Sammanfattningsvis kan vi säga att användningen av begreppen aktivitet och kroppsförankring i ett inlärningsperspektiv står för en infallsvinkel som försöker ta hänsyn till den mänskliga kroppsligheten, bland annat genom att se på helheten av förnimmelser, perception, rörelse och handling. Kroppsliga erfarenheter och handlingar ingår alltid som ett led i lärprocessen, relativt oberoende av den konkreta uppgiften och lärandets innehåll. I vilken mån den kroppsliga delen får betydelse för inlärningsresultaten beror dock på vilken form av uppgifter det handlar om. Mest relevant är nog kroppen fortfarande för kroppsliga resultat av lärandet, det vill säga rörelselärande i vid bemärkelse. Lärprocesser och inlärningsresultat kan i olika utsträckning ”slå ned” i kroppen. I vissa fall kan kroppen som helhet ingå som led i ett komplext minnessystem, till exempel i fall av psykiska trauman. Psykosomatiska symptom är uttryck för psykosocial belastning i det biologiska systemet. Mindre spektakulära, men dock intressanta, är fenomen som att ha ett telefonnummet enbart ”i fingrarna’”– det vill säga en person kan inte säga ett visst telefonnummer utantill, men ändå slå numret och komma ihåg det på så vis. Sociala relationer är en ofta underexponerad kroppslig betydelse som har relevans för lärandet. Kroppsliga uttryck och förlängningar (kläder, frisyr och kroppsrelaterade föremål som smycken, tatueringar och så vidare) placerar i hög grad in en individ i den sociala gemenskapen. Kroppen berättar alltså mycket om vem en person är eller vill vara och andra avläser den som en berättelse eller text, både medvetet och omedvetet (Stelter 1998). Konsekvenserna av kroppslig inverkan på sociala relationer påverkar upplevelsen av trygghet, bekräftelse och anknytning. De känslomässiga konsekvenserna av detta utgör i sin tur en viktig förutsättning för fostrans- och lärprocesser. I figur 6.1 (sid. 135) visas schematiskt hur kroppsförankring kan relateras till och skapa samband mellan olika inlärningsområden (med utgångspunkt i Moser 2004b). Kroppsförankring återges som ett centralt element som knyter ihop fyra grundläggande inlärningsområden (motoriskt, socialt, kognitivt och emotionellt lärande) samt ett femte, mer överordnat och komplext (identitet och personlighet, Stelter 1998). Kroppsförankring och dessa fem inlärningsområden knyts hela tiden till konkreta handlingssituationer, eftersom man
Utvärderingsexemplar
134
Nervpirrande 1-272.indd 134
09-04-07 10.43.07