SMILE The
magazine
”Det handlar om att våga”
Häng med till
Vasa Valley Vi har tipsen
till CV:t
l ia c e p s s r ö n e r p e r t En
Matilda babblar om...
Ett huvud fullt av idéer När jag tänker på entreprenörskap ser jag mod och vilja framför mig. Det är egenskaper som fascinerar mig och som jag gillar något otroligt. Under arbetet med tredje numret av The SMILE magazine har dessa egenskaper också varit det typiska för människorna jag intervjuat och sådant får mig att bli helt, på riktigt, sprudlande av energi. Entreprenörskap är för mig en brinnande gnista i människors ögon, en gnista som blir till när man får gör det man älskar. Jag skämtar inte när jag säger att jag alltid har svårt att sova när jag haft en intervju samma dag. Som den dagen då jag mötte Martin Landl. När det gäller ett möte som det skulle man kunna likna det med kolen i grillen, det är liksom människor, sådana som Martin, sådana som du som får mig att gå runt och motiveras till att ”keep on doing this”. Människor och idéer, mer magiskt än så kan det knappt bli tycker jag. Det finns mycket som kan ske när två människors vägar korsas och dem börjar prata. Det var precis så som min och modedesignerns Anton Hörnfeldts projekt med talkshowen #smiletalk blev till. Jag intervjuade honom och vips hade vi båda omedvetet förstått att vi ville sprida samma anda. Idéer ska man helt enkelt ta vara på och inte glömma bort för det kanske låter orimligt efter första mötet, men man får helt enkelt ta ned det på jorden och starta på en rimlig nivå. Efter en facebook-konversation och två timmars skypesamtal mellan Linköping och New York hade vi planerat upp hela vår höst med sådant som vi föredrar att göra och frågan: Var det inte ens någongång jobbigt får alltid samma svar: Nej. Om jag någon gång skulle kunnat svarat ”ja”, skulle jag aldrig kunnat ha gett mig in i olika uppdrag och projekt. Det handlar om drivkraften för det man vill. Är det rätt så är det och då finns
det ingen anledning att vänta. Därför, när ni vet om detta, är det nog lätt att förstå att jag trivs på ställen som Vasa Valley i Linköping, där är gemenskap och entreprenörskap i fokus och det blir därför ett passande ställe för mig. Det med att tiden tillbringas med kreativa, sociala och likasinnade människor får ett besök där att för mig bli som den där perfektaste kladdiga kladdkakan med grädde och varma bär. Jag brukar säga att den dagen jag inte känner att jag kan utvecklas mer i det jag gör, den dagen är det dags att byta fokus och testa något annat. Den dagen då alla mina idéer har testats på en plats då är det dags för ett annat projekt. Man kan ju alltid drömma för just nu känns det som att detta aldrig kan ta slut - det, kanske, trots allt är lite fööör många idéer i mitt huvud... jaja, jag gör ju det jag tycker är roligast också. Sen finns det en annan grej som får mig helt tokig, tänk er en hallonsoda som är skakad lite för mycket och man ser hur mycket den vill spruta men just därför vågar man inte öppna korken, precis så känner jag mig när jag tänker på vilken bredd The SMILE magazine har fått, bara i det här numret täcker vi ungefär hela Sverige vad gäller innehållet med nyheter, reportage och tips, det är entreprenörskap om något. När man brinner för något så mycket att det blir som kroppens bensin. Slutligen, för att avrunda och behålla detta på ett rimligt antal ord vill jag ge ett gott råd, bara för att ni inte ska göra samma misstag som jag har gjort och vandra rakt in i väggen, att ta era pauser. En paus kan vara 10 minuter, 60 minuter lika mycket som den kan vara en vecka - känn efter vad du behöver, är det en snabbpromenad i friska luften, ett träningspass på gymmet, en varm och solig semester eller bara en sovmorgon. Ta det som känns bra för jag lovar att ingen kommer straffa dig för att du pausar när du känner att du inte kommer prestera så bra som du vill. Ta hellre en andpaus då och attackera dina kollegor och vänner med ny och fräsch energi. Entreprenörskap handlar faktiskt inte bara att ”köra, köra, köra” det handlar mer om att kunna strategiskt lägga upp en vardag utefter vad som är bra för just dig och självklart tänka på vad du vill uppnå. ”Nåt att tänka på” som den enbenta figuren i Richard Scharrys Äventyrsvärld skulle ha sagt.
Matilda Aldsjö
SMILES månad Månadens affärsidé:
Ideellaktuell
Ideellaktuell drivs av tjejerna Yasmine Winberg och Lisette Andersson deras idé förmedlar ideella uppdrag som är kompetenshöjande för uppdragstagaren. Målgrupp är framför allt drivna unga människor med en särskild kompetens. De sökande är engagerade och på jakt efter nya utmaningar. För Yasmine och Lisette är det viktigt att poängtera att de ideella uppdrag vi förmedlar ska vara kompetenshöjande och hjälpa uppdragstagaren framåt i karriären. Det ska vara uppdrag som ger meriter och som förbättrar personens chanser att få ett avlönat arbete i framtiden. Ideella uppdrag har för dem alltid handlat om att engagera sig i något som de brinner för och som utvecklat och utmanat dem. Vår erfarenhet av ideellt engagemang gör vidare att de har en förståelse för vad det innebär att arbeta ideellt samt kunskap om vad som gör ett ideellt uppdrag attraktivt. ---> Spana in ideellaktuell.se för att veta mer
Månadens inspiration:
Månadens citat:
”We have a strategic plan it’s called doing things” Helena Nordström, grundare Placebrander
Bli grym på sociala medier
Det är många som tillbringar tid planlöst på sociala medier och delar allt. Det är därför svårt att nå ut och det blir därför allt viktigare att veta varför man är där och att agera på ett konsekvent sätt. Christer Edman har arbetat med sociala medier sedan 90-talet långt innan det hette sociala medier och här är han topp sju sociala medier- tips som han vet fungerar. Vilket har bevisat ge resultat i flera samarbeten och extremt fascinerande möten med människor över hela världen. Här är expertens tips till dig:
1. Locka genom att se till att du syns på ett tydligt sätt i bild och text och inte är anonym och bara en i mängden. Din vision och värderingar måste vara tydliga först, och du måste veta varför du vill delta i sociala medier. Det kommer genomsyra allt du gör och ge dig lugn och självförtroende att kunna lita på processen.
2. Välj ditt mål och på Facebook klicka ”Gilla” till exempel, och
observera att du har sett någon. Kom ihåg att du bygger långsiktiga relationer mellan människor och inte bara kampanjer. De är flyktiga och ger endast kortsiktiga resultat om de inte kombineras med en långsiktig strategi.
3. Skapa nyfikenhet se hela tiden att vara kreativ och kom med
nya koncept och dra nytta av synergier. Se vad som finns där redan och gör något så att alla ser att det är du som har skapat och inte kopierat andra i så fall ange källan och ge Kred för det. Var tydlig om du citerar eller lånar material från någon. Obs! Kopiera inte från engelska till svenska och visa du är ensam på artiklar, etc. Det kan ses och även om ingen säger något skadar det din trovärdighet förr eller senare.
4. Interagera se till att du svarar och följer upp alla kontakter på
och en del kanske kan hanteras innan genom att ställa rätt frågor så att ni inte träffas och har felaktiga förhoppningar.
6. Samarbeta och var mycket lyhörd, är det kanske bara tillfälligt
för att göra något nytt eller ett långsiktigt för en livsuppgift? Du kommer att märka ganska snabbt om det är 100 % samarbete där det handlar om att ge och att få i balans. Det finns inga avtal som täcker allt och viktigast att du vet vem du är och lita på dig själv. Sedan kan ni träffas på det sätt som känns bäst för dig oavsett hur andra beter sig eller vad som händer i framtiden mellan er. Kom ihåg att ärlighet är alltid bäst.
