Spelfot 2025_2 by Spelfot

Spelfot

Smålandsringen - Medlemsblad för Smålands Spelmansförbund och Folkdansringen Småland-Öland

FOLKDANSRINGEN SMÅLAND-ÖLAND

Folkdansringen Småland-Öland

Adress: Folkdansringen Småland–Öland

c/o Mats Gerebrink, Gerekulla, 574 76 KORSBERGA

E-post: smaland@folkdansringen.se

Hemsida: www.folkdansringen.se/smaland

Styrelse och ledamöter

Ordförande: vakant

Vice ordförande:

Sekreterare: Berit Axelsson

Kassör: Mats Gerebrink

Ledamöter: Marie-Charlotte Olofsson, Cecilia Eriksson, Mary Bjerstedt

SMÅLANDS SPELMANSFÖRBUND, SSF

Anslutet till Sveriges Spelmäns Riksförbund, SSR www.smalandsspelmansforbund.se

Ordförande: Barbro Palm

Vice ordförande: Albert Eckerbom

Kassör: Sara Flyme

Sekreterare och registeransvarig:

Britt-Mari Arvidsson

Vice sekreterare: Ronja Grafström

Barn- och ungdomsansvarig: Marika Bjärnborg

Ledamot: Timmy Gasslander

Är du en av de 85 som glömt betala

din medlemsavgift? Vi hoppas att du fortfarande vill vara medlem i Smålands Spelmansförbund! Genom att vara medlem stöttar du vår verksamhet i hela Småland!

Medlemsavgift SSF för 2025

Vi skickar fr.o.m. 2025 inte ut inbetalningskort i första hand utan litar på att Du betalar in årsavgiften efter nyår till plusgirokonto 44 80 33-1 eller Swish nr 123 52 78 452. Ange namn eller medlemsnummer vid inbetalning.

Vuxen 65 år och äldre: 200 kr

Vuxen 26 - 65 år: 250 kr

Ungdom 0-25 år: 100 kr

(samtliga inklusive medlemskap i SSR)

Familj - en medlem betalar fullt pris, övriga familjemedlemmar bosatta på samma adress: 50 kr.

Var vänlig ange släktskap vid betalning.

Observera att medlemsvgift + försäkringsavgift ska vara betald före 31 januari för att din försäkring ska gälla!

TILLVIKTIGINFORMATION SSF:sMEDLEMMAR!

Smålands spelmansförbunds stiftelse för unga spelmän

År 1989 startade Smålands Spelmansförbund en stiftelse vars uppgift har varit att årligen dela ut bidrag till barn och unga som planerar att delta i en folkmusikkurs eller ett folkmusikläger. Bidrag kan också sökas för kostnader i samband med besök hos traditionsbärare. Som sökande ska man antingen bo i/komma från Småland eller gå på en kurs/utbildning i småländsk tradition. Från starten, fram till nu, har över 100 unga spelmän fått stipendium.

De senaste fem åren har stiftelsen dock inte kunnat dela ut bidrag då ränteläget har varit närmast obefintligt. Så efter några års funderande, i styrelsen och tillsammans med de tre

styrelsesuppleanterna, beslutade vi oss för att ansöka hos länsstyrelsen om att öppna upp stiftelsen och dela ut medel ur själva kapitalet, istället för enbart av den årliga räntan. Ansökan har nu gått igenom och detta gör det möjligt att dela ut bidrag ur kapitalet, tills detta är slut, därefter får stiftelsen anses som avslutad. Detta innebär att vi nu kan dela ut bidrag igen.

Du som fyller högst 18 år under 2025 är välkommen att söka.

Ansökan kan skickas in när som helst under året, dock innan kursstart.

Ansökningsblankett hittar du på Smålands spelmansförbunds hemsida.

Nu ser vi fram emot ansökningar från många spelsugna barn och unga!

Smålands Spelmansförbunds stiftelse för unga spelmän Sabina Henriksson, ordförande

Heléne Ingvarsdotter, sekreterare

Eva Blomquist-Bjärnborg, kassör

Magnus Gustafsson, suppleant

Lennart Carlsson, suppleant

Svante Schöblom, suppleant

Omslagsbild:

Carl Elfströms orgel i Kärda kyrka. Läs mer om orgeln i artikeln "Årsmöte - dagen efter" på sid. 5.

Foto: Elisabet Johansson

Spelfot - Datum

Manusstopp Beräknad utgivning 15 januari 15 februari 15 april 15 maj 15 augusti 15 september 1 november 1 december

Observera att utgivningsdatum inte alltid kan hållas. Parametrar som postgång, utdelningsdagar och tryckeriets väntetider påverkar.

SSF:s stiftelse för unga spelmän

SFF:s Stiftelse för Unga Spelmän Du som vill gå en folkmusikkurs eller ett folkmusikläger kan söka pengar från stiftelsen till och med det år du fyller 18 år. Mer info och anmälningsblankett finns på SFF:s hemsida.

Vill du lämna ett bidrag till stiftelse är vårt bankkontonummer: 8169-5, 664 257 094-6 (Swedbank).

När man sätter in pengar syns inte inbetalarens namn på kontoutdraget. Skriv gärna ditt namn i meddelandefältet så slipper du bli anonym.

Styrelsen: ordförande Sabina Henriksson

Sekreterare: Heléne Ingvarsdotter

Kassör: Eva Blomquist-Bjärnborg

Årsmötestider

I dessa tider då årsmöten fyller kalendern likt vitsippor i skogsbackarna kan det väl passa bra med en bild på Smålands Spelmansförbunds ordförandeklubba. Den är snidad av spelmannen Bernhard Ljunggren från Markaryd och föreställer förbundets förste ordförande Gösta Klemming och Zornmärket.

Smålands spelmansförbund håller årsmöte!

Lördag 22 mars var det dags att hålla årsmöte för spelmansförbundet. Flera år har förbundet haft ett fint samarbete med Valshuset i Växjö, som också bjuder in till årsmöte samma dag. Det är också en fin tradition att få vara i Musik i Syd:s lokaler på Nygatan 6 i Växjö.

