Page 1

SMILE magazine

Du har

världens möjligheter

PEPP

&

SKRATT

e t s a d a l g h c ao

t s ä b t De

från först

a året

Med: Charlie Gustafsson, Sanne Aronsson, Anton Hörnfeldt & Gabriel Forss


Matilda babblar om...

Året som gått och tiden som ska spenderas

För lite mer än ett år sedan tog jag studenten, en alldeles underbar kilometer i timmen. dag som man innan längtat som en tok till trots att man alltid Under året har jag träffat och pratat med riktigt coola människor tänkt på hur jobbigt det kommer bli att lämna tryggheten som som inspirerar mig till mer än hundra procent. Det är sådana faktiskt finns i skolans år. Hur jag, du, ni och vi än känner så blir inslag som gjort att jag hittat tillbaka till vad jag lever för. Jag har studentåret alltid till en fest, alla känner en stor glädje till att sluta tröstat min sorg med meningen som skådespelaren Charlie Gus- fast på olika vis förstås. Anledningen till att fira för mig var att tafsson sade till mig förra sommaren under vår intervju: jag nu var klar med alla måsten och nu ”Vet man inte hur sorg känns, hur ska man då kunde välja att satsa ”all in” på det jag ”Mitt leende visar hur mycket jag kunna veta vad glädje är?” verkligen ville ha i livet. Vad jag valde är väl tur att vi lär oss hur vi ska hanteälskar det jag gör, jag önskar mig Det var att plugga vidare direkt och fortsätta ra olika situationer som kan uppstå i livet. med mitt projektarbete SMILE magazi- inget annat liv än det jag har Fortsätter jag såhär kan jag ibland slås av ne. Men om man känner mig så vet man idag...” tanken att jag kommer sluta som Einstein att detta inte skulle vara nog. Sedan stumed tanke på hur mycket kunskaper jag dentdagen har det hänt en hel del, både kan få av en människa jag intervjuar. i mig och med denna glädjens tidning. Man skulle kunna säga att För bara någon månad sedan åkte jag upp till Stockholm för en det har gått lite upp och ner. Ibland har nedgångarna berott på intervju med killen som ni kan beskåda på omslaget av denna för många tidning. Han heter Douglas Goderik och förtjänar platsen på skoluppgifframsidan just av den enkla anledningen att spred solsken med sitt ter, felpriobreda leende på den helt galet regniga dagen som vi hade bestämt riteringar i träff på. Det var ett sådant väder som man vet att bara vi i Sverige schemat eller kan ha. Det kunde vara soligt i tio minuter för att sedan bli ostabilitet i världens hagelskur. Men som vi också brukar säga: ”Det finns inget mina tankar dåligt väder, bara dåliga kläder”. om livet. I det ordspråket går det alltid att finna någon slags tröst till varför Men när det dåligt väder också är bra. När jag kan glädjas åt något så litet är gått uppåt det förståligt att människan är en osannolik stor inspirationskälhar det gjort la för mig. För att ta Douglas som exempel: Douglas blev mitt det med solsken för sitt brinnande engagemang för det som är hans dröm. bravur. Trots Han har foten inne i modellbranschen och jobbar sig uppåt med att det var musikproducerandet samtidigt som han har en plan B som han jobbigt, var också satsar på att bli bättre i. det nog ett Människor är fantastiska varelser och jag skulle vilja belysa dem sådant år alla här i SMILE. En dag kanske den viljan är sann och det är som krävdes förmodligen den glöden som kommer få mig att göra det. För jag för att jag kan klara av allt jag vill. Under året har jag fått chansen att testa skulle kunna på några andra valbara vägar för min framtid (vilket också kan ha förstå det varit en bidragande anledning till min noja under året) men nu fina i livet. känner jag mig mer än redo att presentera vad som är och komTrots att man mer att bli mitt huvudfokus framöver. Här och nu: vill, kan det ”Välkomna till det gladaste av SMILES första år och var beredd inte alltid gå på mer, beredd på att SMILE är här och så även jag. Jag tror aldrig rakt uppåt att jag varit mer pepp på vad som ligger framför mina fötter, nu ska och i 110 SMILE magazine ta Sverige med en glädjestorm!”

Matilda Aldsjö

Det här får mig att le:

1.Resor

2. Spontant med vänner


SMILES månad Månadens fråga:

Vem är tjejen bakom SMILE magazine? Matilda Aldsjö

”20-årig mediatokig tjej som älskar livet på scen och resande fot. Pluggar MKV på Högskolan i Jönköping, kommer från Winnerbäckstaden på slätten, peppratar gärna i radio och sprider glädje överallt och till alla.”

@matildaaldsjo Mejl: matilda@smile-magazine.se Twitter:

Månadens tweets: @fokuserad: Smile Consulting Group kliver på sommarlov! (PING @TheSmileMagazin) @justinbieber: All love. Stay smiling.” @beacausey: ”Sätter mig med jobb för @TheSmileMagazin såhär mitt på söndagen, o jag älskar det! Krönika klar!”

3. London

Månadens facebooknotis:

Vi nådde

339

gillningar

4. Allsång


Anton och ”det stora äpplet” Från en liten stad uppe i norr med skog, grusvägar, norrsken och surströmming till den raka motsatsen med skyskrapor, neonskyltar, McDonalds och Frihetsgudinnan. Att omslutas av myggor har bytts ut mot att andas avgaser och de gula taxibilarna syns till varje dag. Det är där Anton är. Det är där han pluggar mode men redan har sitt egna märke på g.

Trots en tidsskillnad på sex timmar och ett stort hav emellan stoppade det inte mig. Inget kunde hindra mig från att ringa det samtalet till landet i väst där Anton Hörnfeldt befann sig och i skrivande stund också befinner sig. Det är faktiskt där han lever ut sina färgstarka dagar. Klockan hade precis slagit 16.00 i det nordiska, mainstreamiga, avlånga, lagom-landet när jag slog första signalen till Anton där hans klocka precis slagit 10.00. Han hade precis tagit de första stegen i lägenheten som bara ligger runt hörnet till Times Square i staden som man komiskt nog säger aldrig sover. När jag hade börjat fundera på vad jag ska äta till kvällsmat och när sista bussen gick hem var Anton precis i starten och skulle precis kliva ut och möta söndagens timmar. - Haha, jag har precis lämnat av min kompis från Sverige som är här på besök och nu ska jag sätta mig ner och skriva på min bok, sista utkastet ska skickas snart, utbrister han exalterat samtidigt som stegen från klackskorna och ljudet från Times Squares gator blir till ljuva ljudvågor i mina öron. Anton är en riktig modekille som kan det han bär på sin kropp. Jag kunde bland annat av denna anledning inte motstå att få en pratstund med kreativa 21-åriga norrlandskillen som lever och utvecklar modedrömmen i förmodligen allas drömstad – New York City. När internetconnectionen väl fungerade under vår bokade timme tillsammans på söndagseftermiddagen fick jag reda på hans väg till drömmarnas stad och vad som har varit och framför allt är hans motivation till att han lyckas behålla den han är i en omtumlande värld. Antons resa har inte varit den lättaste men i dag gör han det där som han för fem år sedan bara såg som en omöjlig dröm. Trots fula ord och extremt psykiskt illabehandling av så kallade skolkamrater lyckades han finna kämpaglöden. I dagens läge gör han lite allt möjligt men han gör det han vill. I dag är Anton inte bara modedesigner utan också föreläsare, skribent och till hösten också författare. Under andra året i gymnasiet tog han

en kurs i ”kreativt skrivande” och hans första text fångade hans lärare, Annelie, så mycket att hon bad honom, under kursens gång, förverkliga och göra något med den texten. Det resulterade till hans första bok. ”Smalast när hen dör vinner” är i dag namnet och den handlar om honom och hans år med mobbningen och ätstörningarna. Anton tampades med ord som ”fan vad äcklig du är” på grund av hans sexuella läggning, vilket ledde till både bulimi och sedan anorexi. - Jag har aldrig sett sexualitet som en legitim anledning till att trycka ned någon och därför kände jag att jag behövde förklara vardagshatet på något sätt. Därför projicerade jag det på min kropp och flydde in i helvetet. De lyckades alltså att trycka ned mig, även om de inte skulle lyckas med det idag. En läggning är inte ett tillräckligt bevis för att kunna kalla någon äcklig, bara för att jag gillar killar ska ingen kunna trycka ner mig, det är den jag, berättar Anton med styrka och passion. Faktum är att boken har länge varit klar, redan när andra året på gymnasiet var slut hade Anton slutfört och skrivit klart alla kapitel men av flera anledningar ville han inte publicera den då. Dels för att han var precis på g att bli frisk från ätstörningarna och för att han ville ha mer perspektiv på det hela. Men nu är det dags, nu är förlaget hittat, sista utkastet skickat och publicering bokad.

