Snabelposten nummer 5 2020 by Snabel-Posten

Sn@belPosten

Vad tyckte egentligen Carl von Linné om choklad?

An no 2 0 0 5

Nummer 5, 2020 Pris 25 kronor

Kultur

Peter Bysell från Farmen

Historia Sockret och chokladen

Vi har intervjuat

Ing-Marie

Carlsson Vi har även intervjuat författaren till Berts dagbok , Anders Jacobsson .

Poesidan På spetsen av min tunga Jag drömmer fortfarande Om dig Ibland Din genomträngande blick Som ser Rakt genom Mig Ditt ärliga hjärta Under hud av stål Men Len som sammet Smaken av Dig På spetsen Av min tunga Håller du fast Mitt hjärta än Det jag lämnade hos dig Är det därför Du aldrig Känns Långt borta

Text och foto: Rebecca Albrektsson

Hallå alla Snabel-läsare! Nu sveper vintern sin kyliga mantel över vårt avlånga land, men inne på Snabelposten är det varmt och gott, och vi är lika flitiga som innan. Vi har skrivit om chokladens historia och intervjuat skådespelaren Britt-Marie Carlsson och farmen-deltagaren Peter Bysell, för att nämna ett par ur den drös av folk ni kommer få läsa om i detta nummer. - Trevlig läsning, önskar er chefredaktör Nils Pleje

Snabel-Posten:

Knivstagatan 10B 753 23 Uppsala 018-727 40 03 snabel-a@uppsala.se www.snabelposten.se Ansvarig utgivare: Sofia Tamm 0702-126380 Chefredaktör: Nils Pleje Layout: Nils Pleje Redaktionssekreterare: Christopher Lundgren Illustratör: Eva Wiik Korrektur: Mattias Persson Tryck: Wikströms Tryckeri AB

På webben

@ www.snabelposten.se

• John Emil Jansson - musiker

Redaktionen:

• Socker och choklad - extramaterial

Mattias Persson, Erica Belin Westerlund, Eva Wiik, Rebecca Magnestig, Rebecca Albrektsson, Linn Andersson, Magnus Hedman, Christopher Lundgren.

• Intervju med Oscar Jöback

• Vinylens historia - extramaterial • Rallarnas historia

• Film- och musikrecensioner

Innehåll Poesidan........................................... 2 Intervju med Peter Bysell.................... 4 Intervju med Maria Davis.................... 6 Plåtis - del 2...................................... 8 Intervju med Philip Backström.............10 Intervju med Ing-Marie Carlsson..........11 Drivmedel genom tiderna....................12 Sockret och chokladen........................14 Bok- och filmrecensioner..................... 16 Intervju med Anders Jacobsson........... 17 Sirius säsongskort och dikter............... 18 Besök på nya Studenternas IP............. 19 Last Night of the Proms...................... 20 Hej! Jag heter Snabla och är Snabelpostens maskot, som Anneli har handvirkat! Jag följer med ibland på reportage, och får träffa spännande människor. Jag har gömt mig på tre ställen i tidningen, se om du kan hitta mig . . . Facit hittar du på baksidan av tidningen.

Visst vill du ha fler nummer av

Sn@bel-Posten? Kontakta oss!

En helårsprenumeration kostar 150:Lösnummer till försäljning finns på Snabel-Posten Knivstagatan 10 B

Snabel-Podden är ett samarbete mellan Radio Fyris och Snabel-Posten. Här kan man lyssna på valda delar av våra reportage. Sök efter Snabelpodden på www.radiofyris.se Trevlig lyssning!

Prenumerationsvillkor Prenumeration förnyas automatiskt om inte uppsägning sker senast två veckor efter att du fått sista numret. Utebliven betalning räknas ej som uppsägning.

Omslagsfoto: Lena Kämpe

Kultur

Text: Erica Belin Westerlund Foto: Christopher Lundgren

Intervju med Peter Bysell från TV-programet Farmen

INFO

Jag har intervjuat Peter från Farmen. Jag tyckte att han var så grym och han gjorde så bra ifrån sig. Tyvärr så vann han inte som jag verkligen hade hoppats på. Jag tyckte redan från början att han var så bra, och det var inget krångel med honom på gården. Namn: Peter Bysell Född: 1977 Yrke: jag jobbar med belysning

– Ja jag förstod att det skulle vara tufft, men att vara utan telefon och utan kontakt med sina barn, det var tuffare än vad jag trodde.

upplevelsen och den gemenskapen som vi fick. Jag älskar att tävla, så jag skulle även kunna tänka mig att vara med i program som Robinson.

Hur kom du på att du ville vara med i Farmen? – Det var mina barn som tvingade mig. Vi gjorde bara en rolig grej av det, vi satt en kväll och de sa: ”pappa du måste vara med”, så då sökte vi. Jag skrev i princip bara att jag ville bli bondpojk, så de kontaktade mig och sen åkte jag med på eländet.

Vad tyckte du var det bästa och det sämsta med Farmen? – Det bästa med Farmen är att man har fått vänner för livet. Jag skulle göra om det 100 gånger just för den gemenskap man får. Det värsta var att inte ha någon kontakt med omvärden, det var tufft.

Hur kändes det att Paolo Roberto, före detta boxare, kom och gjorde pizza till er? – Det var magiskt! Den kvällen med Paolo var det absolut bästa på hela Farmen, vädret var bra för en gångs skull, vi satt ute och drack rödvin och njöt av hans pizza.

Skulle du kunna vara med flera gånger? – Ja det tror jag, just på grund av

Hade du smakat hans pizza förut och hur tyckte du det smakade? – Jag har aldrig provat dom, men sen

Var det som du hade tänkt dig när du kom dit?

hade vi den här releasefesten där vi fick prova den och det var verkligen helt magiskt, jag har aldrig ätit en sån god pizza. Hur kändes det att få vara storbonde? – Det var stressigt och tufft, eftersom man är mån om att allt ska bli klart, så jag for runt som en iller och fick hjälpa till överallt. Jag sov ingenting, men det var roligt. Jag var storbonde två gånger, så det var en upplevelse.

Hur var det att komma så långt som du gjorde på Farmen? – Jag blev själv chockad att jag kom så långt, jag tänkte i början: ”klarar jag en dag så är det lugnt”. Jag var den enda som inte fick komma till torpet, och jag fick aldrig vara med i tinget, så jag var på Farmen hela vägen, och jag vart lite chockad över att jag kom så långt.