Spelmansförbundet arrangerade en spelstuga under eftermiddagen som leddes av Mart Hallek, en rättvikspöjk med stor kärlek till keltiska låtar. Det blev också blandningen av låtar som Mart lärde ut. En vacker visa från ÖstbjörkaDen blomstertid nu kommer, Tullpolskan och en Franks reel. Mart har spelat fiol från 5 års ålder, både folkmusik och klassiskt. Utbildad i Falun och vid Ingesund tog han examen 1979 och efter en sejour i Oskarshamnsensemblen, nuvarande Camerata Nordica, har han arbetat inom Smålands musik och teater som violinist i Jönköpings sinfonietta och Junekvartetten. Bl a måste tilläggas! Mart leder också Högt i tak, en instrumentrik, färgstark Jönköpingbaserad grupp, med mottot ”Det ska vara kul” och de stod på scenen i Valshusets regi senare på kvällen. Både med inspirerande konsert och spel till dans. Men innan dess var det årsmöte för de båda föreningarna. Smålands spelmansförbunds årsmöte leddes

av (avgående) ordförande Heléne Ingvarsdotter. Tretton deltagare på plats och Spelfots redaktör med på länk från Vikarbyn.

Verksamhetsberättelse och verksamhetsplan redovisades. Ekonomisk rapport gavs av kassör Sara Flyme. Revisionen hade, av olika omständigheter, inte helt landat, men årsmötet gav styrelsen i uppdrag att fortsatt övervaka detta.

Sveriges spelmäns riksförbund, SSR, har förvarnat om en höjning av den avgift förbunden betalar för varje medlem till riksorganisationen. En höjning inför 2026 med 30:-/medlem. Om SSR:s årsmöte godkänner detta vid sin förbundsstämma 27 april, skulle detta innebära att 80:-/ medlem ska betalas till SSR. Styrelsen gav därför ett förslag till årsmötet att även SSF:s medlemsavgifter bör höjas till 2026. Årsmötet antog förslaget, vilket kommer att innebära att ungdom upp till 25 år betalar 100:- (oförändrat). Från 25 – 65 år blir den nya medlemsavgiften 300:- och för de över 65 år 250:-. Detta gäller alltså från 2026. Styrelsen föreslog också att slopa familjemedlemspris som hittills varit 50:-. I dag har SSF 16 familjemedlemmar och förhoppningen är att dessa kan tänka sig beta-

la gällande avgift, beroende på ålder. Åsmötet antog förslaget.

Valberedningen, Håkan Alm och Isa Sjölin Alm, har gjort ett omfattande arbete med att hitta personer som känner sig villiga att ta en plats i styrelsen och föra förbundet framåt i fortsatt arbete. Deras idoga ringande och pratande med tänkbara personer har verkligen givit resultat! Efter styrelsens konstituerande möte ser nu styrelsen ut så här:

Ordförande Barbro Palm, Arontorp, vice ordförande Albert Eckerbom, Aneby, sekreterare Britt-Mari Arvidsson, Jönköping, vice sekreterare Ronja Grafström, Alvesta, kassör Sara Flyme, Fagerhult, ledamot samt barn- och ungdomsansvarig Marika Bjärnborg, Alvesta, och ledamot Timmy Gasslander, Alvesta.

Avgående vice ordförande Marianne Busk från Huskvarna, avtackades för sina många år i styrelsen. På frågan hon fick hur länge blev svaret ... många år! Marianne fick blomstercheck och förbundets föreningsmärke.

Heléne Ingvarsdotter Avgående ordförande

Tillägg: Även förbundets ordförande Heléne Ingvarsdotter avgick och avtackning efter alla hennes fantastiska år i förbundet kommer att ske på Korröfestivalen. Vid samma tillfälle kommer även avtackning ske av ledamoten Johanna Stenström och Spelfots redaktör, Jeanett Walerholt Rousu.

Styrelsens nya ledamöter presenteras på nästa uppslag.

Årsmöte för Folkdansringen Småland-Öland

Lördagen den 22 mars 2025 träffades ombud och medlemmar från vårt distrikt i Kärda församlingshem. Östbogillets folkdanslag stod för värdskapet denna gång och Leif Severin hälsade välkommen och berättade kort om dagen.

Mötesordförande Hans Hjelm

Efter en god förmiddagsfika var vi redo för mötet. Vår nuvarande ordförande Lars Karlsson öppnade mötet och lämnad över klubban till riksordförande Hans Hjelm, som tackat ja till att leda vårt möte. 2024 års verksamhetsberättelse inklusive ekonomisk berättelse godkändes och lades till handlingarna. I styrelsens slutord tackades föreningarna och förhoppningsvis kan man behålla i samma engagemang under 2025.

Stadgeändringsförslag

Under några år har det pratats om stadgeändringar, till stor del på grund av att det är och har varit svårt att få ihop en styrelse. I en proposi-

tion föreslog styrelsen en minskning av antalet ledamöter i styrelsen samt att antalet kan vara flexibelt med 2–4 ledamöter utöver ordförande, kassör och sekreterare. Ändringen innehöll också förslag på att höstmötet istället blir ett distriktsmöte, som därmed också blir en beslutande instans. Fördelen med det är att beslutsvägar kan kortas, exempelvis kan budget och medlemsavgift för kommande år beslutas och därmed gälla från årsskiftet.

Motion

Spelfot har varit ett ständigt återkommande ämne och nu fanns en motion att ta ställning till. Elisabet och Sven-Eve Johansson hade, mot bakgrund av flera års diskussion om tidningens vara eller inte vara och hur läget ser ut för närvarande, i sin motion föreslagit att säga upp avtalet med Smålands Spelmansförbund och att ägarskapet övertas av Smålands Spelmansförbund om de så önskar. Årsmötet beslutade bifalla motionen. Därefter får vi av-

Årsmöte - dagen efter

Kärda – där årsmötet med Folkdansringen Småland-Öland hölls 2025 – presenterades så lockande med sina sevärdheter att det resulterade i en biltur med kaffekorg dagen efter. Vid Källundasjön ligger ruinerna av det ”gamla” Åminne bruk. Ur sjön Vidöstern hämtades den sjömalm som bearbetades till allehanda gjutgods. 1899 flyttade järnindustrin från det ursprungliga Åminne och kring det nya bruket vid sjön Vidöstern växte ett samhälle upp vid järnvägen. Idag finns här ett mycket välbevarat och spännande museum och en av Sveriges största kollador.

