blodiga historia av folkmord som kostat minst 167 miljoner människor livet. Journalister, skribenter och propagandister har gång på gång ställt sig i massmördarnas tjänst för att sprida hat och hetsa till massakrer. Sedan Nürnbergrättegången gjorde hatpropaganda till ett folkrättsbrott har dock bara ett dussintal personer från dessa medieverkstäder dömts i internationella rättegångar. Den här boken ger en unik inblick i rättegångarna mot de människor i media, utan vilka folkmorden vore otänkbara. Det är en skrämmande resa från Hitlertysklands »judehetsare nummer ett» Julius Streicher, via medarbetarna på den berykNiclas Sennerteg är författare och journalist, verksam på Borås Tidning. Han har även arbetat på Sveriges Radio under många år. Han har tidigare gett ut de kritikerrosade böckerna »Stalins hämnd» (2001), »Warszawas bödel» (2003) och »Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga» (2008).
tade Radio Machete i folkmordets Rwanda 1994, till serbiska mediers hatiska kampanjer under de grymma krigen på Balkan. »Hatmedier» underblåser konflikter på många håll i världen där det finns risk för nya folkmord. Författaren frågar sig hur
NICLAS SENNERTEG Ordsomdödar
Massmedier har spelat en viktig roll i det senaste århundradets
Ordsom dödar OM FOLKMORD OCH PROPAGANDA
9 789127 121249
Ruggiu, en belgisk medborgare med italienska rötter, anställts som journalist och presentatör på radiostationen RTLM. Där hade han varit en av förgrundsfigurerna för hatkampanjen mot tutsierna, även under de månader då dödandet pågick som värst. »Vad väntar ni på? Gravarna är tomma. Ta era macheteknivar och hacka era fiender i bitar!» var ett av de uttalanden som
Fienden, det vill säga rebellerna i RPF, alla andra tutsier i landet samt »illojala» hutuer, kallade han för inyezi – skadedjur som skulle utrotas.
yttrandefriheten går.
ISBN 978-91-27-12124-9
mördandet i Rwanda utbröt hade Georges
tillskrevs honom och hans kollegor.
dessa mediers inflytande kan stoppas, och var gränserna för
Omslag Arne Öström/Ateljén Omslagsfoto: © Charles Taylor Författarfoto: Åsa Dahlgren
Drygt tre månader innan det vanvettiga
NICLAS SENNERTEG
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 4
10-06-21 12.05.20
Innehåll
Förord 7 Hitlertyskland 13 Propagandan i Tredje riket 15 Judehetsaren nummer ett 21 Radiokommentatorn som kom undan 48 Dietrich – makthavaren i kulisserna 73 Rwanda 89 Dödens budbärare 91 Borgmästaren som tog av sig kavajen 111 Den vite tutsihataren 122 Medierättegången 136 Kampen fortsätter 170 Mediedomen – ett verktyg för diktatorer? 187 Medietrions överklagan och faran med pressfrihet 196 Radioteknikern som blev massmördare 207 Kan en sång döda? 211
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 5
10-06-21 12.05.20
Balkan 225 Balkan – ett (nästan) oskrivet blad 227 Efterord 238 Noter 248 Källor 260 Personregister 268
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 6
10-06-21 12.05.20
Förord
Krig utkämpas inte om territorium utan om ord. M änniskans dödligaste vapen är språket. Hon är mottaglig för slagords hypnotiserande verkan på samma sätt som hon är mottaglig för infektionssjukdomar. Och där det grasserar en epidemi tar gruppmentaliteten över. Arthur Koestler, författare och debattör
Fader Coughlin var en romersk-katolsk präst i Royal Oak, Michigan, USA , som i radions ungdom nappade på den nya teknikens möjligheter. Redan 1926 började han varje vecka hålla mässa via en radio station i Detroit och i början av 1930-talet hade han över 40 miljoner lyssnare. För många katoliker i nödårens USA hade han alltid ett tröstande ord och när krisen förvärrades blandade han sig i politiken och hyllade president Franklin D. Roosevelt och dennes New Deal. I mitten av 1930-talet svängde prästen dock och blev i sina predikningar en hård kritiker av presidenten som han anklagade för att gå storkapitalets ärenden. Coughlins nya idoler var Hitler och Mussolini som han ständigt lovordade. Den populäre radioprästen framstod alltmer som en rabiat antisemit som försvarade de nazistiska judeförföljelserna. Vid tiden för den så kallade kristallnatten 7
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 7
10-06-21 12.05.20