En stad med miljoner olika inspirationer

Anton bor i New York sedan första februari 2012. Här finns det många olika kulturer och alla människor är olika. Här uppfattas att vara annorlunda på ett helt annorlunda sätt än i Sverige och det är inspiration. Alla klär sig olika och alla har sin egen stil, där bryr man sig inte på samma sätt om någon sticker ut för det är bara coolt. Där är verkligen ingen den andra lik och så tycker han att det ska vara. Där är människan och dennes dröm i fokus. Att just han hamnade där är för att han pluggar mode på City University of New York. Förutom den möjligheten är han

också designer till sin första kläd- och smyckeskollektion som liksom hans självbiografi kommer släppas till hösten. - I New York är många här för att de vill lyckas med något och det är i sig en stor motivation för mig, för när någon lyckas med något ser man det inte som något negativt, man inspireras snarare och blir glad för dennes skull och ser chansen att man själv också kan lyckas då, här kämpar alla för sin dröm och man glädjs med varandra, berättar han. Uppmärksamheten till hans talang i mode har stegrat successivt. När Anton tog klivet in på gymnasiet och började på hantverksprogrammet med inriktning modedesign i Örnsköldsvik förklarade hans lärare i fackritning efter några månader att han måste anställa någon som skissar åt honom i framtiden, för det hon såg fungerade inte med den talang han annars hade i modeskapande. Efter den kommentaren valde Anton att välja bort teckningslektionerna och fokusera på annat. Men i och med hans start på City University of New York fick han ta modet till sig och lida igenom fyra timmars pass varje tisdag. - Jag grät mig till sömns varje natt efter dem lektionerna, men sen av någon anledning lyckades jag gå ut med högsta betyg i klassen, säger Anton med en väldigt lättad ton och skrattar lätt. Vill man så kan man, allt handlar i början om att våga. Det Anton menar är att allting alltid börjar med att man måste bestämma sig för att man ska våga och ta en chans. Det är vad som styrt honom åt rätt håll och än i dag får honom att satsa. - Det är trots allt omöjligt att komma in på en modeskola i både Sverige och USA om man inte kan rita, det är ett av de större kriterierna, så jag var mer eller mindre tvungen att lära mig det, betonar han charmigt och fnittrar till.

Viljan, drömmen och längtan

Succén fortsätter och Anton öser på med sin fascinerande berättelse över Skype. Ibland är det inspelning av musikvideos och ibland releasefester med up coming-artister som ploppar upp i mitt öra under samtalet. Men mest handlar det om mode


och mitt i allt nämner Anton att hans egna saker. Han menar klart och tydligt på att kärriär. Hans egendesignade klänningar smyckeskollektion United släpps inom en där han väljer att lägga fokus, så visar sig har synts på amerikanska artister och han snar framtid, för att sedan tala om att han också världen för honom. Istället för att har designat kostymer till dansare i Sverige. till hösten börjar på Fashion Institute of vara arg på killen som skrek på dig kan du Dessutom har han själv modellerat framför Technology. Där har bland annat celebrite- välja att tänka på damen som uppmuntrakameran. ter som Calvin Klein studerat. Marginalen de och tog sig över gatan bara för att säga Under det familjära samtalets gång blir det på att komma in där brukar jämföras med vilken fantastisk aura du utstrålar. Vilket bara tydligare och tydligare att kvinnan att den är liten som en synål. Efter att faktiskt blir ett glatt avbrott i intervjun när som gick fram till Anton på gatan hade Anton berättat att han ska börja där till det helt plötsligt händer Anton och hans rätt om hur fantastisk hans utstrålning är. hösten börjar jag tro att gränsen för posisvar på mina frågor övergår från svenska Det hördes till och med över ett hackigt tiva chockar under ett samtal har uppnått till engelska. Skypesamtal. Han sprider någon alldeles sin maxpunkt. - Jag tror på karma, det man ger får särskild inspiration, som om någon kastar Hur hela storyn om hans liv i USA tog man förr eller senare tillbaka, kanske inte osynligt glitter på vardagen. Det enda som start började egentligen också av en ren av samma person men förr eller senare så, förklarade hur många mil som är mellan slump, startskottet var en skoluppgift. säger han inspirerande och ljudet av folk oss var kvalitén på internettäckningen. I gymnasiet fick Anton och hans Annars var allt näst intill perfekt och designklass uppgiften att göra en min enda vilja i dag är att jag en dag rapport om ett modeföretag. Det När jag och min kompis Tindra klev av bär hans stilfulla kollektion och en var då han kom i kontakt med Lotta annan dag få möta hans energi och planet sa hon ”Jag har aldrig sett dig starka vilja in real life. Stenson, en svensk modedesigner som driver modeföretaget ”Lotta NYC så harmonisk”. Jag var på resande fot För det Anton utstrålade i telefon Designs Inc” och är dotter till ägaren ger mig bara känslan av att jag vill men jag hade kommit hem...” av ”Katja of Sweden”. Anton tyckte ha mer och mer. Precis det som han hennes väg var fascinerade och ville själv kände när han efter första besöha reda mer på hur det låg till och tog ket i New York var tvungen att sätta kontakt med henne. Den rapporten sig på flygplanet hem till Örnsköldsledde till praktik och hans första möte med som pratar och bilar som tutar på gatan vik igen. Anton är som New York själv – Los Angeles och New York. gör att jag nästan ser de blinkande neonostoppbar, färgglad och som ingen annan. - När jag och min kompis Tindra klev skyltarna framför mig. - Inget lär mig så mycket som en resa av planet sa hon ”Jag har aldrig sett dig så Trots att Antons ungdom var jobbig har och det var där jag fann vem jag var. När harmonisk”. Jag var på resande fot men jag det också gett honom något bra. Han har jag hade som minst att stå på hittade jag hade kommit hem. När det var dags för lärt sig och hittat vänner som är de sanna mitt hem, avslutar Anton Hörnfeldt med att åka grät jag flygresans alla åtta timmar och dem som står upp för honom. När erfarenhet och siktet inställt på drömmen och någonstans där hade jag bestämt mig intervjun hålls befinner sig faktiskt hans och med viljan att ta alla möjligheter som för att jag skulle tillbaka, berättar han med kära vän Josefin i New York. Hon har bekommer till hans handflata. njutning på rösten. tytt mycket för Anton. Det var till exempel Redan där var siktet inställt på att han hon som fick honom att våga satsa på eget skulle tillbaka. företag efter studenten. Anton har inte bara saker på g, han har Att hitta rätt fokus Text: Matilda Aldsjö Något som varit en av de viktigaste sakerna som det är lätt att förstå också redan hunnit med ett flertal saker i sin tidiga Foto: ahornfeldt.com i Antons liv är att kunna fokusera på rätt