Trodde du själv att du skulle komma så långt? – Nej jag trodde inte att jag skulle vara kvar så länge, jag ville hem ganska många ”Att vara utan telefon och utan gånger, men jag bet kontakt med sina barn, det var ihop. Det har varit upp och ned kan man säga. tuffare än vad jag trodde”

Var det svårt att vara storbonde? – Nej, alltså med det gänget som vi hade så var det inte svårt, alla var så fantastiska mäniskor. Jag tycker om allihopa, och sen samarbete alla så bra. Hur kändes det att din bror kom till Farmen? – När brorsan kom var det ju häftigt att få höra hur barnen mår och sånt där, så då fick jag en nytändning, för jag ville hem i stort sett hela tiden. Jag saknade barnen när han kom hit, och bara att få höra hur det var med barnen, det var riktigt, riktigt roligt.

Hur kändes det efter Farmen när vardagen började igen? – De första två månaderna, det var fan tufft. Man var i en konstig bubbla på Farmen, i två eller tre månader, och det är bara vi som har varit med som kan förklara hur det käns. Bara att få se en bil, att få handla mat eller bara att ta en kall öl, det var konstigt. Jag har reflekterat mycket över det, men nu är man tillbaka i vardagen och stressen. Har du kontakt med dom på Farmen efter allt? – Ja jag har daglig kontakt med samtliga, som Johanna Ågren, hon är

Fakta om Farmen Storbonden Storbonden på Farmen har huvudansavaret för gården, och får även uppdrag av en riktig bonde, som storbonden sedan delar ut bland deltagarna. Det kan vara uppdrag så som hemslöjd eller trådgårdsskötsel.

Tinget På tinget avgörs vem av deltagarna som kommer gå vidare, och vem som får åka hem. Då är det två deltagare som tävlar mot varandra.

Torpet Torpet är ett ställe där de utslagna deltagarna från Farmen tävlar mot gamla deltagare om en chans att ta sig tillbaka till Farmen. Det är liknande levnadssätt som gäller här som på farmen, och det gäller att klara av utmaningarna för att kunna ta sig tillbaka.

ihop med en kompis som har flyttat till Strängnäs, men jag har även kontakt med Johan, Momma, Jens, vi kommer att umgås massor, tyvärr bor dom lite långt ifrån mig, men jag har kontakt med alla. Vi är som en stor familj. Vad gör du inom ditt yrke? – Jag hjälper elektriker och grossister runt om i Sverige med belysningslösningar, för typ fotbolsplaner, parkeringar och hotell, allt egentligen. På fritiden så tävlar jag och tränar i enduro (enduro är en form av motorcross), det är det jag gör. Dock har jag skadat mig väldigt mycket, jag har brutit alla ben i kroppen, men nu ska jag tillbaka och träna.

Kräftor eller Popcorn? Kräftor alla, dagar i veckan. Kalaha eller Othello? Kalaha. Våfflor eller Yoghurt? Våfflor och glass. Xbox eller PlayStation? PlayStation. Skilda värdar eller Rederiet? Jag tror Rederiet, jag tycker om att vara på sjön.

Yrke

Text: Christopher Lundgren Foto: Erica Belin Westerlund

Intervju med Maria Davis

INFO

En dag åkte Erica och jag till Västerås, för att intervjua Maria Davis, som driver den ekologiska och förpackningsfria butiken Skafferiet. Namn: Maria Davis Född: 1963 Yrke: Egentligen så är jag miljötekniker, men numera är jag butiksägare Kalaspuffar eller Frosties? Kalaspuffar Leverbiff eller pölsa? Pölsa Orm eller hamster? Orm Bada eller gå på gym? Bada

ur kom du på att du ville starta Skafferiet? – Jag har alltid varit miljöintresserad, och hållit på mycket med klimatfrågor, hållbarhetsfrågor och liknande. Och sedan jobbade jag med miljöfrågor inom industrin i nästan tjugo år, och kände att det som var viktigt för mig det var det här med mat, att kunna handla hållbart, och så hade jag sett sådana här butiker i andra länder när jag var ute och reste för många år sedan. Så då åkte jag ner till den enda sådana här butiken som fanns då, för några år sedan, som fanns i Malmö, och så hälsade jag på henne som drev den, en engelsk tjej. Så jag åkte tåg ner, och sedan åkte jag tåg hem i många timmar och funderade. På vägen hem bestämde jag mig att jag skulle öppna upp den här butiken i Västerås. När startade du den? – Jag startade den i september 2018, så det är två år sedan nu i september. Hur många anställda är ni? – Det är bara jag. Jobbar du med det här på heltid? – Ja det gör jag, absolut.

Hur kan en arbetsdag se ut? – Jag brukar komma hit ungefär en timme innan jag öppnar, vid niotiden, och så städar jag allting. Går igenom alla behållare och burkar för att se om det är någonting som behövs fyllas på, diskar om jag har nya burkar som ska ut och säljas, jag vill diska allting först. Sedan har butiken öppet mellan tio och sex (10 – 18). Ibland under dagen, om jag har tid, så gör jag lite beställning av varor. Annars är det mest att serva mina kunder och försöka kolla lite på Instagram och Facebook och skriva lite. Hur kom idén att sälja förpackningsfritt? – Därför att varje människa i Sverige varje år slänger 40 kilo förpackningar. Vi bär hem 40 kilo. Vi sorterar och så bär vi bort det. Handlar vi så här så 6

kan man använda samma förpackning varje gång. En annan sak förutom förpackningar, det är att man köper mer än vad man behöver. Vi slänger så otroligt mycket mat i Sverige, nästan hundra kilo per person och år. Ofta är det att man kanske vill prova några gula linser, ”det har jag aldrig provat”. Sedan måste man köpa en hel påse, ett kilo. Så kanske man inte tycker att det var något speciellt bra, det blir stående och sedan efter några år så slänger man. Så här har du möjligheten att köpa en deciliter av någonting. Vilka typer av produkter säljer ni? – Vi har inga färskvaror, förutom just nu för då har vi lite ägg, men det är bara tillfälligt, för att en annan butik håller på att bygga om här. Det är skafferivaror, så det är allting ifrån pasta, ris, frön, bönor, linser, oljor, vinäger,

kryddor och lite hygienprodukter. Hur kommer det sig att du satsar så mycket på ekologiska produkter? – Jag tycker det är jätteviktigt att man kan handla produkter som man vet inte finns några gifter i. Man vet att det är odlat på ett hållbart sätt. Jag tycker att man inte ska behöva leta efter miljömärkning, man ska veta: går man in här så är allting ekologiskt. Får du mycket respons från kunder på det här med ditt sortiment och koncept? – Ja, det gör jag, och jag ändrar lite grann hela tiden vad jag säljer, tittar lite grann på vad folk vill ha. Det var jättesvårt när jag skulle börja från allra första början, att veta: vad köper folk? Jag köpte in allt det som jag köper. Och sedan har jag ändrat lite. Vissa saker har jag tagit bort och sedan har jag tagit in lite nya produkter efter önskemål.

