Kolumn: Myndigheterna kan inte sabba mina drömmar

elin WesterlUnd

Skribenten jobbar som journalist och studerar mediepsykologi i Utrecht.

Myndigheterna kan inte sabba mina drömmar

HJärtat bultade för fullt. Ska jag verkligen skicka iväg min ansökan om utbytesstudier? Har jag fyllt i blanketten på rätt sätt? Är mitt motivationsbrev tillräckligt bra? Tänk om jag ångrar mig? Jag stirrade på datorskärmen i cirka tio minuter innan jag till slut klickade på sänd­knappen. Nu var det för sent att ångra sig. Efter några månader fick jag veta att jag blivit antagen till mitt förstahandsval: en högskola i Nederländerna. Samtidigt började papperskriget med FPA. Men jag visste redan då jag skickade min utbytesansökan – att ett papperskrig kommer med på köpet.

Vill man åka på studentutbyte krävs en hel del pappersexercis. Förutom att fylla i ansökan för utbytesstudier behöver man bland annat leta fram en underhyresgäst till den egna lägenheten, göra upp en ungefärlig budget för utbytet och kolla att man har alla försäkringar i skick. Men om man har någon funktionsnedsättning så krävs ytterligare ifyllda blanketter, och i värsta fall kan detta utvecklas till ett regelrätt papperskrig.

I mitt fall eskalerade pappersexercisen till ett papperskrig, som började i god tid i Finland och i skrivande stund pågår för fullt, trots att jag redan nått min utbytesort och studierna börjat. Det handlar om rätten till studietolkning. Fastän jag har skickat hundratals mejl och sms till FPA om att jag inte har tolk och att det är på deras ansvar att jag har studietolkning har det varit som att tala med en vägg. En motivering för varför det inte har ordnats den tolkservice som jag har rätt till saknas fortfarande.

Byråkratin i Finland verkar utgå från att om man har någon funktionsnedsättning så studerar man bara i Finland. Utbytesstudier verkar vara ett obekant begrepp. Det fattar jag inte alls: självklart har människor med funktionsnedsättning också drömmar, exempelvis om att bo utomlands, precis som alla andra. Byråkratin borde inte få styra över hur man lever sitt liv eller om man kan uppfylla sina drömmar. Finland må ha skrivit under FN:s konvention för personer med funktionsnedsättning, men det blir bara fina ord på pappret om det är så här enkelt för myndigheterna att försvåra drömmar genom att lägga käppar i hjulet.

Har man en funktionsnedsättning och ska åka på utbyte måste man också känna till sina rättigheter och ha förmågan att outtröttligt gräva fram information. I stället för att kunna plocka info enkelt exempelvis från en webbsida är det eget detektivarbete som gäller. Jag vet inte hur många timmar jag lagt på att googla efter information som myndigheterna egentligen kunde ha sammanställt färdigt. Efter det ska blanketter fyllas i till höger och vänster och det ska finnas intyg för det ena och det andra. Slutligen ska man argumentera på byråkratspråk för att få det som man har rätt till.

Men jag tänker inte låta byråkratin förstöra mitt utbyte. Nej, det är jag som bestämmer hur jag vill leva mitt liv, och jag vill fokusera på mina utbytesstudier. Jag ser fram emot allt nytt som jag kommer få lära mig under min tid i Nederländerna och alla nya människor jag kommer att träffa. Dessutom tänker jag såklart passa på att ibland fara på weekendresor omkring Europa när det finns tid för det. •