ord som dödar 1938, då judiska affärer och synagogor över hela Tyskland förstördes och 30 000 judar skickades till koncentrationsläger, hade han blivit den störste och populäraste förgrundsfiguren för antisemitismen i USA. Själv hävdade han dock envist att han inte var emot judarna utan bara bekämpade kommunismen.1 Nazisternas attacker på tyska judar ursäktade han dock med att ”förföljelsen av judarna började först efter att de kristna blivit förföljda”.2 I samband med ett protestmöte i Bronx i slutet av 1938 mot att USA tog emot judiska flyktingar från Tyskland gjorde Coughlin emellertid Hitlerhälsningen och utbrast: ”När vi är klara med judarna i Amerika kommer de att tycka att behandlingen som de utsattes för i Tyskland inte var någonting.”3 Borta i Tyskland applåderades han av nazisternas tidningar. Coughlin stödde också den hårdföra paramilitära högerorganisationen Christian Front vars mål var att förmå alla amerikaner att ”uppträda, köpa och rösta kristet”. År 1940 förbjöds organisationen sedan FBI upptäckt att den förberedde våldsdåd mot amerikanska judar och kommunister. Fader Coughlins hets mot judarna splittrade katolikerna i landet och hans publik minskade i takt med hans antisemitiska och nazivänliga utspel, men han hade ändå en stor och trogen anhängarskara av katolska immigranter från Europa som ville visa sin patriotism mot det nya hemlandet genom att vända sig mot kommunismen – och judarna.4 För Rooseveltadministrationen var radioprästen ett stort irritationsmoment och några dagar efter andra världskrigets utbrott tystades hans sändningar av myndigheterna med hjälp av nya byråkratiska bestämmelser. Coughlin fortsatte dock att publicera predikningarna i sin egen tidning som dock inte fick spridas med hjälp av det amerikanska postverket. I samband med USA:s inträde i kriget började allmänheten betrakta personer som Coughlin som 8
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 8
10-06-21 12.05.20
Förord fiendens hantlangare och i maj 1942 förbjöd den katolske biskopen i Detroit honom slutligen att fortsätta blanda sig i politiken. Om han inte lydde skulle han avsättas som präst. Coughlin levde resten av sitt långa liv i relativ obemärkthet men har fått sitt namn inskrivet i historieböckerna i egenskap av ”hatradions fader”. Hans karriär i rampljuset fick många amerikaner att plötsligt inse vilken farlig sprängkraft etermedier kunde få i händerna på dem som vädjade till människors primitiva känslor och fördomar. På andra sidan Atlanten, i framför allt Hitlertyskland och Sovjetunionen, hade propagandans ingenjörer också insett hur effektivt massmedier kan utnyttjas av obarmhärtiga ideologier. Ords och idéers makt att påverka människor är en urgammal sanning. För antikens greker och romare var retorik bland det viktigaste i en människas bildning. Och det är knappast en slump att Bibeln inleds med ”I början var Ordet”, som ett vittnesbörd om språkets suggestiva kraft. På samma sätt är bildens förmåga att påverka och sätta tankar i rörelse omöjlig att underskatta. Det var därför en viktig insikt i retoriken att ord fick en större verkan när de kopplades till bilder, även om det enbart rörde sig om inre bilder som talaren framkallat hos åhörarna. Ordens kraft gällde från början bara de människor som befann sig inom hörhåll från talaren eller en liten krets läskunniga och ofta välbärgade människor som hade tillgång till böcker. Först efter 1800-talets framväxt av tidningar som vände sig till en bredare publik, som Dagens Nyheter i Sverige 1864, samt radions genombrott på 1920-talet och tv:ns efter andra världskriget kunde ord och bild på en och samma gång tränga fram till fler människor än vad man dittills hade kunnat föreställa sig. 9
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 9
10-06-21 12.05.21