SNART ÄR DET DAGS. Det känns i luften, att jag åker snart. Efter flera år av längtan, drömmande och evigt knatande dessa gångna skolår så åker jag faktiskt snart. För ungefär en månad sedan tog jag studenten och slutade därmed den trettonårsperiod av skolår som jag befunnit mig i. Vissa år lättare än andra, vissa svårare. Plötsligt är det sommar igen och nu är allt annorlunda. Visserligen ska jag fortsätta att studera dans på en folkhögskola redan i höst, men nu är jag desto mer fri att göra vad helst jag önskar här i livet. Jag vill bara börja om och starta ett nytt kapitel i mitt liv och älskar därmed faktumet att jag flyttar till Göteborgstrakten i augusti, som jag längtar! Visst saknar jag min ES-klass och studenten var verkligen en fantastisk dag jag bara vill göra om, men jag känner inte längre en längtan tillbaka. Nu känner jag istället en stor tacksamhet över att ha fått uppleva tre viktiga och fantastiska år i mitt liv. Det var en tid som nu har nått sitt slut och det är inte läge att drömma sig tillbaka längre. Det är härligt att kunna känna så, att det är dags. Jag bär så mycket inom mig som jag vill kunna bygga vidare på någon annanstans; jag är redo att ta mitt dansande till en högre nivå, bli mer självständig och ha större frihet i att välja hur jag ska göra i vissa sammanhang. Nog trodde jag ibland aldrig att denna tid i livet skulle komma, när jag var sådär 14, 15 år och det kändes som en evighet till vuxenlivet men nu står jag plötsligt här. Sommaren sveper förbi än en gång och drar med sig en nypa nostalgi. Jag minns somrarna som bestod av sommarlovsmorgon på tv, bad varannan dag och utflykter med familjen. Istället består de dagarna nu för mig av jobb, praktiska hemmasysslor och små

träffar med vännerna. Det har blivit mer annorlunda med åren som kommit, men jag ser på det med ett öppet sinne. Det här är livet, vi förändras. Vi måste kunna förändras och inte bara stå på samma ställe hela livet. Om vi gör det går vi under tillslut, eftersom vi kan vara säkra på att livet är föränderligt. Så den här sommaren är sannerligen annorlunda eftersom det är min sista på hemmaplan ett år framöver. Jag ska passa på att njuta av den, vilket jag redan gör, och omfamna allt det det vackra som gjort mig till den jag är. Vara med familj och vänner. Jobba. Resa lite. Ta sommarens första dopp. Äta färsk frukt och diverse goda maträtter, ja jag ska passa på att bara uppleva och behålla dessa minnen i ett litet speciellt rum i hjärtat åren framöver, redo att plocka fram dessa minnen närhelst jag vill komma ihåg dem och kanske minnas just den här sommardagen. För det känns faktiskt i luften. Jag åker snart.

Det här är livet, vi förändras.”

Beatrice Causey


Tips

Solskens 1. 2.

Ett chokladägg gör faktiskt vem som helst gladare, dela med vännen!

Vänner finns för mycket: skratta, diskutera och bara babbla!

3.

Ät det du är sugen på & njut av härligheternas smaker!

Typiskt peppigt ”Alla har potentialen att lyckas det gäller bara att ta vara på den.”


Gabriel,

kyrkan, homosexualiteten och musiken


Författare, körledare, kristen, artist, föreläsare, gay, sångare och givetvis mitt upp i allt stohej är han också människa. En människa precis som oss andra med krav, viljor, drömmar och livspusslande. Av en ren slump blev hans bok fylld och han stod där med en slutsats. Det är här är den han är och så ska det levas. I hela Gabriels liv har det alltid, omedvetet och var inte Gabriel emot, han har alltid stormtrivits där medvetet, handlat om honom och de tre G:na. Gab- uppe. Nästan direkt kände han på sig som mindre riel, Gud och Gay. Först handlade det om att förstå att detta med sång och musik var den sysselsättning hur och sedan hitta sättet där alla tre går ihop. Det han skulle satsa på. som slutligen förde allt samman var en bok. SjälvbiUnder sina verksamma år som artist har han hunnit ografin vid namn ”Äntligen” fick punkt A och punkt med att stå på en massa olika scener, mindre såsom B att föras samman. Bokens titel kom av att Gabriel större, och framför en hel drös olika typer av lyckades hitta lösningen på att både vara homosexumänniskor. Det som i början av hans karriär var en ell och troende kristen. När en god vän till honom, skräckblandad förtjusning med inslag av panik och som själv är författare, ringde upp honom och sa rädsla har i dag blivit till en ren fröjd och underbara ”Gabriel, mitt förlag vill publicera en bok skriven av känslor, bara fyllt av glatt adrenalin och spralliga dig” hade körledaren och artisten Gabriel Forss från endorfiner. Katrineholm inte alls mycket att säga till om. Utan - Den mest speciella entré jag gjort på scen var i att han själv visste det skulle bitarna äntligen falla på Dalhalla, som är en magisk plats att få uppträda på plats tack vare denna spontana chans. med sjön och kalkbrottet, jag kom in på en båt med När jag började skriva boken skrev jag den för alla ljus omkring mig men blev också blötare än vad vi andra, för alla andra människor som är i samma tänkt oss, haha, men det var spektakulärt, berättar situation som jag också varit i, för dem människorna Gabriel och blickar tillbaka. som sitter ute i Sverige och mår dåligt men sen när På sommaren trivs Gabriel som allra bäst. Han jag kommit en bit in i skrivandet märkte jag att hur påstår sig vara en väderberoende typ som trivs värt även detta var för min egen process och mig, absolut allra bäst när han får kombinera sommar det blev en winmed sitt arbete. win situation skulle På sommaren man kunna säga, leder han ofta berättar Gabriel Jag stöter hela tiden på människor och varje allsång och njuter charmigt. av stillheten och person bär på något nytt som ofta leder till att vågornas kluckande Ett möte med en människa är mot stranden vid jag hittar något nytt i mig själv...” något som Gabriel skärgården. Den värdesätter högt. perfekta sommarAtt lyssna till en dagen skulle därför annan människa innehålla det. På är lärdomar för honom och en möjlighet att kunna dagen föredrar Gabriel häng i skärgården och på utveckla sig själv. Vilket han också betonar är något kvällen samtidigt som solen går ner bakom husen han tror man gör hela livet. och trädtopparna vill han gärna ta i och sjunga glada - Jag stöter ju hela tiden på människor och varje trudelutter med en publik. person bär på något nytt som ofta leder till att jag Något annat som får honom att vara stolt och allra hittar något nytt i mig själv, berättar han klokt. mest le är hans egna kör i Stockholm. Att se dem ha Möten med människor gör honom till en positivare lyckats framföra den där låten som för några månaoch gladare människa, det ger honom inspiration der sedan var en omöjlighet är en speciell pusselbit i och bekräftelse att vara sig själv. Man skulle kunna hans glädje. säga att människor är hans motivation. Det är just Livet Gabriel lever är en guldklimp i sig, han menar människor som hjälpt honom att bli den han är att om han mot förmodan inte skulle valt denna väg och som lett till att han vågade komma ut. Innan skulle han missat och inte fått vara med om alls så Gabriel skrev boken gick han under en lång tid i mycket som han i dag fått. Det finns många platser terapi för sin panikångest, på grund av höga krav på som Gabriel inte skulle fått se om det inte vore för sig själv. Det var hos terapeuten som han efter en tid hans jobb. Det finns många saker som han skulle tog till sig att han duger som han är och att allt inte gått miste om han valt en annan räls. är på liv och död. - Och när jag nämner alla resor jag får göra förstår - Jorden snurrar i vilket fall som helst och varje jag att min dröm som liten om att bli hotellprovare människa finns för att vara den man är, säger han och åka runt i världen och få bo på hotell ingår i det finurligt och ett leende kan anas i andra sidan luren. yrket jag har i dag och på sådant vis har också det gått i uppfyllelse, utbrister Gabriel Forss och hans Religionen är vägvisaren varma skratt sätter sig på hjärtat. Det här med musik har sedan hur länge som helst varit det Gabriel placerat högst upp på prioritetslisText: Matilda Aldsjö tan. I och med hans uppväxt i Pingstkyrkan ”tvingFoto: Privat ades” han tidigt upp på scen framför folk, men det


Livet ger henne Som vilken människa som helst går även Sannes dagar upp och ner men hon vet hur hon ska hantera berg- och dalbanan och få ut det bästa möjliga efter precis hur hon känner. Trots uppoch nedgångar ler hon stort åt livet i dag och hjälper dig att älska den du är.