Känner många kunder till den här butiken? – Inte tillräckligt många. Jag skulle behöva att fler kände till den, för jag tror att många tycker om idén att handla så här. Hur många kunder har du här ungefär per dag och per vecka? – Per dag ligger snittet på ungefär femton till tjugo, så det varierar väldigt mycket. Man får hålla tummarna för att det kan bli fler kunder längre fram. – Ja det behövs. Hur kommer det sig att butiken flyttade till den här nya adressen? – Jag startade inne i stan i en galleria, men de bestämde sig för att stänga den gallerian helt enkelt, och då flyttade alla butiker därifrån. Jag hade tittat här ute förut i saluhallen. Jag tycker om konceptet. Man kan göra fler saker,

man kan både äta här, fika här och handla här. Hur kom idén att erbjuda rådgivning till de som vill starta eget? – Egentligen kom det sig av att jag själv var på rådgivning när jag var till den här butiken i Malmö. Sedan hade jag några som började höra av sig till mig, som också funderade på att starta. De får ju väldigt mycket av min tid, plus att jag har förberett, jag har gjort i ordning checklistor för hur man kan gå tillväga, allt från att starta eget företag till att faktiskt öppna en butik. Så det är som en tjänst, att man kan boka in det, så får man betala för en rådgivning.

Kåseri

Plåtis och soptunneuppropet del 2

är alla spikar satt där de skulle, sa Mickel: ”nu tar vi rast”, och la ifrån sig sina verktyg. Han la sig sedan raklång på gräsmattan och pustade ut. Men Mats följde inte de andras exempel, utan gick bort till skuffen (bakluckan) på sin bil, och tog fram några burkar läsk och en stor fikakorg, och gick sedan tillbaka och satte sig med de andra och sa: ”var så goda, ta för er nu”. När alla hade fikat klart, sa Plåtis: ”nu fortsätter vi”. Åter igen dånade hammarslagen över parken, och sakta men säkert växte scenen fram. De kunde snart ana hur scenen skulle komma att se ut när den var klar. Efter ett tag vände sig Mats till Plåtis. ”Hur vill du att ditt podium (talarstol) skall se ut?” ”Ja, jag hade tänkt mig något sånt här” sa Plåtis, tog en trädgren som låg på marken framför honom och ritade i leran. Så här såg hans ritning ut: först hade han ritat två tjocka streck, som föreställde långsidorna på trälådan, sedan hade han ritat en utbuktning i konstruktionen, där han skulle stå och en liten miniramp som han kunde komma upp på. Men hur skulle Plåtis hålla sitt tal utan någon mikrofon? Sådana brukar nämligen inte finnas på en brädgård. Den detaljen hade gett myror i skallen ett bra tag på både Mats, Plåtis och Olle innan de kom fram till att de skulle tillverka en tratt på en pinne som de skulle montera uppe på själva podiet, vilket fick duga som mikrofon. När det bara fanns några gapande tomrum på några ställen i sargen lät Mickel sin hammare falla, och vände

sig till de andra byggarna. ”Vet ni vad som återstår nu?”, undrade Mickel räv. ”Vi måste ju för sjutton tillverka bänkar så att publiken har något att sitta på”. ”Det har du alldeles rätt i”, sa alla, och snart genljöd skogen åter av hammarslag. Snart började långbänkar här och där i halvmåneform att resas på olika platser i parken. Tur att arbetarna hade ett sådant tempo, för nu började folk synas i parköppningen. ”Kan du ansvara för att stämpla biljetterna och visa folk vart de skall sitta?”, frågade Olle och vände sig mot Pigge. ”Inga problem, det kirrar jag”, sa Pigge och gick fram och ställde sig vid ingången. ”Men vad skall du använda som stämpel då?”, undrade Olle. ”En baggis”, förklarade Pigge. ”Jag lånar lite

Text: Magnus Hedman Foto: Wikimedia Commons Illustration: Eva Wiik

färg från dig, doppar tassen i den och sätter dit mitt tassavtryck”. ”Vilken smart idé!”, sa Olle imponerad. ”Ja, inte sant”, sa Pigge och log. ”Har du alla papper i ordning?”, undrade Olle och vände sig mot Plåtis. ”Visst har jag det”, log Plåtis och visade upp sitt tal, skrivet på några grovhyvlade brädstumpar, med svart färg i sirliga bokstäver. Nu hade alla löst in sina biljetter, hittat sina platser, och Plåtis hade gått upp på sitt podium. Föreställningen kunde börja. ”Tack för att så många hittat hit till vår park”, inledde Plåtis, och fortsatte. ”Det är väldigt synd, och i mångt och mycket till stora delar helt oförsvarligt, hur ni människor håller på att vandalisera, skräpa ned, sabotera och

förstöra i naturen, och det är faktiskt inte särskilt roligt för dem som jobbar som sopgubbar att stå och plocka upp skräp efter andra, dagarna i ända. Har den tanken fallit er in? Frågan vi måste ställa oss är vad ska vi kan göra för att lösa problemet”. Medan Plåtis hämtade andan svepte han med blicken över den till synes helt trollbundna publiken som samlats i hans park, fortsatte och sa: ”är det inte uppenbart vad vi alla måste göra? Först och främst måste vi börja med att slänga skräpet i papperskorgarna, och inte, som jag har noterat på en del plattser att folk gör, nämligen att om man ser att en papperskorg är överfull, väljer (obegripligt nog) att slänga skräpet bredvid korgen istället för att sätta i en ny påse”, varpå han fick applåder från publiken. ”Vi frågar oss om detta bara handlar om lättja (vanlig simpel lathet) eller om det ligger något annat bakom, och medan ni funderar över det kan jag berätta vad jag tror det beteendet beror på. Jag tror att det delvis beror på uppfostran, att man brister i att förklara för sina barn vad som är rätt och fel. Men om barnen vuxit upp och fortsätter slänga skräp, trots att de vet att det är fel att göra det, vad skall man skylla på då?”. ”Borde det inte finnas

patrullerade miljöpoliser som går runt och ser till att människorn sköter sig?”, hördes det från en åhörare på närmsta bänk. ”Det är ett sätt att lösa problemet på”, sa Plåtis, ”och jag erkänner att det vore ganska smart, och kanske finns det sådana också, men det klart bästa alternativet vore nog om folk tog rätt på sitt eget skräp”. ”Bravo!”, sa alla och klappade i händerna. ”Kan man inte skriva ett meddelande och fästa det på soptunnorna, om att man inte får skräpa ned, och att man inte skall gå ut i naturen utan en plastpåse (eller påse av något annat material), så att man kan plocka upp om man hittar skräp? Eller att man om man ser någon som slänger papper och annat omkring sig, tillrättavisar denne?”, undrade en annan åhörare på samma parkbänk. ”Menar du att vi soptunnor skulle stå som vilken annan reklampelare som helst?”, frågade Plåtis med ett brett leende leende över ansiktet och fortsatte: ”vi soptunnor skulle ju klart utmärka oss om vi gick omkring i samhället med plakat fäst på magen, men jag är tveksam, om det skulle bli den effekt vi vill åt”. ”Jag brukar alltid ha med mig en påse, i händelse av att jag hittar skräp, som jag genast plockar upp. Ibland hit-