ord som dödar 1900-talet blev massmediernas århundrade på gott och ont och de moderna medierna spelar en central roll för människors uppfattning av omvärlden. Som de flesta av människans uppfinningar kan medierna tjäna goda såväl som onda syften. På samma sätt som de kan sprida konstruktiva idéer, humanism och demokratiska värden kan de utnyttjas för att sprida hat, misstänksamhet och rädsla. Med sin genomslagskraft har medierna under de senaste hundra åren blivit ett mäktigt vapen i händerna på regimer och politiker som velat mobilisera medborgare för sina egna syften. Exemplen på hur totalitära regimer selat på medierna och därefter i full galopp trampat ned alla som stått i vägen är välkända. Nazisternas och sovjetkommunisternas hjärntvätt och indoktrinering av människor är väl omvittnad. Hatmedier finns överallt i världen. I Kamerun och Uganda bedriver flera tidningar häxjakt på homosexuella, medan otaliga små högerextrema och rasistiska grupper i USA sprider sitt hat via radio. En av dessa är vit makt-gruppen National Alliance i West Virginia som finns både i etern och på nätet och som också ger ut en egen tidning. I Elfenbenskusten har hatradio äventyrat den ömtåliga fredsprocessen efter inbördeskriget, samtidigt som sudanesiska medier uppmanat lyssnare och läsare att hämnas på ”vita och utlänningar” som blandar sig i Darfurkonflikten. Ett svenskt exempel är Ahmed Ramis numera nedlagda antisemitiska närradiokanal Radio Islam, som sedan 1996 lever vidare på nätet som en hemsida. Det är dock oftast i fattiga konflikt drabbade länder utan yttrandefrihet som hatmedier kan göra mest skada. På många håll i världen får de ofta stå oemotsagda, vilket inte är så förvånande med tanke på att omkring två tredjedelar av världens befolkning lever i länder där det inte existerar någon yttrandefrihet. Risken för folkmord bedöms vara som störst i fattiga regioner med etniska konflikter. Sammanlagt 169 miljoner 10
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 10
10-06-21 12.05.21
Förord människor runtom i världen beräknas ha fallit offer för folkmord enbart under perioden 1900–1987, enligt den israeliske professorn Yehuda Bauer.5 Så gott som alla stora folkmord under det senaste seklet har föregåtts av propaganda via massmedier som stått i förövarnas tjänst. Forskare har identifierat just uppkomsten av hatmedier i krisdrabbade regioner som ett varningstecken för att folkmord eller andra svåra förbrytelser mot utpekade folkgrupper kan vara förestående. Huruvida hatmedier faktiskt kan förmå människor att begå mord och andra grymheter är emellertid omdiskuterat bland forskare. De folkmord som har inträffat skulle förmodligen ha ägt rum ändå, utan medias draghjälp, men klart är i alla fall att medierna har en förstärkande effekt och kan underlätta förbrytelserna genom att göra övergreppen mer legitima och accepterade hos allmänheten.6 I Hitlertyskland deporterades judarna till sin undergång framför ögonen på en passiv befolkning, medan en stor del av invånarna i Rwanda deltog i folkmordet på tutsiminoriteten. Media kan tillskrivas sin del av den bittra kakan i båda fallen. Den här boken handlar om de propagandister som ställts inför rätta i internationella domstolar för vad de har skrivit eller sagt i samband med de värsta brott mänskligheten känner till. Av alla de journalister, propagandister, programledare och andra mediepersoner som har använt sin kreativitet för att gå brottsliga regimers ärenden är det inte ens ett dussin som har fått svara för sina gärningar inför världssamfundet. I Nürnberg rättegångarna hamnade sammanlagt tre propagandister från media på de anklagades bänk – i FN -tribunalen för Rwanda sex personer. Inga propagandister från Balkankrigen på 1990-talet eller från någon annan folkmordskonflikt har hittills ställts inför rätta i FN -domstolar. De fall som tas upp i denna bok omfattar allt från journalisten 11
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 11
10-06-21 12.05.21
ord som dödar Julius Streicher som skrev artiklar fyllda av hat mot judar, ljudteknikern i Kigali som såg till att Radio Machetes sändningar kunde höras i hela Rwanda, till musikern som ställde sitt skapande i mördares tjänst. Det är en resa genom propagandaverkstäder och rättssalar som väcker många frågor om medias roll och världssamfundets möjligheter att förhindra folkmord och brott mot mänskligheten. Niclas Sennerteg
12
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 12
10-06-21 12.05.21
Hitlertyskland
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 13
10-06-21 12.05.21
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 14
10-06-21 12.05.21
Propagandan i Tredje riket
