20 minute read
Lasses hörna: Mera blommor till Algy
Lars Hedman
Skribenten är vice ordförande i SAMS styrelse, medlem i Hörselförbundets styrelse och ordförande för Finlands svenska taltidningsförening.
Mera blommor till Algy
CHarlie Hade en intellektuell funktionsnedsättning. Han var vaktmästare, eller egentligen städare. Han hade många vänner som han tyckte var snälla och trevliga. Han förstod inte skrattet och såg inte att de gjorde narr av honom. Sen blev han en del av ett forskningsprojekt, opererad och hans värld förändrades. Hans intelligensnivå steg kraftigt och han förstod sin egen funktionsnedsättning. Han började forska och märkte att resultatet av operationen bara var tillfällig. Han återgick sakta till sin tidigare intelligensnivå, men kunde aldrig mer återgå till sitt tidigare liv.
Det är i korthet handlingen i boken Blommor til Algy, Flowers for Algernon, av Daniel Keyes. Den kom först ut som en lång novell 1959, förlängdes till en bok och har filmats flera gånger.
Den första filmen, Charly, gav huvudrollsinnehavaren Cliff Robertson en Oscar. Berättelsen har nu fått ny uppmärksamhet med en tvserie och Will Smith håller enligt uppgifter på att producera en ny film om Charlie.
Blommor till Algy hör fortfarande till det starkaste som skrivits om intellektuell funktionsnedsättning. En bok med närvaro och djup förståelse för människovärdet. The Guardian publicerade för fem år sedan en recension av en nyutgåva och beskrev den som ”en av tre böcker som fått mig till tårar”.
Vad är det som gör Blommor till Algy så stark? Redan berättarstilen drar in läsaren i Charlies situation. Han skriver själv om sitt liv, i början med osäker stavning och enkla ordval. Sedan blir texten mer och mer säker och analytisk. För att mot slutet återgå till det gamla.
Daniel Keyes hade först svårt att få novellen publicerad. Förläggarna ville ha ett lyckligt slut. Till sist publicerades den i en science fictiontidskrift och vann två av genrens största priser, Hugo och Nebula. Keyes vägrade ge novellen ett lyckligt slut eftersom budskapet om Charlies personlighet, människovärde och integritet skulle ha förlorats.
Forskarna i boken ville se honom som sin skapelse medan Charlie ville vara en hel människa, med minnen från barndomen och alla goda och dåliga egenskaper i sin person. Boken beskriver starkt hans utanförskap både under experimentet och efter det. Hans närmaste vän är Algy, musen som genomgått samma experiment som han. Novellen förlängdes till en bok med fördjupning i Charlies barndom. Den blev en storsäljare också utanför science fictionfältet. Den blev också en av de mest anmälda för olämpligt innehåll i de amerikanska skolbiblioteken. Inte för berättelsen om funktionsnedsättning, men för beskrivningarna av Charlies sexualitet. Blommor till Algy hör till toppskiktet då det gäller litteratur som behandlar funktionsnedsättning med förståelse och respekt. Bruset från lyteskomik, löjliga sidopersoner och groteska ärkebovar har blivit så starkt att mina hörapparater börjar skorra. För att inte tala om den rena exploateringen i sentimentalt syfte, typ Jojo Moyes hårt kritiserade Livet efter dig. Moyes bok, och filmen som gjorts utgående från den, är motsatsen till Daniel Keyes. En funktionsnedsättning leder till förlorat männikovärde och eutanasi.
Det är oklart hur det gick för Charlie efter att boken tagit slut. Musen Algy dog av experimentet och Charlie åker bort från sitt gamla liv. Kvar lämnar han ett PS: ”lämna blommor på Algys grav på bakgården om ni hinner”. •
Flickor tar plats på webben
Kultur, konst, kritisk debatt och en stöttande gemenskap – allt detta ska finnas på den nya webbplattformen Vammaiset tytöt.
text: eVa lamppU•illUstratiOn: VammaisettytOt.Fi
Vammaiset tytöt (fi.Flickor med funktionsnedsättning) är i första hand en webbplats, men finns också på sociala medier som Instagram. Projektet initierades av finländska smyckestillverkaren Kalevala Koru som tog kontakt med nationella föreningen Rusetti ry, som jobbar för att främja möjligheter för kvinnor med funktionsnedsättning, för att höra sig för om ett eventuellt samarbete.