Foto: Wikimedia Commons. Skylt: Nils Pleje

tar jag bara en och annan läsk- eller ölburk, men andra gånger hittar jag drivor med skräp som någon inte bemödat sig att ta upp”, sa åhöraren och fick medhåll och nickningar från flera personer som satt på samma bänk. ”Ja, du ser själv hur prekär situationen ter sig för oss soptunnor, men till skillnad från dig och mig är det beklagligt nog inte alla som plockar upp skräp, utan låter det ligga där det har fallit. Till exemple kan djur fastna i skräpet, och ta skada av det, eller dö”. Plåtis tog en paus och frågade Mickel: ”kan du ge mig en läsk att fukta strupen med?”. ”Självklart” sa Mickel och räckte fram läsken till Plåtis. När Plåtis druckit några klunkar räckte han över läsken till Mikel igen och fortsatte. ”Det finns gott om miljöaktivister som jobbar aktivt för att få bukt med nedskräpningen och hela organisationer som ägnar sig med liv och lust åt dessa frågor. Jag anser att så många som möjligt borde tänka på följande: när ni befinner er ute i skog och mark, städar man upp efter sig, vilket skapar trevnad, både för er själva, och för dem som kommer efter er”.

Kultur

Träff med skådespelaren Filip Backström

Text: Christopher Lundgren Foto: Erica Belin Westerlund

Namn: Filip Backström Född: 1954 Yrke: Skådespelare Favoritmusik? Rockmusik. Jag spelar Rolling Stones då jag är med i gruppen ”Phil´s Riders of the Storm”.

I närheten av fettisdagen i år, var skådespelaren Filip Backström från Teater Blanca på besök hos oss för en intervju.

Hur tycker du det är att vara med ”Phil´s Riders of the Storm”? – Bra att få spela musik. Hur länge har du varit med och sjungit med dom? – Ganska länge. Hur sökte du dit? – Vi repade först där borta vid Bruno Liljefors. Är du med i några mer sådana band? – Nej. Har ni åkt på några turnéer? – Ja, till Sundsvall, och spelade schlagermusik på Musikschlaget. Ska du ut och uppträda någonting nu med dom? – Nej, inte än.

ur tycker du det är att jobba på Teater Blanca? – Ganska bra.

Hur kommer det sig att du ville börja jobba där? – Jag gjorde något arbete i Gamla Uppsala innan jag kom dit. När började du på Teater Blanca? – För ganska längesedan, jag vet inte hur länge. Jag fick vara med på ”Råttfångarna”, deras första pjäs. Hur många pjäser har du mer varit med i och spelat? – ”Måsen”, ”Herr Arnes penningar”, ”Resenärerna” och ”En midsommarnattdröm”.

Har ni någonting på gång just nu? – Nej, det är bara det vi spelar.

Var inte du med i någon gospelkör ett tag? – Ja, jag är med där fortfarande. Vi repar i Gottsunda.

Brukar du vara nervös inför ett teateruppträdande? – Ja, lite grann.

Hur tycker du det är att vara med i gospelkören? – Det är bra.

Vad är det bästa med att vara med i teatern? – Man får göra dramaövningar.

Du var ju med i Esters stämband (en kör i Uppsala) förut? – Jag är fortfarande med där också.

Känner du igen många i publiken som kommer och tittar? – Ja.

Har du någon favoritmat? – Prinskorv och köttbullar. Eller semlor.

Har du någon favoritfilm? – Glada Hudiks filmer eller något sånt.

Ja det är väldigt passande nu när det är semmeltider och fettisdagen var igår. Åt du några semlor igår förresten? – Ja.

Kultur

Text: Erica Belin Westerlund Foto: Robert Pontinder

Intervju med Ing-Marie Carlsson

Namn: Ing-Marie Carlsson Född: 1957 Yrke: Skådespelare

ur kom du på att du ville bli skådespelare? – Jag hade redan som barn en längtan efter att uttrycka mig, att skriva, måla, sjunga, berätta historier, uppträda. Jag tror jag var runt 14 när jag insåg att man kunde bli skådespelare, och inte för att jag visste vad det innebar direkt, men ett skapande yrke! Det lockade… Hur länge har du varit skådespelare? – Jag gick Skara skolscenerna och sen Statens scenskola (nu Teaterhögskolan) i Göteborg, och var färdigutbildad 1982, sen dess alltså! Men jag hade min första filmroll 1980, i ”Tuppen” Vad är det bästa och sämsta med att vara skådespelare? – Det bästa är nog att det alltid är omväxlande, nytt och nya utmaningar och människor. Det sämsta är nog osäkerheten. Både i vad jag ska jobba med härnäst, och i att alltid prestera på topp. Vilken film har varit roligaste att vara med i? – Egentligen är svaret: det jag gör just nu. Men det var väldigt stort för mig att göra huvudrollen i ”Sex, hopp och kärlek”. Mest lustfyllt var nog filmen ”Monky” som jag var med i senast. Har du alltid jobbat som skådespelare? – Innan jag utbildade mig arbetade jag i fyra år parallellt med att jag läste in gymnasiet. Som servitris, kioskbiträde, och flera år på försäkringskassan. Sedan har jag en utbildning till samtalsterapeut, det har jag jobbat som lite av och till.

Hur var det att spela Mimmi i Tre kronor? – Underbart. Det var en jätterolig roll att göra, långt från mig själv, och det var underbara människor att jobba med. Otroligt kul tid! Och väldigt lärorikt att arbeta så snabbt... I Tre kronor hade du en frisörsalong, kan du sånt på riktigt? – Haha, nej jag är inte frisör. Men visst klipper jag mina närmaste då och då. Jag spelade frisör i ”Black Jack” också! Men fick hjälp att se proffsig ut.

”Det var en väldigt rolig karaktär att göra. Men det var ett helsike att lära sig alla faktaspäckade repliker!”