7. Bjud in andra genom att lyssna och dela dina kontakter när
du känner dig säker på att det är rätt. Var uppmärksam på din intuition och följ den, ibland visar den att något mer krävs först och vänta då eller säg nej. Var försiktig när du delar så att ditt eget rykte inte förstörs, du kan bara ta ansvar för dig själv och inte andra, inte hur de agerar. Det handlar om att skapa medvetna relationer och inte bara hoppas och se vad som händer. Du gör det genom att vara medveten om dig själv först och främst.
ett personligt sätt med 100 % närvaro. Du bygger relationer och du gör det genom att vara fullständigt närvarande och medveten om ditt syfte. Lyssna noga till deras behov och undersök deras närvaro och intresseområden, var nyfiken. Först då kan du dela med dig och ta reda på om och när det finns ett behov av det du kan erbjuda. Kanske du kan hjälpa till med en kontakt etc. om du tror att du skulle kunna ge något så gör det.
5. Att mötas är viktigt och visar att du är seriös och vill ta dig dit personligen. Om du inte kan det så boka tid på t ex Skype och avsätt mer tid än bara säga hej. Ha tålamod och tänk långsiktigt! Mötet är för att känna varandras intentioner och engagemang, men i bästa fall kan det också leda direkt till ett samarbete och sparar tid för båda. Var tydlig med syftet för mötet från början
Medvetna relationer är oerhört viktiga därför samarbetar Christer med Yulia King i London. 4D Relationship Conscious Realationship Coaching som är ett partnerskap mellan två andliga arbetare i en perfekt balans mellan maskulina och feminina energier för att dela och hjälpa andra att skapa kärleksfulla, givande och varaktiga relationer. Vi är alla på en helig resa av lärande och blir alltmer medvetna genom våra relationer med andra, och viktigast av allt, vår relation med oss själva. Mer intresserad: www.4DRelationship.com
Konsten att mixa det bästa av två världar
Kontorsnisse och konstnärlig kulturarbetare. Staffan Ekengren sitter både på kontor och rör sig ute med kameran och fotar sådant som kommer i hans väg. För ett år sedan blev hans fotograferande mer seriöst och den brinnande gnistan i honom tändes på riktigt. Nu är han på g med sin fotobok samtidigt som han sköter kommunikationen på Scania.
En arbetsdag, en helt vanlig sådan kan vi stöta på Staffan Ekengren i sitt arbete som chef för den externa och interna informationen hos lastbilstillverkaren Scania. En annan dag eller några timmar senare på dygnet greppar han tag i kameran och beger sig ut och fotar. Fotointresset har funnits där nästintill hela livet, i barndomen, tonåren och vuxenlivet. Kameran har nästan alltid hängt runt halsen med bara vissa avbrott. I dag är Staffan 36 år och för ett år sedan blev en av hans största ambitioner i livet sann och kameran hänger mer runt halsen än vad den någonsin gjort. - För ungefär ett år sedan blev det klart att jag skulle få trycka min egna bok, det blir en fotobok kopplat till mitt projekt Cemetery Love med bilskroten i Båstnäs som ligger i Värmland, berättar han engagerat. Projektet Cemetery Love handlar om att Staffan fotograferar en bilskrot som ligger bland skogarna i Båstnäs, Värmland. Tillsammans med bilderna berättar han bilskrotens story, berättelsen om ägarna som startade upp det hela och även bildelarna man kan hitta där på plats. - Det är att berätta och ta reda på storyn om skrotet som är det fascinerade och också det som jag själv dras till, förklarar han. Staffan i sig har tidigare inte haft någon större fascination för bilar, han menar att detta är något som har växt fram och med tanke på hans bakgrund som journalist är det inte så lustigt att han gillar denna plats där det finns många olika och spännande storys att få lyssna till för att sedan få berätta vidare.
- Det var platsen och miljön som gjorde det, det var platsen som valde mig, säger Staffan och skrattar. Det är av en särskild glädje han gör detta och trots att det kan vara mycket ibland kan han bara prata gott om att vid sidan av syssla med sitt stora intresse. Det går inte att förneka att det blir mycket jobb men det man vinner menar han på är dubbelt värt. Speciellt kontakterna man får och motivationen man får till allt annat. - Man behöver inte välja bort sitt intresse, vill man göra något och har man ambitionen så är det bara att bestämma sig för att man ska, poängterar han med medvetenhet. Något annat som Staffan höjer handen för, i relation med detta, är dagens teknik. Han menar att det bland annat via internet finns så många sätt att uttrycka sig på och få ut det man vill och sprida sin grej. Det är enkelt i dag med all teknik som finns tillgänglig för alla. Förutom att fotoboken var en motivation för hans fotograferande har den digitala fototekniken underlättat för hans dröm att ta vid. Under åren som journalistisk fotograf på en lokaltidning tog det analoga systemet i princip bara upp tid för honom vilket enligt Staffan själv ska vara den anledning som bidragit mest till att hans fotointresse dog ut under en längre period. I dag är det framför allt enklare att syssla med ett intresse som detta och dagens teknik underlättar bara för Staffan. I dag har han möjligheten att ha både ett professionellt jobb och syssla med sitt största intresse i livet. Staffans professionella yrke är inte bara en hjälp rent ekonomiskt för att kunna syssla med intresset utan fotoprojektet ger honom en balans och motivation i vardagen. Tillsammans med sitt skrotfotoprojekt Cemetery Love vill han inte bara visa en fotoberättelse utan också inspiera andra till att våga starta upp sitt intresse och mixa sitt professionella yrke med sin dröm. - Vill man göra det ska man göra det, jag tycker nog bara att det finns saker man vinner på det, menar Staffan och skrattar lätt. Text: Matilda Aldsjö Foto: Privat
En dag hos
Det här är en plats för drömmar att uppfyllas på. På Vasavägen i Linköping, Östergötland är det inte ovanligt att lamporna är tända mitt i natten, eller kaffebryggaren står på för jämnan, där pågår nämligen sedan några månader en ostoppbar entreprenörs”fest”. Där i en källare finns kontorshotellet för unga företagare. SMILE-Matilda har varit på plats, kollat in kontorslandskapet och provsuttit kontorsstolarna. Jag minns hur jag en tidig onsdagsmorgon låste upp dörren och hörde signalen från låssystemet som betyder att jag är välkommen in. Jag är helt själv och de vita, fräscha rummen i källaren på Vasavägen, mittemot Konsert & Kongress i Linköping är mörka och nedsläckta... tills jag tände förstås. Skorna åkte av och jackan likaså. Jag såg hur solen sipprade in genom det lilla fönstret i taket när jag sakta men säkert plockade ur min skinnväska innehållande det som behövs för dagen. Dator, pennor, kollegieblock, mobil, vattenflaska och laddarna till de tekniska prylarna. Som vilken arbetande människa vet man ju att telefonen ringer stup i kvarten och spontan-telefonmöten kan påbörjas, av den anledningen är laddare en nödvändighet i väskan. Ju längre tid som gick den morgonen desto mer började jag förstå hur värt det var att jag steg upp klockan 06.07. Jag kände hur dagen som precis hade startat verkligen hade grym potential till att bli något. En sådan dag som man bara vill minnas i all framtid. Och just i dag var jag var på Vasa Valley. Kontorshotellet för unga entreprenörer i Linköping. Bara just den sloganen avger drömmande ångor när jag tänker på det. Klockan slog 8.30 och återigen hörde jag välkomstljudet men nu var det inte mig den välkomnade utan en helt annan person. Vi möttes upp i en kram och började småprata om vad som hänt sen
