Spelfot 2025_2

Spelfot

Årgång 54 - Nr 2 Maj 2025

Smålandsringen - Medlemsblad för Smålands Spelmansförbund och Folkdansringen Småland-Öland

FOLKDANSRINGEN SMÅLAND-ÖLAND

SMÅLANDS SPELMANSFÖRBUND, SSF

Folkdansringen Småland-Öland Adress: Folkdansringen Småland–Öland c/o Mats Gerebrink, Gerekulla, 574 76 KORSBERGA E-post: smaland@folkdansringen.se Hemsida: www.folkdansringen.se/smaland

Anslutet till Sveriges Spelmäns Riksförbund, SSR www.smalandsspelmansforbund.se

Styrelse och ledamöter Ordförande: vakant Vice ordförande: Sekreterare: Berit Axelsson Kassör: Mats Gerebrink Ledamöter: Marie-Charlotte Olofsson, Cecilia Eriksson, Mary Bjerstedt

Är du en av de 85 som glömt betala din medlemsavgift? Vi hoppas att du fortfarande vill vara medlem i Smålands Spelmansförbund! Genom att vara medlem stöttar du vår verksamhet i hela Småland!

Medlemsavgift SSF för 2025

Vi skickar fr.o.m. 2025 inte ut inbetalningskort i första hand utan litar på att Du betalar in årsavgiften efter nyår till plusgirokonto 44 80 33-1 eller Swish nr 123 52 78 452.

Ange namn eller medlemsnummer vid inbetalning.

Vuxen 65 år och äldre: 200 kr Vuxen 26 - 65 år: 250 kr Ungdom 0-25 år: 100 kr (samtliga inklusive medlemskap i SSR) Familj - en medlem betalar fullt pris, övriga familjemedlemmar bosatta på samma adress: 50 kr.

Var vänlig ange släktskap vid betalning.

Observera att medlemsvgift + försäkringsavgift ska vara betald före 31 januari för att din försäkring ska gälla!

2

Ordförande: Barbro Palm Vice ordförande: Albert Eckerbom Kassör: Sara Flyme Sekreterare och registeransvarig: Britt-Mari Arvidsson Vice sekreterare: Ronja Grafström Barn- och ungdomsansvarig: Marika Bjärnborg Ledamot: Timmy Gasslander

VIK TIL TIG LS SF INFO :s M RM ED AT I LE MM ON AR !

Smålands spelmansförbunds stiftelse för unga spelmän År 1989 startade Smålands Spelmansförbund en stiftelse vars uppgift har varit att årligen dela ut bidrag till barn och unga som planerar att delta i en folkmusikkurs eller ett folkmusikläger. Bidrag kan också sökas för kostnader i samband med besök hos traditionsbärare.

Som sökande ska man antingen bo i/komma från Småland eller gå på en kurs/utbildning i småländsk tradition. Från starten, fram till nu, har över 100 unga spelmän fått stipendium.

De senaste fem åren har stiftelsen dock inte kunnat dela ut bidrag då ränteläget har varit närmast obefintligt. Så efter några års funderande, i styrelsen och tillsammans med de tre

styrelsesuppleanterna, beslutade vi oss för att ansöka hos länsstyrelsen om att öppna upp stiftelsen och dela ut medel ur själva kapitalet, istället för enbart av den årliga räntan. Ansökan har nu gått igenom och detta gör det möjligt att dela ut bidrag ur kapitalet, tills detta är slut, därefter får stiftelsen anses som avslutad.

Detta innebär att vi nu kan dela ut bidrag igen.

Nu ser vi fram emot ansökningar från många spelsugna barn och unga!

Du som fyller högst 18 år under 2025 är välkommen att söka.

Ansökan kan skickas in när som helst under året, dock innan kursstart.

Ansökningsblankett hittar du på Smålands spelmansförbunds hemsida.

Sabina Henriksson, ordförande Heléne Ingvarsdotter, sekreterare Eva Blomquist-Bjärnborg, kassör Magnus Gustafsson, suppleant Lennart Carlsson, suppleant Svante Schöblom, suppleant

Smålands Spelmansförbunds stiftelse för unga spelmän

Omslagsbild:

SSF:s stiftelse för unga spelmän

Carl Elfströms orgel i Kärda kyrka. Läs mer om orgeln i artikeln "Årsmöte - dagen efter" på sid. 5.

Foto: Elisabet Johansson

SFF:s Stiftelse för Unga Spelmän Du som vill gå en folkmusikkurs eller ett folkmusikläger kan söka pengar från stiftelsen till och med det år du fyller 18 år. Mer info och anmälningsblankett finns på SFF:s hemsida.

Spelfot - Datum Manusstopp

15 januari 15 april 15 augusti 1 november

Beräknad utgivning

15 februari 15 maj 15 september 1 december

Vill du lämna ett bidrag till stiftelse är vårt bankkontonummer: 8169-5, 664 257 094-6 (Swedbank).

När man sätter in pengar syns inte inbetalarens namn på kontoutdraget. Skriv gärna ditt namn i meddelandefältet så slipper du bli anonym.

Styrelsen: ordförande Sabina Henriksson Sekreterare: Heléne Ingvarsdotter Kassör: Eva Blomquist-Bjärnborg

Observera att utgivningsdatum inte alltid kan hållas. Parametrar som postgång, utdelningsdagar och tryckeriets väntetider påverkar.

3

Årsmötestider I dessa tider då årsmöten fyller kalendern likt vitsippor i skogsbackarna kan det väl passa bra med en bild på Smålands Spelmansförbunds ordförandeklubba. Den är snidad av spelmannen Bernhard Ljunggren från Markaryd och föreställer förbundets förste ordförande Gösta Klemming och Zornmärket.

Smålands spelmansförbund håller årsmöte!

Lördag 22 mars var det dags att hålla årsmöte för spelmansförbundet. Flera år har förbundet haft ett fint samarbete med Valshuset i Växjö, som också bjuder in till årsmöte samma dag.

Det är också en fin tradition att få vara i Musik i Syd:s lokaler på Nygatan 6 i Växjö.

Spelmansförbundet arrangerade en spelstuga under eftermiddagen som leddes av Mart Hallek, en rättvikspöjk med stor kärlek till keltiska låtar. Det blev också blandningen av låtar som Mart lärde ut. En vacker visa från Östbjörka Den blomstertid nu kommer, Tullpolskan och en Franks reel. Mart har spelat fiol från 5 års ålder, både folkmusik och klassiskt. Utbildad i Falun och vid Ingesund tog han examen 1979 och efter en sejour i Oskarshamnsensemblen, nuvarande Camerata Nordica, har han arbetat inom Smålands musik och teater som violinist i Jönköpings sinfonietta och Junekvartetten.

Bl a måste tilläggas! Mart leder också Högt i tak, en instrumentrik, färgstark Jönköpingbaserad grupp, med mottot ”Det ska vara kul” och de stod på scenen i Valshusets regi senare på kvällen. Både med inspirerande konsert och spel till dans. Men innan dess var det årsmöte för de båda föreningarna.

Smålands spelmansförbunds årsmöte leddes

av (avgående) ordförande Heléne Ingvarsdotter. Tretton deltagare på plats och Spelfots redaktör med på länk från Vikarbyn.

Verksamhetsberättelse och verksamhetsplan redovisades. Ekonomisk rapport gavs av kassör Sara Flyme. Revisionen hade, av olika omständigheter, inte helt landat, men årsmötet gav styrelsen i uppdrag att fortsatt övervaka detta.

Sveriges spelmäns riksförbund, SSR, har förvarnat om en höjning av den avgift förbunden betalar för varje medlem till riksorganisationen.

En höjning inför 2026 med 30:-/medlem. Om SSR:s årsmöte godkänner detta vid sin förbundsstämma 27 april, skulle detta innebära att 80:-/ medlem ska betalas till SSR. Styrelsen gav därför ett förslag till årsmötet att även SSF:s medlemsavgifter bör höjas till 2026. Årsmötet antog förslaget, vilket kommer att innebära att ungdom upp till 25 år betalar 100:- (oförändrat). Från 25 – 65 år blir den nya medlemsavgiften 300:- och för de över 65 år 250:-. Detta gäller alltså från 2026. Styrelsen föreslog också att slopa familjemedlemspris som hittills varit 50:-. I dag har SSF 16 familjemedlemmar och förhoppningen är att dessa kan tänka sig beta-

la gällande avgift, beroende på ålder. Åsmötet antog förslaget.

Valberedningen, Håkan Alm och Isa Sjölin Alm, har gjort ett omfattande arbete med att hitta personer som känner sig villiga att ta en plats i styrelsen och föra förbundet framåt i fortsatt arbete. Deras idoga ringande och pratande med tänkbara personer har verkligen givit resultat! Efter styrelsens konstituerande möte ser nu styrelsen ut så här: Ordförande Barbro Palm, Arontorp, vice ordförande Albert Eckerbom, Aneby, sekreterare Britt-Mari Arvidsson, Jönköping, vice sekreterare Ronja Grafström, Alvesta, kassör Sara Flyme, Fagerhult, ledamot samt barn- och ungdomsansvarig Marika Bjärnborg, Alvesta, och ledamot Timmy Gasslander, Alvesta.

Avgående vice ordförande Marianne Busk från Huskvarna, avtackades för sina många år i styrelsen. På frågan hon fick hur länge blev svaret ... många år! Marianne fick blomstercheck och förbundets föreningsmärke.

Heléne Ingvarsdotter Avgående ordförande

Tillägg: Även förbundets ordförande Heléne Ingvarsdotter avgick och avtackning efter alla hennes fantastiska år i förbundet kommer att ske på Korröfestivalen. Vid samma tillfälle kommer även avtackning ske av ledamoten Johanna Stenström och Spelfots redaktör, Jeanett Walerholt Rousu.

