Kinesisk utflykt
ROSENLARV FÖRLAG
Kinesisk utflykt är tidigare utgiven av Schildts och Albert Bonniers förlag 1949 © Rosenlarv förlag, med godkännande av rättsinnehavare till Hagar Olssons verk, Stockholm 2011 Omslag och inlaga: Mia Degerman Tryckeri: Bulls Graphics ab, Halmstad 2011 isbn 9789197793537 www.rosenlarv.se
KINESISK UTFLYKT HAGAR OLSSON Efterord av Eva Kuhlefelt
Till minnet av Ka
N
i tror kanske inte att det är sant, men faktum är att livet kan stanna i sitt lopp medan man lever. Det är hemskare än något man kan föreställa sig, och om det inte vore för att jag själv har upplevat det skulle jag inte tro att något sådant är möjligt. Det är inte något som sker plötsligt, som genom ett trollslag. Det förbereds mycket omsorgs fullt och länge, man vet bara inte huru, genom en hemlig förvittringsprocess som fortgår genom åren. Det blir allt tommare, allt ödsligare omkring en, människorna glider undan och försvinner, man gör förtvivlade ansträngningar att nå dem, men kan inte. Man griper efter det ena och det andra för att få tag i något och känna att man har fäste någonstans, men det glider undan som luft. Ingenting vill kännas vid en eller häfta vid en, det uppstår ett tomrum omkring 7
en och man känner hur ens eget ansikte och hela ens inre stelnar. En vacker dag står man där alldeles ensam mitt på en tom scen med spöklika kulisser från ett drama som spelats där en gång för länge sedan – ens eget liv. Det lönar sig inte att vrida sina händer i förtvivlan, det finns ingen som ser det, ingen som uppfattar ens själsrörelse och inget sam manhang som själsrörelsen skulle ansluta sig till. Man kan inte tala, för vem skulle man tala till, man vågar inte ens gråta, för det ekar så hemskt i den öds liga kulissen. Man kan röra varken hand eller fot i denna förfärliga stillhet där allt är förbi och ingen ting rör sig, där inte en dörr öppnas, inte ett fönster slås upp, inte en hand sträcks fram och ingen uttalar ens namn. Hur är det möjligt, frågar man sig då. Vad är det för en förtrollning eller förbannelse som kommit över mig, hur har jag hamnat här, på sidan om livet, i en kvarglömd existens utan mening eller samman hang? Nyss levde jag ju, med djupa andetag och bul tande pulsar, från mig utgick något, levande ström mar som glittrande sökte sig sin väg genom människo 8
havet, och dallrande budskap nådde mig genom luf ten från hjärtan lika glödande och fulla av hopp som mitt, jag var omgiven av vänner, min dag var upp fylld av samtal och brådskande göromål och känslor nas explosiva tryck drev mig framåt mot min bestäm melse. Hur kunde hela denna underbara rörelse avstanna och upplösa sig i intet? Var är nu vännerna, var är alla dessa människor som stod mig nära, dessa dyrbara blickar i vilka min själ speglade sig och såg sin egen outtömlighet? Vilka var de egentligen, var ifrån kom de, vart gick de? Jag kan inte minnas deras namn. Var är denna dunkla gestalt, min älskade, som fyllde mina dagar och nätter med det ännu icke avslö jades, ännu icke upplåtnas hemliga och ljuva spän ning och som med en enda blick kom mig att rysande förnimma lyckans bottenlösa avgrund under mig? Ack, fråga inte, mana inte fram skuggorna! Fly hellre, lämna den trista platsen för ett förspillt liv det fortaste du kan! Det är ingenting man hellre skulle göra än fly. Men vart? Det talas så mycket om flykten från verkligheten, kanske finns det en sådan, jag känner 9
den inte. Men flykten till verkligheten känner jag som mina dagars och nätters outförbara, hemliga plan. Jag känner paniken som griper den som kom mit in i det avstannade livets region och blivit avskild från den skapande rörelsen som är verklighetens väsen, från rytmen hos allt som blir till. Jag känner den tomma scenens och de av dramat övergivna, fläckade kulissernas panik. Du söker förtvivlat efter en utväg, en möjlighet till flykt från detta skuggornas hem, du gör dina små fumliga och ångestfulla fram stötar åt skilda håll, du förnedrar dig, du bönfaller varje förbipasserande om några smulor från verklig hetens bord. Men framstötarna leder till ingenting, handen du grep efter blir luft, smulorna var avsedda för någon annan. Den hemska aningen smyger sig över dig att det inte finns någon verklighet att fly till i detta liv där allt är förbi och där varje andetag är tungt av osonad skuld. Det är stunden då skuggorna börjar omringa dig. De kommer smygande och försiktigt från de mör kaste hörnen, står och tittar på dig bakom något sjas kigt draperi eller ställer sig vid den utspelta flygeln, 10