sist vi sågs. Jag avbröt raskt mitt påbörjade jobb för att följa med kontorskollegan för att köpa det ”magiska” pulvret som skapar nästan alla människors ”måste-dryck” varje dag - kaffe. På väg mot matvarubutiken delades skratt och erfarenheter och trots att jag bara känt kollegan sedan i slutet av april kändes det som om vi har tillbringat mer tid med varandra än vad vi egentligen har gjort. Jobbet fortsatte efter den lilla tripen till mataffären och med kaffe, vatten och russin blev förmiddagen en effektiv historia. Mer än vad som skulle gjorts om jag då hade suttit hemma vid mitt soffbord som är det officiella ”jobba hemma”-stället. Vilket klockslag det än var som slog visste man aldrig när någon skulle komma in genom dörren, ta ett telefonsamtal eller avlägga en kommentar om något, jobbrelaterat eller bara socialt snack. Jag minns än i dag var grundarna Alexander, Viktor, Tuncay och David till detta kontorshotell sa vid min intervju: ”Här vill vi inte ha entreprenörerna som stirrar in i datorskärmen eller direkt ploppar i hörlurarna i öronen när jobbet påbörjas, här vill vi ha de som delar med sig av kontakter, kunskaper och de som kanske skapar samarbeten mellan deras företag...” När klockan slog tolv började magarna kurra och någon avbryter jobbet och kastar ut frågan ”Ska vi dra ner till stan och äta?”. En fråga som fick så bra med respons och gjorde att folket tog på sig
skorna och ytterjackorna för att tillsammans hitta det perfekta lunchstället i Linköpings City. Vad skulle det blir i dag? Arbetsvilliga som vi är på Vasa Valley var det en fördel om det gick relativt snabbt att få maten så arbetskreativiteten kunde fortsätta flöda i källaren. Ett kontorshotell kan vara som vilken plats som helst, vita väggar, bord, rullbara kontorsstolar (som är ofattbart underhållande kul att bara snurra på) och full av människor. Men Vasa Valley i Östergötland är mycket mer än så, inte bara det att det är fyllt av unga företagare, utan också för att det ligger nere i en källare som tillhör ett helt vanligt lägenhetshus, där det varje gång är en särskild känsla att entra in i. Som i barnprogrammen när man var liten, när hjältarna gick in i en magisk portal och kom till en annan värld. Sagan om Vasa Valley har bara pågått i cirka ett år men kommer fortsätta i oändligheter. För där skapas magi och så länge som det finns unga grymma människor med idéer kommer denna story fortsätta. Och gör den inte det ska jag se till att den gör det. Efter en dag nere i källaren känns inget omöjligt längre. Där tror man på varandra, stöttar varann med råd och tips och firar när en annan går med vinst. Gemenskapen är allt och klimatet är som det ska vara på en vanlig arbetsplats, skillnaden med Vasa Valley är bara att alla sysslar med olika saker, vilket i sig är en otroligt fin tillgång för alla egen företagare som sitter där. Man kan nästan faktiskt känna kompetensen som strömmar mellan väggarna. Det är inte på många platser som både jobb och vänskap ryms men på Vasa Valley är det möjligt. Mitt emellan fokuserade jobbpass kommer stunderna när det flamsas, skrattas och skämtas om allt och ingenting. Det är det som gör det här kontorshotellet så speciellt. Rena rama himlen för de som i framtiden kommer göra det nya och idérika näringslivet. Text: Matilda Aldsjö Foto: Mattias Larsson
Hej,
Mattias Larsson!
Vem är du? - Jag är en 24-årig social kille från Stockholm som pluggar till Civilekonom på Linköpings Universitet.
Vad gör du på Vasa Valley? - Här på Vasa Valley sysslar jag med finansiella instrument, i enkla ord handlar jag räntepapper och valuta, för att tala ett förståligare språk haha...
Vad fick dig att söka en kontorsplats här? - Fram för allt var det idéen och relationen unga företagare som lockade mig till Vasa Valley. Möjligheten att ta del av människors olika kompetenser, ha några att bolla idéer med, hjälpas åt att lösa problem och kunna dela med sig av tips och själv få tips i tillbaka. Det var nog det som gjorde det.
Lisas hörna
Gilla livet, eller gilla en status?
Ny morgon. Alarmet på mobilen drar igång. Jag tar upp den. Öppnar twitter. Kollar feeden. Drar en tweet. Stänger twitter. Öppnar facebook, scrollar. Bara några ensamma statusar och bildalbum har uppdaterats under natten. Stänger facebook. Öppnar instagram. Gillar några bilder. Scrollar. Stänger instagram. Svarar på några sms. Går upp utan att ens blicka ut genom fönstret. Vad gör vi? Är det såhär vi vill starta våra dagar, avsluta våra kvällar och tillbringa våra liv? Det finns så mycket annat att se. Tänk att vakna upp, titta ut genom fönstret och kanske öppna det lite. Känna höstbrisen mot din nyvakna kind. Att faktiskt se världen genom dina egna ögon och inte ett instagramfilter. Ändå fortsätter som vi gör, dag ut och dag in. Varför? På många sätt är denna oerhörda och stora värld av sociala medier alldeles underbar. Vi har möjlighet att ta kontakt med vänner som bor på andra sidan jorden, samtidigt som vi kan dela och ta del av information till och från praktiskt taget hela världen. Med hjälp av sociala medier är resten utav världen bara ett klick bort. Men är det verkligen så? Ser vi, förstår vi och framförallt.. upplever vi världen på det verkliga sättet om vår tid konstant upptas av att uppdatera oss kring vad som försiggår någon annanstans? Blir vår upplevelse av att till exempel ta en fika med en vän mer betydelsefull ifall vi instagrammar om det? Eller tror vi bara det? Alla dessa sociala medier skapar en hets, ett beroende som driver oss att hela tiden att ta ställning till vad som är värt att uppdatera om. Vad vill vi dela med till våra bekanter av våra liv? Vi glamoriserar, fixar och stylar våra liv och visar fram de ”bästa” sidorna hos oss själva. I och med detta, blir våra liv stereotypiska. Att lägga
upp bilder från middagar, luncher och fikastunder, fester, tillställningar och mysiga filmkvällar, är något som vi alla gör och som egentligen handlar om ett flockbeteende. Ett flockbeteende som i grunden handlar om att göra vad alla andra gör, och på ett enkelt och smidigt sätt visa att vi gör det. Jag försöker inte säga att jag själv inte använder mig av dessa sociala medier, tvärtom. Men någonting i mig tycker att det hela rentav är sjukt, hur mycket denna konstanta uppkoppling faktiskt betyder för oss. Mitt förslag är att vi alla stannar upp och försöker leva utan dessa sociala medier en kort period. Kanske en månad, en vecka, ett par dagar eller bara en dag? Anledningen till detta för att vi ska inse att det finns så mycket mer att se än världen genom ett instagramfilter. För vad är på riktigt egentligen? Vad är verkligt, äkta och sant? Jag tror vi alla är ense om att det är stunderna, sekunderna och minuterna med människor som får en att känna sig hel. Att helt enkelt bara leva. På sätt och vis förevigar man detta med att ta bilder och skriva om det, men vi får inte glömma bort vad det är som faktiskt händer runtomkring oss. De bästa minnena finns inom oss och de kommer inte försvinna. De kommer föralltid vara endast våra, då bara vi som upplevt dem känner till dem. Avslutningsvis är mitt råd till alla att komma ihåg att det viktigaste, mest betydelsefulla och även finaste, är livet och våra egna minnen, och inget av detta går att mäta i likes eller retweets. Text: Lisa Svenhard Foto: Klara Thorin