Hur var det att spela Bodil i Beckfilmerna? – Det var också en väldigt rolig karaktär att göra. Men det var ett helsike att lära sig alla faktaspäckade repliker! Kommer du fortsätta jobba som skådespelare när du går i pension? – Åh, jag vill arbeta hela livet! Hur fick du rollen som farmor i Morden i Sandhamn? – Jag provfilmade, det är nästan alltid så det går till, nuförtiden. Vilka teaterpjäser har du varit med i? – Väldigt, väldigt många. Allt från barnteater, fars, buskis, komedier, tunga draman och musikal… Vad får du göra när du får en ny roll? – Läsa manus. Fundera över min karaktär, vad vill hon, vem är hon? Plugga repliker, prova, fundera, repetera… tillsammans med kostym

och mask (smink och hår) skapa en person. Prata med regissör och medspelare. Vad har du på gång just nu? – Hela Coronatiden har varit väldigt tuff, det har stått still i vår bransch. Men nu har jag mindre roller i flera olika tv-serier och ett teaterprojekt längre fram. Hur är det att läsa in ljudböcker? – Det är ganska ensamt och mycket koncentrerat. Ett fantastiskt sätt att själv komma in i en bok. Svårt men också roligt, att hela tiden ta beslut om hur mycket egen känsla och förståelse som ska lysa genom min röst. Kommer du läsa in fler ljudböcker? – Ja, det hoppas jag verkligen!!!

Svamp eller chips? Svamp! Husbåt eller tält? Husbåt! (gärna tält också). The Boppers eller Drängarna? Oj, ingen aning. Spela Uno eller Schack? Det får bli schack, aldrig spelat Uno!

Teknik

Text: Eva Wiik och Johan Wiik Illustration: Eva Wiik Foto: Wikimedia Commons

”Hästkrafter”, nä, här har vi hamsterkrafter. 4 kilomorot i timmen.

Drivmedel genom tiderna Under bilens långa utveckling har det funnits ”guldåldrar”, tider då nya idéer prövades. De låg i slutet av 1800-talet, mitten av 1900-talet, och tidigt 2000-tal. Under dessa perioder prövades nya uppfinningar och metoder, alla innovationer och försök skulle kunna fylla åtskilliga pärmar, här följer ett urval på olika drivmedel som prövats.

Uppvridbara bilar, sent 1800-tal.

ilen drevs av en fjäder, liknande den i en uppvridbar klocka. Fördelarna med fjädern är att den är tyst, inte luktar illa och inte riskerade att ta eld, vilket var problemet med bensin- och diesel-bilar. Dessutom var den snabbstartad. Nackdelarna var att det var svårt att lagra kraft för längre resor, och att det var svårt att göra

stora fjädrar som höll, så storleken begränsades till små och lätta bilar. På 1910-talet i USA såldes fjäderdrivna leksaksbilar stora nog för barn att åka i. Fjäder, svänghjul, tryckkärl och kontaktledning användes som alternativ till den primitiva batteritekniken, turbinen för att få bränsleekonomi och enklare försörjning och gengasen för att ersätta bensinen helt.

Gyrobussar, 1950-tal. Kraften lagrades som rotation i ett svänghjul, likt en stor jojo, i övrigt var det en el-buss. Svänghjulet fungerar som ett batteri, så fordonet var tyst, avgasfritt och behövde inte stora mängder kontaktledningar längs hela rutten. Nackdelarna var att svänghjulet var tungt och det fungerade som ett gyroskop med styrproblem som följd. På 2000-talet har svänghjul börjat användas igen, som ett system att lagra energi vid inbromsning.

Turbinbil, 1960-tal. Turbinen är en liten jetmotor kopplad till en kraftöverföring. Fördelarna med turbinen är att för samma kraft så väger den mindre. Bränsleeffektiviteten

är 5 gånger högre än en kolvmotor och samma turbin kan drivas på nästan vilket bränsle som helst, från bensin till matolja till tequila. Nackdelarna är att turbinen är dyr att tillverka och svår att serva själv, växellådan blir komplex för att kunna hantera de höga varvtalen och avgasreningen blir komplex. Flera moderna tillverkare tittar på att använda gasturbiner i hybridbilar.

Gengas, 1940-tal. Gengas är ett samlingsnamn på gaser som utvinns genom pyrolys, där man i princip torrkokar ved. Gaserna kan sedan efter rening användas istället för bensin. Fördelarna är det är lätt att modifiera en bensinmotor för att acceptera gengas, och att den fortfarande går att köra på bensin, bränslet finns i stora volymer och är lätthanterat och koldioxidneutralt. Nackdelarna är att gasen är mycket farlig om man är ovarsam, man måste transportera en mängd ved, en kamin och ett reningsaggregat, och att energiinnehållet är mindre än för bensin. I Skandinavien håller enstaka entusiaster liv i gengas-

driften både som fordonsbränsle och för elverk. I glest befolkade regioner används ibland gengas i stället för att behöva köra in stora mängder bensin.

Trådbuss, 1900-tal. En elbuss som i stället för batterier använder strömavtagare liknande dem på tåg och radiobilar. Fördelarna är de samma som för en batteribuss, tysta, avgasfria, men trådbussen slipper dessutom släpa på batterier som sänker både miljöpåverkan och energiförbrukningen. Nackdelarna jämfört med en batteribuss är att de inte är lika flexibla, rutten måste följas, och försvinner strömmen så kommer man ingenstans. Det mest opraktiska med trådbuss är att kontaktledningarna kostar att bygga och att ledningarna begränsar framkomligheten. I och med elfordonens renässans har trådbussen utvecklats till ett hybridfordon som laddar batterierna från kontaktledningar under delar av färden.

En gyrobuss som stannat för att ladda upp sitt svänghjul. Årtal okänt.

Tryckluftsbil, 1900-tal. I ett tryckluftsfordon lagras gas under högt tryck i behållare. Sedan används den som ångan i ett lokomotiv och driver antingen kolvar eller en turbin. Fördelarna är avgasfri, relativt tyst, kraft direkt och kompakt motor. Den största fördelen är att den inte genererar gnistor vilket gör att tryckluftslok ofta används i explosiva miljöer. Nackdelarna är räckvidden, att det behövs en separat värmekälla för att få ut all energi och att bränsletankarna tar stor plats. I början på 2000-talet studerade flera biltillverkare tryckluftsbilen som ett miljövänligt alternativ i städer, de som kom längst var hybridsystem, men inga har ännu kommit längre än till idéer och reklammaterial. Alla dessa idéer har prövats och använts i olika utsträckning, bland ännu mer udda drivmedel kan nämnas kolvmotorer drivna på kolpulver, krut eller sillolja. Varför inte driva bilen på blekmedel eller urin, eller varför inte ha en häst på ett gångband som driver hjulen?

Historia

Text: Magnus Hedman Foton: Wikimedia Commons Illustrationer sockerrör: Eva Wiik

Artikelserie: socker – del 3

Kakaoblommor och uppskuren kakaofrukt.