Styrelsens nya ledamöter presenteras på nästa uppslag.

4

Årsmöte för Folkdansringen Småland-Öland Lördagen den 22 mars 2025 träffades ombud och medlemmar från vårt distrikt i Kärda församlingshem. Östbogillets folkdanslag stod för värdskapet denna gång och Leif Severin hälsade välkommen och berättade kort om dagen.

Mötesordförande Hans Hjelm Efter en god förmiddagsfika var vi redo för mötet. Vår nuvarande ordförande Lars Karlsson öppnade mötet och lämnad över klubban till riksordförande Hans Hjelm, som tackat ja till att leda vårt möte. 2024 års verksamhetsberättelse inklusive ekonomisk berättelse godkändes och lades till handlingarna. I styrelsens slutord tackades föreningarna och förhoppningsvis kan man behålla i samma engagemang under 2025.

Stadgeändringsförslag Under några år har det pratats om stadgeändringar, till stor del på grund av att det är och har varit svårt att få ihop en styrelse. I en proposi-

tion föreslog styrelsen en minskning av antalet ledamöter i styrelsen samt att antalet kan vara flexibelt med 2–4 ledamöter utöver ordförande, kassör och sekreterare. Ändringen innehöll också förslag på att höstmötet istället blir ett distriktsmöte, som därmed också blir en beslutande instans. Fördelen med det är att beslutsvägar kan kortas, exempelvis kan budget och medlemsavgift för kommande år beslutas och därmed gälla från årsskiftet.

Motion Spelfot har varit ett ständigt återkommande ämne och nu fanns en motion att ta ställning till. Elisabet och Sven-Eve Johansson hade, mot bakgrund av flera års diskussion om tidningens vara eller inte vara och hur läget ser ut för närvarande, i sin motion föreslagit att säga upp avtalet med Smålands Spelmansförbund och att ägarskapet övertas av Smålands Spelmansförbund om de så önskar. Årsmötet beslutade bifalla motionen. Därefter får vi av-

vakta SSF beslut. Avtalet löper året ut. Hur det kommer att se ut i framtiden vet vi inte idag.

Blir det ett nytt avtal och samarbete?

Valberedning Valberedningen hade det tufft i år, bara 2 personer från Huskvarna Folkdanslag skulle få ihop en i stort sett helt ny styrelse, eftersom alla utom kassören valdes på 1 år i fjol. 5 av 7 poster blev tillsatta och vi står utan ordförande och en ledamotspost är vakant.

Vi måste tänka om, allt som tidigare rullat på och fördelats mellan länsdelarna fungerar inte länge. Idag finns 3 föreningar i F-län, 1 i G-län och 2 i H-län. Beslut togs som innebär att 1 medlem från varje förening ska ingå i valberedningen, beslutades också att Östra Njudungs folkdanslag är sammankallande inför nästa år.

Nytt rullade schema för årsmöte och höstmöte, kommer att tas fram.

Den nya styrelsen I den nya styrelsen finns ingen ordförande (posten är vakant). Mats Gerebrink sitter kvar som kassör 1 år till, omval på övriga poster, Berit Axelsson sekreterare på 2 år, Marie-Charlotte Olofsson 1 år, Cecilia Eriksson 1 år och Mary Bjerstedt 2 år. En styrelsepost är vakant.

Lars Karlsson och Paul Lindgren tackades med blommor för sina år i styrelsen. Ett tack också till Hans Hjelm som tog hand om mötet.

Under dagen fick vi stifta bekantskap med Emelie Petersen, dvs ”Mormor på Herrestad”, genom Lars Ericssons berättande. En god lunch levererades av en lokal cateringfirma och dagen avslutades med eftermiddagskaffe.

Text: Berit Axelsson Foto: Elisabet Johansson

Årsmöte - dagen efter Kärda – där årsmötet med Folkdansringen Småland-Öland hölls 2025 – presenterades så lockande med sina sevärdheter att det resulterade i en biltur med kaffekorg dagen efter.

Vid Källundasjön ligger ruinerna av det ”gamla” Åminne bruk. Ur sjön Vidöstern hämtades den sjömalm som bearbetades till allehanda gjutgods. 1899 flyttade järnindustrin från det ursprungliga Åminne och kring det nya bruket vid sjön Vidöstern växte ett samhälle upp vid järnvägen. Idag finns här ett mycket välbevarat och spännande museum och en av Sveriges största kollador.

På den gamla delen av Kärda kyrkogård finns många intressanta gravkors, gjutna på gamla Åminne. De är minnen över människor som varit knutna till bruket; modellsnickaren och hans hustru, gjutaren, kusken och bruksförvaltaren.

Turligt nog var Kärda kyrka öppen för besök.

Den nuvarande kyrkan är byggd 1876 och enkelt inredd. Carl Elfström (1830-1917), välkänd orgelbyggare med verkstad i Ljungby, har byggt orgeln. En försiktig titt in i orgelverket avslöjar de många piporna, säkerligen tillverkade i Ljungby. På tidningen omslag kan ni se orgelpiporna i Kärda kyrkas orgel.

Två gravstenar är inmurade i kyrkans västra gavelvägg. De har ursprungligen legat över Ulfs-

parre-graven i den gamla kyrkan. Gravstenarna avbildar Måns Eriksson Ulfsparre med pipkrage och hans maka Märta Johansdotter Bååt med hustrudok, kläddetaljer från 1500-talet.

På Stationsvägen i Kärda ligger ett ovanligt stationshus, numera privatbostad. Det byggdes samtidigt med Halmstad-Nässjö Järnväg under 1870-talet. Det är ovanligt inte bara för att det är det enda stationshuset längs HNJ-linjen som är byggt i gult tegel. Det har dessutom två väntsalar, en för 1-klassresenärer och en för ”vanligt folk”.

Några kilometer norr om Kärda ligger den stora gården Herrestad där ”mormor” Emelie Petersen en gång tog emot hemlösa barn och startade en arbetsförening för kvinnor. Efter att ha fungerat som vårdhem finns här nu hotell,

pensionat, vandrarhem och restaurang.

Enligt kyrkoåret var den 23 mars i år Jungfru Marie bebådelsedag, det som kallas vårfrudagen och omtolkats till ”våffeldagen”. Hemvägen gick via Dannäs där våffelcafét i gamla skolan vara öppet. Innehållet i kaffekorgen var slut så en matig våffla stillade hungern.

De stolt spatserande tranorna längs vägen borde ha väntat med sin ankomst till den 25 mars, trandagen, om de skulle ha följt den lokala traditionen i bland annat Småland. Deras ankomst markerade att våren och ljuset kommit tillbaka. Förr skrev man ”tranbrev” och sprang barfota runt huset för att härda fötterna inför sommaren. Tranan bar ljus i säng, dvs man gick till sängs medan det ännu var ljust.

Hemma i Ljungby igen summerade vi utflykten som innehållit så mycket bygdekultur; historia som rör industri, kyrka, musik, hantverk, kläder, mat, seder och bruk och lokala traditioner.

Det enda som saknades var dans – den hade tranorna redan slutat med!

Tack Östbogillet och årsmötet för ett gott uppslag till en givande utflykt!

Text och foto: Elisabet och Sven-Eve Johansson

5

Marika Bjärnborg Ronja Grafström Jag heter Marika Bjärnborg och har blivit invald i Smålands Spelmansförbunds styrelse som ledamot med ansvar för barn- och ungdomsverksamhet. Jag har sedan lång tid tillbaka haft en stadig fot i spelmansförbundet genom Smålands Folkmusikläger (tidigare Hjortsbergalägret) som jag varit ledare för sedan 2006, alltså snart 20 år! För två år sedan var jag med och startade ungdomsprojektet Smålands Låtverkstad som jag också är ledare för.

Till vardags jobbar jag som fiollärare på Alvesta Kulturskola och frilansar som musiker och pedagog. Jag är utbildad vid folkmusikinstitutionen på KMH i Stockholm och dessförinnan tillbringade jag två år i Dalarna för att djupdyka i fiolspel och folkmusiken där. I Dalarna träffade jag en dalaspelman som nu fått konvertera till smålänning, även om vi fortfarande spelar många dalalåtar hemma. År 2023 blev jag riksspelman på småländska låtar och spelade då bland annat upp en favoritpolska – Polska från Vrankunge, den med tre repriser. Den låten går i g-moll, den bästa av tonarter! Smålands folkmusikläger är något jag håller varmt om hjärtat och lägret har inte bara funnits i mitt liv de senaste 20 åren utan rent av hela mitt 35-åriga liv då jag fick hänga med på lägret redan som nyfödd när mamma, Eva Blomquist Bjärnborg, jobbade som ledare. Lyckan var stor när jag som åttaåring fick åka på mitt första fiolläger och få egna lägerkompisar! Lägret var därefter årets höjdpunkt i många år, så pass att jag när jag som 16-åring blev för stor för lägret sadlade om till ledare.

En annan viktig höjdpunkt på sommaren har förstås varit Korrö folkmusikfestival. Mina första minnen från Korrö loge är platsen under ett bord på en mjuk fäll med taktfasta danssteg och spelmansmusik som vaggvisa.

Under barndomen var det fiolspel med öppen låda på bron som gällde till orden ”vi ska spela tills fingrarna blöder”. I tonåren fick jag förfrågan från Toste Länne om att spela till dans på festivalen, en uppmuntran som betydde mycket! På senare år har jag framträtt med olika konstellationer på festivalen, och mina söner har nu tagit över platsen på bron med trumpet och fiol!

Den småländska folkmusiken har kantat hela min uppväxt och mitt vuxna liv och jag minns än idag doften av ärtsoppa och punsch som var en tradition på årsmötena för Smålands spelmansförbund under början av 2000-talet. Ett annat minne är vårt vardagsrum helt täckt av noter när förbundets notsamling ”bruna pärmen” skulle göras i ordning.