med ryggen vänd mot dig, liksom ville de bara i förbi farten slå an en ton. Men de blir snart djärvare. De ser ju att allt är tomt omkring dig, att du är helt allena och utan skydd, att ingen väntar på dig och att ingen ting skall hända på denna av livet övergivna plats. Scenen är deras. De rycker an, en och en, med den bortträngda känslans hela vidunderliga intensitet. De kommer i långa rader alltifrån din tidigaste barn dom, med mamma och pappa i spetsen, och sist kom mer din älskade med den förbleknade törnekransen. De ställer sig mitt under takkronan, i det spöklika skenet från en ofullbordad livsgemenskap, och dömer dig till evig skuld. Det är hopplöst att försöka försvara sig! Man kommer bara djupare in i skulden ju mera man försö ker rentvå sig. Det kan gå an, när man har en levande människa framför sig, ett tidens barn som man själv, att inlåta sig på resonemang och komma med undan flykter och förmildrande omständigheter. Man kan tala om sin olyckliga barndom, sin ärftliga belast ning och det oerhörda tryck man levat under i hela sitt liv, ångesten man aldrig kunnat befria sig ifrån. 11
Man kan hänvisa till den värld man levat i, upplös ningen som trängt in i en själv, som gått en på ner verna och omöjliggjort en harmonisk utveckling. Slutligen kan man också gå bröstgänges till väga och svara med beskyllningar: det är du som har förbittrat mitt liv, du bär skulden till att vårt förhållande fick ett så fatalt slut. Ingen av dessa utvägar står en till buds vid uppgörelsen med de döda. De är inte mot tagliga för skäl och inte inställda på resonemang. Allt sådant hör till dramat, men här är dramat slut. Du står inför det en gång för alla avslutade, det som inte kan ändras, inte låter beveka sig. Alla räkningar är uppgjorda, det finns ingenting att lägga till eller ta ifrån. Rollerna har spelats ut till punkt och pricka, den sista repliken har fallit, de agerande har gjort sin sorti. Det är bara du ensam som irrar omkring på denna dystra plats, på detta golv där dammet lagrar sig över intorkat gammalt groll, bland dessa flag nande kulisser som suckar av kvävda skrik. Vad du än kan finna på att säga till ditt försvar så vet du att det inte kan komma med i dramat, för det är avslutat för länge sedan och borta från scenen. Dina ord återfal 12
ler bara på dig själv, dina beskyllningar tränger in som förgiftade pilar i ditt eget kött och blod. Du är din egen fånge, såsom du alltid har varit, och det är därför du står där du står, omringad av skuggor och förskjuten av livet.
fler böcker från rosenlarv förlag: Alfhild Agrell Räddad Stina Aronson Feberboken, Syskonbädd, Tolv hav Athena Farrokhzad och Linn Hansén (red) Omslag Emilie Flygare-Carlén Ett år Amanda Kerfstedt Reflexer Anne Charlotte Leffler Familjelycka, Kvinnlighet och erotik, Skådespelerskan Eva Neander Dimman, Staden, Nattljus Åsa Sarachu (red) Är de här för att stanna nu? Frida Stéenhoff Blott ett annat namn för ljus, Den smala vägen Rosenlarv är ett feministiskt förlag som penetrerar kanon och upptäcker storheter du inte trodde fanns. www.rosenlarv.se
»Var är nu vännerna, var är alla dessa människor som stod mig nära, dessa dyrbara blickar i vilka min själ speglade sig och såg sin egen outtömlighet? Vilka var de egentligen, varifrån kom de, vart gick de? Jag kan inte minnas deras namn. Var är denna dunkla gestalt, min älskade, som fyllde mina dagar och nätter med det ännu icke avslöjades, ännu icke upplåtnas hemliga och ljuva spänning och som med en enda blick kom mig att rysande förnimma lyckans bottenlösa avgrund under mig.« Huvudpersonen Hagar färdas genom ett drömskt landskap där hon möter förlorade vänner, familjemedlemmar och kärlekar. Kinesisk utflykt är skriven till minnet av Ka. Det är en smärtsamt vacker berättelse om sorg och försoning.
ROSENLARV FÖRLAG