Även om den konkreta utfyllnaden varierar från person till person, bygger aktiviteten emellertid på en generell önskan att skapa maximal mening i den enskilda medvetandegraden. Men det som skapar mening för individen, och som hon eller han därför ”ser” och uppfattar i en given situation, kan variera starkt från andras uppfattning. Eleven ser till exempel inte nödvändigtvis samma ”objektiva” verklighet som läraren. I ett pedagogiskt sammanhang kallas detta fenomen för konstruktivism. I en neuropedagogisk kontext är det uttryck för att människan utifrån ett tredjepersons-perspektiv inte är hel utan fragmenterad. Hon söker emellertid på alla nivåer att skapa en förstapersons-uppfattning av meningsfullhet genom att skapa percepts som uppfattas som hela.
Pedagogiska reflektioner kring det lärande självet som hel människa Utifrån ett naturvetenskapligt tredjepersons-perspektiv är föreställningen om den hela människan en illusion. Kunskap är distribuerad och hjärnan konstruerar därefter en sammansatt bild av en sammanhängande, meningsfull värld. Men vår förstapersons-medvetenhet uppfattar inte en sådan beskrivning som täckande. Vi upplever oss själva som sammanhängande och hela personer, även om vi kan ta på oss många roller eller identiteter. Det finns alltid ett kärnsjälv där vi är (eller upplever att vi är) identiska med oss själva. Som pedagogisk ideologi betraktat är den hela människan kanske mest ett uttryck för en antiboklig hållning som lägger vikt vid att människan är något annat än en rationell hjärna och att man kan lära sig på andra sätt än genom att förvärva symbolisk kompetens. Det uttrycks till exempel i teorin om de många intelligenserna och i Deacons teori (se kapitel 7 och 8). I ett undervisningsperspektiv är dogmen emellertid problematisk. Likaså hur den används. Det spontana lärandet som förvärvas utanför de symboliska kompetensernas områden kräver i de flesta fall inte en formell utbildning och skolor. Tvärtom stör elevernas vardagsmedvetande ofta det formella lärandet (Paludan 2004). Man kan inte lära sig att läsa eller räkna genom att använda annat än symbolisk kompetens (se kapitel 11) och mycket formellt lärande består i att ”avlära sig” informellt lärande.
Utvärderingsexemplar
194
Nervpirrande 1-272.indd 194
09-04-07 10.43.13