Nancy ahnstrรถm udinge 2017 Fรถrlag BoD Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck BoD Books on Demand, Norderstedt, Tyskland
ISBN 978-91-769-9632-4
rt arn har mĂĽn a namn ormor n or o an a k Ăśr allt Ja hade inte klarat m ket tan
i
tt tort ta k till Henrik min l kade on o h
ta tr nare i
komm nikation Ha e min k re man o h min tĂĽlmodi a Stina n d
itt ollplank pporter
lom olliander i k i ĂĽn mi
er ttel en om lin o h alla de andra ĂĽ Ăśr ad
lin
ystrรถm
et ar nåntin med den d r a Stina Jag talade med personal på bo Akademis handskriftavdelning. Igen. Förra gången blev resultatet att jag upplystes om en internetadress, där man kan hitta arkivet för brevsamlingar. Vilken jätteskatt Jag skrev ut de ca 40 sidorna, med nästan 400 poster. Namn på alla som uss Mattsson hade brevväxlat med. uss Mattsson var berömd i bo runt förra sekelskiftet. Det är för lite sagt för han var känd långt utanför Finland. Han var kemist i nobelklass, politiker, debattör och tidningsman. ven om jag åkte till bo för tredje gången skulle det ta för lång tid att gå igenom samlingen på 2,5 hyllmeter. Släktforskare ger sig inte. Och Stina hade rätt. Så kopplingen till uss visar sig komma, men långt, mycket långt senare. Jag letar efter uppgifter om Elin, som var min mormors mormor. Naturligtvis ska det finnas spår efter hennes liv. Det är min utgångspunkt. Hon var skeppardotter och född i bo 1865. Det började inte med Elin men det blev så efter ett tag. Intresset för släkthistoria övergick från att ha varit ett lyssnande, till ett frågvist lyssnande. Sedan vidare till ett aktivt men oplanerat sökande. Och sedan av nödvändighet till att bli mer noga och dokumenterande.
9
löm det d r med att komma ihå Det gör man inte. apper och penna gäller dator, bilder. Allt är bättre än det bedrägliga minnet. Någon exemplarisk släktforskare är jag inte, mina anteckningar och källhänvisningar är kanske inte så begripliga för någon annan. Vartefter mina nära släktingar börjat åldras, har känslan ökat av att det är bråttom att ta reda på mesta möjliga. Ett bra tillfälle för mig att ta tillvara det de gamla hade att berätta var på 1970-talet, under den tid min mormors far unnar ettersson blev äldre och mest låg på sin säng. Han hade varit en viktig person i hela mitt liv och var egentligen ingen särskilt talför man, fast han hade mycket att berätta. unnar och hans fru Ingeborg, min mormorsmor, bodde granne med en lanthandel som fanns då. I Fole socken på otland. De bodde sedan den 1 maj år 1919 i huset bakom affären, som i sin tur låg och fortfarande ligger utmed väg 147. Min familj bodde på olika ställen i och omkring Visby men på sommaren var jag en hel del hos de gamla på landet. Morfar och jag gick ofta in i boden och handlade och det var nog rätt många av mina somrars par träskor som han stod för. Jag förstår nu att han hade klar blick och känsla för vad som behövdes. Han täljde visselpipor och gjorde höjdhopps-ställningar av stavar. Det var lite ge och ta. Han gjorde sådant jag tyckte var roligt och i gengäld fick man hänga med på sådant som skulle göras. Hacka ogräs eller ta upp potatis. Eller 10