (Prao) så att eleverna får könsrollsöverskridande arbetslivserfarenheter. Projekt som utvecklar jämställdhetsperspektivet i alla verksamheter måste följas upp så att fler män har möjlighet att söka sig till förskolor med så jämn könsfördelning som möjligt.

Styrelsen ser det som en felaktig metod att låsa arbetarkommuns resurser till att utreda samt ta fram en handlingsplan som belyser männens frånvaro inom förskolan. Att däremot belysa arbetet om jämställdhet i vårt samhälle ur ett socialdemokratiskt perspektiv tror vi är en bättre metod. Det är viktigt att vi socialdemokrater alltid belyser jämställdheten i alla frågor.

Arbetarkommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

62

Motion C28

Inför en utbildningsgaranti för unga1 Unga s-kvinnor Rebella

Forskning pekar på att det var breda utbildningsinvesteringar som gjorde det möjligt att under delar av 1900-talet förena hög ekonomisk tillväxt i flera västerländska länder med jämn inkomstfördelning och social sammanhållning. Dessvärre bröts den goda cirkeln av tillväxt och minskade sociala klyftor bröts mot århundradets slut.

I västvärlden håller nu ett nytt arbetslöshetsmönster på att växa fram, där unga som inte klarat sin grundläggande utbildning riskerar att långsiktigt hamna utanför arbetsmarknaden redan från mycket ung ålder. Både svenska och internationella studier ger därtill en samstämmig bild att studieresultaten i hög grad är kopplade till kön, etnicitet och klass.

De som inte fullföljer en grundläggande utbildning, i betydelsen en gymnasieutbildning, är idag kraftigt överrepresenterade bland långtidsarbetslösa, försörjningsstödsberoende och bland dem som beviljas aktivitetsersättning (tidigare förtidspension). Bland dem i åldern mellan 20 och 24 år som har ekonomiskt bistånd som dominerande inkomst är det 70 procent som inte uppnått målen i gymnasieskolan. En stor och växande andel av dem som saknar fullbordad gymnasieutbildning beviljas också aktivitetsersättning. Det handlar om nästan var tionde person i åldrarna under 30 år. De är också överrepresenterade bland ekonomiskt inaktiva, det vill säga bland dem som står utanför både utbildningssystemet och arbetskraften och inte har någon känd sysselsättning. Andelen unga inom OECDområdet som löper stor risk att hamna i varaktiga försörjningsproblem på grund av ofullständig utbildning uppskattas till cirka 30 procent. Sverige är inget undantag.

Till dessa alarmerande siffror om effekten av ofullgångna studier, pekar utvecklingen i Sverige liksom i andra jämförbara länder entydigt på försämrade villkor och växande etableringsproblem för lågutbildade. Utöver det mänskliga lidande som brist på utbildning leder till finns alltså också en risk på en mer samhällelig nivå, där en ökad andel lågutbildade ungdomar leder till såväl minskat skatteuttag som ökade välfärdsklyftor och minskad social sammanhållning som konsekvens.

Att låta detta fortsätta är både en mänsklig och samhällelig katastrof.

Som ett medel att vända utvecklingen har TCO föreslagit att en utbildningsgaranti införs för unga under 25 år. Som nytt utbildningspolitiskt mål föreslås att år 2020 ska 95 procent av en årskull ha uppnått målen för en gymnasieutbildning vid 25 års ålder.

1 Mycket av texten och all fakta är saxat ur TCO:s rapport: Utbildningsgaranti – En väg till arbete. Rapporten är tillgänglig på: http://www.tco.se/FileOrganizer/ TCOs%20webbplats/Publikationer/rapporter/0910%20Utbildningsgaranti%20–%20 en%20väg%20till%20arbete_w.pdf

63

Förslaget i rapporten ser i korthet ut som följer. Utbildningsgarantin förverkligas via särskilda utbildningscenter i varje kommun eller gemensamma center för kommuner som sluter samverkansavtal. Utbildningscentren ska bedriva ett kartläggande och uppsökande arbete som täcker alla personer i kommunerna under 25 år som saknar fullständig gymnasieutbildning. Årliga mål för utbildningscentrens verksamhet utformas i anslutning till kommunernas skolplaner och uppföljning sker i form av kvalitetsredovisning. Andra myndigheter och skolor ska hålla utbildningscentren informerade om unga och unga vuxna som saknar fullbordad utbildning.

I ledningsfunktionerna för utbildningscentren ska också företrädare för arbetslivet liksom lokala och regionala högskolor finnas med. Modellen med utbildningscenter kan bygga vidare på det redan etablerade navigatorcenterkonceptet.

Lågutbildade unga och unga vuxna ska slussas över från arbetsförmedlingarna och socialtjänsten till utbildningscentren. På utbildningscentren ska man utforma handlingsplaner i samverkan med de unga som tydliggör vilka steg som måste tas för att förverkliga målet att uppnå en gymnasiekompetens. Det ska också framgå vilken tidsram som gäller. Handlingsplanen kan bland annat, vid behov, inkludera rehabiliterande insatser, kuratorsstöd etc. Planen bygger på ett ömsesidigt ansvar. Den som påbörjar en utbildning erbjuds ett särskilt vuxenstudiestöd samtidigt som den som inte är benägen att hålla överenskommelsen avstängs från stöd, det vill säga det ekonomiska stödet är villkorat. Ett mentorssystem ska utformas för att erbjuda de berörda kontinuerligt stöd och vägledning under utbildningsaktiviteten. Totalkostnaden för organiseringen av utbildningsinsatsen, och en utbildningsvolym motsvarande 5 000 studieplatser, beräknas enligt TCO till cirka 1,5 miljarder kronor.

Förslaget på en utbildningsgaranti för alla unga under 25 år bryter helt mot den inriktning som den nuvarande arbetsmarknadspolitiken har.

Jobbgarantin som idag är den helt dominerande ungdomsinsatsen innehåller mycket begränsade utbildningsinslag och syftar framför allt till att på så kort tid som möjligt slussa unga till jobb. Det är en mycket kortsiktigt inriktad aktiveringspolitik. Jobb behöver inte alltid vara det mest eftersträvansvärda målet. Tvärtom kan en insats som leder till ett okvalificerat jobb minska individens möjligheter att utvecklas och klara egenförsörjningen på längre sikt. Dessutom leder jobbsubventioner ofta till undanträngning och välfärdseffekterna för de arbetslösa är tveksamma. Vad vi behöver är mer av samverkan över de politiska sektorsgränserna, mellan utbildningssystemet och arbetsmarknadspolitiken. Först då möjliggörs mer långsiktigt inriktade insatser. En utbildningsgaranti skulle vara ett steg i mera långsiktig riktning. En sådan reform skulle ställa större krav på samhället och de berörda unga och unga vuxna. Den vägleds av insikten att ofullständig grundutbildning idag utgör ett permanent hinder för en enskilds etableringsmöjligheter och i ett bredare samhälleligt perspektiv ett hot mot den sociala sammanhållningen.

Därför yrkar Unga S-kvinnor Rebella: 1. a tt Stockholms arbetarekommun verkar för att Socialdemokraterna utformar ett förslag på utbildningsgaranti för unga arbetslösa inför valet 2014

64

2. att motionen skickas vidare till Socialdemokratiska riksdagsgruppens ledamöter från Stockholms stad med uppdraget att verka för att ett förslag utbildningsgaranti för unga arbetslösa 2014.

Motionen antagen på Unga S-kvinnor Rebellas medlemsmöte 28 nov 2011.

Utlåtande över motion C28 Motionen beskriver den alarmerande utvecklingen med ökande fattigdom och utanförskap som växer fram i Europa. Den strategi som tidigare bejakades med att med hjälp av höjd kompetens hos arbetskraften stimulera tillväxt och ökad jämlikhet har förbytts i sin motsats.

Man beskriver en situation där stora och växande grupper lämnas utan tillräcklig kompetens för att vara anställningsbara i de sektorer av näringslivet som växer och som är viktiga för Sveriges framtida välfärd.

Resultatet blir växande arbetslöshet och fattigdom.

Regeringens svar på den växande arbetslösheten och fattigdomen är att stimulera framväxten av en låglönearbetsmarknad. Dels via direkta skattesubventioner till låglönejobb, dels via kraftigt försämrade villkor för fattiga, sjuka och arbetslösa.

Motionärerna menar att man istället för att acceptera växande arbetslöshet och fattigdom borde investera i människor via utbildning. Man hänvisar särskilt till ett spännande förslag som ursprungligen tagits fram av TCO som handlar om att införa en utbildningsgaranti för unga. I motionen föreslås att socialdemokratin ska utforma ett förslag om en utbildningsgaranti inför valet 2014.

Arbetarekommunens styrelse instämmer i motionens redovisning av situationen och styrelsen tycker att förslaget är alldeles utmärkt.

Förslaget ligger väl i linje med socialdemokratins syn på människors vilja att bidra med arbete och skaparkraft. Vi tror inte att Sverige gynnas av att man skapar ett låglöneproletariat. Vi menar att tilltro till människors vilja till utveckling, utbildning och arbete ska bejakas.

Ett samhälle där unga människor idag i praktiken lämnas utan reella möjligheter till adekvat utbildning skapar långsiktiga problem och växande ojämlikhet. Det kan socialdemokratin aldrig acceptera.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

65

Motion C29

Fri skolfrukost i årskurserna F till nio Ängby Socialdemokratiska Förening

Många vittnar om att tillvaron har blivit tuffare för barn och föräldrar i Sverige de senaste åren. De grupper som tidigare hade det ekonomiskt svårt har fått det sämre. Enligt Rädda barnen är var tionde barn i Sverige fattigt.

I Rädda barnens tidning nr 3 2011 vittnar många om de svårigheter dessa barn kan ha. En artikel tar upp en undersökning av Anna Harju, forskare vid Malmö högskola, som under ett år följt sju barnfamiljer som länge levt med dålig ekonomi. Detta får sociala konsekvenser för barnen, bland annat berättas om en flicka som tog egna sparade pengar för att köpa frukt när de skulle ta med till skolan. De blir också väldigt lojala med sina föräldrar och försöker utåt dölja sina svårigheter.

Troligen finns det barn i denna grupp som går utan frukost till skolan, men det uppmärksammas sällan, eftersom det både för barn och föräldrar är skamligt att berätta hur det ligger till.

Jag tycker därför att det vore bra om samhället står för den kostnad det skulle innebära att erbjuda barn en näringsriktig frukost. Det säger sig självt att det är svårt att kunna koncentrera sig och ta in nödvändiga kunskaper om man sitter med tom mage.

Det är föräldrarnas ansvar, säger många. Ja, det är ytterst föräldrars ansvar att sörja för att barns behov tillgodoses. Jag tror också att de flesta föräldrar vill sina barns bästa. Men vi vet att verkligheten ser annorlunda ut. Många föräldrar orkar inte, på grund av fysisk eller psykisk sjukdom, missbruk, en för stressig tillvaro eller att pengarna helt enkelt inte räcker till.

Vi har inte råd att införa det här, säger några. Ja, det blir en merkostnad i början av en sådan reform, men vi får omfördela pengar eller stå för att vi höjer skatten. Stödgalor på TV visar att många skänker gärna pengar till barns välfärd i hela världen. Om man vet var pengarna går tror jag därför att många är villiga att betala för det. Det talas om att utbildning är en investering för framtiden. Om fler barn kan tillgodogöra sig sin utbildning bättre, när de serveras skolfrukost, tjänar man in det i längden.

Jag föreslår att r epresentantskapet beslutar sända motionen till fullmäktigegruppen att verka för fri skolfrukost i årskurserna F till nio.

Birgit Stenberg Motionen antagen av Ängby socialdemokratiska förening på styrelsemöte den 8 november 2011.

66

Utlåtande över motion C29 Under senare år har vi tydligt bevittnat hur arbetstillfällen försvunnit och arbetslösheten ökat, hur olika verksamheter slås ihop och privatiseras samt hur åtgärder görs för att spara i Stockholm stad.

Vi har även bevittnat hur barnfattigdomen ökat och hur familjer i vår stad har drabbats av den hårda nedmonteringen av vår gemensamma välfärd, som den borgerliga majoriteten ansvarar för.

Barnfattigdomen har enligt Rädda Barnens rapport tydligt visat att barn far illa på olika sätt, har koncentrationssvårigheter och inte riktigt orkar med skolgången på grund av de försämrade ekonomiska förhållanden som råder i deras hem. Motionen lyfter fram ett grundläggande behov hos alla barn vilket är en regelbunden mathållning över dagen. Enligt forskning och näringslära är frukosten den viktigaste måltiden för att påbörja och orka med en dag i förskolan eller skolan.

Påbörjar barnen dagen med frukost i förskolan eller skolan har vi redan gjort en vinst vad gäller utvecklingen av våra barn. Styrelsen håller med om att barnen är vår framtid och ska därför bidra till att skapa en välmående och frisk befolkning inför framtiden.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

67

Motion C30

Skolan

Södermalms Broderskapsgrupp

Stockholm är en segregerad stad, bl a genom den skolpolitik som förs av den borgerliga majoriteten. Skolan har genom valfrihets- och friskolereformerna blivit en marknad, där den yttersta drivkraften är pengar. Detta för med sig att de lokala kommunala skolorna ofta dräneras på elever, lärare och resurser. Det är de medvetna föräldrarna som väljer friskolor till sina barn. Därigenom diskrimineras många barn och segregationen ökar.

Marknaden gör att det behövs marknadsföring från skolorna där man kan visa upp goda resultat och höga betyg. Det har vittnats om att lärare, efter tryck från bl a rektorer, skolägare(!) och föräldrar, sätter högre betyg än de borde. Här handlar det om fler elever (kunder) och högre vinster.

Skolan och hela samhället behöver arbeta kraftfullt mot segregation.

Därför yrkar vi att Stockholms Arbetarekommun beslutar 1. att arbeta för ökade resurser, särskilt till de svaga eleverna 2. a tt arbeta för en lagstiftning om anmälningsskyldighet för all skolpersonal om missförhållanden på skolorna 3. att arbeta mot friskolor med vinstintresse 4. a tt arbeta mot segregerade bostadsområden bl a genom fler hyresrätter och en förstärkt lokal kommunal skola.

Södermalms Broderskapsgrupp Motionen är antagen på föreningsmöte 29 november 2011.

68

Utlåtande över motion C30 Motionärerna pekar på att segregationens förstärks genom den skolpolitik som förs av den borgerliga majoriteten. Man vill ha en mer rättvis fördelning av de gemensamma resurserna och insatser för att bekämpa skolsegregationen. Vidare vill man förstärka insynen i skolor och att man arbetar mot skolor med vinstintresse. Den kommunala skolan måste förstärkas och man avslutar det hela med ett krav på fler hyresrätter.

Arbetarekommunens styrelse delar motionärernas oro över vad som håller på att ske med våra skolor. Det blir alltmer tydligt att vi har fått ett uppdelat skolsystem där man går i skola utifrån ens sociala tillhörighet. När privatskolesystemet sattes i sjön så hävdade förespråkarna att vi skulle få en kvalitetsutveckling, en ökad pedagogisk mångfald och större frihet.

Resultatet blev ökad segregation och sjunkande skolresultat. Istället för ökad mångfald så har vi fått en situation där de flesta fristående privatskolor ägs av ett fåtal stora vinstdrivande företag som inte ens betalar skatt i Sverige.

Idag faller Sverige i de internationella kunskapsmätningarna. Vi har ett utbildningssystem som rasar samman. För Sveriges framtida konkurrenskraft är situationen allvarlig. För den som önskar ett jämlikt Sverige är situationen tragisk.

Styrelsen anser inte att allt skulle bli bättre om de privata friskolorna förbjuds. En del av dom präglas just av pedagogiskt nytänkande och de bidrar till skolsystemets allmänna utveckling. Men styrelsen anser att den rövarkapitalism som präglar Jan Björklunds skolsystem måste åtgärdas.

Skatter som medborgarna betalar för utbildning ska gå till sådan och inte till vinstutdelning på kanalöarna eller andra skatteparadis.

Värt att notera i sammanhanget är att kongressdelegation från Stockholm drev kravet på vinstutdelningsförbud för skattefinansierade verksamheter inom vård och skolområdet på den senaste partikongressen.

Tillsynen av de fristående privatskolorna måste skärpas. All verksamhet som finansieras av offentliga medel måste lyda under offentlighetsprincipen.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

69

Motion C31

Ungdomarnas trygghet=Sveriges framtid Norra Järva socialdemokratiska kvinnoklubb

Sverige har misslyckats med integrationen. Utanförskapet växer och särskild i så kallade utsatta område som t ex Rinkeby, Tensta m m. Barnen i dessa utsatta områden klarar inte av utbildningsmålen, motivationen att bli klar med sin utbildning sänks och resultatet av det blir mer våldsamhet i dessa utsatta områden.

Det finns emellertid insatser från intresseorganisationer som t.ex. Hjärnskadeförbundet som intog antivåldprojekt ”Akta huvudet”. Ungdomarna i Akalla skola fick besök av denna organisation och diskuterade om mobbning och våld. Ungdomarna vill diskutera om det som berör dem och dela med sina erfarenheter och funderingar. Det är absolut viktigt att ta ungdomarnas frågor och funderingar på allvar, för att bygga upp förtroenden och öka deras sociala medvetenhet. Ska de känna sig trygga och ha bättre emotionell självkännedom kommer alla i samhället vinna på det.

Skolan är ibland den enda platsen där man kan arbeta med barnens ibland bristande emotionella och sociala kompetens. Självfallet kan inte skolan ensam ersätta föräldrar eller andra sociala institutioner. Men eftersom så gott som alla barn går i skolan är det där man kan nå barnen med de grundläggande kunskaper om livet som de kanske aldrig får annars.

Det är viktigt att göra insatser där familjen har misslyckats med att lära barnen att fungera tillsammans med andra människor, ”Känslans intelligens”. Det är också viktigt att skolan blir bättre på att diskutera med barn i alla åldrar kring värderingar och normer.

Det finns redan beprövade projekten som t ex Child Development Project, Seattle Social Development Project vilka har visat ett vetenskapligt bevis på en förbättring i emotionell och social kompetens hos elever.

Med anledning av ovanstående yrkar jag att Stockholms arbetarekommun verkar för 1. a tt integrera och utöka emotionell och social utveckling i standardämnen som biologi, naturkunskap, socialkunskap 2. a tt också ge skolan uppdrag att i större utsträckning arbeta med värderingar och normkritik 3. att representantskapet tar motionen som sin egen.

Olga Johansson Antagen på Norra Järva socialdemokratiska kvinnoklubbs medlemsmöte den 30 oktober 2011.

70

Utlåtande över motion C31 Motionären konstaterar att Sverige har misslyckats med sin integrationspolitik. Stor oro uttrycks i motionen för barns uppväxtvillkor i utsatta bostadsområden. Följen är ökad social oro och ökat våld. Motionären efterlyser ökade insatser från skolans sida för att ge barn och unga möjligheter att utveckla social och emotionell kompetens.

Arbetarekommunens styrelse delar i mångt och mycket den beskrivning av situationen som förs fram i motionen. Skolan har inte bara en uppgift att ge elever kunskap utan skolan har också en mycket viktig fostrande roll. Skolan ska ge förutsättningar åt alla elever att bli fullvärdiga medborgare i ett demokratiskt samhälle.

En sådan uppgift förutsätter att vi kan se att lika chanser och möjligheter kräver fördelning efter behov. Barn som växer upp i utsatta stadsdelar borde få mer stöd och hjälp från skolan än vad som är fallet idag.

Vid förra årsmötet gav årsmötet styrelsen i uppdrag att ta fram ett program för jämlik hälsa. Det arbetet är i full gång för närvarande. Vid det här årsmötet har styrelsen för avsikt att föreslå att vi tar fram ett socialdemokratiskt ungdomspolitiskt program. Flera av de synpunkter som förs fram i motionen bör beaktas i arbetet med dessa program.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

71

Motion C32

En socialdemokratisk politik mot barnfattigdom Unga S-kvinnor Rebella

Barnfattigdomen är ett verkligt problem i Sverige. Rädda Barnens rapport vittnar om att 220 000 barn levde i fattigdom under 2008 - det är 11,5 procent av landets alla barn. Enligt barnkonventionen har barn rätt att inte vara fattiga. FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige bland annat för att det är för stora skillnader mellan kommuner men också inom kommuner.

Den som blir sjuk eller arbetslös ska inte behöva bli fattig. De generella trygghetsförsäkringarna som ersatt inkomstbortfall har hittills varit en viktig faktor för att motverka barnfattigdom. Så är det inte längre. Den fördelningspolitiska profilen för socialförsäkringar riktade till barnfamiljer har avtagit under det senaste decenniet. Samtidigt har inkomstskillnaderna ökat mellan låg-, medel- och höginkomsttagare.

Familjens ekonomi ska inte vara avgörande för barns framtid. Genom en förskola, skola och sjukvård av god kvalité kan samhället förbättra och underlätta barns uppväxtvillkor. Det handlar också om tillgång till fritidsgårdar, bibliotek, kulturskola, avgiftsfria aktiviteter på skolloven och ekonomiskt stöd till föreningslivet så att alla har råd att delta i aktiviteterna.

För att komma tillrätta med barnfattigdomen behövs många åtgärder på alla nivåer i samhället. Det viktigaste är att föräldrarna får arbete med bra villkor. Då krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik med rätt till utbildning så att människor kan ta de jobb som finns och växer fram. De kvinnor, för det är mest kvinnor, som jobbar ofrivillig deltid måste få rätt till heltidsarbete.

Att avskaffa barnfattigdomen handlar om politisk vilja. Det handlar om prioriteringar och val, till exempel mellan minskad barnfattigdom och lägre skatt. Det är dags för Socialdemokraterna att ta fram en handlingsplan mot barnfattigdomen. Vi kan bättre än så här.

Därför yrkar Unga S-kvinnor Rebella:

1. a tt Stockholms arbetarekommun verkar för att Socialdemokraterna tar fram en tydlig handlingsplan mot barnfattigdom inför valet 2014 2. a tt Stockholm arbetarekommun skickar motionen vidare till Socialdemokratiska riksdagsgruppens ledamöter från Stockholms stad med uppdraget att verka för att motionens intentioner uppfylls.

Motionen antagen på Unga S-kvinnor Rebellas medlemsmöte den 28 november 2011.

72

Motion C33

Egen dator – ett sätt att lindra barnfattigdomen Hässelby s-kvinnor

Vi märker det i vår omgivning. Många kommer till kyrkans diakoner för att få hjälp, fältassistenterna möter barn som de får skicka med mat hem, därför att föräldrarna inte har pengar så att det räcker. Fattigdomen finns i vår närhet och det är barnen som drabbas.

Borgarnas politik har lett till ökade klyftor mellan de som har mycket pengar och de som har det så knapert att de har svårt att klara vardagen.

Under hela 1900 talet levde 5 % av befolkningen i fattigdom. Det är på senare år som andelen fattiga ökat.

Det är barnen som drabbas. Fattigdomen är störst hon ensamstående föräldrar och hos föräldrar med utländsk bakgrund.

För barnen innebär detta att de inte kan göra det som de flesta barn och ungdomar kan göra, resa, följa med på utflykter, köpa det som de gärna vill ha. Barnen är lojala mot sina föräldrar och känner ett sånt ansvar att de ofta inte vill kräva något och får låtsas hela tiden inför kompisar, föräldrar och i skolan.

Barnfattigdom är oacceptabelt i ett välfärdssamhälle.

De krävs flera åtgärder för att få bort barnfattigdomen i Sverige. Rätt till heltid, se till att fler får jobb och att stärka trygghetsförsäkringarna.

Dator i hemmet - norm i försörjningsstödet.

Vi vill peka på en åtgärd som skulle betyda mycket för barn som lever i fattigdom. Att ha tillgång till dator är viktigt för dagens barn och ungdomar. Datorn behövs i skolarbetet, den ger möjlighet att på egen hand söka kunskap och den ger tillgång till den värld som finns i det virtuella rummet och som de flesta barn tar som självklar.

För den familj som lever på försörjningsstöd är en dator en närmast omöjlig utgift. Utan dator hemma drabbas barnen, som inte kan hänga med och göra det som de flesta andra barn har tillgång till. På samma sätt som en tidning ingår ska också en dator ingå i normen för försörjningsstöd. Normen är nog att fler kan tänka sig att avstå från en dagstidning än en dator. Även ur ett barnperspektiv talar allt för att en dator ska ingå i försörjningsstödet.

Vi föreslår att årsmötet beslutar 1. att i normen för försörjningsstöd till familjer ska ingå rätt till en dator 2. att Arbetarekommunen ser till att frågan bereds i de instanser som berörs, t ex kommun och riksdag.

Motionen antagen på Hässelby s-kvinnors medlemsmöte 2011-11-29.

73

Utlåtande över motion C32 och C33 Båda motionärerna tar upp den brännande frågan om barnfattigdom och dess konsekvenser. C32 tar brett grepp och C33 riktar in sig mer specifikt på att dator borde ingå i normen för försörjningsstödet här i Stockholm.

Styrelsen delar motionärernas uppfattning och förstår att barnfattigdomen är en av de viktigaste frågorna vi socialdemokrater har att arbeta med. Vi socialdemokrater har tydligt visat att vi inte ställer upp på en samhällsmodell som kräver att allt fler barn drabbas av fattigdom. Vi vet att barnfattigdomen kan avskaffas genom politisk vilja och prioriteringar. Under höstens debatt har socialdemokratin belyst barnfattigdomen och gjort den till en kärnfråga i hela landet.

För oss socialdemokrater är den självklara lösningen att se till att så många som möjligt har arbete och en lön som går att leva på. När någon eller några i en familj inte har det blir betydelsen av en stark generell välfärd desto större. Då behövs sociala investeringar. Det handlar om de trygghetsförsäkringar som skall hindra att de som blir sjuka och arbetslösa att blir fattiga. Det finns ekonomisks utsatta familjer som behöver möjligheter att utbilda sig för att sedan kunna matcha de arbetstillfällen som finns och växer fram. Inte mist för de som har en annan bakgrund än svensk.

Vi socialdemokrater erbjuder en bredare politik som ger goda uppväxtvillkor för alla barn. Idag hamnar många unga utanför på grund av höga avgifter för aktiviteter i skolan och på fritiden. Därför vill vi förbjuda avgifter i skolan, satsa på sommarjobb och skapa möjligheter till en rikare fritid för alla unga. De flesta kommuner fördelar pengar till skolorna huvudsakligen utifrån hur många elever de har, utan att ta hänsyn till behoven i elevgruppen. Skolverket menar att det här systemet bidrar till att öka ojämlikheten i den svenska skolan. Resurser till barn och ungdomar ska fördelas till skolorna utifrån elevernas behov.

Många barn och ungdomar inte har möjlighet att förflytta sig fritt eftersom de inte har råd att åka med den dyra kollektivtrafiken, att gå på kulturevenemang, fritidsaktiviteter, konserter museum eller åka till olika bibliotek i staden. Detta innebär att barnfattigdomen begränsar dessa barnfamiljer att utvecklas och ta del av vad samhället har erbjuda.

Ett exempel på hur barnfattigdomen begränsar barns utveckling är när de inte får tillgång till en dator hemma. Datorn är för många barn och ungdomar det viktigaste verktyget för att klara av sin skolgång, inhämta kunskaper och för att nå ut i världen via sociala medier. Datorn har i dagens samhälle blivit ett viktigt vardagsverktyg som alla använder sig av.

Inom försörjningsstödsnormen i olika socialförvaltningar ingår grundläggande insatser som till exempel, telefon, tidningar, el, kläder, hyran (i form av bostadstillägg). I motion 1.26 föreslår motionären att även dator skall ingå. Vad som ingår i normen avgör hur stort försörjningsstödet blir, men det betyder inte att pengarna måste användas till just det som ingår i normen. Att bifalla motionen skulle alltså inte innebära att alla familjer som får försörjningsstöd får en dator men styrelsen tycker ändå att det är

74

en viktig politisk markering att låta dator ingå i normen. Vidare skulle det innebära att familjer som har en dator inte behöver göra sig av denna för att få försörjningsstöd. Trots att styrelsen föredrar generella välfärdssystem framför individuella ställer vi oss bakom motionen.

För oss socialdemokrater är det ett självklart mål att utrota barnfattigdomen.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla motion C32 2. att bifalla motion C33

Beslut:

75

Motion C34

Stoppa barnfamilj-vräkningar!

Farsta Socialdemokratiska Förening Somaliska Socialdemokratiska Föreningen i Stockholm Afrikanska Socialdemokratiska Föreningen Somaliska Socialdemokratiska Föreningen i Husby SAI – Socialdemokratiska Aktiva Invandrare

Vi har sett och hört det senaste året hur antalet vräkta barnfamiljer har ökat trots den borgerliga regeringens nationella strategi om att nollvision ska råda när det gäller vräkta barnfamiljer. Sedan valet 2006 har mer än 1900 barnfamiljer vräkts enligt Stockholms stadsmission. Trots den borgerliga regeringens löfte om att nollvision ska gälla barnfamiljvräkningar så visar en enkät från Stockholms stadsmission en tydlig ökning av vräkta barnfamiljer. En femtedel av landets kommuner uppger att antalet barnfamiljer som riskerar att förlora sitt boende ökar.

Varje verkställd barnfamiljvräkning blir en dyr affär för samhället och den berörda familjen samt för andra inblandade parter; man tvingas inte bara att flytta utan barnen måste också ofta byta skola och tappar kontakt med sina vänner och den miljö som barnen är vana vid, dessutom tvingas samhället att ofta betala mycket högre boendekostnad än den verkliga boendekostnaden var från början. Detta är en stor förlust för samhället och för den vräkta barnfamiljen.

Vi menar att till socialnämndens uppgifter hör att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen och att samverka med andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda barnfamiljer för att förhindra att barnfamiljvräkningar verkställs - vi måste främja barnens bästa i alla lägen.

Vi anser att det är kommunens uppgift att genom uppsökande verksamhet informera om socialtjänsten i kommunen och på så sätt kan man minimera risken att barnfamiljer blir vräkta från sina hem. Somaliska socialdemokratiska föreningen i Stockholm anser att en bättre samordning mellan berörda familjer, socialtjänsten, hyresvärden och andra inblandade parter och myndigheter skulle kunna förebygga en eventuell vräkning - vräkningar som är en förlust för alla inblandade. Därför föreslår vi ett totalt stopp på barnfamiljvräkning.

Med hänvisning till ovanstående yrkas 1. att socialdemokratin ska ha nolltolerans mot barnfamiljvräkning 2. att socialdemokratin ska förespråka en nationell samordning mellan familjen, socialtjänsten, hyresvärden och andra inblandade parter och myndigheter så att det blir lättare att kunna förebygga en eventuell vräkning 3. a tt fastighetsägaren/hyresvärden måste informera kommunen innan barnfamiljvräkning verkställs 4. a tt varje kommun ska ha ett extra ansvar att förhindra en barnfamilj­ vräkning, så fort det kommer till kommunens vetskap att en barnfamilj­ vräkning är på gång

76

5. a tt motionen skickas till socialdemokraternas fullmäktigegrupp i syfte att förmå att stadens och privata bostadsbolag inte verkställer barnfamiljvräkningar 6. att motionen skickas till partikongressen 2013 7. att motionen skickas till riksdagsgruppen.

Abdikani Mohamed, 26 november 2011 Motionen har behandlats och antagits av Farsta S-förening den 27 november 2011.

Motionen behandlades på Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Stockholm den 26 november 2011 där föreningen valde att enhälligt ställa sig bakom motionen.

Motionen behandlad av den Afrikanska föreningen vid medlemsmötet den 26 november 2011 som beslutade att anta den som sitt egen.

Motionen är behandlad och antagen av Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby den 22 november 2011.

SAI beslutade den 24 november 2011 att anta denna motion som sin egen.

Utlåtande över motion C34 Arbetslösheten och fattigdom är mycket hög i olika delar av Stockholm och har tydligt bevisats att dessa hänger ihop. Vi har många barnfamiljer som inte kan påverka sin vardag på grund av de breda klassklyftorna som har skapat en orättvis fördelningspolitik i vårt land. Vi delar motionärens oro och uppfattning i just denna fråga och anser att vi socialdemokrater har tagit frågan på allvar.

Alliansen med moderaterna i spetsen lovade att inga barnfamiljer skulle vräkas från sina hem. Under våren 2011 vräktes 69 barn i Stockholms län av dem bor 21 i Stockholms stad. I hela landet vräktes motsvarande år 2011, 328 barnfamiljer, vilket innebar en ökning med 9 procent.

Vi socialdemokrater anser att det ska råda nolltolerans mot barnfattigdom i vårt land. Vilket bland annat leder till att inga barn ska vara bostadslösa i vårt land. För att tillgodose våra barn trygga och säkra levnadsförhållanden behövs sociala investeringar i välfärden och ett framtidsmål om full sysselsättning.

Det finns olika orsaker som påverkar vräkningar, en av dem är utförsäkringen av sjukskrivna, ensamstående mammor med flera barn och i nio fall av tio är det på grund att man inte kan betala hyran, familjen kan ha hyrt i andra hand och där värden inte i god tid talat om för stadsdelarna att det är en vräkning på gång, barnfamiljer med annan bakgrund än svensk drabbas hårt av en vräkning på grund att de redan innan står utanför den samhällsservice som erbjuds men på grund av olika faktorer inte når den

77

informationen eller upplever en misstänksamhet från socialtjänsten som bedömer deras ansökningar. Men det betyder inte att vi i alla lägen är mot att lägenhetsinnehavare som har barn vräks. Detta eftersom det kan finnas barnfamiljer som vräks för att de olagligt hyr ut sin lägenhet i andra hand och själva bor någon annan stans. De här vräkningarna är vi inte emot.

En familj som inte vill medverka till socialtjänstens bedömning på grund av att de känner skam, förlorar möjligheten till hjälp eftersom det är en frivillig insats. Det händer även att kommunerna ser en vräkning som ett inslag i en behandlingsstrategi eller att socialtjänsten ibland avslår rätten till bistånd på grund av att hyresgästen hade en dålig ekonomisk planering. Detta trots att den sökande inte hade några ekonomiska resurser när krisen inträffade. Socialtjänsten behöver säkerställa rutiner som gör det möjligt att agera inom återvinningsfristen, det vill säga en paragraf i hyreslagen som innebär att socialtjänsten går in och garanterar skulden inom tre veckor efter avhysningsbeskedet. Det gör det möjligt för barnfamiljer att ha kvar kontraktet.

Socialtjänsten behöver samverka med andra kommunala förvaltningar, hälso- och sjukvården, kronofogden, bostadsföretag, frivilligorganisationer med flera. Erfarenheter visar också att där samverkan fungerar väl har antalet vräkningar kunnat minska. Det är viktigt att det vräkningsförebyggande arbetet har en stark förankring i den kommunala organisationen och ingår i socialtjänstens permanenta verksamhet. Barnvräkningar ska därför ges en social definition vilket gör att ärendena blir mer synliga och kan belysas på högre nivåer.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå första att-satsen 2. att bifalla andra att-satsen 3. att bifalla tredje att-satsen 4. att bifalla fjärde att-satsen 5. att bifalla femte att-satsen 6. att avslå sjätte att-satsen 7. att bifalla sjunde att-satsen 8. att inga barn i Sverige ska vara utan bostad

Beslut:

78

INNEHÅLLSFÖR TECKNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING D01

Obligatorisk information till hyresgäster om användning av gemensamma utrymmen i hyreshus ...................................................................... 3

D02

En social bostadspolitik istället för kommunalt driven bostadssegregation och skuldsättning........................................................................ 5

D03

Bostad - en social rättighet .......................................................................................... 7

D04

Utbyggt bostadsbyggnadsprogram i regional samverkan ....................................... 8

D05

Nytt miljonprogram...................................................................................................... 9

D06

Stockholm, våra drömmars stad, var ska vi bo och hur?

Vem har stulit våra visioner? ..................................................................................... 10

D07

Bostadspolitik .............................................................................................................. 13

D08

Krav vid ombildning av hyresrätter till bostadsrätter ............................................ 16

D09

Förstärk rättsskyddet för de kvarvarande hyresgästerna i de nybildade bostadsrättsföreningarna .................................................................. 19

D10

Stoppa utförsäljningen av stadens fastigheter i attraktiva lägen .......................... 21

D11

Rinkeby - som vi vill ha byn… ................................................................................. 22

D12

Bygg bostäder - en väl beprövad väg till full sysselsättning, arbete åt alla! ........ 26

D13

Prioritera snöröjning på cykelbanor/gångbanor - riktlinjer för snödjup ........... 28

D14

Miljövänlig och långsiktig snödeponi....................................................................... 29

D15

Stockholm, en båtstad ................................................................................................ 31

D16

De lokala återvinningsstationerna ............................................................................ 32

D17

Att rusta upp Stockholms ytterstad ......................................................................... 34

D18

Att rusta upp Stockholms ytterstad ......................................................................... 35

D19

Inför kommunala bilpooler ....................................................................................... 37

D20

Att införa kommunala bilpooler ............................................................................... 38

D21

Återuppbygg pendeltågsstation i Högdalen............................................................ 40

D22

Välfungerande kollektivtrafik till Arlanda ............................................................... 41

D23

Utbyggnad av tunnelbanan mellan Akalla och Hjulsta ......................................... 42

D24

Upphandlingspolitiken drabbar resenärerna........................................................... 43

D25

Nolltaxa vid Storstockholms lokaltrafik 10-15 vardagar....................................... 45

D26

Låt SL bli ett verktyg för rättvisa .............................................................................. 46

D27

En väl fungerande kollektivtrafik… ......................................................................... 48

D28

Tillgänglighet på SL .................................................................................................... 49

D29

Ta tillbaka driften av all offentlig subventionerad verksamhet ............................ 50

D30

Rening av avloppsvatten från läkemedelsrester...................................................... 58

D31

Cykelfärd Stockholm .................................................................................................. 61

D32

En fungerande återvinningscentral, kräver en fungerande trafiklösning ........... 65

D33

Förtätningen av ytterstaden skapar trafiksäkerhetsproblem och försvårar möjligheterna att resa kollektivt ............................................................... 67

D34

Brommaplanseländet .................................................................................................. 69

D35

Reglerbara hastigheter ................................................................................................ 71

D36

Trafiken på Vultejusvägen förbi Norra Ängby skola i Bromma .......................... 73

D37

Bort med Stockholms bilköer - trängselskatt på Essingeleden............................ 75

D38

Trängselskatt under lokal kontroll ............................................................................ 77

D39

Avskaffa trängselskatt för boende inom tullarna och yrkestrafik ........................ 79

D40

Bostäder+pension=sant ............................................................................................ 83

D41

Ge Harald Edelstam en offentlig plats .................................................................... 87

D42

Öppna Årsta Holmar för folket!............................................................................... 89

D r e n o i t Mo

12 0 2 e t Ăś Ă…rsm

lm o h k c o t S i a n r e t a kr o m e d l a Soci

Motion D01

Obligatorisk information till hyresgäster om användning av gemensamma utrymmen i hyreshus Hässelby Gårds Socialdemokratiska Förening

Numera sker en omfattande inflyttning av människor till Sverige från alla delar av värden. De nyinflyttade har olika kulturell bakgrund och medför med sig olika livserfarenheter och beteendemönster. Det svenska samhället blir därmed successivt allt mer mångkulturellt och mångfasetterat. Förekommande skillnader i människornas vardagliga beteende märks påtagligt i första hand i vår närmiljö som exempelvis vid boende i större hyreshus där gemensamma utrymmen användes i större eller mindre omfattning gemensamt av samtliga hyresgäster.

Hyresgästerna i hyreshus använder dagligen exempelvis samlingsutrymmen, trappuppgångar, källarutrymmen, vindsutrymmen, tvättstugor, soputrymmen, cykelställ, garageutrymmen, parkanläggningar gemensamt. De träffar varandra och de måste samverka med varandra vid användning av alla dessa utrymmen. En naturlig samverkan och samarbete mellan hyresgästerna försvåras om gemensamma regler och normer saknas och om föreliggande regler och normer är okända för hyresgästerna. Varje hyresgäst agerar då i första hand från de värderingar och uppfattningar som de själva har. Detta leder lätt till betydande osäkerhet och direkta missförstånd mellan hyresgästerna vid utnyttjning av gemensamma utrymmen.

För att underlätta för hyresgästerna att få kontakt med varandra och för att på ett naturligt sätt kunna samverka med varandra vid utnyttjning av gemensamma utrymmen är det önskvärt att samtliga hyresgäster känner till de regler och rekommendationer som finns för det hyreshus där de bor. Det är naturligt att hyresvärden, i samarbete med hyresgästföreningen, har ansvaret för att utarbeta sådana regler och rekommendationer samt delge dessa till samtliga hyresgäster. Föreliggande regler och rekommendationer bör kontinuerligt ses över och anpassas till de boende i hyreshuset. I det utarbetade infomaterialet bör också anges de kontaktvägar som hyresgästerna har för att få kontakt med hyresvärden och hyresgästföreningen. Den skriftliga informationen bör finnas tillgänglig dels på svenska och dels på andra språk som hyresgästerna pratar och kan förstå.

Vi anser att hyresvärdarna ska åläggas att utarbeta regler och rekommendationer för hur gemensamma utrymmen i hyreshuset eller hyreshus ska utnyttjas av hyresgästerna för att uppnå gemensam trevnad. Detta underlag delges samtliga hyresgäster i hyreshuset/hyreshus. Underlaget anslås också i hyreshusens gemensamma utrymmen som exempelvis trappuppgångar och tvättstugor. Hyresgäster som flyttar in ska informeras särskilt, helst genom personlig introduktion vid inflyttningen.

3

Mot ovanstående bakgrund föreslås följande: 1. a tt Arbetarekommunens styrelse får uppdrag att verka för att Stockholms kommun fattar nödvändiga beslut för att kommunens bostadsbolag åläggs att utarbeta regler och rekommendationer till sina hyresgäster i de olika hyreshusen, om hur gemensamma utrymmen i hyresfastigheterna ska utnyttjas för hyresgästernas gemensamma trevnad. Nyinflyttade hyresgäster informeras särkilt ingående 2. a tt Arbetarekommunens styrelse får i uppdrag att dessutom verka för att förslaget ska införas och tillämpas av samtliga hyresvärdar i Stockholms kommun och i Sverige som helhet.

Jan Nuder Shuta Bari Abdi Hossein

Motionen antagen av Hässelby Gårds socialdemokratiska förenings medlemsmöte den 28 november 2011.

Utlåtande över motion D01 Motionen lyfter fram problemet med bristande kunskap om, eller förståelse för, de regler som gäller för användande av gemensamma utrymmen i hyreshus. Motionärerna pekar på behovet av mer information som ska finnas tillgänglig på de språk som de boende behärskar. Som motionärerna skriver är det viktigt att Stockholm har lägenheter där alla oavsett etniskt ursprung känner sig välkomna. En god kommunikation mellan hyresvärdar och hyresgäster är avgörande för trivseln i ett bostadsområde.

Styrelsen instämmer i att gemensamma regler och riktlinjer för användande av de gemensamma utrymmena är viktigt för att hyresgästerna ska kunna kommunicera och samverka med varandra på ett positivt sätt.

Samtidigt pekar styrelsen på att information på fler språk än svenska av det slag som motionärerna efterfrågar redan i nuläget tillhandahålls av de flesta stora bostadsbolag, såväl kommunala som privata. Till exempel finns utförliga ordningsregler för de boende inom Stockholmshem tillgängliga på deras hemsida på 10 språk utöver svenska.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

4

Motion D02

En social bostadspolitik istället för kommunalt driven bostadssegregation och skuldsättning Farsta Socialdemokratiska Förening

Nu när bostadsbubblan är på väg att brista så erbjuder moderaterna i Stockholm hyresgästerna en chans att skuldsätta sig. Samtidigt tar alliansen ställning för en förstärkt bostadssegregation och utestängning av ungdomar och andra bostadssökande från bostadsmarknaden.