På den gamla delen av Kärda kyrkogård finns många intressanta gravkors, gjutna på gamla Åminne. De är minnen över människor som varit knutna till bruket; modellsnickaren och hans hustru, gjutaren, kusken och bruksförvaltaren.

Turligt nog var Kärda kyrka öppen för besök. Den nuvarande kyrkan är byggd 1876 och enkelt inredd. Carl Elfström (1830-1917), välkänd orgelbyggare med verkstad i Ljungby, har byggt orgeln. En försiktig titt in i orgelverket avslöjar de många piporna, säkerligen tillverkade i Ljungby. På tidningen omslag kan ni se orgelpiporna i Kärda kyrkas orgel.

Två gravstenar är inmurade i kyrkans västra gavelvägg. De har ursprungligen legat över Ulfs-

parre-graven i den gamla kyrkan. Gravstenarna avbildar Måns Eriksson Ulfsparre med pipkrage och hans maka Märta Johansdotter Bååt med hustrudok, kläddetaljer från 1500-talet.

På Stationsvägen i Kärda ligger ett ovanligt stationshus, numera privatbostad. Det byggdes samtidigt med Halmstad-Nässjö Järnväg under 1870-talet. Det är ovanligt inte bara för att det är det enda stationshuset längs HNJ-linjen som är byggt i gult tegel. Det har dessutom två väntsalar, en för 1-klassresenärer och en för ”vanligt folk”.

Några kilometer norr om Kärda ligger den stora gården Herrestad där ”mormor” Emelie Petersen en gång tog emot hemlösa barn och startade en arbetsförening för kvinnor. Efter att ha fungerat som vårdhem finns här nu hotell,

vakta SSF beslut. Avtalet löper året ut. Hur det kommer att se ut i framtiden vet vi inte idag. Blir det ett nytt avtal och samarbete?

Valberedning

Valberedningen hade det tufft i år, bara 2 personer från Huskvarna Folkdanslag skulle få ihop en i stort sett helt ny styrelse, eftersom alla utom kassören valdes på 1 år i fjol. 5 av 7 poster blev tillsatta och vi står utan ordförande och en ledamotspost är vakant.

Vi måste tänka om, allt som tidigare rullat på och fördelats mellan länsdelarna fungerar inte länge. Idag finns 3 föreningar i F-län, 1 i G-län och 2 i H-län. Beslut togs som innebär att 1 medlem från varje förening ska ingå i valberedningen, beslutades också att Östra Njudungs folkdanslag är sammankallande inför nästa år. Nytt rullade schema för årsmöte och höstmöte, kommer att tas fram.

Den nya styrelsen

I den nya styrelsen finns ingen ordförande (posten är vakant). Mats Gerebrink sitter kvar som kassör 1 år till, omval på övriga poster, Berit Axelsson sekreterare på 2 år, Marie-Charlotte Olofsson 1 år, Cecilia Eriksson 1 år och Mary Bjerstedt 2 år. En styrelsepost är vakant. Lars Karlsson och Paul Lindgren tackades med blommor för sina år i styrelsen. Ett tack också till Hans Hjelm som tog hand om mötet. Under dagen fick vi stifta bekantskap med Emelie Petersen, dvs ”Mormor på Herrestad”, genom Lars Ericssons berättande. En god lunch levererades av en lokal cateringfirma och dagen avslutades med eftermiddagskaffe.

Text: Berit Axelsson Foto: Elisabet Johansson

pensionat, vandrarhem och restaurang. Enligt kyrkoåret var den 23 mars i år Jungfru Marie bebådelsedag, det som kallas vårfrudagen och omtolkats till ”våffeldagen”. Hemvägen gick via Dannäs där våffelcafét i gamla skolan vara öppet. Innehållet i kaffekorgen var slut så en matig våffla stillade hungern.

De stolt spatserande tranorna längs vägen borde ha väntat med sin ankomst till den 25 mars, trandagen, om de skulle ha följt den lokala traditionen i bland annat Småland. Deras ankomst markerade att våren och ljuset kommit tillbaka. Förr skrev man ”tranbrev” och sprang barfota runt huset för att härda fötterna inför sommaren. Tranan bar ljus i säng, dvs man gick till sängs medan det ännu var ljust.

Hemma i Ljungby igen summerade vi utflykten som innehållit så mycket bygdekultur; historia som rör industri, kyrka, musik, hantverk, kläder, mat, seder och bruk och lokala traditioner. Det enda som saknades var dans – den hade tranorna redan slutat med!

Tack Östbogillet och årsmötet för ett gott uppslag till en givande utflykt!

Text och foto: Elisabet och Sven-Eve Johansson

Spelfots många ansikten:

Spelmansförbundet undrar: Vad vill vi att Spelfot ska vara?

Spelfot är och har varit en informationskälla, en skriftlig väg mellan medlemmar i Smålands Spelmansförbund och en inspirerande present som landat i brevlådan med allt från spelmansporträtt till finurliga korsord. Nu behöver vi gemensamt ställa oss frågan: vad vill vi att Spelfot ska vara i framtiden?

Samtalet om tidningen har länge pågått inom styrelsen. Vad är tidskriftens egentliga syfte? På vilket sätt tar förbundets medlemmar del av innehållet? Vilket innehåll vill medlemmarna se mer av? Mindre av? I vilket format är tidningen till störst glädje för förbundets medlemmar? Hur engagerar vi fler medlemmar att bidra med innehåll till tidningen? Frågorna är många och tiden rusar fram med stora förändringar i fråga om strukturen kring nyhetskonsumtion, prishöjningar för porto- och tryckkostnader samt en växande samhällsstrukturell gemenskap på digitala plattformar. Det är dags för Spelfot att följa sina medlemmar på nya sätt i vår föränderliga samtid och för att hitta rätt format behöver vi tillsammans väga fördelar mot nackdelar och ta gemensamma beslut. Från och med att denna tidning går till tryck öppnar vi i styrelsen vår inkorg till förfogande för alla era förslag, tankar, idéer och åsikter kopplade till vad Spelfot kan vara och bli. Vår förhoppning är att ni som utgör förbundet vill ha inverkan på hur er medlemstidning utformas och att ni tar

er tid att kommunicera runt era behov och önskemål. Under Korröfestivalen går det även att samtala om tidningen i person och diskutera tillsammans med andra i förbundet i Smålands Spelmansförbunds tält.