Det ska bli spännande att nu få inblick i styrelsen och jag ser fram emot att utöver ungdomsverksamheten också jobba för att få årsmötet att bli en händelse som man inte vill missa. Är det kanske ärtsoppan och punchen som saknas?

Marika Bjärnborg Ledamot med ansvar för barn- och ungdomsverksamhet

Att få kliva in i Smålands Spelmansförbunds styrelse känns som nästa stora steg i att närma mig musiken och människorna i Småland på djupet.

Jag heter Ronja Grafström och har haft glädjen att bli invald i rollen som vice sekreterare för verksamhetsåret 2025.

Jag är född och uppväxt i Sundsvall, Medelpad, och har även rötter som sträcker sig till Jakobstad i Finland. När jag var liten drömde jag om att bli “soc-kärring” för att kunna hjälpa barn som inte hade det bra hemma och parallellt med de humanistiska drömmarna njöt jag av en uppväxt i Sundsvalls Kulturskolas körer. Jag formades mycket av den musik som mina föräldrar spelade hemma, pappa stod för hårdrocken och mamma för vispopen samtidigt som någon enstaka finsk tango träffade mina öron under de långa bilresorna till och från gården i Finland. Jag spelade symfonisk rock i källarband, var en av alla cirkeldeltagare i Studiefrämjandets musikaliska sammanhang och plinkade på efter bästa förmåga på en halvskruttig gitarr när ingen hörde. Så förändrades allt 2012 när folkmusiken klev in i mitt liv från flera olika håll. En magisk konsert med bandet Bjäran ledde till kursdeltagande på helgkurser i Medelpads folkmusikförbunds regi som i sin tur ledde till inträde i Skönborgs folkdanslag och mängder av äventyr på festivaler och stämmor!

Någonstans mitt mellan överväldigande längtan och nykär förvirring tog intresset för nordisk folkmusik ordentligt fäste i mig och jag började spela fiol hemma på kammarn, bytte rockbandet mot en folkmusikensemble och sökte så småningom in på Framnäs folkhögskolas folk- och världsmusiklinje. Mina drömmar om att arbeta på socialtjänsten omformades till att vilja bli musiklärare och vägen ledde vidare till Musikhögskolan Ingesunds musiklärarprogram där jag studerade mellan 2015 och 2020.

På Ingesund träffade jag många av de människor som idag är mina bandkollegor, bundsförvanter och livskamrater. Vägen ledde vidare till musiklärarjobb på olika grundskolor, ytterligare en termin på Stensunds folkhögskola där jag tog del av Ale Möllers intensiva kurs i folk- och världsmusik samt även en artistisk masterutbildning i nordisk folkmusik förlagd på fyra olika musikhögskolor i fyra olika länder. Idag jobbar jag som musiklärare på kulturskola och som frilansmusiker i folkmusikband som TRE och Vingalöf samt med mitt solistiska material inom visjazzens värld. Under somrarna är jag aktiv som lägerledare på folkmusikläger i Sverige med omnejd och har även uppdrag som återkommande workshopledare på olika festivaler och stämmor. Mitt huvudinstrument är och har alltid varit sång men i de flesta sammanhang hittar man mig även med fiolen under hakan, gitarren lutad mot en lämplig vägg och eventuellt ett durspel gömt under bordet.

Att jag reser mycket i mitt liv har gjort att jag behöver bo på en plats med goda tågförbindelser, speciellt till de områden som jag ofta har verksamhet i. Mitt nav och utgångspunkt för alla jobb och äventyr jag ger mig ut på blev Alvesta, något jag är mycket nöjd och tacksam över då det ger mig möjligheten att vara en del av det fina folkmusikaliska kulturliv som finns just här i krokarna! Genom min roll som kulturarbetare i närområdet, musiklärare i trakten, lägerledare för ett av landskapets folkmusikläger och, inte minst, som ny vice sekreterare i Smålands Spelmansförbund hoppas jag kunna bidra till att upprätthålla, utveckla och berika musikklimatet för alla oss som redan verkar i området, som kommer hit för att ta del av musiklivet eller som kommer att hitta in i gemenskapen i framtiden!

Nya ledamöter i Smålands Spelmansförbunds styrelse!

6

Timmy Gasslander Albert Eckerbom Mitt namn är Timmy Gasslander och jag är invald som ledamot i Smålands Spelmansförbund för verksamhetsåret 2025.

Mitt namn är Albert Eckerbom och jag är ny ledamot i Smålands Spelmansförbund.

Jag är i grund och botten en gitarrist som, precis som så många andra, har doppat tårna i många pölar innan jag hittade hem till folkmusiken. Jag växte upp med musik runt om mig. En moster som spelar dragspel, en gitarrist till pappa, en inbiten fantast av irländsk folkmusik på mammas sida släkten och en syster som spelade både flöjt och piano. Jag studerade estetiskt program på Katedralskolan i Växjö där jag från början mest spelade pop, men fann snart tjusning i melodisk improvisation genom blues och jazzmusiken. Under tiden fanns alltid den irländska musiken nära till hands, vi spelade på släktträffar och jag lärde mig några melodier på mandolin. Men det var först efter gymnasiet som jag träffade den svenska folkmusiken på riktigt. Medan jag studerade jazz på St. Sigfrids Folkhögskola fick jag erbjudande om att åka med till Linköpings Folkmusikfestival för första gången och det var här jag blev golvad. Det var på Nationernas Hus i Linköping jag tog mina första, stapplande polskasteg och det var där jag på workshop med Daniel Ek lärde mig grunderna i att kompa svensk folkmusik på gitarr, som sedan legat som grund för hela min musikaliska utveckling och karriär hittills. Folkmusikfestivalen i Linköping var för mig en game changer. Året efter flyttade jag till Lunnevads Folkhögskola, inte för att fortsätta med jazz utan för att studera folkmusik och detta ledde i sin tur vidare till fem års studier och en lärarexamen med folkmusikprofil från Ingesunds Musikhögskola.

Trots alla år av studier kände jag mig inte färdig utan sökte 2021 in till den kringresande masterutbildningen Nordic Master in Folk Music och blev antagen till studiegruppen för 2021-2023. I korta drag är det en tvåårig utbildning där vi som studerade fick spendera en termin på lärosäten i Stockholm, Esbjerg (Danmark), Helsingfors (Finland) samt Voss (Norge) för att inte bara studera traditionerna, utan för att få möta traditionerna levande, lära av utövare i den miljö som traditionerna utvecklats och fortsätter att utvecklas i. Det var en otroligt intensiv period av tunga studier, osäkra boenden och otaliga flyttar, men en tid som inte bara gett mig ovärderlig erfarenhet inom olika traditioner, men framför allt vänner och spelkamrater för livet.

Nu när jag, efter många år på vift, är tillbaka i Småland har jag också sett till att dyka ner i den småländska folkmusiktraditionen, något som i stort gått mig förbi under mina år som folkmusiker. Jag började ordentligt i ett av mina projekt förra året då jag under mars månad lärde mig en småländsk låt om dagen. Sedan hösten 2024 har jag även mer seriöst plockat upp fiolen och spelar så ofta jag kan och har möjlighet tillsammans med Skatelövs spelmanslag.

Utöver det är jag som musiker bland annat aktiv i trion TRE, som spelar nyskriven folkmusik i traditionell anda, duon Tim & Jonnic, som blandar Nordisk och Österrikisk tradition på gitarr och durspel, och den Nordisk/Baltiska polkaorkestern LØYLY Orchestra. Samtidigt arbetar jag deltid som musiklärare för låg- och mellanstadieelever i en liten skola i södra Småland och undervisar på ungdomsläger i folkmusik runtom i landet, bland annat på TON-lägret i Medelpad och på Rättviks barn- och ungdomsläger.

Fioler har varit med mig nästan hela mitt liv. Jag började spela på musikskolan i Sävsjö i början på 80-talet och spelade mycket fiol på 90-talet.

Gick musiklinjen i Jönköping, folkhögskola i Bollnäs och på Ingesund i Arvika. Jag var också en kort sväng på folkhögskolan i Malung. I slutet på 90-talet utbildade jag mig till stråkinstrumentmakare och startade Eckerboms violinateljé år 2000. Nu har jag min verksamhet i den gamla tändsticksfabriken i Jönköping där jag lagar violin, viola, cello och stråkar.

Jag ser mycket fram emot att få slå nya rötter i Småland och att vara en del av att driva, stärka och utveckla Smålands Spelmansförbund. För mig är spelmansförbunden till för oss alla, för utövarna av folklig kultur.

För oss nuvarande utövare, absolut, men inte minst även för blivande utövare. För de musiker som upptäcker folkmusiken i ett sent skede, för de unga musiker som ser folkmusikkulturen som vardag och självklarhet och för oss inbitna utövare vill jag verka för en fortsatt trygg, öppen och inbjudande gemenskap.

Men sedan slutet på 90-talet har jag nästan inte spelat något utan bara ägnat mig åt att renovera andras instrument. Min fritid har gått åt till annat. Jag har en stor familj, fem barn, liten gård utanför Aneby där vi har haft hästar, höns, grisar, får, kaniner, hundar, katter, stora odlingar och i några år hade jag 150 bisamhällen som tog upp mycket av min tid.

Nu börjar barnen bli större, det är inte så många djur kvar på gården och jag har blivit allergisk mot bin. Så för ett år sedan ungefär plockade jag fram min fiol igen och jag har fått en enorm nytändning och tycker det är jätteroligt med musik igen. Jag har lyssnat på P1 i 25 år men nu har jag skaffat Spotify som går varm. Jag har börjat spela i Jönköpingsgruppen ”Högt i tak” (eller egentligen är jag tillbaka efter ett jääättelångt uppehåll).

Vi har superkul tillsammans.