Sanne Aronsson är tjejen från Göteborg som alltid haft en stark känsla till att göra något stort. Som liten ville hon allra helst bli en blandning mellan skådespelerska och diplomat. Detta ville hon blanda med sin stora fascination för att resa. Tro det eller ej men som hon känner nu är det som hon fått allt det på en och samma gång. Sanne är en livsnjutare men så också en jobbfantast. Grejen med henne är att hon anpassar dagen efter känslan. Hon anpassar det som ska göras efter hur hon känner och skiljer inte på fritid och arbete. - Jag vill känna meningsfullhet i allt jag gör och jag gillar inte att dela upp och skilja på jobb och fritid, jag vill kunna älska allt jag sysslar med, uttrycker hon spralligt. Det gäller att tillåta sig själv att känna de känslor man har inom sig och inte kräva att man var dag måste leva upp till alla behov som finns. Vaknar Sanne exempelvis upp med mycket energi tänker hon ut ett sätt att göra dagens syssla på ett mer lekfullt sätt eller om hon så måste på ett mer lugnt vis. I 1,5 år har Sanne Aronsson levt på det här sättet. - Med mitt egna företag blir mitt drömliv verklighet, där får hon göra allt det hon

grymma vibrationer gillar allra bäst och planera upp tiden själv, säger hon och skrattar lyckligt. Att vara egen företagare är en frihet menar Sanne. Hon har testat på det mesta men efter vanliga jobb i Sverige, utbildning i USA och inspiration från livets charmiga liksom ocharmiga tillfällen vet Sanne att hon får ut mest av sin disciplin genom att driva igenom sina egna projekt helt själv via hennes alldeles egna firma. Inspirationen finner hon i precis allt, vi skulle kunna säga att hon hämtar peppen till jobben som företagare, föreläsare, coachare, skribent i hela livet. - Inspiration för mig kan lika gärna vara ett stilla yogapass lika väl som blöta partykvällar ute med vänner, hångel eller knäppa möten med människor. Sådana tillfällen när jag känner hur livet bara vibrerar inom mig, förklarar hon och hennes livspepp sprider sig genom telefonluren. Det hela började när hon spelade beachvolley på elitjuniornivå. Det var där hon fick kontakt med det hon i dag sysslar med 24 timmar om dygnet med. Där mötte hon en tränare som lärde henne och resterande laget mentalträning. Sanne fick inte nog utan tog sina väskor och for till USA för att bli privatutbildad i coachtekniken som kallas ”LifeSpider System”. Sedan den dagen lever hon sitt drömliv. Hon har chans att mixa och matcha sin vardag som hon känner för och bekräftelsen på att hon gör det hon älskar får hon via dem hon coachar. - Ett leende från alla kunder kan göra hela min dag och det underbaraste kan vara att se när ”ljuset” går upp och människan förstår vad den ska göra. Jag ger inga

konkreta tips till personen, utan jag vill att den ska hitta och ge råden till sig själv, jag följer egentligen bara med på resan och stöttar, förklarar hon harmoniskt. Det hon kort och gott försöker lära sina klienter är att våga älska sig själv. Det handlar om att kunna gilla och njuta av varje sekund som kommer till en. Att känna välbefinnande och kunna acceptera att man har en skitdag då livet bara vill att man gråter. För vet man inte hur sorg känns hur ska man då veta när man är glad? - Nu i efterhand har jag kommit på att alla uppfattas olika och att jag inte är dömd till att vara på ett sätt, en stämpel från tidigare kan inte hindra mig. Jag menar, jag är inte bara på ett enda sätt, poängterar hon med pondus och klokhet. Det handlar om att våga leva utan rädsla och hitta sin väg. Sanne berättar att hon har hittat sin väg genom livets alla olika skeenden. På somrarna i högstadiet var hon coolast i gänget men när skolstarten sedan kom igen var hon ”nobody”. - Jag har upplevt olika världar under den gångna tiden, jag har varit både poppis och mobbad, berättar hon. I telefon känns Sanne som en sådan tjej som har tusen idéer om framtiden, gör det hon vill och inte låter en mulen, huvudvärksdag förstöra och det är förvisso sant. Hon vill alltid utvecklas och det finaste som hänt menar hon var när hon föddes till denna planet och att hon fått chans att leva detta livet. Text: Matilda Aldsjö Foto: Privat


Konsten att se grönt när allt känns grått

Klockan är 06.15. *pip* Vare sig när på dygnet vi vaknar är uppstigningen från sängen inget någon av oss rekommenderar och vill uppleva. Men vi måste. Helt plötsligt börjar det hända saker, lamporna i köket lyser, ljud från toaletten hörs, dörrar smälls igen, människor kliver på bussen och allt går på rutin. Det finns ingen återvändo. Nu ska vi till vardagen. Nu ska vi till jobbet, en ny vecka har just börjat, en ny dag har just tagit vid. Hej vardagen! Att peppa sig själv är inte alltid en enkel syssla. Vissa dagar vill man bara ligga där i sängen, se på en sorglig kärleksfilm, gråta i mängder och äta ton av kladdkakor. Det är inte alltid lätt att leva och vem har sagt att det ska vara det? Varje dag är ett äventyr men ibland måste vi faktiskt unna oss att bara leva. Det handlar om att göra det man allra mest vill i den minuten eller i alla fall göra det bästa av situationen som kommer. Det är klart att du dag in och dag ut kan klaga på kaffet som smakar illa, skolmaten som suger och lärarna ger för många läxor. Men allt handlar bara om din inställning. Du har faktiskt chansen att förändra problemet, kaffet kan du köpa en annan sort av eller dricka te istället, alla skolor har ett elevråd som är öppet för alla och tar emot deras åsikter. Läxor har trots allt alltid funnits och där handlar det endast om att prioritera. Du kan göra inlämningsuppgiften i sista sekund eller direkt när du får den för att sedan ha tid med annat du hellre vill göra. Du bestämmer hur du lägger upp din dagar och hur du ser på dom. Det finns enormt många människor som kan hjälpa dig få ut det bästa och mesta. Du är aldrig ensam om något. Allas del i utvecklingen är lika viktig, var inte rädd för att låta just din röst höras. Jag är tjejen som ser det stora i det lilla, hon som vare sig hon sovit i åtta timmar eller tio minuter ger varje ny dag samma chans hur trött hon än är. Det är inställningen som gör det och skulle den en dag vara borta finns det väldigt många andra i hennes närhet som kan se till att hon hittar tillbaka till den. Den här tjejen eller varför inte killen kan lika gärna som det är jag vara du. I början av 2013 bestämde jag mig för att jag är redo att ta mig an det omöjliga. Jag började med en lista som jag utan tvekan ser fram emot att få pricka av. Det handlar om saker jag ska göra innan jag dör. Vissa saker ser helt ”out of control” ut för världen men de peppar mig att sträva mot det som just nu känns omöjligt. Det tog mig en vecka att skriva ner dessa 99 saker och nu har jag fler saker jag vill fylla på listan med. Helt plötsligt hade en idé utvecklats till flera, jag får aldrig nog, hela tiden blir jag bara mer peppad. Det är väl det som är meningen? Den listan är en sak som peppar mig till det maximala, jag har hittat mitt sätt att ta mig upp på morgonen. Med hjälp av en positiv inställning blir alla mina dagar minnesvärda på något vänster, kanske för att jag aldrig nöjer mig med en bra dag, jag ser hela tiden förbättringen. Utvecklingen är konstant. Trots det avskyr jag kursutvärderingar men det är inte för något annat än de störande frågorna. Även dom kan faktiskt bli bättre. Peppen på att jag, även du, kan förändra är hur stor som helst. Med lite vilja funkar allt och har vi bara lite flyt känns det ännu bättre. Matilda Aldsjö


En brinnande musiksjäl Hon må inte vara barnet längre men Lisa har fortfarande drömmarna och viljan kvar. Hon har fått göra mycket och drivs alltid av känslan att det ska kännas rätt. Därför har hon satsat allt hon bara kan på musikens väg och stått på scener där The Beatles framträtt. Just nu väntar bara mer av varan att få leverera från strålkastarljuset.

