En vanlig problematik när olika informationsmängder ska länkas till varandra är att de objekt man vill skapa relationer mellan inte är tydligt identifierade och avgränsade. Det är inte bara viktigt att objekten har unika identifierare, även objektets omfattning måste definieras. Det kan röra sig om en rumslig avgränsning i form av en yta, men beroende på vilka objekt man talar om kan det även handla om avgränsning i tid eller kategori. För att vinna samordningsfördelar krävs att man använder de standarder som är relevanta för respektive område, men också att man relaterar berörda informationsmängder till varandra. En viss informationsmängd kan till exempel tjäna som auktoritet inom ett visst område.373 Ett naturligt exempel skulle kunna vara att Lantmäteriets fastighetsregister tjänar som auktoritet när det gäller att identifiera specifika fastigheter och byggnader. För att få en ändamålsenlig informationshantering behöver man ta reda på hur de processer som skapar och använder informationen ser ut. Det innebär bland annat inventering av befintliga informationsmängder men också utredningar av de krav som användarna ställer på informationen, och överenskommelser om vilka roller de olika aktörerna ska ha i processerna. Rollerna definieras ofta av styrande dokument, exempelvis regeringsuppdrag, lagar och föreskrifter, men det kan också finnas skäl att förutsättningslöst undersöka vem som har de bästa möjligheterna att förvalta och tillgängliggöra en viss typ av information. Utredningen bedömer att en strukturerad informationshantering vad gäller byggnadsanknuten offentlig konst med stor fördel bör samordnas med den förestående utvecklingen av Bebyggelseregistret. Detta ligger i linje med det ökade behovet i samhället att finna gemensamma lösningar för att driva arbetet med digitalisering, digitalt bevarande och digitalt tillgängliggörande. En sådan samordning av informationsmängder skulle skapa goda förutsättningar för myndigheter, fastighetsägare, antikvarier, konservatorer och andra målgrupper att via enstaka uppgifter som till exempel fastighetsbeteckningar eller koordinater, kunna göra informationssökningar om såväl genomförda konserveringsåtgärder, antikvariska förundersökningar eller förekommande skyddsbestämmelser. En fördel med en koppling mellan Statens konstråds register över byggnadsanknuten offentlig konst och Bebyggelseregistret vore att man skulle få tillgång till de unika id för byggnader och fastigheter som finns i fastighetsregistret och Bebyggelseregistrets identiteter för de byggnader som inte finns i fastighetsregistret men som har värderats ur kulturhistorisk synpunkt. Det sistnämnda är inte minst viktigt för att åskådliggöra hur konstnärliga, arkitektoniska och kulturhistoriska värden samspelar, och utgör en helhetsmiljö där helheten bildar ett värde som är större än summan av de enskilda delarnas värden. En koppling mellan registren skulle också förbättra möjligheterna till kvalitetssäkring och underlätta sökningar. En utökad samverkan mellan Statens konstråd och Riksantikvarieämbetet bör bland annat pröva och utvärdera tillämpningsmöjligheter av CEN/TC 346 standarder, speciellt utvecklade för kulturvård under perioden 2018–2020. Inom ramen för detta skulle även rutiner för skötselanvisningar och avsyningar, inventeringsformulär samt mallar för besiktningsprotokoll kunna utvecklas och förmedlas och fyllas på med goda och dåliga erfarenheter från den faktiska förvaltningen – gärna genom workshops eller seminarier för förvaltare av byggnader och beställare av byggnadsanknuten offentlig konst. 373 En auktoritet är i det här sammanhanget en officiell eller inofficiell informationsmängd som har en stark ställning inom sitt område. Ett exempel är det nationella bibliotekssystemet Libris, som man kan behöva hänvisa till för att tydligt identifiera en publikation.
114