Kakaobönan är ett av människans stora njutningsmedel. Av den framställs bland annat konfekt och mjölkchokladdrycker. Dessa är inte helt nyttiga, eftersom de ofta innehåller mycket socker, och av den anledningen tycker jag att ett stycke om choklad passar i serien om socker.

Chokladens historia

Året var 1506 och Christopher Columbus landsteg på ön Guanaja utanför nuKakaofrukten kommer från Sydamevarande Honduras. Nästan omedelbart rika, där inkafolket odlade den redan som han kom till ön, kom han i kontakt 5 000 år före Kristus. Där fanns även flera andra stora kulturer, b la azteker- med det underliga betalningsmedlet, na och Mayaindianerna. Så vad använde vilket utgjordes av kakaobönor, men han hittade inte någon egentlig användde då egentligen kakaon till? Dels ning för de små bönorna. Det gjorde använde de den för att krydda olika drycker, dels som ett lokalt betalnings- däremot Hernán Cortés, som 25 år senare erövrade aztekernas rike i Mexiko, medel, och dels som en offergåva till vilket gav kakaobönan sitt europeiska gudarnas ära. genombrott. Ja, Hernán Cortés såg inte bara kakaobönans ekonomiska värde, utan fann det även intressant hur inkafolket hanterade själva råvaran. Även den aztekiska kejsaren, Moctezuma II, lär ha konsumerat kakaon i form av en skummande, kryddig dryck under närmast religiösa former.

Kakaoträdets växtmiljö Känt och okänt om kakao

rukter i o Kakaof lika

fär

Man tror att kakaoträdet för flera miljoner år sedan kom till ett synnerligen begränsat område i världen - Amazonas, där växten sedan förblev med sina strikta krav på jordmån och klimat, utan förmåga att på egen hand anpassa sig utanför Syd- och Mellanamerikas kuster. ge r.

Som läsaren förstår sammanhänger detta med trädens höga krav på en jämn temperatur året om, med en medeltemperatur på 22 grader Celsius och hög fuktighet i en tropisk miljö, i synnerligen nederbördsrika trakter. Vidare kan jag upplysa läsaren om att kakaoträdet inte växer över sex hundra meters höjd över havet, ogillar blåst, och om det är fråga om ett ungt kakaoträd tål det inte direkt solljus särskilt 14

Inpackad sockertopp Del 1: Sockrets historia, olika former av socker Del 2: Sockret och slaveriet Del 3: Chokladen och sockret

Del 4: Sockret och hälsan

bra, varför det trivs mycket hellre omgivet av andra träd som kan ge det behaglig skugga. Det som både är karaktäristiskt och fascinerande är att blommorna på kakaoträdet växer och utvecklas direkt på trädstammarna och alltså inte ute på trädets grenar, ett växtsätt som kallas för Cauliflori (av latinents cauli, ’stjälk’, och flos,’blomma’). Blommorna är vita eller något blekrosa, och växer antingen isolerade eller i klungor.

Carl von Linnés tankar om chokladen För mig förefaller det väldigt otippat att den store Linné skulle vara intresserad av någonting mer än botanik, men faktum är att han även var intresserad av dietetik (d.v.s hälsolära), och höll på 1740-talet några föreläsningar i ämnet, och lär vid ett tillfälle sagt ha så här: “Av de tre dryckerna kaffe, te och choklad, vilka voro okända för våra förfäder, men som kommit till oss från främmande länder, och nu genom

flitigt bruk, njuta vi visserligen ofta av de två första, men de äro därför icke att anse som överlägsna, eller mer välgörande för vår kropp, än den senare. Ty chokladen är mildare, den varken utmärglar kroppen, eller försvagar kroppen i förtid; därför bör den skattas så mycket högre, enär dess bruk har visat sig mera hälsobringande och givit säkrare hjälp i sjukdomar, till vilkas lindrande knappt skulle räcka till, om ej den funnits”.

skönheten för samma meningslösa följder, som man tillskriver kaffet, utan tvärtom hjälper upp dem - att den är synnerligen lämplig för personer, som ägna sig åt tankeansträngningar, till exempel predikanter, lagkarlar och framförallt resande - att den föredrages även av svagare magar - att den vid sjukdomar i magmunnen blir den sista resursen”.

Det förefaller föga förvånande att herr Savarin i samma andetag meddelar att: “om man efter en riklig Vad gäller tre typer av åkommor, frukost dricker en stor kopp choklad nämligen tärande sjukdomar, hypokondri och hemorrojder, gör Linné ett bör matsmältningen vara fullständigt avslutad tre timmar senare, och man konstaterande som låter så här: ”det kan äta middag med god aptit”. Servaär sannolikt chokladens fetthalt som rin fortsätter: “människor som dricka uppväger de skarpa och sura safterna choklad åtnjuta alltid en jämn hälsa i kroppen, samt genom sin ambrosiska väldoft, som uppfriskar och stärker och äro mindre än andra utsatta för de otaliga små obehag, som störta livets nerverna”. Han vidhåller även att: lycka. Deras hull brukar också hålla sig mer ”’Enligt en allmän erfarenhet återställs konstant. Om dessa både melankoliker och hypokondriker helt båda fördelar kan var av chokladdrycken’” och en förvissa sig om genom att iaktta folk i deras omgivning, som följer regimen”. “enligt en allmän erfarenhet återställs (Båda citaten är från boken ”Njuta både melankoliker och hypokondriker Choklad” av Nils Tomby, sid 60). helt av chokladdrycken”.

För det första är mörk choklad väldigt uppiggande, vilket beror på att cholkaden innehåller teobromin, ett ämne som, likt koffein, gör att man blir pigg och glad. Den kan även tillskrivas andra hälsoeffekter, den är nämligen bra mot både krämpor och besvär. Chokladen gör så att endorfiner frigörs i hjärnan, och som gör att man känner sig förälskad. Chokladen har även andra positiva egenskaper, så som att det stärker minnet.

Ca rl vo n

Li nn é.

Enligt forskarna är mörk choklad rena hälsokuren, den påverkar ditt humör samt kan förbättra ditt immunförsvar. Men kan det verkligen stämma att man blir smartare av att dricka en kopp varm choklad? I en amerikansk studie tillsatte man en testpanel som lät ena hälften av testpersonerna dricka choklad i en månad, medans den ät t

“En god och vällagad kopp choklad är lika hälsosam som angenämt näringsmedel - att den ger föda och är lättsmält - att den icke utsätter

Varför är det bra att äta choklad?

po rt r

Låt oss fortsätta att höra efter vad den franske gastronomen, musikern, och levnadskonstnären Anthelme Brillat-Servarin (1755-1826) ansåg om samma välsmakande dryck, så här sa han:

Chokladens uppiggande effekter

Må lat

Visserligen är inte hans påstående strikt vetenskapligt, men det är föga förvånande att man än idag hör unga kvinnor genom personlig erfarenhet vittna om att choklad gör dem piggare och gladare under PMS. Jag finner Linnés text både bra och synnerligen roande, för så här sa han: “då chokladen består av flera ingredienser blandade, måste man, för att kunna bedöma dess natur och kraft, känna till de enskilda beståndsdelarnas verkan”. Ja det var herr Linnés syn på choklad det. (Samtliga citat ovan av Linné: från en skrift om choklad, skriven av Linné, under 1740-talet, nyutgiven på 80-talet av förlaget Fabel).

andra hälften inte fick någon choklad alls. Vad visade studien? Den visade att de testpersoner som drack choklad i en månad klarade ett kunskapstest 30 % snabbare än de som inte hade druckit någon choklad.