Lisa Ljungberg kanske förvisso är ett okänt namn för dig men blickar vi utanför Sveriges smala gränser sjunger ungefär tusen människor i kör med i hennes egenskrivna låtar hemma från vardagsrummet i Göteborg. En radiopratare introducerade en gång hennes musik med meningen ”Pop med mer än tre ackord” och det är just dem orden hon vill stå för. Helt ärligt kan hon inte bestämma sig för en sorts musikstil. Hon menar på att det går i vågor vilken gargong hon vill ha på sina låtar. När Lisa skriver och klinkar på pianot hemma i vardagsrummet kommer det som senare lyssnas på över hela jorden bara från hennes eget hjärta. - Det känns så otroligt att låtarna som jag skriver utifrån mig själv får så stor påverkan på andra människor och att folk kan låtarna utantill är en helt otrolig känsla som jag nog aldrig kommer förstå mig på, säger hon och andas njutfullt. Just de ljudvågorna som vi till slut kan höra på hennes plattor är olika från låt till låt och det är något hon står för. - I Sverige är vi verkligen för att placera in artister i olika fack men jag älskar blandningen och kan inte bara bestämma mig för att göra en sorts musik, jag gör min egna stil och sådant jag kan stå för, det är liksom jag, säger Lisa och skrattar lyckligt. Musik har alltid varit hennes grej. Som femåring debuterade hon på pianot och fastnade. Hon påstår själv att det kanske låter konstigt men musiken har alltid varit det hon fokuserat hundra procent på. Det har aldrig varit något annat och 2009 bestämde hon och hennes trolovade man att satsa på riktigt. Det var då dem styrde upp det egna musikbolaget och började med första albumet ”Pretty Good Life”. Musik har faktiskt lyckligt nog alltid varit det Lisa spenderat sin vardag med. När hon var 17 år fick hon chansen till skivkontrakt i Japan men valde trots allt gott som kanske skulle kommit med det att inte ta den. Något i henne sa att det i längden inte var värt att ta första bästa möjligheten. Lisa fortsatte istället med att bygga upp sin dröm från grunden. Första skivan gjordes helt och hållet utan någon annans hjälp, foton togs med hjälp av fotointresserade kompisar och produktionen stod helt och hållet hon och hennes man för. Pengar har aldrig varit en drivkraft för Lisa, det som spelat roll är känslan i det hela är människorna som gillar det hon gör och wow-känslan när resultatet av det hon lagt ner all tid i världen på helt plötsligt befinner sig framför ögonen. - Helt plötsligt började det som vi gjort att spelas på radio och folk kommenterade att de gillade det dem hörde och köpte skivan och där var det bestämt att vi skulle fortsätta göra detta och andra

skivan bli verklighet, denna gång med mer hjälp av andra, berättar Lisa med förväntansfull röst. Det som började vid pianot har sedan dess hängt med i livets vågor. En oväntad översköljning kom när hon fyllde 21 år då hon drabbades av den kroniska ledsjukdomen reumatism och i samma veva föddes hennes dotter Tilda. Det öppnade dock en ny väg för henne när hon inte längre kunde spela piano lika mycket som hon tidigare gjort. Tack vare det hittade hon sången och började satsa mer på bara det. I dag är dottern sjutton år och även hon insatt i musikbranschen och med på Lisas spelningar så mycket som det bara går. - Min man, jag och dottern gör detta tillsammans, jag skulle faktiskt inte kunna tänka mig att göra detta utan dem, säger hon stolt. Den enda egentliga nackdelen med att jobba så nära som Lisa gör med sin familj är att de nästan får tvinga varandra till att inte alltid bara prata musik och jobb. I deras sällskap är sannolikheten väldigt stor för att det blir väldigt mycket sådant prat i och med att de alla brinner för musik. Lisa har alltid gått sin egen väg och gjort musik på hennes eget sätt, något som både gett henne smeknamn som musiktönt och lett till att hon plötsligt en morgon blivit uppringd för en direktsänd liveintervju i radioshowen ”Good Morning New York” efter att hon gjort sin version på Black Sabbaths Air Dance. - Det var nog rätt oväntat att just jag skulle göra en cover på just den låten, det kanske inte är riktigt vad man förknippar mig med men anledningen till att jag tog steget och göra min version av Air Dance var för att jag alltid tyckt att den inte är helt klar, jag ville göra den fullständig, förklarar hon spralligt. Som det ser ut nu ångrar Lisa inget steg som hennes val har lett in henne på. Vare sig om det har varit jobbigt eller helt kalas har beslutet lett helt rätt. Trots att hon dissade kompisfesterna i tonåren för att sitta hemma i soffan och skriva musik ångrar hon inte att hon tog det beslutet. Eller som skivkontraktet i Japan, det går om man vill och här framöver väntar spelningar i Sverige, Tyskland, England och även det stora landet i väst. - Men allt är lite hemligt just nu, men en sak är säker, det är inte slut på mig än, säger Lisa och sprider solstrålar med rösten. Text: Matilda Aldsjö Foto: Press


Strong is the new skinny? I flera års tid har jag varit den där personen som var och varannan dag hängt på McDonalds och Burger King. Min personlighet har på något sätt präglats av min kärlek till skräpmat och sötsaker. Träning har jag inte haft en tanke på och tjejer som beställer en tanig liten sallad istället för en köttbit har jag aldrig förstått mig på. ”Det där blir du väl inte mätt på?” Har jag tänkt samtidigt som jag satt tänderna i min 200 grams hamburgare. För ett år sedan kom jag till någon sorts vändpunkt i mitt liv. Jag flyttade och bytte jobb. Min vardag innehöll bara arbete ibland kunde jag jobba åtta-nio dagar i rad. Detta triggade igång någonting i mig, jag fick en för mig att gå ut och springa, bara en liten bit sådär. Jag satte upp ett mål i huvudet och så sprang jag i solnedgången. Efter den dagen var jag fast. Jag sprang flera gånger i veckan och slutade upp med mina skräpmatsvanor. Jag blev en lyckligare människa som började uppskatta allt och alla i min närhet. Ja, detta var en fantastiskt vändpunkt för mig. Jag var inte längre den där tjejen som åt onyttigt och tyckte att träning var skit, jag förändrades, min attityd och mitt liv förändrades. I dag tränar jag fyra-fem gånger i veckan och inget annat får mig att må så bra. (Observera att detta är ord jag aldrig någonsin trodde jag skulle yttra). Jag lagar mat själv, hittar på nya recept som är både goda och nyttiga och jag känner mig som min egen superhjälte. Eftersom min vardag styrs så mycket av detta så älskar jag såklart att prata med andra om träning och mat. Jag har därmed

konstaterat att jag blivit en av dom där tjejerna som jag själv kunde störa mig på förut. Detta låter väl som en fantastisk solskenshistoria kan jag tänka mig. Att jag skapat förståelse för min raka motsats. Men det finns baksidor med att förändra sig. Bland annat har jag fått frågor från några vänner om jag kanske ”tränar lite väl mycket” eller att jag inte borde ”tänka så mycket på vad jag äter och bara leva livet”. Detta gör mig illa till mods. Till en början så vågade jag nästan inte prata om att jag varit på gymmet eller att jag ätit kalkonsallad till lunch. Jag var rädd, rädd för att folk skulle tro att jag hade en ätstörning. Jag inser att dessa kommentarer sades i välmening, att mina nära bara ville att jag ska må bra. Men varför måste man antas ha problem? Varför är världen så präglad av att man ska vara ”skinny”? Varför kan man inte träna för att må bra, bli lycklig och stark? Varför kan man inte få komplimanger för att man faktiskt förändrat sitt liv? Jag kom över en 17-årig tjejs blogg. Hon skrev till omvärlden om hur hon drack grönt te till frukost och åt mandlar till lunch och uppmanade sina läsare till att göra detsamma eftersom detta påstods öka förbränningen och ”alla vill väl vara skinny till beachen?;)” Jag fick ett utbrott när jag läste detta. Det är klart som fasen vi har ett utseendefixeringsproblem i samhället när människor som är offentliga uttrycker sig så här. Det är också glasklart att man inte alls kan träna för att må bra och bli stark, nej nej, man tränar ju för att bli ”skinny till beachen”. Det är precis därför alla som tränar 4-5 gånger i veckan anses ha en ät-