Det finns flera olika möjliga vägar framåt för Spelfot men det som är helt säkert är att en förändring måste ske. Arbetet med tidningen är idag inte hållbart för dem som praktiskt tar fram varje nummer. Inom styrelsen diskuterar vi alternativ som: ersätta papperstidningen helt med en väl utformad och uppdaterad hemsida, trycka ett begränsat antal fysiska tidningar som medlemmar kan hämta vid större evenemang (t.ex. på Korröfestivalen, Tredjedagsdansen i Skatelöv, på Nygatan 6 i Växjö, m m) kompletterat med ett digitalt nyhetsbrev, upphöra med att ge ut tidningen som en offentlig publikation för att bättre kunna anpassa frekvensen av utgivningen till redaktörens behov och, först och främst, se till att tidningens innehåll, frekvens och utformning går i linje med förbundets medlemmars önskemål!

Styrelsen kommer att gå till beslut runt utformandet av Spelfot under hösten 2025 och är fram tills dess mycket nyfiken på vad ni, förbundets medlemmar, vill att er medlemstidning ska vara, innehålla och i vilket format som tidningen ger er mest glädje!

Folkdansringen undrar:

Det är ändå

ingen som läser, eller ... ?

Det är ändå ingen som läser, eller … ? I många år har det ansetts vara en förmån att ha tillgång till en tidning som en del av medlemsavgiften. Tidningen har fungerat som sammanhållande länk, ett sätt att informera, berätta om genomförda och kommande aktiviteter, resor, jubileer och kurser och förmedla nyheter och kunskaper, tillika en god form av dokumentation.

Före år 2000 var Smålandsringen medlemstidning för Folkdansringen Småland-Öland och Smålands Spelmansförbunds tidning hette Smålåtar. Från 2000 har de båda organisationerna samarbetat om en medlemstidning som fick namnet Spelfot. Redaktörerna har avlöst varandra; Stephan Elg, Viola Ek, Jeanett Rousu och ny redaktör 2025 blir Ronja Grafström.

Åtskilliga är de timmar och dagar som skribenter, fotografer och redaktörer ägnat varje utgåva av tidningen för att erbjuda medlemmarna god och intressant läsning. I flera år har utgiv-

ningsformen diskuterats – tryckt papperstidning eller en digital version, i försök att möta de ökade kostnaderna Sedan 2023 får folkdansarna Spelfot som digital tidning, distribuerad via mejl. Spelmansförbundet erbjuder fortfarande sina medlemmar en postdistribuerad tryckt tidning. Båda organisationerna publicerar Spelfot fritt tillgänglig på sina respektive hemsidor.

Vid några tillfällen har läsarundersökningar gjorts för att ta reda på om, hur mycket och vad man läser i Spelfot. Resultaten har varit spretiga och kanske inte helt rättvisande, men inte heller särskilt upplyftande. Bland dem som inte valt bort tidningen finns det allt från dem som bara bläddrar till dem som läser allt. Ibland kan det vara lätt att misströsta och tro att ”det är ändå ingen som läser”.

Är det verkligen så? Är det bara en bråkdel av vår minskande medlemsskara som tar del av sin tidning? Är det då meningsfullt att några personer lägger ner tid och möda för att upprätthålla

Skicka ett mail till: smalandsspelmansforbund@gmail.com Eller kom och samtala om tidningen i SSFs tält på Korröfestivalen!

Varma hälsningar Styrelsen via Ronja Grafström vice sekreterare

Sedan 2010 har Smålands Spelmansförbund och Folkdansringen Småland-Öland haft ett avtal om den gemensamma tidningen Spelfot. Innan avtalet kom till stånd hade föreningarna varsin tidning, Smålåtar respektive Smålandsringen.

Avtalet var sprunget ur ett besparingsbehov och samarbetet hade redan pågått länge (ca 10 års tid) innan samarbetsavtalet skrevs.

Sedan 2023 har avtalet omformats en del eftersom behoven har ändrats och förutsättningarna ser annorlunda ut. Folkdansringen har gått över till att enbart ge sina medlemmar tidningen digitalt. Spelmansförbundet har fortsatt att erbjuda tidningen både i pappersform och digitalt.

Från och med årsmötet 2025 har Folkdansringen sagt upp avtalet. Uppsägningstid gäller och avtalet gäller därför fram till årsskiftet.

tidningsutgivningen för en handfull läsare? Alla behöver vara delaktiga för att en plattform för publicering ska finnas kvar - så länge det finns någon som vill skriva, fotografera, annonsera och förmedla information. Att läsa tidningen är också att vara delaktig.

Nu har Folkdansringen Småland-Öland beslutat säga upp det avtal om utgivning som slöts mellan organisationerna 2010. Avtalet säger att utgivningen ska fortsätta året ut. De båda organisationerna har resten av året på sig att omförhandla avtalet. Vad resultatet blir hoppas vi kunna följa i årets återstående två utgåvor. Blir det enbart en digital version, en medlemstidning i annan form eller som ett nyhetsbrev? Det gäller att de intresserade läsarna och skribenterna är med och diskuterar hur Spelfot ska leva vidare.

Elisabet Johansson ansvarig utgivare för Spelfot

Gertrud Sundvik - folkmusikvän!