I somras besökte jag Korröfestivalen för första gången på många många år tillsammans med en av mina döttrar som också har fastnat i folkmusiksvängen. Det var en fantastisk upplevelse. Så för mig är folkmusikvärlden på ett konstigt sätt både helt ny men också väldigt välbekant och jag hoppas att jag får många härliga upplevelser framöver i olika folkmusiksammanhang.

Tack för alla artiklar och glada tillrop!

Det är dags för er redaktör att tacka för sig och efter åtta år framför datorskärmen lämna över redaktörskapet till Ronja Grafström! Det känns ju otroligt spännande, friskt och härligt med en ny styrelse på plats, en ny redaktör och nya visioner!

Jag är så glad och tacksam för alla fina artiklar ni har skickat in genom åren och speciellt tacksam är jag för alla glada tillrop varje gång ett nytt nummer har kommit ut. Det är roligt att höra att många uppskattar tidningen och det arbete som ligger bakom varje nummer, och roligt att många i spelmansförbundet gärna läser den. Ett litet extra tack till Bengt Wihlborg för alla fina bilder du skickat till mig genom åren!

Vi ses i spelmansvimlet!

Jeanett Walerholt Rousu

7

Spelfots många ansikten:

8

Spelmansförbundet undrar: Vad vill vi att Spelfot ska vara?

Spelfot är och har varit en informationskälla, en skriftlig väg mellan medlemmar i Smålands Spelmansförbund och en inspirerande present som landat i brevlådan med allt från spelmansporträtt till finurliga korsord. Nu behöver vi gemensamt ställa oss frågan: vad vill vi att Spelfot ska vara i framtiden?

Samtalet om tidningen har länge pågått inom styrelsen. Vad är tidskriftens egentliga syfte?

På vilket sätt tar förbundets medlemmar del av innehållet? Vilket innehåll vill medlemmarna se mer av? Mindre av? I vilket format är tidningen till störst glädje för förbundets medlemmar?

Hur engagerar vi fler medlemmar att bidra med innehåll till tidningen? Frågorna är många och tiden rusar fram med stora förändringar i fråga om strukturen kring nyhetskonsumtion, prishöjningar för porto- och tryckkostnader samt en växande samhällsstrukturell gemenskap på digitala plattformar. Det är dags för Spelfot att följa sina medlemmar på nya sätt i vår föränderliga samtid och för att hitta rätt format behöver vi tillsammans väga fördelar mot nackdelar och ta gemensamma beslut. Från och med att denna tidning går till tryck öppnar vi i styrelsen vår inkorg till förfogande för alla era förslag, tankar, idéer och åsikter kopplade till vad Spelfot kan vara och bli. Vår förhoppning är att ni som utgör förbundet vill ha inverkan på hur er medlemstidning utformas och att ni tar

er tid att kommunicera runt era behov och önskemål. Under Korröfestivalen går det även att samtala om tidningen i person och diskutera tillsammans med andra i förbundet i Smålands Spelmansförbunds tält.

Skicka ett mail till: smalandsspelmansforbund@gmail.com Eller kom och samtala om tidningen i SSFs tält på Korröfestivalen!

Det finns flera olika möjliga vägar framåt för Spelfot men det som är helt säkert är att en förändring måste ske. Arbetet med tidningen är idag inte hållbart för dem som praktiskt tar fram varje nummer. Inom styrelsen diskuterar vi alternativ som: ersätta papperstidningen helt med en väl utformad och uppdaterad hemsida, trycka ett begränsat antal fysiska tidningar som medlemmar kan hämta vid större evenemang (t.ex. på Korröfestivalen, Tredjedagsdansen i Skatelöv, på Nygatan 6 i Växjö, m m) kompletterat med ett digitalt nyhetsbrev, upphöra med att ge ut tidningen som en offentlig publikation för att bättre kunna anpassa frekvensen av utgivningen till redaktörens behov och, först och främst, se till att tidningens innehåll, frekvens och utformning går i linje med förbundets medlemmars önskemål!

Varma hälsningar Styrelsen via Ronja Grafström vice sekreterare

Styrelsen kommer att gå till beslut runt utformandet av Spelfot under hösten 2025 och är fram tills dess mycket nyfiken på vad ni, förbundets medlemmar, vill att er medlemstidning ska vara, innehålla och i vilket format som tidningen ger er mest glädje!

Sedan 2010 har Smålands Spelmansförbund och Folkdansringen Småland-Öland haft ett avtal om den gemensamma tidningen Spelfot. Innan avtalet kom till stånd hade föreningarna varsin tidning, Smålåtar respektive Smålandsringen.

Avtalet var sprunget ur ett besparingsbehov och samarbetet hade redan pågått länge (ca 10 års tid) innan samarbetsavtalet skrevs.

Sedan 2023 har avtalet omformats en del eftersom behoven har ändrats och förutsättningarna ser annorlunda ut. Folkdansringen har gått över till att enbart ge sina medlemmar tidningen digitalt. Spelmansförbundet har fortsatt att erbjuda tidningen både i pappersform och digitalt.

Från och med årsmötet 2025 har Folkdansringen sagt upp avtalet. Uppsägningstid gäller och avtalet gäller därför fram till årsskiftet.

Folkdansringen undrar: Det är ändå ingen som läser, eller ... ?

Det är ändå ingen som läser, eller … ?

I många år har det ansetts vara en förmån att ha tillgång till en tidning som en del av medlemsavgiften. Tidningen har fungerat som sammanhållande länk, ett sätt att informera, berätta om genomförda och kommande aktiviteter, resor, jubileer och kurser och förmedla nyheter och kunskaper, tillika en god form av dokumentation.

ningsformen diskuterats – tryckt papperstidning eller en digital version, i försök att möta de ökade kostnaderna Sedan 2023 får folkdansarna Spelfot som digital tidning, distribuerad via mejl. Spelmansförbundet erbjuder fortfarande sina medlemmar en postdistribuerad tryckt tidning. Båda organisationerna publicerar Spelfot fritt tillgänglig på sina respektive hemsidor.

Före år 2000 var Smålandsringen medlemstidning för Folkdansringen Småland-Öland och Smålands Spelmansförbunds tidning hette Smålåtar. Från 2000 har de båda organisationerna samarbetat om en medlemstidning som fick namnet Spelfot. Redaktörerna har avlöst varandra; Stephan Elg, Viola Ek, Jeanett Rousu och ny redaktör 2025 blir Ronja Grafström.

Vid några tillfällen har läsarundersökningar gjorts för att ta reda på om, hur mycket och vad man läser i Spelfot. Resultaten har varit spretiga och kanske inte helt rättvisande, men inte heller särskilt upplyftande. Bland dem som inte valt bort tidningen finns det allt från dem som bara bläddrar till dem som läser allt. Ibland kan det vara lätt att misströsta och tro att ”det är ändå ingen som läser”.

Åtskilliga är de timmar och dagar som skribenter, fotografer och redaktörer ägnat varje utgåva av tidningen för att erbjuda medlemmarna god och intressant läsning. I flera år har utgiv-

Är det verkligen så? Är det bara en bråkdel av vår minskande medlemsskara som tar del av sin tidning? Är det då meningsfullt att några personer lägger ner tid och möda för att upprätthålla

tidningsutgivningen för en handfull läsare? Alla behöver vara delaktiga för att en plattform för publicering ska finnas kvar - så länge det finns någon som vill skriva, fotografera, annonsera och förmedla information. Att läsa tidningen är också att vara delaktig.

Nu har Folkdansringen Småland-Öland beslutat säga upp det avtal om utgivning som slöts mellan organisationerna 2010. Avtalet säger att utgivningen ska fortsätta året ut. De båda organisationerna har resten av året på sig att omförhandla avtalet. Vad resultatet blir hoppas vi kunna följa i årets återstående två utgåvor.

Blir det enbart en digital version, en medlemstidning i annan form eller som ett nyhetsbrev?

Det gäller att de intresserade läsarna och skribenterna är med och diskuterar hur Spelfot ska leva vidare.

Elisabet Johansson ansvarig utgivare för Spelfot

9

Årsmöte och grattis till Vidar! Årsmöte med underhållning och förtjänsttecken hos Virerstads Folkdanslag.

Traditionsenligt håller Virestads Folkdanslag årsmöte tredje fredagen i årets första månad, januari. Platsen är sedan år 2020 församlingshemmet i Virestad mitt emot församlingens kyrka byggd 1800 vilken lär ha Nordens största altartavla.

I år var det grått väder med några plusgrader.

En efter en anlände medlemmarna från söder, väster, norr och öster. Som första programpunkt var det "Återlåtarna" som uppträdde.

Gruppen "Köpmangatans Återlåtare" uppstod efter en jam-session på Café Muff i Älmhult.

Eftersom kaféet ligger på Köpmangatan och dom spelar gamla låtar som gruppen låter låta åter (!) så var namnet ganska självklart. Gruppen träffas fortfarande och övar ungefär varannan vecka på Café Muff. Nuvarande medlemmar är Arne Wirén, kapellmästare och durspel, från början Malmöbo och en av medlemmarna i den första originaluppsättningen av den kända gruppen "Grus i dojan". Hamnade i Älmhult eftersom hans fru Marre kommer från Diö. Vidar Lundbeck, Hallaryd, spelar bl a fiol. Sven O Svensson spelar mandolin som han byggt själv och kommer ursprungligen från sydöstra Skåne och är också en mycket skicklig naturfotograf.

Nyaste medlemmen är gitarristen Lasse Lindell från Osby, musikskribent och aktiv i Växjö Country Roots Festival.

Därefter började själva årsmötesförhandlingarna, som leddes av ordföranden Knut Lange.

Även detta år blev det idel omval.