störning. Man kan ju liksom inte tycka att det det är roligt att träna, träna gör man för att bli skinny. Det finns ett uttryck som används nu. ”Strong is the new skinny”. Bra, var min första tanke, få ur det där ”skinny-tjafset” ur unga tjejers huvuden. Men vid vidare eftertanke så inser jag att detta uttryck är precis lika vidrigt som att tala om för någon att det är snyggare att vara smal än tjock. Det säger också att man inte kan vara någonting annat än smal eller stark. Du kan inte ha kurvor, du kan inte vara helt rak, du kan inte ha en J.Lo-rumpa, för du ska vara ”Strong eller skinny”. Jag förändrade mig själv. ”Jag heter Amanda och min hobby är att träna”. Det är ovant, läskigt och konstigt att säga det. Men det är sant. Jag vill inte vara skinny, jag vill inte vara strong. Jag vill vara lycklig, jag vill lägga upp bilder på mitt nya självsäkra jag i mina Nike-Air utan att folk tror att jag har en ätstörning. Men jag vill också unna äta en 200g hamburgare när jag känner för det. Jag vill bara vara jag, utan kommentarer, utan fördomar, bara jag. Det har tagit tid, men jag har börjat lära känna Amanda vars hobby är att träna, och jag älskar henne. Att förändra, utmana och leka med sitt liv är okej. Att göra det som man mår bra av är okej. Men mest okej är att känna sig själv, som man vill vara, som den man tycker om. Våga vara din egen superhjälte! Må bra och älska dig själv, utan fördomar och onödiga kommentarer. Du är fantastisk precis som du vill vara! Amanda Grahn


Som åttaåring var det glasblåsare som var hans plan B men nu vill vi hellre se honom på bioduken. Charlies kommande dagar lär spenderas med nöje för denna mirakelkille lär aldrig svika det han älskar att göra.

”Det här är min himmel!” Solen strålande fint på himlen, temperaturen i luften var hög, fåglarna kvittrade vackert, alla olika känslor spirade i omgivningen och sommaren visade sina bästa sidor. Ännu bättre blev det när Charlie Gustafsson stegade ut från Stockholms Centralstations snurrdörrar och log. Vi satte oss ner där solen sken som allra mest och påbörjade samtalet om allt det där som livet handlar om. Alla dem där frågorna fick ett svar, djupa såsom enkla och det gick inte att tvivla på att den här grabben har koll, så länge som han har varit med i matchen.

En tidig och oväntad start

Med endast 21 år på nacken har han hunnit med att ta ett stort steg in i filmbranschen. Han har med tiden gått igenom både kriser och skrattfyllda tillfällen. Hela hans framgångssaga började av en ren slump för 13 år sedan. - En dag springer jag runt och leker att jag är Findus och då ser Maggie Widstrand, en känd barnfilms-castare, mig och hon tog med mig in på en provfilmning, berättar Charlie leende mot mig och tar sig

en njutfull klunk av det nybryggda kaffet. Efter diverse provfilmningar, en för Tsatsiki, morsan och polisen faktiskt, och några reklamfilmer kom det riktiga genombrottet som 7-åring när SVT skulle ha en riktig superhjälte. Charlie blev ”Mirakelpojken” och hans Spidermanintresse och superhjältedrömmar blev sanna. - Då var det bara så himla kul, alla var så himla snälla, jag fick leka hela tiden, rädda människor, släcka bränder, ja alltså vara superhjälte. Vilken sjuåring drömmer liksom inte om det? Nu i efterhand ser jag det som att jag hade verkligen ”the time of my life”, skrattar han. Den där chansen Charlie som sexåring fick i lekplatsen har idag gett honom fantastiska saker. Inte bara det att han verkligen har hittat det han verkligen älskar att göra utan det har också gett honom hans bästa vänner. - Det är verkligen den största och kanske viktigaste målstolpen i mitt liv för sedan den livspunkten har allting annat kommit, berättar Charlie. Redan som tvååring kunde Charlies mam-

ma se influenser av vad hennes son skulle göra i framtiden. Hans favoritmusikal var då ”Kristina från Duvemåla” och där stod han framför TVn i bara blöja och sjöng tillsammans med Peter Jöback till ”Guldet blev till sand”. Med världens inlevelse och en liten trudelutt berättar Charlie detta och jag kan utan problem se det framför mig. Efter superhjälte-sagan och Livet enligt Rosa var det dags för honom att lämna barnfilmerna och bege sig in i tonårsfilmerna. Nu hade mycket förändrats, inte bara det att Charlie själv skulle välja till gymnasiet utan nu blev även skådespeleriet seriösare. Innan var mycket bara en lek och rollerna hade gjorts med mycket av hans egna personlighet.

Tveksamheter och en bred linje

När gymnasiet öppnade sina portar för 92an var det mycket som var oklart. Även fast människor i hans omgivning frågade honom om han inte skulle ta och söka en teaterlinje så blev svaret ”nja, jag tror inte det är min grej”. Det blev istället ett samhällsprogram.


- Jag visste inte hur man sökte sig till olika sidor och att om jag inte vet hur sorg ska jag göra för att få sommarprata utan saker via castingsidor, hade jag vetat att jag känns kommer jag aldrig veta hur riktig det är något jag vill och kommer chansen ville detta hade jag ändå inte vetat hur jag lycka känns, man får inte vara rädd för en dag till mig kommer jag ta den, säger skulle göra för att ta mig dit, säger han. att vara ledsen och må dåligt för det gör han bestämt och tokler. Det råder ingen tvivel om att Charlie haft ingenting, berättar han medvetet. Det finns ett videoklipp på Youtube, tur på den fronten. I starten av första ring I dagsläget finns det inget som kan stoppa Music and life, som fascinerat honom till fick han ett samtal från Maggie igen som Charlie från att göra det han älskar och max. Det handlar om att det är hela livet då höll på att casta en riktig storsatsning inget som kan hindra honom från att som gör en lycklig. Det är resan vi alla gör inom ungdomsfilm. Dem hade provfilmat drömma precis vad som helst. som är det betydelsefulla. Skaparen jämför 80 000 ungdomar för filmen och rollen - Jag är jättenaiv och det har jag alltid det med att det inte är slutet på låten som som Oskar tilldelades Charlie. Helt plötsvarit, men jag gillar att vara det, spontan, gör ”det” utan hela. Charlie menar på att ligt var han en viktig del av filmatiseringen lite blåögd, allt blir så mycket roligare då, mycket idag fokuseras på att nå ett visst av boken ”I taket lyser stjärnorna”. berättar han med ett lätt litet skratt. mål. Det är hela livet som är resan och det - Det var det som blev den spännande. Det handlar inte riktiga inkörsporten, efter det om att livet är sökandet efter visste jag vad jag skulle göra någon slags lycka, det är hela Livet är för kort för att spenderas med människor som vårt liv som gör betydelse. och vad jag älskade allra mest, man inte får ut något av, du ska umgås med människor - Livet är för kort för att förklarar han drömmande. Rollerna började trilla in och som gör dig glad och som fyller på ditt glas, människor spenderas med människor han träffade människor som som man inte får ut något av, som berikar ditt liv och som håller dig handen...” idag är hans bästa kompisar. du ska umgås med människor Med dem stora framgångarsom gör dig glad och som na i skådespeleriet har han fyller på ditt glas, människor fått uppleva mycket. Förra som berikar ditt liv och som sommaren spelade han in en film bland Det finns inget som Charlie inte vill göra. håller dig handen i svåra tider, säger han de toppiga bergen och gröna dalarna i Helst av allt vill han göra allt. Följer vi och menar det djupt. Schweiz. teaterns spår vill han regissera en egen När vårt kaffe nästan är slut finns det bara Även om Schweiz och filmproduktionen långfilm, göra musik, samla ihop hans en fråga kvar och den fick Charlie att där var en häftig och stor händelse är det kompisar och bilda en teatergrupp som fundera ordentligt. ändå inte den som är störst. Den produktillsammans sätter upp pjäser av olika - Jag vet inte om jag har hittat mig själv, tion som påverkat honom allra mest är slag. En dag vill han även använda sina när vet man att man gjort det? Det tycker kortfilmen ”Processen” som visats på bland musikaliska talanger i en musikal, något jag är den stora frågan. Jag känner mig annat filmfestivalen i Tromsö, Norge. Det som plötsligt visar sig vara en stor dröm trygg i mig själv och nyckeln till det var var just då som mottot ”man måste dö någ- för Charlie när vi sitter där på de soliga väl att jag fattade att jag både kunde vara ra gånger för att kunna leva” blev verklighet caféstolarna. trevlig och artig mot alla och samtidigt ha för Charlie. I samband med den filmen - Jag tror att det som skådis är bra att ha mina dagar. Det gäller att acceptera alla utvecklades han mest som skådis men även många olika kunskaper och erfarenheter sidor av sig själv… men för mig finns det som person. Hela processen med filmen som man sedan kan applicera på sin rollka- massor mer att upptäcka, menar Charlie började med ett mejl och idag är mejlets raktär, därför vill jag gärna testa på vanliga och blinkar med ena ögat. avsändare Vegard Charlies bästa kompis. nio till fem- jobb såsom på café, i butik Efter det lämnar vi caféet på Vasagatan Det kände han själv när filmen var klar då eller som personlig assistent, jag vill ha allt, och strosar iväg på Stockholms folkfyllda tårarna och frågorna på livet dök upp. förklarar han och ler lite charmigt. gator skrattandes mot Östermalmstorg där Flera timmar spenderades hos psykologen Killen som sitter framför mig drömmer vi tillslut skiljs åt och fortsätter på varsina och efter sökande i barndomen, prat om om mycket. Förutom att hans favoritlag i vägar som kan leda precis vart som helst. det jobbiga och många gråtstunder kunde fotboll ska vinna deras serie vill han allra För Charlie är varenda sekund det fina och Charlie ta sig tillbaka och vara tusen gång- helst en dag ge oss svenskar örongodis i platsen där han befinner sig hans paradis. er starkare än förut. Det var då han förstod radioprogrammet Sommar i P1. att sorgen är en del av lyckan. - Jag vill verkligen sommarprata, det är Text och foto: Matilda Aldsjö - Jag har lärt mig att acceptera alla mina min dröm, inte så att jag tänker på såhär