Hon ger dig
motivation
Allt som händer oss i livet ger oss någonting. Vare sig det är tragiskt eller glatt så utvecklas vi och lär oss av misstagen. Värnamotjejen Malin vet hur det är när det är som värst men har lyckats vända och inspirerar nu andra. Ung Företagsamhet har småländska tjejen Malin Husu Svärd att tacka för mycket. Tack vare att hon sista året på gymnasiet startade upp UF-företag fick hon sig inte bara modet att ringa ett viktigt telefonsamtal eller lära sig tänka ut grymma marknadsföringsteorier. UF gav henne också chansen att hjälpa andra vilket i dag har lett till att hon nu sysslar vardagligen med att inspirera och motivera gymnasieungdomar till att faktiskt våga starta upp ett företag. - Det är det här jag lever för, så länge som jag får inspirera, motivera och hjälpa andra människor att utveckla sig själva är jag nöjd, uttrycker Malin sig. Men en yrkesinriktning räcker inte åt Malin som beskriver sig som mångsysslare, förutom att hon jobbar med Ung Företagsamhet är hon också nybliven personlig tränare och coach. Kunskapen till att hjälpa andra har hon och det på många olika plan. Trots att hon själv bara är 21 år har hon som liten tvingats gått igenom en skilsmässa och som litet barn leukemi. Vilket dock i dag bara har hjälpt henne att leva som hon lär och förstå att inställning är allt och att man klarar det om man vill. Hon har bytt det negativa till förbättring och tar motgångar som utveckling. Det bästa hon vet är när hon kan inspirera andra till att göra och se att dem utvecklas i sig själva och mår bra. - Jag älskar när jag sitter i samtal med en eller flera personer och jag både hör och ser hur personens tankeverksamhet sätts igång och idéerna börjar snurra, berättar Malin leende. Genom UF stöter hon på mellan 800 till 1000 elever varje år och
till nu i höst breddar hon sig. Från och med nu kommer hon även utbilda och handleda lärarna under UF-året. Något som hjälp Malin själv i hennes personliga utveckling till att gå från blyg till öppen och pratglad är att hon fick reda på vad hon var bra på. - När jag fick bekräftelse på att jag kan göra saker och någon trodde på ens idé blir det genast också kul och stärkte mig själv, berättar hon. Drömmen för Malin är ett eget företag med fokus på just motivation och utveckling. När hon och henne tjejkompis drev UF-företag var det egendesignade ljuslyktor, vilket gav henne viktiga grundkunskaper i hur man faktiskt driver företag och det faktiska intresset att hon var bra på det. - Min pappa har alltid drivit eget företag och jag gillar det här att få styra och ställa, jag är impulsiv men också ett riktigt kontrollfreak, skrattar hon fram. Allt det som Malin själv lärde sig under sitt UF-år är precis det hon försöker få dagens gymnasieelever att våga ta sig an. För henne är detta bara starten på precis det som hon länge velat kunna försörja sig på. Men hjälp av det hon tvingats gått igenom har hon hittat charmen i hur man kan gå tillväga för att lösa ett problem, av stor eller liten skala. Oavsett hur stort det är vet Malin att med sin vilja klarar hon av det - för inställningen är allt, i alla lägen. Text och foto: Matilda Aldsjö
Mitt i ett
kreativt paradis Den här killen är en typisk estet. Han sysslar med design, Photoshop och kreativa lösningar och ser också till att trycka på play när du står redo för att dansa på nattklubben. Han har sina fötter på många olika platser och spenderar sina veckodagar med sånt som han gillar allra mest. Variationen för vad som är på en egen företagares kalender är extremt bred. En dag på jobbet för grafiska designern Martin William Landl kan med den vetskapen innehålla vilket uppdrag som helst. Ibland kan det innebära att designa en stegräknare för ett internationellt bilföretag eller layouta en menyskylt för den lokala hamburgerrestaurangen - vilket har en alldeles särskild charm i yrket. Livet som denna 25-åriga kille innehåller det mesta och till vardags spenderar han sina dagar på kontoret mitt emot Sankt Larskyrkan i Linköping. Han har makten att styra över sina dagar och trivs lika bra på kontoret med jobbuppdrag som ute med en båt på Vättern med vågorna kluckande mot kölen. - Jag är nog inte den där standard entreprenören som gärna jobbar dag som natt, jag tar gärna mina pauser, jag tror att en del av mig inte har någon arbetsmoral alls, en som bara vill njuta av livet och en annan sida som vill uppnå saker hela tiden och göra rätt för sig, berättar Martin charmerande. För denna Linköpingskille kom jobbet som grafisk designer tack vare det politiska engagemanget och intresset som yngre. Designintresset väcktes på riktigt när han insåg att Moderata Ungdomsförbundets marknadsföring behövde en uppfriskning. - Om de skulle marknadsföra en kampanj tog de fram ett A4-ark i Word, skrev det dem skulle och satte upp som affisch på skolor, det var jag då kände att det här måste någon göra någonting åt, förklarar han och skrattet lockas fram.
Martin fick ett stort förtroende att ta hand om detta vilket inte alls långt tid senare resulterade i att flera ungdomsförbund tog kontakt med honom och bad om hjälp. Efter det fick han ansvaret för layout och design på MUF’s tidning ”Blått”. Efter många gratisjobb bestämde han sig för att prova ta betalt och det var det som fick honom att starta L&L Visuell Kommunikation. Via dessa ideella engagemang hittade Martin hur han kunde använda sig av sin glödande kreativitet varje dag. - Jag tror faktiskt att gratisjobben var den avgörande faktorn till att jag faktiskt startade företaget, jag lärde mig och fick ut mycket genom att börja på just det sättet, jag fick testa på och det är viktigt, summerar Martin klokt. Att Martin kände delaktighet i att hjälpa MUF i detta läge föll inte på plats av en slump. Som 11-åring kunde hans mamma se att hennes son på något vis skulle jobba med design. Hemma på sitt pojkrum i Lambohov tog Martin nämligen fram sitt egna klädmärke. I princip allt vi ser i dag, var vi än går, finns det någon form av visuell kommunikation och det är färg, form, detaljer och känsloförmedling som Martin jobbar med. När han startade sitt företag år 2011 jobbade han mestadels mot företag, som likväl honom själv, också var i uppstarten. Då var det mycket fix med olika småföretags grafiska profiler, logotyper och marknadsföring. Men en dag för ungefär ett år sedan, hände det som tog Landl Visuell Kommunikation till en ny höjd. Telefonen ringde på kontoret
i Linköping och Toyota Material Handling International var på andra sidan luren. - Det kan jag säga att jag levde på länge, jag minns att när jag fick dem som kunder var jag glad väldigt länge, de var min första stora kund och det var just det som fick mig att inse att detta faktiskt kan bli något ganska stort, påpekar han och storler.