Som avslutning på årsmötet var det dags för utdelning av Folkdansringens förtjänsttecken i silver. Mottagare var Vidar Lundbeck och motiveringen lyder: Vidar har sedan han började i föreningen 1998 varit ledare för vår musikgrupp som i dagsläget består av 15 spelmän. Musikinstrumenten är fiol, dragspel, durspel, cittra, nyckelharpa samt tvärflöjt. Vidar arrangerar musiken till såväl träningar som uppvisningar. Själv spelar Vidar fiol, orgel/piano samt givetvis psalmodikon.När det gäller slöjd har Vidar även ansvarat för kurs i att bygga våra egna psalmodikon som vi sedermera har spelat på vid framföranden i flera kyrkor. Vidar är även med i styrelsen för Psalmodikonförbundet. I Hallaryd där han bor är han ledare för en spelmansgrupp. Han ansvarar även för spelmanstämmor där vår förening medverkar. Vidar verkar inom Hallaryds kyrka där han bland annat arrangerar olika konserter.

Vid våra uppvisningar är Vidar den som presenterar våra folkdanser och den musik som framförs. Vidar komponerar även sina egna låtar och på en Nordleksammankomst kom han trea i en tävling med sin egenkomponerade låt "Saras polketta".

Vidar Lundbeck måste ses som en mycket värdig mottagare av Svenska Folkdansringens förtjänsttecken med sitt stora engagemang inom folkmusiken.

Text: Knut Lange Foto: Kenth Larsson

Marknadsmusik i Markaryd 1945 Saxat ur Smålänningen 1945 Tack Bobo för insänt tidningsutklipp!

Schlagers, gammal folkmusik och Frälsningsarmén.

Det är ett myller och ett liv. Här och där står en ensam musikant eller ett par musikanter ihop och söka dra uppmärksamheten till sig. En ensam positivhalare blir nästan helt förbigången,

10

ett par gamlingar som traktera dragspel och fiol samla en förströdd publik. Tätare är det omkring en annan musikergrupp, två herrar som traktera fiol och gitarr, och en dam som sjunger. Fiolen gör glissandon och trudelutter, och gitarristen och damen sjunga tvåstämmigt hur känsligt som helst om hur det är under takåsarna i Paris. 20 meter från dem är det en ny folksamling kring andra musikanter. Det är tre kvinnliga frälsningssoldater som sjunga om

glädjen därovan och ta upp en kollekt, som är betydligt rikligare än den som kommer deras musikaliska konkurrenter 20 m bort till del.

Marknadsfolket tycker visserligen att det kan vara nöjsamt att förströs, - men se betala när man inte behöver, nej det strider mot hela livsinställningen. Och så få de tre trubadurerna erfara, att konstens väg är törnbeströdd och ingalunda fylld med gulddukater.

Fotnot från arkivet - Av Mathias Boström, Smålands musikarkiv -

Efter 17 år på Smålands Musikarkiv går arkivteknikern Lennart Carlsson i pension: ”Jag tar med mig en fantastisk låtskatt och många goda minnen!”

Lennart, hur kom du till arkivet?

Jag brukar säga att min hobby blev mitt yrke.

Mitt engagemang har bottnat i en naturlig koppling mellan arkivarbetet och mina intressen av ljudteknik och folkmusik. När jag anställdes 2007 som arkivtekniker var datakunskaper och ljudteknisk kompetens viktiga och som spelman hade jag förståelsen för folkmusiktraditionen – Lennart är sedan många år ledare för Nybrobygdens spelemän.

Vad har du gillat mest med ditt arbete?

Jag har fått jobba kreativt med att bygga upp arkivet allteftersom och har implementerat många av våra arbetsmetoder kring digitalisering. Vi som jobbar på arkivet brinner för det vi gör inom vårt uppdrag att bevara ett immateriellt kulturarv och det har vi hela tiden gjort med små ekonomiska medel. Mången klurighet jämte ambitionen att hålla sig à jour med både ny och gammal teknik har behövts. Om problem har uppstått så har vi löst dem tillsammans.

Du har haft en unik roll som arkivtekniker på ett musikarkiv. Vad har det inneburit för arbetsuppgifter?

Det fanns mycket inspelat material då jag kom.

DAT-band och kassettband i massor, rullband, VHS-video. Magnus Gustafsson hade sedan länge gjort fältinspelningar. Leif Carlsson gjorde många intervjuer. Radio Kronoberg donerade DAT-band med lokal och regional musik.

Arkivet lånade även in material som digitaliserades och införlivades i samlingarna. Alla dessa inspelningar tog jag hand om, de skulle registreras i vår databas och migreras till digitalt format. Att få tillgång till ett bra digitalt ljudinterface, som omvandlade det analoga ljudet till digitalt, för en rimlig kostnad blev ett lyft. Då kunde vi digitalisera materialet i hög upplösning för framtiden.

Vilka projekt är du stolt över?

- Folkvisa.se var ett specialprojekt i samarbete med Linnéuniversitetet, ett jätteprojekt kring medeltida ballader och visor i George Stephens samling. Projektet påbörjades 2009 och avslutas nu genom integrering till arkivets databas.

- Smålands Musikarkiv och Smålands Spelmansförbund initierade år 2011 ett samarbetsprojekt med fokus på Gösta Klemmings upptecknade spelmanslåtar. Jag spelade in, mixade, mastrade och producerade en trippel-CD av småländsk folkmusik med många spelmansgrupper i olika musikaliska konstellationer.

- Kulturparken Småland kontaktade arkivet för att höra om vi kunde utföra migrering av en stor mängd kassettband med intervjuer av svenska emigranter som hade gjorts på 70-talet i flera stater i USA. Jag påbörjade det praktiska arbetet med digitaliseringen. Det är ett externt projekt som inleddes år 2022 och som fortfarande pågår, drivet av min efterträdare

Juliane Peetz-Ullman.

- Danser från Småland är ett nyligen avslutat internt projekt. Arkivet hade inspelade folkdanser, filmade med videokamera från 1990-talet. Dessa folkdanser tillgängliggjordes under 2023–2024 då vi la ut filmerna på YouTube.

Vad bjuder framtiden på?

Utveckla mitt fiolspel och lära mig arrangera och skapa egen musik. Snickra och resa.

Men, jag släpper inte kontakten helt med arkivet!

Text: Marie Myhrberg Foto: Mathias Boström Smålands Musikarkiv Bildtext: Lennart Carlsson på sitt kontor på Nygatan 6 i Växjö med en fiol som hans pappa Sven har byggt.

11

Gertrud Sundvik och Vendla Johansson

Gertrud Sundvik - folkmusikvän!

Gertrud Sundvik skriver från Växjö 1957 till sin mor: ”Det här har jag dig att tacka för. Om inte du varit så gästfri som du alltid varit och är. När vi bodde i Vika särskilt, det är ju därifrån jag har de här minnena och där jag fick ett så stort intresse för musik. Och hur många gånger du lät upp dörren för musik och sång och alltid lät oss ungar vara med. Då såddes väl frön i barnasjälen. Frön som har grott och på sätt och vis bär frukt, fast jag inte kan utföra någonting själv på något instrument. Men jag kan ju förmedla till forskarna det som andra har av värde att komma med.”

Gertrud Sjöberg, folkmusiksamlare och folkbildare, gift Sundvik, (1920-2010) var född i Vika och växte upp i Falun. Hon kom tidigt med i IOGT, och där träffade hon också sin make Alvar Sundvik. Han arbetade på Sjukkassan, och arbetet gjorde att han reste mycket i länet.

Gertrud hade tidigt kommit i kontakt med folkmusik, först genom att en bror lärde sig spela fiol av Brodd Albin Johansson, spelman i Vika, och senare genom att hon träffat Helmy Hansson, fiolspelman i Borlänge. Alvar, Gertrud, Helmy och hennes man Edvin hade sommaren 1951 campat tillsammans i Bingsjö, och där lärde hon känna Päkkos Gustaf. Hon och Alvar kom sen att tillbringa många somrar i Bingsjö. År 2000 berättar Gertrud för Kenneth Rimgards bandspelare om sitt liv, framför allt om sitt insamlande av folkmusik och möten med människor. Alvar Sundvik hade då avlidit några år tidigare. Här följer ett sammandrag av hennes berättelse om tiden i Småland.

Flytten till Småland 1948 fick Alvar erbjudande om att leda arbetet på Sjukkassan i Blekinge och Småland, och han, Gertrud och deras 4-årige son flyttade till Växjö vid nyåret 1948/49. Tack vare sitt engagemang inom IOGT gick det förhållandevis lätt att träffa nya bekanta i Växjö. Inom IOGT var man mycket aktiva med sång och teater, så de kände sig snart hemma där. Eftersom Alvar reste mycket, var Gertrud ganska ensam om dagarna, och snart föddes en son till. Hon tillbringade mycket kvällstid framför radion, där det ibland förekom folkmusik. När pojkarna bli-

12

vit lite större kunde hon sitta i det gamla biblioteket i Växjö, och läsa mycket om gamla tider, och om gamla sånger hon inte tidigare känt till. Även Alvar hade vid denna tid börjat intressera sig för spelmansmusik. De träffade så småningom på folk som spelade fiol, bland andra Bertil Johansson i Alvesta.

Sommaren 1953, då de som vanligt skulle åka upp till Bingsjö, frågade Bertil om han och en kamrat till honom kunde få följa med. Och det fick de gärna. Kamraten hette Ingemar Olsson, bytte senare namn till Odengran, och alla fyra åkte runt och lyssnade på spelmän i Dalarna, förutom att de fick höra Päkkos Gustaf nästan dagligen. De fick också hjälpa till med höbärgning hos Knis Karl på hans fäbod.