Under hösten 2011 har alliansen i Stockholm med moderaterna i spetsen gått på offensiven för en fortsatt ombildning av allmännyttigt ägda hyresrätter till bostadsrätter. Att denna politik enbart skapar förlorare bryr de sig inte om. Detta eftersom de är ideologiskt förblindade av sitt nyliberala hat mot allt som ägs gemensamt och som kan innebära att de medborgare som inte är förmögna har en chans att få ett bra boende.

Vare sig de hyresgäster som skuldsätter sig genom att låna till ett köp av en omvandlad lägenhet nu när bostadsbubblan är på väg att brista eller de som utestängs av ekonomiska skäl lär bli några vinnare på den nyliberala bristen på en social bostadspolitik.

I Stockholm är det minst 35 000 allmännyttiga hyreslägenheter som omvandlats till bostadsrätter under de senaste tio åren. Enbart under den senaste mandatperioden 2006 – 2010 har mer än 22 000 tidigare allmännyttiga lägenheter omvandlats på detta sätt av den m-ledda majoriteten i Stockholm. De enda som tjänat pengar på detta är ombildningskonsulterna, banker och hypoteksinstitut.

Våra partiföreträdare har sagt nej till fortsatt ombildningar samt utförsäljningar av allmännyttigt ägda fastigheter till privata fastighetsbolag – det är bra. Men vi måste forma ett mer heltäckande alternativ till den borgerliga icke-politiken när det gäller bostäder.

Numera anses bostäder vara en produkt, en vara eller en tjänst som ska utbjudas till försäljning eller uthyrning på en privat konkurrensutsatt marknad. Att de s.k. marknadskrafterna av alliansen anses vara de som är bäst lämpade att lösa medborgarnas behov av bostäder är helt enligt den nyliberala världsbilden.

Men att denna s.k. marknadslösning inte fungerar vet alla studenter, ungdomar, andra bostadssökande och trångbodda familjer som får klara sig bäst de vill genom att hyra i andra hand, bo kvar hemma hos föräldrar eller tränga ihop sig i för små lägenheter.

Mer eller mindre obegåvade lösningar har förekommit i debatten de senaste åren, såsom exempelvis byggande av lägenheter med sämre standard och kvalitet till ungdomar och studenter. Införande av marknadshyror är ett annat försök av högerkrafterna att spela med falska kort. Snart kommer väl alliansen lansera ett byggande som är helt fritt från de rester av byggnormer som trots allt ännu finns kvar.

5

Det är enkelt att säga nej till dessa nyliberala stolligheter, men för att vinna medborgarnas förtroende måste vårt parti kunna formulera en ny modern och sammanhängande social bostadspolitik. Bostaden måste vara en social rättighet i ett modernt välfärdsland.

En utgångspunkt i formulerandet av en socialdemokratisk social bostadspolitik måste vara att åter låta allmännyttan bedriva sin verksamhet utifrån självkostnadsprincipen. Finansieringen av framtida allmännyttiga hyresbostäder ska bäras av hela samhället och ej genom den form av dold dubbelbeskattning av hyresgäster som bedrivits de senaste decennierna via vinstkrav och vinstuttag. Allmännyttans överskott ska användas till periodiskt fastighetsunderhåll och säkra fastigheternas kvalitet och värde långsiktigt.

Vi föreslår därför; att representantskapet antar denna motion som sin egen och ger styrelsen i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp som får i uppdrag att formulera en distriktsmotion till partikongressen 2013 om behovet av en social bostadspolitik.

Lars Bäck Stig Hägerstrand Motionen har behandlats och antagits av Farsta socialdemokratiska förening på möte den 27 november 2011.

6

Motion D03

Bostad – en social rättighet Södermalms Broderskapsgrupp

Mat för dagen, vatten, kläder på kroppen och tak över huvudet är vad vi alla behöver. Och det måste vi gemensamt i samhället se till att det finns.

Det saknas bostäder. Det byggs för lite i Sverige, särskilt i storstäderna.

Klyftorna mellan rika och fattiga ökar istället för att de minskar. Det överförs stora resurser från de fattiga till de rika istället för tvärtom, bl a genom att det byggs så många bostadsrätter samt genom att hyresrätter ombildas till bostadsrätter.

I Sverige beräknas det att det finns ca 18000 hemlösa, ca 3000 i Stockholm. Här krävs omedelbara insatser. Det är en skam för oss alla att det ser ut på det sättet. Det behöver byggas bostäder men också andra stödåtgärder.

Många ungdomar har inga egna bostäder fast de önskar en och är mogna - ibland för länge sedan - att flytta hemifrån. De kan sällan skaffa sig en bostadsrätt. Studenter har ofta en svår bostadssituation när de ska börja studera utanför hemorten.

Det som behövs är att det byggs många fler hyresrätter. Och det behövs prispress på hela byggsektorn. Flera exempel har visat att det går att bygga billigt och ändå ha en bra kvalitet.

Bostadssituationen bidrar till segregationen i vårt samhälle. Det gör att klyftorna blir större och ojämlikheten ökar istället för tvärtom. Det krävs mycket för att ändra på den trenden. Bostadsbyggandet, särskilt av hyresrätter, är en viktig faktor.

Vi yrkar att Stockholms Arbetarekommun beslutar 1. a tt arbeta för att det byggs flera bostäder i Stockholm, särskilt hyresrätter.

2. att agera för bostäder åt de hemlösa i Stockholm med högsta prioritet 3. a tt trycka på berörda myndigheter och aktörer för att öka bostadsbyggandet i Stockholm och pressa bostadskostnaderna.

Södermalms Broderskapsgrupp Enhälligt antagen på föreningsmöte 2011-11-29

7

Motion D04

Utbyggt bostadsbyggnadsprogram i regional samverkan Engelbrekts Socialdemokratiska Förening

När det nuvarande ”storlandstinget” bildades 1971 var vården, trafiken och en gemensam regional fysisk planering huvuduppgifterna. Med en fullbyggd stadskärna med åldrande befolkning och med snabbt expanderande och sammanväxande kranskommuner var uppgiften att ta ett samlat ansvar för det kostnadstunga vårdområdet, samordna och bygga ut kollektivtrafiken och svara för en samordning av bostadsbyggandet. För socialdemokratisk del var motverkande av boendesegregationen i den växande Stockholmsregionen en de viktigaste målsättningarna.

Vi måste nu konstatera att vi misslyckats fullständigt i uppgiften att motverka social och ekonomisk segregation i boendet och att landstinget har varit för svagt i sin roll som regionplaneansvarig. Boendesegregationen är i dag mycket mer påtaglig än 1971. Trögheten i bostadsbyggande har skapat en allvarlig bristsituation, som särskilt drabbat de ekonomiskt svagare grupperna.

Därför bör Socialdemokraterna i Stockholmsregionen verka för att stärka regionens konkurrenskraft och främja en stark och välfungerande arbetsoch bostadsmarknad. Huvuduppgifter för regionen bör vara: Kraftigt påskynda och utöka bostadsbyggandet särskilt med inriktning på de unga och de nyinflyttade och på ett sätt som motverkar boendesegregation inom och över kommungränserna.

Väsentligt utökad inriktning på hyresrätter i markanvisningarna. Det är viktigt att kunna erbjuda ett boende som inte kräver miljoninsatser och stort personligt ekonomiskt risktagande.

Utveckla hyresrätten som attraktivt boendealternativ med inriktning på flexibilitet i boendet och på stärkt servicenivå och valfrihet för hyresgästen.

Till planeringen av bostadsbyggandet måste självfallet fogas en trafikförsörjningsplan som bygger på en effektiv och standardmässigt slagkraftig kollektivtrafik. Rörlighet på bostads- och arbetsmarknad kräver en helt annan kollektiv trafikservice än dagens.

Jag föreslår mot bakgrund av ovanstående att S tockholms Arbetarekommun uppdrar åt den socialdemokratiska landstingsgruppen och den socialdemokratiska fullmäktigegruppen att vidareutveckla och samordna sitt bostadspolitiska arbete och återkomma med förslag till ett socialdemokratiskt bostadsbyggnadsprogram med en inriktning i linje med vad som ovan anförts.

Lennart Björk Motionen antagen vid möte med Engelbrekts socialdemokratiska förening 2010-11-17 som föreningens egen.

8

Motion D05

Nytt miljonprogram!

Farsta Socialdemokratiska Förening

Bostadsbristen är idag för Stockholmsområdet skriande.

Det beräknas flytta in en busslast per dag, med 55 passagerare, till Stockholmsområdet. Till det tillkommer behovet för ungdomarna i Stockholm.

Det finns många s k ”mambos” som tvingas bo kvar hos sina föräldrar långt upp i trettio-årsåldern. Av detta följer en stor risk för ökad trångboddhet, och inte minst försämrade livsvillkor för en hel ungdomsgeneration.

De borgerliga partierna och socialdemokratiska partiet redovisade inför förra valet samma prognos för bostadsbyggandet. Vid genomgång av dessa prognoser visade sig det snarast vara en bedömning av tjänstemän, om stadens förmåga att bygga, ej planer som på något sätt var tillräckliga för att få bort bostadsbristen.

Det pågår en mängd småplottriga förtätnings-byggnationer i Stockholm, men dessa svarar inte på långa vägar upp mot det behov som finns.

Socialdemokratin måste här vara tydligare och våga bedöma det verkliga behovet. Det är i det närmaste självklart att vi måste starta upp en ny form av en storsatsning på nybyggnation.

Det är även viktigt att dessa nybyggnationer, som i det förra miljonprogrammet, byggs på ett effektivt och rationellt sätt, så att kostnaden kan hållas nere och därmed hyresnivån för de boende.

Den förra satsningen på miljonprogrammet, blev i sin helhet en enorm lyckad satsning, där man på en kort tid, lyckades att bygga bort bostadsbristen.

Låt oss samla partiet och göra om den prestationen!

Vi föreslår därför; att r epresentantskapet antar denna motion som sin egen och ger styrelsen i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp som får i uppdrag att formulera ett nytt miljonprogram till partikongressen Lars Bäck Stig Hägerstrand Motion har behandlats och antagits av Farsta S-förening på sitt möte den 27 november 2011.

9

Motion D06

Stockholm, våra drömmars stad, var ska vi bo och hur? Vem har stulit våra visioner?

Sätra socialdemokratiska förening

Bostadspolitiken är en mäktig kraft för att bygga samhället, skapa gemenskap och solidaritet. Vi vet. Vi har också stått handfallna, förvirrade och oförmögna att fatta vad som har skett de senaste 10-20 åren vad gäller bostadspolitiken. Vi socialdemokrater har tappat greppet och visionerna om samhällsbygget.

Hur ser Stockholm ut om 20 år, hänger vi kvar på ca 20% eller tappar vi mer? Hur kommer utvecklingen se ut? Folk kommer att fortsätta flytta in till Stockholm. Större delen av Stockholms bostadsmarknad kommer att hållas flytande på ett allt högre skuldberg med påföljd att boendekostnaderna för de flesta ständigt kommer att skjuta i höjden och nybyggnationen av tidigare typen hyres- och bostadsrätter blir så dyr att den nästan helt upphör. Var ska folk då bo? Man tränger ihop sig helt enkelt. Med den nya modellen av ägarlägenheter utvecklas en lukrativ bransch för finanskapitalet att bistå i bostadsbristens tider. Hus med många små lägenheter, enkelt utrustade och sålda eller uthyrda till folk kan packas in i hundratal per huskropp. Prisexempel: 10m², kokskåp, toalett/dusch 500 000, (med fönster 700 000). Studentlägenhet: 6-8m², minikokskåp, toalett 300’-400’.

Dusch i korridor (mynt/kort).

Den krasch som drabbade världsekonomin hade drivits fram av en bostadsbubbla som sprack. Man kan lugnt räkna att det system vi har idag kommer på 20 års tid att åtminstone genera två sådana blow-out med kapning av de värsta övervärdena och sätta dit många i en skuldfälla. Följden kan bli att lämna sin bostad och hitta något annat – kanske ett mysigt litet kompaktboende eller ta jobb och familj och dra någon annanstans.

Den moderata ledningen i Stockholm och landet har drivit en bostadspolitik som gör medborgarna skyddslösa på sikt mot det internationella spekulations- och finanskapitalet.

Detta har åstadkommits på flera sätt.

Det mest förödande är den systematiska och konsekvent förda destruktiva politiken gentemot de av staden ägda allmännyttiga bostadsbolagen (AN). Detta har skett genom att alltid förtala AN för att vara ett mindre värt boende, ett slags lägsta nivå i ”boendekarriären”, att alltid framhålla dess brister. Genom att realisera ut praktiskt all AN i innerstaden och närförorter till bostadsrätter har många f d hyresgäster kunnat göra rejäla klipp och klättra i ”karriären”. Detta har fortsatt och intensifierat med direkt utförsäljningar av hela områden till privata bostadsbolag i bland med tvivelaktigt rykte – men alltid till rejält underpris. Härmed uppnår man dubbla syften dels försvagas AN och dels ökar viljan att köpa/bilda bostadsrätt. Iden är helt enkelt att man inte vill ha medborgare som inte vill göra bostadskarriär utan ska vara ägare och vara beroende och tacksamma till sina välgörare. Vad man inte talar om är att bostadskarriär alltid innebär att man måste flytta – och vart då?

10

Genom denna politik minskas givetvis AN möjligheter att på ett rättvist sätt medverka till möjligheterna till just boende för alla medborgare. Rent ekonomiskt för staden är det förödande att realisera ut produktiva kapitaltillgångar som minskar avkastning från bolagen (vilket inte är tillåtet enligt Aktiekapitalslagen, men någon ägare måste klaga). Mot detta har egentligen Socialdemokraterna i staden och landet fört en ganska halvhjärtad och verkningslös opinion. Det har t o m förekommit man på vissa håll har jamsat med.

En annan medveten förändring har varit kontrollen över stadsplaneringen och det systematiska gynnande av att bygga av bostadsrätter. För byggbolagen är det fritt fram att ta ut nästan vilka priser som helst i ”goda” lägen då man kan tillgodogöra sig mycket billiga byggkrediter genom insatserna enligt modellen sälj först bygg sedan. Att detta drivit upp bostadspriserna till helt oskäliga nivåer är uppenbart liksom att dessa övervinster hos byggbolagen gjort byggandet av hyreslägenheter nästan helt stoppats upp.

Framför allt måste man sluta tjafsa om ”blandade” upplåtelseformer. Nu gäller det att bygga bostäder som är långsiktig tillgängliga för alla människor och inte förslavar dem under banklånen. Detta måste vara grunden i vår vision om framtidens boende i Stockholm. Vi är dock en frihetsrörelse!

Om socialdemokratin ska ha en chans att nå upp över 20%-nivån gäller att analysera, dokumentera och förklara vart vi är på väg med den extrema segregationspolitik som de ultraliberala politikerna bedriver. Detta är den första uppgiften. Den andra är att skapa en vision av hur vi vänder om mot en annan framtid och vad det innebär.

Uppgiften är inte lätt. Vi kan likna vårt socialdemokratiska utgångsläge med en störtloppstävling där vårt lag är tvungna att gå uppför backen med skidorna på och sedan vinna loppet fast motståndarna tagit liften upp.

Men det är på vägen uppför backen vi formulerar vår vision och vässar argumenten. Det finns faktiskt lite tid att ta oss uppför backen och vi behöver inte vara ängsliga om valutgången 2014. Det kan inte bli sämre än det är.

Den första uppgiften anförtros i första hand åt kf-gruppen med bestånd av forskare som kan hjälpa till med historien. Målet bör vara att kräva en lokal folkomröstning om det vettiga i att Stockholmarnas bostäder säljs ut och överhuvudtaget om kapitalförstöringen av gemensam egendom.

Snyggt vore att ha en folkomröstning i samband med EU-valet eller om det inte går i samband med valet 2014. Kan Ekerös tappra socialdemokrater knäppa borgarna på näsan ska väl vi klara det också.

För den andra uppgiften att med radikalt nytänkande forma en vision av Stockholm behöver styrelsen tänka om och hitta andra personer än de gamla vanliga med diverse uppdrag och representanter för en den ena eller andra grupperingen utan förutsättningslöst söka bland våra medlemmar och sympatisör, folk som vill delta och har speciella kunskaper och erfarenheter kanske från sitt yrkesliv eller utbildning. Mitt intryck är att Arbetarekommunen har svårt att ta till sig nya och andra idéer som inte funnits i den egna omedelbara omgivningen. Man får lov att trampa en och annan partikoryfé lite på tårna för att komma loss i tankearbetet.

11

Sammanfattningsvis yrkas 1. a tt kf-gruppen får i uppdrag att söka få till stånd en lokal folkomröstning om medborgarnas inställning till utförsäljningen av staden tillgångar särskilt då bostäder 2. a tt styrelsen försöker att från medlemsdjupet skaka fram en vision om ett annat Stockholm byggt i motionens anda färdigt till valet 2014.

Björn Magnusson Motionen antagen som Sätra socialdemokratiska förenings egen på möte 2011-11-20

12

Motion D07

Bostadspolitik Värtans Socialdemokratiska Förening

Stockholm har blivit en alltmer segregerad stad. Det kan utläsas i snart sagt all statistik oavsett om det gäller arbetslöshet, inkomst, skolresultat, härkomst eller boende. Vi behöver ha politiska mål för att motarbeta ett segregerat samhälle. Vi har inte råd att hålla några grupper utanför. Det strider mot allt det vi står för.

Ett viktigt område är boendet. Under en ganska lång period har verkligheten inneburit att befolkningen inom tullarna har bytts ut. Ett verktyg för att göra det har varit ombildandet av allmännyttans hyreslägenheter till bostadsrätter. Ett annat är hyressättningen. I takt med att det krävs högre och högre inkomster eller kapital för att bo i innerstaden eller i nybyggda områden har fler och fler tvingats lämna eller tvingats avstå från att bo i många områden. Det går säkert att hitta kraftiga samband mellan ökade röstetal för borgerliga partier och utvecklingen på den s.k. bostads­ marknaden. Vi måste ha en bostadspolitik som syftar till att staden ska vara öppen för alla. Unga, gamla, sjuka och friska, arbetslösa eller ej. Vi ska inte ha en struktur som siktar på att filtrera bort en stor del av befolkningen. Allmännyttan ska inte ha som mål att ge ägaren – staden – en årlig vinstutdelning!

Vid ett studiebesök i Hamburg nyligen förundrades jag över hur de långsiktigt byggt upp funktioner för att motverka segregation. Det märktes att det varit socialdemokratiskt styre under många perioder. Med sina nästan två miljoner invånare finns regler för hur nya bostäder också ska innehålla en stor andel lägenheter reserverade för människor med begränsade inkomster. Staden består till c:a 70 procent av hyresrätter. Ett kort studiebesök kan inte ge hela historien; men gav hopp om att det inte är naturlag att våra bostäder utgör ett marknadsområde utlämnat till rent ekonomiska ställnings­­taganden. Säkert finns många fler exempel på lyckade stadsutvecklingar.

Med detta som bakgrund föreslår jag 1. a tt ett bostadspolitiskt program med syfte att motverka segregation utarbetas 2. att ett program för allmännyttans fortsatta roll utarbetas 3. a tt ett programråd bildas där både representanter från kommunfullmäktigegruppen och intresserade från styrelsen, områdesorganisationer och länet får delta.

Solveig Holmgren Motionen antogs som egen av Värtans Socialdemokratiska Förening den 15 november 2011.

13

Utlåtande över motion D2, D3, D4, D5, D6 och D7 Motionärerna beskriver hela Stockholms bostadsmarknad på ett väldigt pricksäkert sätt. Styrelsen delar de uppfattningar som beskrivs i samtliga motionär. Gemensamt för dessa uppfattningen om bostaden som en social rättighet. Som en rättighet och inte en handelsvara.

I motion D2 och D5 beskrivs utförsäljningen av allmännyttan och den påverkan detta fått för Stockholm. Styrelsen delar den beskrivning som ges men menar att det inte enbart handlar om utförsäljningen, det handlar även om den bostadspolitik som borgarna bedrivit i snart 6 år. En politik där byggnation av dyra bostadsrätter gått före en politik för bostäder för alla. En politik som förstärker den skada som realisationen av allmännyttan gjort.

I motion D3 finns en tydlig problembild som styrelsen delar. Det saknas bostäder, det byggs för lite bostäder och framförallt bostäder som den stora andelen stockholmare kan efterfråga. Motionären lyfter de grupper som allra mest drabbas av den förda politiken. De som står allra längst från bostadsmarknaden, unga stockholmare, studenter och hemlösa.

Styrelsen tror att de förslag som motionären lägger är komponenter till en lyckad bostadspolitik.

I motion D4 ges konstruktiva förslag till hur de problem som samtliga motionärer ger uttryck för kan lösas. Motionären lyfter intentionen med storlandstinget och pekar på att den samverkan kan ge positiva effekter på bostadsbyggande i hela länet. Alla kommuner i länet måste samverka för att hitta lösningar på bostadsbristen. Det är inte enbart i Stockholm bostadsmarknaden ser ut som den gör. I hela Stockholms län finns behov av bostäder till rimliga priser. Det finns idag positiva exempel på hur kommuner kan samverka i denna fråga. Solna och Stockholm och det nya området runt Karolinska är ett. Styrelsen tror dock att de socialdemokratiska grupperna i respektive parlament i Stockholm kan hitta gemensamma lösningar på hela länets problem.

Motion D6 pekar på den stora inflyttningen som sker till vår stad. En blå buss per dag, cirka 55 personer flyttar varje dag till Stockholm. Detta ställer bland annat krav på att det finns bostäder. Motionären lyfter det arbete som pågår med att hitta platser att förtäta staden. Detta arbete pågår i hela staden. Detta arbete har resulterat i och kommer att resultera i att fler bostäder tillkommer i vår stad, men det är som motionären så riktigt påpekar, inte tillräckligt för att möta de behov som finns idag och som kommer att finnas inom en snar framtid. Styrelsen tror att det krävs både en aktiv förtätningsbyggnation i vår stad och samarbete, likt det som föreslås i motion D4, för att lösa de problem som samtliga motionärer lyfter.

Det finns få om än några större områden som skulle kunna härbärgera ett nytt miljonprogramsområde i Stockholms kommun. Den mark som skulle kunna nyttjas till detta är idag mycket uppskattad parkmark som styrelsen menar vore ytterst olyckligt att bebygga. Styrelsen ser däremot ett samarbete över länet som gångbart och att i detta samarbete hitta mark som kan bebyggas såsom motionären uttrycker.

Styrelsen delar den bild som presenteras i motion D7, en aktiv bostadspolitik och god förutsättningar för bostadsbyggande är avgörande för att

14

bygga det goda samhället, skapa gemenskap och solidaritet. Styrelsen delar dock inte uppfattning om att Socialdemokraterna tappat greppet om varken visioner eller samhällsbygget. Dock krävs en aktiv diskussion inom det socialdemokratiska partiet om vilket samhälle vi vill bygga och vilken politik som ska föras för att möta de framtida utmaningarna. Den borgerliga bostadspolitiken har gett vinnare och förlorare i bostadslotteriet som motionären så riktigt påpekar. De som har haft förmånen att kunna förvärva sin bostad i allmännyttan och sedan kunna göra en ekonomisk vinst ett par år efter inköpet. Och de som inte kunnat förvärva sin bostad och hänvisats till att bli hyresgäster hos sina grannar. I de områden som hyresgästerna valt att bo kvar i allmännyttan och röstat mot ombildning straffas de boende med en försäljning av bostaden till privat hyresvärdar.

Det är moderat valfrihet. Under många år har Socialdemokraterna fört en aktiv oppositionspolitik, mot utförsäljning av allmännyttan och för en aktiv bostadspolitik med byggande av hyresrätter. Vi driver med utgångspunkt från Stockholms stadshus ett aktivt opinionsarbete. Styrelsen menar att det arbetet inte skulle gynnas av att driva igenom en folkomröstning. Styrelsen är övertygad om att en majoritet av stockholmarna delar vår uppfattning och i det fall de inte skulle göra detta skulle vår politik ändå stå fast.

I motion D2 och D6 föreslås att en arbetsgrupp tillsätts i syfte att arbeta med de frågor som lyfts. Styrelsen är överens med samtliga motionärer om att Socialdemokraterna behöver formulera en bostadspolitik. En politik som grundar sig i den socialdemokratiska uppfattningen att bostaden är en social rättighet. Vi tror att den arbetsgrupp som tillsattes vid förra årsmötet ska ge en vägledning i hur vi formar ett framtida Stockholm. Som komplement till detta bör vi formulera en aktiv bostadspolitik som syftar till att minska segregation, utanförskap och skapa en stad för alla. En stad där valet av boende inte styrs av storleken på plånboken. Styrelsen avser att till partikongressen 2013 skriva en distriktsmotion i den anda som samtliga motioner uttalar.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motion D2 besvarad 2. att bifalla motion D3 3. att bifalla motion D4 4. att anse motion D5 besvarad 5. att avslå motion D6 6. att avslå första att-satsen i motion D7 7. att anse andra att-satsen i motion D7 besvarad

Beslut:

15

Motion D08

Krav vid ombildning av hyresrätter till bostadsrätter Dalens socialdemokratiska förening.

Vi är många som har ifrågasatt förfaringssättet vid de ombildningar som ägt rum av hyreslägenheter till bostadsrätter. Ombildningar har skett i rasande takt och dessvärre i många fall i total avsaknad av framförhållning. Det finns inte heller enbart vinnare i en ombildningsprocess utan ofta många förlorare. De som driver frågan gör det ibland för att tjäna pengar på boendet.

De som vill bo kvar som hyresgäster (ofta allmännyttan) vill ha trygghet i boendet, veta att hjälp finns om spisen går sönder, kranarna läcker eller vad det nu kan vara. Dessvärre är det många som tidigare varit hyresgäster i allmännyttan som dragit det kortaste strået och tvingats in i bostadsrättskarusellen. Det var knappast en utveckling mot konfrontation om boendeform med sina grannar som den långvarige hyresgästen tänkt sig.

De ungdomar som förväntat sig tillgång till plats i en intern byteskö och att få växa i boendet alltefter livssituation och utan pengatransaktioner hade förmodligen inte heller räknat med den utvecklingen.

Den information som sänts ut inför ombildningar har mestadels handlat om hur bra, ja till och med bättre det ska bli, när hyresgästerna själva tar över fastigheten. Rättigheter har poängterats och lyfts fram men ansvarsfrågor har lyst med sin frånvaro. I många fall har så kallade ”interimsstyrelser” utsett sig själva, stenhårt drivit kampanj om ombildning, ivrigt påhejade av konsulter vars enda syfte varit att tjäna så mycket pengar som möjligt. En ombildningsprocess handlar om så mycket mer. Det handlar om ett basbehov, att ha någonstans att bo och berör de flesta människor djupt.

Det är också mer regel än undantag att om köpestämman säger nej till ombildning respekteras inte det utan nytt möte lyses ut tills majoritet för ombildning är ett faktum. Vi tycker att det borde finnas en tidsgräns efter att hyresgästerna sagt nej innan frågan kan tas upp igen.

Det finns idag inga krav på att de som varit pådrivare i ombildningar också har ett mer långsiktigt ansvar. Även här har det ofta handlat om snabba klipp. Det är tyvärr inte ovanligt att drivande krafter snabbt hoppar av styrelsearbetet, deras lägenheter lämnas till försäljning och ingen hänsyn tas vare sig till nytillträdda bostadsrättsägare, hyresgäster eller utveckling av själva bostadsområdet.

Det förekommer också att personer som driver omvandling av hyresrätter till bostadsrätter mer eller mindre direkt efter en köpestämma flyttar till en hyresrätt till och med förmedlad av bostadsförmedlingen. Denna affärsverksamhet kan återupprepas vid flera tillfällen med stor ekonomisk vinning för den enskilde, på skattebetalarnas bekostnad. Detta är ytterligare ett exempel på när boendet blivit handelsvara. Ett sätt att stävja denna oseriösa handel skulle kunna vara att införa någon form av tidsgräns

16

innan en bostadsrättsinnehavare kan tilldelas en hyresrätt.

Informationen om att bostadsrättsinnehavare äger en del av fastigheten och inget annat är i alltför många fall obefintlig. Det gemensamma ansvaret för fastigheten, gården, hissen, sophämtning, renhållning etc. framgår sällan. Däremot är det vanligt att renoveringar av lägenheter tar en rasande fart. De som inte haft möjlighet och inte heller velat bli bostadsrättsinnehavare har då blivit hyresgäster hos sina grannar vilket är ett kapitel för sig.

Segregering blir ett faktum, boendet en handelsvara och rätten att fortfarande vara hyresgäst sätts mer eller mindre ur spel. Den trygghet som boendet var tänkt att innebära får sig – tyvärr – en rejäl törn. Däremot ökar klassklyftorna betänkligt. Reservat i stället för mångfald blir högst påtagligt.

Okunskapen om att driva en förening är alltför ofta väldigt stor. Stadgar har man fått viss hjälp med men att de ska efterföljas är det mindre bevänt med. Vi tycker därför det borde vara en självklarhet att innan beslut fattas om ombildning måste det finnas väl insatta personer som är villiga att ta på sig styrelseuppdrag och inhämta kunskap om desamma. Här måste naturligtvis uppdrag som internrevisorer, valberedning etc också vara bearbetat. Det räcker inte heller med att ha endast en eller ett fåtal kunniga personer. Om- och avflyttning kan då medföra att all kunskap försvinner från föreningen. Vi anser därför att alla bostadsrättsombildningar ska föregås av en gedigen utbildningsfas.

Vi är inte motståndare till bostadsrätter. Däremot är vi motståndare till det sätt på vilket alltför många ombildningar har skett. Det finns exempel där ombildningen gått alldeles för fort och de boende varit långt ifrån förberedda eller medvetna om vilka skyldigheter de har. Vi ser också hur vår gemensamma egendom plötsligt har sålts ut för spekulation. Vi företräder att olika boendeformer bör finnas – men motsätter oss starkt den ”slakt” på hyresrätter som förekommit och kräver åtgärder för att slå vakt om ett tryggt boende i vår gemensamma välfärd.

Vi inser att det är svårt att sätta totalstopp för ombildning av hyresrätter till bostadsrätter men med anledning av ovanstående kräver vi åtgärder som: 1. a tt utbildning anordnas för samtliga berörda om såväl skyldigheter som rättigheter 2. att minst 10 personer per bostadsrättsförening med intresse för styrelsearbete erhåller utbildning innan ombildning äger rum 3. a tt uppmuntra de styrande i en bostadsrättsförening att se långsiktighet och motverka att boendet används som handelsvara 4. att införa en tidsgräns vid ett nej till ombildning innan frågan kan tas upp igen 5. a tt undersöka möjligheten att sätta en tidsgräns vid ombildning till bostadsrätt för att återigen komma ifråga som hyresgäst

17

6. a tt slå vakt om hyresrätten och prioritera boendeformen i framtida bostadsbyggande 7. a tt i övrigt översända motionen till riksdags- och fullmäktigegruppen för åtgärder i motionens anda.

Motionen antagen vid Dalens socialdemokratiska förenings medlemsmöte den 30 november 2011.

18

Motion D09

Förstärk rättskyddet för de kvarvarande hyresgästerna i de nybildade bostadsrättsföreningarna.

Kungsholmens Socialdemokratiska Förening

Sedan 1990 har över 150 000 hyresrätter ombildats till bostadsrätter i Sverige i en rasande fart och snabbast har den här utvecklingen gått här i Stockholm. Ungefär var 5:e hyresgäst köper inte sin bostad vid en ombildning av olika skäl, och blir på så sätt hyresgäst i en bostadsrättsförening som aldrig sysslat med hyresfrågor tidigare. Vilket nu är ett helt nytt fenomen på bostadsmarknaden.

Att vara hyresgäst i en bostadsrättsförening ska enligt lagen innebära att Hyreslagen ska gälla där. Men den snabba expansionen med ombildningarna av både allmännyttan och de privata bestånden har gått före både utvärdering och rättsäkerhet för de kvarvarande hyresgästerna i de nybildade bostadsrättsföreningarna - och ärendena i Hyresnämnden ökar just nu stadigt för dessa enligt färska rapporter från Hyresgästföreningen!

Jag yrkar därför: att d et nu är dags att se över rättskyddet och stärka detta för de kvarvarande hyresgästerna efter alla ombildningarna genom någon form av lagstiftning. Detta kan ske genom att vi nu följer utvecklingen i rapporterna från Hyresgästföreningen och alla andra utredningar och rapporter som ligger till grund för detta .

Annika Martin Kungsholmens (S) förening har vid medlemsmöte den 17 november beslutat anta motionen som egen.

19

Utlåtande över motion D08 och D09 Motionärerna lyfter fram några av de problem som kan uppstå i samband med ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. I motion D08 är det framförallt ett skärpt regelverk kring själva processen med ombildning som efterfrågas. Skälet är det godtycke som ofta kan komma att prägla ombildningar då starka ekonomiska intressen tillåts ta utrymme på bekostnad av hyresgästernas rättigheter. I motion D09 är det främst de boendes situation efter en ombildning som lyfts fram, då hyresgäster som väljer att inte köpa sin bostad därmed får en hyresvärd som ofta saknar erfarenhet och kunskap om sitt ansvar.

Styrelsen delar den beskrivning av problemen som motionärerna ger och instämmer i att det är angeläget att verka för att bevara hyresrätten som boendeform i såväl innerstad som ytterstad. Hela staden måste vara tillgänglig för alla oavsett inkomst och det måste vara möjligt att hitta ett boende, även för den som inte kan eller vill ta ett omfattande banklån.

Det är också viktigt att se över det rättsliga ramverket för hur ombildningar sker och vilka rättigheter som gäller för den som väljer att fortsätta att vara hyresgäst. Det får inte förekomma att ombildning sker efter en tvivelaktig process eller under förhållanden som inte kan anses rättssäkra för alla inblandade.

Styrelsen vill dock påpeka att riksdagsmotioner, i linje med de förslag som motionerna D08 och D09 innehåller, redan har lagts av Stockholms socialdemokratiska riksdagsledamöter. Senast lades en motion 30 september 2011 med ett krav på skärpt lagstiftning, stärkt rättssäkerhet för hyresgäster och större krav på transparens vid ombildningsprocessen.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motion D08 besvarad 2. att anse motion D09 besvarad

Beslut:

20

Motion D10

Stoppa utförsäljningen av stadens fastigheter i attraktiva lägen Mälarhöjden-Axelsbergs socialdemokratiska förening

Det senaste året har flera av stadens fastigheter sålts. I flera fall handlar det om mycket attraktiva strandnära kulturmiljöer vid Mälaren. Av stadens försäljningspolicy framgår att fastigheter som saknar koppling till Stockholms stads ansvarsområde och som inte är strategiskt viktiga för staden att äga, ska säljas.

Vad som är strategiskt viktigt att äga kan man förstås ha olika uppfattningar om. Stads- och strandnära kulturmark som används för rekreation och friluftsliv av stadens medborgare borde rimligen vara av strategisk betydelse för staden. Om inte, för vem skulle det vara av strategisk betydelse att äga och förvalta denna typ av fastigheter?

Därför föreslår jag årsmötet besluta att S ocialdemokraterna i Stockholm verkar för att fastigheter i sjönära läge och eller är av stor betydelse för rekreation, förenings-, kultur- och friluftsliv som staden äger, inte ska säljas.

Annika Ödebrink Mälarhöjden-Axelsbergs socialdemokratiska förening har vid medlemsmöte den 22 november 2011 beslutat anta motionen som sin egen.

Utlåtande över motion D10 Motionären pekar på riskerna med en alltför omfattande utförsäljning av fastigheter i attraktiva kultur- och naturmiljöer kan få som konsekvens att stockholmarnas tillgång till rekreation och friluftsliv försämras. Nuvarande majoritet i stadshuset har enligt motionären gjort en alltför snäv tolkning av vad vilka områden och fastigheter som har en strategisk betydelse för staden och dess invånare. Konsekvensen blir att fastigheter som kan ha ett stort värde för Stockholmarna säljs ut.

Styrelsen delar denna problembeskrivning och håller med om att det krävs ett mer långsiktigt förhållningssätt till vilka fastigheter som ska säljas och vilka som också framgent ska ägas och förvaltas av staden. Detta är i linje med den politik som Socialdemokraterna i Stockholm i dagsläget driver i Stadshuset och berörda nämnder.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

21

Motion D11

Rinkeby – som vi vill ha byn…

Rinkeby Socialdemokratiska Förening

Rinkeby har varit föremål för fler utvecklingsprojekt än vi orkar minnas bara på de år vi bott här. Deras utgångspunkt brukar vara vår hembygds svagheter, och de är många. Människor i Rinkeby har genomsnittligt kortar utbildning, sämre hälsa och ekonomi och kortare livslängd än medelstockholmaren. Jämfört med grannarna i stadsdelen Spånga är skillnaderna gigantiska. Ännu värre är att människor här har svårare än andra att få jobb motsvarande sin kompetens, vård motsvarande sina behov och utbildning motsvarande sin förmåga än andra. Skeva värderingar utgör ett verkligt hinder för människors frihet och utveckling här. Allt detta är sant, ske ska inte sopas under mattan, men det är inte hela sanningen om Rinkeby. Utfallet av alla dessa projekt har inte varit helt lyckosamt.

Utan att vara orättvis kan man säga att de passerat ett efter ett, utan att sätta några särskilt tydliga spår. Vi tror det beror på deras utgångspunkt och den rollfördelning mellan hjälpare och hjälpta de oundvikligen, trots alla goda föresatser om motsatsen, leder till. Därför vill vi föreslå något annat – stadsdelsutveckling med utgångspunkt i stadsdelens styrka.

Men Rinkebys styrka, vilken är den? Naturligtvis är den barnen. Vi är en av Europas barnrikaste stadsdelar, något som måste räknas som en stor fördel. Hela västvärlden står inför en gigantisk demografisk utmaning. Vårt land står bättre rustat i det avseendet än många av våra grannar. Men vi bär samtidigt med oss två historiska utmaningar som länge varit våra. Dels är vi ett litet land i Europas norra utkant med ett stort exportberoende, dels har vi varit för få för våra nationella projekt så länge vi definierat oss som nation (jämför t.ex. hur Gustav II Adolf var tvungen att köpa knektar i Tyskland för sina krig). Vi har alltså historiskt haft det rakt motsatta problemet jämför med andra europeiska länder, som Tyskland, Holland m.fl. där det historiskt varit brist på yta i förhållande till antalet människor.

Vi borde alltså utarbeta en strategi för stadsdelen och andra liknande delar av staden som delar våra förutsättningar och vår analys.

Vår stadsdel är en klassisk miljonprogramsstadsdel. Om dem finna många föreställningar, några baserade på erfarenhet, andra mindre insiktsfulla.

En viktig utgångspunkt är perspektivet. Vårt perspektiv kommer konsekvent att vara Rinkebybornas, d v s vad vi uppfattar att vi och andra som bor här uppfattar som problematiskt eller bra. Vi kommer också att söka hålla oss strikt till det erfarenhetsbaserade, undvika oprövade teoribyggen.

Det innebär att vi utgår från den faktiska vardagen här och struntar i den på avstånd upplevda vardagen.

Det finns 5 000 bostäder i Rinkeby, de samsa om ca 1 kvadratkilometer yta. Det bor fler än 16 500 personer här. Det betyder att antalet personer per lägenhet är ungefär det dubbla mot övriga Stockholm. Var trapp, varje gräsmatta, varje yta kommer alltså att nötas mer och kräva mer skötsel än motsvarande yta i innerstaden. Men verkligen är den motsatta. Och när

22

det blir trasigt, skräpigt, slitet kan man alltid förklara det med undermåliga miljonprogramshus och en avvikande befolkning…

Våra bostadshus är relativt välhållna (med några riktigt bekymrande undantag). De kan också, eftersom vi bor så ”yteffektivt” med relativt begränsade insatser utvecklas till föregångshus vad gäller miljöanpassning och miljömässig hållbarhet. Bostäderna är till övervägande del 2-4 rum stora med en majoritet 3 rum. Det stämmer dåligt med Rinkebybornas behov. Vi behöver fler prisvärda lägenheter för stora familjer och unga som flyttar hemifrån. Vi har 16 olika fastighetsägare i stadsdelen (varav en äger lokalerna i centrum och en äger skolor/förskolor). Det kräver ett kraftfullt arbete från stadens sida för att skapa samarbete och sammanhållna strategier. Det vi saknar är framför allt lokaler för olika typer av arbetsplatser, både för näringslivets behov och för offentlig verksamhet.

Där skulle t.ex. kunna inrymmas småskalig matproduktion med hjälp av modern livsmedelsteknik. Vidare bör staden överväga om man inte kan flytta någon del av förvaltningen till Rinkeby. Trafiksepareringen präglar Rinkeby. Inte bara fysiskt, den har också format vår vardag. Till exempel är det fria skolvalet, också för låg- och mellanstadiebarn, avhängigt av den, eftersom den ger en trygg skolväg till alla stadsdelen fyra skolor för yngre barn. Trafikseparering är ett rött skynke för stadsplanerarskrået, men är verkligen omtyckt i Rinkeby. De kostsamma och genomgripande projekt som nu flaggas för inför strukturplanearbetet bör avblåsas. Det är enligt vår mening en ren skandal hur Husbyborna har behandlats i sammanhanget. Det misstaget får inte göras om. De pengar för investering som därmed frigörs bör användas till mjuka investeringar för stadens och nationens bästa – satsa dem i våra barn och unga! Vi menar nu inte i drift av verksamheter utan i olika former av utvecklingsarbete, praktisk forskning o s v. Delar av pengarna kan möjligen behövas för ovan nämnda lokaler för arbetsplatser.

Vi vill alltså inte avveckla trafiksepareringen, men är positiva till att den utvecklas. Vi vill också öppna förskolorna för brukarna på kvällar och helger. Det innebär stora möjligheter för folkbildning och demokratiarbete, samtidigt som problemen med skadegörelse på förskolornas gårdar rimligtvis minskar.

Vad gäller utbildning har vi redan väl beprövade metoder både vad gäller förskola, skola och vuxenutbildning. Vi vill få använda de metoder som frångåtts, med katastrofalt resultat för både barn/unga och vuxna arbetslösa. Men vi vill också gå vidare. Vi måste söka nya vägar, framför allt för de unga vuxna som vi inte hittills funnit tillräckligt bra vägar in i samhället för. Det gäller nytänkande på gymnasiets område och universitetsutbildningar med utgångspunkt från den språkliga och kulturella specialkompetens som nu inte ens uppmärksammas, men borde vara mycket samhällsekonomiskt lönsam att förädla och vidareutveckla. Något som nu saknas är t.ex. en yrkesutbildning på gymnasienivå. Vi vill också utveckla lärlingsutbildningar för vuxna. Det är helt orimligt att de inte kan användas av personer i vuxen ålder.

Slutligen. Det är lätt att romantisera det som varit. Men vi ser att en förutsättning för en positiv utveckling av vår stadsdel är en lokal demokra-

23

tisk process. De nuvarande stadsdelsnämnderna, avlövade på nästan allt utom socialtjänst har snarast en negativ effekt. Stora och för stadsdelen avgörande politikområden/verksamheter såt utanför det lokala politiska samtalet. De ligger utanför våra lokala politiska befogenheter och det för stadsdelens utveckling nödvändiga nära samarbete som en gång fanns har helt slitits sönder.

Mot denna bakgrund yrkar vi att årsmötet beslutar 1. a tt ge kommunfullmäktigegruppen i uppdrag att driva frågan om nya fastigheter för arbetsplatser i Rinkeby 2. a tt ge kommunfullmäktigegruppen i uppdrag att driva frågan om nya arbetstillfällen till Rinkeby 3. a tt ge kommunfullmäktigegruppen i uppdrag att utveckla nya utbildningsformer utifrån Rinkebybornas behov 4. a tt utvecklingsarbetet i Rinkeby ska ske i nära samverkan med Rinkebyborna 5. att dialoger genomförs med berörda boende 6. a tt åskådligt informationsmaterial tas fram och att det finns på de språk som Rinkebyborna talar.

Anna Kettner Kerstin Aggefors Antagen vid Rinkeby S-förenings medlemsmöte 2011-12-01 som föreningens egen motion.