Modet att göra det man älskar
Sedan starten har det hänt mycket för Martin, livet har sett ut som en riktig berg- och dalbana. Vissa stunder har han trott att han ska ta över världen för att det just då har gått riktigt bra till att andra stunder tvivla på sig själv och ärligt fundera på att om det är värt att fortsätta lägga ned tid på verksamheten eller om det är bättre att lägga ned det. För ibland är det tufft - men han har inte gett upp för han vet att han försörjer sig på det som han vill, detta är hans stora passion. Som alla vet är jobbet en stor del av livet och där menar Martin att allas olikheter spelar en viktig roll. På matematiklektionerna var det inte ovanligt att hans matteböcker fylldes av målningar is-
tället för siffror och han menar att det är hans kunskap och talang. Vissa uttrycker sig i siffror och andra i former helt enkelt. Martin skulle inte kunna tänka sig att ha ett jobb av trygghetsskäl för att varje månad få pengar. I dag vet han att det är väldigt vanligt att människor väljer jobb av just trygghet och inte tänker på vad de verkligen brinner för, vilka passioner eller drömmar de har. Själv tar han tag i det han drömmer om och det allra senaste är DJ-intresset sedan ett år tillbaka och får han bestämma själv vill han inom en snar framtid kunna producera egen elektromusik att spela på Sveriges dansgolv. Och vem vet, men en dag kanske vi även kan gå in i provrummet och testa vårkollektionen av Martin William Landls egna klädmärke, så länge som Martin vill göra det kommer det bli av. Det ser hans entreprenöriella halva till. - Haha, jag brukar inte credda mig själv men stoltast är jag väl över att jag faktiskt kan livnära mig på det jag älskar att göra och kan göra andra roliga saker samtidigt, avslutar Martin och det tindrar i hans ögon. Text och foto: Matilda Aldsjö
Martin en natt i DJ-båset. Foto: Janek Magnusson
Boktipset
The Secret av Rhonda Byrne
Din GPS i modedjungeln tema: business
Har du hört talas om 55-38-7 regeln? Den innebär att när vi möter nya människor består 55 % av intrycket på hur vi ser ut och uppför oss, 38 % på hur vi talar och bara 7 % på vad vi faktiskt säger. På så vis har utseendet betydelse vare sig vi vill eller inte.
Eftersom det sägs att vi bara har en chans att göra ett första intryck är det alltså viktigt hur vi ser ut när vi söker nytt jobb, ska skapa nya kontakter eller annat i affärssammanhang. Dessutom känner vi oss såklart tryggare och mer självsäkra om vi är nöjda med det yttre och helt kan fokusera på det vi faktiskt ska göra. Hur klär vi oss bäst då? Till det behövs väl knappast nämnas att hel och ren är tumregeln. Har du trasiga kläder ska du kasta dem omedelbart och är de smutsiga ska du såklart tvätta dem. Men sen då? Behöver man ha kavaj på jobbintervjun? Kan man ha urringat på viktiga möten? Vi delar upp det hela i några olika scenarier.
Jobbintervju
Nej, en kavaj är inte nödvändig. En regel är att klä sig efter det jobb man söker till. Söker du jobb på en bank så kan kavaj vara en bra idé. Söker du däremot som förskolelärare kommer du garanterat undan med mer ledig klädsel. Handlar det om ett jobb i en klädbutik kanske du ska visa att du har lite stilkänsla. Färg kan också vara viktigt. Rött exempelvis är en väldigt passionerad och energifylld färg. Kan vara av skrämmande om det inte just ett sådant jobb du söker. Grått är däremot en anonym färg. Inte bra om du söker exempelvis ett socialt jobb.
På kontoret
En del arbetsplatser har en särskilt klädkod som man självklart bör följa men om det inte finns någon sådan kod kan man kolla på lite mer generella ”regler”. Naturligtvis kan man också utgå från vilken typ av arbetsplats det är, om den är väldigt strikt eller kanske lite mer lekfull. En bra regel är i alla fall att försöka se professionell ut, inte för mycket hud, foppa-tofflorna kan du lämna hemma, glittrande
ögonskugga kan du spara till utekvällarna osv. Det har också varit omdiskuterat huruvida shorts är okej för män på kontoret. Då många förknippar det med semester och ledighet kan det vara svårt att hitta det stilfulla i det, därför är ett par tunnare långbyxor att rekommendera om värmen hälsar på.
Föreläsning/Presentation
Här är det viktigt att klä sig i något som man verkligen trivs i så att man kan vara avslappnad. Ett tips är att inte ha på sig nya kläder, ha något du är van med istället. Man bör inte klä sig för utstickande, inga djupa urringningar eller starka färger. Du vill ju att publiken ska lyssna på dig och inte fokusera på din ”hylla”. Prova att klä dig i något gult eller kanske orange som står för glädje och kreativitet.
Mingel/Nya kontakter
Ska du skapa nya kontakter och marknadsföra ditt varumärke är det viktigt att du verkligen är dig själv. Kör på din stil! Men det är så klart viktigt att också se professionell ut. Det innebär att du kan få tona ner din stil beroende vilken typ av kontakter det är du söker. Det kan också vara en bra idé att faktiskt synas med exempelvis en stark färg eller roligt mönster. Tänk på att det bör passa din personlighet och inte göra dig osäker.
Fest/Finare tillställning
Respektera klädkoden! De som är värdar har satt den av en anledning. Har du ingen kavaj hemma så låna en. En kavaj är för övrigt en bra investering och något som bör finnas i varje mans garderob. Om du är osäker på klädkoden dit du ska är alltid ett bra tips att faktiskt ringa upp och fråga. Då kan det inte bli fel. Annars kan man ju alltid köra det som vi är vana i landet lagom; en mellanvariant. Lite finare än vardags men inte för fin. Om man nu inte gillar att sticka ut vill säga.
Mitt namn är Anna Nilsson men jag kallas för StylingAnna. Jag fullkomligt älskar mode i alla dess former! Jag bloggar på accessoeramera.nu om mode, styling, inspiration, entreprenörskap osv. Jag jobbar även som stylist och marknadsansvarig för modekampanj.com. Om jag inte har fullt upp med detta så anordnar jag gärna event eller peppar människor till att våga sina drömmar. Här på SMILE delar jag med mig av mina erfarenheter, ger mängder med tips och inspiration, intervjuar intressanta människor och visar er den fantastiska modevärlden.