Gertrud Sundvik skriver från Växjö 1957 till sin mor: ”Det här har jag dig att tacka för. Om inte du varit så gästfri som du alltid varit och är. När vi bodde i Vika särskilt, det är ju därifrån jag har de här minnena och där jag fick ett så stort intresse för musik. Och hur många gånger du lät upp dörren för musik och sång och alltid lät oss ungar vara med. Då såddes väl frön i barnasjälen. Frön som har grott och på sätt och vis bär frukt, fast jag inte kan utföra någonting själv på något instrument. Men jag kan ju förmedla till forskarna det som andra har av värde att komma med.”

Gertrud Sjöberg, folkmusiksamlare och folkbildare, gift Sundvik, (1920-2010) var född i Vika och växte upp i Falun. Hon kom tidigt med i IOGT, och där träffade hon också sin make Alvar Sundvik. Han arbetade på Sjukkassan, och arbetet gjorde att han reste mycket i länet. Gertrud hade tidigt kommit i kontakt med folkmusik, först genom att en bror lärde sig spela fiol av Brodd Albin Johansson, spelman i Vika, och senare genom att hon träffat Helmy Hansson, fiolspelman i Borlänge. Alvar, Gertrud, Helmy och hennes man Edvin hade sommaren 1951 campat tillsammans i Bingsjö, och där lärde hon känna Päkkos Gustaf. Hon och Alvar kom sen att tillbringa många somrar i Bingsjö. År 2000 berättar Gertrud för Kenneth Rimgards bandspelare om sitt liv, framför allt om sitt insamlande av folkmusik och möten med människor. Alvar Sundvik hade då avlidit några år tidigare. Här följer ett sammandrag av hennes berättelse om tiden i Småland.

Flytten till Småland 1948 fick Alvar erbjudande om att leda arbetet på Sjukkassan i Blekinge och Småland, och han, Gertrud och deras 4-årige son flyttade till Växjö vid nyåret 1948/49. Tack vare sitt engagemang inom IOGT gick det förhållandevis lätt att träffa nya bekanta i Växjö. Inom IOGT var man mycket aktiva med sång och teater, så de kände sig snart hemma där. Eftersom Alvar reste mycket, var Gertrud ganska ensam om dagarna, och snart föddes en son till. Hon tillbringade mycket kvällstid framför radion, där det ibland förekom folkmusik. När pojkarna bli-

vit lite större kunde hon sitta i det gamla biblioteket i Växjö, och läsa mycket om gamla tider, och om gamla sånger hon inte tidigare känt till. Även Alvar hade vid denna tid börjat intressera sig för spelmansmusik. De träffade så småningom på folk som spelade fiol, bland andra Bertil Johansson i Alvesta.

Sommaren 1953, då de som vanligt skulle åka upp till Bingsjö, frågade Bertil om han och en kamrat till honom kunde få följa med. Och det fick de gärna. Kamraten hette Ingemar Olsson, bytte senare namn till Odengran, och alla fyra åkte runt och lyssnade på spelmän i Dalarna, förutom att de fick höra Päkkos Gustaf nästan dagligen. De fick också hjälpa till med höbärgning hos Knis Karl på hans fäbod. Ingemar ingick i en musikcirkel, där man träffades hemma hos varandra och lyssnade på skivor och pratade om musik. När det blev Ingemars tur, på hösten 1953, bad han Gertrud komma och spela sina Radiotjänst-skivor med folkmusik. Det var då hon också fick träffa Ingemars föräldrar Carl och Alma Olsson. Carl hade suttit och lyssnat på Gertruds utläggningar om folkmusik, och han frågade henne om hon hade hört julramsan om Sankte Mårten. Så fick hon höra den för första gången. Familjen Olsson kom att höra till familjen Sundviks närmaste vänner.

Jakten på äldre spelmän

Några äldre spelmän hade Gertrud och Alvar inte träffat på inom sin bekantskapskrets. Till sist gick hon till länsmuseets chef Jan-Erik An-

derbjörk och frågade. Inte heller han kände till några äldre, men väl några yngre spelmän. De hade fått låna ett rum på museet för att öva i, och Gertrud kontaktade dem för att höra om de kunde träffas. Det var ju i alla fall en öppning som kunde leda till något mer. Gruppen visade sig spela efter noter, så det kändes lite som en besvikelse, tyckte Gertrud. Ledare för gruppen var Lennart Skoglund, och en annan medlem hette Stig Gunnarsson. Han berättade att hans föräldrar var bekant med en äldre, skicklig spelman som hette Sjölander. Så Gunnarssons föräldrar i Almundsryd bjöd hem Sjölander, Sundviks, Skoglund, och Birger Franzén, som ägde en bandspelare. Gertrud beskriver mötet så här: ”När vi kom där utanför så fick vi höra en väldig musik inifrån stugan. Det lät som det skulle vara en hel dragspelsorkester. Och när vi kommer in, då var det en liten torr gubbe som satt där på en stol, med ett stort dragspel i knät och spelade. Han brydde sig inte om att vi kom in, utan han fortsatte spela tills han spelat slut på låten.” Sjölander ägde ingen fiol, men hade fått låna Gunnarssons någon vecka tidigare, och nu spelade han på den, låt efter låt. Låtar efter far och farfar, av en sort som Gertrud aldrig hade hört tidigare. När bandet spelades upp för honom, berättar Gertrud: ”Att se Sjölander i den stunden, det är verkligen rörande. Där satt han, och blicken kom bort, långt bort någonstans. Han var inte där hans kropp satt med oss. Sen sa han: tänk, det var precis som jag hörde min far när han satt utanför stugan och spelade på sommarkvällarna när jag kom hem ifrån arbetet.”

Inspelningsresa

Uppfylld av sina nya folkmusikaliska intryck, skrev nu Gertrud till Matts Arnberg på Radiotjänst och berättade om vad hon hört. Och Arnberg blev intresserad och ville gärna träffa dem under sommaren, när de var på resa till Dalarna. Gertrud spelar upp sina inspelningar med Axel Sjölander och Carl Olsson med flera, och Arnberg blev förtjust över att det fanns så originella traditionsbärare i södra Sverige. Problemet för honom var att få loss resurser för att göra en inspelningsresa, och det tog faktiskt tre år innan resan kunde göras.