24

Utlåtande över motion D11 Motionärerna beskriver den stadsdel som de bor och verkar i. Rinkeby, Stockholms till ytan minsta stadsdel men till antalet invånare som en mellanstor kommun i resten av landet. Rinkeby en stadsdel som präglas av mångfald. En mosaik av personer som kommer från olika länder i hela världen. En mångfald av språk, kultur och erfarenhet. Men en stadsdel, likt motionärerna beskriver, där utbildningsnivån och inkomsterna är lägre, hälsan sämre och arbetslösheten högre jämfört med omkringliggande stadsdelar. Den borgerliga politik som förts under drygt 6 år har påverkat hela vårt land negativt. Segregationen har ökat och klassklyftorna har fördjupats. Detta slår allra hårdast mot de som saknar utbildning, med låga inkomster och som står långt ifrån arbetsmarknaden. Med ett borgerligt styre i riksdag, stadshus och landsting riskerar dessa personer hamna i utanförskap som kan vara svårt att reparera och som riskerar att cementeras.

Med Socialdemokraterna vid makten skulle det föras en aktiv politik för att motverka segregation och klassklyftor. Och det är enbart med en medveten politik för att utplåna klassklyftor och segregation som verklig frihet kan uppnås.

Precis som motionären och motionen pekar på måste stadsdelsutvecklingen ske med stadsdelens styrka som ledstjärna. Och de behov som finns i Rinkeby måste mötas med individuella lösningar och inte en mall som finns till för att lösa hela stadens problem. För de problem som Södermalm brottas med är inte samma som Liljeholmen, Skärholmen eller Rinkeby. Men en aktiv politik för Rinkeby, för Skärholmen och för Södermalm kommer vi att nå en stad i världsklass.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

25

Motion D12

Bygg bostäder – en väl beprövad väg till full sysselsättning, arbete åt alla!

Bygg-sossen i Stockholm

En gammal sanning är att en byggnadsarbetare sätter minst tre andra i arbete, allt ifrån tillverkningsindustrin via transportsektorn genom hela byggprocessen till handeln. Som ett alternativ till ex sänkt restaurangmoms, vilken är väldigt kostsam och tveksam om den ger några nya jobb, så är en satsning på byggnation både kostnadseffektiv och jobbskapande.

I ett läge där arbetslösheten i goda tider är över 7 procent, är det ett mänskligt slöseri att inte stimulera igång ett ökat byggande. Att inte ta vara på människors vilja till egen försörjning och acceptera en ”massarbetslöshet”, som finansminister Ander Borg själv definierat det, är inte att bejaka arbetslinjen. Vägen till full sysselsättning har i tidigare tider gått via stimulerande av byggnation.

I Sverige, speciellt i tillväxtregionerna, råder det en kraftig bostadsbrist.

Företag och dess intresseorganisationer pekar på den tillväxthämmande effekten som den rådande bostadsbristen leder till. En aktiv satsning på ökat bostadsbyggande, i synnerhet hyreslägenheter som det är stor brist på, skulle alltså leda till att företag kan expandera och tillväxten därmed öka. En ökad tillväxt leder allt som oftast också till fler arbetstillfällen.

Bristen på studentlägenheter gör att många unga tvingas tacka nej till studier.

Sveriges styrka i en global konkurrens är hög kunskapsnivå. Att det inte byggs studentlägenheter leder till att Sverige som land tappar i en av våra främsta konkurrensmedel. Byggande av studentbostäder alltså, rent logiskt sett, skapar både arbetstillfällen och stärker Sverige i den globala konkurrensen.

Renoveringsbehoven av våra miljonprogramsområden är också stort, både utifrån en kvalitetsaspekt och en energiaspekt. Kvalitetsmässigt bör en stor del upprustas för att hålla även i framtiden. För att kunna bli mer energieffektiva måste även stora investeringar göras, såsom byte av fönster, tilläggsisolering m.m.

Byggsossen i Stockholm yrkar därför: 1. a tt Socialdemokratin tar fram ett program för ökad nybyggnation, inte bara för att bygga bort bostadsbristen, utan även för att skapa full sysselsättning 2. a tt Socialdemokratin tar fram ett program för renovering av miljonprogrammet, inte bara för att rusta upp och energieffektivisera bostäderna, utan även för full sysselsättning 3. att motionen skickas till den Socialdemokratiska riksdagsgruppen.

Motionen antagen av medlemsmöte i Byggsossen i Stockholm som föreningens egen.

26

Utlåtande över motion D12 Motionen tar upp en viktig fråga, bostadsbyggande som en del av tillväxtmotorn i vår stad och som en del i den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Styrelsen delar den analys som motionären gör. Det råder en enorm bostadsbrist i Stockholm och i övriga storstadsregioner. Precis som beskrivs i motionen får det utöver rent mänskliga förluster, i förlängningen, rent ekonomiska förluster. Unga tvingas tacka nej till studieplatser för att de i Stockholm inte kan finna någonstans att bo. Företag vågar inte etablera sig i staden då det saknas bostäder för deras anställda. Detta har, precis som motionären skriver, rent tillväxthämmande effekter på vår stad.

Motionären pekar vidare på de behov av renovering som finns i hela vår stad och kanske i synnerhet i våra allmännyttiga miljonprogramsområden.

Detta skulle effektivisera bostadsbeståndet ur ett miljöperspektiv men det skulle öka kvalitén på våra bostäder.

Under socialdemokratiska styre finns den aktiva bostadspolitiken som motionären pekar på. Det finns ambitioner att öka byggtakten. Inte bara på bostadsrätter i attraktiva delar av innerstaden, det finns en politik för att bygga bostäder som människor har råd att efterfråga. Det finns en politik för att rusta och utveckla de allmännyttiga bostadsbeståndet. Det krävs ett socialdemokratiskt styre för att göra motionen verklighet.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

27

Motion D13

Prioritera snöröjning på cykelbanor/ gångbanor – riktlinjer för snödjup Engelbrekts Socialdemokratiska Förening

Det måste gå att ta sig fram i staden på cykel och som gående även på vintern. Gångna vintrar har cykelbanorna och gångbanorna på många håll varit illa röjda. De har varit sliriga och halkiga och av den anledningen inte bara otillgängliga utan även farliga. Detta innebär att vi behöver ploga mer och djupare. Genom att införa/ändra riktlinjerna till 1 cm snödjup och komma ut tidigare med plogbilarna kan vi få bort snön och göra cykelleder och gångbanor mera tillgängliga.

Med stöd av ovanstående föreslår jag att S tockholms stad inför riktlinjer för plogning av cykelbanor/gångbanor motsvarande 1 cm snödjup.

Milly Namiro Darlson Motionen antagen vid möte med Engelbrekts socialdemokratiska förening 2011-11-17 som föreningens egen.

28

Motion D14

Miljövänlig och långsiktig snödeponi Ängby Socialdemokratiska Förening

De senaste vintrarna har enorma mängder snö deponerats på flera platser i Bromma. Förutom att det krävs omfattande ytor, oftast grönområden, medför lastbilstransporterna från innerstan stora utsläpp av koldioxid.

Andra miljönegativa effekter är att snön innehåller mängder med föroreningar och skräp som blir kvar på och i ängsmarken, när snöbergen smälter det sista i slutet av augusti. Även sjötippning innebär att föroreningarna inte hanteras på ett miljövänligt sätt. Föroreningarna påverkar sannolikt både fauna och grundvatten och vi anser att en storstad som Stockholm måste kraftsamla för en miljövänlig och långsiktig hantering av snömassorna.

Det finns alternativ att utreda exempelvis den snösmältningsanläggning som planeras i Oslo. Det innebär i praktiken en anläggning som placeras i vattnet i direkt anslutning till kajen. En grundförutsättning är dock att vattnet inte fryser utan behåller en temperatur på fyra grader vilket är värmen som utnyttjas för att smälta snön. Sannolikt kan vissa platser lämpas för denna typ av anläggning. Efter tippning av snön leds is och snö genom kvarnar som fördelar även större klumpar. Därefter vispas snön till att även de sista snöresterna löses upp. Vattnet leds sedan genom olika filter och det renade vattnet pumpas tillbaka. Alla fasta partiklar, inklusive oljerester och tungmetaller tas om hand separat på lämpligt sätt.

Mot bakgrund av ovanstående yrkar vi 1. att en långsiktig plan för miljövänlig hantering av snömassor tas fram 2. att förutsättningarna för en miljövänlig snösmältningsanläggning i Stockholm utreds

Motionen antagen av Ängby Socialdemokratiska förening på styrelsemöte den 8 november 2011.

Utlåtande över motion D13 och D14 Motionärerna lyfter båda problem som härrör till de olika problem som kalla vintrar med mycket snö leder till. Både vintern 09/10 och vintern 10/11 var båda bland de kallaste och snörikaste under den senaste 25-årsperioden. Naturligtvis aktualiseras frågor kring snöröjning Vintrar med mycket snö så blir Stockholmarna hårt prövade när snö- och isröjning har brustit och kollektivtrafiken tidvis brutit samman. Vi socialdemokrater har, utan framgång, en ny åtgärdsplan samt utvärderingar för att dra lärdomar inför kommande vintrar. Härvid ska våra förtroendevalda fortsätta att sätta Stockholmarna i centrum för att tillse att staden fungerar på ett fullgott sätt även vid vintrar med mycket snö.

29

Snöröjningen är en grundläggande samhällsservice även när det snöar lite med än vanligt och insatserna har inte varit tillräckliga. Styrelsen är dock inte beredd att dra slutsatsen att problemen kan härledas enkom till snödjupet. Enligt de kontraktsvillkor som Stockholm stad tillämpar idag ska plogning och halkbekämpning med salt eller sand och stenflis starta när snömängden överskrider 3 cm.

Prioriteringsordningen är trafikleder och bussgator inklusive gång och cykelbanor, därefter övriga huvudgator inklusive gång och cykelvägar samt senast efter 10 timmar resterande bostadsgator inkl gång och cykelvägar samt trappor. Det kan innebära snöröjning 2-3 ggr/dygn vid stor nederbörd.

Vi kan alla vittna om cykel- och gångvägar som varit igensnöade upp till veckor pga. bristande snöröjning. Motionären i motion D13 menar att ett förändrat snödjupskrav från 3 cm till 1 cm. Styrelsen anser dock att dessa avtalskrav är fullgoda så länge avtalen följs. Halka är inte heller alltid relaterad till snömängd utan det och också i bristande halkbekämpning. Här har staden ett ansvar för att få bort såväl snö som is. En förändring enligt motionärens krav skulle inte bara bli enormt kostsam för skattebetalarna utan och även leda till mängder onödiga snöröjningsinsatser och därmed en påfrestning för miljön. Problemet är snarare att avtalen inte följs och uppföljningssystem av dessa saknas. Som invånare kan man dock via stadens hemsida anmäla brister i snö- och halkbekämpning och på så sätt se till att problem åtgärdas.

Motion D14 lyfter fram behovet av en miljövänlig och långsiktig snödeponi. Styrelsen kan inte annat än instämma. Snötippning i exempelvis mälaren borde inte vara tillåtet överhuvudtaget så länge det inte finns en fullgod reningsanläggning som kan garantera att smältresterna inte är förorenade. Därtill borde staden utveckla system för att tillvarata snön som energiresurs för fjärrkyla.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå motion D13 2. att bifalla motion D14

Beslut:

30

Motion D15

Stockholm, en båtstad Mälarhöjden-Axelsbergs socialdemokratiska förening

Stockholm är en stad på vatten och ett livligt aktivt och levande båtliv är en del av stadens själ. Utefter Stockholms stränder finns 111 småbåtshamnar som sköts av båtklubbar och 11 hamnar där stadens hyr ut båtplatser.

Stadens har en småbåtspolicy från 1974. En ny policy utreds av idrottsförvaltningen och beräknas bli färdig för att sändas ut på remiss i början av nästa år. I utredningens uppdrag ingår bland annat att inventera de småbåtshamnar som finns idag och att se över avtalen med båtklubbarna.

För att stärka Stockholm som en båtstad bör möjligheten för ett utökat båtliv studeras. Ett sätt att stödja båtlivet är att tillhandahålla fler båtplatser.

I detta syfte föreslår jag att en inventering görs av stadens stränder i syfte att hitta platser lämpliga för anläggande av småbåtshamnar, som hyrs ut till båtklubbar eller förvaltas av staden.

Därför föreslår jag årsmötet besluta att Socialdemokraterna i Stockholm verkar för att en inventering av stadens stränder görs i syfte att öka antalet platser för småbåtslivet.

Margareta Stavling Mälarhöjden-Axelsbergs socialdemokratiska förening har vid medlemsmöte den 22 november 2011 beslutat anta motionen som sin egen.

Utlåtande över motion D15 Styrelsen kan inte annat än instämma med motionären angående Stockholm som vattenstad.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla motionen 2. att sända motion jämte utlåtande till kommunfullmäktigegruppen

Beslut:

31

Motion D16

De lokala återvinningsstaionerna Örby Socialdemomkratiska Förening

Trasiga glödlampor och lågenergilampor får inte läggas i soptunnan eller lämnas i de lokala återvinningsstationerna. De ska lämnas vid någon av de fåtaliga sopstationerna eller lämnas till butiken som säljer lampor. Butikerna vill ofta inte ta emot trasiga lampor, sopstationerna är svåra att nå för personer utan bil. Alltså hamnar lamporna i soptunnan.

Vi yrkar: att d e lokala återvinningsstationerna utrustas med behållare för trasiga glödlampor och lågenergilampor. att m otionen godkänns av representantskapet och skickas till stadsfullmäktige.

Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2011-10-25 beslutade att bifalla motionen.

Utlåtande över motion D16 Motionären tar upp en angelägen fråga kring våra lokala återvinningsstationer och bristen vad gäller möjligheten att lämna även lampor.

Många slänger nog glödlampor fortfarande i soporna. Trots att dessa räknas som farligt avfall. Lågenergilampan drar fem gånger mindre energi än en vanlig glödlampa, Lysrör är också bra eftersom även de lyser länge.

Men båda dessa innehåller kvicksilver vilket gör att de inte får slängas i soppåsen. Kvicksilver är ett av de giftigaste ämnena som finns eftersom det inte bryts ner av sig själv i naturen. En tesked kvicksilver kan förgifta all fisk i en hel sjö!

En vanlig glödlampa innehåller 1 gram bly och ska därför inte slängas i soppåsen.

Genom att återvinna lampor av alla de slag sparar vi kretsloppet. Det måste naturligtvis vara enkelt att vara miljövän i en storstad.

Just nu pågår avfallsutredningen där En särskild utredare ska göra en allmän översyn av avfallsområdet. Översynen ska ta sin utgångspunkt i att avfallshanteringen ska ske på ett resurseffektivt och miljömässigt sätt, vara effektiv för samhället och enkel för konsumenter och andra användargrupper. Utredaren ska göra en översyn av avfallsområdet främst när det gäller utformningen och ansvaret för insamlingen och omhändertagandet av hushållens avfall. Vidare ska utredaren göra en översyn av ansvaret för näringslivets avfall, särskilt avseende hushållsavfall, förpackningar och returpapper. Utifrån detta ska utredaren föreslå hur avfallshanteringen bäst bör utformas. En sådan bedömning ska göras förutsättningslöst och med

32

möjligheten att pröva såväl nya marknadslösningar som nya administrativa och tekniska lösningar. Utredaren ska även utvärdera dagens styrmedel för att få producenterna att tillverka förpackningar på ett sådant sätt att miljöbelastningen och resursförbrukningen minimeras i ett helhetsperspektiv.

Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2012.

Inom ramen för detta arbete finns stora påverkansmöjligheter för att göra återvinningen av lampor lättare för hushållet.

I form kan dock inte årsmötet sända motioner direkt till den socialdemokratiska gruppen i Trafik- och renhållningsnämnden utan de vi har att vända oss till är den socialdemokratiska kommunfullmäktigegruppen.

Sedan är det upp till dom att eventuellt hänvisa motionen vidare.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla motionens första att-sats 2. att sända motion jämte utlåtande till kommunfullmäktigegruppen 3. att i övrigt anse motionen besvarad

Beslut:

33

Motion D17

Att rusta upp Stockholms ytterstad Husby Socialdemokratiska Förening

Att den moderata alliansens politik är mindre fördelningsaktigt på grund av skattesänkningar. Har vi som lever och verkar inom ytterstadens gränser tydligt bevittnat i Stockholms Stad. Denna orättvisa resursfördelning har visat sig i form av den höga arbetslösheten, barnfattigdomen, inom bostadsmarknaden och ännu tydligare i Hälso- och sjukvårdsfrågor runt om i landet.

En annan verklighet som ytterstaden delar är den moderata alliansen som med sin politik bidragit till olika utförsäljningar av miljonprogrammens centrum, service samt kommunala och landstingsdrivna verksamheter.

Denna avveckling leder till att all service i våra områden försvinner och med det underlaget till att upprätthålla en fungerande stadsdel. Tre tydliga exempel är Rinkeby, Tensta och Husby.

Samtidigt pågår 2011 enorma satsningar i ytterstaden. Projekten om förbättring och att ”allting ska bli så bra” väller över oss. Järva-lyftet, Järvavisionen 2030, olika strukturplan i till exempel Husby, Akalla, Rinkeby och Tensta. En annan stor och viktigt fysisk förändring är förbifart Stockholm som är en viktig trafikfråga och som kommer att påverka många Stockholmare.

Områden håller på att förändras fysisk. Gårdar har blivit nya eller renoverade, de har också blivit mer trevliga med sin grönska under sommaren, även belysningen på gator och torg är bättre.

Frågan är om de fysiska förändringarna skapat fler arbetsplatser eller om verksamheter har kunnat etablera sig för att utveckla ytterstaden. Till exempel en yrkesskola, gymnasium eller en kulturverksamhet som exempelvis en konstskola eller musikskola. En annan mycket viktig fråga är att göra en stor satsning på olika idrottsformer som leder till olika tillställningar. Vi är alla medvetna att idrotten förenar samhället vilket är en vinst vad gäller integration.

Med anledning av ovanstående yrkar vi.

1. a tt kommunfullmäktige på ett mer tydligare sätt lyfter fram konsekvenserna av denna avveckling och regrediering av vår ytterstad 2. a tt kommunfullmäktige tar ett krafttag för att lyfta upp servicen i ytterstaden 3. a tt kommunfullmäktige efterfrågar och trycker på vikten av uppföljning och kvalitetssäkring när förändringar görs i ytterstaden

Motionen har behandlats och antagits av Husby Socialdemokratiska förening under ett medlemsmöte den 20 november 2011.

34

Motion D18

Att rusta upp Stockholms ytterstad Somaliska Socialdemokratiska Föreningen i Husby Afrikanska Socialdemokratiska Föreningen SAI – Socialdemokratiska Aktiva Invandrare

Att den moderatdominerade alliansens politik är mindre fördelningsaktig på grund av skattesänkningar och mer orättvis när det gäller fördelning av resurser har vi som lever och verkar inom ytterstadens gränser i Stockholms stad tydligt bevittnat Denna orättvisa resursfördelning har visat sig i form av hög arbetslöshet och barnfattigdom, inom bostadsmarknaden och ännu tydligare i Hälsooch sjukvårdsfrågor.

En annan verklighet som ytterstaden upplever är den moderata alliansens dogmatiska utförsäljningar av miljonprogrammens centrum, service samt kommunala och landstingsdrivna verksamheter.

Denna avveckling leder till att all service i våra områden försvinner och med detta försvinner underlaget till att upprätthålla en fungerande stadsdel. Tre tydliga exempel är Rinkeby, Tensta och Husby.

Samtidigt pågår enorma satsningar i ytterstaden under 2011. Projekten om förbättring och att ”allting ska bli så bra” väller över oss. Järva-visionen, olika strukturplan i t ex Husby, Akalla, Rinkeby, Tensta, Vårberg, Skärholmen m fl. En annan stor och viktigt fysisk förändring är ”förbifart Stockholm” som är en viktig trafikfråga och som kommer att påverka många Stockholmare.

Områden håller på att fysiskt förändras. Gårdar har blivit nya eller renoverade, de har också blivit mer trevliga med sin grönska under sommaren, även belysningen på gator och torg är bättre.

Frågan är om de fysiska förändringarna skapat fler arbetsplatser och om verksamheter har kunnat etablera sig för att utveckla de nämnda ytterstadsdelarna. Vi saknar satsningar som ger liv och engagemang bland befolkning; som t ex en yrkesskola, gymnasium eller kulturverksamheter som t ex en konstskola eller musikskola. En annan viktig fråga är att satsa stort på olika idrottsformer som en modell för integration och engagemang bland befolkningen Med anledning av ovanstående yrkar jag/vi: 1. a tt årsmötet ger kommunfullmäktige i uppdrag att belysa konsekvenserna av den ovannämnda avvecklingen och regrediering av Stockholm ytterstadsdelar 2. att årsmötet ger kommunfullmäktige i uppdrag att ta fram ett program för upprustning och utökad service i Stockholms ytterstadsdelar 3. att årsmötet ger kommunfullmäktige i uppdrag att vid beslut gällande

35

stora och viktiga förändringar för ytterstadsdelar se till att kvalitetssäkra beslut och dess uppföljning

Galina Monsalves Leal, Stockholm 20 november 2011 Motionen är behandlad och antagen av Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby den 22 november 2011 Motionen behandlad och antagen av Afrikanska S-föreningen den 26 november vid föreningsmötet SAI beslutade vid mötet den 24 november 2011 att anta denna motion som sin egen

Utlåtande över motion D17 och D18 Sedan moderaterna tillträdde makten i Stockholm har vår stad förändrats.

Utförsäljning av allmännyttan, privatisering av våra allmänna tillgångar, en politik som främjar utanförskap och klassklyftor. Istället för verklig utjämning av skillnaderna i staden satsar den borgerliga alliansen på konstgjord andning i form av tillfälliga satsningar i ytterstaden. Istället för att våga satsa på ett resursfördelningssystem som kan ge mer till de barn som kan behöva mer får alla barn, oavsett utgångsläge, lika mycket. Istället för en långsiktig hållbar politik satsar moderaterna på tillfälliga lösningar. Det är Järva-lyft och Järva-visioner 2030 istället för att satsa på verkliga arbetstillfällen och utbildning som vänder sig till de som bor i dessa stadsdelar. Det är kosmetika i form av blommor på gårdarna och mer belysning istället för reella satsningar såsom kommersiell och offentlig service i stadsdelarna.

Insatser som skulle göra skillnader för de som bor i Järva.

Motionärerna önskar att kommunfullmäktige lyfter dessa frågor mer tydligt. De konsekvenser som den förda politiken får för hela vår stad men i synnerhet ytterstad. Frågan om den bristande service som finns i dess stadsdelar önskar motionären lyfts mer än idag. Styrelsen menar att den socialdemokratiska gruppen i stadshus och landsting gör just detta. Vår styrka inom det socialdemokratiska partiet är att se hela vår stad och alltid stå fast vid alla stockholmares rätt till lika villkor och en rättvis politik. I ett socialdemokratiskt Stockholm innebär det att de som behöver mer får mer. I ett socialdemokratiskt Stockholm innebär det reella satsningar istället för konstgjord andning och låtsasprojekt.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

36

Motion D19

Inför kommunala bilpooler Mälarhöjden-Axelsbergs socialdemokratiska förening

Förtätning och nybyggnation i varje stadsdel har lett till att behovet av parkeringsplatser har ökat. Fler människor flyttar in och konkurrensen om de befintliga parkeringsplatserna ökar. När man inte tar hänsyn till dessa faktorer och inte bygger fler parkeringsplatser så ökar behovet av att titta efter alternativ.

Mitt förslag är att införa kommunala bilpooler i varje stadsdel. Bilpoolerna ska finnas nära medborgaren i varje stadsdel. Målgruppen är de som har sporadiskt behov av bil. En målgrupp som i förväg kan planera in när de vill och kan utnyttja och låna bil från den pool som de är medlem i.

Därigenom kan den målgruppen som har egen bil idag men inte utnyttjar bilen så frekvent sälja sin bil och ansluta sig till och bli medlem i den lokala bilpool som finns organiserad i den stadsdel man bor i. Därigenom frigörs parkeringsplatser till andra med större behov.

Motiveringen och syftet är att frigöra parkeringsplatser och skapa miljövänliga alternativ. Känslan att det finns parkeringsplatser ökar. Känslan av en fungerande samhällsstruktur som resulterar i minskad irritation. Bilpooler ger medborgarna större valfrihet och ökar medborgarnas valalternativ efter de behov och önskningar som i dagsläget finns för medborgaren. Kommunen blir drivande och går i spetsen för miljövänlig utveckling och utbyggnad av miljövänliga alternativ. Att bygga ut lättillgängligheten för medborgarna till miljövänliga alternativ som till exempel elbilar o.d. i området där de bor. Utbyggnad av infrastruktur för el och andra miljövänliga alternativ kan samordnas. Samarbete med forskning och företag inom området kan intensifieras för att ta fram miljövänliga alternativ inför framtiden. Positiva samhällsekonomiska samverkanseffekter kan uppnås.

Jag föreslår årsmötet besluta att staden ska undersöka möjligheterna att införa bilpooler i kommunal regi.

Lennart Ekblom Mälarhöjden-Axelsbergs socialdemokratiska förening har vid medlemsmöte den 22 november 2011 beslutat anta motionen som sin egen.

37

Motion D20

Att införa kommunala bilpooler S-föreningen S-2000

Anledningen till motionen är: Förtätning och nybyggnation i varje stadsdel har lett till att behovet av parkeringsplatser har ökat då fler människor flyttar in och konkurrensen om de befintliga parkeringsplatserna ökar. När man inte tar hänsyn till dessa faktorer och bygger fler parkeringsplatser så ökar behovet av att titta efter alternativ.

Mitt förslag är att införa kommunala bilpooler i varje stadsdel. Målgruppen är de som har sporadiskt behov av bil. En målgrupp som kan och har möjlighet att i förväg planera in när de vill och kan utnyttja och låna bil från den pool som de är medlem i. Därigenom kan den målgruppen som har egen bil idag men inte utnyttjar bilen så frekvent sälja sin bil och ansluta sig till och bli medlem i den lokala bilpool som finns organiserad i den stadsdel man bor i. Därigenom frigörs parkeringsplatser och lämnar då en parkeringsplats fri till andra och trycket och frustrationen inför parkeringsbristen kan därigenom lättas.

Motiveringen och syftet är att frigöra parkeringsplatser. Känslan att det finns parkeringsplatser ökar och känslan av en fungerande samhällsstruktur som resulterar i minskad irritation, när vi ger medborgarna fler valmöjligheter. Bilpooler ger medborgarna större valfrihet och ökar medborgarna valalternativ efter de behov och önskningar som i dagsläget finns för medborgaren. Valalternativen ökar då man kan presentera ett bilpoolsalternativ för medborgarna.

Jag föreslår att man beslutar: 1. att undersöka möjligheten att införa bilpooler.

2. a tt utreda kostnader, samhällsvinster, nytta, konsekvensanalyser m.m. med projektet att införa bilpooler.

3. a tt klarlägga de utredningsverktyg man behöver arbeta med för att införa bilpooler, att utreda och komma fram till slutsatser om ett införande av bilpooler är rimliga utifrån fler aspekter utöver de ekonomiska aspekterna. Finns det någon samhällsnytta eller miljömässiga aspekter med att införa bilpooler. Frågor som en utredning ska och kan ge svar på.

4. a tt införa en kommunal bilpoolsorganisation som väl tillgodoser de behov som medborgarna kan ställa för att ett bilpoolsprojekt ska uppfattas som samhällsnyttig ur såväl eget ekonomiskt perspektiv, miljömässigt perspektiv, känslan av optimalt resursutnyttjande m.m.

Det finns fler anledningar till varför en kommunal bilpoolsorganisation är bra för samhället, miljön och för den enskilde medborgaren och den specifika familjesituation som medborgaren har. Detta kan en utredningsresultat ge svar på och ligga som underlag för att utforma en

38

organisationsform som ser till att tillgodose medborgarnas krav på att bilpoolerna ska vara till så stor samhällsnytta som möjligt.

Lennart Ekblom S-2000 beslutade den 1 december 2011 att anta motionen som föreningens egen.

Utlåtande över motion D19 och D20 Motionären har via två olika föreningar formulerat två snarlika motioner angående kommunala bilpooler.

Det finns många vinster att göra för såväl samhället som den enskilde individen. I exempelvis Umeå och Botkyrka kommun har man startat upp kommunala bilpooler där bilarna även används av kommunanställda på dagtid och av invånare på kvällstid. Detta är väl värt att titta på även för Stockholms del.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla motion D19 2. att anse motion D20 besvarad 3. att sända motion D19 jämte utlåtande till kommunfullmäktigegruppen

Beslut:

39

Motion D21

Återuppbygg pendeltågsstation i Högdalen Bandhagen-Högdalens Socialdemokratiska Förening

Det finns många skäl till att satsa på Stockholms kollektivtrafik. Förutom alla miljöskäl så är kollektivtrafiken ett effektivt och modernt sätt att färdas på. I ett snabbt växande Stockholm krävs en ständig utveckling av kollektivtrafiken för att göra den både bättre och mer tillgänglig. En utveckling av det befintliga pendeltågsnätet är en del av detta arbete.

Förutom att satsa pengar på nya sträckor i kollektivtrafiken finns en stor potential i att bygga nya stationer längst med befintliga spårsträckor. Bland annat beroende på att kostnaden kan förväntas bli lägre och stadens förtätning skapat ett tillräckligt stort underlag av resenärer där detta tidigare inte fanns. Denna motion vill se en återuppbyggnad av pendeltågsstationen i Högdalen som stängdes ned år 1948.

Högdalen med omnejd, däribland Rågsved, är en tätbefolkad förort söder om Stockholm. Trots att det idag finns ett stort resenärsunderlag åker pendeltåget förbi området och stannar efter Älvsjö station inte förrän i Farsta Strand. En pendeltågsstation i Högdalen skulle förutom minskade restider och ökad tillgänglighet för pendlare bidra till att avlasta tunnelbanan vilket vi tror behövs vid en fortsatt förtätningen av Stockholm. Det skulle också innebära att pendeltågen på sträckan blir mer välfyllda och därmed närmar sig sin fulla potential.

Vi yrkar med anledning av ovanstående 1. A tt Stockholms Arbetarkommun verkar för en återuppbyggnad av pendeltågsstationen i Högdalen och att detta förs in i redan fattade program rörande utvecklingen av stadens kollektivtrafik.

2. A tt Stockholms Arbetarkommun verkar för att nya pendeltågsstationer längst med befintliga tågsträckor förs in som ett reellt alternativ i program rörande utvecklingen av stadens kollektivtrafik

Motionen antogs som egen vid Bandhagen-Högdalens medlemsmöte den 23 november 2011

40

Motion D22

Välfungerande kollektivtrafik till Arlanda Norra Järva socialdemokratiska kvinnoklubb

Stora mängder människor måste ta sig till Arlanda dagligen. Längs vägen finns bland annat Kistas stora IT-område som dagligen besöks av människor både från hela Sverige men också från hela Europa. Därutöver är det även så illa att den flygbusslinjen som gick från Bromma via Kista till Arlanda år borta i dag.

Det är krångligt att åka kommunalt till Arlanda från hela västerort, ännu krångligare blir när SL: s hemsida kan inte ens beskriva hur hela resan kan företas kommunalt utan även den hemsidan hänvisar resenärerna till Upptåget.

Man kan givetvis alltid hänvisa till Arlandabanan men det är oerhört dyrt att åka med det tåget till Arlanda. Givetvis har affärsresenärerna råd att betala både för taxi och för Arlandabanan men för en vanlig familj kan semesterresan fördyras avsevärt om man måste lösa ett antal tågbiljetter innan resan överhuvudtaget kan företas. Det är också märkligt att det mest miljövänliga sättet att åka till flygplatsen är också det dyraste.

En enkel lösning skulle vara att pendeltåget gick ända fram till Arlanda.

Då kan man betala en vanlig SL-taxa eller använda sitt SL-kort. Arlanda inryms innanför länsgränsen och det naturligare vore att förlänga sträckningen för pendeltåget från Märsta till Arlanda. Det skulle också innebära att resenätet till och från Kista arbetsområde kunde kliva på och av i Helenelund, det kan man inte göra när man åker på Arlandabanan.

Med hänvisning till ovanstående yrkar jag 1. a tt Arbetarekommunen verkar för att pendeltågstrafiken förlängs till Arlanda 2. att Arbetarekommunens årsmöte tar motionen som sin egen

Antagen av medlemmar i Norra Järva socialdemokratiska kvinnoklubb per mail den 16 november 2011.

41

Motion D23

Utbyggnad av Tunnelbanan mellan Akalla och Hjulsta Kista Socialdemokratiska Förening

Spårbunden trafik mellan Akalla och Barkarby finns omnämnd i Rufs 2010 samt Vision Järva 2030. Idéer finns även framförda att förlänga tunnelbanan från Hjulsta till Barkarby.

En spårväg över Igelbäckens kulturreservat innebär en oönskad barriär om den inte förläggs på en flera hundra meter lång bro. Samtidigt är det oomtvistat att en tunnelbana har större transportkapacitet är en spårväg.

Med tanke på det stora trafikunderlag som finns i området är en satsning på tunnelbana mellan Södra och Norra Järva via pendeltågsstationen i Barkarby ekonomiskt motiverad. Planerade 4000 bostäder i Barkarbystaden kan även bidra till resandeunderlaget. Tunnelbanan förlängs mindre än sex kilometer, i en ringlinje som medger att kapaciteten ökar ytterligare, genom att en del trafikanter, exempelvis mot T-centralen, kan välja färdriktning.

En större infartsparkering i anknytning till pendeltåg och tunnelbana exempelvis vid Trafikplats Hjulsta och Barkarby station, kan bli ett attraktivt alternativ och minska fordonstrafiken mot Stockholm.

Jag föreslår 1. a tt Stockholms arbetarekommun verkar för att tunnelbana byggs mellan Akalla och Hjulsta.

2. att Representantskapet tar motionen som sin egen.

Lars Nordeman Motionen tagen vid medlemsmötet den 17 november 2011 vid Kista s-förenings medlemsmöte

42

Motion D24

Upphandlingspolitiken drabbar resenärerna SEKO-sossen

Under hösten kunde vi i media följa turerna kring Securitas utbredda fusk med rapporteringen av antalet genomförda biljettkontroller kollektivtrafiken. Detta förvånar inte utan är snarare än naturlig konsekvens av den politik som idag förs i Stockholms läns landsting.

Den oberoende revisionen som granskat hur Securitas efterlever avtalet med SL är skarp i sin kritik. Det konstateras bland annat att var tredje biljettkontrollant rapporterar fler kontrollerade biljetter än vad de egentligen genomför. Detta är inget som någon biljettkontrollant gör för sin egen vinnings skull utan beror på den upphandlingspolitik som bedrivs och den press som de anställda utsetts för från företagen.

Sedan SL:s verksamhet splittrades upp på flera entreprenörer har kvalitén och säkerheten drastiskt minskat i kollektivtrafiken och SL klarar inte av att kontrollera att ingående avtal följs. Samtidigt har entreprenörerna blivit allt mer fantasifulla när det gäller hur de väljer att tolka sina kontrakt.

Ett stort problem är att avtalen sluts med tonvikt på mätbara och kvantitativa mål vilket i sin tur skapar en grogrund för fusk. De entreprenörer som vinner upphandlingarna tvingas, för att nå målen och samtidigt leverera vinst till sina aktieägare, att tänja på reglerna och pressa sina egna kostnader. Vi har sett det flera gånger och det senaste skräckexemplet gäller busstrafiken i Norrtälje där vinnande anbud byggde på kollektivavtalsdumpning med stora uppsägningar som följd. Vi har också sett det inom flera områden inom verksamheten; till exempel när pendeltåg- och tunnelbanevagnar som i egentligen inte borde användas i trafik är i bruk och blir en säkerhetsrisk för såväl resenärer som personal.

Upphandlingspolitiken i kollektivtrafiken ger ibland tragikomiska konsekvenser, som när lokalvården schemaläggs så att perronger städas i rusningstrafik trots att det då blir omöjligt att uppnå ett gott resultat. Men eftersom entreprenören har ett bonusavtal som slår ut om kundnöjdheten ökar, och forskning visar att synliga lokalvårdare är viktigare för kundnöjdheten än att lokalen faktiskt är ren, blir detta förfarande den logiska konsekvensen av upphandlingspolitik.

Politiken hämmar också investeringar i kollektivtrafiken. Just nu pågår exempelvis förberedelserna inför nästa upphandling av pendeltågstrafiken.

Detta kommer givetvis att påverka verksamheten negativt eftersom ingen entreprenör vill investera i en verksamhet som kan gå förlorad till någon annan entreprenör inom några år.

Mest skrämmande är att den omtanke och samhällsservice som den offentliga sektorn är avsedd att tillhandahålla är som bortblåst inom kollektivtrafiken i Stockholms län. Den har ersatts av entreprenörers ekonomiska intressen och profitjakt.

43

Den granskning som Securitas utsatts för i media på grund utav sitt systematiska fusk är bara toppen på isberget. Det är samma incitament som styr verksamheten inom alla upphandlade områden inom kollektivtrafiken och SL borde ta tillbaka all kollektivtrafik i Stockholm Län och driva den i egen regi utan privata vinstintressen. Medborgarna förtjänar en kollektivtrafik som ger en service i världsklass åt resenärerna, där personalens kunskaper tas tillvara och en trygg arbetsmiljö skapar mer motiverade anställda. Kollektivtrafik kan skötas effektivare och inte slösa bort medborgarnas pengar genom att teckna dyra avtal med företag som har som överordnad mål att leverera vinst åt aktieägare.

Det går att göra kollektivtrafiken bättre för resenärer, medborgare och anställda.

Därför yrkar vi på att: 1. a tt Stockholms Arbetarekommun verkar för att successivt föra tillbaka kollektivtrafiken i egen regi.

2. att motionen skickas till landstingsgruppen

Motionen antagen på SEKO-Sossens medlemsmöte 111130

44

Motion D25

Nolltaxa vid Storstockholms Lokaltrafik 10–15 vardagar Kungsholmens Socialdemokratiska Förening

S-föreningen S-2000

Bakgrund Befolkningsutvecklingen för Stockholms län motsvarar ett nytt Göteborg vart tionde år. Utöver länets invånare kommer pendlare från hela Mälardalen. Trots att bussar, tunnelbana och pendeltåg har en mycket tät trafik under morgonrusning och eftermiddagsrusning upplevs kollektivtrafiken som kraftigt överbelastad, främst inom tullarna och närförort.

Genom att skapa ekonomiska incitament för resenärer som kan välja sin avresetid själv, kan trycket på kollektivtrafiken minska i rusningstid.

Yrkande: Med hänsyn till ovanstående yrkar jag att Stockholms Arbetarekommun/ Stockholms Partidistrikt verkar för att k ostnader och effekter av nolltaxa mellan 10.00 och 15.00 vardagar inom SL:s kollektivtrafik utreds.

Magnus Wicén Kungsholmens (S)förenings medlemsmöte har den 17 november beslutat anta motionen som föreningens egen S-2000 beslutade den 1 december att anta motionen som föreningens egen

45

Motion D26

Låt SL bli ett verktyg för rättvisa Turkiska Socialdemokratiska Föreningen i Rinkeby Afrikanska Socialdemokratiska Föreningen

I vår vackra stad växer klyftor och skillnaden i livsmöjligheter på ett sätt som hotar stadens funktion och vardagen för var och en av oss. Problemen är stora och komplexa, det är lätt att känna att de tar andan ur en.

Hos många har en uppgivenhet slagit rot, inte bara bland de som förlorar på detta, men också bland de som på kort sikt gynnas, men inser att ett samhälle präglat av orättvisor är ett våldsamt, hårt och slutet samhälle som begränsar också deras liv och frihet. Myten att den utveckling vi ser är oundviklig måste bekämpas med all kraft. Det är viktigt att vi socialdemokrater visar att vi inte stillatigande tänker finna oss i detta, och på område efter område pekar på effektiva och genomförbara förslag för att vända utvecklingen, på område efter område Tanken att man betalar ett pris för resa i SL oavsett längd har varit basen till SL:s ojämförligt starka ställning när det gäller vardagsresor i Sverige.

Den principen har gällt kortresenärer sedan SL:s start. Det ska vara enkelt att resa, och de som har långa resor, och därmed måste resa länge, ska inte heller behöva resa dyrt. Detta är brett förankrat bland alla sorters stockholmare, och har givit SL mycket trovärdighet, även då trafiken haft stora svårigheter. Vad många inte tänker på är att det faktiskt inneburit en både jämställdhets- och jämlikhetsrevolution i det tysta. I Stockholm har kvinnor och de med små inkomster större vardagsfrihet, de har mer jämlika möjligheter, deras alternativ vad gäller studier, arbete och fritid vidgas och detta i sig är ett kraftigt motmedel (som sannerligen behövs) mot segregation och klassklyftor.

Forskare menar faktiskt att en väl fungerande, väl utbyggd, trygg och klokt prissatt kollektivtrafik är den ”jämlikhetsskruv” som har mest förändringskraft om man vill utjämna skillnader i rättigheter och möjligheter mellan män och kvinnor, hög- och låginkomsttagare, de med arbete och de utan.

Nu måste vi gå vidare: Om Enhetstaxa Enhetstaxan blev, under sin korta existens en succé. Den var populär, upplevdes av 70% av stockholmarna som rättvis och enkel och ledde till ökat resande. När den togs bort vågade inte borgarna återinföra det gamla zonsystemet i samma form som tidigare (faktum är att enhetstaxan lever kvar i tunnelbanan) men det har ändå blivit mycket dyrt att glömma sitt skolkort, eller att för en gångs skull pröva SL. Vi menar att enhetstaxan, både på kort och biljetter ska vara en given bas i vår miljö- och trafikpolitik. I vår berättelse om vad vi vill med staden.

Utöka rätten att resa gratis med barn På helgen kan man resa billigt med barn i SL:s trafik om man själv är

46

vuxen och har biljett. Så här säger SL:s regler: Hos SL är det alltid helg från fredag klockan 12.00 till söndag klockan 24.00. Då får sex barn som fyllt 7 men inte 12 år fritt följa med en vuxen som fyllt 18 år. (Gäller även när den som har med barnen reser på en biljett till reducerat pris.)

Det är mycket bra, och leder till att barn, oavsett familjens ekonomi, har tillgång till hela den hembygd som är Stockholms län. Vi menar att systemet borde gälla alla dagar, det gynnar barns delaktighet och ger familjer med låg inkomst möjlighet till vardaglig frihet och vardagliga äventyr. Som minst borde samma praxis gälla i slutet av helgen, som i början, dvs. att även en del av måndagen räknas som helg.

Inför en resegaranti som gäller alla Dagens resegaranti är bra, och helt nödvändig eftersom trafiken inte är pålitlig. Men den gäller i praktiken bara en minoritet av dem som använder SL. För att kunna nyttja den måste man ha en välfylld plånbok, eftersom man måste lägga ut pengar för taxi. det innebär att nästan inga barn/ unga och inte heller en stor del av de vuxna, de med små ekonomiska marginaler (därmed färre kvinnor än män) kan använda sig av resegarantin. Vi behöver ett fungerande system, t.ex. med möjlighet för SL-personal att ladda SL-kortet med en i tiden definierad taxiresa eller utfärda skrivna rekvisitioner. Det är en skam att SL:s åtagande om kompensation för trafikproblem bara gäller höginkomsttagare.

Med anledning av ovanstående anfört yrkar vi.

1. a tt årsmötet uppdrar åt Stockholms partidistrikts medlemmar av Landstingsgruppen att ta fram och lägga konkreta förslag om enhetstaxan

2. att årsmötet uppdrar åt Stockholms partidistrikts medlemmar av Landstingsgruppen att ta fram och lägga konkreta förslag om utvidgat gratis resande med barn enligt ovan.

3. a tt årsmötet uppdrar åt Stockholms partidistrikts medlemmar av Landstingsgruppen att ta fram och lägga konkreta förslag om resegaranti som fungerar för barn enligt ovan.