Kalevala Koru är grundad och ägd av kvinnor och sökte en inhemsk välgörenhets och samarbetspartner. Tillsammans började företaget och föreningen utveckla plattformen Vammaiset tytöt. Företaget har finansierat projektet med 50 000 euro. – Kalevala Koru ville ge oss möjligheten att synliggöra flickor och kvinnor med funktionsnedsättning och ge oss en röst. Plattformen är också en mötesplats, beskriver projektanställda Mira Niittyniemi. Målgruppen för plattformen är flickor och kvinnor i åldern 13–29. Tanken är att användarna själva skapar plattformens innehåll enligt egna intressen. Det finns alltså ingen egentlig redaktion.
– Vi tar emot alla slags texter som kan tänkas intressera unga kvinnor som identifierar sig som personer med funktionsnedsättning. Det kan handla om allt från hobbyer till konsertbesök. Min roll är att vara en mellanhand och lägga upp innehållet på sajten, säger Niittyniemi. – Det viktiga är att innehållet är gjort av oss och riktat till oss. Att unga får vädra tankar och diskutera på ett sätt som normaliserar funktionsnedsättningar.
Niittyniemi tillägger att det finns ett behov av innehåll också på svenska. Hittills har det inte funnits svenskspråkiga skribenter.
Bildkonstläger och umgänge
Vammaiset tytöt ordnar också evenemang, till exempel kvällar för umgänge via det digitala verktyget Zoom. – Zoomkvällarna har varit omtyckta. Vi har hållit en och ska hålla en till i slutet av september med temat inspirationsporr. Meningen är att skapa gemenskap och ett forum för fri diskussion, säger Niittyniemi.
Ett första bildkonstläger ordnas i oktober, också det digitalt. – Vi kommer bland annat att fundera på hurdan aktivism vi kan utöva genom konst och hur vi överlag kan uttrycka oss genom olika konstgrenar, säger Niittyniemi.
Vammaiset tytöt lanserades så sent som i somras och söker fortfarande sin form. Enligt Niittyniemi har den genast hittat en publik och fått positiv respons.
Det är sannolikt att projektet får finansiering också för nästa år. – Jag tror att vi får fortsätta, eftersom vi har fått så fin respons. I början av nästa år planerar vi hålla ett läger där alla samlas fysiskt till samma plats, och vi fortsätter med våra virtuella kvällar så att så många som möjligt har chans att delta, säger Niittyniemi.
Webbplatsen finns på vammaisettytot.fi.•
Åtkomliga sommaräventyr? Ja tack!
När tillgängligheten är i skick har människor med olika behov möjlighet att resa, gå på konsert och delta i socialt umgänge. Anna Caldén och Peter Gustafsson delar med sig av sina erfarenheter från semestersäsongen som gått.
text: mOnica björkell ● bild: priVat
Österbottniska Anna Caldén upplevde Ed Sheerans konsert på Helsingfors Olympiastadion i augusti. Hon tog sig till konsertplatsen med tåg och spårvagn. – Jag rör mig enklast med tåg då min elrullstol är ganska stor. Konduktörerna är oftast vänliga och assisterar. Man blir mer delaktig när man använder samma transportmedel som övriga befolkningen, och dessutom är det billigare än taxi, säger hon.
Väl framme överraskades hon positivt av koncertarrangemangen. – Jag är imponerad hur de löst tillgängligheten på nyrenoverade Stadion. Positivt var att det finns så många rullstolsplatser, 88 stycken. Det visar att man genuint satsat på att inkludera rullstolsanvändare, säger Anna Caldén.