Carl och Alma, urklipp från tidningsartiklar

Gertrud Sundvik och Vendla Johansson

På vårkanten 1957 blev det dock av. En inspelningsresa på den tiden krävde en buss med chaufför och tekniker (ofta samma person), och en noga utstakad plan. Gertrud och Alvar Sundvik hade förmodligen stort inflytande över planen i Småland, och bussen gjorde sedan en sväng i Halland, Västergötland, Bohuslän och Dalsland.

I ett brev till sin mor berättade Gertrud detaljerat om dagarna med Radiotjänsts inspelningar, Matts Arnberg och Ulf Peder Olrog, som kom med på eget initiativ. Hon berättar om vilka de besökte, och hur Arnberg intresserade sig för var och en.

Bussen hade stannat i Huskvarna på vägen ner, och gjort inspelningar med Anna Svanberg från Skåne-Tranås. Den 4 mars kom den till Växjö och det gjordes inspelningar med Lennart Skoglund i Ingelstad, ledaren för spelgruppen på museet, och med en äldre spelman, Johan Skönbäck i Södra Sandsjö, som spelade skånelåtar. Gertrud berättar att de hade besökt Skönbäck året innan, då han varit mycket piggare. Därpå gick färden till Källehult och Axel Sjölander. 11 låtar spelades in, och därefter hastade man vidare till Bror Strand i Urshult och Karl Jonsson i Ulvö. Därefter Hjalmar Torsjö i Markaryd, som sjöng visor. Dagen avslutades hos Sundviks i Växjö, där Carl och Alma Olsson väntade på att få bli inspelade. Där bjöds de övriga gästande spelmännen på kalas, medan inspelningarna pågick. Olrog och Arnberg var ense att Olssons visor och ramsor var unika, och ett verkligt fint fynd. Även nästa dag fick Sundviks erbjudande att följa med inspelningsteamet ut. Gertrud frapperades av hur Arnberg hade vänliga ord till alla medverkande, trots att de kanske inte hade så mycket unikt material att bidra med. Dagen därpå fortsatte inspelningsbussen mot Halland, och Gertrud skrev sitt brev till modern. Hon berättade då också att Matts Arnberg hade instruerat Radiotjänsts ombud i Växjö, som var landsantikvarien Anderbjörk, att han skulle vara behjälplig om Sundviks ville utnyttja radiostudion för inspelningar av traditionsbärare. Skönt, tyckte Gertrud, som tidigare hade nekats hjälp därifrån.

Mötet med Vendla

Kort efter Radiotjänsts besök kom det ett meddelande från landsantikvarie Anderbjörk. Han berättade om ett brev som kommit, och som han bett Arnberg hjälpa honom med. Arnberg hänvisade honom då till Sundviks, eftersom det handlade om en äldre kvinna som sjöng visor. Brevet var sänt av hennes son, så Gertrud kontaktade honom för att besöka dem i Delary den 1 maj. Där träffade de en pigg liten gumma med pliriga ögon, Vendla Johansson hette hon. Hon kunde inte se så bra längre sa hon, så hennes visböcker var henne inte till någon nytta. Hon sa att hon brukade sjunga i kyrkan på begravningar, men därutöver hade hon alla möjliga visor i minnet, från de allra fulaste till religiösa visor och ballader. Hon stod upp hela tiden hon sjöng, och höll sig i bordskanten, timme efter timme. Ibland gjorde hon avbrott för mat eller kaffe, och då kunde hon härma komiker hon hört i radio. Men hon sjöng inte bara gamla ballader och ärvda visor, utan också egna visor som hon gjort i sin ungdom, som väl ska tilläggas låg kanske 70 år tillbaka i tiden. Gertrud och Alvar hade tagit med sina söner, nu 13 och 8 år, och när det var tid att gå kom Vendla på att hon väl borde sjunga något för dem också. Så sjöng hon ”Katten har blitt sjuker”, och Gertrud fick en stark känsla av att detta var egentligen ingen barnvisa, utan en allegori där katten symboliserade överheten, och råttorna befolkningen. Efteråt såg Vendla fun-

dersam ut och sa att hon för några dagar sen påminde sig en visa hon inte sjungit på länge, en om en flicka som hette Magdalena. Gertrud, som suttit så mycket och läst på biblioteket, kände gåshud på armarna. Kunde det vara den medeltida legendvisan om Maria Magdalena? Jo, Vendla stod i dörröppningen och sjöng den, just när de tog avsked, så Gertrud kände att hon måste komma tillbaka för att spela in den. Hon och Anderbjörk reste till Delary i början av juni, och Vendla sjöng in en mängd visor. En kopia av inspelningen skickade Gertrud sedan till Arnberg, och några dagar senare ringde Ulf Peder Olrog och berättade att han grät när han fick höra den. Den var fullständigt unik, sa han. Magdalena-visan kom så 1962 med på Radions trippel-LP Den medeltida balladen, liksom en ballad som Carl Olsson sjöng.

Utställning på museet

Under året 1957 arbetade Gertrud med en idé att göra en utställning om folkmusik i Småland på länsmuseet. Hon letade småländsk folkkultur i arkiv och museer i Lund, Uppsala och Stockholm. På Musikhistoriska museet i Stockholm fann hon en spikharpa och flera andra instrument med småländskt ursprung. På andra håll hittade hon texter och uppteckningar av August Strömberg i Jät, bilder med dans, och en Edelfelt-tavla föreställande Maria Magdalena i nordisk miljö. Den senare kände hon speciellt för att hon upptäckte, eftersom den med tiden blivit nästan ikonisk för balladen. Utställningen upptog stora hallen och en del smårum i museet, och höll öppet under bara en kort tid, 8 dagar i slutet av januari 1958. De hade fått en reklamman att skriva ut Gertruds texter för hand till utställningen. Gertrud hade ordnat så att det skulle vara framträdanden av musik och sång på kvällarna med olika teman. Inledningskvällen kom Ture Gudmundsson och talade om folkliga instrument, och spelade på dem. En annan kväll kom Matts Arnberg och pratade om sina insamlingar och spelade upp exempel. Han tyckte utställningen var så bra för att den inte var sentimental. Familjen Olsson deltog en kväll, liksom Vendla Johansson, medan Axel Sjölander kände sig krasslig och avstod. Sista kvällen kom Gösta Klemming och spelade hummel.