Goebbels öppnade dörren för Himmler. Werner Stephan, Goebbels medarbetare, om den nazistiska propagandans betydelse för judeutrotningen
Ingen vet i dag exakt när Hitler befallde att judarna skulle utrotas. Frågan har länge varit intensivt omdebatterad bland historikerna och det enda som de flesta är ense om är att en eller flera order om judemordet gavs mellan våren 1941 och sommaren 1942.7 Hitlerregimens propagandaapparat som i åratal hade utmålat judarna som världens avskum och ett degenererat folk, fortsatte att hålla ångan uppe. Hösten 1941, då segerfanfarerna från östfronten började ljuda alltmer sällan, lades högsta växeln in i den nazistiska antisemitiska politiken – både framför och bakom kulis serna. Propagandan mot judarna stegrades till ett ännu gällare tonläge. I september 1941 skrev partiideologen Alfred Rosenberg i en tidskrift att ”den judiska frågan i Europa kommer att ha lösts först när den siste juden har lämnat den europeiska kontinenten”.8 Samma månad hade de tyska judarna börjat bära den gula stjärnan för att landets ”inre fiender” skulle vara fullt synliga för alla och några veckor senare rullade de första deportationstågen med tyska judar till getton och avrättningsplatser i öster. 15
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 15
10-06-21 12.05.21
ord som dödar I mitten av november 1941 publicerade propagandaministern Joseph Goebbels en av sina allra giftigaste antisemitiska artiklar i tidningen Das Reich under rubriken ”Judarna bär skulden”: Judarna får ett straff som verkligen är hårt, men mer än välförtjänt. Den internationella judiska konspirationen gjorde misstaget att samla sina styrkor för detta krig och upplever nu steg för steg undergången som den ämnade för oss, och som den skulle ha genomfört utan att blinka om den hade kunnat. Judarna går under enligt sin egen lag: Öga för öga, tand för tand.9
Judarnas påstådda makt i Tyskland var krossad och alla som visade medlidande med dem skulle straffas, enligt Goebbels. Detta publicerades vid en tidpunkt då SS -ledaren Heinrich Himmlers mordkommandon som bäst höll på att massarkebusera hundra tusentals judar i de ockuperade delarna av Sovjetunionen på samma gång som förberedelserna för dödslägrens gaskamrar hade påbörjats. Några dagar efter Goebbels artikel talade Alfred Rosenberg under en presskonferens om den kommande ”biologiska utrensningen av hela judendomen i Europa”.10 Att öppet förklara vad som egentligen höll på att hända med judarna var naturligtvis uteslutet för nazistledarna, eftersom det skulle få stora återverkningar på opinionen, både hemma och utomlands. När uppgifter sipprade ut om regimens mord på psykiskt sjuka och handikappade på särskilda anstalter, ledde det till protester från kyrkligt håll och från den tyska allmänheten, vilket fick den överraskade Hitler att delvis backa. Den 24 augusti 1941 gav han officiellt order om att den centralstyrda ”dödshjälpen” för mentalpatienter skulle upphöra, för att få stopp på protesterna. I verkligheten befallde han att mördandet skulle fortsätta, men under ännu större sekretess än tidigare. Precis som när det tyska folket mobiliserades och rustades psykologiskt för krigets påfrestningar beredde propagandaapparaten även vägen för massutrotningen och de andra nazistiska brotten. 16
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 16
10-06-21 12.05.21
Propagandan i Tredje riket Kampanjen mot judarna och andra ”undermänniskor” hade basunerats ut genom alla kanaler som stod till regimens förfogande: press, radio, film och litteratur, för att nämna några. Inte ens de små barnen skonades från indoktrineringen utan de fick bilderböcker där de kunde titta på motbjudande karikatyrer av judar med kroknäsor, grisögon och dreglande munnar. Denna armé av skribenter, författare, fotografer, filmare, tecknare och konstnärer som använde sina talanger för att sprida det antisemitiska hatet dirigerades av propagandaministern Joseph Goebbels. Det är omöjligt att ens försöka föreställa sig Hitlertyskland utan Goebbels propaganda. Massmötena, hakkorsflaggorna, talen och manifestationerna är så intimt förknippade med nazismen att det är svårt att dra en definitiv gräns mellan själva ideologin och de knep som användes för att sprida den. Den