Alfahanens hörna
En drömmande killes sanningar När jag var mindre hade jag en skev bild om att så länge man driver ett eget företag kommer man att tjäna snuskigt mycket pengar. Den här tanken gjorde mig nästintill besatt av att en dag själv få starta upp ett företag och kalla mig entreprenör. Jag menar, tänk dig själv att få kalla dig själv för entreprenör, ständigt träffa nya människor och tjäna massor av pengar, låter inte det som en dröm? Jo precis... Efter några månader in på min civilekonomutbildning träffade jag på Hampus och Marcus. Två sköna grabbar som faktiskt hade samma dröm som mig, att starta ett företag. Det racket med ett möte på två timmar, sen var vi överens. Enligt oss själva hade vi precis kommit på en idé som inte bara skulle göra oss sjukt förmögna, vi skulle även revolutionera världen och få alla blickar riktade mot oss. Vår lösning var en bättre variant av vad som idag kallas för E-faktura. Trots att bankerna redan lagt ned ofantliga summor i det här systemet var vi fast beslutna om att vår lösning var dubbelt om inte tripellt så bra! Vi satte genast igång med att kontakta personer inom branschen och fick snabbt gehör. Äntligen var vi entreprenörer, eller? Spännande möten med personer från alla delar av Sverige blev vår vardag och Stockholm vår utgångspunkt. Livet var på topp och det kändes som om det vi hade på gång var så stort som vi från början tänkt. Möten bokades in och möten checkades av men så plötsligt satt vi där hemma i Marcus korridorsrum med varsin matlåda och hade precis avslutat ett möte angående lösningens tekniska komplexitet. Nu väntade vi på ett samtal från vår tekniker i Stockholm som fått i uppgift att räkna på hur mycket grundkostnaden skulle hamna på för att få igång systemet. Väntan blev lång men till slut ringde telefonen och Marcus svarade. Ju längre samtalet pågick ju mer vred sig Marcus ansikte inåt och samtalet avslutades med ”Ähm, ja okej. Tack, vi får räkna lite på det här. Vi hörs”. Ivrig som jag är kunde jag inte låta bli att direkt fråga Marcus vad som var fel och innan han svarade förstod jag att det här inte skulle sluta bra. ”Grabbar, bara själva säkerhetslösningen för att kunna genomföra säkra betalningar kommer att kosta oss ca 5 miljoner kronor.” Det blev tyst, vi tittade på varandra och så ner på våra matlådor. Aj fan… När vi väl satt där i korridorsrummet och tittade ner på våra brända köttbullar och makaroner kändes summan nästan overklig. Efter att i några dagar räknat, klurat och vändt på varenda stenar kom vi fram till att inte längre fortsätta med idén. Vi bestämde oss för att lägga av. Att ena dagen ha sett sig själv som en supercool entreprenör uppbackad av en idé som garanterat skulle ge inbringa stora pengar och samtidigt revolutionera världen för ett stort antal människor till att plötsligt stå där utan någonting alls är en rejäl smäll i ansiktet. Jag såg det hela som ett stort misslyckande. Den framtid jag hade planerat var bortblås och som om inte det vore nog var vi nu tvungna att erkänna vårt misslyckande inför våra vänner och familj. Alla som trott på och sett upp
till oss. ”Dom kommer tycka att vi är största pajasarna som ena dagen ska ta över världen och nästa dag väljer att lägga ner hela idén. Vad ska vi säga till dom?” Det var här som jag inte längre trodde på mig själv som entreprenör, men där trodde jag fel. Med hjälp av den här erfarenheten, att starta upp, driva och även lägga ner ett företag, har jag lärt mig vad det innebär att vara entreprenör. Det handlar inte om att få träffa massa coola personer. Det handlar inte om att flasha med en häftig idé som ser bra ut på pappret eller att på två dagar tjäna snuskigt med pengar. Nej, att vara entreprenör handlar om något helt annat. Det handlar om att köra på något som du verkligen tror på att och våga satsa på det till 100%. Att på vägen stöta på problem och försöka lösa dom. Som entreprenör är man tyvärr dömd till att misslyckas minst en eller två gånger eftersom risken man tar ofta är stor. Men det är också enda vägen framåt! Alla måste börja någonstans, misslyckas, ta lärdom och gå vidare. Att vara entreprenör handlar om att njuta av misslyckanden, lära sig av dom och komma tillbaka dubbelt så stark som innan. Tack vare mina tidigare misslyckanden och felsteg står jag nu på två stadiga ben och är sjukt tagagt på att bara få kasta mig ut och göra min grej! Om jag fortfarande drömmer om att få kalla mig för entreprenör? Nej, inte riktigt. För mig duger det med att få kalla mig själv för grabben som lärt sig älska att misslyckas! /M
7 tips
som gör ditt CV unikt Sitter du också fast i CV-skrivande, vad vill den som ska anställa dig verkligen veta? Vad ska du belysa och vad kan du kanske strunta i? Det är svårt att veta därför har vi frågat Linus Zackrisson som är kärriärsexpert och föreläser om karriär, LinkedIn och rekrytering. Med över 150 föreläsningar per år är vi på SMILE rätt säkra på att han kan sin grej. Låt dig läras av Linus och fixa det där oemotståndliga CV:t.
1. Våga klippa bort. Allt måste inte vara med. Det som ska vara
med är det som är relevant och viktigt för tjänsterna du söker. Våga klippa bort sådant som kanske bara förvirrar eller får ditt cv att se långt och omfattande ut.
2. Ha med ideella erfarenheter. Om du varit aktiv i studentli-
vet eller om du jobbat ideellt så ska det definitivt vara med. Det är inte bara professionell erfarenhet som räknas. Dina två år som fotbollstränare för knattefotbollen är tveklöst en positiv erfarenhet som ska vara med i ett cv.
3. Foto. Det diskuteras ofta om man ska ha foto eller inte. Jag
tycker absolut du ska ha det. Inte för att det spelar någon roll hur du ser ut, utan för att det ger mer identitet i dokumentet. Du är inte bara massa bokstäver på ett papper, man ser människan bakom.
4. Koppla till nätet. Gör ditt cv mer levande och fylligare genom att länka till din blogg, till din linkedinprofil, twitterkonto eller något annat som gör att man får en tydligare bild av vem du är.
5. Resultatkrydda ditt cv. Skriv under respektive arbete vad du
har gjort på jobbet, men även vad du har åstadkommit - i de fall det är möjligt, men i de flesta jobb kan man hitta resultat och saker man åstadkommit om man bara tänker efter lite.
6. Sammanfattning. Överst i ditt cv, men under namn, foto och
kontaktuppgifter är det bra att ha en sammanfattning där du i tre, fyra meningar berättar för läsaren vad du kan och vad du vill. Här ger du läsaren dina främsta meriter och vad som är kärnpunkterna och kärnkompetensen för just dig.
7. Ha omvänd kronologisk ordning - alltså senaste erfarenheter-
na överst. Som läsare är jag mest intresserad av vad du gjort senaste tiden. Det ska jag inte behöva läsa hela ditt cv för att kunna hitta längst ner på sidan 2. Nej - senaste meriterna först.
En sann entreprenör Ordet och konceptet intraprenörskap träffade för inte alls länge sedan Saras taggade entreprenörskaps hjärna och skapade nytt engagemang kring företagande hos henne. Det var då hon förstod hur mycket hon älskar att starta saker och framför allt att hjälpa andra till att starta upp sin firma.
Att driva eget företag har alltid lockat den i dag 21-åriga Sara Ångström ursprungligen från Stockholm. Hon gillar att engagera sig och föredrar att få vara med och se när människor startar upp saker. Intresset för entreprenörskap väcktes i samband med att hon skulle välja gymnasium och efter besök på olika skolor stod i slutändan gymnasievalet mellan skolor som hade program med ett UF år. I dag, några år senare bor hon i Linköping och pluggar till civilekonom och är nästan engagerad i fler entreprenörsgrupper än vad människor har fingrar. - Jag tycker det är riktigt kul och det är också därför jag gör detta, jag valde ekonomi av en anledning att jag tycker det är intressant och roligt, säger Sara och skrattar i telefonen. En vanlig dag spenderar Sara oftast på campus men om det inte är föreläsning eller tentamen på g får hon planera sin tid väl. För när skolklockan har ringt ut kallar företagande föreningen FENA, extrajobb på Swedbank, UF-alumni och egna nätverket Linwin på henne. Men är det inte det pysslar hon med egna företaget och webbshopen fourtyseven.se som hon startade efter sitt UF år som artonåring. - Efter mitt UF år kände jag att jag ville fortsätta med affärsidéen jag och mina kompisar kommit på och kände att det finns