4. att årsmötet uppdrar åt AK:s styrelse att inarbeta förslagen i vår agitation, vår bärande berättelse och vår valstrategi.

Hasan Dölek Anna Kettner Hassan Said Motionen behandlad och antagen som sin egen av Turkiska S-föreningen i Rinkeby Motionen behandlad av Afrikanska s-föreningen vid medlemsmötet den 26 november 2011 som beslutade att anta den som sitt egen.

47

Motion D27

En väl fungerande kollektivtrafik Katarina Västra Socialdemokratiska Förening

En väl fungerande kollektivtrafik är en av nycklarna för att utveckla framtidens Stockholm. Det vore, av flera skäl, önskvärt att fler åker kollektivt.

Detta samtidigt som systemet är i behov av stora investeringar. I dagsläget har vi Socialdemokrater i Stockholms stad och län en överenskommelse som innebär att kollektivtrafiken i länet ska vara skattefinansierad till 50 procent och avgiftsfinansierad till 50 procent. Svagheten med denna princip är att nya satsningar medför ökade avgifter. En utbyggd kollektivtrafik medför ökade kostnader och riskerar öka avgifterna. Detta kan innebära att en investering får till följd att avgifterna höjs så högt att det leder till minskat resande. Detta i ett läge när fler borde resa.

Vi föreslår därför att Stockholms Arbetarekommuns representantskap besluta att ge arbetarekommunens styrelse i uppdrag 1. att verka för en utbyggd kollektivtrafik 2. a tt verka för förändrad finansiering av kollektivtrafiken där vi på sikt lämnar 50/50-principen för 3. att istället gå mot lägre taxor inom SL-trafiken.

Motionen antagen av Katarina Västra Socialdemokratiska förening på föreningsmötet 2011-11-21

48

Motion D28

Tillgänglighet på SL Skärholmens socialdemokratiska kvinnoklubb Sätra socialdemokratiska förening

Att åka T-bana eller buss i Stockholm i dag är för många en minst sagt besvärlig historia. Exempelvis om man har lite svårt med balansen för att man blir yr, på grund av diabetes eller har en krämpa av något slag, så kan det vara näst intill omöjligt att våga sig på att resa med allmänna färdmedel. Ibland måste man ändå göra det om man exempelvis ska till någon slags behandling eller läkarvård. Tillstånd till färdtjänst är restriktivt och taxi är inte möjligt på grund av kostnaden. Det ska också vara möjligt för alla, kunna ta del av stadens kultur och att hälsa på vänner och släkt.

Det finns mycket som behöver göras inom SL för att det ska bli mer tillgängligt för alla. Det är vi nog alla överens om. Det mesta kostar pengar, väldigt många saker kostar mycket pengar. Det finns dock något man skulle kunna göra, där kostnaden är försumbar.

En sak som underlättar resandet är, att man får en sittplats när man väl kommit på vagnen eller bussen. Vissa tider på dygnet går det att få en sittplats för alla, men det är inte alltid som man kan välja vilken tid man ska åka, I alla T-banevagnar och i så gott som alla bussar finns det en ”utropare” som talar om vilken station man kommer till. På T-banan sägs också, att man ska se upp för mellanrummet mellan vagn och plattform. Där skulle man också kunna lägga in, en uppmaning att ”Du som är ung och frisk, lämna din sittplats till någon som bättre behöver den” eller något i den stilen. Förr fanns det skyltar med den uppmaningen på våra spårvagnar. I en tid när det var mer vanligt, att man var artig och tog hänsyn. En sådan uppmaning skulle kanhända få människor att tänka till om behovet av att vara uppmärksamma och artiga. Att hänvisa till de platser som är reserverade för handikappade räcker inte. Dessutom vet man inte om den som sitter där är handikappad. Det är inte alla handikapp som syns.

Därför vill jag: att S tockholms Arbetarekommun bifaller motionen och uppdrar åt S-gruppen i Landstinget, att verka för att föra fram förslaget för beslut.

Liliane Svensson Motionen behandlad och antagen på Skärholmens socialdemokratiska kvinnoklubbs medlemsmöte den 20 november 2011 Motionen antagen som Sätra socialdemokratiska förenings egen på möte 2011-11-20.

49

Motion D29

Ta tillbaka driften av all offentlig subventionerad verksamhet Fredrik Boeke Målarsossen

Inledning Under LO-s kurs Insikter bestämde undertecknad tillsammans med tre bussförare att göra ett arbete om upphandlingar. Vilket ligger till grund för motionen.

Introduktion En gång i tiden bedrevs kollektivtrafiken av SL, SL som hade det totala ansvaret för, buss, tunnelbana och pendeltåg. SL fick i sin tur pengar från Landstinget för verksamheten. Som i sin tur fick pengar av skattebetalarna.

Dåtidens kritiker hävdade att det skulle bli billigare och bättre kollektivtrafik om man konkurrens utsatte branschen, att låta privata företag göra landstingets jobb. Idag bedrivs den största delen av kollektivtrafiken av få stora företag som dominerar branschen. Från att gå från ett offentligt monopol har vi nu ett privat monopol.

För att undersöka effekten av privatiseringen av kollektivtrafiken. Tänker vi ställa oss två frågor:

Vad är bra respektive dåligt med upphandlingar ur perspektivet Social dumping och maktförskjutningen mellan arbetet och kapitalet i samhället?

Hur har privatiseringen inom busstrafiken påverkat den enskilda bussföraren och resenärerna ur perspektivet Social dumping och maktförskjutningen mellan arbete och kapital?

Försök till att svara på ovanstående frågor

Privatiseringen av busstrafiken har krävt att SL ska kunna kontrollera att entreprenören sköter sin del av avtalet mot SL. Denna kontroll har lett till att kontrollen av den enskilda bussföraren, servicehallspersonalen, verkstadsarbetaren, driften, kund och trafikservice, hållplatsservice, fastighetsskötare har ökat.

Anställningstryggheten har blivit sämre i och med privatiseringen inom buss. En bussförare som t.ex. får klagomål från en resenär hade förut av chefen en större acceptans för bussförarens situation, idag ställs det mycket större krav på att vi arbetare håller ihop och ställer oss bakom våra kollegor som riskerar sin anställning på lösa grunder.

Personalens situation har förändrats, körtiderna har blivit mycket snävare.

Regleringstider, extra tid vid ändhållplatsen för att reglera eventuell försening har minskat avsevärt. Vilket har lätt till mer stressade förare och svårare att hålla tidtabellen. Tiden att kunna serva kunder med speciella behov.

50

En chefsmerit inom buss var innan privatiseringen att man var omtyckt av sina arbetskamrater, idag är en bra chef en chef som ser till att företaget ger mer vinst till aktieägarna.

Positiva sidor av privatiseringen har vi svårt att se, visserligen har ägarna kunnat få ut en vinst ur verksamheten, men för den anställda, resenären eller för SL har privatiseringen varit till nackdel.

Avslutning/sammanfattning E19 som är en de nyaste upphandlingarna av kollektivtrafiken i Stockholm, i den kan bussbolagen få mer betalt om de prioriterar kvalitén i förhållande till trafikens pålitlighet, trafik- störningsinformation, kundnära service och förslag för att få fler nöjda resenärer. Behandlar bussbolagen sin personal bra eller dåligt, gör inte det att bussbolagen får något extra betalt av SL. Det enda förutom 4 nämnda punkter är anbudets storlek, som avgör om de vinner upphandlingen.

I vissa delar av Stockholm har SL inte upphandlat busstrafiken på senare tid. Äldre upphandlingar gäller ännu i de områdena. En inställd tur kostar i dessa områden bussbolaget som driver busstrafiken 3000 kr. Enligt den nya upphandlingen(E19) kostar en inställd busstur 15 000 kr i böter, det gör att i områden där den gamla upphandlingen fortfarande gäller, ställer man hellre in en tur och tar bussen därifrån för att täcka en tur inom det nya området(E19). Det kan vara en anledning till att t.ex. buss linje 40 inte kommer när man står och väntar på bussen.

E19 innehåller även ett nykterhetskrav att den enskilda föraren måste avlägga ett utandningsprov vid avlösning av din buss, oavsett om bussen är tom eller inte. Problemet är att tekniken inte är 100 % och en förare kan bli stående med bussen full med passagerare utan att föraren har druckit en droppe.

Yrkande: att a rbetarkommunens årsmöte beslutar att verka för att ta tillbaka driften av all offentlig subventionerad verksamhet

Fredrik Boeke Östermalm Gärdets Socialdemokratiska förening har vid sitt medlemsmöte 2011-11-23 beslutat att skicka in motionen som motionärens egen.

Motionen antagen av Målarsossen som sin egen

51

Utlåtande över motioner D21, D22, D23, D24, D25, D26, D27, D28 och D29 Motionärerna beskriver i sina motioner ett antal angelägna frågor om kollektivtrafik som dels berör utbyggnad av tunnelbana, pendeltåg och stationer, finansiering av kollektivtrafiken, tillgänglighet samt driftsformer och privatiseringars konsekvenser.

Synpunkter Stockholms län växer rekordsnabbt. Varje dag ökar Stockholms län med nästan två fullsatta SL-bussar. Det bidrar till ökad tillväxt och utveckling.

En snabb befolkningsökning ställer dock krav på att samhället möter upp med utökad kollektivtrafik och utbyggd infrastruktur. En välfungerande kollektivtrafik är en grundläggande förutsättning för att hela länet ska kunna utgöra en gemensam bostads- och arbetsmarknad.

Tyvärr fungerar inte kollektivtrafiken väl idag. Det är trångt i rusningstid på många bussar och tåg, SL har stora svårigheter med att få trafiken att fungera vid snö och kyla och pendeltågstrafiken fungerar dåligt nästan året om. Moderaterna kallar tunnelbanan för färdigbyggd och har istället valt att bygga en rekorddyr ny spårvagnslinje som inte gett en enda ny resenär till SL. Därutöver har de höjt priserna kraftigt.

Det håller inte. SL behöver en nystart. Vi Socialdemokrater vill införa en SL-taxa som lockar fler att åka med SL. Vi vill slopa zonerna och införa en enhetstaxa oavsett hur långt du åker. Vi vill bygga ut tunnelbanan, förbättra framkomligheten för bussarna och satsa mer pengar på underhåll av spår och signalsystem så att pendeln kan gå i tid.

Utbyggnader De planerade utbyggnaderna av kollektivtrafiken fram till 2020 ser på pappret mycket ambitiösa ut. I verkligheten är de ett minimum för att Stockholmsregionen inte ska drabbas av en trafikinfarkt. De bedöms dessutom inte medföra att kollektivtrafiken vinner någon väsentlig andel av trafiken från bilismen. Med den snabba inflyttning som nu sker måste fler insatser göras i de system som kan transportera de riktigt stora mängderna resenärer – tunnelbana och pendeltåg. I och med att Moderaterna har stoppat utbyggnaden av tunnelbanan till Hagsstaden och nya Karolinska sjukhuset finns inga planerade utbyggnader av tunnelbanan.

Vi Socialdemokrater älskar tunnelbanan. Den är Stockholms blodomlopp.

Tunnelbanan är snabb, pålitlig och går ofta. Vi har en lång rad förslag till utbyggd och förbättrad tunnelbana. Det handlar om nya linjer, förlängningar, utökad trafik, nya trafikeringsupplägg, fler sekundäruppgångar och utökad trafik. Högst prioritet har att bygga ut tunnelbanan till Nya Karolinska sjukhuset och det nya bostadsområdet Hagastaden. Av särskild vikt är även att redan nu börja utreda en tunnelbana mot Nacka. Vi vill också snabbutreda förlängningar av tunnelbanan till Barkarby och Älvsjö för att skapa smidigare bytesmöjligheter mellan tunnelbana och pendeln.

Pendeltågstrafiken är kollektivtrafikens sorgebarn. Det krävs mer resurser till underhåll av spår och växlar och inställningstiderna vid fel i anlägg-

52

ningen måste kortas. Med citybanan kan punktligheten förbättras ytterligare men för att utöka trafiken behövs mer. Vi Socialdemokrater vill bygga fler spår hela vägen mellan Tomteboda och Kallhäll så att 10-min trafik blir möjlig. Stockholms kollektivtrafik saknar ordentligt med tvärförbindelser. Det leder till att fler än nödvändigt tvingas åka igenom centrala Stockholm för att nå sin slutdestination. Satsningen på utbyggd tvärbana måste fortsätta. Behoven i södra Stockholm har länge fått stå tillbaka och bör prioriteras. Även busstrafiken måste utökas i takt med att vi blir allt fler i länet. Vi Socialdemokrater vill inrätta fler direktbussar mellan regionala kärnor och ge busstrafiken bättre framkomlighet genom egna körfält.

Sedan en tid tillbaka har Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting startat ”Forum för Tunnelbana” bedriver seminarier för att skapa opinion för en utbyggd tunnelbana. Även fackförbundet SEKO Stockholm med Arbetarrörelsens tankesmedja har låtit publicera två rapporter om Tunnelbanan Verkligheten på spåret – Rapport om villkoren för anställda och resenärer i Stockholms tunnelbana Vart är vi på väg? – Rapport om fler spår och nya stationer i Stockholms tunnelbana Det seminarium som behandlade Tankesmedjans rapporter kan ses på ABF-live Det är förmodligen ställt utom allt tvivel att under 2012 kommer det att vara en intensiv debatt om utbyggd kollektivttrafik med tonvikt på tunnelbana och om privatiseringarnas konsekvenser av SL. Arbetarekommunens styrelse menar att vi ska vara mycket delaktiga i denna debatt och forma vår politik i mötet med resenärerna.

I motion D21 förs det fram kravet att pendeltågsstationen i Högdalen ska återuppbyggas. Arbetarekommunen har inga principiella argument mot detta. Det bör utredas med samhällsekonomiska kalkyler för att se om samhällsnyttan står i proportion till kostnaderna. Arbetarkommunens landstingsgrupp bör initiera en sådan utredning av SL. I motion D22 förs det fram krav på pendeltågtrafiken förlängs till Arlanda, vilket Arbetarekommunen instämmer i. Dock finns det problem med den ekonomiska situationen att olika järnvägsoperatörer kan angöra Arlanda.

Järnvägslinjen mellan Stockholm C och Arlanda flygplats byggdes som ett s.k. PPP-projekt (Public Private Partnership), vilket innebar att staten och ett privat företag, Arlanda Express (numera ägt av det australiska riskkapitalbolaget Macquarie Group), delade på byggfinansieringen. Som tack fick företaget monopol på att trafikera sträckan och ensamrätt till biljettintäkterna.

Dessutom har staten givit Arlanda Express generösa villkor i form av billiga lån och en uppseendeväckande lång avtalsperiod, 45 år med trafikeringsmonopol. Om andra tågoperatörer, bland dem SJ, önskar släppa av

53

passagerare på Arlanda tvingas de betala en särskild extra passagerarbiljett till Arlanda Express (som för egen del tar ut 260 kronor för en enkel resa, medan motsvarande SJ-biljett kostar 225 kr varav 75 kronor går i särskild avgift till – Arlanda Express!)

Detta 45 åriga monopol har i viss mån luckrats upp i och med att den S-regering som tog över 1994 förhandlade ner löptiden så att avtalet skulle bli möjligt att omförhandla efter 2010 – vilket dock ännu inte har skett.

På en skriftlig fråga i Riksdagen från Lars Johansson (S) den 23 juni 2011 om regeringen avsåg att ta initiativ till att se över avtalet och begära en omförhandling av detta svarade det ansvariga statsrådet, infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M), att det inte fanns någon anledning till det.

Förutsättningen att låta pendeltågtrafiken köra till Arlanda är att regeringen ser över avtalet, här finns det anledning att vi Socialdemokrater är pådrivande på riks och regional nivå för att få till stånd en sådan översyn och ge ex pendeltågstrafiken möjlighet att trafikera sträckan Stockholm – Arlanda.

I motionen D23 argumenteras för en ny tunnelbanesträckning mellan Akalla och Hjulsta,.

För de som bor i Rinkeby, Tensta och Hjulsta men som arbetar i det växande näraliggande Kista; i dag kan de visserligen tunnelbanependla från sina stationer på blå linjens T10-gren ner till Västra Skogens station och där byta till T11-grenen för vidare färd de fyra stationerna till Kista. Den resan tar kring en halvtimme. Om i stället en ny sammanbindande t-bana gick på tvärs från Rinkeby till Kymlinge (i dag en befintlig ”spökstation” som inte har öppnats) skulle motsvarande t-banefärd gå på en kvart. Arbetarekommunen anser att vi ska verka för denna tunnelbanesträckning.

Pris och biljetter Basen för SL:s biljettsystem ska vara en enhetstaxa. Oavsett om du köper kort eller reser med enstaka biljetter ska det vara ett enhetligt pris. Vi Socialdemokrater vill vidare nyttja de möjligheter som SL-Access innebär och göra det ännu enklare att köpa och välja biljetter. Resenären ska inte som idag behöva hålla ordning på zoner och även om man bor i länets ytterkanter ska det finnas goda möjligheter att köpa biljetter. Det ska vidare vara möjligt att ladda sitt kort med ett antal resdagar som inte behöver nyttjas i följd och trohetsrabatter bör införas för periodkorten. När SL-Access är fullt infört bör påstigning och biljettvisering vid alla bussarnas dörrar tillåtas. Även biljettviseringen i spårtrafiken kan bli smidigare.

Motionerna D25, D26 och D27 resonerar om olika förslag till antingen nolltaxa, enhetstaxa samt differentierad taxa vid olika tidpunkter på dygnet samt under helger Under 1970- och 1980-talen drogs SL med ökande underskott i verksamheten och blev allt mer beroende av skattefinansiering. I början av 70-talet finansierades SL till cirka 40 procent av skatteintäkter, medan resten bestod av intäkter från biljettförsäljning. 1989 hade förhållandena ändrats, så att 70 procent utgjordes av skattefinansiering.

54

Under 1990-talet bröts denna utveckling. Enligt SLs årsberättelse 1996 uppges SL ha minskat sina kostnader med cirka 1 miljard kronor mellan 1989 och 1996 samtidigt som utbudet av trafik ökade med 15 procent. Därmed kunde skattefinansieringsgraden minskas från 70 procent till 55 procent i mitten 1990-talet. I dag ligger den på 51 procent.

Utvecklingen talar för att vissa administrativa effektiviseringar kunde genomföras i SLs organisation i början av 1990-talet. Det är också möjligt att pressade personalkostnader resulterade i ett bättre budgetresultat för SL-koncernen. Samtidigt finns det flera frågetecken kring effektiviteten i SLs nuvarande organisation.

Mellan åren 1991 och 2011 höjdes priset på ett månadskort i SL-trafiken från 270 kronor till 790 kronor. Om utvecklingen hade följt konsumentprisindex skulle ett SL-kort ha kostat cirka 370 kronor i dag.

Den minskade skattefinansieringsgraden handlar således inte enbart om att SL har sänkt sina kostnader, utan också om att resenärerna har fått betala mer för att åka kollektivt. En prisökning som kan ifrågasättas, inte minst ur ett fördelningspolitiskt perspektiv. Medan skatter betalas i förhållande till vad man tjänar är biljettpriset samma för alla. Höjda priser slår hårdast mot låginkomsttagare. Prisökningar kan också leda till minskat kollektivtresande.

SLs senaste prishöjning handlade i hög grad om att täcka skenande kostnader. År 2010 gick SL back med 420 miljoner kronor och även 2011 års budget beräknas spricka. Landstingsrevisorerna var i sin granskning av 2010 års bokslut kritiska till underskottet och underkände såväl SLs avtalsoch projektstyrning som inre kontroll. Bland annat påpekar man att det saknas tillräckliga rutiner för uppföljning av trafikavtalen för att säkerställa att SL fått levererat det man betalat för.

Arbetarekommunen menar att vi ska stå kvar vid vår överenskommelse om 50/50 regeln, d v s att hälften av kostnaden ska vara skattefinansierad respektive avgiftsfinansierad. Att pröva olika differentierade taxor för barn är ett intressant förslag som vi menar att såväl styrelsen samt vår Landstingsgrupp seriöst bör utreda och om möjligt formulera politik om. Samma ståndpunkt gäller även det system om resegaranti som upplevs snedvridet ur ett fördelningsperspektiv.

Upphandlingspolitik och driftsform I motionerna D24 och D29 ställs krav att successivt föra tillbaka kollektivtrafiken i egen regi respektive all offentlig subventionerad verksamhet.

Den spårbundna kollektivtrafiken i Stockholm är i världsklass när det gäller mängden privata operatörer och entreprenörer. Detta har lett till ett minskat helhetssyn såväl från SL sida samt från den politiska ledningen i Trafiknämnden. I Arbetarrörelsens Tankesmedja rapport 42 ”Verkligheten på spåret” Rapport om villkoren för anställda och resenärer i Stockholms tunnelbana, beskrivs situationen där helhetsansvaret för Tunnelbanan har försvunnit och vilka konsekvenser privatiseringarna har lett till.

55

Utifrån ett samhällsperspektiv bör nyttan av varje ny upphandling vägas mot vad upphandlingsprocessen i sig kommer att kosta. Det kan också diskuteras hur möjligheterna till insyn, kontroll och ansvarsutkrävande påverkas om gränserna mellan privat och offentligt blir mindre tydliga.

Vidare kan man ifrågasätta hur politikens möjligheter att samordna verksamheter, prioritera vissa mål framför andra och uppnå kostnadseffektivitet påverkas om det finns en uppsjö av aktörer som enbart ser till den egna avgränsade verksamheten.

SLs upphandlingar av kundservice, biljettkontrollen och hiss- och rulltrappsunderhållet väcker här flera frågetecken. Men kanske även, sett över en längre tidshorisont, driften och underhållet av tunnelbanan.

Tunnelbanesystemet bygger på hög komplexitet och kräver sammanhållning. En viktig aspekt vid en upphandling är därför hur fördelningen av kompetens mellan beställare och utförare påverkas. Om en upphandling innebär att merparten av verksamhetskompetensen flyttas till entreprenörerna kan den offentliga beställaren hamna i ett kunskapsunderläge gentemot utförarna och få minskade möjligheter att kontrollera hur uppdragen sköts. Upphandlaren tappar den naturliga kopplingen till verksamheten och helhetsansvaret blir otydligare. Utvecklingen inom järnvägen kan här tjäna som ett avskräckande exempel.

Det är också relevant att fundera kring hur upphandlingar i dagens globaliserade ekonomi påverkar ägarförhållandena i den gemensamma sektorn – ibland med smått paradoxala följder. Det ideologiskt präglade beslutet om att Stockholms tunnelbana inte skulle drivas i offentlig regi innebar att den i stället kom att skötas av ett bolag med den franska staten som främsta ägare, Veolia. Därefter tog MTR över, vars moderbolag till stora delar är statsägt av Kina-tillhöriga Hongkong.

Detta resonemang om tunnelbanan är applicerbart på pendeltåg och Lokalbanorna d v s all spårbunden kollektivtrafik. När det gäller kollektivtrafik på gummihjul är det inte lika säkert att dra samma långtgående slutsatser.

Arbetarekommunen delar motionärernas uppfattning men vill förtydliga vårt ställningstagande att successivt föra tillbaka den spårbundna kollektivtrafiken i egen regi och att inledningsvis föra tillbaka SL kundtjänst.

Detta för att möjliggöra en egen närvaro i trafiksystemet och därmed en bättre kontakt med såväl personal som resenärer.

Tillgänglighet I motion D28 ställs det krav om förbättrad tillgänglighet när det gäller möjligheten att få sittplats i tunnelbana samt buss. Vi delar motionärens syn på de problem som beskrivs, men vi tror att det bör vara på sin plats att se över helheten för tillgänglighet för trafikanterna. Vår landstingsgrupp bör ges i uppdrag att ta fram ett policydokument omkring detta och bl a belysa de frågeställningar motionären för fram.

56

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motion D21 besvarad 2. att bifalla motion D22 3. att avslå motion D23 4. att bifalla motion D24 5. att avslå motion D25 6. att bifalla motion D26 7. att bifalla första att-satsen i motion D27 8. att avslå andra att-satsen i motion D27 9. att bifalla tredje att-satsen i motion D27 10. att anse motion D28 besvarad 11. att avslå motion D29

Beslut:

http://forumfortunnelbana.wordpress.com/ http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/rapporter.aspx?id=227 http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/rapporter.aspx?id=228 http://88.83.48.34/videos/video/506/

57

Motion D30

Rening av avloppsvatten från läkemedelsrester Traneberg-Ålsten-Bromma socialdemokratiska kvinnoklubb

Mälarens vatten är stockholmsregionens råvattentäkt. Stockholm Vatten levererar dricksvatten till 1,2 milj. innevånare, från vattenverken på Lovön och i Norsborg.

Samtidigt är Mälaren mottagare av renat avloppsvatten från Eskilstuna, Uppsala och Västerås. Läkemedelsrester släpps ut i Mälaren med avloppsvattnet då reningsverken idag saknar specifika processer för att eliminera dessa rester och andra biologiskt aktiva substanser.

Användningen av läkemedel har från 1987 till 2007 fördubblats. Tillgängligheten har ökat p.g.a. apotekets avmonopolisering. Det kan bidraga till att läkemedelsanvändningen därefter ökar i än snabbare takt.

Antalet läkemedelsdoser år 2007 var 6 655 135 000 stycken. I genomsnitt tar vi 2 mediciner var, året om.

Idag är det god säkerhet mellan uppmätta halter i dricksvatten och de lägsta terapeutiska doserna. Riskerna för vår hälsa är små.

Det har konstaterats att fiskar, groddjur och snäckor påverkas. Man har hittat fiskar som är sterila.

Vilka blir effekterna på sikt? Människans celler kan komma att påverkas.

Det är oklokt att avvakta tills problem har uppkommit, då det finns en reningsmetod att tillämpa.

Vi hemställer att Stockholms Arbetarekommuns årsmöte beslutar

1. a tt spridning av läkemedelsrester i Mälarens vatten stoppas genom rening av avloppsvattnet 2. a tt motionen överlämnas för åtgärd till fullmäktige- och riksdagsgruppen

Birgitta Asp

Motionen antagen på medlemsmöte den 27 november 2011

58

Utlåtande över motion D30 Motionären tar upp en viktig och mycket angelägen fråga. Det finns 1200 aktiva ämnen i de olika läkemedel som säljs i Sverige och förbrukningen ökar stadigt. Läkemedel utsöndras ur kroppen via urin och fekalier, antingen i sin ursprungliga form eller som nedbrytningsprodukter, och hamnar sedan i avloppet.

Dagens reningsverk klarar inte att bryta ned alla läkemedelsrester utan många följer med det renade avloppsvattnet ut i naturen mer eller mindre opåverkade. Läkemedelsresterna är ofta långlivade och vattenlösliga och eftersom de är utformade för att ha en biologisk effekt på människan finns en oro för att de kan påverka även fiskar och andra vattenlevande organismer negativt.

Vid vår senaste mandatperiod vid makten avsattes 1 miljard till den s k miljömiljarden. Genom den finansierades projektet ”Läkemedel - förekomst i vattenmiljön, förebyggande åtgärder och möjliga reningsmetoder”.

Det övergripande syftet var att utsläppen till vattenmiljön av svårnedbrytbara, bioackumulerbara och giftiga läkemedel ska minska för att skydda de akvatiska ekosystemen och säkerställa en bra vattenkvalitet. Åtgärder vid källan - hur kan vi förhindra överblivna läkemedel att nå avloppet?

Studien är nu avslutad och visar t ex att genom förebyggande åtgärder kan onödig tillförsel av läkemedel till avloppet förhindras. Sjukvården, äldreomsorgen, djursjukvården och allmänheten kan här bidra på olika sätt.

Projektets urval av substanser resulterade tillsammans med andra läkemedel som analyserats i totalt ca 95 ämnen. Av dessa kunde 74 spåras i inkommande vatten till reningsverken och ungefär lika många i utgående, fast i lägre koncentrationer. I Saltsjön kunde läkemedlen följas utmed den ström som det renade avloppet följer ut i skärgården. I den yttersta mätpunkten var halterna inte mycket högre än i vattnet från Mälaren, dvs något nanogram (en miljarddels gram) per liter. I dricksvatten hittades spår av ett tiotal läkemedel och i avloppsverkens slam kunde omkring 20 läkemedel identifieras i halter över 0,1 mg/kg TS. Ett viktigt delprojekt undersökte om nya reningstekniker kunde komplettera den ordinarie reningen av avloppsvatten. Försök gjordes med oxiderande, separerande och några biologiska metoder. Resultaten visade att flera av dessa metoder tar bort upp till 95 % av de läkemedelsrester som finns kvar i avloppsvattnet efter den ordinarie reningsprocessen. Tester på vattenlevande organismer visade att aktivt kol eller ozonering med låg dos är de bästa teknikerna ur ett ekotoxikologiskt perspektiv.

Om ozonering eller filtrering med aktivt kol skulle införas, skulle det innebära en höjning av VA-taxan med 10-40 % på grund av ökad energi- och resursförbrukning. Det bör vägas mot den nytta som ytterligare rening skulle innebära. En viktig fråga är därför vilken risk läkemedel utgör i vattenmiljön.

Mycket forskning pågår för närvarande som förhoppningsvis kommer att generera mer kunskap om läkemedels effekter på vattenlevande organismer.

Det kommer då att finnas bättre underlag för beslut om åtgärder.

59

Det finns precis som motionären skriver metoder för att minska läkemedelsrester. Mer forskning är naturligtvis välkommet men insatser bör göras omgående.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

60

Motion D31

Cykelfärd Stockholm S-föreningen Bättre och Jämlik

Cykling är bra för såväl miljön som folkhälsan. Om bilåkandet minskade på sträckor under 5 km, där cykeln lätt kan ersätta bilen, skulle koldioxidutsläppen minska avsevärt. Om människor oftare cyklade istället för att åka bil skulle förstås den dagliga motionen öka. Minst 30 minuters motion per dag ökar hälsan; detta skulle lätt uppnås med fler, kortare cykelfärder.

Arbetspendlingen med cykel har redan ökat men kunde göra det mer om riskerna med att cykla minskade genom fler cykelbanor. Som ytterligare en vinst skulle framkomligheten för bilisterna öka om ett antal av dem blev cyklister istället. Det är ofta en minskning på marginalen som förebygger uppkomsten av bilköer. Det finns alltså ingen motsättning mellan cykelbanor och bilvägar.

Cyklingen i Stockholm har ökat kraftigt under senare år. Antalet cyklister har mer än fördubblats under de senaste 15 åren (trafikkontoret, Stockholm. I det följande refereras till den statistiken). Antalet cykelolyckor har varit konstant sedan 2000: ”Antalet polisrapporterade cykelolyckor i Stockholms stad är ganska konstant sedan år 2000. I genomsnitt har två personer avlidit varje år i samband med cykelolyckor i Stockholms stad. Det finns dock ett stort mörkertal när det gäller olycksstatistiken för cykelolyckor. Ungefär var tredje olycka är en singelolycka, som oftast inte rapporteras till polisen”.

Antalet svårt skadade under år 2000 –2009 varierar mellan 38 och 51.

Lindrigt skadade ligger strax under eller strax över 200 per år.

Ett cykelprogram för Stockholm borde utgå från en nollvision: inga dödade eller svårt skadade cyklister och kraftig minskning av de lätt skadade.

Trafikkontoret utreder en cykelplan för Stockholm, som dock verkar svår att genomföra eftersom den borgerliga alliansen har skurit ned på cykelbudgeten. Det har till exempel haft till följd att inte en enda cykelbana anlagts i innerstaden sedan 2006! De befintliga cykelbanorna blir dessutom allt trängre med risk för kollisioner både mellan cyklister sinsemellan samt mellan cyklister och fotgängare.

Det som behövs är en ordentlig satsning på cyklismen i likhet med Köpenhamn och Göteborg. Säg att 10 % av satsningen på Förbifart Stockholm, som kostar minst 28 miljarder, skulle läggas på cykelbanor och andra cykelfrämjande åtgärder. Då skulle Stockholm på allvar kunna konkurrera med Köpenhamn om titeln Capital of Scandinavia. Om 5 % skulle satsas på cyklismen kunde Stockholm konkurrera med Göteborg om titeln Sveriges cykelhuvudstad. En sådan satsning skulle kunna döpas till Cykelfärd Stockholm med säkra, stimulerande, framkomliga och tillgängliga cykelvägar i alla delar av Stockholm. Det går dock att göra punktinsatser redan under mandatperioden. Det här är några exempel.

• Anlägg riktiga, separerade cykelbanor, där det idag bara finns målade cykelfiler som t ex på Fleminggatan och Hornsgatan. Det förekommer

61

•

• •

•

i princip alltid dubbelparkerade bilar i dessa cykelfiler, som gör att cyklister dagligen måste svänga ut i biltrafiken. Åtgärda platser där det förekommer mycket cykelolyckor. Ett exempel är en sträcka på Tegnérgatan, där cyklister från Kungsholmen först måste svänga vänster framför bilarna för att komma in på cykelbanan för att när den tar slut efter 100 meter svänga höger framför nya bilar. Ä ndra trafikljus så att de automatiskt slår om till grönt inte bara för bilar utan även för cyklar. (Detta förekommer redan i Göteborg.)

Låt trafikljusen slå om till grönt ett par sekunder före för cyklister än för bilar, vilket minskar risken för påkörningar från högersvängande bilar.

(Detta görs redan i Köpenhamn.

A rrangera rådslag med cykelorganisationer om fler förbättringar som kan göras redan under mandatperioden

För att förverkliga Cykelfärd Stockholm krävs ett omfattande opinionsarbete från partiets sida i en mängd sammanhang, som behöver planeras och startas redan under mandatperioden.

Stockholms kommun behöver förstås samarbeta med andra kommuner i denna fråga. Inte minst gäller det byggandet av genomgående cykelbanor genom flera kommuner i både nord-sydlig riktning och väst-östlig.

Jag hemställer till Stockholms arbetarekommuns årsmöte att besluta 1. a tt partidistriktet verkar för att utarbeta en detaljerad cykelplan med en kraftig satsning på cyklismen 2. a tt man verkar för att väcka förslag om punktvisa förbättringar av cykelstandarden under mandatperioden 3. a tt man satsar på opinionsarbete på att föra fram nödvändigheten av en kraftigt ökad cykelvägsstandard i kommunen 4. a tt man samarbetar med övriga arbetarekommuner och partidistriktet i länet i denna fråga.

Hans Brunnberg Motionen behandlad och antagen som sin egen på S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsas möte den 28 november 2011.

62

Utlåtande över motion D31 Motionären tar upp en viktig och angelägen fråga. Varje dag rör sig 150 000 cyklister i Stockholms innerstad och de tenderar att bli fler och fler för varje år. De allra flesta väljer cykeln som transportmedel för att det spara tid och därför att den är tillförlitlig. Därtill kommer personliga/samhälleliga vinster för såväl hälsa som miljö.

Vi vet att satsningar lönar sig. I utvärderingar kan vi se att cyklisternas betyg på trafiksäkerhet förbättrats och att antalet skadade cyklister har minskat med 20 procent på gator1 där man vidtagit åtgärder. Till exempel har antalet olyckor på Hornsgatan gått från 25 olyckor per år innan satsning till 6 olyckor per år efter.

Antalet cyklister har de senaste åren ökat med 20 procent per år och det ställer krav på trafikplaneringen. För många cyklar på för små cykelbanor skapar otrygghet och trafikfara för inte bara cyklisterna själva utan också för gångtrafikanter och bilister. Att dimensionera utrymmet för allt fler cyklister är en stor utmaning för framtiden Allt fler cyklar på gator och torg har också påverkan på stadsmiljön. För få cykelställ ger ett tråkigt och skräpigt intryck Det måste också bli enklare och tryggare att använda cykeln med fler cykelställ, bevakade cykelparkeringar och bättre system för lånecyklar.

Exempelvis skulle en sådan satsning kunna innehålla följande: • Genomföra en rejäl satsning på utbyggnad och upprustning av cykellederna • Göra en kartläggning av och åtgärda mötespunkter mellan gång- och cykeltrafikanter i de stora stråken • Genomföra ett program för säkra huvudgator • Skapa en effektiv parkeringsövervakning i dialog med Stockholm och stockholmarna • Initiera ett samarbete med trafikverket och polisen för att höja trafikmoralen • Verka för flera märkta cykelbanor samt rödfärgad asfalt på trafikfarliga platser.

• Upprusta med moderna cykelställ för att möjliggöra användandet av blocklås.

• Se till att det finns flera stationära cykelpumpar i stan och förorterna.

• Bättre cykelparkeringar och gärna parkeringar med tak.

Cykelparkeringar ska finnas både i innerstan, närförort och ytterförort och särskilt vid kollektivtrafikknutpunkter.

• Upplåta övervakad och trygg cykelparkering i stadens parkeringshus • Ta fram bemannade cykelgarage med service (mot betalning) vid trafikknutpunkter

1 Birger Jarlsgatan, Sturegatan, Strandvägen, Götgatan, Lindhagensgatan, Karlavägen, Grön våg Götgatan, Grön våg Skeppsbron

63

•P röva att ha en ytterligare fil för omkörning, i mitten, på befintliga cykelleder där det idag är trångt.

• Ha cykelställ i två våningar på platser där det i dag är trångt.

• Satsa på utbildning i trafikvett i grund- och gymnasieskolan.

• Prioritera snöröjning också av cykelbanor.

• Synkronisera rödljusen även för cyklister.

• Se en generell upprustning av cykelbanor och åtgärder av beläggningsskador och potthål, främst i ytterstaden.

• Gå igenom och tydliggör cykelvägar utifrån läsbarhet och användarvänlighet.

• Ha detektorer för cykel vid ljussignaler på motsvarande sätt som för bilar.

• Utforma trafikmiljön utifrån cyklisternas och andra trafikanters villkor.

• Vidga och underlätta möjligheten att ta med cykeln i kollektivtrafiken.

• Lånecykelsystemet bör utvidgas med stationer vid samtliga t-banestationer i hela staden.

• Att lånecykelsystemet blir en del av kollektivtrafiken så man kan låna cykel via SL-kortet.

Dessa krav har kommunfullmäktigegruppen ställt i en motion under våren 2011. Motionärens förslag överensstämmer till stora delar med denna motion i kommunfullmäktige.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

64

Motion D32

En fungerande återvinningscentral, kräver en fungerande trafiklösning Ängby Socialdemokratiska Förening

Återvinningscentralen i Bromma är placerad intill Bromma flygfält och är en mycket väl fungerande anläggning som är väl utnyttjad och mycket uppskattad av många.

Idag finns det ett problem, som har ett behov av att åtgärdas och det är anslutningen till anläggningen. Idag sker den direkt ut på Kvarnbacksvägen helt utan tanke på hur trafikanter ska kunna ta sig till eller från anläggningen. Kvarnbacksvägen är idag kraftigt trafikerad under stora delar av dygnet och den nuvarande trafiklösningen väcker då stor irritation hos dem som ska till eller från anläggningen. Det innebär även en kraftigt ökad olycksrisk för alla, gångtrafikanter, cyklister och bilister som ska passera korsningen.

Det finns idag plats för att ordna en mer funktionell och trafiksäker anslutning till återvinningscentralen, vilket kan göras på flera sätt. Ett sätt kan vara att bygga en cirkulationsplats vid in- och utfarten till anläggningen. Ett annat kan vara att det placeras ut trafiksignaler för att reglera trafiken.

Med hänvisning till ovanstående föreslår jag 1. a tt årsmötet ställer sig bakom intentionen i motionen, om vikten av att skapa en mer funktionell och trafiksäker anslutning till återvinningscentralen i Bromma 2. att motionen sänds vidare till den Socialdemokratiska gruppen i Trafik-och renhållningsnämnden.

Johan Heinonen Motionen antagen av Ängby socialdemokratiska förening på styrelsemöte den 8 november 2011.

65

Utlåtande över motion D32 Motionären tar upp frågan om en icke fungerande trafiklösning kring återvinningsstationen i Bromma.

Styrelsen kan inte annat än instämma i problemen vad gäller utfarten från Linta gårdsväg till Kvarnbacksvägen. Trafikproblemen grunnar sig i flera nya verksamheter längs Linta gårdsväg. Som motionären påpekar så är det återvinningscentralen men även placeringen av Byggmax och Plantagen har bidragit till ett öka trafiktryck och här behövs nya förbättrade lösningar.

I form kan dock inte årsmötet sända motioner direkt till den socialdemokratiska gruppen i Trafik- och renhållningsnämnden utan de vi har att vända oss till är den socialdemokratiska kommunfullmäktigegruppen.

Sedan är det upp till dem att eventuellt hänvisa motionen vidare.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla motionens första att-sats 2. att avslå motionens andra att-sats 3. att sända motion jämte utlåtande till kommunfullmäktigegruppen

Beslut:

66

Motion D33

Förtätningen av ytterstaden skapar trafiksäkerhetsproblem och försvårar möjligheterna att resa kollektivt Mälarhöjden-Axelsbergs socialdemokratiska förening

Hur hög eller låg parkeringsnormen ska vara är en känslig fråga som diskuterats mycket i Stockholm. Det är dyrt att bygga parkeringsplatser och bilarna belastar miljön. Dock är bilen för många stockholmare en förutsättning för att de ska kunna använda kollektivtrafiken på ett smidigt sätt.

När ytterstaden förtätas med fler bostäder utan att kompenseras med nya parkeringsplatser blir situationen till slut ohållbar. Bilar är vanligast där det bor människor, många hushåll i ytterstaden har bil och använder den bland annat för att ta sig till ett kollektivt färdmedel. I dag kantas gatorna runt tunnelbanestationerna i förorterna av parkerade bilar och stressade förare snurrar runt på smala bostadsgator i letandet efter parkering. Denna situation skapar en otrygg trafikmiljö för alla boende men särskilt för barn på väg till och från skola och fritidsaktiviteter.

Om fler ska välja att resa kollektivt måste vi skapa möjligheter för detta.

Kollektivtrafikens potential finns inte i första hand bland dem som bor precis vid en busshållplats, en pendel-, eller en tunnelbanestation, de reser i hög grad redan kollektivt. Om andelen resande ska öka måste det ske bland dem som idag inte ser möjligheten.

Därför föreslår jag årsmötet besluta 1. a tt Socialdemokraterna i Stockholm ska driva och bevaka att parkeringsnormen upprätthålls vid förtätning i ytterstaden 2. att Socialdemokraterna i Stockholm driver frågan om fler infartsparkeringar vid pendeltåg och tunnelbanestationer.

Annika Ödebrink Mälarhöjden-Axelsbergs socialdemokratiska förening har vid medlemsmöte den 22 november 2011 beslutat anta motionen som sin egen.

67

Utlåtande över motion D33 Styrelsen kan inte annat än hålla med motionären om behovet av fler infartsparkeringar.

I den socialdemokratiska budgetreservationen för Stockholm stad kan exempelvis läsas att Stockholms parkering ska: ”Arbeta aktivt med utvecklandet av infartsparkeringar och utvecklandet av nya prismodeller för parkering, med syftet att minska belastningen på gatunätet.”

Parkeringsnormen i bostadsplaneringen anger antalet parkeringsplatser som ska anläggas vid varje enskilt byggnadsprojekt och är oftast kopplade till boendeparkering enbart för de som kommer att bo i den nybyggda fastigheten. Dessa bör bedömas utifrån det enskilda projektet. En studentbostad, ett äldreboende och ett vanligt flerbostadshus har alla olika behov.

Det vanliga är att man i Stockholm tillämpar en parkeringsnorm på 0.7 eller 1.0 platser per lägenhet i innerstaden respektive ytterstaden. I de nya kvarter som planeras i Norra Stationsområdet krävs 0.7 platser per lägenhet. Samtidigt kommer man bara behöva bygga 0.5 i ”miljöstadsdelen” Norra Djurgårdsstaden, som ju ska bli en “miljöstadsdel i världsklass”.

Vad man däremot inte tycks diskutera är hur parkeringsnormen är utformad. Problemet är att normen endast tar hänsyn till hur många lägenheter man bygger, och alltså inte till storleken på dem. Konsekvensen av detta blir att byggherren måste ha ett större antal parkeringsplatser på sin tomt om huset innehåller fler och mindre lägenheter istället för färre och större – även om den totala arean är densamma.

