Internationella kulturarvsöverenskommelser
Det finns en rad internationella överenskommelser inom kulturområdet som på olika vis har bäring på byggnadsanknuten konst. Det starkaste internationella instrumentet är konventionen, som är en juridiskt bindande internationell överenskommelse mellan stater och/eller organisationer. Konventioner utarbetas vanligen av internationella organisationer som FN och Europarådet. I samband med att ett land ställer sig bakom skrivningen kan konventionens åtaganden införas i nationell lagstiftning. Till skillnad från konventionen är inte deklarationer och rekommendationer juridiskt bindande utan har mer politisk betydelse eller sätter fokus på en ny fråga. De flesta internationella kulturarvsöverenskommelser har initierats av de organisationer som bildades efter andra världskriget: UNESCO (the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, bildat 1945 inom FN), ICOM (the International Council of Museums, 1946), ICCROM (the International Center for the Study of the Preservation and Restoration of Cultural Property in Rome, 1956) och ICOMOS (the International Council of Museums and Sites, 1964). Av dessa är UNESCO och ICCROM s.k. GO:s (governmental, eller snarare intergovernmental, organisations), d.v.s. statliga/politiska organisationer, och ICOM och ICOMOS NGO:s (non-governmental organisations) d.v.s. icke-statliga/icke-politiska organisationer. Ämnen som tas upp i de internationella kulturarvsöverenskommelserna är definitioner av begrepp, värdefrågor och hot relaterade till kulturarvet, vikten av information och utbildning, integration av skyddet av kulturarvet i den fysiska planeringen, samarbeten internationellt samt lagstiftning och ekonomiskt stöd. Kulturarvsöverenskommelserna kan röra allt från monumentens vård (Venedigdokumentet, 1964, ICOMOS) eller upphovsrätt (världskonventionen, 1952, UNESCO) till det immateriella kulturvärdet och frågor som autenticitet (Naradokumentet, 1994, ICOMOS) och skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (2005, UNESCO). Ofta är det olika aspekter av kulturella värden som ska skyddas, och vikten av kulturarvets betydelse för plats och identitet betonas. Vid en genomläsning av kulturarvsöverenskommelser (deklarationer, rekommendationer, konventioner) träder bilden av den globala histo334
Juridiska och ekonomiska förutsättningar för skydd och bevarande