obegripligt nog aldrig förverkligade förslaget till offentlig utsmyckning av industrilandskapet i Norrköping som Ann Edholm presenterade 1998. Den andra hållplatsen befann sig ett stycke utanför den Ulla ryska staden VysjnijVolotjok vid den förbluffande spikraka landsvägen mellan S:t Petersburg och Moskva. Det fanns också en tredje hållplats, den första skissen för Helsing borg, som emellertid visade på behovet att snabbt överge den ursprungliga idén som ett slags tillfällig andningspaus på resan till det ögonblick då Ann Edholm slutligen stod i det knappt färdigbyggda tingshuset tillsammans med sina två assistenter. Förslaget i Norrköping tog sin utgångspunkt i både den säregna och »fantastiska« arkitekturen kring Motala ström och Lewis Carrolls bok Through the Looking-Glass från 1872, nästan samtida med det aktuella industriland skapet. Det är ett landskap som beredvilligt öppnar sig för mängder av asso ciationer kring rummet, platsen och bilden, ett landskap lika präglat av kon struktioner och dekonstruktioner, akustiska, taktila och visuella idéer som Carrolls berättelse om hur Alice i Underlandet går igenom en spegel som vore det fråga om vilken dörr som helst. Här finns såväl stora centrala rums ligheter som skevt svårtillgängliga avigsidor eller brandgavlar lika tomma som Carrolls nonsensverser i den avigvända världen bakom spegeln. Edholms förslag tog hela miljön i anspråk utan större visuella eller arki tektoniska ingrepp och lekte som Carroll med försynt förskjutna skalor och