Snittkostnaden för en parkeringsplats i garage är cirka 250 000 kronor.

Men att bygga ytterligare en parkeringsplats kan kräva ytterligare ett parkeringsdäck, ramper, schaktningar och så vidare. På så vis kan byggkostnaderna för huset komma att öka drastiskt med antalet parkeringsplatser.

Detta leder både till att det byggs färre små lägenheter och till att de som faktiskt byggs blir oproportionerligt dyra.

Att byggherrarna undviker små lägenheter syns bland annat på att det bara finns 32 ettor bland de 813 lägenheter som redovisas i utställningshandlingarna för Norra Stationsområdet. Samtidigt är 58 procent av alla hushåll i Stockholm enpersonshushåll. Bland dessa är andelen utan bil mer än dubbelt så stor som den för tvåpersonshushåll. I större hushåll än så är det ännu ovanligare att man saknar bil. Därför är det orimligt att man ska behöva bygga lika många parkeringsplatser till en liten lägenhet, som ju oftare innehas av bara en person, som till en stor.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

68

Motion D34

Brommaplanseländet Ängby Socialdemokratiska Förening

Redan i början på 2005 skrev Ängby socialdemokratiska förening en motion till representantskap om den orimliga situationen vid och kring Brommaplansrondellen. Motionen besvarades av styrelsen och överlämnades till fullmäktigegruppen. Sedan – ingenting. 2009 lade Teres Lindberg en motion i fullmäktige om Brommaplanseländet. Besvarades – sedan ingenting.

Den 21 november 2007 arrangerade Ängby socialdemokratiska förening på uppdrag från områdesorganisationen ett opinionsmöte för att uppmärksamma politiker och planerare på att det är dags att finna lösningar på trafiksituationen i och kring Brommaplansrondellen. Mötet antog ett uttalande som skickades till samtliga berörda politiker i Stockholm. Sedan – ingenting.

Det vanliga svaret att inte göra något är att Förbifart Stockholm snart ­kommer.

Rondellen med anslutande vägar är en propp i trafiken stora delar av dygnet och för stora delar av västra Stockholm. Mängder av fordon blir stående på tomgång eller krypkör vilket naturligtvis inte är bra för någon allra minst för miljön i närområdet. För gångtrafikanter och cyklister blir passagen av rondellen riskfylld.

Brommaplansrondellen härrör från en tid då trafiken var betydligt mindre än vad den är idag och ger ingen effektiv trafiklösning för boende i Bromma, Vällingby, Hässelby och Ekerö. Antalet invånare i områdena kommer att öka vilket bidrar till en ökande trafik. Även kollektivtrafiken drabbas av svårigheterna att komma förbi rondellen. Busstrafiken till och från Brommaplan är idag mycket omfattande.

I diskussionen om att finna lösningar för Brommaplan har ofta hänvisats till att trafiksituationen förbättras i och med att Förbifart Stockholm blir klar. Frågan är dock när? Intill den dag förbifarten öppnar – om 10 till 15 år om den någonsin byggs - kommer problemen att kvarstå och förvärras.

Situationen är så allvarlig att den pockar på en lösning redan nu men det gäller inte enbart trafiken vid Brommaplan. En lösning för Brommaplan innebär att även korsningarna i Abrahamsberg och Stora Mossen måste åtgärdas.

Kollektivtrafiken måste lösas på ett bättre sätt. T-stationen vid Brommaplan är hårt belastad mycket beroende på att den har endast en upp- och nedgång. I rusningstrafik passerar stora mängder resenärer stationen. En framtida lösning kan vara en terminal med direkt kontakt mellan bussar och T-bana.

69

Men hänvisning till ovanstående föreslår vi årsmötet att u ppdra till styrelsen att omedelbart inleda ett arbete för att lösa trafiksituationen utmed sträckan Drottningsholmsvägen-Bergslagsvägen.

Motionen antagen av Ängby socialdemokratiska förening på styrelsemöte den 8 november 2011.

Utlåtande över motion D34 Styrelsen instämmer med motionären angående problem kring Brommaplansrondellen. Även kommunfullmäktigegruppens agerande talar för att motionen ligger helt i linje med motionären. Problemet är dock att vi inte har politisk majoritet och de borgerliga verkar inte bry sig nämnvärt i frågan.

Det ligger utanför styrelsen roll att lösa detta problem och i kommunfullmäktige har vi utan framgång försökt att finna lösning på frågan.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

70

Motion D35

Reglerbara hastigheter Ulf Holmlund

På vissa vägsträckor förekommer eljest att hastigheten regleras beroende på hur god framkomligheten är. Vid vägbyggen är den sällan perfekt.

Vägbyggen sänker hastigheten på vara vägar och ökar samtidigt frustration hos trafikanterna. Felaktig hastighetsbegränsning kostar massor av tid.

Samtidigt så dör varje år vägarbetare då de blir påkörda. Deras säkerhet är i fara. Motoristerna ignorerar ibland att de måste sakta in, eftersom de bedömer att en högre hastighet är möjlig.

En rimlig lösning på detta vore att införa reglerbara hastighetsbegränsningar, som inte i lika stor utsträckning begränsar hastigheten när det inte är påkallat. Detta skulle göra att motoristerna i mindre utsträckning chansade, eftersom de visste att hastighetsbegränsningen inte var opåkallad. Det skulle även göra att högre hastighet skulle kunna hållas, när inga arbeten var i färd.

Därför yrkas: 1. att motionen bifalles 2. att reglerbara hastigheter vid vägbyggen och dylikt blir standardlösning.

3. att motionen sänds vidare till riksdagsgruppen.

Ulf Holmlund Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2011-10-25 beslutade att avslå motionen och skicka den till Stockholms partidistrikts representantskap som enskild

Utlåtande över motion D35 ”Vägarbetare har inte bilbälte. Sänk farten.” Det är ett av budskapen som fackförbundet Seko trummade ut på stortavlor vid större vägar runt om i landet i somras.

Bakgrunden till kampanjen var en undersökning, som fackförbundet SEKO låtit göra bland Vägarbetarna, som visade att sju av tio vägarbetare oroar sig för att arbeta på vägen på grund av säkerhetsriskerna. Hela 88 procent anser också att trafikanterna struntar i att ta hänsyn till dem som arbetar vid vägen. Båda resultaten är en försämring jämfört med en liknande undersökning för två år sedan.

Nästan fyra av tio arbetare, eller 37 procent, uppger också att de under det senaste året har varit med om en incident på arbetsplasten som är relaterad till trafiken.

71

Det finns flera sätt för att öka säkerheten och stävja fortkörningen vid vägbyggen.

Exempelvis kan trafiken avledas från vägarbetsplatser vid större vägar i högre utsträckning. Det allvarligaste problemet är dock trafikanternas bristande hänsyn. Styrelsen instämmer med motionären till viss del. Reglerbara hastigheter skulle kunna vara en av flera åtgärder för att öka trafiksäkerheten och höja respekten och öka hänsynen för landets vägarbetare.

Detta bör dock kombineras med fler åtgärder såsom en ökad användning av fartkameror och ökad trafikövervakning.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

72

Motion D36

Trafiken på Vultejusvägen förbi Norra Ängby skola i Bromma Ängby Socialdemokratiska Förening

Ett återkommande diskussionsämne är trafiken utanför våra skolor. Man försöker på olika sätt begränsa trafiken, till exempel att dra ned hastigheten till 30 km/tim eller vidta rent fysiska begränsningar av olika slag något som NTF förespråkar Norra Ängby skola ligger vid Vultejusvägen mellan Beckombergavägen och Spångavägen. Hasigheten är begränsad till 30 km/tim men trots begränsningen blir trafiken varje vardagsmorgon tät och hetsig. Det är huvudsakligen föräldrar, de flesta på väg till sina arbeten, som släpper av sina barn vid skolan men också genomfartstrafik för att slippa köer på Bällstavägen. Det uppstår bilköer utanför skolan och barn springer mellan bilarna. Det är en stor risk att något barn kommer att bli skadat.

Vi föreslår att r epresentantskapet beslutar sända motionen till fullmäktigegruppen med uppdrag att snarast göra något åt trafiksituationen vid Norra Ängby skola.

Birgit Stenberg Motionen antagen av Ängby socialdemokratiska förening på styrelsemöte den 8 november 2011.

73

Utlåtande över motion D36 Motionären tar upp den viktiga frågan kring trafiksäkerheten vid Norra Ängby skola. Precis som motionären skriver så är det huvudsakligen föräldrar som lämnar och hämtar barn som skapar den otrygga situationen.

När de gäller trafiksäkerheten på Vultejusvägen så finns såväl farthinder som hastighetsbegränsningar. Här handlar det snarare om bristande respekt mellan bilister och barn. Detta är ett problem som är återkommande vid många av stadens skolor. Vi socialdemokrater anser att barn och föräldrar alltid ska vara säkra på att skolvägen är trygg. Därför måste ytterligare åtgärder vidtas, exempelvis ökad trafikövervakning i kombination med en särskild trafiksäkerhetskampanj mot målgruppen föräldrar.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motionen besvarad 2. a tt Socialdemokraterna i Stockholm tar initiativ för att förbättra trafiksituationen vid stadens skolor 3. att motion jämte utlåtande sänds till kommunfullmäktigegruppen

Beslut:

74

Motion D37

Bort med Stockholms bilköer – trängselskatt på Essingeleden Reimersholme Socialdemokratiska Förening Kärrtorps Socialdemokratiska Förening

Trafikinfarkten i Stockholmsregionen är en realitet. Bilköerna växer som en konsekvens av ökad befolkning, vägbyggen och mycket annat. I en rapport till regeringen - ”Stockholm – full fart framåt” - förutspår länsstyrelsen dramatiska ökningar av trängselproblemen i både vägnätet och kollektivtrafiken De vägbyggen som pågår kan på sikt bidra till att dämpa problemen, men är helt otillräckliga för att motverka utvecklingen mot allt värre bilköer.

Och ny infrastruktur gör självfallet ingen nytta förrän den är byggd och öppnad, och dit är det ofta lång tid.

Den enskilda åtgärd som betytt mest för att förbättra framkomligheten i Stockholms vägnät är införandet av trängselskatt 2006. Trots att systemet inte anpassats efter trafikutvecklingen innebär det fortfarande stora vinster för alla som rör sig i Stockholms vägnät, speciellt för yrkestrafiken och bussresenärerna.

En avgörande brist med systemet som blir allt mera tydlig är dock att avgiften i innerstaden ”trycker ut” trafik på Essingeleden, som nu är igenkorkad allt längre delar av dagen. Att leden undantogs motiverades med att bilister ska kunna passera avgiftsfritt förbi Stockholm. Vi ifrågasätter om bilisterna verkligen föredrar de nuvarande växande köerna med lång, oförutsägbara restider framför den mindre avgift på i rusningstid kanske 10 eller 15 kronor som skulle krävas för att radikalt minska köerna.

Den avgiftsfria Essingeleden kostar regionens, dess invånare och företag många miljoner i form av ökade kostnader för företagen, minskad regional tillväxt och långa dagar och mycket irritation för befolkningen. Med ökade intäkter från Essingeleden skulle det vara möjligt att tidigarelägga kollektivtrafiksatsningar som dels skulle kunna svälja en del av de trafikanter som avstår från att köra, dels ytterligare förbättra tillgängligheten för nuvarande kollektivresenärer.

En avgift på Essingeleden skulle sannolikt i någon mån öka trafiken genom innerstaden. I samband med den nya avgiften bör därför hela den nuvarande avgiftsstrukturen ses över.

75

Mot denna bakgrund föreslår vi att Stockholm stads socialdemokratiska partidistrikt kräver 1. a tt en mindre trängselskatt (10-15 kr) under rusningstid snarast införs på Essingeleden.

2. a tt det övriga avgiftssystemet samtidigt ses över för att förhindra en ökad trafik genom innerstaden 3. att de ökade intäkterna används för att förstärka kollektivtrafiken.

Reimersholmes (S)-förening Motionen behandlad och antagen vid Kärrtorps s-förenings medlemsmöte tisdagen den 22 november.

76

Motion D38

Trängselskatt under lokal kontroll Reimersholme Socialdemokratiska Förening

Trängselskattens införande 2006 betydde stora förbättringar av framkomligheten i vägnätet i Stockholm, främst i innerstaden. Sedan 2006 har befolkningen och trafiken i regionen ökat betydligt. Inflationen och ökade realinkomster har gröpt ur styreffekten av avgiften. För att trängselskatten långsiktigt ska fungera effektivt måste den anpassas efter trafikutvecklingen och bli en del av den regionala trafikplaneringen precis som SL-trafiken och förvaltning och byggande av infrastruktur. Om trängselskatten hade justerats i samband med de mycket omfattande ombyggnadsarbeten som just nu pågår skulle de dramatiskt ökade bilköer som uppstått ha kunnat förhindras.

Alliansregeringen är tyvärr på väg att förvandla trängselskatten från ett styrmedel för bättre framkomlighet till en ny skatt på bilismen där avgiftsnivån ska styras inte av kösituationen utan av inflation och intäktsbehov.

Strävan är inte längre att minimera bilköerna och underlätta för yrkestrafik och bussar utan att uppfylla fastlagda intäktsmål.

Tyvärr är det med nuvarande lagstiftning svårt att utveckla trängselskatten till ett effektivt redskap i trafikplaneringen, t ex samordna avgiftssystemet med kollektivtrafiken eller förändringar av infrastrukturen. Huvudproblemet är att endast riksdagen kan besluta om ändringar i trängselskattelagen. Beslut om ändringar är därför mycket omständliga. En ytterligare faktor som försvårar en rationell hantering är att intäkterna helt ligger under riksdagens kontroll, dvs inte hos dem som direkt ansvarar för att Stockholmstrafiken fungerar.

Konstruktionen beror på regeringsformens (RF) utformning när skatten infördes 2002-2006. RF tillät då inte riksdagen att överlåta ansvaret för trängselskatten på kommuner och landsting. För att införa trängselskatt krävdes en nationell lagstiftning där pengarna hanteras som andra statliga skatter.

Sedan 1 januari 2011 är regeringsformen ändrad. Numera kan riksdagen via lag låta kommun, landsting eller region besluta om trängselskatter.

Hur en sådan lag skulle kunna se ut utreds just nu av en statlig kommitté (direktiv http://www.sou.gov.se/kommittedirektiv/2011/dir2011_47.pdf ). Ett slutbetänkande ska presenteras senast 30 september 2012.

För att trängselskatten ska kunna utnyttjas optimalt är det viktigt att beslut om trängselskatt kan samordnas med annan trafikplanering, inte minst kollektivtrafiken. Skattenivå och placering av avgiftsstationer bör löpande kunna justeras efter hand som trafiken utvecklas. Tillfälliga höjningar ska kunna beslutas i samband med t ex större infrastrukturbyggen för att på så sätt motverka köproblem. För att detta ska kunna fungera krävs dock att beslut om trängselskatten liksom användningen av skatteintäkterna hamnar hos de lokala och regionala beslutfattarna så att beslutsvägarna blir korta och snabba och intäkterna kan användas lokalt. Den sittande utredningen bör leda fram till en ny lagstiftning som möjliggör detta.

77

På grund av de finansiella kopplingar mellan trängselskattesystemet i Stockholm och finansieringen av ett antal större vägbyggen i regionen (främst Förbifart Stockholm) som alliansen genomdrivit, krävs i samband med en överföring av kontrollen över trängselskatten även en förnyad uppgörelse om finansieringen av de aktuella vägprojekten.

Inför slutrapportering av utredningen om trängselskatt och den efterföljande politiska hanteringen bör partidistriktet som sin uppfattning uttala 1. a tt ansvaret för trängselskatten bör läggas på lokal nivå - rimligen på den regionala nivå som ansvarar för kollektivtrafik och regional trafikplanering, i Stockholms län landstinget 2. a tt utgångspunkten för lagstiftningen bör vara att trängselskatt ska kunna tas ut om kommunen/landstinget kan visa att trängsel krävs för att lösa trängselproblem, minska miljöbelastningen eller förbättra trafiksäkerheten och utformas på sådant sätt att dessa problem begränsas 3. a tt den som beslutar och ansvarar för trängselskatten ska kunna använda intäkterna på samma sätt som andra skatteinkomster (eller intäkter från parkeringsavgifter), d v s utan öronmärkning.

Reimersholmes (S)-förening

78

Motion D39

Avskaffa trängselskatt för boende inom tullarna och yrkestrafik Grekiska Socialdemokratiska småföretagareförening

Att vi inte skulle ha trängselskatten var ett av våra viktigaste vallöften år 2002, sveket mot vårt löfte speglades på missnöjet av våra väljare. Med facit i handen, nästa 10 år senare, så vet vi att det inte har hjälpt så mycket som man trodde. Nu är trängselskatt här för att stanna men vi bör reglera vilka medborgare den ska vara riktad mot.

Yrkestrafiken samt medborgare boende inom tullarna bör inte behöva betala trängselskatt.

Socialdemokraterna bör alltid sträva efter att underlätta för våra företagare, när en yrkeschaufför passerar tullarna görs det inte för att det är bekvämt utan för att de ska leverera varor till sina kunder, kunder som bli tvungna att betala något mer för att transportkostnaderna blir dyrare. Färdtjänster som transporterar människor som i behov av dessa tjänster o s v.

De boende utanför tullarna har ett val om de ska ta bilen, passera genom stan och betala tullarna eller om de ska ta sig till någon av de kommunala finansierade gratisparkeringarna. De som bor i stan har inte samma val, det finns fortfarande många medborgare som bor inom stan som inte har stora inkomster. Pensionärer, hyresgäster o s v. De kan bli tvungna att flytta på grund av dessa trängselskatter med resultat att vi aktivt jagar iväg alla låginkomsttagare som bor i stan då denna skatt belastar dem mycket mer än låginkomsttagare boende utanför stan.

Med anledning av ovanstående yrkar vi: att avskaffar trängselskatten för yrkestrafik och boende inom tullarna

Motionen är behandlad och antagen av Grekiska Socialdemokratiska småföretagareföreningen vid medlemsmötet den 20 november 2011

79

Utlåtande över motion D37, D38 och D39 Det tre motionerna tar upp frågor som rör trängselskatt i Stockholm.

Styrelsen anser att det är stora och viktiga frågor. Framförallt behövs en ny syn på infrastrukturen i Stockholm. Det handlar om att möta kommande decenniers krav på transporter och resor. Det handlar om att utforma ett transortsystem som förenar kraven på god miljö med fortsatt ekonomisk tillväxt. Utgångspunkten för ett sådant resonemang är att Stockholm kommer att fortsätta att växa (f n ca 20 000 invånare per år) samtidigt som det är av stor vikt att slå vakt om viktiga naturmiljöer och kulturmiljöer.

Under de senaste 30–40 åren har det varit en ständig debatt om trafiken i Stockholm. Debatten har tidvis varit både hård och intensiv, partier som har haft en uppfattning ena mandatperioden kan helt plötsligt ha ändrat uppfattning till nästa mandatperiod. Utgångspunkten för alla dessa diskussioner är hur det allt mer växande antalet stockholmare ska kunna ta sig till och från arbetet, bostaden och fritidsaktiviteterna. Men också hur gods som ska till och i något fall från regionen ska kunna fraktas på ett bra sätt. Dessutom så är det inte helt oviktigt hur den trafik som passerar Stockholm men som inte har mål eller start i huvudstaden ska kunna passera utan att för det behöva köra igenom Stockholm.

Invändningarna mot att bygga ut transportsystemet är att det skulle inkräkta på olika miljöer på ett varaktigt sätt, allt ifrån värdefulla kulturmiljöer till viktiga eller mindre viktiga naturmiljöer. Trots detta är nog alla överens om att för att Stockholm ska kunna växa så måste transportsystemet byggas ut.

Ingenstans i Europa är andelen som åker kollektivt så stort som i Stockholmsregionen. Andelen minskar för närvarande men är ändå jämfört med andra europeiska storstäder och huvudstäder väldigt högt. Vi måste vända denna utveckling, och se till att återigen öka andelen som väljer kollektivtrafiken för sitt resande. Strukturen finns för att detta ska lyckas men det behövs viktiga investeringar för att utveckla kollektivtrafiksystemet fullt ut.

Intäkter från trängselskatten skulle kunna lösa en del av finansieringsproblem för att tillse att kollektivtrafiken är ett attraktivt alternativ till bilen.

Under mandatperioden 2002–2006 infördes trängselskatter i Stockholms innerstad. Det innebar att bilisterna fick betala en avgift (skatt) vid passage in och ut ur innerstaden. Innan trängselskatten infördes i Stockholm var det stor diskussion i såväl Stockholms stad som i angränsande kommuner. Det ansågs som ett stort ingrepp i bilisternas frihet att behöva betala trängselskatt och inte minst att detta skulle drabba bilister med låg inkomst. I samband med riksdagsvalet 2006 hölls folkomröstningar i Stockholms stad och även i ett antal andra kommuner runt om i Storstockholm. Resultatet av denna folkomröstning var att Stockholms stad bifölls en fortsättning av trängselskatteförsöket medan man i andra kommuner avslog detta förslag. De som var emot förslaget var främst de borgerliga partierna. Trots att de borgerliga partierna gjorde ett minst sagt starkt val i nästan hela Stockholmsregionen 2006 så avskaffades inte trängselskatterna utan tvärtom så permanentades försöket.

80

Resultatet av trängselskatteförsöket var att trafiken minskade med som mest 22 % i innerstaden. Detta har dock, trots trängselskatter, tagits igen med råge. Det är därför dags att gå vidare med nästa steg när det gäller att göra det mer lönsamt att åka kollektivt och mindre lönsamt att åka bil. Vi vill därför att man överväger att höja avgifterna i den värsta rusningstiden samt att man också ser över möjligheten att införa trängselskatter/miljöstyrandeavgifter på Essingeleden. Detta för att man ska kunna välja andra tider att åka bil. Vi är dock inte säkra på att nivåerna ska vara just de som förslås i motion D37 utan nya avgifter bör tas fram i ett sammanhang.

Vid införandet av trängselskatter var en av de bärande idéerna att de medel som inflöt skulle tillfalla regionen i form av nya investeringar och underhåll av infrastrukturen. Detta har hela tiden varit svårt att hantera.

De första tankarna kring trängselskatter var inte ”skatter” utan avgifter.

Men då en kommun eller region av legala skäl inte hade rätt att ta ut annan skatt än inkomstskatt av medborgarna så blev det en statlig trängselskatt. Detta är både krångligt och besvärligt och leder varje gång en avgift ska ändras till att det krävs en ny lag, vilket i sig är komplicerat, men framförallt gör det trängselskattesystemet väldigt trögrörligt.

Styrelsen instämmer med motionären i motion D38 om att det vore bättre att kommuner och regioner hade lokal bestämmanderätt över nivåer, gränser m.m. vad gäller trängselskatter. Detta skulle innebära att såväl intäkter som kostnader och överskott automatiskt tillföll kommunen eller regionen. Styrelsen är dock tveksam till om intäkterna ska kunna användas på samma sätt som andra skatteinkomster. Inte för att vi misstror framtida socialdemokratiska majoriteter utan snarare av erfarenhet av nuvarande borgerliga. Vi tror att det är viktigt att understryka att intäkterna ska gå till både vägar och kollektivtrafik.

Motionären i motion D39 vill att trängselskatten för yrkestrafik och boende inom tullarna avskaffas. Motivet skulle vara att boende i innerstaden inte kan välja bort att ta bilen i samma utsträckning som boende i ytterstaden.

Styrelsen menar att att det är en fråga om resmål det blir närmast fånigt att göra den typen av jämförelser. Som alltid så slår avgifter av olika slag hårdast mot de med sämst ekonomi. Styrelsen menar dock att vi alla har att vinna på mindre biltrafik i Stockholms innerstad därför ska trängselskatten också gälla för alla.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå första att-satsen i motion D37 2. att bifalla andra att-satsen i motion D37 3. att bifalla tredje att-satsen i motion D37 4. att bifalla första att-satsen i motion D38 5. att avslå andra att-satsen i motion D38 6. att avslå tredje att-satsen i motion D38

81

7. att avslå första att-satsen i motion D39 8. a tt utgångspunkten i lagstiftningen bör vara att trängselskatt/avgifter ska kunna tas ut om kommunen/landstinget/regionen kan visa att särskilda avgifter krävs för att lösa trängselproblem, minska miljöbelastningen eller förbättra trafiksäkerheten och utformas på ett sådant sätt att dessa problem begränsas.

9. a tt avgiftsnivåerna ses över och höjs för att mer kunna styra trafiken samt att i samband med detta ser över möjligheten att införa trängselskatter/miljöstyrandeavgifter på Essingeleden 10. att i övrigt anse motionerna besvarade

Beslut:

82

Motion D40

Bostäder+pension=sant SSU Kungsholmen

Sverige lider av bostadsbrist. Fler och fler kommuner säger i boverkets enkät om bostadstillgången att de lider av brist, när de får frågan om tillgången på bostäder i deras kommun har indikationen; överskott, balans eller brist. I Stockholm har bostadsbristen länge varit påtaglig, här är bristen akut. Men frågan är inte längre bara en storstadsfråga.

Samtidigt har vi ett pensionssystem som idag gör att vi kommer få lägre pensioner än tidigare generationer. Gissningsvis kommer vi få 50 procent av vår slutlön om vi inte har någon pensionsavsättning i kollektivavtalet där vi arbetar och/eller en egen insättning i form av privat pensionssparande.

Vi står alltså med två problem där politik behövs för att lösa dem. Det borgerliga svaret ”marknaden” har visat sig helt ovillig att bygga bostäder i den omfattning som behövs. När det gäller pensionerna är marknaden enbart en lösning för dem som har råd att avsätta ett eget pensionskapital, och kanske inte ens åt dem.

Vi tror på politisk lösning för båda dessa frågor. Vi tror också på en politisk lösning för dem båda. Den börjar, möjligen något oväntat, med arbetsgivaravgiften.

Innan vi går vidare med motionens mål vill vi göra en kort resumé av arbetsgivaravgiften.

Arbetsgivareavgiften är i skrivande stund i nivån 31,42 procent, och av detta går exempelvis 10,21 procent till ålderpension och 2,60 procent till föräldraförsäkringen, enligt uppgift från finansdepartementet. Arbetsgivaravgiften sänktes 2009 med en procentenhet , och enligt finansdepartementets egna beräkningar skulle motsvarande höjning idag av arbetsgivaravgiften med en procentenhet öka statens intäkter med 10,59 miljarder kronor.

Vad har då detta med bostadsbyggande att göra? Enligt SCB ligger kostnaden för produktion av bostäder på 30 067kr/kvm för riket som helhet.

Stockholm ligger lite högre med 31 826kr/kvm och riket i övrigt ligger lägre med summan 26 178kr/kvm. (Siffror från 2009).

Så hur kan vi då utnyttja denna information? Nu blir detta väldigt enkelt räknat och vi som motionärer är mycket medvetna om att dikten alltid överträffar verkligheten. Men om vi gör en generalisering så kan vi säga att en intäktsökning hos staten med 10 590 000 000kr delat på 30 067kr = 352 213,3901 kvm.

Men alla dessa kvadrat går inte till bostäder. Kostnaden per bostad brutto uppgick 2009 (för riket som helhet) till 2 211 800kr. Till detta tillkommer en del andra kostnader för andra utrymmen så som tvättstugor, trappuppgångar och lokaler. Men om vi tar kostnaden enbart för lägenheter så

83

räcker pengarna till 4787 stycken. Detta är som ni märker en uppskattad beräkning, men visar ändå på den potential som finns.

Pensionerna då?

En produktion av bostäder skulle i det långa loppet ge avkastning. Dels i form av ränta på utlånade pengar, men om pensionsmyndigheten själv bestämmer sig för att bygga bostäder ger det också en direkt intäkt i form av avkastning i bolagen. Således kommer våra pensionspengar tillbaka med en viss avkastning. Så fungerar det redan idag, men idag kan våra pensionsbolag sätta pengarna i andra mer riskfyllda projekt så som olja, vapen eller varför inte bara den mindre kontroversiella IT-sektorn eller stålindustrin.

Vi säger inte att den motion ni nu har er i hand löser alla problem. Vi är också medvetna om att beräkningarna är schablonartade och inte alltid bygger på fullt jämförbara siffror.

Men vi tror trots detta att motionen visar hur två problem kan lösas med en reform och att frågan måste snabbutredas vidare. Kanske så att den kan den bli en valvinnade fråga 2014.

Vi yrkar därför 1. a tt vi snabbt utreder hur en höjning av arbetsgivareavgiften genom öronmärkning av pengar till bostäder både kan säkra bostadsbestånd och högre pensioner 2. att Stockholms arbetarekommun tar motionen som sin egen 3. a tt Stockholms arbetarekommun tillsänder motionen till det socialdemokratiska partiets kongress

Robert Johansson Motionen antagen av SSU Kungsholmen 2011-11-30

Utlåtande över motion D40 Motionären tar upp den viktiga och angelägna frågan om bostadsbrist och den minst lika viktiga frågan om brister i ett framtida pensionssystem.

Motionären föreslår en lösningsmodell baserad på en höjning av arbetsgivareavgiften som används till att investera i bostäder.

När det gäller arbetsgivaravgiften så är det visserligen arbetsgivaren som betalar in själva avgiften men i själva verket är det löntagarnas pengar som man avstått i löneförhandlingar för att finansiera den allmänna sjuk- och föräldraförsäkringen samt ålderspensioner.

Ska man fördjupa resonemanget något så består arbetsgivaravgiften av två delar. Dels den avgift som man kommit överens om mellan arbetsgivarorganisationen och arbetstagarorganisationen och dels den del som politikerna beslutar om.

84

Arbetsgivaravgifterna består av en mindre del som är rena skatter och en större del som är till för försäkringar som pensionsförsäkringen, sjukförsäkringen och andra gemensamma försäkringar som vi vill ha i samhället.

Vi socialdemokrater anser att arbetsgivaravgifter är ett bra sätt att finansiera offentliga försäkringar och viss offentlig verksamhet. När arbetsgivaravgifterna förändras så beaktas det också av parterna när de beräknar löneutrymme inför kommande avtalsrörelse och lägger in detta som en faktor som påverkar vilka lönekrav fackförbunden kan ställa i en kommande avtalsrörelse.

Det svenska pensionssystemet består av tre huvuddelar, den statliga allmänna pensionen, tjänstepensionen och den frivilliga pensionen.

Frivilligt, privat pensionssparande

Tjänstepension

Allmän pension Inkomstpension och premiepension (Den som haft låg eller ingen inkomst får garantipension)

Pensionssystemet kan liknas vid en pyramid där den allmänna pensionen utgör basen, därefter tjänstepensionen och överst det frivilliga privata pensionssparandet.

Allmän pension Den allmänna pensionen består av inkomstpension, premiepension och garantipension. Inkomstpension och premiepension är helt fristående från statsbudgeten och finansieras genom att arbetsgivaren varje månad betalar in 18,5 procent av den anställdes pensionsgrundande inkomst.

16,5 procentenheter går till inkomstpensionen och 2,5 procentenheter till premiepensionen. Pensionen administreras av Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten.

Inkomstpension: Inkomstpensionssystemet är ett avgiftsdefinierat pensionssystem vilket innebär att inbetalda avgifter och förräntningen på dessa bestämmer den framtida pensionen. Inkomstpensionssystemet är också ett fördelningssystem. Det betyder att inbetalda pensionsavgifter i huvudsak används till samma års pensionsutbetalningar.

Premiepension är den delen av den allmänna pensionen som man själv kan påverka genom val av placering. Görs inget aktivt val förvaltas pensionskapitalet av Sjunde AP-fonden. Hur stor pension blir beror på inbetalda avgifter och avkastningen på de fonder man valt att placera i.

Garantipensionen är ett grundskydd för de personer som är berättigade

85

till pension men som ej haft en tillräckligt hög inkomst. Garantipensionen finansieras över statsbudgeten och är därmed helt fristående från inkomstoch premiepensionssystemet.

Tjänstepension Tjänstepension är den pension som den anställde har via sin arbetsgivare, som en del av lönen. Den benämns ibland som avtalspension. Vanligtvis tilldelas tjänstepension enligt kollektivavtalet på arbetsplatsen och kan i de fall kollektivavtal inte finns ändå finnas via arbetsgivaren. En förmånsbestämd tjänstepension ger en i förväg bestämd slutpension. Vid avgiftsbestämd tjänstepension är avgiften som betalas in förutbestämd men ej hur stor den slutliga pensionen verkligen blir.

Frivillig pension Frivillig pension är ett privat pensionssparande som tecknas frivilligt och är utöver pensionen från stat och eventuell arbetsgivare. Utbuden av fonder är stort, så pensionsutfallet blir beroende av när, var och hur sparandet sker, och givetvis av hur mycket som inbetalas samt när pensionsutbetalningen slutligen ska ske.

AP-fonderna förvaltar Sveriges pensionskapital med uppdraget att skapa bästa möjliga avkastning över tiden åt svenska pensionärer och därmed bidra till pensionssystemets stabilitet.

Redan idag placerar AP fonderna bland annat pengar i fastigheter och bostäder. Det gäller också AMF som är ett av Sveriges ledande pensionsbolag och ägs gemensamt av LO och Svenskt näringsliv. AMF förvaltar tjänstepensioner.

Nu när aktiemarknaden går knackigt så kan vi räkna med ytterligare fastighetsplaceringar i framtiden. Frågan om hur vi i fortsättningen kan styra AP-fondernas placeringar för att lösa bostadsbristen är i allra högsta grad aktuell och den frågan ser vi gärna som en kommande motion till partikongressen.

Dock måste motionären återkomma då kongressmotioner inte behandlas vid årsmötet utan vid ett senare möte.

Styrelsen säger också bestämt nej till att på politisk grund driva en höjning av arbetsgivaravgifterna.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

86

Motion D41

Ge Harad Edelstam en offentlig plats SSU Kungsholmen

Harald Edelstam var en svensk diplomat och ambassadör. Han föddes in i en adlig familj och utbildade sig till jur.kand samt vid militärhögskolan i Karlberg. Det låter kanske inte som den bästa miljön för en person som senare skulle komma att arbeta mot nazism och uttala stöd för demokratin, men fördomar ska man inte ha. Precis som den i Sverige mycket mer kände Raoul Wallenberg skulle Harald Edelstam komma att utföra stordåd för frihet och solidaritet.

Hans karriär började egentligen i Berlin. Men det var under andra världskriget i Norge som den del av hans historia vi vill lyfta började. Edelstam arbetade som diplomat i Norge 1942-1944, men det var inte enbart vanligt diplomatarbete. Under namnet ”Svarta nejlikan” var han en länk mellan tyskarna och motståndsrörelsen Hjemmefronten. Han gjorde också betydligt mer avancerade saker så som att hjälpa till att smuggla ut motståndsmän och judar ut ur Norge.

1944 bestraffades han för sina metoder av UD och skickades hem till Sverige där han fick sitta på departementets vind och kontrollera reseräkningar i ett antal år. Kanske var det att han faktiskt valde demokratins sida som senare gjorde att fick avancera igen. Efter många år i bland annat Danmark, Wien och Djakarta blev Edelstam 1972 utsedd till ambassadör i Chile.

Edelstam, som öppet uttryckte sitt stöd med Salvador Allende, insåg antagligen i samband med kuppen att Chile 1973 och Norge på 1940-talet var två sidor av samma mynt - fascismen. Edelstam upplät fri lejd och politisk asyl åt flera hundra chilenare som kom till ambassaden och räddade därigenom deras liv. Dessutom gjorde han flera direkta insatser, Bland annat genom att få militären att sluta beskjuta Kubas ambassad som låg strax bredvid den svenska. Därefter deklarerade Edelstam (antagligen i dialog med Olof Palme) att allt som tidigare tillhört den kubanska staten i Chile nu skulle ses som svensk mark och lyckades således rädda det från militärens raider, förstörelse och plundringar.

Dessutom lyckades Edelstam tillsammans med vice konsuln Bengt Odelburg rädda ett 50-tal uruguayaner från att avrättas på det förintelseläger som militären infört på Nationalstadion i Santiago.

Augusto Pinochet och hans militärregim såg direkt hotet som Edelstam utgjorde, och efter en incident mellan svensk ambassadpersonal och militären utvisades Edelstam. Därefter försvann han från vårt medvetande, trots att han hyllats av både mänskliga rättighetskämpar, socialister och exil-chilenare så var han för den stora svenska allmänheten okänd tills filmen (som delvis bygger på fakta) om hans tid i Chile kom upp på vita duken.

87

Nu är det dags att visa att vi inte glömt. Motionärens förhoppning är därför att socialdemokraterna i Stockholm ska se till att ett torg, en plats eller en park uppkallas efter Harald Edelstam och att det där finns en plakett som berättar om hans liv och gärning.

Vi yrkar därför 1. att Stockholms arbetarkommun ska verka i motionens anda 2. a tt motionen ska tillsändas kommunfullmäktigegruppen som ska driva frågan i kommunfullmäktige 3. a tt årsmötet tar ett uttalande i motionens anda där vi lyfter Harald Edelstams gärning och meddelar att vi kommer att driva frågan i stadshuset

Robert Johansson Antagen av SSU Kungsholmens möte 2011-11-30 (All fakta i motionen har sin källa från Harald Edelstamsstiftelsen)

Utlåtande över motion D41 SSU Kungsholmen tar i sin motion upp en persons heroiska insatser.

Harald Edelstam, svensk diplomat och ambassadör, gör insatser som väl är värda att lyfta och beundra. I sin stationering i Norge under andra världskriget gör Edelstam en insats för den norska motståndsrörelsen och smugglar ut judar och motståndsmän ur det ockuperade Norge. Under sin stationering i Chile visar han på samma mod och räddar livet på chilenare genom att bevilja ett hundratal politisk asyl.

Styrelsen delar uppfattningen att dessa insatser är väl värda att hedra.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

88

Motion D42

Öppna Årsta Holmar för folket!

Katarina Västra Socialdemokratiska Förening

Stockholm växer så det knakar. Befolkningen ökar med ett Katrineholm om året eller motsvarande Malmö vart tionde år. I grunden är det oerhört positivt att människor söker sig till vår region. Det skapar nya möjligheter och ny kreativitet. Stockholm 2010 är mer spännande och dynamiskt än bara för några årtionden sedan. Samtidigt skapar befolkningstillväxten problem. Staden och regionen lider av växtvärk. Bostadsbristen är stor och ökande. Infrastrukturen både vad gäller vägar och kollektivtrafik är eftersatt.

I vår växande stad så ökar konflikter mellan olika legitima behov. Folk vill ha bostäder, men folk vill också ha nära till ljus, luft och grönområden.

För oss socialdemokrater är det självklart att stå upp för bostadsslösas och bostadssökandes rätt till boende. Det kommer att handla om att bygga bostäder på redan nyttjad mark men ibland också om att förtäta i befintliga områden.

På södermalm har det byggts mycket de senaste åren. Nu bor 100 000 människor på den 571 hektar stora ön. I framtiden kommer det bo ännu fler människor på Söder, vilket är bra. Samtidigt ökar trycket på de kvarvarande grönområdena.

Bredvid Södermalm, ute i Årstaviken ligger Årsta holmar (Ahlholmen, Bergholmen och Lillholmen). Över den förstnämnda holmen går Årstabron. I samband med renoveringsarbetet av bron så har en transportbro uppförts. Den sistnämnda bron har emellertid inte gjort det möjligt för allmänheten att besöka Ahlholmen. De tiotusentals medborgare som varje dag promenerar längs Årstavikens stränder möts idag av taggtråd, förbudsskyltar och avspärrningar. Bron är stängd! Holmarna är tillgängliga endast för de stockholmare som har båt.

Vi kräver att årsmötet beslutar att bron till Ahlholmen öppnas för allmänheten

Motionen antagen av Katarina Västra Socialdemokratiska förening på föreningsmötet 2011-11-21 Tre medlemmar Anders Göransson, Elsemarie Bjellqvist och Victor Montero reserverade sig mot beslutet.

Utlåtande över motion D42 Arbetarekommunens årsmöte behandlade och biföll vid årsmötet 2008 en motion angående uppöppnandet av Årsta holmar. Då gavs kommunfullmäktigegruppen i uppdrag att ta initiativ så att Alholmen öppnas upp och görs tillgänglig för allmänheten.

89

Den senaste perioden i majoritet (2002-2006) drev vi socialdemokrater att Årsta holmar tillsammans med Årstaskogen skulle bilda naturreservat. De borgerliga har sedan lagt planerna i en skrivbordslåda med motiveringen att det inte finns något hot mot naturen.

Inför valet 2010 drev centerpartisten Per Ankersjö (nu stadsmiljöborgarråd) att Årsta holmar ska bli en playa och nattklubb med möjlighet till uteliv långt in på småtimmarna. Sedan hösten verkar centerpartiet kommit till sans och förespråkar istället liksom vi tidigare gjort ett naturreservat med tillgänglighet för allmänheten. Detta öppnar upp för nya allianser kring frågan om naturreservat och inget hindrar att kommunfullmäktigegruppen lyfter frågan ånyo.

Hur stor tillgänglighet allmänheten ska ha måste dock avvägas med hänsyn taget till natur- och djurliv. Här kan nämnas att på Årsta holmar har påträffats duvhök, ugglor och bäver. Vilket inte är helt vanligt mitt i stan vilket Årsta holmar måste betraktas som. Ett slutligt ställningstagande till ett eventuellt uppöppnande och storleken på denna borde därför åligga kommunfullmäktigegruppen.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla motionen 2. att sända motion jämte utlåtande till kommunfullmäktigegruppen

Beslut:

90

INNEHÅLLSFÖR TECKNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING E01

Ge våra grundorganisationer ökade resurser för ett meningsfullt folkrörelsearbete............................................................................... 3

E02

Förnyelse av kongressombud...................................................................................... 7

E03

Förnyelse av kongressombudsvalet ............................................................................ 8

E04

Förenkla och demokratisera medlemsvalet av partikongressombud .................... 9 Skrivelse till årsmötet gällande VAL AV KONGRESSOMBUD .......................... 9

E05

Ledarval i en ny tid ..................................................................................................... 15

E06

Ta bort taket på kansliavgiften .................................................................................. 18

E07

Avskaffa taket för förtroendevaldas kansliavgift .................................................... 20 Skrivelse till årsmötet gällande REGLER FÖR KANSLIAVGIFT ................... 21

E08

Öka rörligheten i Socialdemokraterna ..................................................................... 24

E09

Inför princip mot långsittande .................................................................................. 26

E10

Återinrätta Folkets Hus .............................................................................................. 28

E11

Större proportionellt inflytande................................................................................ 30

E12

Nomineringar till borgarråd och landstingsråd efter valet ................................... 32

E13

Välj toppnamn till valrörelsen på representantskapet ........................................... 33

E14

Låt representantskapet bestämma ............................................................................ 35

E15

Val av borgarråd och landstingsråd .......................................................................... 36

E16

Ny strategi? .................................................................................................................. 39

E17

Strategi .......................................................................................................................... 40

E18

Valsedlarnas utformning inför kyrkovalet 2013 ..................................................... 43

E19

Valsedlarnas utseende i valet till Svenska kyrkan 2013 ......................................... 44

E20

Namnbyte till Socialdemokraterna ........................................................................... 45

E21

Vår historia - egna berättelser.................................................................................... 46

E22

Nominering av ombud ............................................................................................... 48

E23

Nämndemän ................................................................................................................ 49

E24

Hur bemöter vi Sverigedemokraternas politik? ..................................................... 51

E25

Antirasism .................................................................................................................... 53

E26

Skapa regionalt beslutsorgan för landstingspolitiken ............................................ 54

E27

Förlängd hanteringstid av motioner för representantskapets ombud ................ 56

E28

Säg nej till jippoveckan i Almedalen......................................................................... 58

E29

Förtroendevaldas ersättningar och utsatthet .......................................................... 60

E30

Antikorruption ............................................................................................................ 62

E31

Stadgeändring för hur val av socialdemokratisk partiledare går till i jämställdhetssyfte ...................................................................... 64

E32

Jämställd rekrytering i Socialdemokraterna............................................................. 66

E33

Facklig-politisk samverkan......................................................................................... 67

E34

Jävsregler för valberedningar i Stockholms partidistrikt ....................................... 68

E35

Jäv .................................................................................................................................. 70

E36

Jäv för valberedningar i Stockholms arbetarekommun ......................................... 71 Skrivelse till årsmötet gällande JÄVSREGLER ...................................................... 71

E37

Mailadress med partiets namn .................................................................................. 74

e r e n o i t Mo

12 0 2 e t Ăś Ă…rsm

lm o h k c o t S i a n r e t a r k o m e d l Socia

Motion E01

Ge våra grundorganisationer ökade resurser för ett meningsfullt folkrörelsearbete Afrikanska Socialdemokratiska Föreningen Farsta Socialdemokratiska Förening Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby SAI – Socialdemokratiska Aktiva Invandrare

Socialdemokratin är en folkrörelse som hela tiden måste finnas hos den breda folkmassan. För detta står medlemmen och grundorganisationer i främsta ledet. Den senaste tidens förändringar och utveckling har både förenklat och försvårat kommunikation och villkoren för möten i vårt folkrörelsearbete. Landvinningar inom IT har öppnat nya kanaler för möten och detta är bra både vad det gäller snabbhet och spridning av kommunikationen. Trots detta vet vi att det är i mötet människor emellan som en kommunikation och idéutbyte uppstår och en riktig dialog skapas. Vi kan konstatera att en del villkor för ett sådant möte har kraftigt försämrats och begränsats. Detta gäller möteslokaler, porto, föreläsare mm. Det gör att det offentliga utrymmet för ett meningsfullt folkrörelsearbete har krympt. Det begränsar grundorganisationers möjlighet att arbeta med medlemmar och bedriva de socialdemokratiska idéerna och politiken på lokal nivå.