Chokladens baksida Varför du ska välja Fairtrade Många tänker nog inte på vart kakaon i godiset de äter kommer ifrån, och ännu mindre, på vem det är som odlat kakaon. Många som odlar kakao idag lever i fattigdom, och kan tjäna så lite som 2 kronor om dagen för sitt slit, där många av arbetarna är barn. Det uppskattas att så mycket som flera hundra tusentals barn jobbar inom kakaoindustrin, under snarast slavliknande förhållanden. Tänk därför på att när du köper choklad nästa gång så försök välj ekologiskt eller Fairtrade.

Kuriosa För den kunskapstörstande kan jag meddela att själva ordet choklad har funnits i svenskan sedan 1888, och som man kan ana av namnet härrör det från spanskans chocolate. Det sägs att själva ordet choklad kommer från det aztekiska ordet xocolatl, som ordagrant betyder bittert vatten. Extramaterial hittar du på www.snabelposten.se

Recensioner Jag har sett den nya filmen Berts dagbok. Den handlar om Bert som nu har börjat högstadiet och går i sjuan tillsammans med sina kompisar Lill-Erik och Åke. I samma skola, men i nian, går Leila, även kallad Yoghurt-Leila för att hon har varit med i en Youghurt-reklam. Hon är så snygg och alla killar gillar henne. Bert gör allt för att få henne, och när det visar sig att Berts klasskamrat Amira är Leilas lillasyster föreslår han att han och Amira ska göra ett skolarbete tillsammans, för att han lättare ska kunna lära känna Leila. Dock gör han bort sig hela tiden, och det blir inte alls som Bert har tänkt sig. Filmen var väldigt rolig och sevärd.

Jag ger filmen fem av fem.

Jag har lyssnat på Berts desperata dagbok. Den utspelar sig under Coronakrisen, och Bert ska precis börja träffa sin nya tjej Alva. Men precis när dom ska börja träffas blir Bert lite förkyld, och måste stanna hemma i karantän i två veckor. Han förstår inte hur allvarligt Corona är och tänker att alla kan vara lite förkylda ibland, men ändå gå i skolan, träffa kompisar och tjejer. Hur ska han klara sig utan att få träffa Alva i två veckor, och vad händer med Berts och Alvas förhållande när Bert är frisk och får komma tillbaka till skolan igen? Jag tycker att ljudboken är väldigt bra. Den är intressant för att den tar upp Corona som pågår just nu. Författarna har på ett roligt sätt fått med både Berts karaktär i nutid och hur han förhåller sig till Corona. Ljudboken släpptes exklusivt på ljudbokstjänsten Storytel den 5 juni och den kommer inte ut som fysisk bok.

Jag ger boken fem av fem.

Text: Erica Belin Westerlund Foton: Moviezine

Kultur

Text: Erica Belin Westerlund Foto: Mikael Ångström

Intervju med Anders Jacobsson

Namn: Anders Jacobsson Född: 1963 Yrke: författare

ur kommer det sig att du ville bli författare? – Hm. Det ville jag egentligen inte. Jag skulle bli popstjärna och få en massa tjejer. Men jag upptäckte att det var så kul att skriva texter till låtarna, så jag skrev längre och längre texter. Till slut behövde jag inte ha musik till mina ord. Jobbar du och Sören mycket tillsammans med Bert och Sune-böckerna? – Vi delar upp böckerna och skriver varannat kapitel. Har ni gjort ljudböcker till alla era böcker? – Ja. Vi läser in dem själva. Jag läser ”Sune”. Sören läser ”Bert” och ”Håkan Bråkan”.

medier. Facebook, Instagram, Twitter. Även på hemsidorna. Fick ni vara med och jobba med nya Bert-filmen? – Vi var inne och petade på manuset, så att det skulle bli så likt böckerna som möjligt. Har du själv sett den nya Bertfilmen? – Ja, självklart. Vilka böcker har du skrivit förutom Sune, Bert och Håkan-bråkan? – Tillsammans med Sören: ”Tuva-Lisa”, ”Emanuel”, ”Zeina och Nalle”, ”De onödiga”, ”Galna Gatan”, ”Trude”, ”Storasyster och Lillebror”, ”Giraffen Staffan”, med flera. Egen författare: ”Kip Jansson”, ”Mica Dotter av Solfolket”, ”Mäktigt Maysa”, ”Alla mina andetag bär ditt namn”, ”Godnatt min skatt”, ”Va, ska vi vara syskon?”, ”Zombiepappan”, ”Boris Bacill och Vicke Virus”, ”Fläckfri och

Hur kom ni på att ni skulle skriva ”Berts desperata dagbok”? – Vi tyckte det skulle vara intressant att beskriva Corona med nån av våra karaktärer. Vi valde mellan Sunes familj och Bert. Vilken av karaktärerna tycker du är roligast att skriva böcker om, Bert eller Sune? – Att blanda. Inte bara Sune och Bert. Jag skriver även andra egna böcker också. Spännande, farliga osv. Har du alltid läst in Sune-böckerna som ljudbok? – Ja. Det var radio från allra första början. Hur ofta åker ni på boksigneringar? (Jag förstår att ni inte gör det just nu pga Corona) – Förr på 90-talet var det ganska ofta till jul, men inte alls så mycket nu. Kan man se någonstans var ni åker på boksigneringar? – Det kan man se i alla våra sociala 17

Busfröet”, ”Ken och Kim”, med flera. Vad jobbade du med innan du blev författare? – Jag har jobbat som lärarvikarie, lärarassistent, industriarbetare och på Konsum. Vad har du på gång just nu? – Jag håller på att skriva på 4 nya böcker – varav bara en är en Sunebok. De tre andra är helt nya. En ny Sunefilm kommer också till jul på bio.

Kroppkakor eller surströmming? Surströmming förstås. Beatles eller Rolling Stones? Beatles. Backgammon eller Kalaha? Backgammon. Spela paddel eller baka? Aldrig spelat padel och jag HATAR att baka. Däremot gör jag 95% av all mat hemma.