tyske historikern Joachim C. Fest gick en gång så långt att han kallade nazismen för ”propaganda förklädd till ideologi”.11 Med det menade han att nazismen egentligen bara var ett maktbegär som red på massornas impulser och formades efter vad som kunde ge störst psykologisk effekt i ett givet ögonblick. Fests slutsats kan diskuteras, eftersom nazismen trots allt hade en kärna av, låt vara, förvirrade idéer, men det säger ändå något viktigt om den nazistiska propagandans och politikens sätt att fungera. Lika omöjligt som det är att föreställa sig propagandan utan Goebbels är det att tänka sig Hitler utan sin propagandaminister. Joseph Goebbels har träffande beskrivits som den mest intressanta personen i Tredje riket näst efter Hitler.12 Så gott som alla Hitlers närmaste män, till och med den genialiske rustningsministern Albert Speer, var utbytbara. Alla utom Goebbels, vars särskilda talang var oumbärlig för Führern. Hitler var förvisso en begåvad talare, men det var Goebbels som hade metoderna för att sprida partiets idéer. Han utnyttjade på ett skickligt sätt massmediernas moderna teknik 17
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 17
10-06-21 12.05.22
ord som dödar och var den förste som gjorde publikundersökningar för att ge propagandan maximal effekt. Själv talade Goebbels i sina instruktioner till medarbetarna om att genomföra ”en andlig mobilisering” av folket, vilken var lika nödvändig som en militär mobilisering i krig. Massmedia och kulturliv likriktades genom censur, utrensningar och hård styrning. Man skulle skapa opinionen, inte följa den. Den 13 mars 1933, några veckor efter att Hitler kommit till makten i Tyskland, utnämndes Goebbels till riksminister för folkupplysning och propaganda. Med ämbetslokaler ett stenkast från Rikskansliet på Wilhelmstrasse i Berlin, tog Goebbels snabbt kontroll över press, radio, film, litteratur och konstliv, som likriktades totalt för att passa de nya makthavarnas syften. Icke önskvärda journalister och kulturpersonligheter rensades ut och fick yrkesförbud. Alla konstnärliga alster måste i fortsättningen godkännas av myndigheterna. Väl medveten om radions genomslagskraft lät han tillverka billiga radioapparater, för att nazistpartiets budskap skulle nå in i varenda hem. Medvetet lät han filmverkstäderna nästan enbart producera oförargliga komedier eller annan lättsmält underhållning för att hålla folk på gott humör. Några av de få undantagen på det området var de antisemitiska filmerna ”Der ewige Jude” och ”Jud Süss”. Den statsstyrda nazistiska propagandaapparaten fortsatte under hela Tredje rikets existens att basunera ut antijudisk propaganda i alla former och Goebbels anses på detta sätt psykologiskt ha banat väg för judeutrotningen. De landsomfattande pogromerna mot judarna i Tyskland under kristallnatten i november 1938 anstiftades också av Goebbels med Hitlers goda minne. Propagandaministern var dessutom välinformerad om vad den ”slutliga lösningen” innebar. I sin dagbok skrev han i början av 1942: Judarna förflyttas österut från det ockuperade Polen, med början vid Lublin. Här använder man en ganska barbarisk metod som
18
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 18
10-06-21 12.05.22
Propagandan i Tredje riket inte ska beskrivas närmare och av judarna blir det inte så många kvar. I stort sett kan man konstatera att 60 procent av dem måste likvideras, medan bara 40 procent kan sättas i arbete. […] Över judarna fälls en straffdom som visserligen är barbarisk, men som de i fulla mått har förtjänat. Profetian, som Führern har gett dem för att de hjälpt till att sätta igång ett nytt världskrig, börjar förverkligas på det mest fruktansvärda sätt.13