En av orsakerna till detta är de krympande resurser grundorganisationer har för sitt arbete. Om det arbete grundorganisationer gör är viktigt för socialdemokratin, måste vi våga se över hur vi fördelar resurser inom partiet.

Av en medlemsavgift på 340 kronor är det 80 kr som tillfaller grundorganisationen. Medlemsavgiften fördelas på följande vis; För en förening som Farsta socialdemokratiska föreningen där medlemmen betalar 340 kr går 90 kr till partistyrelsen, 170 kr går till Stockholms partidistrikt och 80 kr till grundorganisationen. Grundorganisationer har möjlighet att höja sin medlemsavgift men vi alla inser att 340 kronor redan är en så hög avgift och möjligheterna att höja den ytterligare är inte realistiska. Det är rimligare att minska på den del som går till partstyrelsen och till partidistriktet och därigenom kunna höja den del som faktiskt tillfaller grundorganisationen. En sådan omfördelning skulle underlätta för många grundorganisationer och skapa större utrymme för folkrörelsearbete ute på geografiska områden.

Situationen ser olika ut i olika grundorganisationer men generellt är många av våra föreningar utsatta och klarar i princip bara hålla ett årsmöte. Det finns de som har byggt upp en rätt stabil ekonomi under åren och klarar sig bra men de är inte så många. De mest utsatta föreningarna är t ex föreningar inom invandrarutskottet som i jämförelse med många andra är relativt nya och som aldrig byggt upp något sparade medel från goda år.

Vi tycker också att medlemmen själv ska få välja i vilken grundorganisation man vill ha sitt huvudmedlemskap. Med dagens system är det så att

3

när man söker medlemskap i broderskap, fackliga föreningar och kvinnodistriktet, flyttas huvudmedlemskapet dit alldeles oavsett om man vill ha sitt huvudmedlemskap i just dessa föreningar och utan att man blir tillfrågad. Det betyder att med dagens system få vissa föreningar en särställning vad det gäller huvudmedlemskap. Vi menar att detta är fel och något odemokratiskt. Det rimliga vore om medlemmen själv ges möjlighet att välja i vilken grundorganisation huvudmedlemskapet ska ligga och det förutsätter att alla grundorganisationer behandlas lika.

Med anledning av ovanstående yrkar vi 1. a tt årsmötet ger Stockholms arbetarekommuns styrelse i uppdrag att se över resursfördelning mellan grundorganisationer och övriga delar av partiet så att minst 120 kr av årsmedlemsavgiften tillfaller grundorganisationen 2. a tt Arbetarekommunen initierar en omorganisation där medlemmen får bestämma var dess huvudmedlemskap ska vara även i relation till sidoorganisationerna.

3. att Stockholms arbetarekommun tar denna motion som sin och utifrån andemening i motionen utarbetar en motion till partikongressen.

Godfrey Etyang Motionen behandlad av Afrikanska socialdemokratiska föreningen den 26 november 2011 och har antagit den som sin egen.

Motionen behandlad och antagen av Farsta socialdemokratiska förening den 27 november 2011 Motionen är behandlad och antagen av Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby den 22 november 2011 SAI (Socialdemokratiska aktiva Invandrare) beslutade vid mötet den 24 november 2011 att anta motionen som sin egen

4

Utlåtande över motion E01 Denna motion berör ett av grundfundamenten för vår demokratiska folkrörelse, nämligen de socialdemokratiska grundorganisationernas förutsättningar att bedriva ett aktivt och framgångsrikt arbete. Fokus ligger här på ekonomin och hur vi inom partiet ska fördela den enskilda medlemmens avgift mellan de olika organisatoriska nivåerna. Motionärerna menar att en högre andel ska tillfalla grundorganisationen, genom att partidistriktet (det vill säga Stockholms arbetarekommun) och partistyrelsen får mindre.

Styrelsen kan till att börja med konstatera att det ser väldigt olika ut när det gäller olika grundorganisationers ekonomi. En del socialdemokratiska föreningar har förhållandevis välfyllda kassor, medan andra vänder på varenda krona. De bakomliggande orsakerna till detta varierar.

God ekonomi kan hänga samman med högt medlemstal, sparsamma kassörer, lokala gåvogivare – men också med att aktivitetsgraden är låg och att det helt enkelt inte finns någon verksamhet som pengarna används till.

Dålig ekonomi kan bero på att man är ny som förening och inte hunnit bygga upp något eget kapital, att styrelsen är dåliga på att använda resurserna effektivt – eller att behoven och efterfrågan på föreningens medverkan i olika sammanhang är så stor att pengarna inte räcker till. Listan med exempel skulle kunna göras lång.

En sak som dock gäller lika för alla grundorganisationer, är att Stockholms arbetarekommun erbjuder samma service och stöd till var och en av dem.

Och klart är även att kraven på ännu mer stöd och service från gemensam till lokal nivå i partiet är stora. Utmaningen är att resurserna samtidigt krymper, till följd dels av att valrörelsen 2010 grävde djupa hål i arbetarekommunens ekonomi, dels av att det dåliga valresultatet minskade vårt årliga mandatstöd från kommun och landsting. 2011 blev därför ett år av personalnedskärningar.

Det läge som Socialdemokraterna befinner sig i gör att alla nivåer behöver hitta nya intäktskällor. Ett sådant arbete vill styrelsen göra tillsammans med grundorganisationerna, men också med den nationella nivån. Säkerligen finns det många partimedlemmar som skulle ha möjlighet och vilja att betala mer till kampfonder och specifika verksamhetssatsningar om man bara kan se resultat. Att ta vara på denna potential vore också att föredra jämfört med att höja medlemsavgiften generellt. Medlemskap i Socialdemokraterna ska inte vara avhängigt människors privatekonomi.

Med de utmaningar som vi har framför oss när det gäller att utveckla Socialdemokraterna som modern folkrörelse och återvinna stockholmarnas förtroende i kommande val, ser styrelsen inte framför sig att det finns något ekonomiskt utrymme att avstå ifrån. Arbetarekommunen ska istället intensifiera sina ansträngningar för att ge grundorganisationerna ännu bättre stöd och service, det vill säga mer valuta för pengarna. Och här handlar det inte bara om praktisk hjälp med kopiering och kallelser, utan minst lika mycket om samordnade satsningar på olika former av organisations- och verksamhetsutveckling, stöd till lokala studier och utåtriktad verksamhet.

5

Beträffande den enskilda medlemmens möjlighet att välja var man ska ha sitt partimedlemskap – stadgarnas benämning på det som motionärerna kallar huvudmedlemskap – är styrelsens åsikt att det självklart ska vara upp till var och en att avgöra. Så är det också i dag, även om motionärerna inte tycks uppfatta det på det viset. Detta får styrelsen och dess expedition därför ta med sig i sitt arbete med att förtydliga informationen om hur vår organisation är uppbyggd och om hur vi som medlemmar själva har möjlighet att forma vårt engagemang och vår tillhörighet inom Stockholms arbetarekommun, som präglas av en rik mångfald av valmöjligheter.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå första att-satsen 2. att anse andra att-satsen besvarad 3. att avslå tredje att-satsen

Beslut:

6

Motion E02

Förnyelse av kongressombud Stockholms allmänna kvinnoklubb

Till den senaste partikongressen valde Stockholms partidistrikt de första tio ombuden med ”kändisar” inom partiet. De har varit med länge och har oftast suttit med som ombud de senaste partikongresserna. Det bäddar inte för förnyelse som vårt parti så starkt behöver för att vinna val.

Det vore t ex befogat att de/den som varit ombud på tre partikongresser i rad, inte skulle kunna väljas den fjärde gången, men få återkomma vid senare kommande kongresser. Allt för att få med nya personer som kongressombud.

Nuvarande system som bygger på att kryssa 20 namn är för många medlemmar bekymmersamt, eftersom de ofta inte har kunskap om de nominerade. Därav kryssar man ofta kändisnamnen.

Detta kan organiseras på olika sätt. Valberedningen kan t.ex. räkna bort de kongressombud som suttit tre kongresser i rad. Eller få fram något annat system, som ger en förnyelse av ombud från Stockholms partidistrikt.

Förslag Att S tockholms partidistrikts representantskap till nästa årsmöte lägger fram ett omarbetat valsystem för kongressombud, för att åstadkomma en större förnyelse av kongressombud från Stockholm.

Carina Fredén

Motionen antagen som klubbens egen vid möte den 29 november 2011.

7

Motion E03

Förnyelse av kongressombudsvalet Sjöstadens Socialdemokratiska Förening

Till den senaste partikongressen valde Stockholms partidistrikt de tio första ombuden med en genomsnittsålder på 62 år. Sex av dessa ombud har sin karriär bakom sig, tre är aktiva på framträdande poster. Totalt hade Stockholms stad 20 ombud med en medelålder på 52 år. Åtta av dessa var över 65 år. Fem var under 40 år.

Stockholm låter sig alltså i betydligt högre grad representeras av sin forntid än sin framtid. Det är utan tvekan en följd av valsystemet som tvingar de röstande att kryssa för tjugo namn, varav de känner ett fåtal. Det vore vettigare om de röstande kunde rösta bara på de nominerade som de själva känner, genom att ange prioritering, t ex som A, B, C etc. Sammanvägning får ske med hjälp av ett poängsystem som ger högst poäng till A-röster, en poäng mindre för B-röster etc.

Det vore också rimligt om den som varit ombud på tre partikongresser i rad inte är valbar till en fjärde. Till den femte kan han eller hon komma igen.

Mitt förslag 1. a tt Stockholms partidistrikts representantskap beslutar förändra valsystemet för kongressombud i enlighet med vad som anförs i motionen 2. a tt begränsa valbarheten som kongressombud i enlighet med vad som anförs i motionen

Carina Fredén Motionen behandlad och antagen av styrelsen för Sjöstadens s-förening den 30 november 2011

8

Motion E04

Förenkla och demokratisera medlemsvalet av partikongressombud Maria-Södra Station Socialdemokratiska Förening HBT(S) Stockholm

I Stockholms arbetarekommun utses partidistriktets ombud till partikongress och extra partikongress av medlemmarna i direkta val. Detta är en god princip.

Valet försvåras dock onödigt av att partimedlemmarna tvingas kryssa exakt det antal ombud som arbetarekommunen har rätt till. Kryssar man färre (eller fler) namn ogiltigförklaras röstsedeln. För de allra flesta partimedlemmar är det en ogörlig uppgift att kryssa i så många namn eftersom man inte känner till kandidaterna eller inte vill kryssa så många. Detta kan vara en bidragande orsak till det låga valdeltagandet. Röstningsförfarandet kan också vara en orsak till att kändisar och heltidspolitiker är de som utses till ombud vid varje kongress.

En bättre ordning vore att partimedlemmarna får kryssa i valfritt antal kryss upp till den maxgräns som utgörs av det antal ombud som partidistriktet ska utse.

Vi föreslår därför att representantskapet beslutar att u ppdra åt styrelsen att göra det möjligt att vid nästa medlemsval av ombud till partikongressen kryssa färre antal kandidater än det maximala antal ombud som Stockholms arbetarkommun ska välja.

Martin Engman Motionen antagen vid Maria Södra stations socialdemokratiska förenings medlemsmöte, Stockholm den 14 november 2011.

Motionen antagen vid Hbt-socialdemokrater Stockholms medlemsmöte, Stockholm den 30 november 2011.

Skrivelse till årsmötet 2012 gällande VAL AV KONGRESSOMBUD Förslag till beslut Styrelsen föreslår årsmötet besluta att Stockholms arbetarekommun ska utgöra en valkrets i valet av ombud till Socialdemokraternas partikongress 2013 att s tyrelsen ges i uppdrag att i samarbete med arbetarekommunens mellannivåer utveckla informationsinsatserna kring kongressombudsvalet och att säkerställa att alla kandidater ges goda möjligheter att presentera sig själva

9

Bakgrund Frågan om hur vi väljer ombud till partikongressen har varit föremål för ett antal motioner på senare år. Perspektiven har varit olika. Till exempel har det framhållits att det kan vara svårt för en del medlemmar att hitta så många kandidater att kryssa som det krävs för att valsedeln ska bli giltig.

Skälet till detta är att vi – glädjande nog ska vi väl inflika – är så många medlemmar i Stockholms arbetarekommun att vi inte alla känner varandra till namn eller åtminstone inte vet tillräckligt mycket om kandidaternas förtjänster för att riktigt kunna ta ställning på egen hand.

Det har också framförts synpunkter på att det nuvarande systemet leder till att Stockholms kongressdelegationer i hög utsträckning består av heltidspolitiker och andra partivänner som kan räknas som så kallade kändisar. Desto färre av ombuden brukar vara unga eller invandrare.

Den senaste motionen om val av kongressombud, behandlad av representantskapet i juni 2011, handlade om en annan aspekt, nämligen lokal representation. Argumentationen och beslutsförslaget från områdesorganisationerna i Bromma, Kungsholmen och Spånga-Tensta samt Mirja Räihä, ordförande i områdesorganisationen Rinkeby-Kista, lydde som följer.

”VAL AV KONGRESSOMBUD Efter redovisningen av resultatet av valet av kongressombud till den extra partikongressen i mars 2011 fann vi att många av de ’de gamla vanliga’ fanns representerade bland de tjugo valda ombuden. Resultatet av valet visade dålig spridning mellan områdena, Bromma blev helt utan ombud.

Sättet att välja ombud visar att det är kända namn som får många röster just av det skälet att de är kända. Kretsar och områden har därmed mindre möjligheter att bli representerade på en kongress.

Vi föreslår därför att antalet ombud fördelas på kretsarna med två ombud var. Resterande ombud fördelas till kretsarna grundat på medlemsantalet.

Den föreslagna modellen skulle ge en större spridning av ombuden med framförallt bidra till kretsvisa valrörelser med nomineringar från grundorganisationerna, samling och utfrågning av nominerade och slutligen kretsvisa valmöten för att utse det antal ombud man tilldelats. Vilken härlig kamp det kan bli!

Vi föreslår att S tockholms Arbetarekommun tillsätter en arbetsgrupp med uppdrag att se över processen för val av kongressombud med hänsynstagande till förslagen i motionen.”

I sitt utlåtande över denna motion anförde styrelsen följande. ”Motionen väcker frågan om inte arbetarekommunen borde inrätta valkretsar i samband med val av ombud till partikongressen. Senast vid årsmötet 2010 behandlades motioner med likartade krav som ansågs vara besvarade mot bakgrund av styrelsens utlåtande.

I det utlåtande som då vann representantskapets gillande så redogjorde

10

styrelsen för hur man hitintills har utrett frågan. Arbetarekommunens styrelse delar uppfattningen att något borde göras för att säkerställa en bättre representation av kongressombud. Styrelsen har prövat och utrett möjligheterna med att göra en förslagslista inför valet, att förbättra medlemsinformationen inför valen samt möjligheten att införa valkretsar. I det utlåtande som behandlades vid årsmötet 2010 så framfördes följande: ’En valkretsindelning för Stockholms arbetarekommun skulle kunna se ut på flera sätt, men några utgångspunkter för en sådan indelning borde vara: • Valkretsar av liknande storlek • En uppdelning som uppfattas som naturlig • Inte vara för små (uppmuntrar till att ”turas om” eller göra upp om vem som nomineras) • Inte vara för stora (Då kommer den genomsnittlige medlemmen bara känna till ett fåtal av dem som kandiderar) • I övrigt leva upp till de förväntningar vi har på vår kongressdelegation om representativitet vad det gäller ålder, kön, föreningstillhörighet, etnisk bakgrund, sexualitet etc.

Medlemskåren i arbetarekommunen kan skäras på flera olika sätt och det finns därmed underlag för flera olika förslag till valkretsar, men de som förfaller mest aktuella skulle vara

Sju valkretsar Innefattar de sex geografiska valkretsarna och en ’extra’ för de som bor utanför kommunen.

Fördelarna är att det blir logiskt mot valorganisationen. Nackdelarna är att den sjunde valkretsen får karaktären av en restkrets. Kretsarna blir också i minsta laget och inte riktigt lika stora.

Tre valkretsar Skulle kunna innefatta medlemmarna i de geografiska partiorganisationerna uppdelade i en syd och en norr, alla övriga i en tredje krets. Fördelarna är att det blir tre lika stora kretsar och att de dessutom blir ’lagom’ stora.

Nackdelarna är att de inte blir naturliga gentemot våra övriga organisationsled i arbetarekommunen.

En valkrets Hela arbetarekommunen utgör en valkrets. Alltså oförändrat system jämfört med tidigare kongressval. Fördelarna med detta system är att det uppfattats som transparent varit lättbegripligt. Det har också lett till ett högt valdeltagande, har flera administrativa fördelar såsom enkelhet i hantering och registrering av röster. Nackdelarna är att medlemmarna tvingas välja många ombud bland många nominerade.

Flera andra alternativa valkretsindelningar är möjliga men bedöms uppvisa fler nackdelar och färre fördelar än ovan nämnda. Exempelvis skulle ett valkretsförslag byggt på områdesföreningarna ge för många valkretsar med för få mandat i varje.’

11

Slutsatser Ett införande av valkretsar i Stockholms arbetarekommun förutsätter en bred acceptans i hela organisationen. Styrelsen som inte ställer sig avvisande till tanken på att valkretsar införs menar dock att ett sådant system måste basera sig på antalet enskilda medlemmar i varje valkrets. Det vore således orimligt att införa ett system med fasta mandat som de facto skulle innebära att vissa medlemmar ’väger tyngre’. Kongressombudens mandat härrör från röster som enskilda partimedlemmar ger i ett val, där alla räknas lika. Det är inte partiorganisationen eller mellanledet som har rätt till kongressombud.

Styrelsen avser att uppta en bred diskussion inför partikongressvalet 2013 med avsikt att försöka få acceptans för ett försök med valkretsar inför valet 2013. Styrelsen anser inte att det behövs tillsättas en särskild arbetsgrupp för detta utan menar att detta arbete kan skötas utav den styrelse som ändå har ansvaret för att föreslå representantskapet slutgiltig ställning i denna fråga 2013.

Styrelsen föreslår representantskapet att anse motionen besvarad.”

Representantskapet beslutade i enlighet med styrelsens förslag, vilket föranleder denna skrivelse till 2012 års årsmöte.

Överväganden och förslag Det som anförs i den dåvarande styrelsens utlåtande över 2011 års representantskapsmotion äger fortfarande giltighet. Risken för att även nästa ombudsval upplevs som svåröverskådligt för många medlemmar kvarstår.

Risken för att allmänt kända kandidater gynnas på bekostnad av lokalt förankrade kandidater, som inte är kända i övriga Stockholm, kvarstår också den.

Och samtidigt är svårigheterna – som beskrivs i det citerade motionsutlåtandet ovan – att få till ett nytt system för kongressombudsval lika stora som tidigare. I själva verket har det visat sig så svårt, att styrelsen inte klarar att leva upp till den tidigare uttryckta förhoppningen om att inför nästa gång kunna presentera ett förslag till valkretsar som skulle få acceptans.

Den svåraste nöten att knäcka för att kunna införa ett system med valkretsar har visat sig vara något som knappt berörs i tidigare behandlingar, närmare bestämt frågan om huvudmedlemskap – eller partimedlemskap som detta benämns i stadgarna – kontra extramedlemskap. Flera tusen av Stockholms arbetarekommuns medlemmar är medlemmar i två eller fler grundorganisationer, till exempel sin lokala S-förening och kvinnoklubben eller Målarsossen.

Med ett kongressombudsval som bygger på valkretsar måste vi ställa oss frågan: Var är man valbar och var är man röstberättigad – bara där man har sitt huvudmedlemskap eller också där man har ett extramedlemskap?

Det enda rimliga svaret är, enligt styrelsen, att man bara kan kandidera i den valkrets som omfattar den grundorganisation där man har sitt huvudmedlemskap. Man kan därmed också bara rösta på kandidater som hör till samma valkrets som en själv.

12

Utgående från de olika modeller för valkretsindelning som skisserades i motionsutlåtandet från 2010, skulle det konkret innebära att en person som är huvudmedlem i Akalla S-förening inte kan rösta på en kandidat som är huvudmedlem i SSU, S-kvinnor, Socialdemokrater för tro och solidaritet, ej heller på någon som är huvudmedlem i Turkiska S-föreningen eller HBT(S).

Styrelsen bedömer att många av arbetarekommunens medlemmar skulle uppleva det som mycket otillfredsställande att deras valbarhet och rösträtt begränsades på detta sätt. Kandidater skulle också tvingas ställa sig frågan: Vilken grundorganisation ska jag vara huvudmedlem i för att mina chanser att bli vald till kongressombud ska bli som störst?

Mot bakgrund av detta har styrelsen alltså kommit fram till att förslå en annan väg att gå.

Det handlar om att arbetarekommunen i samarbete med sina mellannivåer, det vill säga de 14 områdesorganisationerna, de tre stadgebundna utskotten och de tre distrikten, utveckla informationsinsatserna kring kongressombudsvalet och att säkerställa att alla kandidater ges goda möjligheter att presentera sig själva.

Vägledande för en sådan satsning bör självklart vara att chansen att bli vald till kongressombud blir mer jämlik mellan välkända kandidater och kandidater som åtnjuter stort förtroende lokalt eller i sin del av partiorganisationen men som inte har hunnit göra sig allmänt kända. Detta leder förhoppningsvis också till att det blir lättare för den som röstar att hitta de 20 kandidater som man vill ge sitt förtroende att företräda Stockholms arbetarekommun på partikongressen.

I det senaste kongressombudsvalet skedde flera insatser som vi kan bygga vidare på, inte minst det centralt anordnade kandidatminglet. Den kampanj som SSU, Rebella, Akademikersossarna med flera genomförde tillsammans fick till resultat att stockholmsdelegationen förnyades rätt avsevärt. Detta bör kunna tjäna som inspiration för andra medlemsgrupper som tyvärr har varit underrepresenterade, inte minst socialdemokrater med invandrarbakgrund.

Det önskade slutresultatet av kongressombudsvalet är att den delegation som i början av april 2013 sätter sig på tåget från Stockholm till Göteborg för att delta på partikongressen, åtnjuter ett brett förtroende bland arbetarekommunens medlemmar och tillsammans avspeglar partiets organisatoriska mångfald, vilket inbegriper åldersblandning, geografisk hemvist, bakgrund etc. Ansvaret för att åstadkomma detta vilar ytterst på var och en av oss som röstar.

13

Utlåtande över motion E02, E03 och E04 Motionerna tar upp frågan om att Stockholms Arbetarekommuns valda kongressombud inte tillräckligt bra representerar medlemskåren. De anser att det bl a är för många ”kändisar” och heltidare.

Motionerna föreslår olika sätt att begränsa valbarheten för att uppnå förnyelse. Andra förslag är att förändra själva valförfarandet. Hur kongressombudsval ska genomföras regleras i den centrala partistadgan och kan endast ändras genom kongressbeslut. Därför måste de förslagen avslås.

Vid tidigare representantskap har motioner med liknande problembeskrivning behandlats och styrelsen har representantskapets uppdrag att återkomma med förslag för att säkerställa en bättre representation av kongressombud. Detta förslag kommer att behandlas på årsmötet 2012.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motion E02 besvarad 2. att avslå motion E03 3. att avslå motion E04

Beslut:

14

Motion E05

Ledarval i en ny tid S-föreningen S-2000

Förr …

Många folkrörelser strävar efter att uppvisa stabilitet och kontinuitet, även i tider av oro. En del känner rentav olust inför att visa sin upp sin inre splittring inför samarbetspartners och motståndare.

Den hittills dominerande synen på ledarval är att man strävar efter att visa upp en obruten linje där efterträdaren framstår som ett självklart val och där prövningen av olika kandidaters förtjänster hålls inom en begränsad krets – en valberedning – och där förhandlingar sköts snyggt och diskret.

… och nu Men vi lever i en ny tid. Alla inser att det är viktigt vem man väljer som ledare och aktiva medlemmar förväntar sig att få framföra sina synpunkter under processen. De sociala mediernas genomslag gör nu att information sprids både snabbare, till fler och att diskussionen sker utan hänsyn till organisatoriska gränser och hierarkier. Den nya kommunikationstekniken utmanar den representativa demokratins långsammare processer och går emot ett av fundamenten – att demokratiskt valda representanter kan göra mer informerade val.

Är demokratin hotad?

Man kan se det som ett hot – att demokratin är utmanad. Man kan också välja att se det som en möjlighet – att fördjupa demokratin genom att dra nytta av direktdemokratiska inslag.

Den representativa demokratins fördel relativt direktdemokratin är att den är effektiv och en demokratiskt acceptabel form av elitism. Den är effektiv och sparar tid för oss vanliga medlemmar genom att vi överlåter till andra, som vi litar på, att fördjupa sig, informera sig och delta i möten. Den är demokratisk genom att vi väljer dem vi har förtroende för och kan dra tillbaka förtroendet för dem vi anser har misskött sig. Den är förvisso elitistisk genom att vi väljer dem vi uppfattar som bäst skickade, men bara för att en representativ församling är bäst när besluten ska fattas behöver det ju inte betyda att diskussionen behöver begränsas. Om den representativa demokratins slutenhet utmanas av medlemmar som vill vara delaktiga i processerna – är det då verkligen demokratin som hotas? Kan det rentav vara så att en diskussion bland medlemmarna där man väger olika kandidaters förtjänster mot varandra upplevs som att man är en spännande och levande folkrörelse?

Primärval I USA utses partiernas presidentkandidater sedan länge genom en valprocess där partiernas sympatisörer registrerar sig, deltar i lokala omröstningar om kandidaterna och sedan utser ombud till partikonventet. Inför kommande presidentval i Frankrike inbjöd socialistpartiet alla sina sympatisörer att delta i primärval. 2 miljoner fransmän deltog i valet, ungefär tio gånger fler personer än medlemsantalet i socialistparitet. Primärvalsmodel-

15

len har prövats i Sverige nyligen när Jonas Nygren utsågs till ny ledare för socialdemokraterna i Sundbyberg efter Helene Knutsson Hellmark.

Medlemsomröstningar När danska socialdemokraterna utsåg Helle Thorning-Schmidt till partiledare skedde det i en allmän medlemsomröstning där 45 000 medlemmar deltog.

När Labour i Storbritannien utsåg sin ordförande skedde det i en process där man tillämpade omröstning med ”alternative vote”, ett valsystem där man rangordnar de uppställda kandidaterna - om man så önskar. Vid valet av ny labourledare efter Gordon Brown kandiderade fem personer. En del medlemmar röstade bara på en kandidat. Andra valde att rangordna samtliga fem kandidater från förstahandsval till femtehandsval. Vid röstsammanräkningen uteslöts först den kandidat som fått minst antal förstahandsröster och hamnat på plats 5. För dennes valsedlar gjordes nu en ny rösträkning. De kandidater som stod näst på tur på den rangordnade valsedeln fick därmed överta den förlorande kandidatens röster. Processen upprepades till dess att bara två kandidater återstod. Den som blev vald fick därmed stöd av en absolut majoritet av rösterna. Medlemmarna blev därmed delaktiga i en process som påminner om den uteslutningsmetod som ofta används i valberedningsarbete.

Slutsatser Det finns goda skäl att fundera över hur sättet att välja ledare kan moderniseras och anknyta bättre till nya snabbare sociala kommunikationsformer. Inledningsvis är det viktigt att skaffa kunskap om olika metoder och att värdera deras för- och nackdelar.

Med hänvisning till ovanstående önskar vi att partidistriktet beslutar 1. a tt ta initiativ till en diskussion om hur direktdemokratiska former för inflytande kan användas i större utsträckning 2. a tt vid kommande partikongress aktualisera en översyn av partiets stadgar när det gäller former för val

S-2000 har vid möte den 1 december 2011 beslutat att anta motionen som sin egen.

16

Förslag till utlåtande över motion E05 Motionärerna vill utveckla medlemmarnas möjligheter att delta i valet av ledande företrädare för det socialdemokratiska partiet. I motionerna redovisas olika metoder för att engagera medlemmarna i valet av partiledare.

Det socialdemokratiska partiets nomineringsprocesser upplevs av många medlemmar som gammalmodiga och slutna. Motionärernas förslag om hur det direktdemokratiska inflytandet kan utvecklas är intressanta.

När detta skrivs pågår processen för att ta fram en ny partiordförande.

Den uppkomna situationen visar att också andra kriterier kan vara centrala i framtagande av kandidater. Behovet av snabbhet kan vara ett sådant. Öppna valprocesser kan i vissa situationer befästa de åsiktsskillnader som finns i det socialdemokratiska partiet. Öppnare valprocesser måste vägas mot andra viktiga intressen. I huvudsak är dock den inriktning motionärerna skisser en väg som det socialdemokratiska partiet bör gå. Arbetarekommunsstyrelse menar att det därför är riktigt att förändra stadgarna så att alternativa, öppnare processer blir ett alternativ till dagens process.

Styrelsen menar att diskussionerna redan pågår och att det inte kräver några särskilda insatser för att stimulera dessa. Diskussionerna får initieras i samband med en stadgeöversyn samt partiets organisationsutredning.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå motionens första att-sats 2. att anse motionens andra att-sats besvarad

Beslut:

17

Motion E06

Ta bort taket på kansliavgiften Unga S-kvinnor Rebella

Alla medlemmar i Stockholms arbetarekommun som har förtroendeuppdrag med fasta arvoden betalar 15 procent av arvodet i kansliavgift. Kansliavgifterna har i dag ett tak, ett maxbelopp. Det taket är 18 000 kr per år.

Detta motsvarar 15 procent av ett arvode för politiska uppdrag på 120 000 kr om året. De som når upp till dagens tak är alltså nästan uteslutande personer med heltidsarvoderade uppdrag, som har politiska uppdrag som huvudsaklig inkomstkälla. Dessa heltidsuppdrag har höga arvoden, ofta klart över den svenska medelinkomsten.

Riksdagsledamöter tjänar till exempel 57 000 kr i månaden. Har de dessutom andra uppdrag i riksdagen, till exempel vice ordförande i ett utskott är ersättningen ännu högre. Borgarråd i Stockholms stad tjänar ofta över 80 000 kr i månaden. (Ersättningen för borgarråd beräknas utifrån en viss procentsats av ett statsrådsarvode, som för tillfället är 114 000 kr i månaden.) De som har heltidsarvoderade uppdrag borde alltså utan större problem kunna betala mer i kansliavgift. Dagens tak på kansliavgifterna är alltså svårt att motivera.

Det finns dessutom två stora fördelar med att ta bort taket för kansliavgiften. För det första kommer det att innebära mer pengar till politisk verksamhet och kampanj i Stockholms arbetarekommun. En försiktig uppskattning är att ett borttaget tak för kansliavgifterna skulle ge över en miljon kronor per år i ökade intäkter. Det skulle till exempel ge möjlighet att bedriva mer studier och mer utåtriktad verksamhet. För det andra skulle det få bort ett principiellt problem. I samhället i övrigt vill vi ha progressiv beskattning. Den som tjänar mer ska också bidra mer till det gemensamma. Men som kansliavgiften är utformad nu är den i praktiken regressiv.

Vi har alltså beslutat om ett system för våra egna arvoden som inte alls motsvarar vår politik för samhället i övrigt.

De allra flesta som har ett förtroendeuppdrag som är arvoderat betalar just 15 procent av det fasta arvodet i kansliavgift. De som har höga arvoden betalar dock klart mindre. Riksdagsledamöter med 57 000 kr i månaden har en årsinkomst på 614 000 kr. I dag betalar de endast 18 000 kr i kansliavgift, vilket motsvarar 2,8 procent av årsarvodet. Ett borgarråd som tjänar 80 000 kr i månaden har en årsinkomst på 960 000 kr. I dag betalar de endast 18 000 kr i kansliavgift, vilket motsvarar 1,9 procent av årsarvodet.

Man kan argumentera för att det bör vara skillnad mellan sidoinkomster och inkomster som utgör människors huvudsakliga inkomstkälla. Men i de fall som arvoden är huvudsaklig inkomstkälla är arvodena så pass höga att det utan problem går att leva minst sagt drägligt också med full kansliavgift. En vanlig riksdagsledamot har i dag en månadsinkomst på omkring 36 000 kr efter skatt . Full kansliavgift skulle betyda att riksdagsledamöter betalar ungefär 8 500 kr i månaden i kansliavgift. Även då skulle inkomsten efter skatt vara klart över vad de allra flesta tjänar i Sverige.

18

Ett annat argument som ibland framförs som skäl till taket på 18 000 kr är att kansliavgiften är en serviceavgift som bekostar service som är nödvändig för att kunna utföra uppdraget, och att kansliavgiften därmed är avdragsgill. Om taket tas bort kan kansliavgiften inte längre dras av på deklarationen. Till att börja med är det viktigt att komma ihåg att det är långt ifrån självklart för alla socialdemokrater med arvoderade förtroendeuppdrag att dra av kansliavgiften på deklarationen. Vill man behålla möjligheten att göra avdrag för kansliavgiften kan kansliavgiften delas upp i två delar. En mindre del som motsvarar service relaterat till uppdraget, och som därmed är avdragsgill även i fortsättningen. Summan därutöver går till kampfonden, och är inte avdragsgill.

Unga S-kvinnor Rebella yrkar att t aket för kansliavgifterna tas bort, så att alla betalar 15 procent av fasta arvoden för politiska förtroendeuppdrag i kansliavgift.

Motionen antagen på Unga S-kvinnors medlemsmöte den 28 november 2011.

19

Motion E07

Avskaffa taket för förtroendevalds kansliavgift Farsta Socialdemokratiska Förening Somaliska Socialdemokratiska Föreningen i Husby Afrikanska Socialdemokratiska Föreningen SAI – Socialdemokratiska Aktiva Invandrare

Partiet lider av en minskning av ekonomiska resurser pga. de förlorade uppdrag som valförlusten har bl. a inneburit. Detta drabbar partiets organisation och utgör en begränsning för hela Stockholms Arbetarekommunens verksamhet.

Enligt partiets stadgar (§4, moment 2) är det representantskapet som fastställer avgiften. Vi menar att med det nuvarande läget finns det ett behov av att förändra de fastställda avgifterna som för närvarande lyder så här: • Till partiet ska du varje år betala en kansliavgift som motsvarar 15 % av de fasta årsarvoden du har för offentliga eller kyrkliga förtroendeuppdrag.

• Sammanträdesarvoden är inte grund för kansliavgift, utan behålls helt av dig.

• Den 30 juni ska minst halva summan vara betalad och den 31 december ska du vara helt skuldfri i förhållande till partidistriktet.

• Borgarråd och landstingsråd ska betala 2 000 kr per månad.

Riksdagsledamöterna ska betala 400 kr/månad. (betalar till riksdagsgruppens kassa också) Det maximala beloppet (taket) för avgiften är satt till 18 000 kr/år för alla utom Borgarråd och Landstingsråd som ska betala 24 000 kr/år.

Kansliavgiften som du erlägger är avdragsgill i deklarationen då den är att betrakta som en kostnad för att kunna upprätthålla uppdraget.

Vi anser att vårt förslag innebär också en fördjupning i intern demokrati när man jämställer de ekonomiska bidrag till partiet.

Med anledning av ovanstående yrkar vi att å rsmötet ger Arbetarkommunsstyrelse i uppdrag att avskaffa taken på de förtroendevaldas kansliavgifter.

Margarita Pulido Motion antagen av Farsta S-förening på sitt möte den 27 november 2011.

Motionen är behandlad och antagen av Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby den 22 november 2011 Motionen behandlad av Afrikanska föreningen vid medlemsmötet den 26 november 2011 som beslutade att anta den som sin egen.

20

SAI beslutade vid mötet den 24 november 2011 att anta denna motion som sin egen Stockholms arbetarekommun

Skrivelse till årsmötet 2012 gällande REGLER FÖR KANSLIAVGIFTER Förslag till beslut Styrelsen föreslår årsmötet besluta att fastställa att kansliavgifterna från och med nästkommande mandatperiod är 15 % på fasta årsarvoden upp till 160 000 kronor att f rån och med nästkommande mandatperiod införa en skyldighet för alla förtroendevalda som har fasta årsarvoden som är högre än 160 000 kronor att lämna ett årligt bidrag till arbetarekommunens valfond motsvarande 2 % av det överskjutande beloppet att s tyrelsen ges i uppdrag att inför nästkommande mandatperiod göra en översyn av arbetarekommunens regler för kansliavgifter och om den finner det nödvändigt återkomma till representantskapet med förslag till ytterligare justeringar

Bakgrund I Stockholms arbetarekommuns stadgar, § 4 moment 2, regleras att samtliga medlemmar med förtroendeuppdrag i riksdag, kommun, landsting samt organ inom Svenska kyrkan till partiet ska erlägga en årlig kansliavgift av det fasta årsarvodet för respektive uppdrag. Vidare anges att det är representantskapet som fastställer vilka regler som ska gälla för kansliavgifter.

Sedan ett flertal år tillbaka är kansliavgiften 15 % av det fasta årsarvodet med ett tak på 18 000 kronor/år, utom för borgarråd och landstingsråd där taket är satt till 24 000 kronor/år. Med den aktuella fördelningen av uppdrag i riksdag, kommun, landsting, församlingar och stift innebär det att Stockholms arbetarekommun får in cirka 1 200 000 kronor per år i kansliavgifter Kansliavgifternas syfte är att ge arbetarekommunen möjlighet att kunna erbjuda alla offentligt och kyrkligt förtroendevalda den utbildning, det stöd och den service som de behöver för att kunna fullgöra sina uppdrag på ett bra sätt. Behoven av sådan verksamhet kommer sannolikt vara minst lika stora i framtiden som de har varit de senaste åren.

Enligt gällande rättsläge är kansliavgifterna i allmänhet avdragsgilla i deklarationen, vilket dock förutsätter att kvoten inte är orimligt hög. Med andra ord kan ett parti inte ta ut hur mycket kansliavgift som helst av en enskild förtroendevald. Då handlar det istället om att införa ett slags partiskatt, vilket är en modell som Socialdemokraterna avvisat.

Överväganden och förslag Att kansliavgifterna är av väsentlig betydelse för Stockholms arbetarekommuns förutsättningar att kunna erbjuda kvalificerat stöd till partiets förtroendevalda råder det ingen tvekan om. Faktum är att kansliavgifterna

21

inbringar mer än medlemsavgifterna och organisationsanslutningsavgifterna tillsammans. Å andra sidan är denna intäkt beroende av hur valresultaten varierar.

Det är ingen enkel sak att konstruera regler för kansliavgifter, som upplevs som rättvisa av alla. Bland annat hänger detta samman med att brytpunkter i såväl arbetarekommunens avgiftssystem som det offentliga skattesystemet, inklusive avdragsreglerna, skapar stora marginaleffekter. Det finns också komplikationer kopplade till studiestöd, sjukersättningsregler med mera.

I ett läge då Socialdemokraterna i Stockholm behöver öka sina intäkter för att gå in i kommande val med starka och kompetenta politiska företrädare, anser styrelsen det vara motiverat att se över reglerna för kansliavgifter.

Syftet ska vara att arbetarekommunen ska ha råd att erbjuda ännu bättre utbildningsinsatser, framtagande av underlag och hjälp med kommunikation.

Nivåerna varierar kraftigt mellan olika personer. En kyrkvärd med ett fast årsarvode om 2 000 kronor betalar 300 kronor i kansliavgifter. En kommunfullmäktigeledamot med drygt 15 000 kronor i årsarvode betalar cirka 2 250 kronor. En vice ordförande i en kommunal nämnd kan ha kring 50 000 kronor per år och följaktligen betala 7 500 kronor i kansliavgifter.

För att nå upp till taket om 18 000 kronor, måste den förtroendevalde ha fasta årsarvoden om 120 000 kronor, det vill säga 10 000 kronor per månad.

Taket för borgarråd och landstingsråd, det vill säga 24 000 kronor per år, motsvarar 160 000 kronor av deras årsarvoden. I dagsläget är det få socialdemokrater som uppbär den typen av uppdrag, närmare bestämt 16 personer.

Att ta bort taket för kansliavgifterna skulle med andra ord inte beröra den stora majoriteten av partiets förtroendevalda. Det finns en tydlig skillnad mellan dem som är fritidspolitiker och dem som är heltidspolitiker, där den sistnämnda kategorin inte har möjlighet att upprätthålla sin civila karriär samtidigt som de fullgör de förtroendeuppdrag som partiet har ålagt dem.

Ersättningarna till riksdagsledamöter, landstingsråd, borgarråd och övriga heltidare är förvisso höga jämfört med medelinkomsten i Stockholm. Å andra sidan innebär det ett tungt ansvar att ingå i ledningen för dessa offentliga verksamheter och att vara Socialdemokraternas ansikte utåt, med kravet på sig att ständigt vara tillgänglig och stå till svars inför medborgare och media.

Under förutsättning att årsmötet beslutar i enlighet med denna skrivelse, avser styrelsen att i samband med kommande val inkludera en paragraf om skyldigheten att erlägga kansliavgift respektive obligatoriskt bidrag till arbetarekommunens valfond i den kandidatförsäkran som alla kandidater ska skriva på.

Styrelsen föreslår årsmötet besluta att f astställa att kansliavgifterna från och med nästkommande mandat­ period är 15 % på fasta årsarvoden upp till 160 000 kronor

22

att f rån och med nästkommande mandatperiod införa en skyldighet för alla förtroendevalda som har fasta årsarvoden som är högre än 160 000 kronor att lämna ett årligt bidrag till arbetarekommunens valfond motsvarande 2 % av det överskjutande beloppet att s tyrelsen ges i uppdrag att inför nästkommande mandatperiod göra en översyn av arbetarekommunens regler för kansliavgifter och om den finner det nödvändigt återkomma till representantskapet med förslag till ytterligare justeringar

Utlåtande över motion E06 och E07 Motionerna tar upp frågan om arbetarekommunens regler för kansliavgifter, att betalas av alla partimedlemmar med offentliga och kyrkliga förtroendeuppdrag som renderar fasta årsarvoden.