En separat ingång för personer i rullstol är viktigt, då folkmassor och trängsel kan rentav orsaka farosituationer. – Det finns risk för att människor faller över en eller att rullstolen stjälper. Här fanns information om hur vi ska ta oss fram till våra platser via en säkerhetskontroll utan köande.
mUsikÄlskare.
Allt fungerade på Ed Sheerans-stadionkonsert, tycker Anna Caldén.
1. Finlands grundlag skall säkra människovärdets integritet och varje individs rätt till frihet samt främja rättvisa i samhället.
2. Lagen om markanvänd-
ning och byggande ger möjlighet till justeringar i omgivningen för att ge förutsättningar för en bra livsmiljö och stödja ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling.
3. Diskrimineringslagen
konstaterar att ingen får diskrimineras på grund av hälsotillstånd eller funktionsnedsättning.
4. Hälso- och sjukvårds-
lagen ska tillgodose lika tillgång, kvalitet och patientsäkerhet i de tjänster som befolkningen behöver samt öka klientorienteringen i hälso- och sjukvårdstjänsterna.
Vad säger lagen?
Tillgänglighet och delaktighet stöds av fyra lagar:
Exempel på tillgängliga lösningar för olika målgrupper: Mer än specialarrangemang
Tillgänglighet handlar inte om fysiska specialarrangemang, utan är ett tänkesätt och en attityd – en vilja att ge människor rätt till leva med lika villkor. Till exempel kan tillgängliga byggnader och anpassad kollektivtrafik möjliggöra att personer med fysisk funktionsnedsättning kan arbeta, utöva SYNNEDSÄTTNING hobbyn och ta del av kultur. • trygga fysiska miljöer utan Svårtillgängliga omgivningar, produkter eller service exempelvis stora lutningar eller medför diskriminering som i förlängningen till kan leda till nivåskillnader, trappor eller ojämna utanförskap och ha förödande konsekvenser för den psykiska och mjuka underlag hälsan. • stöd i omgivningen, t.ex. genom färg- eller andra kontrastmarkeringar som underlättar användningen av t.ex. vit käpp. • information där teckenstorlek kan anpassas, eller möjlighet till Trubbel med nya taxicentralen punktskrift eller syntolkning. I samband med att Peter Gustafsson fick flera strokes för ett par år sedan fick han även en allHÖRSELNEDSÄTTNING varlig synskada. Han berättar att han bor mitt i • lugna miljöer och omgivningar där Borgåskogen och klarar av vardagen tack vare det går att uppfatta larm envis attityd och sisu. • kommunikation genom ljudslinga, Gustafsson får besök av Folkhälsans hembilder, teckenspråk eller tjänst i Borgå några gånger i veckan. Två gånger i teckenspråkstolk veckan åker han med taxi till centrum för matuppköp och får han hjälp i butiken av taxichauffören. NEDSATT KOGNITIV FÖRMÅGA Tidigare har Peter Gustafsson haft egen chauff• åskådliga omgivningar ör som skött hans transporter, vilket fungerat • information med hjälp av AKK jättefint. Från och med första september har alla (alternativ kompletterande färdtjänstresor i Östra Nyland beställts från en kommunikation) d.v.s. bilder, ny taxicentral. symboler eller stödtecken – Fram till september hade jag inga problem med färdtjänsten, och nu är allt problem. På PSYKISKA OCH NEUROPSYKIATRISKA lördagen väntade jag i en och en halv timme, FUNKTIONSHINDER men ingen taxi kom. Jag tog en vanlig taxi och • stöttande miljöer där individen betalade fullt pris. inte stämplas socialt eller utsätts – Min tidigare taxichaufför fick höra om det för fördomar som orsakar t.ex. här och uppmanade mig att i fortsättningen skam, lidande och minskad ringa direkt till henne, hon ordnar sedan resten, självuppskattning säger han lättat. • känsla av delaktighet i samband med Till sommarens höjdpunkter för Peter hörde aktiviteter, kan underlättas med dans med bekanta på den legendariska paviljhjälp av en stödperson ongen Dansholmen. För att komma dit och hem igen fick han även hjälp av hemtjänsten. Till följande ser han fram emot en resa till Ålands skördemarknad med FSS. – Jag blir upphämtad med buss klockan sex på morgonen, sedan tar vi tåget till Åbo och åker färja via Brändö till fasta Åland, berättar Peter ivrigt. •