Propagandan under kriget användes inte bara för att stärka tyska folkets stridsmoral och för att hetsa mot judarna. Den hade också gjort folket mentalt förberett för överfallen på grannländerna och rättfärdigat utsugningen av de ockuperade länderna samt utnyttjandet av slavarbetare. Mot slutet av kriget uppviglade propagandan också till rena krigsförbrytelser – framför allt uppmanade den befolkningen att lyncha allierade flygare som hoppat fallskärm ned över tyskt territorium och rådde civila tyskar att beväpna sig och lägga sig i bakhåll för allierade soldater i de delar av Tyskland som erövrats av fienden. När vapnen tystnade i Europa i början av maj 1945 uppdagades de ofattbara brott som nazisterna hade begått runtom i Europa. Sex miljoner judar och flera miljoner andra människor hade mördats i dödslägren och koncentrationslägren. Överallt fanns det spår av mord, massakrer, slavarbete, terror och tortyr. Brotten var så omfattande och de var spridda över ett så stort geografiskt område att enskilda länders domstolar inte ansågs räcka till för att hantera dem. Men när de allierade började söka efter de högsta ansvariga för den nazistiska propagandan var både Hitler och Goebbels redan döda. Endast underordnade medarbetare fanns kvar, men eftersom propagandan hade gått som en röd tråd genom allt som nazisterna hade företagit sig under sin tid vid makten var det viktigt att hitta någon eller några propagandister att ställa till svars vid den stundande krigsförbrytarrättegången i Nürnberg. En av de amerikanska åklagarna, Drexel A. Sprecher, summerade under 19
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 19
10-06-21 12.05.22
ord som dödar rättegången de allierades syn på propagandans ödesdigra makt i Hitlertyskland: Resultaten av propagandan […] når varje aspekt av denna konspiration, inklusive det abnorma och omänskliga uppförande som gällde övergreppen och den hänsynslösa exploateringen av ockuperade länder. De flesta vanliga medlemmarna av den tyska nationen skulle aldrig ha deltagit i eller tolererat övergreppen som begicks över hela Europa om de inte hade blivit påverkade och eggade till barbariska övertygelser och vanföreställningar av den nazistiska propagandamaskinens ständiga malande. Propagandisterna som lånade sig själva till detta onda upp viglings- och anstiftansarbete är mer skyldiga än de godtrogna och okänsliga hantlangare som var chefer för arkebuserings plutoner eller skötte gaskamrarna, vilka vi har hört så mycket om under denna rättegång.14
Utan ord, inga mord, skulle man kunna säga. För de allierade var det otänkbart att brott i en sådan skala hade kunnat genomföras om de inte föregåtts av psykologiska förberedelser i form av propaganda. Vidräkningens stund hade därför kommit även för dem som inte hållit i vapnen eller undertecknat mordorderna, men vars ord påverkat människors tankar.
20
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 20
10-06-21 12.05.22
Judehetsaren nummer ett
En snuskig gammal gubbe av den sort som ställer till besvär i parkerna. Rebecca West, amerikansk reporter, om sitt intryck av propagandisten Julius Streicher under Nürnbergrättegången
Tidningen der stürmer kunde läsas överallt i Tyskland under åren efter Hitlers maktövertagande 1933. Dess hatiska budskap skreks ut med feta rubriker i frakturstil i de rödmålade montrarna som satts upp på gator och torg. I många hotellobbyer, fabriksmat salar och väntrum låg senaste numret av tidningen ofta framme, en nästan lika obligatorisk del av den nazistiska rekvisitan som Hitlerporträttet på väggen. I koncentrationslägren räknades tidningen till SS -vakternas nödvändiga lektyr. ”Judarna är vår olycka”, ett citat från den tyske antisemitiske 1800-talshistorikern Heinrich von Treitschke, användes som Der Stürmers devis på förstasidan och gav en snabb sammanfattning av tidningens innehåll. Långt innan det nazistiska folkmordet på judarna var ett faktum hade Der Stürmer och dess redaktörer mördat judarna på sitt sätt, sida upp och sida ned i varje nummer ända sedan 1922. Den innehöll skrönor om judiska ritualmord som på fullt allvar påstods ha 21
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 21
10-06-21 12.05.22
Der Stürmer. Här ett extranummer ägnat åt den antisemitiska klichén om judiska ritualmord med rubriken: ”Judisk mordplan mot den icke-judiska mänskligheten upptäckt.” Foto: Kungliga biblioteket
22
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 22
10-06-21 12.05.23