Som framgår av skrivelsen ”Regler för kansliavgifter” delar styrelsen motionärernas uppfattning att reglerna ska förändras så att de fasta årsarvodena i sin helhet blir beräkningsgrundande för obligatoriska inbetalningar till arbetarekommunen: ”Styrelsen föreslår årsmötet besluta att fastställa att kansliavgifterna från och med nästkommande mandatperiod är 15 % på fasta årsarvoden upp till 160 000 kronor att f rån och med nästkommande mandatperiod införa en skyldighet för alla förtroendevalda som har fasta årsarvoden som är högre än 160 000 kronor att lämna ett årligt bidrag till arbetarekommunens valfond motsvarande 2 % av det överskjutande beloppet att s tyrelsen ges i uppdrag att inför nästkommande mandatperiod göra en översyn av arbetarekommunens regler för kansliavgifter och om den finner det nödvändigt återkomma till representantskapet med förslag till ytterligare justeringar” Om årsmötet skulle anta skrivelsen innebär det med andra ord att det som förut var ett tak för kansliavgifterna istället blir en brytpunkt och att även den överskjutande delen av den förtroendevaldes fasta årsarvoden avgiftsbeläggs i sin helhet.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå motion E06 2. att anse motion E07 besvarad

Beslut:

23

Motion E08

Öka rörligheten i Socialdemokraterna Maria-Södra Stations Socialdemokratiska Förening HBT(S) Stockholm

Sammanfattning Partiet är vårt verktyg för förändring av samhället genom arbete såväl i som utanför parlamentariska församlingar. För att kunna göra detta effektivt är det av största vikt att partiet är så vitalt som möjligt. Därför föreslår vi ökad spridning av förtroendeposter!

Vi föreslår att representantskapet beslutar: 1. a tt uppdra åt styrelsen att återkomma med ett förslag till hur mandatperioden för partiets förtroendevalda ska begränsas.

2. a tt uppdra åt styrelsen att återkomma med ett förslag till hur antalet partiuppdrag och offentliga uppdrag för varje enskild person ska begränsas.

3. a tt uppdra åt styrelsen att till representantskapet återkomma med förslag enligt ovan senast till den 30 september 2012.

Motivering Socialdemokraterna vill vara en del av en folkrörelse. Kännetecknande för en folkrörelse är att dess styrka och vitalitet bygger på medlemmarnas delaktighet. Det innebär att politiken ses som något som angår alla i rörelsen och att den interna demokratin värnas. Företrädarna för en folkrörelse ses inte heller som en elit, utan som starka språkrör för den gemensamma viljan. Dessa personer vinner sitt stöd utifrån sina värdemässiga samsyn med de övriga medlemmarna och sin förmåga att kommunicera dem.

Idag finns en brist på rörlighet i partiet. Skillnaden mellan stödmedlem och aktiv medlem har ökat och ännu mer har klyftan mellan partivänner med uppdrag och utan uppdrag. Ett starkt symptom på dessa förstelnande tendenser är att många av våra förtroendevalda har innehaft sina uppdrag allt för länge. Till exempel visar folkrörelserådets enkät bland ordförande i Stockholms arbetarekommuns föreningar att en femtedel av dem har haft ordförandeuppdraget i tio år eller längre. Samma fenomen gäller tyvärr även partiets representanter i offentliga uppdrag. Ett annat symptom är att många uppdrag koncentreras hos ett fåtal personer. Det är inte ovanligt att enskilda medlemmar har fem-sex uppdrag, och vissa har ännu fler.

Därmed cementeras strukturen med å ena sidan en grupp yrkespolitiker och å andra sidan en stor grupp stödtrupper. Politiken blir en elitaktivitet.

En rad negativa konsekvenser följer på detta. Klyftan mellan eliten och stödmedlemmarna skapar en misstro. De som aldrig får chans att engagera sig mer får också en sämre förståelse för politikens förutsättningar.

Politiken blir personberoende och med personberoendet ökar också betydelsen av personliga kontakter. Detta skapar i värsta fall en grogrund för korruption.

24

Låt oss ta ett krafttag för att motverka denna negativa utveckling hos Socialdemokraterna.

Vi menar att antalet uppdrag en politiskt förtroendevald från Socialdemokraterna vid en och samma tidpunkt kan inneha bör begränsas. Vi menar också att den tid en person kan sitta på ett och samma uppdrag bör begränsas. Undantag från principen om spridning av förtroendeuppdrag ska endast vid extrema undantagsfall kunna motiveras!

Vi tror att några av de uppdrag vars mandatperiod bör begränsas är ­följande: • ombud till partikongress, förtroenderåd och representantskap, • ”klädda poster” i S-föreningars styrelser, • ledamot i fullmäktige, riksdagen, kommunala nämnder och styrelser.

Anton Färnström och Martin Engman Motionen antagen vid Maria Södra stations socialdemokratiska förenings medlemsmöte, Stockholm den 14 november 2011 Motionen antagen vid Hbt-socialdemokrater Stockholms medlemsmöte, Stockholm den 30 november 2011.

25

Motion E09

Inför princip mot långsittande Farsta Socialdemokratiska Förening

I Miljöpartiets stadgar § 17.2 regleras en av de grönas viktigaste idéer – principen mot långsittande. I stadgan står det ordagrant att ”Ingen får inneha en plats i något organ i riksorganisationen längre än nio år i följd.”

I MP är alla ämbeten tidsbegränsade.

Socialdemokraternas ambition är att bli Sveriges mest öppna, transparenta, ödmjuka, lyhörda, progressiva, nyfikna och moderna parti. Som ett led i moderniseringen av SAP bör även vi införa principen mot långsittande.

Det vill säga att vi inför tidsbegränsning för uppdrag och uppdragsrotation för att få in fler nya i parlamenten.

I SAP ska inte finnas några livstidsämbeten eller karriärpolitiker.

Jag yrkar därför: att Socialdemokraterna inför princip mot långsittande.

Alexandra Einerstam Motionen har behandlats och antagits av Farsta S-föreningen på sitt möte den 27 november 2011.

26

Utlåtande över motion E08 och E09 Motionerna behandlar frågan om begränsade mandatperioder för förtroendevalda samt frågan om att begränsa antalet förtroendeuppdrag per person.

Styrelsen delar motionärernas ambitioner. Förtroendeuppdrag ska fördelas på många och uppdrag ska vara tidsmässigt begränsade. Riskerna för att det socialdemokratiska partiet blir ett parti för de med uppdrag i valda församlingar måste begränsas. Politiska uppdrag är inte en professionell karriär – de är inte på livstid. Brist på förändring och förnyelse får många negativa konsekvenser – risk för maktmissbruk; att de valda inte har möjlighet att återgå till ett vanligt yrke eller att många känner sig uteslutna från möjligheten att få politiska uppdrag. Det ska vägas mot behovet av erfarenhet och kontinuitet. Det är med andra ord viktiga avväganden som måste göras.

Styrelsen har för avsikt att återkomma med förslag i enlighet med motionernas andemening. Förslagen bör vara utformade i god tid före 2014 års val så att förutsättningarna är klara för alla som kandiderar. Det kan dock vara svårt att hinna lägga fram ett förslag till september 2012.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla första att-satsen i motion E08 2. att bifalla andra att-satsen i motion E08 3. att anse tredje att-satsen i motion E08 besvarad 4. att bifalla motion E09

Beslut:

27

Motion E10

Återinrätta Folkets hus HBT(S) Stockholm

Behovet av att mötas är en viktig och central del i det föreningstäta Stockholm.

På Norra Bantorget tronar det som en gång var Folkets hus. Ja, det är fortfarande ett folkets hus, med stolta traditioner från arbetarrörelsens barndom. Huset inhyste också stora delar av arbetarrörelsen fram till för ett antal år sedan, då bolagiseringen och vinstmaximeringen ledde till att organisation efter organisation flydde byggnaden till andra lokaler.

Idag är Folkets hus ett konferenscenter med snygga men dyra lokaler.

Arbetarkonsten på väggarna döljs för konferensgäster utanför arbetarrörelsen.

Föreningslivet i Stockholm behöver lokaler att samlas i, att bedriva bildningsverksamhet, mötesverksamhet och kulturverksamhet i. Det finns ett ständigt behov av mötesplatser, där nya idéer kan födas, dristas och delas.

Det utgör en viktig del i folkrörelsearbetet.

Partiet har också lokaler, men ”Fort Knox” på Sveavägen 68 svarar inte upp mot de behov som våra partiföreningar har. Lokalerna är inte öppna och kostar dessutom pengar vid t ex helgaktiviteter.

Med denna motivering yrkar jag på 1. a tt Stockholms AK verkar för att inrätta ett Folkets hus i Stockholms innerstad med det syfte ett Folkets hus ska ha 2. att Stockholms AKs årsmöte tar motionen som sin egen 3. a tt Stockholms AK verkar för att öka tillgängligheten på Sveavägen 68 på vardagskvällar 4. a tt Stockholms AK verkar för att öka tillgängligheten på Sveavägen 68 även på helger

Jerry Adbo, Hbt-Socialdemokraterna i Stockholm Motionen antagen på Hbt (S) Stockholms medlemsmöte den 30 november 2011

28

Utlåtande över motion E10 Styrelsen delar motionärens frustration över att det anrika Stockholms Folkets hus sedan länge har mist sin karaktär av samlingsplats för huvudstadens arbetarrörelse. Var olika former av kontorslokaler är placerade är kanske mindre viktigt, än möjligheten att arrangera möten och seminarier i en miljö som inte endast är funktionell och tillgänglig utan också ger en inramning och atmosfär som präglas av vårt kulturarv och våra gemensamma värderingar.

Tack och lov har ABF-huset på Sveavägen 41 kunnat ersätta mycket av det som gick förlorat när Folkets hus på Barnhusgatan kommersialiserades.

Man kan till och med påstå att ABF-huset är det egentliga folkets hus, där ju bland annat Stockholms arbetarekommun har sina årsmöten och representantskapsmöten till rimliga kostnader. I dagsläget menar styrelsen att vi får nöja oss med detta, snarare än att lägga kraft på att försöka bygga upp en parallell verksamhet.

Socialdemokraternas hus på Sveavägen 68, mittemot ABF-huset, inrymmer också det trevliga och ändamålsenliga lokaler, som används i rätt stor utsträckning av föreningarna. Det är styrelsens förhoppning att, precis som motionären kräver, kunna öka tillgängligheten ytterligare såväl på vardagskvällar som på helger. Detta kräver dock att det finns personal som kan svara för säkerhet och service i samband med möten, vilket måste vägas mot andra verksamhetsprioriteringar.

Styrelsens folkrörelseråd bereder för närvarande frågor som gäller stödet till arbetarekommunens grundorganisationer och mellannivåer, vilket under 2012 kommer att ligga till grund för beslut om lokalerna på Sveavägen 68. Kopplat till förutsättningarna är också det pågående arbetet med att söka rekrytera personer som på frivillig basis kan svara för säkerhet och service, vilket dock kräver ett antal överväganden och nära samråd med ägaren av Socialdemokraternas hus.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå motionens första att-sats 2. att avslå motionens andra att-sats 3. att anse motionens tredje att-sats besvarad 4. att anse motionens fjärde att-sats besvarad

Beslut:

29

Motion E11

Större proportionellt inflytande Stockholms allmänna kvinnoklubb Sjöstadens Socialdemokratiska Förening

Stockholms partidistrikts (arbetarekommun) högsta beslutande organ är representantskapet. Själva ordet leder tanken till att i detta organ ska partimedlemmarna avspeglas på ett proportionellt vis, ungefär som att riksdagens sammansättning ska avspegla väljarkårens röster i senaste val.

Men vårt representantskap är inte proportionellt. Partimedlemmarnas inflytande i representantskapet är tvärtom mycket ojämnt fördelat. Medlemmar (härvid avses endast s k huvudmedlemskap) i mycket små partiföreningar på fem medlemmar har en representantskapsledamot på var femte medlem, medlemmar i partiförening med över hundra medlemmar har en representantskapsledamot per var femtionde medlem. Motiveringen till detta är bl.a. att även små nystartade föreningar ska kunna få en röst i den beslutande församlingen.

Räknat på medlemsstatistiken den 1 januari 2011 innebär detta att de 10 procent av medlemmarna som är medlemmar i föreningar med 5-19 medlemmar har 28 procent av ombuden i repskapet. De 55 procent av medlemmarna som är medlemmar i föreningar med fler än 50 medlemmar har 43 procent av ombuden i repskapet. Antalet ombud i repskapet är 235 och antalet medlemmar är 6 595. En helt rak proportionalitet skulle innebära att var 28 medlem skulle ge ett ombud i repskapet, om det ska vara lika stort. Antalet organisationer med mindre än 29 medlemmar är idag 87 (varav 37 inte har något ombud, dvs. har mindre än 5 medlemmar).

Fördelningen av inflytande mellan medlemmar i olika stora partiföreningar känns obefogad. Det vore rimligt att tänka sig att varje medlem har lika stort inflytande i partiet, oavsett var han eller hon är medlem, d v s att representationen i så hög grad som möjligt ska vara rakt proportionell.

Med denna princip som grund bör stadgarna utformas så att regelverket blir begripligt, transparent och praktiskt hanterligt (repskapet får inte bli hur stort som helst).

Ribban bör därför höjas så att det krävs minst 15 huvudmedlemskap för att en partiförening ska få en ledamot i repskapet. Därefter bör t ex 20 eller 25 ytterligare medlemmar ge ytterligare ett ombud i repskapet. Var gränsen ska gå får avgöras av hur många ombud repskapet av praktiska skäl bör ha.

Behoven av att ge nystartade partiföreningar snabb representation kan tillgodoses genom ett undantag för det första året då en förening är nybildad.

Man kan också tänka sig att flera små partiföreningar som tillsammans har mer än femton medlemmar kan ha en gemensam representantskapsledamot.

30

Mitt förslag Stockholms partidistrikts representantskap ger distriktsstyrelsen i uppdrag att till nästa årsmöte lägga fram förslag om att ändra stadgarna (främst paragraf 5, moment 1) i enlighet med vad som anförts i motionen.

Carina Fredén Motionen antagen som Stockholms Allmänna Kvinnoklubbs egen vid möte 29 november 2011.

Motionen behandlad och antagen av styrelsen för Sjöstadens s-förening den 30 november 2011

Utlåtande över motion E11 Motionen för ett resonemang om representantskapets proportionalitet mot bakgrund av att partiföreningarna är olika stora och det innebär att stora föreningar får ”betala” med fler medlemmar för ett representantskapsombud. Motionen föreslår att styrelsen får i uppdrag att komma med förslag till nästa årsmöte i motionens anda.

Representantskapet består av valda ombud från alla grundorganisationer med minst fem medlemmar med partimedlemskap. Varje grundorganisation erhåller ett ombud för varje påbörjat 50-tal medlemmar. Styrelsen anser att det är viktigt att varje grundorganisation är representerad i representantskapet. Däremot kan man ändra på delningstalen för antalet ombud. Vid den senaste stadgerevisionen gjordes två genomgripande förändringar. Dels ändrade vi på delningstalet från 100 till 50, dels ställdes krav på fem partimedlemskap för att få rätt att välja representantskapsombud.

Styrelsen avser att göra en utvärdering av dessa och andra stadgeförändringar och i samband med att partikongressen eventuellt beslutar om förändringar i stadgan återkomma med ett samlat stadgeförslag.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

31

Motion E12

Nomineringar till borgarråd och landstingsråd efter valet Unga S-kvinnor Rebella

Nomineringsprocessen för val av borgarråd år 2006 upplevdes som mindre stressad och mer förankrad än samma process 2010. En förklaring till den skillnaden kan vara att 2006 sträckte sig nomineringstiden för val till borgarråd och landstingsråd till efter valdagen, medan 2010 var nomineringsstoppet före valdagen. Före valet är alla mentalt upptagna med att försöka vinna valet. Det är olyckligt att då behöva komma in med nomineringar till borgarråd och landstingsråd.

Det är bra att hinna hämta andan efter en intensiv valrörelse och få chans att tänka igenom vilka personer man helst vill se som borgarråd respektive landstingsråd. Det är dessutom först då vi vet hur många poster som ska tillsättas. Därför bör nomineringsperioden till val av borgarråd och landstingsråd ligga efter valet.

Valet av borgarråd till nästa mandatperiod har ett preliminärt datum, 20 oktober 2014. Detta bör ge tid till nomineringar och val av borgarråd och landstingsråd efter valdagen. Men om detta anses innebära alltför kort om tid bör vi be att få inkomma med våra namn till borgarråd något senare.

Det viktigaste är ju att processen kring valet av borgarråd och landstingsråd blir bra, så att de valda råden får en bra start.

Unga S-kvinnor Rebella yrkar att n omineringar och val av borgarråd och landstingsråd för kommande mandatperiod sker efter valet till riksdag, kommun och landsting.

Motionen antagen på Unga S-kvinnor Rebellas medlemsmöte den 28 november 2011.

32

Motion E13

Välj toppnamn till valrörelsen på representantskapet Unga S-kvinnor Rebella

Vilka personer ska synas på våra valaffischer, och vara draglok i valrörelsen? Det är en viktig fråga. Så viktig att den bör beslutas av alla föreningar i arbetarekommunen via representantskapet. Toppnamnen i valrörelsen bör därför beslutas av representantskapet i samband med att listorna fastställs. Det är dessutom troligt att de personer som lyckas entusiasmera medlemmarna i arbetarekommunen så pass att de blir valda till toppnamn också lyckas entusiasmera väljarna kring vår politik.

De personer som väljs till toppnamn ska kunna ta ledande poster efter valet, men de kan inte räkna med att så kommer att blir fallet.

Valet av toppnamn bör beredas av arbetarekommunens vanliga valberedning. Den särskilda valberedning som bereder förslag till nämnder och styrelser tillsätts först på årsmötet under valåret. Det bör inte heller vara styrelsens uppgift att bereda valet av toppnamn till valrörelsen. Den vanliga valberedningen är bäst lämpad.

Eftersom representantskapet antar landstingslistan är det okomplicerat att representantskapet också väljer toppnamn till landstingsvalrörelsen. Kommunlistorna däremot beslutas av områdesorganisationerna i varje valkrets.

Men inte heller där bör det uppstå problem, eftersom det är osannolikt att en person som väljs till toppnamn av representantskapet inte har den lokala förankring som krävs för att komma med på valbar plats på rätt lista. Självklart bör det dock föras en dialog med de organ som sätter kommunlistorna kring detta.

Valet av toppnamn till valrörelsen ska inte förväxlas med val av borgarråd och landstingsråd. Det valet görs bäst efter valet, när det står klart hur många poster som ska tillsättas.

Unga S-kvinnor Rebella yrkar att t oppnamn till valrörelsen väljs av representantskapet innan listorna till valsedlar beslutas.

Motionen antagen av Unga S-kvinnor Rebellas medlemsmöte den 28 november 2011.

Utlåtande över motion E12 och E13 Motionerna kommer med förslag om hur vi ska välja våra ledande företrädare. Motion 5.28 föreslår att representantskapet innan listor i övrigt fastställs ska utse ett antal ”toppkandidater”. Motion 5.14 föreslår att nomineringstiden för borgar- och landstingsråd hösten 2014 ska fastställas till efter valdagen.

33

Styrelsen har utifrån rapporten ”Framåt mot den moderna folkrörelsen” slagit fast att socialdemokratin i Stockholm måste modernisera sin demokratiska struktur. En viktig del av detta är att göra val- och nomineringsprocesser mer öppna och genomskinliga. Det är viktigt att alla medlemmar har förståelse för och känner sig delaktiga i hur man kandiderar, vilka som väljs och hur dessa val kan påverkas. Utifrån detta har styrelsen i sin verksamhetsplan för 2012 slagit fast att de konkreta förslagen på hur detta ska genomföras måste arbetas fram under innevarande år. Inom styrelsen har styrelsens folkrörelseråd fått i uppdrag att arbeta med detta.

En oerhört viktig del i detta är tydliga spelregler och fasta och överblickbara ramar för de valprocesser som ska genomföras. De två motionerna pekar på ett antal problem och målkonflikter som ur detta perspektiv måste hanteras. Hur gör vi exempelvis med att vi inte vet hur många borgar- respektive landstingsrådsposter det egentligen är vi aspirerar på när listor fastställs och valstrategin formuleras? Eller det faktum att det finns begränsat med tid för omfattande demokratiska processer mellan valdagen och det att vi i en ny majoritet förväntas sätta igång med det politiska förändringsarbete väljarna gett oss mandat att genomföra?

Det är viktiga problem motionären pekar på. Samtidigt är det förslag på lösningar motionerna skissar på inte invändningsfria. Ett system med ”toppkandidater” har helt klart fördelen att det skapar en demokratisk legitimitet runt våra ”affischnamn”. Samtidigt innebär det i praktiken parallella valprocesser vilket riskerar att göra valen otydligare snarare än tvärtom.

Det tycker styrelsen är värt att kritiskt diskutera vidare.

Det stora problemet med motionerna är dock att de lyfter ur delar i en stor process som styrelsen menar måste hanteras i en helhet. Styrelsen vill istället betrakta alla de val som ska förrättas inför valet som en sammanhållen process som också måste hänga ihop med den socialdemokratiska valrörelsen i stort.

Utifrån det resonemanget vill styrelsen därför föreslå årsmötet att i nuläget avslå de konkreta kraven i de respektive motionerna och istället hänvisa till det helhetsarbete som styrelsen redan satt igång.

Styrelsen delar motionärernas ambitioner när det gäller att ytterligare demokratisera arbetarekommunens valprocesser. Att lyfta ut och fatta beslut om delar av en process som bör behandlas som en helhet vore dock olyckligt.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motion E12 besvarad 2. att anse motion E13 besvarad

Beslut:

34

Motion E14

Låt representantskapet bestämma! Ängby Socialdemokratiska Förening

Enligt stadgarna för Stockholms arbetarekommun är representantskapet det högsta beslutande organet.

Borgarråd och landstingsråd väljs av representantskapet. Enligt gällande stadgar sker det efter förslag från arbetarekommunens styrelse.

I stadgarna finns också en bestämmelse om val av valberedning vid representantskapets årsmöte. För sammansättningen av valberedning finns utförliga anvisningar om sammansättning med mera.

På grundval av erfarenheterna från årets val av borgarråd föreslår vi att den valberedning som utses vid ordinarie årsmöte för att bereda val till kommande årsmöte även ska ha till uppgift att bereda val av borgarråd och landstingsråd. På det sättet får vi en direkt koppling mellan valberedning och representantskap i dessa mycket viktiga val.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår vi årsmötet att b orgarråd och landstingsråd väljs av representantskapet efter förslag från den valberedning som utsetts vid representantskapets årsmöte

Inger Grufman Motionen antagen av Ängby socialdemokratiska förening på styrelsemöte den 8 november 2011.

35

Motion E15

Val av borgarråd och landstingsråd Katarina Västra Socialdemokratiska Förening SAI – Socialdemokratiska Aktiva Invandrare

Det senaste valet av borgarråd visade tydligt det olämpliga i att AK-styrelsen också är valberedning. En valberedning ska agera självständigt och oberoende gentemot en styrelse. Såväl medlemmar som repskapet desavouerades genom styrelsens handlande. Därtill gick man ut i pressen med sitt eget förslag som om det redan vore beslutat. Allt detta som en följd av den otidsenliga paragraf 5 moment 13 (Borgarrådskandidater och landstingsrådskandidater...) När nomineringarna samlats in är det givetvis en valberedning som ska föreslå kandidater för repskapet som sedan väljer.

Man måste väl ändå ha såpass respekt för repskapets omdöme att det förutsätts kunna välja borgarråd?

Vi yrkar därför att Stockholms Arbetarekommuns representantskap besluta att d en valberedning som ändå väljs vid årsmötet efter sedvanlig nomineringsprocess också föreslår kandidater till borgarråd och landstingsråd som därefter väljs av representantskapet.

Motionen antagen av Katarina Västra Socialdemokratiska förening på föreningsmötet 2011-11-21 Motionen antagen av SAI - Socialdemokratiska Aktiva Invandrares medlemsmöte den 24 november 2011

Utlåtande över motion E14 och E15 Motionärerna menar att val av borgar- och landstingsråd bör beredas av en valberedning och inte som idag av arbetarekommunens styrelse.

Våra stadgar är tydliga på att det är representantskapet som ska föreslå landstings respektive borgarråd. Frågan som motionärerna väcker är vilket organ som ska bereda valet, ta fram förslag som representantskapet sedan ska rösta på.

Enligt motionärerna skulle processen senast ha blivit mycket bättre om det istället var den årsmötesvalda valberedningen som skött den. Om detta stämmer eller inte kommer vi aldrig att få veta. Styrelsen har själv i sin egen utvärdering konstaterat att fel begicks i den process motionärerna pekar på. Samtidigt är det oerhört svårt att säga att en annan valberedning hade agerat annorlunda eller bättre.

Ser vi till de sakliga argument motionärerna för fram mot styrelsen som valberedning går de att ifrågasätta. I motion 5.16 står exempelvis att ”en valberedning ska agera självständigt och oberoende gentemot en styrelse”.

Detta är naturligtvis helt riktigt. Men samtidigt blandar man också ihop äpplen och päron. För det val arbetarekommunens styrelse förberedde var

36

ju inte valen av arbetarekommunens styrelse. Styrelsen beredde inte valet av sig själv, utan valet av andra tunga förtroendeuppdrag inom det här fallet kommunen. Gentemot de personer som skulle väljas och de organ de skulle väljas till var arbetarekommunens styrelse självständig och oberoende. Det är viktigt att ha i minnet.

Det förs också i motion 5.16 fram synpunkter på att såväl medlemmar som representantskap desavouerades genom styrelsens agerande samt en kritik mot att förslaget presenterades i media innan representantskapet fattat beslut. Men det är väldigt svårt att se att en annan valberedning inte hade kunnat agera exakt likadant. Allmänintresset för vem som är socialdemokraternas första namn i Stockholms stadshus är (lyckligtvis) så stort att det tvärtom är helt otänkbart att media inte skulle uppmärksamma det förslag som presenterades, oavsett om det var arbetarekommunens styrelse eller en annan vald valberedning som förde fram det. Är det då självklart att arbetarekommunens styrelse ska bereda valen av borgar- och landstingsråd inför representantskapet? Nej det är det inte.

Den frågan kan diskuteras. Men det är viktigt att vi gör det utifrån sakliga argument. Olika modeller har olika för- och nackdelar. Dessa bör lyftas fram och värderas, inte bara utifrån den ena eller andra enskilda händelsen utan utifrån ett organisatoriskt och demokratisk helhetsperspektiv.

Låt oss då börja med att granska argumenten för att som idag ha styrelsen som valberedning. Kärnpoängen med detta är naturligtvis att det är styrelsen som mellan årsmöten är huvudansvariga för socialdemokraternas politik och organisation i Stockholm. Det är styrelsen som är partiorganisationens röst gentemot de förtroendevalda i kommun, riksdag och landsting.

Det är också styrelsen som har som arbetsuppgift att hålla i de strategiska och politiska framtidsfrågorna.

Tanken med att låta styrelsen bereda valet av borgar- och landstingsråd är alltså att det är bra att dessa val bereds av samma organ som också har helhetsansvaret för socialdemokratins politik, kommunikation och organisation i stort. Det är också en förutsättning att de som väljs till ledande uppdrag i kommun och landsting kan samarbeta bra med partiorganisationens yttersta företrädare.

En valberedning utan andra arbetsuppgifter har däremot naturligtvis den fördelen att den ägnar åt enbart personfrågor. Personer nomineras och väljs till valberedningen med detta syfte. I arbetarekommunens fall innebär detta ofta goda kontaktytor mot olika mellanled och liknande. Här skiljer sig en valberedning från styrelsen, vars huvudsakliga arbetsuppgift ligger någon annanstans. Denna typ av valberedningen har på gott och ont inget ansvar utöver själva valprocessen.

När det gäller sammansättningen av listor till kommun-, landstings- och riksdagsval har representantskapet tidigare gjort bedömningen att de blir bäst om de bereds av en valberedning som kan fokusera på och är vald för att hantera just detta. Det är mängder av intressen som ska balanseras och dessutom väldigt viktigt att få ihop ett helhetsförslag som är väl förankrat i hela partiorganisationen.

37

När det gäller val av landstings- och borgarråd har representantskapet däremot landat i att fördelarna med att ha styrelsens som valberedning i detta fall överväger nackdelarna. Vi tolkar det som att representantskapet åtminstone tidigare menat att det var bra att den typ av politiskt helhetsansvar styrelsen står för får stor tyngd i just valet av borgar- och landstingsråd.

Finns det då anledning att i dag som motionerna kräver rakt av ändra detta ställningstagande? Styrelsen är i dagsläget tveksam till det. Att bereda valen av de främsta företrädarna i kommun och landsting är en viktig del av att kunna ta helhetsansvaret för socialdemokratin som politisk kraft i Stockholm. Denna fråga måste därför ses i ett helhetsperspektiv.

Oavsett vilka som bereder valet av borgar- och landstingsråd måste dessa processer precis som när det gäller övriga valprocesser inom arbetarekommunen utvecklas. Styrelsen har därför fattat beslut om att under 2012 genomföra ett omfattande utvecklingsarbete på detta område som i skrivande stund precis har dragit igång. I denna översyn kommer naturligtvis frågan om vem som bereder vilka val lyftas upp. Detta arbete kommer att vara färdigt under 2012 med sikte på att beslut om nya valprocesser ska fattas senast årsmötet 2013. Styrelsen menar att det vore klokast att avvakta detta arbete och sedan fatta alla beslut som rör val och nomineringar i ett sammanhang.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motion E14 besvarad 2. att anse motion E15 besvarad

Beslut:

38

Motion E16

Ny strategi? Örby Socialdemokratiska Förening

”Socialdemokraterna fortsatte [... i förra valet...]att i huvudsak sikta in sig på att försvara bidragstagarna mot alliansregeringens övergrepp.” skrev Stigbjörn Ljunggren i Piteåtidningen.1 SAP berättade även hur bra man varit historiskt, men inte mycket om hur man skulle förändra nu. Därmed lade vi det arbetande Sverige i händerna på alliansen. Detta strategiska misstag innebär att alliansen kan komma att cementera uppdelningen av politiken i två block – ett för de ”högproduktiva” och ett för de ”lågproduktiva”.

En markant större andel kvinnor röstade på oss än tidigare, samtidigt som våra väljare blir äldre. Det gröna folkhemmet blev en vision som vi inte byggde vidare på. Arbetslösheten är högre idag än när borgerligheten tillträdde, borgerligheten skyllde de egna misslyckandena på den internationella konjunkturen och kom undan med det.

Allt för få av våra väljare har idag ett arbete att gå till. Det beror inte bara på den högre arbetslösheten, utan snarare på att de arbetande inte röstar på oss. I Stockholm är det värre än i resten av landet. För att komma till bukt med denna problematik, måste Socialdemokraterna ha en strategi som är mer tydlig än nuvarande verksamhetsplan. En strategi som på ett operativt plan, snarare än taktiskt, anger vad organisationen ska göra och hur.

Därför yrkas: 1. att motionen bifalles 2. att en förnyelsestrategi upprättas 3. att den förslagna strategin innehåller konkreta förslag med tidsplaner 4. att medlemmarna under en hel helg får tid och ro att diskutera igenom strategin

Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2011-10-25 beslutade att bifalla motionen

1 http://www.ljunggren.com/?page_id=82

39

Motion E17

Strategi Husby Socialdemokratiska Förening

Socialdemokraternas trovärdighet i många av våra förorter är mer eller mindre raserat. Många ser ingen skillnad på oss och majoriteten och det finns en utbredd uppfattning om att inget hände när vi satt i majoritet.

Om vi ska kunna vinna val i Stockholm, måste vi också vinna förorterna.

Där finns många potentiella väljare, framförallt såna som inte alls röstar idag. Det enda sättet att göra det är att vara konkret. Hur ska vi satsa? Hur ska vi minska de enorma klyftor som finns när det gäller arbetslöshet, inkomster, resultat i skolorna o s v? Hur ska vi kraftfullt visa att vi menar allvar med att vi vill satsa på att bryta den negativa spiral som pågår med nedläggningar av verksamheter?

Våra medborgare tror ofta att det inte finns några politiker som bryr sig om våra områden. Det beror delvis på att vi som faktiskt är aktiva där helt enkelt inte mäktar med att träffa alla som vill träffa oss. Vi behöver arvoderade politiker, i första hand kopplade till sådana som sitter i kommunfullmäktige, men det måste vara personer som faktiskt är engagerade och intresserade av de frågor som rör många av de bostadsområden där valdeltagandet är lågt. Om vi måste prioritera så är det bättre att omfördela en del av de resurser som går till att arvodera heltidspolitiker i stadshuset och i landstinget till att arvodera lokalpolitiker. På en borgarrådslön får vi ju minst två personer, bara det är en vinst.

Moderaterna har en mycket lyckad strategi som går ut på att vara överallt, lyssna och nicka lite grann och sen skylla på andra. Det kan vara politiker i stadshuset, vårdval Stockholm (som om det inte vore ett politiskt påfund) eller annat. Vi måste kunna möta detta! Det gör vi både genom konkret politik och närvaro.

Vi måste ta fram en strategi för detta, med representanter från de stadsdelar där valdeltagandet är lägst. Dessutom borde vi prata med de som bor i våra stadsdelar under tiden vi tar fram denna strategi.

Med anledning av detta vill vi yrka på 1. a tt Arbetarekommun får i uppdrag att ta fram ett program som också kan användas i valet med kraftfulla och konkreta satsningar 2. att det programmet i första hand ska formas av lokala politiker som har god kännedom om områdena och som har mycket kontakter med boende förslagsvis från 4 utvalda stadsdelar (baserat på valdeltagande) 3. a tt man också kommunicerar med boende i stadsdelarna under strategins framtagande

40

4. att Arbetarekommunen ställer sig bakom förslaget att åtminstone delvis arvodera lokala politiker så att de får möjlighet att skapa ett förtroende för vår politik

Mia Päärni Antagen på Husbyföreningens medlemsmöte 20 november 2011

Utlåtande över motion E16 och E17 Styrelsen delar helt och hållet motionärernas uppfattning att Socialdemokraterna i Stockholm måste ha en samlad strategi som fungerar som underlag för god verksamhetsplanering, på såväl arbetarekommunnivå som mellannivå och grundorganisationsnivå. En viktig förklaring till att vår partiorganisation inte mår så bra som den förtjänar, är att det i mångt och mycket har saknats tillräckligt intresse och moderna metoder för strategisk verksamhetsplanering och utveckling.

Den 30 augusti 2011 antog representantskapet dokumentet En stad och ett parti i rörelse, som beskriver inriktningen för Socialdemokraternas politiska och organisatoriska arbete i Stockholm de kommande åren. I beslut ingick fastställandet av ett övergripande mål arbetarekommunens verksamhet, närmare bestämt att Socialdemokraterna ska stärkas som modern folkrörelse och vinna val.

Utifrån detta har styrelsen formulerat två delmål som från och med 2012 är styrande för verksamhetens utveckling. Det första delmålet är att Socialdemokraterna ska öka till 13 000 medlemmar (från 2011 års siffra som var cirka 6 500). Det andra delmålet är att Socialdemokraterna ska bli det parti som har störst väljarstöd i Stockholm i valet 2014. Dessa två aspekter genomsyrar hela verksamhetsplanen för 2012 och inriktningen för 20122014.

I den gällande strategin ingår att: • målmedvetet skapa en öppnare folkrörelse och mer transparenta interna processer, med utgångspunkt från de centrala slutsatserna i Folkrörelsegruppens rapport från 2010 • skapa en struktur för att engagera medlemmarna och grundorganisationerna i arbetet med att känna stockholmarna bäst och förstärka deras deltagande i att ta fram politiska förslag • skapa gemensamma strukturer med S-kanslierna i stadshus och landstingshus samt med Stockholms läns partidistrikt för kommunikation och utveckling av politiska förslag • tillsammans med övriga socialdemokratiska organisationer i Stockholm och partistyrelsen säkerställa tillgång till opinionsdata och annat underlag som bidrar till ökad väljarkunskap • fördjupa samarbetet med Stockholms läns partidistrikt gällande utvecklingen av moderna metoder för folkrörelsearbete samt administration och andra stödjande funktioner

41

•k onkretisera styrelsens verksamhetsplan för 2012 och inriktning gällande 2012-2014 till en operativ plan för expeditionen samt kontinuerligt rapportera om genomförandet till styrelsen Ytterligare en viktig del av representantskapets beslut från den 30 augusti 2011 är att uppdra åt styrelsen att inför årsmötet 2013 lägga fram ett ”Huvudstadsprogram” där konkreta åtgärder beskrivs, vilka ligger till grund för framtagande av valprogram inför valen 2014 samt att styrelsen på olika sätt ska involvera alla delar av arbetarekommunen i det vidare förnyelsearbetet.

Motionärernas förslag att lokala politiker som har god kännedom om Stockholms olika områden och att partiet kommunicerar med boende i stadsdelarna under arbetets sång, ser styrelsen som mycket positivt. Vi önskar att partiet hade ekonomiska resurser att arvodera lokala politiker för att förstärka dessa insatser, men så är tyvärr inte fallet. Däremot ingår det i strategin att öka den lokala förankringen på andra sätt.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motion E16 besvarad 2. att bifalla första att-satsen i motion E17 3. att bifalla andra att-satsen i motion E17 4. att bifalla tredje att-satsen i motion E17 5. att avslå fjärde att-satsen i motion E17

Beslut:

42

Motion E18

Valsedlarnas utformning inför kyrkovalet 2013 Fagersjö Socialdemokratiska Förening

Den socialdemokratiska gruppen inom Farsta Församling har diskuterat valsedlarnas utformning inför kyrkovalet 2013.

Vid kyrkovalet 2009 upplevdes att valsedlarnas utformning var till nackdel för vårt valresultat. På socialdemokraternas valsedlar fanns bara kandidaternas namn och ålder.

På våra motståndares valsedlar presenterades kandidaterna med titel, yrke eller annan sysselsättning, vilket gjorde dem mera synliga för församlingens valmanskår.

Vi förlorade med all säkerhet röster på denna anonymitet. Röster som kunde ha varit betydelsefulla när det gällde de politiska grupperingarna i de olika beslutsfattande organen inom församlingen.

Vi yrkar att d et på valsedlarna inför kyrkovalet 2013 ska anges kandidaternas namn, ålder samt yrke eller sysselsättning.

Motionen har antagits på Fagersjö Socialdemokratiska Förenings styrelsesammanträde den 14 november 2011.

43

Motion E19

Valsedlarnas utseende i valet till Svenska kyrkan 2013 Tallkrogen-Svedmyra Socialdemokratiska Förening

Den socialdemokratiska nomineringsgruppen i Farsta församling, upplevde i det förra kyrkovalet 2009 att valsedlarnas utseende var till en klar nackdel för vårt valresultat. Där fanns bara kandidaternas namn och ålder.

Våra motståndare presenterades med namn och en titel, yrke eller annan sysselsättning, vilket helt klart gjorde dem mer synliga för församlingens valmanskår.

Anders Andersson, 47, säger inget om vem personen är som man ska rösta på. Det gör däremot Anders Andersson, Kyrkvärd. Vill man sedan lägga till hur gammal kandidaten är så är det okej i vårt åldersfixerade samhälle. Vi förlorade med all säkerhet röster på valsedelsanonymiteten.

Röster som kunde ha varit betydelsefulla när det gällde de politiska grupperingarna i de olika beslutsfattande organen inom församlingen.

Vi hemställer därför att d et på valsedlarna inför kyrkovalet 2013 inte bara ska stå kandidaternas namn och ålder utan även sysselsättning som visar vilka de är.

Gunnel Jonsson Monikander Kjell Aggefors På föreningsmöte den 9 november har Tallkrogen-Svedmyra socialdemokratiska stadsdelsförening antagit motionen som sin egen.

Utlåtande över motion E18 och E19 Styrelsen delar motionärernas uppfattning att valsedlarna i kommande kyrkoval ska innehålla inte bara namn och ålder, utan också uppgifter som säger något mer om kandidaterna. Vissa väljer att ange kandidaternas bostadsadress. Motionärerna föreslår att titel, yrke eller annan sysselsättning är det lämpliga i kyrkovalet, vilket styrelsen instämmer i.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla motion E18 2. att bifalla motion E19

Beslut:

44

Motion E20

Namnbyte till Socialdemokraterna Värtans socialdemokratiska förening

På Valsedlarna i valet 2010 stod det Arbetarepartiet-Socialdemokraterna vilket troligen skapar förvirring bland många väljare som vill hitta valsedlar till Socialdemokraterna. Att ha olika namn på reklam och valsedlar är en mycket dålig strategi. Troligen förlorar partiet många väljare på att använda det längre och mer okända namnet. Många vill inte riskera att lägga sin röst på ett litet oetablerat parti (typ EAP) och röstar därför annorlunda än de planerat. Därför bör partiet byta namn till det betydlig mer inarbetade Socialdemokraterna på valsedlarna och alla andra ställen. Även namnet Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) bör ersättas med Socialdemokraterna av samma anledning.

Vi bör endast använda ett namn både externt och internt och det ska vara Socialdemokraterna.

Med anledning av ovanstående yrkar jag på att stämman beslutar: att vi byter namn till Socialdemokraterna som enda namn på partiet.

Henrik Magnusson Motionen är behandlad på medlemsmöte den 3 november 2011 och godtagen som vår egen.

Utlåtande över motion E20 Motionärerna anser att vi som parti bör byta namn från Arbetarepartiet Socialdemokraterna till bara Socialdemokraterna. Orsaken är att det nuvarande namnet skapar förvirring eftersom vi i alla sammanhang utom de mer formella kallar oss bara socialdemokraterna.

Frågan om namnbyte är en nationell stadgefråga och därför en fråga för partikongressen. Av det skälet väljer styrelsen att avslå motionen. Dessutom tycker styrelsen i sak att det vore väldigt olyckligt att byta namn. När moderaterna försöker kalla sig det nya och till och med den enda arbetarpartiet vore det dumt av oss att ge dem rätt i detta. Den risk för sammanblandning av valsedlar och liknande motionärerna pekar på menar styrelsen får hanteras på andra sätt.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

45

Motion E21

Vår historia – egna berättelser Hässelby s-kvinnor

Det finns krafter i samhället som vill ändra vår svenska historia. Vi var många som blev upprörda när moderaterna i sitt omarbetade partiprogram lögnaktigt påstod att de var de som införde rösträtten, den allmänna och kvinnornas rösträtt. Historien visar att det var precis tvärtom, det var i kamp mot högern (numera moderaterna) som socialdemokraterna kunde införa rösträtten och bygga välfärdssamhället. Varje reform som vi drivit igenom har moderaterna varit emot.

Vi vet för vi har hört föräldrar, mor- och farföräldrar, släktingar och vänner som berättat sin historia. Vi har läst dokumentationen av otaliga levnadshistorier om hur tillvaron tedde sig, hur människor engagerade sig för ett bättre samhälle. Och det var högern, den välbeställda eliten som tillsammans med kyrkan höll de mindre bemedlade och mindre utbildade i ett hårt fattigdomsgrepp. Allt detta vet moderaterna - men man chansar på att en historielös generation ”går på” argumentationen och därmed kan man kidnappa socialdemokraternas historia.

Det är en farlig linje moderaterna är inne på – att med lögn och propaganda måla en felaktig bild av vår historia – det måste stoppas.

Många känner inte till vår moderna och samhälleliga historia, de vet inte att Sverige för inte så länge sen var ett fattigt land med många orättvisor.

Vi anser att vi socialdemokrater måste berätta historien om hur det var i Sverige förr och de politiska beslut som den socialdemokratiska kampen för ett bättre liv har lett till. Det är många som har något att berätta om olika levnadsöden, det kan gälla mormor, morfar, farmor, farfar eller ännu tidigare generationer. Vi vill gärna att det skrivs ner, personligt berättat och samlas så att de kan användas i olika sammanhang.

Därutöver behöver vi en ordentlig kartläggning av alla beslut som tagits av socialdemokratiska regeringar under årens lopp och som flyttat fram Sveriges position som ett välfärdsland.