Efter stängning hade Gertrud och Alvar en tillställning hemma, med inbjudna spelmän och sångare. En sångpedagog som var inbjuden, Anna Carolina Edholmer, blev helt betagen av den folkliga sången, som hon inte hade någon erfarenhet av. Speciellt Vendla, tyckte hon, lät som en ung flicka, så lätt i rösten var hon.

Musik och folkbildning

Inom IOGT i Växjö fanns det många sångbegåvade personer, och Gertrud fick kontakt med en pianospelande flicka på seminariet. Hon fick då idén att de skulle sätta ihop ett program med Wienermusik, något som var populärt på den tiden. Förutom sång och spel skrev Gertrud sammanhållande texter, och programmet framfördes flera gånger, både i Växjö och Alvesta. De fick också möjlighet att framföra det på kvinnofängelset i Växjö. Det var en omskakande upplevelse, berättar Gertrud, att få kontakt med en intern och höra hennes historia.

Vid midsommartid 1959 flyttade familjen Sundvik tillbaka till Falun, eftersom Alvar fått en tjänst som chef vid sjukkassan i Dalarna. Här fortsatte Gertrud med sin folkbildande verksamhet, med föredrag och utställningar och lade så småningom grunden till Dalarnas museums arkiv med folkmusikinspelningar.

Ett senkommet tack

Många år senare, 1990, blev Gertrud förärad Kristina Nilsson-diplomet, det andra som utdelades. Det tyckte hon kändes som ett senkommet tack för tiden i Växjö.

Tommy Sjöberg

Källor:

Gertrud Sundvik berättar. Inspelningar fmh_ data_0005-0007 i Folkmusikens hus. 2000 Gertrud Sundvik: Möten med Axel Sjölander. Ingår i Svea Fonogram SVMC-6. 1992

Gertrud Sundviks personarkiv i Svenskt visarkiv.

Tack till Wictor Johansson, Svenskt visarkiv och Mathias Boström, Smålands musikarkiv.

Axel Sjölander

Småländska föregångare

Det finns en stor mängd intressanta inspelningar med småländska spelmän, dokumenterade av privatpersoner eller folkmusikinsamlare ute på mer eller mindre offentligt sanktionerade uppdrag. Magnus Gustafsson har tidigare gjort ett urval av instrumentala låtar som på olika vägar kommit till Smålands Musikarkivs samlingar. Inspelningarna var tänkta att ges ut på skiva – en slags regional motsvarighet dels till cd-boxen Föregångare (1993) med ett urval av Sveriges Radios folkmusikinspelningar, dels till musiksamlingen ”Källorna” som Magnus och Sven Ahlbäck skapade för folkmusikutbildningen på Kungl. Musikhögskolan. Skivan med småländska föregångare blev dock liggande i stället för att färdigställas för utgivning. Nu har Magnus dessbättre tagit upp arbetet igen och kompletterat materialet med fler spår och kommentarer kring inspelningarna. Utgåvans fullständiga titel kommer att bli Småländska föregångare. Instrumentala traditionsinspelningar ur Smålands Musikarkivs och Svenskt visarkivs samlingar i urval av Magnus Gustafsson. Det blir en digital utgåva som ges ut i samarbete med Visarkivet och Caprice Records, där tan-

Den

ken är att alla 53 låtarna kommer att släppas på en gång – möjligtvis behöver de delas upp på två volymer. Som många vet erbjuder de digitala musiktjänsterna dåliga möjligheter att publicera information om innehållet. Texterna om låtarna och spelmännen kommer därför att läggas upp på Smålands Musikarkivs hemsida, www.smalandsmusikarkiv.se. Men informationen om alla låtar kommer dock inte att släppas på en gång. I stället gör arkivet på liknande sätt som när vi publicerade videorna ur Danser från Småland-utgåvan: varje vecka kommer en ny text om en inspelning, med en direktlänk till den aktuella låten. Det blir som en årslång julkalender, men med vinst varje vecka! Start någon gång i sommar, håll utkik på arkivets hemsida eller på sociala medier. Vem vet, det kanske också blir en vokal motsvarighet någon gång i framtiden?

Mathias Boström Smålands Musikarkiv

Bernhard Ljunggren, Markaryd. En av de inspelade storspelmännen.

glömda polskan

Som barn lärde sig spelmannen David Forséni (1894–1966) en polska som spelades av besökare till föräldrarnas handelsbod i Forsheda, väster om Värnamo. Under en stor del av sitt liv var minnet av låten han hörde som liten pojke borta. Så småningom började Forséni långsamt att komma ihåg ”Den glömda polskan”. Så är det med låtar – vissa förträngs medan andra återkommande pockar på. Även inspelningstillfällen kan råka falla i glömska och sedan dyka upp igen långt senare. Så är fallet med skivan Den glömda polskan som Smålands Musikarkiv ger ut våren 2025.

Ett par vackra dagar i maj 2011 samlades spelmännen Anders Svensson, Magnus Gustafsson, Jörgen Axelsson och Susanne Gustafsson i kyrksalen på Smålands museum för att spela in

låtar. Den närmaste anledningen var att lämna bidrag till den skivutgåva med musik ur Gösta Klemmings låthäften som Smålands Spelmansförbund och Smålands Musikarkiv producerade. Inspelningsteknikern Lennart Carlsson från Smålands Musikarkiv lät emellertid bandet rulla och många andra låtar dokumenterades också. Fokus låg här på spontanitet, variation och spelglädje snarare än perfektion i alla detaljer. Förutom de låtar som kom med på den ambitiösa utgåvan 90 småländska låtar (2011), där även en mängd andra småländska spelmän medverkade, föll resten av det inspelade materialet i glömska. Men efter ett decennium återupptäcktes inspelningarna. Det blev uppenbart att de innehöll ett så fint musicerande att det borde få en större spridning.