fler produkter som människor där ute vill ha och som verkligen behövs, under UF året sålde vi praktiska parfymbehållare för resor och jag valde helt enkelt att själv fortsätta på konceptet och starta upp det som enskild firma, berättar Sara. En fördel med att driva sitt eget företag samtidigt som man pluggar menar Sara är att hon hela tiden har något att applicerar det hon lär sig i skolsalen på företaget, hon kan hela tiden dra relevanta paralleller till verkligheten. Men innan Sara väl hade startat upp sin webbshop var hon som många andra är när man ska starta upp en enskild firma skraj på om det skulle fungera och om hon skulle klara av det. Sedan den dagen då hon skickade in ansökan till Skatteverket tänker hon alltid på att om hon inte har alla kunskaper just nu tar hon reda på dem senare och under tidens gång. Tack vare att hon som arton år vågade skicka in företagspapperna kan hon i dag bokföring som en smäck och lagarna och reglerna är inpluggade. - Det handlar i princip bara om att våga starta för man lär sig under tiden man sitter med det, förklarar hon klokt. Sara poängterar att rent jobb- och kärriärsmässigt vill hon alltid ha ett jobb att gå till som hon känner att hon utvecklas på. Vilket företag hon vill till vet hon inte riktigt men så länge som hon finns vet hon att hon alltid kommer driva sitt eget företag vid sidan om. Vare sig det då handlar om att det är hennes heltidsjobb eller bara fritidssyssla. Det kommer i alla fall alltid finnas där, för det här med entreprenörskap är en av hennes största passioner. Text: Matilda Aldsjö Foto: Privat
Örebrodagen 2013:
”Studenterna tar över stan”
Det ligger ett lugn över centrala Örebro och morgondimman hänger sig envist kvar fast det börjar närma sig lunchtid. Svartån ser som vanligt mörk och kall ut. Ett par gymnasieungdomar vandrar över kullerstenarna och i Slottsparken är det bara en och annan cyklist som ibland sveper förbi. Så dyker ett par studenter i färgglada tröjor upp. De sätter sig på en bänk, skrattar och skämtar. Snart hörs ljudet av trummor på avstånd och det står inte på förrän musikanterna från Musikhögskolan äntrar parken. De ställer sig till rätta under ett träd och drar snart till sig en skara rosaklädda åskådare. En ny klunga studenter äntrar parken och ansluter sig till den grupp som bär kläder i samma färg som de själva. Så fortsätter det tills lugnet är som bortblåst. Det är dags för nollningens höjdpunkt: Örebrodagen. Under en eftermiddag intar universitetets studenter centrala Örebro. Varje studentsektion ställer upp med varsitt åttamannalag som sedan får drabba samman i sju olika grenar. I år har även universitetets personal ett eget lag och det viskas om att till och med rektorn kanske kommer att dyka upp. Den klassiska förväntan som brukar sägas hänga i luften har plötsligt dykt upp i parken. I takt med att antalet människor ökar, stiger så också energinivån. I ena hörnet står de röda humaniststudenterna, i ett annat de lila teknikerna. Plötsligt kommer de vinröda Grythyttestudenterna intågande, som i enlighet med inriktningen på sina studier slår på kastruller och stekpannor som ackompanjemang till hejaramsorna. Banderoller och plakat som ska hjälpa den egna sektionen till seger färdigställs. Den tidigare ödsliga parken är nu ett hav av människor, färgkoordinerade i regnbågens alla färger för att visa sitt stöd för just sitt lag. Musiken dånar, liksom trummorna och hejaramsorna. Någon ropar plötsligt att det är dags att ta plats i ledet och ett
smärre kaos utbryter när varje färg ska hitta sin plats. De sista ansiktsmålningarna kladdas dit, ett grönt handavtryck i bildar dagens krigsmålning. En reporter från lokal-TV frågar en studsig deltagare om varför den här dagen är så speciell. ”Men titta på det här!” blir svaret samtidigt som hon sveper med armen runt omkring sig. Det är lätt att förstå vad hon menar, för känslan är speciell fast samtidigt svår att sätta fingret på. Allt är bara på lek, men förklätt i en stor portion allvar – ingen vill förlora och prestigen är stor. Samtidigt stärks banden inom sektionerna när varje student blir en del av kraften som lyfter sina representanter mot segern. Paraden börjar röra på sig, de sista deltagarna tar plats och banderollerna hissas. Musikerna har börjar spela marschmusik och nu skriks det vilt för att göra just sin ramsa hörd. Det färgglada folkhavet rör sig bort mot nästa torg, där invigningen sker och startskottet går. Snart kommer de sätta sig i gummibåtar på Svartåns vatten och paddla frenetiskt för att komma först i mål. De kommer klättra uppför stockar, fylla läckande rör med vatten, skapa flest antal ord på tid och dribbla sig fram med innebandybollar. Ikväll kommer ett av lagen stå som segrare. Men inte än. Än så länge ligger allt det här framför dem, än är det fortfarande bara en spänd förväntan. Ett pirr i magen som studsar i takt med i trummorna. När de sista rödklädda t-shirtarna försvinner bakom slottet lägger sig återigen lugnet över Slottsparken. Cyklisterna tar återigen vägen förbi fontänen där det nyss var omöjligt att ta sig igenom. Men dimman har gett vika och bakom molnen börjar de första solstrålarna bryta igenom. I luften finns glädjen, skratten och energin kvar. Det kommer bli en fin dag. Text: Emelie Bröms Foton: William Hung
Karlstadkillen
som tar tag i
idéerna
Viktors motto är att inte stressa, testa på det han vill och känner för. Det är i alla fall det han kör på i dag. Han älskar webbutveckling och brinner för grafiska lösningar, det är just därför han jobbar med det.
Idag är Viktor Bijlenga 22 år och har trots sin unga ålder hunnit med att testa flera olika grejer. Han föddes i västmanländska staden Västerås men flyttade snart till Åmål och det blev också staden för uppväxten. När det blev dags att välja till gymnasiet blev det, utan tvekan estetiska programmet och han engagerade sig snabbt i skolans elevkår vilket under sista gymnasieåret slutade med att Viktor valdes till ordförande av kåren. Huvuduppdraget tillsammans blev att fixa saker för tonåringar i Åmål att göra och det ledde honom till projektanställning hos kommunen och ett år som ansvarig för ungdomsinflytandet i kommunen. Men redan sedan 12 års åldern har Viktor Bijlenga varit mer eller mindre intresserad av webbutveckling och design. När han fyllde 12 introducerade hans mamma honom men 100 sidor A4-papper till kodning. På den bunten pappersark stod det förklarat, steg för steg hur man kodar en webbsida. Året blev 2011 och projektanställningen hos kommunen var över och då tog intresset över och det var dags att satsa på något eget. Det var då Viktor startade sin enskilda firma och började göra hemsidor åt bekanta. Från Juni 2011 till ungefär september 2011 spenderade han hemma i sitt pojkrum jobbandes med grafiska uppdrag med allt från hemsidor till broschyrer. - I dag är jag faktiskt väldigt tacksam över att min mamma gav mig kärleken till webbutveckling och att jag satt hemma och lekte med koder framför datorn istället för framför PlayStation, berättar han glatt. Efter den tiden hände det saker i samband med att flickvännen flyttade till Karlstad och Viktor fann ingen direkt anledning att inte flytta med. Väl där hamnade dem i en liten, trång etta där Viktor skapade sitt liv. En vanlig dag såg ut som så att han steg upp från sängen till skrivbordet, började jobba och tog en promenad på eftermiddagen för att få lite omväxling. Men så förstod
han att det inte kunde fortsätta, han flyttade till Karlstad och den enda han kände var flickvännen. Det var då som Twitter kom in i hans verklighetsbild. - Haha, då var det mycket häng där kan jag lova, skrattar han fram. Viktor efterlyste en tweetup i Karlstad och fick stort gensvar vilket resulterade i en middag på restaurang för 120 andra Karlstadsbor. På grund av det och andra anledningar öppnades kontaktnätverket för honom och han träffade av en slump Anna Lindh som senare blev kollega i designprojektet I’m With Friends. Viktor ville göra någonting annat än att bara designa hemsidor och efter planering under hösthalvåret kunde Anna och Viktor släppa sitt hållbara inspirerande designprojekt. Tweetupen som Viktor såg till att ta initiativ till har lett till mycket och det som i dag har haft störst betydelse är nog kontakten till kontoret, Studio 10, där han i dag tillbringar vardagarna och sköter sin verksamhet ifrån. Där sitter han och 6 stycken andra mediamänniskor med sina företag. - Jag har nog aldrig riktigt haft en riktig dröm, jag tycker fortfarande att jag är så pass ung och håller mig på att prova mig fram med saker som jag tycker är kul och vill testa, det finns liksom ingen anledning att stressa, uttrycker sig Viktor. Det hela började som sagt med lek i kod-och designprogram när han var yngre och utan några som helst förväntningar på vad det kunde bli eller var det skulle leda. När hans mamma gav honom bunten med papper visste han inte att han i dag 10 år senare skulle vara helt frälst av grafiska lösningar och webbutveckling. - Jag gör det jag tycker är kul och går igång på tanken av att kunna ha en idé och sedan också kunna konstruera och bygga den, som till exempel att rita en knapp och göra så man kan klicka på den, utbrister Viktor och skrattar. Vad denna 22-åring gör om 10 år är helt oklart men drömmen skulle, om han måste säga något, vara att kunna resa mer och bli lika bra på att laga bra och nyttig mat som han är på att koda. Text: Matilda Aldsjö Fotograf: Karin Hermansson
En sk책dis
som vet vad hon vill
Annica gjorde det en gång och nu kan hon inte låta bli. Sedan hon började underhålla och spela ”Allan” på lågstadiets skojiga fredagsunderhållning får hon inte nog av scenens magiska osynliga vibrationer. I dag befinner hon sig i huvudstaden och pluggar skådespeleri på högskolenivå. Men ”Allan” har hon delvis lagt på hyllan - nu speglar hon hellre verkligheten och drömmer om att få underhålla publiken med politiska pjäser.