Vi föreslår att årsmötet beslutar 1. a tt Arbetarekommunen tar initiativ till att starta ett projekt där medlemmar och andra som är intresserade skriver ner sina egna eller andras personliga berättelser och levnadsöden. Berättelserna samlas i ett häfte eller bok, på facebook, som bloggsidor eller på andra sätt 2. a tt Arbetarekommunen lyfter fram de politiska beslut som socialdemokraterna drivit och som gjort Sverige till ett välfärdsland 3. a tt berättelserna eller delar av berättelserna också kan vara ett inslag vid olika aktiviteter t ex vid 1 maj.

46

Motionen antagen vid Hässelby S-kvinnors medlemsmöte den 29 november 2011.

Utlåtande över motion E21 Motionärerna lyfter fram behovet av att känna sin historia. Styrelsen delar denna uppfattning. Vi vet visserligen att val inte vinns på vad man gjort utan på vad man vill göra. Men det finns ändå all anledning att lära av den svenska historien och vilken roll socialdemokratin spelat i den. Inte minst finns det precis som motionärerna också understryker all anledning att vara vaksam på de skamlösa försök från högerhåll att teckna om den svenska historien som företrädesvis moderaterna ägnar sig åt. Det är viktigt att vi inte lämnar walk over i denna kamp om historieskrivningen.

Motionärerna föreslår att arbetarekommunen ska ta initiativ till ett omfattande historieprojekt. Styrelsen gör bedömningen att ett sådant projekt mycket väl skulle kunna genomföras inom arbetarekommunen, men att det i sådana fall måste bygga på stort engagemang underifrån, nära samarbete med vårt bildningsförbund ABF, arbetarrörelsens tankesmedja, Arbetarrörelsens arkiv etc. Däremot är det inte rimligt att arbetarekommunens kansli med de efter valförlusten ansträngda personella och ekonomiska resurser som finns där tar på sig denna arbetsuppgift.

Men med förbehållet att detta måste drivas underifrån tycker styrelsen dock att årsmötet mycket väl kan ge styrelsen i uppdrag att ta ett initiativ för att få saker att börja hända. Det är en bra och angelägen idé motionärerna för fram.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

47

Motion E22

Nominering av ombud Örby Socialdemokratiska Förening

Våra lokalföreningar nominerar på partidistriktets begäran medlemmar till olika funktioner eller till representantskap och styrelse, exempelvis som internationellt-, fackligt- , invandrare- och äldreombud.

Vi yrkar : att d et ges en kort funktionsbeskrivning av uppdraget och en bekräftelse att kandidaten fått uppdraget, samt namnet på ansvarig kontaktperson.

Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2011-10-25 beslutade att bifalla motionen

Utlåtande över motion E22 Motionen föreslår att en funktionsbeskrivning av olika uppdrag inom arbetarekommun ska ges och att även bekräftelse på vem som valts/utsetts ska ges, samt ansvarig kontaktperson.

Styrelsen anser att dessa uppgifter enklast kan läggas ut på hemsidan så alla intresserade lätt kan finna dem och uppgifterna vid behov snabbt uppdateras.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

48

Motion E23

Nämndemän Örby Socialdemokratiska Förening

Våra nämndemän i tingsrätten får genom sin tjänstgöring en god inblick i samhällsproblem.

Många frågor uppstår: • Hur ska vi förhindra att unga begår kriminella handlingar?

• Gör straffen att den dömde blir laglydig?

• Hur stor är återfallsprocenten?

• Hur hjälper samhället den dömde att efter avtjänat straff återgå till det lagliga samhället?

Vi yrkar att P artidistriktets styrelse ges i uppdrag att under 2012 samla våra nämndemän för att tillsammans med S-ledamöterna i justitieutskottet och i socialutskottet utbyta erfarenheter och diskutera möjligheterna att minska risken för återfall bland tidigare dömda.

Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2011-10-25 beslutade att bifalla motionen

49

Utlåtande över motion E23 Det är av stort värde för rättssäkerheten och demokratin i Sverige att våra domstolar genom nämndemännen har en folklig förankring. De personer som är utsedda via Socialdemokraterna är också en resurs inom vårt eget parti, genom att det – precis som motionärerna påpekar – får en ständigt uppdaterad bild av samhällsutmaningar som vår stad och vårt land står inför.

Styrelsen delar uppfattningen att denna resurs bör tas tillvara bättre än tidigare och att våra nämndemän ska ges tillfälle att träffa varandra, men även andra socialdemokrater som verkar inom samhällsfunktioner med koppling till rättssystemet. I verksamhetsplanen för 2012 står följande att läsa under rubriken rättsanknuten verksamhet: ”En viktig, men tyvärr ofta försummad, grupp bland partiets förtroendevalda är de kamrater som tjänstgör som nämndemän i tingsrätter, förvaltningsdomstolar och andra rättsliga instanser. Även Socialdemokraternas representanter i polisstyrelsen och polisnämnderna har fått för lite stöd genom åren. Under 2012 görs en satsning på att samla våra medlemmar som har uppdrag inom rättsanknuten verksamhet. Det förväntade resultatet är att socialdemokratiska nämndemän och polisnämndsledamöter får chans att stärka sin kompetens och att utveckla interna nätverk.”

Till sådana aktiviteter kan riksdagsledamöter gärna inbjudas. Att, som motionärerna gör, så snävt specificera vad deltagarna ska diskutera kanske inte är den bästa vägen att gå. I stort vill dock styrelsen alltså stödja motionens intentioner.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att anse motionen besvarad

Beslut:

50

Motion E24

Hur bemöter vi Sverigedemokraternas politik?

Husby Socialdemokratiska Förening

Valresultatet den 19 september 2010 gav Sverigedemokraterna en plats i Sveriges riksdag och är numera vågmästare i den svenska politiken. En del ser Sverigedemokraterna som ett parti utan någon makt, en del anser att detta är ett missnöjesparti som med tiden kommer att försvinna. Denna synsätt är för oss missvisande och kan leda till allvarliga konsekvenser.

Media uppmärksammar och lyfter fram Sverigedemokraternas åsikter, trots att deras partiledare ofta kan säga att det var ett ”slarvigt uttryck ” eller erkänna att deras påstående var felaktiga. Inte för så länge sedan ändrade det rasistiska partiet betraktelsesätt och kallar sig numera för social konservatister. Media ger ständigt utrymme till deras åsikter i den politiska debatten om hur Svenska folkets syn ska vara gentemot olika grupper i vårt samhälle.

Vi tycker att Sverigedemokraternas parti och dess medlemmar har en människosyn som speglar sig alltmer i dagens samhälle. Deras politiska budskap är en förenkling och generalisering mellan vi och de. Vilket skapar hat, oro och uppgivenhet hos många.

Det handlar om människor med annan bakgrund än svensk, mörkhyade människor, muslimer, etniska grupper, människor med annan läggning och funktionshindrade som lever och verkar i vårt samhälle. Dessa ska enligt Sverigedemokraterna inte ses som värdefulla individer eller en resurs utan som olika grupper som hotar det svenska samhället.

Under hösten 2011, hade socialdemokratin möjligheten att delta i SVT, debatt tillsammans med alla politiska partier. Socialdemokraterna tackade då nej eftersom de skulle stå ihop med miljöpartiet, vänsterpartiet och sverigedemokraterna. Det handlade om uppställningen över hur partierna skulle stå under debatten.

Vi vill påminna om en av det socialdemokratiska partiets ändamål samt partiets uppgift som står i partiets stadgar som godkändes av partistyrelsen den 27 februari 2009 är: ”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismen mål” Vi uppmanas även att ständigt föra fram vår socialdemokratiska politik i övrigt. Vi skriver och deltar i olika handlingsplan, som till exempel förnyelsestrategin, vi bildar olika grupper för att tillsammans föra en dialog om hur vi ska arbeta framledes, vi håller torgmöten, knackar dörrar, m m.

Att lämna arenan fri till den moderata alliansen och sverigedemokrater i ett modernt och mångkulturell samhälle är för oss ett stort misstag.

51

Vi vill även påpeka att utanför den politiska arenan förekommer dagligen en strukturell rasism i hela samhället - allt från arbets- och bostadsmarknad till kulturlivet. Utanförskapet har för många blivit en omänsklig verklighet som försvårar vardagen för många invånare.

Vi anser att Socialdemokratin måste stå för sina politiska åsikter vad som än händer i samhället.

Med anledning av ovanstående yrkar vi: 1. a tt Socialdemokratin på lokal, regionalt och riksnivån ska utmana Sverigedemokraterna där tillfället ges 2. a tt Stockholms arbetarkommun initierar diskussioner och debatter om utanförskap och integration/segregation för t ex genom att införa dessa ämnen i arbetarkommuns representantskap dagordning.

3. a tt årsmötet sänder motionen vidare till partistyrelsen för ställningstagande angående i motionen föreslagen ändrade attityd gentemot Sverigedemokraterna

Galina Monsalves Leal Motionen har behandlats och antagits av Husby Socialdemokratiska förening under ett medlemsmöte den 20 november 2011.

52

Motion E25

Antirasism SSU Kista

Partiet har länge drivit antirasistiska frågor utåt. Vi menar dock att det finns mer att göra inom organisationen. Det finns till exempel få personer med utländsk bakgrund i styrelserna och de som väljs in får sällan utrymme att driva politik utifrån sitt perspektiv och sina erfarenheter. Man blir ofta ett kort eller alibi.

SSU Kista yrkar därför på: 1. att en antirasistisk handlingsplan tas fram för arbetarkommunen 2. att kurser och seminarier anordnas i ämnet 3. att arbetarkommunen ska anta motionen som sin egen 4. att arbetarkommunen driver frågan på kommande partikongress Motionen antogs enhälligt på SSU Kistas medlemsmöte den 30/11-11

Utlåtande över motionerna E24 och E25 Motionärerna vill se ett ökat engagemang från det Socialdemokratiska partiet i frågor om integration och mot främlingsfientlighet.

Arbetarekommuns styrelse delar motionärernas grundläggande inställning: Socialdemokraterna ska vara den ledande kraften mot rasism och främlingsfientlighet. Socialdemokraterna ska driva integrationsfrågorna. Socialdemokraterna ska företrädas av människor med olika erfarenhet och bakgrund.

Det socialdemokratiska partiet ska ta debatterna med Sverigedemokraterna.

Under våren kommer därför ett program mot strukturell rasism att behandlas av representantskapet i Stockholms arbetarekommun. Programmet utgör en bra grund för fortsatt arbete och studier i föreningar och sidoorganisationer.

Arbetarekommunsstyrelse avser att ta ett antal initiativ i olika frågor inför partikongressen. Ett sådant område är frågorna om integration, främlingsfientlighet och representationsfrågor. Arbetarekommuns styrelse menar att motionernas ande mening på så sätt kan tas tillvara.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motion E24 besvarad 2. att anse motion E25 besvarad

Beslut:

53

Motion E26

Skapa regionalt beslutsorgan för landstingspolitiken Katarina Västra Socialdemokratiska Förening

Skapa regionalt beslutsorgan för landstingspolitiken. Landstinget ansvarar för viktiga frågor som direkt påverkar medborgarnas vardag. Sjukvården, kollektivtrafiken, regionala utvecklingsfrågor och många kulturfrågor handhas idag av landstingsfullmäktige.

Sedan 1971 så ingår Stockholms kommun i storlandstinget. Initiativet till detta kom ursprungligen från Hjalmar Mehr som var av uppfattningen att en del frågor som tidigare legat på kommunen skulle vara betjänta av ökad samverkan över kommungränserna. Mehr ansåg dessutom att dessa frågor var av sådan vikt så att det vore orimligt att indirekt valda politiker, via ett kommunförbund skulle hantera dessa. De politiker som ansvarar för sjukvård och kollektivtrafik behöver ställas inför medborgarnas val med jämna mellanrum. Därför valde Stockholm att gå in i landstinget.

Våra folkvalda agerar på uppdrag av väljarna och partiet. Den politik som vi socialdemokratiska partimedlemmar ställer oss bakom och som partiet går till val på ska de folkvalda i respektive parlament verka för. Kommunfullmäktigegruppen har att verka för den politik som representantskapet ställer sig bakom.

Vad gäller landstinget och den socialdemokratiska landstingsgruppen så är situationen betydligt mer komplicerad. Landstingsgruppen har två partidistrikt som uppdragsgivare. När partidistrikten har olika uppfattningar rörande viktiga landstingsfrågor så blir situationen komplicerad. Ett känt exempel är synen på taxor inom kollektivtrafiken. Stockholms Arbetarekommun har av hävd drivit linjen att avgifterna ska vara låga och enhetliga. Arbetarekommunen ser gärna en stor/ökande skattefinansiering av driften av kollektivtrafiken.

Det andra partidistriktet har en delvis annorlunda syn på balansen mellan skattefinansiering och avgiftsfinansiering. De har inom sig flera kommuner med mycket hög kommunalskatt, flera av deras kommuner har dessutom betydligt sämre kollektivtrafikförsörjning än vad Stockholm har.

I situationer där de bägge partidistrikten har olika uppfattningar så löses motsättningarna i regel via förhandlingar. En följd av dessa är den nuvarande linjen att driften av kollektivtrafik ska finansieras till hälften med avgifter och till hälften med skattemedel.

Sett partidemokratiskt perspektiv är denna situation djupt otillfredsställande. Partimedlemmarnas inflytande över landstingspolitiken begränsas av en partistruktur som inte kan hantera landstingspolitik på ett rimligt vis.

Andra partier har löst detta på andra sätt. Flera partier har ett partidistrikt för Stockholms län. Moderaterna har alltmer arbetat samman sina två partidistrikt, så att de har i praktiken en ledning för hela Stockholms län.

54

Miljöpartiet har en gemensam landstingsstämma som beslutar om landstingsfrågor.

Vi är av uppfattningen att partiets landstingspolitik behöver demokratiseras och att partimedlemmarnas inflytande över den behöver stärkas.

Vi föreslår Stockholms Arbetarekommuns representantskap besluta 1. a tt representantskapet beslutar att ett regionalt representantskap bör inrättas 2. att uppdra åt Stockholms Arbetarekommuns styrelse att uppta förhandlingar med Stockholms läns partidistrikt i syfte att uppnå en överenskommelse om detta.

Motionen antagen av Katarina Västra Socialdemokratiska förening på föreningsmötet 2011-11-21

Utlåtande över motion E26 Motionen kräver att ett regionalt representantskap inrättas i syfte att skapa en demokratisk arena för att diskutera landstingsfrågor inom vårt parti.

Styrelsen delar motionärens analys och förslag till lösning.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

55

Motion E27

Förlängd hanteringstid av motioner för representantskapets ombud Högalid-Hornstulls Socialdemokratiska Förening

Enligt dagens stadgar ska motion som ska behandlas på representantskapsmöte tillsammans med vederbörande grundorganisations yttrande insändas till arbetarekommunens styrelse senast två månader före mötets hållande. Inför representantskapets årsmöte ska motionen insändas senast 1 december året före. Samma motion ska sedan vara ombuden tillhanda senast en vecka före representantskapsmötet, tillsammans med styrelsens yttrande.

Nackdelarna med den korta behandlingstiden – en vecka – för ombuden är uppenbara. Vid ett stort antal motioner är tiden helt enkelt för kort för att man ska kunna sätta sig in i alla frågor. Det finns heller inte tid för ombuden att förankra sina ställningstaganden till motionerna hos den grundorganisation man representerar.

Högalid-Hornstull S-förening, Maria-Södra Stations S-förening och Katarina S-förening yrkar med anledning av ovanstående: 1. a tt samtliga motioner utsänds till ombuden senast sex veckor före representantskapets möte, och att styrelsens yttrande sänds till ombuden senast en vecka före representantskapsmöte.

2. a tt inför distriktets årsmöte samtliga motioner utsänds till ombuden senast 15 december året före, och att styrelsens yttrande sänds till ombuden senast en vecka före årsmötet.

Motionen antagen på medlemsmöte i Högalid-Hornstulls s-förening den 18 maj 2011.

56

Utlåtande över motion E27 Motionen pekar på det faktum att enligt stadgarna så ska motioner och utlåtande vara representantskapets ombud tillhanda senast en vecka före mötet. Det blir då kort tid för inläsning och förankring. Man föreslår att motionerna skickas ut senast sex veckor före representantskapsmöte och senast 15/12 inför Arbetarekommunens årsmöte. Styrelsens utlåtande föreslås vara ombuden tillhanda senast en vecka före representantskapsmötena.

Styrelsen delar uppfattningen om att en vecka är för kort tid att hinna läsa och förankra och föreslår att alla handlingar ska vara ombuden tillhanda senast två veckor innan representantskapsmöte. Däremot anser styrelsen att det är rimligt att motioner och yttrande sänds samtidigt. En av styrelsen viktigaste uppgifter är ju att bereda ärenden före beslut och ser det som en service till ombuden att få en helhetsbild över frågorna.

Styrelsen vill också påminna om den ambition som återfinns i verksamhetsplanen för 2012: ”Representantskapets möten måste planeras långsiktigt och baseras på genomarbetade underlag som skickas ut till föreningarna i god tid, så att det är praktiskt möjligt för dem att göra möten där alla medlemmar har chans att komma med synpunkter på aktuella politiska frågor, till vägledning för ombuden som sedan ska debattera och fatta beslut i representantskapet. Det förväntade resultatet av att under 2012 förbättra den långsiktiga planeringen och beredningen, är att det blir en tydlig koppling mellan direkt medlemsdemokrati på lokal nivå och representativ demokrati på AK-nivå, så att alla medlemmar får inflytande.”

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå motionen 2. att handlingar såsom motioner och förslag, jämte styrelsens yttrande över dessa, ska vara ombuden tillhanda senast två veckor för representantskapsmöten

Beslut:

57

Motion E28

Säg nej till jippoveckan i Almedalen Bygg-sossen i Stockholm

Partiet måste tro på sin egen politik och på samhällets - inklusive medias - intresse av socialdemokratisk politik och lösningar på samhällets problem. Idag pratas det om trojanska hästar planterade av våra politiska motståndare och dess idésmedjor, om politiska jippon styrda av media bl a (Almedalsveckan), tv-debatter m m som uteslutande är till förmån för den Allians av partier där varje parti får lika uppmärksamhet oavsett väljarunderlag.

Det var länge sedan Olof Palme under sin semester äntrade ett lastbilsflak i Visby och sommartalade inför några hundra lyssnare. I dag är Almedalsveckan nästan att jämföra med en nomenklaturas första sommarlovs/ semestervecka där man kan träffas, utbyta politiska tankar och diskussioner som stannar med - och bland dem - som besöker ön.

Media rapporterar Almedalsveckan som det vore en återkommande ”Båstads- eller Sandhamnsvecka” och partiet förlorar inte bara sina kärnväljare. Vårt parti tvingas att på medias och Alliansens villkor tävla om presumtiva nya väljare på andras villkor.

Vårt parti måste tro på vår egen politik och bryta denna återkommande ordning och därför genomföra en politikervecka på andra håll än i Almedalen. Varför inte en landsomfattande ”tour” med politiska möten ordnade i samarbete med arbetarkommuner runt om i Sverige?

En vecka där våra riksdagsledamöter partistyrelseledamöter har en arbetsvecka långt från Almedalen. som i dag betraktas som politiskt jippo/cirkus för partiets främsta företrädare, lobbyister och media. Långt från väljarnas motivation och tilltro till S som politisk kraft.

Detta förslag bygger på övertygelsen om att media med intresse även kommer att följa en annorlunda sossevecka. Som modell kan kampanjen ”Hope not hate” i England stå.

Byggsossen i Stockholm föreslår: 1. a tt partiet minimerar deltagande i Almedalsveckan till förmån för en sossevecka med eget upplägg på våra egna villkor.

2. att motionen skickas till den Socialdemokratiska riksdagsgruppen

Motionen antagen av medlemsmöte i Byggsossen i Stockholm som föreningens egen.

58

Utlåtande över motion E28 Det finns, precis som motionärerna påtalar, anledning att reflektera över utvecklingen av den så kallade politikerveckan i Almedalen. I likhet med många andra har Stockholms arbetarekommun tidigare funnits representerade med egna arrangemang i Visby. På grund av de ekonomiska omständigheterna och ett allmänt ifrågasättande av effektiviteten i de senaste årens insatser, valde styrelsen att 2011 inte avsätta några medel för deltagande i Almedalen.

Att kategoriskt avvisa tanken på att återigen finnas på plats under politikerveckan anser vi dock vore fel. Till exempel är det sannolikt att vi inom ramen för Stockholms arbetarekommuns samarbete med Göteborgs och Malmö arbetarekommuner kring att lyfta storstadsfrågorna på Socialdemokraternas nationella dagordning bör använda medverkan i Almedalen.

Men detta ska i så fall ske utifrån en långsiktig strategi och med kostnadseffektivitet för ögonen.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

59

Motion E29

Förtroendevaldas ersättningar och utsatthet Skärholmens socialdemokratiska kvinnoklubb Sätra socialdemokratiska förening

Att genom ett uppdrag i en nämnd få representera Socialdemokraterna är det, som de flesta av oss strävar efter. Litet eller tungt uppdrag ska vara lika hedrande för den enskilde. För att på ett bra sätt kunna utföra sitt uppdrag, så har man ersättning för det, arvode och ersättning för förlorad arbetslön.

En del uppdrag är mer utsatta än andra. Att sitta i en stadsdelsnämnd och ha ett stort ansvar för sin del av kommunen är tidskrävande. Man har också på ett mer påtagligt sätt dagligen kontakt med medborgarna, då man bor i området. Även om stadsdelsnämnden inte har hand om hela verksamheten numera, då en del är centraliserat, som skolan, så måste man följa upp frågorna ändå. Man har ingen hjälp av sekreterare eller annat, utan man får skriva allt själv och ta erforderliga kontakter. Allt detta ska skötas på fritiden. Dessutom ska ett heltidsarbete skötas.

Ett utsatt uppdrag är att vara ledamot i sociala delegationen. Oavsett om man gör rätt, så kan man bli kritiserad. Där gäller enskilda människors liv och det är extra känsligt Det är inte alla medborgare som accepterar Barnkonventionen och våra lagar och regler. Helt plötsligt har man blivit polisanmäld för att någon inte gillar, att man t.ex. enligt LVU (lagen vård av unga) ingripit. Även om polisen lägger ner anmälan, så känns det inte bra. Att bli verbalt hotad på nätet är numera en annan variant, som gör att man upplever obehag. Dessutom ska man vara väl förtrogen med lagstiftningen beträffande SoL (socialtjänstlagen), LVU (lagen vård av unga), LVM (lagen vård av missbrukare), så att det blir rätt åtgärd. Man har heller inte någon att prata med om utsattheten, eftersom det råder tystnadsplikt kring ärendena.

När man då jämför de olika ersättningarna/arvoden och förutsättningarna för de olika uppdragen, så är det förvånansvärt att diskrepansen mellan heltidspolitiker och de olika uppdragens ersättningar är så stora. Exempelvis har ordförande i sociala delegationen 1200:-/mån, vice ordförande 900:-/ mån, ledamöter och ersättare inget arvode. Alla har ett mötesarvode på 500:- Ärendena är många och komplicerade. Dygnet har bara 24 timmar för alla. Hur man värderar människors tid och utsatthet verkar vara olika.

Därför vill jag att Stockholms Arbetarekommun bifaller motionen och uppdrar åt Stockholms kommunfullmäktige 1. a tt se över arvodena i nämnder och delegationer, så att det blir en rättvis ersättning 2. a tt fundera på en lösning med professionellt stöd till dem som sitter i sociala delegationen

Liliane Svensson

60

Motionen behandlad och antagen på Skärholmens socialdemokratiska kvinnoklubbs möte den 20 november 2011.

Motionen antagen som Sätra socialdemokratiska förenings egen på möte 2011-11-20.

Utlåtande över motion E29 Tanken med att det skiljer i arvode mellan olika förtroendeuppdrag inom stadens verksamheter är att man ska ersättas utifrån ansvar och tidsåtgång, exempelvis en stadsdelsnämndsordförande förutsätts att denne besöker verksamheter och är fullt uppdaterad av alla verksamheter som bedrivs inom verksamheten.

När det gäller att vara väl förtrogen med lagstiftning inom den verksamheten man företräder så gäller den inom alla nämnder och styrelser.

Sociala delegationen har att på stadsdelsnämndens vägnar fatta beslut i ärenden enligt socialtjänstlagen (SoL), lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Professionellt stöd till ledamöter i de sociala delegationerna ska finnas från stadsdelsförvaltningen, arbetarekommunen har ingen möjlighet att bistå med en sån typ av hjälp.

Det skulle kunna vara möjligt att man bildar nätverk mellan de sociala delegationerna i stadsdelsnämnderna där man utbyter kunskaper och erfarenheter.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

61

Motion E30

Antikorruption SSU Kista

En grundläggande princip för det Socialdemokratiska Arbetarepartiet måste vara att ett förtroendeuppdrag handlar om ett ansvar för att genomdriva partiets politik, och inte att det skulle röra sig om ett arbete med syftet att för den enskilde lyfta en lön.

Inte minst skapar detta en destruktiv och osund kultur inom organisationen, där drivkraften hos delar av medlemskåren resulterar i en avpolitisering av organisationen med personfokus som följd.

Om man också ser till den allmänna opinionens uppfattning om politikers löner och arvoden, har vårt parti mycket att vinna på att ta problemet på allvar.

Därför yrkar SSU Kista på att: 1. i nförande av en partiskatt som omöjliggör en inkomst högre än medianlönen i landet för partiets förtroendevalda 2. a tt partiet i riksdag kommun och landsting verkar för en sänkning av riksdagsledamöternas arvoden.

Motionen antogs enhälligt på SSU Kistas medlemsmöte den 30/11-11

62

Utlåtande över motion E30 Styrelsen delar uppfattningen om att ett förtroendeuppdrag inte är ett arbete man har bara i syfte att lyfta lön. Om det finns företrädare som gör det enbart för att få pengar så borde de rimligtvis inte längre få något förtroende och då inte heller få ha kvar sitt uppdrag.

Däremot så är det en viktig princip att man ska ha ett vettigt arvode för den tid man lägger ner. Vi kan aldrig låta det bli en klassfråga om huruvida man råd eller inte att ta ett förtroendeuppdrag. Självklart så måste de arvoden som betalas ut vara rimliga och man kan alltid diskutera vilken nivå de ska vara på. Men en riksdagsledamot förväntas jobba och vara tillgänglig betydlig mer än 40 timmar i veckan och det är därför också rimligt att de får betalt för den tiden.

Vi i arbetarrörelsen skulle aldrig acceptera att andra inte skulle få betalt för den tiden de jobbar och finns tillgängliga. Därför anser styrelsen att ett arvode som låg i nivå med en medianlön i praktiken skulle betyda en väldigt låg timlön och inte tillräckligt betalt för det arbete de förväntas göra.

Dessutom så skulle motionärens förlag innebära att en person som är förtroendevald på sin fritid och vars inkomst ligger på eller över medianlönen aldrig skulle få betalt för den tid den lägger ner på sitt förtroendeuppdrag.

Arbetarrörelsen har också som en viktig princip att aldrig acceptera lönesänkningar. Att därför aktivt arbeta för en sänkning av riksdagsledamöternas arvode vore mycket tveksamt. Däremot så borde vi ta en diskussion om vilken nivå de ska ligga på och att kanske frysa dem till dess att skillnaden mellan arvodena och lönerna ligger på en rimligare nivå.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

63

Motion E31

Stadgeändring för hur val av Socialdemokratisk partiledare går till i jämställdhetssyfte Elisabeth Löfgren

Socialdemokratisk partiledare väljs i dag utifrån Socialdemokratiska stadgar som är från 1907. Socialdemokraterna bör om de vill vara ett framgångsrikt parti följa med i utvecklingen och öppna upp för en stadgeändring där två partiledare (eller språkrör) kan väljas att samtidigt styra partiet. Detta skulle främja jämställdheten mellan kvinnor och män. Detta eftersom bilden i dag visar att inte många kvinnor synes vilja bli ensam partiledare, eller den enda som lyckades bli det blev så hårt ansatt av befolkningen – mest män – för att hon missat att betala några daghemsräkningar och en chokladkaka. Något vår nuvarande statsminister inte avgått på grund av.

Jämställdheten i yrkeslivet och i hemmen i Sverige i dag ser så ut att kvinnor gör fortfarande mer hemarbete än män där barnomsorg är inkluderad.

Kvinnor arbetar också betydligt mer deltid än män - se statistik från SCB. En stadgeändring med två partiledare eller språkrör skulle sända ut signaler om att två kvinnor kan inneha tjänsten, eller en kvinna och en man, eller två män.

Kvinnors chefsskap har ju varit lite misstrott genom tiderna också för att ”de inte styr likadant som män?! Det hoppas jag i och för sig är bevisat i dag att så inte är fallet år 2011.

Jag föreslår att A rbetarkommunen genomför Socialdemokratisk stadgeändring från 1907 om hur val av partiledare går till – genom att ändra den till att två personer kan/bör dela på posten

Elisabeth Löfgren Kungsholmens (S)förenings medlemsmöte den 17 november har beslutat sända in motionen som enskild

64

Utlåtande motion E31 Motionären föreslår att socialdemokraterna bör ändra sina stadgar så att vi i kan ha två partiledare eller språkrör. Syftet med detta skulle vara att öka möjligheten för jämställdhet mellan könen Motionen är en partikongressmotion och styrelsen väljer därför att föreslå årsmötet avslå den.

Motionen är dessutom tveksam i sak. Styrelsen tycker det är viktigt att arbeta med jämställdheten. I Stockholm är det också så att de tyngsta företrädarna i både stadshus och landsting i likhet med arbetarekommunens ordförande är kvinnor. Fortfarande finns dock en strukturell underordning av kvinnor, i samhället såväl som inom vårt parti. Styrelsen tror dock inte att ett delat ledarskap är rätt väg att gå för att råda bot på detta. Istället anser vi att männen får acceptera att en ökad jämställdhet innebär att de ibland måste flytta på sig.

En modell med två partiledare skapar också andra problem i form av otydlighet och informella maktfördelningar. Sett mot bakgrund av den strukturella underordning av kvinnor vi vet existerar ser styrelsen en uppenbar risk att en sådan modell snarare skulle förstärka skillnaderna mellan könen än tvärtom.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

65

Motion E32

Jämställd rekrytering i Socialdemokraterna Unga S-kvinnor Rebella

Socialdemokraterna värnar om en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män. Därför borde det också vara en självklarhet med jämn könsfördelning såväl utåt i varvade listor, som inåt i organisationen när tjänster tillsätts för att forma villkoren för beslutsfattandet.

Exempelvis bör ombudstjänsterna i arbetarkommuner ses över utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Detta skulle på ett naturligt sätt ytterligare öka kompetensen bland våra kvinnliga företrädare och göra dem än mer lämpade för ledande uppdrag framöver. Vi är slutligen övertygade om att fler kvinnliga anställda skulle öka legitimiteten i vår jämställdhetspolitik och därmed göra oss till ett politiskt alternativ för fler väljare.

Därför yrkar Unga S-kvinnor Rebella: 1. a tt Stockholms arbetarekommun ska verka för att Socialdemokraterna ska ha en jämn könsfördelning vid anställningar inom den egna organisationen.

2. a tt Stockholms arbetarekommun verkar för att Socialdemokraterna alltid ska vara ett föredöme vid rekrytering och som arbetsgivare.

Motionen antagen på Unga S-kvinnors Rebellas medlemsmöte den 28 november 2011.

Utlåtande över motion E32 Styrelsen delar motionärernas uppfattning att det är självklart att Stockholms arbetarekommun som del av ett feministiskt och modernt folkrörelseparti ska värna jämställdhet och en så jämn könsfördelning som möjligt.

I dagsläget kan vi konstatera att arbetarekommunens fem heltidsanställda ombudsmän är tre kvinnor och två män. Av de heltidsanställda assistenterna är den ena kvinna och den andre man.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

66

Motion E33

Facklig-politisk samverkan SSU Kista

Det är viktigt att partiet markerar sin position som enda arbetarepartiet och att arbetare aktivt är med i partiet.

Därför yrkar SSU Kista på att A rbetarekommunen ska prioritera organisering av LO-medlemmar och på arbetsplatser.

Motionen antogs enhälligt på SSU Kistas medlemsmöte den 30/11-11

Förslag till utlåtande över motion E33 Styrelsen delar motionärernas uppfattning att socialdemokratisk organisering på arbetsplatser och bland LO-medlemmar ska prioriteras. I verksamhetsplanen för 2012 står följande att läsa: “Arbetarekommunen ska i samverkan med LO-distriktet, relevanta förbundsavdelningar och fackliga S-föreningar utveckla en särskild strategi för hur vi tillsammans ska stärka det facklig-politiska arbetet på lokal nivå.

I ett första steg erbjuds alla områdesorganisationer att ingå i ett pilotprojekt, som bland annat går ut på att identifiera vilka arbetsplatser som är viktigast för att komma i kontakt med relevanta väljargrupper. Det förväntade resultatet är att vi stärker kunskapen om fackligt anslutna stockholmsväljares krav och förväntningar på en förtydligad socialdemokratisk politik inför valet 2014 samt att vi lägger grunden för aktiv opinionsbildning, kampanj och medlemsvärvning på dessa arbetsplatser.”

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att bifalla motionen

Beslut:

67

Motion E34

Jävsregler för valberedningar i Stockholms partidistrikt Katarina Socialdemokratiska Förening

När vi väljer våra representanter till olika funktioner är det viktigt att vi har oberoende valberedningar. Det ska inte finnas minsta misstanke om en dold agenda hos enskilda medlemmar i valberedningen. Vi behöver därför regler om jäv för Stockholms partidistrikt.

Jävsregler för valberedningar i Stockholms partidistrikt Utgångspunkten är att den som är jävig inte får handlägga eller delta i valberedningens arbete. Den som känner till en omständighet som kan utgöra jäv mot honom/henne är skyldig att självmant ge det till känna.

Vad är jäv?

Jäv ska anses föreligga när ledamot i valberedningen är relaterad till någon av de nominerade genom att vara: 1. den nominerade själv 2. den nominerades anhörige, exempelvis barn, föräldrar, syskon, partner Jäv föreligger vidare om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till ledamotens opartiskhet i ärendet.

Ledamot ska inte heller delta i valberedning för ett organ (till exempel nämnd eller styrelse) där ledamoten själv ingår.

Prövning av jäv En uppkommen jävssituation hanteras i första hand genom att den aktuella ledamoten frivilligt avträder ärendet. Om en ledamot inte frivilligt avträder från ärendet ska mötets ordförande omgående avgöra om jäv föreligger. Har det i övrigt uppkommit misstanke om jäv mot någon och den aktuella ledamoten inte frivilligt avträder från ärendet ska styrelsen snarast besluta i jävsfrågan.

Frågan huruvida jäv ska anses föreligga prövas av minst tre ledamöter i distriktets styrelse (däribland ordförande eller vice ordförande). Den eventuellt jävige ledamoten får inte delta i prövningen.

Tillämpning av jävsreglerna När valberedningens arbete är avslutat görs i anslutning till valberedningens förslag en jävsbilaga, där eventuella jävssituationer i samband med arbetet redovisas.

1. L edamot ska i så god tid som möjligt meddela till valberedningens ordförande förhållanden som kan komma att medföra jäv.

2. D är jäv konstateras ska ledamoten inte delta i vare sig förberedelse som slutbehandling av ärendet.

68

Högalid-Hornstulls-, Maria Södra Stations- och Reimersholme socialdemokratiska föreningar yrkar: 1. a tt Stockholms Arbetarkommun gör en översyn av gällande regler och praxis när det gäller jäv 2. att Stockholms Arbetarkommun inrättar jävsregler eller policy i motionens anda

Motionen antagen den 30 november 2011

69

Motion E35

Jäv

Johannes-Gustav Vasa Socialdemokratiska förening

Det har under det gångna året diskuterats mycket om eventuella jävsituationer förekommit inom Stockholms arbetarekommun. Det har visat sig att vi inte har några skrivna regler för när jäv uppstår.

Detta bör rättas till!

Hur sådana bestämmelser bör utformas finns det flera exempel på inom stat och kommun. Det viktiga är att situationer där jäv kan föreligga klargörs. Här två exempel: • Jävig är du när du är engagerad i saken på ett sådant sätt att misstanke lätt kan uppkomma att det brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning.

• Jävig är du om du eller någon närstående är sökande i ärendet eller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för dig eller närstående.

Vi föreslår att å rsmötet beslutar att tillsätta en utredning för utformning av jävsregler inom arbetarekommunens arbetsområde

Maud Björklund Nic Nilsson Johannes Gustav Vasa socialdemokratiska förening har vid sammanträde med styrelsen den 28 november antagit motionen som föreningens egen.

70

Motion E36

Jäv för valberedningar i Stockholms arbetarekommun Katarina Socialdemokratiska Förening Reimersholme Socialdemokratiska Förening Maria-Södra Station Socialdemokratiska Förening

Idag finns det inga regler om jäv för valberedningar i stadgarna för Stockholms Arbetarekommun. Detta kan medföra två konflikter: 1. D en ledamot i en valberedning som är släkt med eller nära anhörig till en nominerad personen kan ha svårt att yttra sig opartiskt.

2. Övriga i en valberedning kan känna sig besvärade att yttra sig emot en nominerad som har nära band med någon i valberedningen.

För att undvika dessa konflikter bör regler mot jäv utarbetas, som ska gälla samtliga valberedningar i Stockholms Arbetarekommun. Reglerna ska dessutom skrivas in i Stockholms Arbetarekommuns stadgarna.

Katarina Socialdemokratiska förening yrkar med anledning av ovanstående: 1. a tt en arbetsgrupp utses som utarbetar regler mot jäv för samtliga valberedningar inom Stockholms Arbetarekommun 2. att förslaget ska presenteras för ombuden på ett representantskap 3. a tt förslaget, om det vinner gehör på representantskapet, ska skrivas in i stadgarna för Stockholm Arbetarekommun och gälla inför årsmötet 2012.

Florian Maindl Katarina Socialdemokratiska förening Motionen antagen på föreningsmöte 27 september 2011

Skrivelse till årsmötet 2012 gällande JÄVSREGLER Förslag till beslut Styrelsen föreslår årsmötet besluta att Stockholms arbetarekommun ska tillämpa kommunallagens regler gällande jäv.

Bakgrund I tre motioner till årsmötet har förslag lagts fram om att Stockholms Arbetarekommun bör införa ett tydligare regelverk för hur jävsituationer ska hanteras internt. I dagsläget finns inga formella hinder i organisationens stadgar för personer att medverka vid beslut som rör dem själva eller närstående.

71

Överväganden och förslag För att upprätthålla vår trovärdighet och såväl medlemmar som väljares förtroende för våra interna processer krävs tydlighet och transparens kring vilka principer som gäller. Det får inte råda tvivel om att meriter och kompetens är det som avgör nomineringar och tillsättningar av förtroendeposter. Arbetarekommunens styrelse anser det därför vara angeläget att snarast få ett regelverk på plats som hanterar detta. Vägledning står att finna i gällande lagstiftning för hur jäv hanteras inom kommunala beslutsprocesser.

I kommunallagen föreskrivs följande: 20 § ”En ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående.”

Vidare anges också att 20 a § ”Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landstinget får inte delta i 1. val av revisor för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten, eller 2. handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verksamheten.”

Styrelsen anser det rimligt att samma principer som anges i kommunallagen också ska tillämpas inom arbetarekommunens arbete, i synnerhet i samband med nomineringar och tillsättningar av förtroendeposter. Även med ett sådant regelverk på plats kommer det fortfarande att uppstå situationer då det rent formellt inte är fråga om jäv enligt formuleringen ovan, men då det ändå finns en risk för misstro mot vissa medverkandes objektivitet i beslutsprocessen. I dessa situationer brukar begreppet delikatessjäv användas. Det ligger på var och ens ansvar att öppet redovisa eventuella förhållanden som kan leda till att förmågan att förhålla sig opartisk kan ifrågasättas och när så är lämpligt avstå från att medverka i såväl förberedelse som beslut.

Om man för egen del funderar över om eventuellt jäv föreligger är sannolikheten stor att också andra i omgivningen gör det vilket tyder på att det kan vara lämpligt att avstå från att medverka i beslut. I linje med detta anses man därmed också som jävig då särskilda förhållanden medför att tilltron till den egna förmågan att vara opartisk kan ifrågasättas.

Arbetarekommunens styrelse föreslår därmed årsmötet att besluta att kommunallagens regler gällande jäv också ska tillämpas inom Stockholms arbetarekommun.

Utlåtande över motion E34, E35 och E36 Motionerna berör frågan om jäv, dels i allmänna termer, dels specifikt kopplat till valberedningsarbete. Resonemangen beskriver bland annat hur jäv kan definieras och prövas. Det påtalas också att Socialdemokraternas partistadgar saknar skrivningar om jäv.

72

Styrelsen delar motionärernas uppfattning att vårt interndemokratiska arbete gynnas av att det frågan om jäv regleras på ett övergripande plan och att det i olika sammanhang tydligt beskrivs, till exempel inom ramen för arbetsordningar, hur sådana regler ska tillämpas i praktiken.

Styrelsen hyser med andra ord sympati för motionernas andemening och framlägger därför till årsmötet en skrivelse gällande jävsregler, som bygger på kommunallagens skrivningar och som också samstämmer med den praxis som sedan länge tillämpas i vår arbetarekommun.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motion E34 besvarad 2. att anse motion E35 besvarad 3. att anse motion E36 besvarad

Beslut:

73

Motion E37

Alla socialdemokrater som vill, ska kunna ha en m@iladress med partiets namn i @dressen Somaliska socialdemokratiska föreningen i Husby Afrikanska socialdemokratiska föreningen

Min m@iladress som landstingsledamot för Socialdemokraterna är följande juan.cebrian@politik.sll.se Adressen visar mitt namn och det är bra. Adressen visar att jag är intresserad av politik och det är också bra men den visar inte om jag tillhör något politiskt parti. Jag vill skylta med min partitillhörighet och samtidigt göra reklam för det parti jag tillhör med min @adress. I landstinget finns det ledamöter tillhörande andra partier som har sitt partinamn i @dressen.

Med anledning av ovanstående yrkar vi: 1. a tt årsmötet ser till att för de socialdemokrater i Stockholm som vill ha partiets namn i sin @dress görs detta möjligt 2. a tt om förslaget skulle innebära kostnader för partiet undersöka innan man föreslår avslag om partiets medlemmar är beredda att betala för det 3. att för övrigt bifalla motionen och skicka den till partikongressen 2013.

Juan Carlos Cebrian Stockholm 20 November 2011 Motionen är behandlad och antagen av Somaliska Socialdemokratiska föreningen i Husby den 22 november 2011 Motionen är behandlad av Afrikanska socialdemokratiska föreningen den 26 november 2011 som beslutade att anta den som sitt egen.

74

Utlåtande över motion E37 Motionären förespråkar att Socialdemokraterna ska erbjuda alla medlemmar som vill en e-postadress som innehåller partiets namn.

Styrelsen sympatiserar med tanken om att stärka samhörigheten mellan den enskilda medlemmen och partiorganisationen. Att försöka göra det på detta vis avråder vi dock ifrån. Först och främst är det i dagsläget inte praktiskt möjligt på grund av tekniska begränsningar i partiets e-postsystem och det vore sannolikt förknippat med stora kostnader att få en ändring till stånd på den punkten. Även om det vore såväl tekniskt som ekonomiskt möjligt, skulle dock styrelsen ändå ställa sig tveksam till att över 100 000 personer hade @socialdemokraterna i sin e-postadress. Partiet har helt enkelt inte möjlighet att upprätthålla rimliga krav på sin egen säkerhet gällande vad som skickas till och från mejladresser som innehåller det viktigaste vi äger, nämligen namnet på vårt varumärke.

Säkert kommer såväl de tekniska, ekonomiska och säkerhetsmässiga förutsättningarna inom detta område att utvecklas de kommande åren.

Styrelsen kommer att följa frågan, med förhoppning om att kanske kunna erbjuda inte bara anställda utan också personer med förtroendeuppdrag inom Socialdemokraterna en e-postadress. Motionen, som den till detta årsmöte är formulerad, måste vi dock yrka avslag på.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta att avslå motionen

Beslut:

75