Caldén är kommunalpolitiskt aktiv och sitter i Nykarleby stadsfullmäktige, och i det sammanhanget har hon stött på överraskningar då det gäller tillgänglighet. – Jag minns en gång en valdebatt där arrangören inte hade kollat upp tillgängligheten. Vid scenen fanns trappor och jag behövde hjälp med att komma upp. Arrangören trodde att det skulle funka. Alltid är det inte helt lätt att få andra beslutsfattare inse att tillgänglighetslösningar är värda att göra. – Ofta ser politiker en massa eurotecken. Jag försöker övertyga mina politiska kolleger om universal design, där man gör utrymmen tillgängliga för alla personer oberoende av ålder eller funktionsvariation. Hindren som behöver åtgärdas är dessutom ofta ganska små och kräver inte stora satsningar för att fungera.
Caldén tycker att samhället blivit mer tillgängligt de senaste 10 till 15 åren. – Förut måste jag kolla noggrant tillgängligheten vid olika platser. Jag är inte lika nervös längre. De flesta ställen har det ordnat.
Svalt intresse för renoveringsbidrag leder till drastiska nedskärningar
I fjol användes bara tre fjärdedelar av Miljöministeriets budget som reserverats för renoveringsbidrag, vilket fått regeringen att ta till osthyveln. Samtidigt känner få till att de har rätt till ekonomiskt stöd.
text: mikael sjöVall
milJöministeriets budgetanslag för
renoveringsbidrag som förbättrar tillgängligheten i äldre bostäder har varit i vågskålen under hösten. Helsingin Sanomat avslöjade i augusti att regeringen ville halvera budgetanslaget för renoveringsbidragen.
Miljöministeriets bidrag är avsedda för renoveringar som gör livet smidigare för äldre och personer med funktionsnedsättning. I praktiken används en stor del av bidragen till att bygga hissar, avlägsna trösklar eller bygga om badrum. Bidraget kan täcka mellan 50 och 70 procent av renoveringskostnaderna. – Det stämmer att omfattande nedskärningar var aktuella, men efter regeringens budgetmangling i början av september höjdes anslaget med 5 miljoner euro, säger Raija Hynynen, bostadsråd vid Miljöministeriet.
Trots att regeringen höjde anslaget med 5 miljoner euro minskar den totala potten för renoveringsbidragen från 32 till 20 miljoner euro – alltså med 38 procent nästa år.
Människorättsorganisationen Kynnys ryter till mot beslutet. ”Den kortsiktiga nedskärningspolitiken beaktar inte Finlands förpliktelser i folkrättsliga avtal eller de kostnader som uppstår då personer med funktionsnedsättning eller åldrande personer blir fångar i sina egna bostäder”, skriver organisationen i ett uttalande.
Enligt Kynnys kommer kostnaderna i stället att nu skyfflas över till välfärdsområdena. ”Vi kan inte lösa alla tillgänglighetsproblem genom att bygga nya bostäder. Vi måste också renovera gamla byggnader. Tillgänglighet är en förutsättning för delaktighet”, skriver Kynnys.
Verksamhetsledare Nina af Hällström på SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder är inne på samma spår. – Att förbättra tillgängligheten i bostäder är en jämlikhetsfråga. Nedskärningen av renoveringsbidragen är ett väldigt kortsiktigt beslut, säger hon.