Kultur

Text och foto: Rebecca Magnestig

Sirius säsongskort och dikter

Sirius säsongskort Sen Sirius gick upp i Allsvenskan 2017, efter seriesegern i Superettan 2016, har jag köpt säsongskort. Jag är inne på mitt fjärde kort (som jag köpte innan jul). Eftersom jag gillar att kolla på fotboll tyckte jag att det var lika bra att köpa. När man ska köpa säsongskort så kan man välja om man vill ha ståplats eller sittplats, och priserna är olika. Med säsongskort innebär det att man har samma plats ett helt år. Jag valde att ta ståplats eftersom det var lite billigare än sittplats. När man har ståplats så kan man välja om man vill stå nära planen, eller om man vill vara längre upp, eller nån annanstans på läktaren. Jag har räknat ut att det är billigare med att ha säsongskort än att köpa vanliga biljetter. Jag sparar cirka 500 kronor med att ha korten, medan biljetter kostar cirka 200 kronor per match, och det brukar vara matcher varannan vecka. Då gäller det att man går på 15 hemmamatcher om det ska löna sig. Självklart så händer att man får förhinder t.ex. om man blir sjuk.

Dikter

Text: Elsa Klang Magnestig Foto: Wikimedia Commons

Fattigpensionär

Mina krukväxter

Rövarnåd

Jag är en fattig pensionär som undrar: Hur kunde det bli så här? När jag försökt dra in på staten alltid handlat den billiga maten.

Jag sitter vid min fönsterkarm beskådar krukväxternas charm Har själv planterat många skott som jag av kära vänner fått.

Det går en rövare på bron i mörka långfredagsnatten Han vandrar med visshet fram så trygg över djupa vatten.

Men läkare och medicin är dyra och när man betalt sin hyra blir det inte mycket över man får tänka vad är det jag behöver?

För varje dag jag haft ett hopp att finna på en blomsterknopp men nu jag redan hunnit ana det är för tidigt börja spana.

Ty bron över vattendraget är nåden som Frälsaren gav Före sista andetaget han lyfte syndabördan av.

Jag har ju mat för dan, en säng för natten så det vore väl också ändå katten om jag inte skulle klara det här utan alltför stora besvär

På vintern krukväxter skall vila till vårregnet börjar att strila och solen genom rutan skiner bakom små luftiga gardiner.

Sen dess uti två tusen år så många samma väg har gått Och ”Rövarnåden” alla får som tar den nåd, de redan fått.

Jag kan ju tala, höra, se och gå ska jag inte vara tacksam då? Man är ju van från barndomens dar att vara nöjd med det man har.

Har nu fått ett förnyat hopp att finna på en blomsterknopp ty krukväxterna fått substral nu knoppar finns ett tiotal.

ag vill dela med mig av några dikter som min mormor har skrivit en gång i sin ungdom.

Snart alla slagit ut i blom blomfönstret blir en helgedom och Han som blomman skapat har blev nu för mig mer underbar.

Gästinlägg

Nya studenternas idrottsanläggning

En rundvandring runt nya studenternas Måndag 24 augusti, runt kl 11, träffade jag och Lina, och några utvalda personer, vår guide Stefan, som visade oss runt på arenan Studenternas i Uppsala. Alla fick ställa frågor och tycka till om säkerheten. Det var kul, vi fick bland annat se hur toaletterna såg ut, och där fanns det gott om toaletter, handikapptoaletter fanns det gott om också. Det fanns lite saker som behövdes justeras på arenan innan premiäröppningen. Vi fick komma ut på planen, det var häftigt. Jag fick känna hur det kändes att gå på planen och sitta i avbrytarbåset, det var också häftigt. Vi fick en rundtur uppe i VIP-rummet och på VIP-läktaren. Det var fint där också, där hade man bra utsikt över hela arenan, och man kunde sitta och äta där innan match. Det fanns också ett gym där. Jag tyckte arenan var fint byggd, och man såg bra över hela arenan.

Arenan får fyra av fem

ANNONS

Snabelposten online! Visste du att du kan läsa gamla nummer av tidningen online? Besök

www.issuu.com/snabel-posten På issuu.com kan du gå så långt tillbaka i tiden som till nummer 5 2010. Läs våra spännande reportage och intervjuer, som när vi träffade Per Gessle, Lill-Babs och Magnus Härenstam, för att nämna en handfull.

Text: Jonas Bennemark Foton: Lidia Svedberg

Last Night of the Proms

Royal Albert Hall i London.

Text: Mattias Persson Foton: Wikimedia Commons

Foto av Sir Henry Wood.

Lördagen den 19 september sändes årets upplaga av Last Night of the Proms från Royal Albert Hall (i London) i Sveriges Television.

I år (2020), blev evenemanget lite annorlunda på grund av Covid-19 och den därav orsakade Corona-pandemin, som gjorde att man inte kunde ha någon publik, utan man fick titta på konserten via TV eller dator. Orkestern var också mindre än vanligt, bara 65 personer, och det var bara en opera-sångerska, Golda Schultz från Sydafrika.

ast Night of the Proms är den årliga finalen av en serie konserter som hålls i Storbritannien under sommaren. Vid Last Night of the Proms brukar operasångare eller -sångerskor uppträda och sjunga klassiska opera-verk, och ofta finns det inslag av allsång, eftersom en del av sångerna är så välkända. Det hela avslutas med den Brittiska nationalsången God save the Queen.

I år hade en svensk kompositör, Andrea Tarrodi, blivit tillfrågad om hon ville skriva ett verk speciellt för konserten, och det har hon gjort. Musiken kallas Solus (”ensam” på Latin), och är tänkt att illustrera pandemin och vad den ställer till med för människorna. Några av de kända sångerna är kontroversiella, det vill säga, alla tycker inte att det känns rätt att sångerna finns med vid konserten, eftersom de innehåller rasistiska åsikter. BBC, det brittiska TV-bolaget som anordnar konserten hade dock valt att låta dessa kontroversiella sånger få vara med vid årets konsert, kanske lite som ett slags plåster på såret, som corona-pandemin orsakar, så att åtminstone något skulle vara sig likt och som det alltid har varit.

Evenemanget har funnits i över hundra år. Den första upplagan arrangerades år 1895 av Sir Henry Wood. Han har också varit dirigent, den person som leder orkestern, ett antal gånger. Mot slutet av konserten brukar man hänga en lagerkrans runt halsen på en staty av honom, som en hedersbetygelse för att visa sin uppskattning.

Nästa nummer kommer i september 2020 Hitta Snabla, facit: mellan sida 4 och 5, sida 10 nere i höger hörn, samt sida 14 uppe i vänster hörn.