bakgrund man har, jag har alltid stått upp för andra och sagt emot orättvisor, påpekar skådespelerskan. Annica tror på att man borde sprida mer politik i just teater, för alla människor orkar tyvärr inte läsa tidningarnas debattartiklar. I alla fall dra upp samhällsfrågor och problem i pjäser. Hon tror på att det blir lättare för en medborgare att förstå vikten av samhällsfrågan då och dessutom bjuds personen på en underhållande show. I sin egenskrivna, mest aktuella, pjäs kommer Annica och hennes vän Christine, som hon skriver tillsammans med, uppmärksamma barn och deras tankar. Dels vill de sprida att barn ska få vara barn Direkt efter gymnasiet visste Annica Viklund var hon skulle och inte behöva växa upp och ta vuxna ansvar som 11-åringar och härnäst i livet. Efter tre år på estetiska programmet inriktning även att alla barn är bra som de är, vare sig dem är superduktiga teater i Norrland var det dags att fylla flyttlådorna och resväskan. på matematik eller på att måla. Tiden var inne att ta sig från Härnösand för att landa i huvudsta-Vi vill lyfta barnen för att de kan så himla mycket, i dag är det den Stockholm och där fortsätta teaterstudierna och starta upp dessvärre mest fokus på att man ska välja teoretiska program och drömkärriären på Stockholms Elementära Teaterskola. I dag, två kulturskolor samt estetiska program stängs ner och jag tror att år senare står Annica där på Stockholms gator med en skådespedet kommer skapa ett väldigt trist samhälle, det kväver liksom ett larutbildning i sin hand. I den här teaterälskande tjejens hjärna barns kreativitet och förmåga att fantisera, menar hon. finns det alltid idéer på pjäser, en scen kan spontant ploppa upp i Just nu är det här är störst fokus i Annicas liv och hon hoppas på hennes huvud efter att hon läst en nyhetsartikel och börjar tänka att dem redan i vår kan åka runt och spela upp den men sampå hur hon skulle agerat i den situationen. Annica är en riktig tidigt, givetvis, ha igång andra projekt med. Bland annat en av dagdrömmare. föreställningarna som hon var med och satt upp på Stockholms -Just mitt dagdrömmande är något jag faktiskt är väldigt glad Elementära Teaterskola har blivit efterfrågad igen och nu när möför att jag har kvar än idag trots att jag är 21 år, jag är faktiskt tet med regissören är avklarat kan vi vänta att återse Annica som väldigt stolt över att jag har hållt kvar det, säger hon och det Azazello i föreställningen Mästaren Margarita. tindrar i ögonen. -Jag får ofta spela roller som är väldigt olik den jag är själv, Teater, skådespeleri och kultur har alltid varit en självklar del vilket jag gillar, om jag fick en roll en politisk pjäs skulle jag därför i Annicas liv. Får hon säga det själv kommer hon från en äkta vilja ha rollen som den som rör upp problemen och inte den kulturfamilj som gärna spenderar tid karaktär som ställer allt till rätta, för det tillsammans i soffan och kollar på fars är för mycket mitt privata jag, utbrister á la till exempel Hasse & Tage. Förutom ...det finns ingen annan som Annica och skrattar lyckligt. det dröjde det inte länge in på grundskokan lösa ett problem eller ge Ung, erfaren och med klara mål lan innan Annica och hennes närmaste Trots att hon spelat ett tiotal olika roller vänner började underhålla skolkamrater- dig din dröm om du inte gör och stått på mer än ett dussin olika na på ”Fredagskul” med allt från sång till scener känner hon fortfarande likadant det själv!” clowntalanger. varje gång hon har sagt sin första replik. - Jag minns att jag hade blåmärken på Hon är fortfarande så nervös att hon minuten innan hon ska upp benen i en vecka efter det, vi låtsades halka på bananskal och rampå scen som hon skulle kunna betala en miljon kronor till vilken lade med flit och ju mer publiken skrattade desto mer fortsatte vi, människa som helst som kan hennes repliker i den sekunden. skrattar Annica. - Men efter jag har sagt första ordet är nervositeten borta och Många bollar i luften det är en ren njutning att stå där på scenen framför publiken, det Men det var då, nu är nivån annorlunda men det är fortfarande, är vibrationer i luften och jag blir lika glad varje gång jag lyckas givetvis, exakt lika kul. Efter sina två år på SET har Annica valt att övervinna nervositeten och få möta publiken, berättar Annica. gå vidare och ta sin kandidatexamen i teatervetenskap på StockDet är en ren fascination och drömmen är att en dag kunna holms Universitet och genom det utöka kunskaperna och erfaren- försörja sig på sitt skådespelande, ha pengar så hon kan betala heterna vid sidan av jobbet som frilansande skådespelerska. En mat, lägenhetshyran. Helt enkelt kunna få livet att gå runt på en dröm som bland annat tar henne till att spela mot Mikael Nyquist månadslön från en teater. Så länge som hon får skådespela och uti en riktig dramafilm eller leverera skrattframkallande fraser mot trycka sig i dialoger och så monologer spelar det ingen roll vilken Robert Gustavsson i en komedi. Men det är inte allt, helst av allt scen hon står på. Visst att Dramaten vore något alldeles särskilt vill Annica med sitt skådespeleri få människor att må bra utifrån men skådespelandet är number one. och in i själen och politik ligger henne väldigt kärt om hjärtat. Hemma hos Annicas mormor och morfar hänger citatet ”Sprit Förutom att hennes favoritsyssla är att leverera från strålkastarlöser inga problem, men det gör inte mjölk heller” på väggen. Samljuset på scenen tycker hon det är intressant att föra en argumentidigt som det är roligt och charmigt bär det också på en sanning tation och diskutera aktuella frågor samhället. Om hon själv var som står för att man själv någonstans måste välja om man tar tag i politiker, vilket för sex år sedan, när hon skulle välja till gymnasiet ett problem eller inte för ingen annan kan göra det åt dig. var på topp tre-listan av drömjobb, skulle hennes huvudfråga i - Jag gillar det citatet, för det finns ingen annan som kan lösa synnerhet vara människors rättighet i samhället. Ett samhälle med ett problem eller ge dig din dröm om du inte gör det själv, säger mer acceptans på många olika plan helt enkelt. Annica och ler. - Framför allt skulle jag vilja föreslå en ny grundlag om att alla människor är bra oavsett vad man kommer ifrån eller vilken Text och foto: Matilda Aldsjö
”