Bristande informationsgång
Miljöministeriet invänder att intresset för renoveringsbidragen varit svalt. – I fjol användes endast tre fjärdedelar av budgeten och i år har vi hittills fått ansökningar för 16 miljoner euro, vilket är hälften av årets budgetanslag, säger Hynynen.
Enligt Hynynen finns det ett direkt samband mellan det bristande intresset för renoveringsbidragen och Finansministeriets iver att pruta på anslaget. – Om väldigt få ansöker om renoveringsbidraget kan tjänstemännen dra slutsatsen att pengarna inte behövs. Då blir det också lättare att föreslå drastiska nedskärningar, säger hon.
Vad beror det på att så få ansöker om bidrag?
– Väldigt få känner till att de har rätt att ansöka om statliga renoveringsbidrag. Kommunerna erbjöd tidigare rådgivning om dessa bidrag, vilket sänkte tröskeln att lägga in en ansökan. Det är numera Finansierings och utvecklingscentralen för boendet som ansvarar för rådgivningen, men få har koll på deras tjänster, säger Hynynen.
Social och hälsoorganisationernas understödscentral Stea finansierar därtill 15 rådgivare som är knutna till ideella organisationer och ska kunna ge handledning i renoveringsfrågor. – Jag ser det främst som ett kommunikationsproblem. Det brister i informationsgången om renoveringsbidragen. Därför får vi färre ansökningar än tidigare, säger Hynynen. •
DiDa - Disability Day Art & Action kommer igen
internatiOnella dagen För personer med funktionsnedsättning firas den 3 december och dagen till ära ordnas konst- och aktionsfestivalen DiDa - Disability Day Art & Action på Musikhuset i Helsingfors.
Avsikten med DiDa är att öka medvetenhet om funktionshinderfrågor och presentera högkvalitativ konst från konstnärer med funktionsnedsättning. Medverkande är bland annat japanska bildkonstnären Mari Katayama och formgivaren Joonas Kyöstilä.
Evenemanget ordnas av Kynnys ry, Tukilinja-stiftelsen, tjänsten Kultur för alla, Aula-työkoti och kulturföreningen Suomen Eucrea. •
Ny bok om intellektuell funktionsnedsättning och psykisk hälsa
lena nylanders nya boken Intellektuell funktionsnedsättning och psykisk hälsa ger en introduktion i vilka symtom som är viktiga att uppmärksamma när en person med intellektuell funktionsnedsättning drabbas av psykisk ohälsa. Bland annat tittar man på hur en psykiatrisk undersökning går till samt diskuterar bemötande och stöd vid olika psykiska sjukdomar.
Boken är i första hand riktad till dem som jobbar med personer med intellektuell funktionsnedsättning i Sverige, men innehåller matnyttig information även för experter och anhöriga här hemma.
Författaren Lena Nylander är svensk läkare och specialist i allmän psykiatri, som i många år jobbat med patienter med intellektuell funktionsnedsättning. •
Den blinda mannen som inte ville se Titanic nominerad till Nordiska rådets filmpris
den inhemska Filmen Den blinda mannen som inte ville se Titanic (Sokea mies joka ei halunnut nähdä Titanicia) har nominerats till Nordiska rådets filmpris.
Filmen, regisserad av Teemu Nikki, är en kärlekshistoria där Petri Poikolainen har huvudrollen som en man med funktionsnedsättning som sitter fånge i sitt hem och bestämmer sig för att ge sig ut på äventyr.
Filmen har tidigare vunnit bland annat publikpriset på filmfestivalen i Venedig och filmfestivalen i Haugesund i Norge.
Nordiska rådets filmpris delas i år ut för tjugonde gången och premierar en långfilm som är förankrad i den nordiska kulturen och har ett högt konstnärligt värde. Priset på drygt 40 000 euro delas mellan filmens manusförfattare, regissör och producent.