Albumet Den glömda polskan har kompletteras med några spår som spelades in ett tiotal år senare med samma spelmän, men som inte kom med på skivan Daahl! (2021). Tillsammans innehåller skivan 32 mer eller mindre kända smålandslåtar inspelade solo eller på duo, trio eller kvartett. Ett knippe låtar som blir som en vacker bukett förgätmigej.

Mathias Boström Smålands Musikarkiv

Magnus Gustafsson, Susanne Gustafsson och Anders Svensson har spelat in Den glömda polskan tillsammans med Jörgen Axelsson (ej med på bilden). Foto: LarsErik Tobiasson.

Från idé till Unnaryd

En idé väcktes då Dräktrådet i Kronobergs län inbjöds till ”textilåterträff” i Dädesjö hembygdsgård den 8 februari 2025. En bonadsmålning där fick oss att planera ett besök på Bonadsmuseet i Unnaryd för att få mera kunskap om denna folkkonst.

Dräktrådet med vänner tillbringade därmed en heldag i Unnaryd den 10 april 2025. Efter lunch på anrika Alebo pensionat besöktes Bonadsmuseet. Där strålade de färg- och formrika målningarna mot oss medan museets guide livfullt tolkade bonadsmålningarnas skildringar av de bibliska berättelserna. Inte minst intressant var att studera hur målarna klätt bibelns personer i den lokala klädedräkten. I hembygdsgården var ett urval folkliga dräktplagg framtagna, enligt önskemål givetvis. Det gladde oss att få se vackra halskläden, livstycken, mössor och förkläden kunna återkoppla dem till bonadsmålningarna. Vadmalsstampen ute i parken startades och gav oss en hastig inblick i det mödosamma arbetet att bereda det vävda ylletyget till tät, varm och slitstark vadmal.

Text och bild: Elisabet Johansson

Vårdans på Skälby

Lördag 5 april stod Föreningen Spel och Dans, Kalmarsundsdansarna och Kalmar spelmanslag som värdar för en spel- och danskväll i den röda längan på Skälby. Konceptet provades förra året och det slog så väl ut att alla ville göra om det! Förra året … över 100 personer som kom, kunde det verkligen upprepas? Jodå! Även i år blev det en välbesökt danskväll och drygt 100 personer satt bänkade när Kantorns Kapell inledde med en konsert. Fioler, cello och piano/reseorgel är instrumentariet i kapellet, som spelar traditionella låtar i en delvis nyare kostym, eftersom kantorn själv, Björn Erlandsson, är en duktig arrangör och låter basgångar

och jazziga ackord färga fiolernas melodispel. Efter den uppskattade konserten fortsatte Kantorns kapell att spela till dans. Först ett potpurri med äldre öländska långdansmelodier där Christina Rosengardten från Föreningen Spel och dans, som ledare, fångade upp alla danssugna. Efter fikapaus fortsatte det för aftonen 19 personer starka Kalmar spelmanslag att spela till dans under ledning av Sune Johansson på dragspel samt Lars Svensson, fiol. Nyckelharpor, tvärflöjt, blockflöjter, gitarr och cittra – ett härligt sound och mycket bra dansmusik! Därefter en trio bestående av Mats Rasmusson och Sten-Åke Silverin på fiol och Ove Lindqvist

på cello. Tre gamla spelkompisar som under 80/90-talet spelade tillsammans i gruppen Samband. Efter många år har de mötts igen och friskat upp några låtar ur repertoaren från förr. Glada återseenden för både musiker och dansare!

Kvällen avslutades med att Hasse Svensson, Oskarshamn, ledde alla kvarvarande dansare i Kadrilj från Jät och för musiken stod då de som ännu inte lagt ner sina instrument i lådorna och det var många …

Heléne Ingvarsdotter

En andra upplaga av Smålands låtverkstad

Hösten 2023 rullade SSF igång ett projekt vi länge pratat om, Smålands låtverkstad. Smålands låtverkstad är en av Smålands Spelmansförbunds ungdomssatsningar där ungdomar i Småland mellan 13 och 19 år träffas under tre helger för att fördjupa sig i folkmusik. Framför allt är det deltagare från sommarens läger i Hovmantorp och Korrö som fått blodad tand och vill spela mer som har kommit till låtverkstan.

I höstas var det dags för en andra upplaga och i år bestod låtverkstan av 12 deltagare på fiol, altfiol, nyckelharpa och cello och ledare var Marika Bjärnborg och Gusten Brodin. Under senhösten hade vi läsårets första träff i Alvesta och under januari och februari sågs vi igen, först i Jönköping och sedan i Nybro.

Eftersom Småland är ett stort landskap fördelat på flera län har vi valt att sprida ut träffarna i de olika länen för att göra låtverkstan mer tillgänglig för deltagarna. Vår förhoppning är att det dessutom kan öppna upp för samarbete mellan regionerna i projektet.

Samspel och låtmaterial

Under våra träffar ligger fokus förstås på att spela mycket tillsammans och vi har fördjupat oss i småländska låtar, låtarnas stil och sväng. Under kvällarna har vi haft dansutlärning och dansbingo, lyssnat på och pratat om folkmusik och vid två av tillfällena har vi varit på konsert och danskväll. I Växjö såg vi Klingande Klenoder på Nygatan 6, och i Jönköping fick vi se Mp3 på Spiran. Efter konserten på Spiran fick låtverkstan öva på att spela till dans under den

efterföljande danskvällen.

Arrangering och konsert Vår sista träff hade vi i Nybros scoutstuga. Då var fokus vår kommande avslutning under Smålands stora folkmusikkonsert som skulle äga rum på Nygatan några helger senare. Vi diskuterade vilka arrangeringsverktyg som är vanliga att använda inom folkmusik; borduner, tersstämmor, break, riff, ostinato ... listan blev lång! Sedan fick deltagarna i grupper göra sina egna arrangemang till avslutningskonserten, något som var mycket uppskattat!

Nu siktar vi mot en tredje upplaga av Smålands låtverkstad i höst!

Text: Marika Bjärnborg

Foto: Gusten Brodin

Ledare för Smålands låtverkstad