Ingemar ingick i en musikcirkel, där man träffades hemma hos varandra och lyssnade på skivor och pratade om musik. När det blev Ingemars tur, på hösten 1953, bad han Gertrud komma och spela sina Radiotjänst-skivor med folkmusik. Det var då hon också fick träffa Ingemars föräldrar Carl och Alma Olsson. Carl hade suttit och lyssnat på Gertruds utläggningar om folkmusik, och han frågade henne om hon hade hört julramsan om Sankte Mårten. Så fick hon höra den för första gången. Familjen Olsson kom att höra till familjen Sundviks närmaste vänner.

Carl och Alma, urklipp från tidningsartiklar

Jakten på äldre spelmän Några äldre spelmän hade Gertrud och Alvar inte träffat på inom sin bekantskapskrets. Till sist gick hon till länsmuseets chef Jan-Erik An-

derbjörk och frågade. Inte heller han kände till några äldre, men väl några yngre spelmän. De hade fått låna ett rum på museet för att öva i, och Gertrud kontaktade dem för att höra om de kunde träffas. Det var ju i alla fall en öppning som kunde leda till något mer. Gruppen visade sig spela efter noter, så det kändes lite som en besvikelse, tyckte Gertrud. Ledare för gruppen var Lennart Skoglund, och en annan medlem hette Stig Gunnarsson. Han berättade att hans föräldrar var bekant med en äldre, skicklig spelman som hette Sjölander. Så Gunnarssons föräldrar i Almundsryd bjöd hem Sjölander, Sundviks, Skoglund, och Birger Franzén, som ägde en bandspelare. Gertrud beskriver mötet så här: ”När vi kom där utanför så fick vi höra en väldig musik inifrån stugan. Det lät som det skulle vara en hel dragspelsorkester. Och när vi kommer in, då var det en liten torr gubbe som satt där på en stol, med ett stort dragspel i knät och spelade. Han brydde sig inte om att vi kom in, utan han fortsatte spela tills han spelat slut på låten.” Sjölander ägde ingen fiol, men hade fått låna Gunnarssons någon vecka tidigare, och nu spelade han på den, låt efter låt. Låtar efter far och farfar, av en sort som Gertrud aldrig hade hört tidigare. När bandet spelades upp för honom, berättar Gertrud: ”Att se Sjölander i den stunden, det är verkligen rörande. Där satt han, och blicken kom bort, långt bort någonstans. Han var inte där hans kropp satt med oss. Sen sa han: tänk, det var precis som jag hörde min far när han satt utanför stugan och spelade på sommarkvällarna när jag kom hem ifrån arbetet.”

Inspelningsresa Uppfylld av sina nya folkmusikaliska intryck, skrev nu Gertrud till Matts Arnberg på Radiotjänst och berättade om vad hon hört. Och Arnberg blev intresserad och ville gärna träffa dem under sommaren, när de var på resa till Dalarna. Gertrud spelar upp sina inspelningar med Axel Sjölander och Carl Olsson med flera, och Arnberg blev förtjust över att det fanns så originella traditionsbärare i södra Sverige. Problemet för honom var att få loss resurser för att göra en inspelningsresa, och det tog faktiskt tre år innan resan kunde göras.

På vårkanten 1957 blev det dock av. En inspelningsresa på den tiden krävde en buss med chaufför och tekniker (ofta samma person), och en noga utstakad plan. Gertrud och Alvar Sundvik hade förmodligen stort inflytande över planen i Småland, och bussen gjorde sedan en sväng i Halland, Västergötland, Bohuslän och Dalsland.

I ett brev till sin mor berättade Gertrud detaljerat om dagarna med Radiotjänsts inspelningar, Matts Arnberg och Ulf Peder Olrog, som kom med på eget initiativ. Hon berättar om vilka de besökte, och hur Arnberg intresserade sig för var och en.

Bussen hade stannat i Huskvarna på vägen ner, och gjort inspelningar med Anna Svanberg från Skåne-Tranås. Den 4 mars kom den till Växjö och det gjordes inspelningar med Lennart Skoglund i Ingelstad, ledaren för spelgruppen på museet, och med en äldre spelman, Johan Skönbäck i Södra Sandsjö, som spelade skånelåtar. Gertrud berättar att de hade besökt Skönbäck året innan, då han varit mycket piggare. Därpå gick färden till Källehult och Axel Sjölander. 11 låtar spelades in, och därefter hastade man vidare till Bror Strand i Urshult och Karl Jonsson i Ulvö. Därefter Hjalmar Torsjö i Markaryd, som sjöng visor. Dagen avslutades hos Sundviks i Växjö, där Carl och Alma Olsson väntade på att få bli inspelade. Där bjöds de övriga gästande spelmännen på kalas, medan inspelningarna pågick. Olrog och Arnberg var ense att Olssons visor och ramsor var unika, och ett verkligt fint fynd. Även nästa dag fick Sundviks erbjudande att följa med inspelningsteamet ut. Gertrud frapperades av hur Arnberg hade vänliga ord till alla medverkande, trots att de kanske inte hade så mycket unikt material att bidra med. Dagen därpå fortsatte inspelningsbussen mot Halland, och Gertrud skrev sitt brev till modern. Hon berättade då också att Matts Arnberg hade instruerat Radiotjänsts ombud i Växjö, som var landsantikvarien Anderbjörk, att han skulle vara behjälplig om Sundviks ville utnyttja radiostudion för inspelningar av traditionsbärare. Skönt, tyckte Gertrud, som tidigare hade nekats hjälp därifrån.

Mötet med Vendla Kort efter Radiotjänsts besök kom det ett meddelande från landsantikvarie Anderbjörk. Han berättade om ett brev som kommit, och som han bett Arnberg hjälpa honom med. Arnberg hänvisade honom då till Sundviks, eftersom det handlade om en äldre kvinna som sjöng visor. Brevet var sänt av hennes son, så Gertrud kontaktade honom för att besöka dem i Delary den 1 maj. Där träffade de en pigg liten gumma med pliriga ögon, Vendla Johansson hette hon. Hon kunde inte se så bra längre sa hon, så hennes visböcker var henne inte till någon nytta. Hon sa att hon brukade sjunga i kyrkan på begravningar, men därutöver hade hon alla möjliga visor i minnet, från de allra fulaste till religiösa visor och ballader. Hon stod upp hela tiden hon sjöng, och höll sig i bordskanten, timme efter timme. Ibland gjorde hon avbrott för mat eller kaffe, och då kunde hon härma komiker hon hört i radio. Men hon sjöng inte bara gamla ballader och ärvda visor, utan också egna visor som hon gjort i sin ungdom, som väl ska tilläggas låg kanske 70 år tillbaka i tiden.

Gertrud och Alvar hade tagit med sina söner, nu 13 och 8 år, och när det var tid att gå kom Vendla på att hon väl borde sjunga något för dem också. Så sjöng hon ”Katten har blitt sjuker”, och Gertrud fick en stark känsla av att detta var egentligen ingen barnvisa, utan en allegori där katten symboliserade överheten, och råttorna befolkningen. Efteråt såg Vendla fun-

dersam ut och sa att hon för några dagar sen påminde sig en visa hon inte sjungit på länge, en om en flicka som hette Magdalena. Gertrud, som suttit så mycket och läst på biblioteket, kände gåshud på armarna. Kunde det vara den medeltida legendvisan om Maria Magdalena?

Jo, Vendla stod i dörröppningen och sjöng den, just när de tog avsked, så Gertrud kände att hon måste komma tillbaka för att spela in den.

Hon och Anderbjörk reste till Delary i början av juni, och Vendla sjöng in en mängd visor.

En kopia av inspelningen skickade Gertrud sedan till Arnberg, och några dagar senare ringde Ulf Peder Olrog och berättade att han grät när han fick höra den. Den var fullständigt unik, sa han. Magdalena-visan kom så 1962 med på Radions trippel-LP Den medeltida balladen, liksom en ballad som Carl Olsson sjöng.

Utställning på museet Under året 1957 arbetade Gertrud med en idé att göra en utställning om folkmusik i Småland på länsmuseet. Hon letade småländsk folkkultur i arkiv och museer i Lund, Uppsala och Stockholm. På Musikhistoriska museet i Stockholm fann hon en spikharpa och flera andra instrument med småländskt ursprung. På andra håll hittade hon texter och uppteckningar av August Strömberg i Jät, bilder med dans, och en Edelfelt-tavla föreställande Maria Magdalena i nordisk miljö. Den senare kände hon speciellt för att hon upptäckte, eftersom den med tiden blivit nästan ikonisk för balladen.

Utställningen upptog stora hallen och en del smårum i museet, och höll öppet under bara en kort tid, 8 dagar i slutet av januari 1958. De hade fått en reklamman att skriva ut Gertruds texter för hand till utställningen. Gertrud hade ordnat så att det skulle vara framträdanden av musik och sång på kvällarna med olika teman.

Inledningskvällen kom Ture Gudmundsson och talade om folkliga instrument, och spelade på dem. En annan kväll kom Matts Arnberg och pratade om sina insamlingar och spelade upp exempel. Han tyckte utställningen var så bra för att den inte var sentimental. Familjen Olsson deltog en kväll, liksom Vendla Johansson, medan Axel Sjölander kände sig krasslig och avstod. Sista kvällen kom Gösta Klemming och spelade hummel.

Efter stängning hade Gertrud och Alvar en tillställning hemma, med inbjudna spelmän och sångare. En sångpedagog som var inbjuden, Anna Carolina Edholmer, blev helt betagen av den folkliga sången, som hon inte hade någon erfarenhet av. Speciellt Vendla, tyckte hon, lät som en ung flicka, så lätt i rösten var hon.

Musik och folkbildning Inom IOGT i Växjö fanns det många sångbegåvade personer, och Gertrud fick kontakt med en pianospelande flicka på seminariet. Hon fick då idén att de skulle sätta ihop ett program med Wienermusik, något som var populärt på den tiden. Förutom sång och spel skrev Gertrud sammanhållande texter, och programmet framfördes flera gånger, både i Växjö och Alvesta. De fick också möjlighet att framföra det på kvinnofängelset i Växjö. Det var en omskakande upplevelse, berättar Gertrud, att få kontakt med en intern och höra hennes historia.