Vinnaren avslöjas på prisutdelningen i Helsingfors den 1 november. •
O n cO llecti erett U tterst O ck / eV s h
Beyoncé ändrar låttext efter reaktioner från funktionshinderfältet
en aV VÄrldens största popstjärnor, Beyoncé, hamnade i blåsväder då hon i slutet av juli släppte sitt nya album Renaissance, vars ena låt ansågs vara kränkande mot personer med CP-skada. I låten Heated förekom ett amerikanskt nedsättande slangord för spasticitet, en slags muskelspänning som många personer med CP-skada lider av. Efter kritikstormen kom beskedet att låttexten åtgärdas. ”Ordet, som inte använts avsiktligt på ett sårande sätt, kommer att ersättas”, uppgav hennes team.
Också artisten Lizzo kritiserades tidigare i år för att ha använt sig av samma ord – också den låten uppdaterades. •
Nya satsningar på finlandssvensk lättläst litteratur
ll-center, sOm Är en del av FDUV, startade i våras ett projekt för att främja finlandssvensk lättläst skönlitteratur. Målet med projektet är att bredda intresset för lättläst bland finlandssvenska författare och förlag och öka utgivningen av skönlitterära lättlästa verk.
I september inledde projektet arbete med tolv finlandssvenska författare och tre redaktörer. Författarna kommer att utbildas i att skriva lättläst och ännu i år jobbar deltagarna fram ett manuskript till en lättläst antologi med temat kärlek, under handledning av projektkoordinator, författare och ll-bearbetare Jolin Slotte. – Lättläst är en egen genre inom litteraturen. Allt kan inte importeras från Sverige – det måste finnas litteratur som behandlar den finlandssvenska verkligheten. Vi behöver både bearbetningar och nyskrivna verk, konstaterade Slotte vid ett informationstillfälle om projektet.
Hur författarna tacklar kärlekstemat temat är upp till dem – genren är fri. Boken planeras utkomma inför Helsingfors bokmässa hösten 2023. •
”Mitt modersmål gör mig till den jag är”
Att få uppleva konst och kultur på eget språk är ett levnadsvillkor för att minoriteter ska hållas livskraftiga. Ursa Minors litteraturevenemang vill inspirera nya generationens teckenspråkiga konstnärer.
text Och bild: mikaela remes
en solig morgon i sena augusti står en förväntansfull skara utanför kulturcentret Caisa i Helsingfors. Överallt pågår ett ljudlöst tjatter då gamla och nya bekanta hälsar på varandra – här är det teckenspråk som gäller.
Så öppnar dörrarna till Ursa Verbum, en dag som tillägnas teckenspråkig litteratur i form av workshops, föreläsningar och diskussion. Arrangör är kollektivet Ursa Minor, som bildades 2015 då ett gäng experter inom teckenspråkig teater och kultur inledde samarbete.
Evenemanget är öppet för alla intresserade – inte ens en hörande person med pinsamt dåliga kunskaper i teckenspråk behöver känna sig vilsen: det finns en teckenspråkig tolk på plats som översätter programinslagen och bistår i kommunikationen med evenemangsdeltagarna.
Traditionellt uppfattas litteratur som skrivna böcker med text, men enligt Ursa Minor finns ett behov för att bredda på konceptet.
Teckenspråkig kultur lever vidare exempelvis genom tecknade berättelser, vitsar och poesi. Särskilt den teckenspråkiga poesin har uppmärksammats under senaste år. Likt de poeter som använder sig av skrivet språk kännetecknas teckenspråkiga poeters verk av att författarna leker med språkets regler och struktur. Metoden Visual Vernacular hjälper poeter att ordlöst förmedla verk med hjälp av mimning och ansiktsuttryck.
Förhoppningen är att teckenspråkiga konstnärer en dag blir en alldeles vanlig företeelse, och att dessa inte bara ses som företrädare för sin minoritet.
Känslan av jämlikhet är viktigast.
sUperstjÄrnOr.
Svenska tvillingsystrarna Amina och Jamila Ouahid är kända för att tolka Melodifestivalen.