Snabba Charlie-fakta:

Yrke: Skådespelare Ålder: 21 Bor: Stockholm Hänger på väggen: Håkan Hellström Drömmotskådespelarska: Rachel Bilson


Ung och

världens möjligheter För att få en chefsposition är det lätt att tro att det krävs toppbetyg och tio års erfarenhet... Men nej, det är inte riktigt sant, klart att det krävs kunskap men ännu viktigare är faktiskt att du har viljan med dig. Det vet Emil.

Emil Brorson är en 21-årig kille från Borås som sedan ett år till- Jag tycker det är viktigt att som ung att ta chanser och få baka bor och jobbar utomlands i Estland. Han är den där typiska möjlighet att testa på olika saker, man får se till att skapa sig sin killen som föredrar sport, framför allt IFK Elfsborg, och som läste dröm, jag söker verkligen inte människor som klagar eller inte ens Idrott och Hälsa på gymnasiet. försöker, okreativitet är inget för mig, menar han och smilar. - Just nu blir det nog desto mer beskådande av sport än vad som Trots att Emils gymnasietid inte gav det bästa av betyg har han i utövas själv, berättar Emil och skrattar charmigt. dag med hjälp av vilja mod lyckats föra sig framåt ändå. Som han Men det var då det. Nu finns det andra prioriteringar som är delevde då var det han ville just då och det tror Emil är viktigt att sto viktigare, ungefär två år efter hans eget känna. Man behöver inte ha någon press, det studentfirande är det nu fokus på kundlöser sig och han menar att man helt enkelt bemötande och försäljning. Emil är som får passa på när man har chansen. sagt tidigare numera bosatt i den baltiska ...det handlar nästan mer om det -I dag skulle jag aldrig ge mig iväg på huvudstaden Tallinn där han jobbar med sociala och vad man själv har för en kryssning bara för att festa till exempel, företaget Bigbank mot framför allt svenska mål och ambitioner, motivation går utbrister han i samtalet. bankkunder. Nästan exakt 365 dagar bakåt helt klart före klass...” Givetvis är arbetslivet inte alltid en dans på i tiden gjorde Arbetsförmedlingen sitt rosor för vissa dagar kan det, rent utsagt, för Emil och kom med detta jobbförslag. kännas som om han aldrig vill gå tillbaka till Emil hade knappt några problem med att jobbet. Men han gör det ändå för han vet hur överlägga huruvida han skulle söka jobbet nöjd och bra han känner när han lyckas klara eller ej. Han kände för att kasta sig ut och av problem och ett fullspäckat schema. Han ta chansen. kanske inte visste det för två år sedan men i - I och med att jag var rätt trött på Sverige och ville iväg såg jag dag förstår han hur mycket man kan vinna på att bara kasta sig ut chansen att få komma iväg och se något nytt, förklarar han med och ta en chans som kommer till en. Det handlar om att försöka erfarenhet om att våga hoppa på ett tåg som man inte riktigt vet med den kunskapen man har och på vägen lära sig ännu mer. var det leder. -Vill man klara av det gör man oftast allt för att försöka lära Emil begav sig iväg med tanken att stanna i Tallinn ett halvår, just sig det som krävs inför jobbet. Det handlar knappast om att gå för att kunna checka av läget, bilda sig en uppfattning och få pröut med toppbetyg bara för att få det där drömjobbet, det handva på något nytt. Men det blev mer än så för väl när den där tiden lar nästan mer om det sociala och vad man själv har för mål och hade gått slog det honom att han trivdes i staden och med jobbet ambitioner, motivation går helt klart före klass, avslutar Emil han tilldelats. Att få chans att arbeta utomlands är en erfarenhet klatchigt och charmar snäppet ännu mer. som för Emil är värt extremt mycket. Både språkmässigt och av Text: Matilda Aldsjö personliga utvecklingsskäl. Foto: Privat


Tillsammans bildar vi världen Ett ord kan göra mycket. Ett litet ord kan göra en människa glad lika mycket som det kan göra en person ledsen. Du vet om det va? Har ni någon gång tänkt på att ord kan såra mer än vad vi tror? Att ett ynka ord som egentligen är på skämt kan få en person att må riktigt dåligt. Har ni inte tänkt på det så är det dags att börja tänka på det. Jag kan erkänna att jag har blivit sårad många gånger av ord folk har sagt, som egentligen bara är på skoj. För jag tror att ”bakom varje skämt ligger en sanning” och det skrämmer mig lite. Jag ska inte säga att jag är bättre själv, jag har säkert också sagt något som sårat någon, men en sak vet jag. Jag har aldrig sagt något elakt med flit, aldrig försökt såra någon eller försökt göra någon ledsen. Det är enligt mig det värsta man någonsin kan göra. Som tidigare Friendsmedlem i grundskolan har jag tagit ett stort ansvar. Ett ansvar att försvara människor, stötta människor och öka tryggheten på skolan. En plats där alla ska trivas är i skolan, det ska vara en plats där man känner sig trygg, där man kan vara sig själv. Då är det otroligt viktigt att dels Friends finns och att ALLA som går på skolan är snälla och stöttar varandra. Inte trycker ner och sårar varandra. För det kan såra mer än vad man tror.

Vi människor har ett ansvar och det är att ta hand om varandra. Vi får ALDRIG glömma att vi alla är lika mycket värda oavsett kön, ålder och läggning. Ordval kan ibland bli så fel, så jag vill att ni alla gör mig en tjänst. Tänk innan ni pratar, det kan ibland vara så mycket bättre och jag lovar att det lönar sig. Att ta hand om varandra kan egentligen menas med att bara fråga om allt är bra, det kan få en person på så mycket bättre humör. Vad händer egentligen om man frågar sådant? Vad jag vet är ingenting negativt, du visar bara omtanke. Vilket är otroligt viktigt att göra. Om man till exempel är ett gäng på fem personer och ser en ensam person sitta i ett hörn, får man verkligen inte bara strunta i det. Tänk er in i situationen istället och försök förstå hur den personen har det. Gå fram och hälsa, för vad kan hända? Ingenting mer än att du kan få personen att le och jag tycker i alla fall att det är otroligt roligt att göra en person glad. Vi måste ta hand om varandra, vi lever trots allt i en och samma värld. Vi måste ta hand om varandra, för tillsammans bildar vi världen. Mimmi Holmner

Såklartatt du ska synas här. ,

Hör av dig till hej@smile-magazine.se

Det löser sig,

alltid.