Vid midsommartid 1959 flyttade familjen Sundvik tillbaka till Falun, eftersom Alvar fått en tjänst som chef vid sjukkassan i Dalarna.

Här fortsatte Gertrud med sin folkbildande verksamhet, med föredrag och utställningar och lade så småningom grunden till Dalarnas museums arkiv med folkmusikinspelningar.

Ett senkommet tack Många år senare, 1990, blev Gertrud förärad Kristina Nilsson-diplomet, det andra som utdelades. Det tyckte hon kändes som ett senkommet tack för tiden i Växjö.

Tommy Sjöberg Källor: Gertrud Sundvik berättar. Inspelningar fmh_ data_0005-0007 i Folkmusikens hus. 2000 Gertrud Sundvik: Möten med Axel Sjölander.

Ingår i Svea Fonogram SVMC-6. 1992 Gertrud Sundviks personarkiv i Svenskt visarkiv.

Tack till Wictor Johansson, Svenskt visarkiv och Mathias Boström, Smålands musikarkiv.

Axel Sjölander

13

Mormor på Herrestad - entreprenör och förebild Emilie Petersen kom som flykting från Tyskland och Napoleonkrigen till Herrestad i Kärda socken, ett av Smålands fattigaste områden. Det var en bygd som präglades av apati, försupenhet och tragiska familjeöden. Hon såg misären och blev en pionjär inom flera områden såsom socialt arbete, skola och mission.

Flydde till Sverige Emilie Charlotta Eckerdt föddes den 15 juli 1780 i Bostel utanför Berlin och dog 10 januari 1859 i Kärda. Fadern Johann Christian Eckerdt var preussisk konsul och hovråd och modern var Catharina Cecilia Leve. Vid sju års ålder kom Emelie till Gütschows flickhem i Hamburg där hon fick sin utbildning. Hon gifter sig med Johann Philipp Petersen 1803 i Hamburg. Ett tidigt stort intresse för det unga paret var konst, estetik och poesi. Det intresset fick en speciell betydelse för Emilies väckelse och andliga utveckling. Många poeter, tidningsmän och konstnärer var gäster i deras hem i Hamburg. Paret flydde Tyskland 1813 på grund av Napoleon och bosatte sig på gården Herrestad, Kärda, i Sverige.

Andliga eldgnistor Det är med beundran som Emilie beskriver sin make. Hon kallar honom för sin store andlige välgörare. Slaget var därför mycket stort när maken avled 1835 i en ålder av 63 år. Emilie och hennes make fick inga egna barn men skaffade sig flera fosterbarn. Det sägs vara ett av dessa, hennes egen syster- och fosterdotter, Emmy Rappes dotter Emilia Rappe som började kalla henne för mormor. Mormors Herrestad blev också ett andligt centrum med besökare från hela Sverige och också från utlandet. En röst från tiden säger att "det regnade andliga eldgnistor ut över Sverige från Herrestad".

Gråsparvarna Skolan etablerades 1833 och skolbyggnaden uppfördes på torpet Norra Berg 3-4 kilometer norr om Herrestads gård. Den startades på initiativ av mormors make Johann Philipp Petersen och var främst till för barnen på Herrestad men även andra barn fick komma dit.

Mormor upptäckte med tiden att många av de barnen som kom till skolan hade så usla och fattiga hem att de behövde omhändertagas och vårdas till både kropp och själ. Barnen fick inte bara utbildning utan också mat och kläder under terminen. Därför inrättades en räddningsskola som började med 12 barn i januari 1844. Den liknade mer ett internat eller en vårdanstalt dit barn med svåra hemförhållanden kom och bodde under terminerna. De kallades ibland för föreningsbarnen men mest kända är de som ”gråsparvarna”.

Välbesökta möten På söndagarna var mormor en flitig besökare i Kärda kyrka men trots det höll hon egna samlingar i Herrestad på söndagseftermiddagarna då det också förekom predikan av både präster och lekmän. Efter nyårsdagen 1838 hölls missionsbön på Herrestad första måndagen varje månad i 22 år. Detta var medan konventikelplakatet fortfarande gällde och var att betrakta som olagligt. Missionsbönerna var välbesökta, folk kom från när och fjärran och utvecklades till rena folkfesterna.

Att lindra nöd Kärda församlings arbetsförening bildades på initiativ av mormor tillsammans med några vänner, bl.a. skollärare Schön och mormors hushållerska Caroline Liborius, och startade den 9 april 1838. Det första namnet var Fruntimmersföreningen i Kärda socken men den kal�-

lades också Kärda församlings arbetsförening för fattiga kvinnor. Mormor upplevde en stor nöd i Kärda i början på 1838 och började samla in pengar för att lindra nöden. Pengarna användes till inköp av lin, ull och livsmedel. Meningen var att kvinnorna i sina hem skulle spinna, väva och bland annat få betalt i livsmedel men det kunde också vara kontanter eller litteratur, gärna testamenten. Arbetsföreningen var ju helt beroende av sina beställare. Av dessa beställare var kungahuset helt avgörande för föreningens framgång.

Brevskriverskan Mormor var en stor författare även om hon inte själv gav ut några böcker. Hon skrev däremot sådant som efter hennes död kommit i tryck. Inte minst författade hon tusentals brev till brevvänner i Sverige, Tyskland och England.

Tack vare hennes rika författarskap på dessa områden vet vi och kan lära oss en hel del om och av henne.

Texterna är hämtade ur Lars Erikssons mormor.se.

Vårvindar i Virestad Vårvindar i Virestad var mottot för en konsert i Virestads kyrka den 5 april 2025 där Bestämda kvartetten tillsammans med Virestads kyrkokör under ledning av Magnus Björkman bjöd på folkmusik, bland annat ”Vårvindar friska” och ”Kryl-Masses Lördagsvisa”. Kyrkorummet fylldes av mäktiga körklanger och finstämda fiolslingor. Konserten inleddes med ”Virestads kyrkmarsch”, nykomponerad av Peter Pedersen. Bestämda kvartetten, som består av Eva Johansson, Eva Blomquist-Bjärnborg, Peter Pedersen och Klas-Göran Wahlgren, har sitt

14

namn efter instrumenteringen, nämligen fyra träskofioler som är stämda i B (enligt äldre beteckning). Kvartetten framförde på dessa instrument några låtar med spröda, men ändå fylliga toner, såsom ”Bellmanskadrilj” efter Jöns Jönson, vilken ledde till att kör och publik spontant nynnade med. Alla fick också sjunga med i svingedansen ”Det stod en jungfru uti en hage”. Spelmännen spelade i olika konstellationer med ömsom fioler och träskofioler, men även en silverbasharpa kom med, spelad av Magnus Björkman.

Konserten framfördes framför Pehr Hörbergs mäktiga altartavla (den största i Norden), som gav en extra dimension åt de gamla låtar som spelades, särskilt som kvällssolen just under extranumret lyste upp den del av tavlan där Pehr Hörberg lite lätt undanskymt målat in sitt självporträtt. Det var som en hälsning från den legendariske målaren och spelmannen.

Text och bild: Bruno Bjärnborg

Småländska föregångare Det finns en stor mängd intressanta inspelningar med småländska spelmän, dokumenterade av privatpersoner eller folkmusikinsamlare ute på mer eller mindre offentligt sanktionerade uppdrag. Magnus Gustafsson har tidigare gjort ett urval av instrumentala låtar som på olika vägar kommit till Smålands Musikarkivs samlingar. Inspelningarna var tänkta att ges ut på skiva – en slags regional motsvarighet dels till cd-boxen Föregångare (1993) med ett urval av Sveriges Radios folkmusikinspelningar, dels till musiksamlingen ”Källorna” som Magnus och Sven Ahlbäck skapade för folkmusikutbildningen på Kungl. Musikhögskolan. Skivan med småländska föregångare blev dock liggande i stället för att färdigställas för utgivning. Nu har Magnus dessbättre tagit upp arbetet igen och kompletterat materialet med fler spår och kommentarer kring inspelningarna. Utgåvans fullständiga titel kommer att bli Småländska föregångare. Instrumentala traditionsinspelningar ur Smålands Musikarkivs och Svenskt visarkivs samlingar i urval av Magnus Gustafsson. Det blir en digital utgåva som ges ut i samarbete med Visarkivet och Caprice Records, där tan-

ken är att alla 53 låtarna kommer att släppas på en gång – möjligtvis behöver de delas upp på två volymer.

Som många vet erbjuder de digitala musiktjänsterna dåliga möjligheter att publicera information om innehållet. Texterna om låtarna och spelmännen kommer därför att läggas upp på Smålands Musikarkivs hemsida, www.smalandsmusikarkiv.se. Men informationen om alla låtar kommer dock inte att släppas på en gång.

I stället gör arkivet på liknande sätt som när vi publicerade videorna ur Danser från Småland-utgåvan: varje vecka kommer en ny text om en inspelning, med en direktlänk till den aktuella låten. Det blir som en årslång julkalender, men med vinst varje vecka! Start någon gång i sommar, håll utkik på arkivets hemsida eller på sociala medier. Vem vet, det kanske också blir en vokal motsvarighet någon gång i framtiden?

Mathias Boström Smålands Musikarkiv Bernhard Ljunggren, Markaryd. En av de inspelade storspelmännen.