Flerspråkiga barn
Allt börjar med barn och vilka rollmodeller de växer upp med. Därför har också barn eget program på Ursa Verbum. Dagen inleds med
sagOstUnd. Ursa Verbum bjöd på teckenspråkigt program för barn.
tOlkarmUsik. Amina Ouahid berättar om sina erfarenheter av att turnera med ett jazzband (till höger).
sagoworkshop, där deltagarna får ta del av tecknade sagor. På en säckstol sitter Niina Toivonen med lilla sonen Noeli i famnen. Hon berättar att det finska teckenspråket är familjens hemspråk. – Vi har en hörande son, vilket innebär att han blir tvåspråkig. Det är en otrolig rikedom. Hon brukar gå med barnet på teckenspråkiga evenemang för att de ska se teckenspråket användas. RiikkaKarppinens familj är på plats av samma orsak. Karppinen är teckenspråkstolk till utbildningen och har lärt sina barn kommunicera med hjälp av stödtecken. – Stödtecken fungerar som hjälp medan barnets tal ännu håller på att utvecklas. Vi tränar till exempel genom att se på teckenspråkiga barnprogram på Arenan, säger Karppinen. Arttu och Valmira Liikamaa berättar att Jag älskar att vara döv! de försöker gå på alla teckenspråkiga jippon som ordnas. I praktiken handlar det om en handfull publikevenemang per år, och de skulle gärna se fler. – Det är jätteviktigt att få ta del av kultur på sitt eget språk och i en teckenspråkig omgivning, konstaterar Arttu. Valmira kommer från Albanien och använder sig av albanskt teckenspråk medan Arttu kommunicerar på finskt teckenspråk. De har ett hörande barn som använder sig av bägge teckenspråken, och talar dessutom finska och albanska. Fyra språk alltså! Paret berömmer särskilt de finska tolktjänsterna. Kontrasten till Valmiras ursprungsland är stor; där håller servicen ännu på att utvecklas. – När vi reser till Albanien inser vi att vi har mycket att vara nöjda över, säger Arttu.
Svenska superstjärnor
I rummet bredvid står evenemangets dragplåster, svenska tvillingsystrarna Amina och JamilaOuahid som håller workshop i uttryckskonst för vuxna.
Systrarna Ouahid är kända i Sverige för sina teckentolkningar under Melodifestivalen. De gestaltar låtarna med hjälp av kroppsspråk, dans och minspel. Tidigare gjordes översättningarna av hörande tolkar, men år 2013 tog döva tolkar vid och gjorde jobbet med hjälp av en hörande person som förmedlar ljuden till tolken genom teckenspråk. – Först undrade publiken varför tolkningen inte följde låtens rytm eller texter. Men vi gjorde det på teckenspråkets villkor. Eftersom döva behöver en mer visuell tolkning framhävde vi den aspekten. Dövas kultur var vår utgångspunkt. Nuförtiden är också den hörande publiken ivrig att se våra gestaltningar, säger Amina. – Vi är en kulturell minoritet med litet kulturellt utbud, särskilt när det gäller musik. Men en gång om året är vi på samma linje med de hörande. Känslan av jämlikhet är viktigast, och att vi får njuta av musik på vårt kära modersmål, säger Jamila.
Mycket har hänt sedan de första tolkade schlagersändningarna. Bland annat turnerade Amina festivaler med amerikanska jazzbandet LouisianaAvenue år 2019. De teckentolkade konserterna väckte stor uppmärksamhet, eftersom det inte var lika vanligt med tolkad musik i Sverige som i USA.
Utöver musik har systrarna Ouahid erfarenhet av att tolka teater och hålla workshops ”om det mesta”. De upplever att deras uppdrag är att bygga broar mellan hörande och döva.
Ändå går det inte att förneka – teckenspråk är bäst, menar Jamila. – Jag älskar att vara döv och jag älskar teckenspråket, det är världens vackraste språk! Talat språk är bara ord som kommer ur munnen – teckenspråket låter mig använda alla visuella aspekter av min kropp! Mitt modersmål gör mig till den jag är. •