Douglas

har m책nga bollar i luften


Han är lång, han är muskulös, han är fotogenisk, han är fotbollsspelare och han kan spela gitarr. Det är inte David Beckham jag pratar om, det är någon helt annan. Någon som aldrig kommer ge upp viljan att uppfylla alla sina drömmar. Han slutade precis gymnasiet och han tar alla chanser han vill. Regnet öste ner, tunnelbanan var fullsmockad, bilköerna var inte att tala om och stora Stockholm var, utan att ljuga, smockat med människor åt vilket håll man än vinklade huvudet åt. Maj månad hade precis blivit till juni och Stockholm Marathon år 2013 hade fått sin startsignal. Samma eftermiddag som vinnaren av det milslånga loppet sprungit i mål mötte jag upp det som kom att bli mitt solsken en typisk svensk sommardag. En dag när åskan hänger i luften, myggorna är påflugna och man inte vet vad man ska ha på sig. Men med ett litet paraply trotsade vi tillsammans huvudstadens plötsliga skyfall till ett gemytligt café där Douglas Goderik berättade sin story. Han har precis tagit studenten och förklarade att det är nu som allting börjar. I alla fall för honom själv och där finns det mycket han vill. Det är nu hans äventyr börjar på riktigt. - Ingenting är omöjligt, har man en dröm tycker jag att man ska leva och sträva efter att nå den drömmen, det finns verkligen inga hinder eller begränsningar, jag tycker att man ska köra stenhårt på det man gillar och brinner för. Ta det så långt det bara går liksom, förklarar han med en brinnande kämpaglöd. Anledningen till att han nämner just det är för att det är som ytterligare en dörr har öppnats i hans liv sedan utspringet från gymnasieskolans portar. För nästan exakt en vecka sedan lämnade han Matte C, redovisningar, skolbänken och betygsprat bakom sig för alltid. - Tanken på att man aldrig mer kommer komma tillbaka till en skolsal och lektioner är bara skön och det känns inte mer än rätt, det känns som livet börjar nu. Det är lite fifty/fifty över det hela, det är många klasskompisar som man kanske aldrig kommer träffa igen, det är det tråkiga, menar Douglas och harklar sig med den hesa studentrösten som alltid sitter kvar några dagar efter den efterlängtade festen. Den 30 maj smällde det och han fick springa ut. Faktum är att det var han och hans klass först med att göra i hela Sverige. Som många andra förstår man utan svårighet att just den dagen är något han längtat efter. Efter tre år är han en nybakad student från ekonomiprogrammet på Tibble Fria Gymnasium och utan att han hade tanke på det kommer han spendera några dagar av sommaren på hans mammas egna företag och hjälpa henne i jobbet som redovisningskonsult. - Det blir en chans för mig att utveckla mig och lära mig mer inom ekonomi

som jag har pluggat, fast nu blir det på riktigt och med verkliga fall att lösa. Det är ett bra stadium att börja på, nu kan jag testa mina kunskaper och få hjälp av min mamma, det kanske är att glida in på en räkmacka, men det ger mig något värdefullt, haha, poängterar han med skratt. När Douglas beskriver sig själv är det bara glädjefyllda ord som slinker ur hans mun och det går inte att undgå hans breda leende. Han beskrivning som glädjespridare behövdes inte ens bekräftas mer än så. Douglas vill mycket och det råder det ingen tvivel om. När gymnasievalet stod inför dörren för tre år sedan var valet lätt. Douglas ville kunna syssla med drömmen och sedan få en bred utbildning vid sidan om. När han var fyra år stod det klart att fotbollsproffs var en fast punkt på listan bland drömjobben och när gymnasievalet skulle in blev det programmet med idrottsinriktning som vann. - Man kunde läsa idrottsinriktningen på antingen naturprogrammet eller ekonomiprogrammet, då var valet rätt klart för mig, för natur var det sista jag ville, inte alls min grej, skrattar Douglas charmigt fram och ögongnistan tänds. Just nu utövar han sin favoritsport i IFK Vaxholm där han är anfallare, det är han som skjuter in bollen i mål, berättar han flörtligt. Att en dag vara anfallare i Real Madrid får honom helt på fall och det går att se känslan i hans ansikte när han pratar om att få göra mål för det spanska laget. Enda sedan den här drömmen började växa i hans huvud har han bestämt sig för att han kan bara han vill. Ingenting ska få stoppa honom och det kan han applicera på alla hans viljor i livet. För två år sedan kom han i kontakt med en modellagentur i Los Angeles där han blev tipsad om att söka till en casting för att bli ansiktet utåt för Tiger of Sweden och det gjorde han. Efter tips från modellagenturen slutade det med att Douglas skickade iväg ett antal bilder på sig själv och fick som svar en inbjudan till en provfotografering i Stockholm. Men tyvärr blev det uppdraget inställt då Douglas kontakt på Tiger of Sweden var tvungen att sluta och kampanjen som han skulle figurera i ställdes in tills vidare och när modeföretaget bestämt sig för att ta upp kampanjen igen var det samtidigt som Gothia Cup i Göteborg gick av stapeln och det stod givetvis med i Douglas kalender. - Jag vill inte tvivla på någon förfrågan jag får, jag vill ta chansen, lite samma är det när det gäller mitt privata, om någon

av mina vänner skulle ringa upp efter detta och fråga om jag ska med till Göteborg, skulle jag inte tveka, utan säga ja direkt, spontant är bäst, berättar Douglas och skrattar. Hans första modellförfrågan blev inte mycket mer en så men har öppnat dörren till att han och en fotointresserad kompis någon gång varje vecka, när tiden finns, ordnar upp egna photoshoots. Allt för att Douglas ska kunna utveckla sig och testa på olika poser. - Man lär sig något nytt hela tiden och det är skitkul, förra veckan satt jag faktiskt och kollade igenom bilder från förra året och man ser verkligen skillnaden fram tills idag, min kompis har varit som min högra hand i detta, förklarar han med smilet på läpparna. Just det här har även triggat igång honom till jobbet som modell och på så sätt hittat ytterligare en dröm. Redan innan Tiger of Sweden kontaktade honom föredrog Douglas att stå framför kameran men nu är det mer än bara kul. Nu ser han potential i det han gör framför kameran. För inte en så extrem lång tid tillbaka uppenbarades även sång och musik för honom. I samband med det och studenten blev en av de presenterna från familj och släkt sånglektioner. Att stå på scen och spela musik har sedan tio år tillbaka, när Douglas började ta gitarrlektioner, varit ett stort intresse och med det har han börjat sjunga till gitarrklinkandet. Det är den allra fräschaste nyheten bland alla hans drömmar förklarar han tindrande med ögonen när vi sitter på det folkfyllda caféet mitt i centrala turist-Stockholm. - Det bästa är ju att allt det jag vill göra går att samköra, jag behöver liksom inte välja bort något, utbrister han lyckligt. Under vår tid tillsammans poängterar Douglas ett flertal saker som han en dag i livet vill se sig göra. Han är en aktiv kille och är han inte och tränar fotboll med sitt lag är han förmodligen ute och springer med sin hund. Han vill kunna ta varje chans han får till att hitta på saker och tänker aldrig riktigt nöja sig, han tror på utvecklingen i sig själv och att det sker hela tiden. Visst att han kommer att vara nöjd men han vill aldrig stanna upp i ett skede. - Haha, ekonom är min plan B i livet, det är min plan som är ”safe” om det andra jag vill inte skulle funka, det är det jobbet jag tar om det inte går som jag vill, säger Douglas lite småflörtigt och ler inbjudande. Text och foto: Matilda Aldsjö


#

!

lovesmiles

@TheSmileMagazin

Var med & sprid ditt leende

facebook.se/thesmilemagazine

Dela här, där och Üverallt du vill

SMILE magazine  
SMILE magazine  

Det bästa av SMILE magazine från det första året Nummer 1 Augusti 2013

Advertisement