Den glömda polskan Som barn lärde sig spelmannen David Forséni (1894–1966) en polska som spelades av besökare till föräldrarnas handelsbod i Forsheda, väster om Värnamo. Under en stor del av sitt liv var minnet av låten han hörde som liten pojke borta. Så småningom började Forséni långsamt att komma ihåg ”Den glömda polskan”. Så är det med låtar – vissa förträngs medan andra återkommande pockar på. Även inspelningstillfällen kan råka falla i glömska och sedan dyka upp igen långt senare. Så är fallet med skivan Den glömda polskan som Smålands Musikarkiv ger ut våren 2025.

Ett par vackra dagar i maj 2011 samlades spelmännen Anders Svensson, Magnus Gustafsson, Jörgen Axelsson och Susanne Gustafsson i kyrksalen på Smålands museum för att spela in

låtar. Den närmaste anledningen var att lämna bidrag till den skivutgåva med musik ur Gösta Klemmings låthäften som Smålands Spelmansförbund och Smålands Musikarkiv producerade. Inspelningsteknikern Lennart Carlsson från Smålands Musikarkiv lät emellertid bandet rulla och många andra låtar dokumenterades också. Fokus låg här på spontanitet, variation och spelglädje snarare än perfektion i alla detaljer. Förutom de låtar som kom med på den ambitiösa utgåvan 90 småländska låtar (2011), där även en mängd andra småländska spelmän medverkade, föll resten av det inspelade materialet i glömska. Men efter ett decennium återupptäcktes inspelningarna. Det blev uppenbart att de innehöll ett så fint musicerande att det borde få en större spridning.

Albumet Den glömda polskan har kompletteras med några spår som spelades in ett tiotal år senare med samma spelmän, men som inte kom med på skivan Daahl! (2021). Tillsammans innehåller skivan 32 mer eller mindre kända smålandslåtar inspelade solo eller på duo, trio eller kvartett. Ett knippe låtar som blir som en vacker bukett förgätmigej.

Mathias Boström Smålands Musikarkiv Magnus Gustafsson, Susanne Gustafsson och Anders Svensson har spelat in Den glömda polskan tillsammans med Jörgen Axelsson (ej med på bilden). Foto: LarsErik Tobiasson.

15

Från idé till Unnaryd En idé väcktes då Dräktrådet i Kronobergs län inbjöds till ”textilåterträff” i Dädesjö hembygdsgård den 8 februari 2025. En bonadsmålning där fick oss att planera ett besök på Bonadsmuseet i Unnaryd för att få mera kunskap om denna folkkonst.

Dräktrådet med vänner tillbringade därmed en heldag i Unnaryd den 10 april 2025. Efter lunch på anrika Alebo pensionat besöktes Bonadsmuseet. Där strålade de färg- och formrika målningarna mot oss medan museets guide livfullt tolkade bonadsmålningarnas skildringar av de bibliska berättelserna. Inte minst intressant var att studera hur målarna klätt bibelns personer i den lokala klädedräkten. I hembygdsgården var ett urval folkliga dräktplagg framtagna, enligt önskemål givetvis. Det gladde oss att få se vackra halskläden, livstycken, mössor och förkläden kunna återkoppla dem till bonadsmålningarna. Vadmalsstampen ute i parken startades och gav oss en hastig inblick i det mödosamma arbetet att bereda det vävda ylletyget till tät, varm och slitstark vadmal.

Text och bild: Elisabet Johansson

Vårdans på Skälby Lördag 5 april stod Föreningen Spel och Dans, Kalmarsundsdansarna och Kalmar spelmanslag som värdar för en spel- och danskväll i den röda längan på Skälby. Konceptet provades förra året och det slog så väl ut att alla ville göra om det! Förra året … över 100 personer som kom, kunde det verkligen upprepas? Jodå! Även i år blev det en välbesökt danskväll och drygt 100 personer satt bänkade när Kantorns Kapell inledde med en konsert. Fioler, cello och piano/reseorgel är instrumentariet i kapellet, som spelar traditionella låtar i en delvis nyare kostym, eftersom kantorn själv, Björn Erlandsson, är en duktig arrangör och låter basgångar

16

och jazziga ackord färga fiolernas melodispel.

Efter den uppskattade konserten fortsatte Kantorns kapell att spela till dans. Först ett potpurri med äldre öländska långdansmelodier där Christina Rosengardten från Föreningen Spel och dans, som ledare, fångade upp alla danssugna. Efter fikapaus fortsatte det för aftonen 19 personer starka Kalmar spelmanslag att spela till dans under ledning av Sune Johansson på dragspel samt Lars Svensson, fiol. Nyckelharpor, tvärflöjt, blockflöjter, gitarr och cittra – ett härligt sound och mycket bra dansmusik!

Därefter en trio bestående av Mats Rasmusson och Sten-Åke Silverin på fiol och Ove Lindqvist

på cello. Tre gamla spelkompisar som under 80/90-talet spelade tillsammans i gruppen Samband. Efter många år har de mötts igen och friskat upp några låtar ur repertoaren från förr. Glada återseenden för både musiker och dansare!

Kvällen avslutades med att Hasse Svensson, Oskarshamn, ledde alla kvarvarande dansare i Kadrilj från Jät och för musiken stod då de som ännu inte lagt ner sina instrument i lådorna och det var många …

Heléne Ingvarsdotter

En andra upplaga av Smålands låtverkstad Hösten 2023 rullade SSF igång ett projekt vi länge pratat om, Smålands låtverkstad. Smålands låtverkstad är en av Smålands Spelmansförbunds ungdomssatsningar där ungdomar i Småland mellan 13 och 19 år träffas under tre helger för att fördjupa sig i folkmusik. Framför allt är det deltagare från sommarens läger i Hovmantorp och Korrö som fått blodad tand och vill spela mer som har kommit till låtverkstan.

I höstas var det dags för en andra upplaga och i år bestod låtverkstan av 12 deltagare på fiol, altfiol, nyckelharpa och cello och ledare var Marika Bjärnborg och Gusten Brodin.

Under senhösten hade vi läsårets första träff i Alvesta och under januari och februari sågs vi igen, först i Jönköping och sedan i Nybro.

Eftersom Småland är ett stort landskap fördelat på flera län har vi valt att sprida ut träffarna i de olika länen för att göra låtverkstan mer tillgänglig för deltagarna. Vår förhoppning är att det dessutom kan öppna upp för samarbete mellan regionerna i projektet.

Samspel och låtmaterial Under våra träffar ligger fokus förstås på att spela mycket tillsammans och vi har fördjupat oss i småländska låtar, låtarnas stil och sväng.

Under kvällarna har vi haft dansutlärning och dansbingo, lyssnat på och pratat om folkmusik och vid två av tillfällena har vi varit på konsert och danskväll. I Växjö såg vi Klingande Klenoder på Nygatan 6, och i Jönköping fick vi se Mp3 på Spiran. Efter konserten på Spiran fick låtverkstan öva på att spela till dans under den

efterföljande danskvällen.

Arrangering och konsert Vår sista träff hade vi i Nybros scoutstuga.

Då var fokus vår kommande avslutning under Smålands stora folkmusikkonsert som skulle äga rum på Nygatan några helger senare. Vi diskuterade vilka arrangeringsverktyg som är vanliga att använda inom folkmusik; borduner, tersstämmor, break, riff, ostinato ... listan blev lång! Sedan fick deltagarna i grupper göra sina egna arrangemang till avslutningskonserten, något som var mycket uppskattat!

Nu siktar vi mot en tredje upplaga av Smålands låtverkstad i höst!

Text: Marika Bjärnborg Foto: Gusten Brodin Ledare för Smålands låtverkstad

Läger i sommar!

17

Markaryds spelmansstämma 4 oktober 2025

LÅNGBACKA/BÅDAGÅRD

kulturhusetspira.se 18

Spelmansstämma i Väckelsång Folkmusikcafé

med dansutlärning, låtutlärning och dans till gästande musiker!

1 maj 5 juni 3 juli

Första tisdagen i augusti Hembygdsgården

Spelmansstämma i Hallaryds hembygdspark Lördagen 16 augusti kl 13

Köpmangatans Återlåtare medverkar med sin ”Dogger Land Music”, en musikstil som återfötts ur havets vågor mellan Skåne och brittiska öarna med stamp i golvet så det stänker!

Allspel, buskspel, korv och fika.

Mer info: vidar.lundbeck @gmail.com

Sjölanderstämman, Lunnabacken Urshult söndagen den 10 augusti kl 13.00

VÄLKOMNA!

SPELMANSSTÄMMA I SKATELÖV

Välkomna söndag den 3 augusti 2025 Kl. 11.00 Gudstjänst med folkmusik i Skatelövs kyrka Kl. 13.00 Spelmansstämma i Hembygdsparken Rosenlund, Skatelöv Allspel, konsert, gästande spelmän, gammaldans, buskspel, servering m.m.

Entré 100 kr. Spelmän fritt inträde. Mer info: fiol.nu Skatelövs församling

19

B

POSTTIDNING

Returadress: Smålands Spelmansförbund c/o Sara Flyme Ekingevägen 2 579 94 Fagerhult

Noter och skivor Priser avser medlemspriser inkl. moms. Porto tillkommer. Beställningar mailas till: helene.ingvarsdotter@kalmar.se

DAAHL!

250:- (250:-)

Kantorns kapell 160:- (120:-)

Folkliga koraler från södra sverige

Smålandslåtar Noter 80:- (60:-) CD 100:- (100:-)

350:- (290:-)

MÅNGA FLER NOTBÖCKER OCH SKIVOR HITTAR DU PÅ WWW. SMALANDSSPELMANSFORBUND.SE

Upp min Duva En folkmusikmässa skriven av Jeanett Walerholt Rousu Arrangemang av Peter Rousu Kör och folkmusikensemble under ledning av Boel Dougan

Älmhults kyrka 1 juni 2025

Spelfot Medlemsblad för Smålands Spelmansförbund och Folkdansringen Småland-Öland Ansvarig utgivare: Elisabet Johansson Redaktör: Jeanett Rousu