Judehetsaren nummer ett ägt rum. Här fanns vulgära, nästan pornografiska judekarikatyrer liksom insändarspalter där läsare angav personer som umgicks med judar för otyskt beteende. Juden var enligt Der Stürmer en ”bacill […] parasit, fiende, skadegörare, sjukdomsspridare som måste krossas i mänsklighetens intresse”.15 I tidningens arsenal av tänkbara ”lösningar” på judefrågan ingick redan på 1920- och 30-talen uttryck som utrota, förinta, förgöra och utplåna. Genom sitt ursinniga hetsande var tidningen något av en särling även inom den så kallade rännstenspressen. Dess vettlösa jude hatiska utfall kunde till och med få inbitna antisemiter som Göring och Goebbels att rodna ibland. Spalterna fylldes ofta av berättelser om ondskefulla judar som förförde oskyldiga tyska flickor och begick det för nazisterna så fruktansvärda brottet Rassenschande, rasbesudling. I ett och samma nummer av tidningen 1938 återfanns artiklar med rubriker som ”Femtonårig icke-judinna skändad”, ”En farlig rasbesudlare – Han betraktar tyska kvinnor som ett lätt villebråd”, ”Den judiske betjänten – Han stjäl från sina judiska herrar och begår rasbesudling”.16 Språket i tidningen var mycket enkelt och målgruppen var framför allt de lågutbildade, breda massorna. Stilen var omisskännlig, även i andra publikationer som gavs ut på tidningens förlag: Det är fastslaget för all evighet: sperman från en man av främmande ras är ett främmande äggviteämne. Vid samlag absorberas mannens sperma helt eller delvis av kvinnan och hamnar på så vis i hennes blodomlopp. Ett enda samlag mellan en jude och en arisk kvinna är tillräckligt för att förgifta hennes blod för alltid. Tillsammans med det främmande äggviteämnet har hon absorberat den främmande själen. Aldrig mer kommer hon att kunna föda rent ariska barn, även om hon är gift med en arier. De kommer att bli bastarder med en dubbel själ och en kropp av blandad härkomst. Deras barn kommer också att bli korsningar, det innebär fula människor med labil karaktär och med en tendens till sjukdom. Nu vet vi varför juden använder alla
23
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 23
10-06-21 12.05.23
ord som dödar förförelsemetoder för att skända tyska flickor i så unga år som möjligt, varför den judiske doktorn våldtar sina patienter medan de är nedsövda. Han vill att den tyska flickan och kvinnan ska absorbera en judes främmande sperma. Hon kommer aldrig mer att föda tyska barn.17
Tidningsförlaget gav även ut antisemitiska bilderböcker för småbarn med titlar som Flugsvampen och Lita inte på en räv på ängen eller på judens hedersord. En av illustrationerna i den sistnämnda boken visade hur judiska barn jagas ut ur en skola medan de ariska barnen jublar. Bildtexten lyder: ”Nu kommer det att bli trevligt i skolan, för alla judiska barn måste ut, både stora och små. Gråt, snyftande, raseri och ilska hjälper inte! Bort med den judiska avfödan!”18 Der Stürmer hade under 1920-talet bara varit en liten obskyr blaska för ett par tusen av de allra mest rabiata antisemiterna, men efter det nazistiska maktövertagandet hade upplagan mångdubblats och år 1938 trycktes den i mer än en halv miljon exemplar. Hösten 1941 noterade dock den amerikanske Berlinkorrespondenten Howard K. Smith att hetsblaskan verkade vara på nedgång. Upplagan hade rasat dramatiskt efter krigsutbrottet och chef redaktören Julius Streicher var som uppslukad av jorden. De flesta röda montrarna hade försvunnit ur gatubilden. Folk stannar inte framför de återstående [montrarna] och de underordnade nazistfunktionärer som har till uppgift att byta tidning varje vecka försummar det. Den röda färgen flagnar, glasrutorna är spruckna. Tjänstemännen i propagandaministeriet skäms rent av för Der Stürmer och korrespondenterna avråds från att betrakta den som ett inslag i den tyska propagandan …19
Från sin personliga horisont tyckte sig radiojournalisten Smith skönja en glädjande tendens, nämligen att mannen på gatan i allmänhet verkade ha slagit dövörat till mot regimens antisemitism. ”Rasläran har dött en smärtsam död i Europa”, utropade Smith alltför optimistiskt i sin reportagebok som kom ut sommaren 24
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 24
10-06-21 12.05.23
Judehetsaren nummer ett
”Ariska” barn läser Der Stürmer som väggtidning. Ur den antisemitiska barnboken Lita inte på en räv på ängen eller på judens hedersord från 1936. Foto: Scanpix
1942.20 Ödets ironi var att den Hitlertyska versionen av antisemitismen just vid denna tid uppnådde sina mest fasansfulla praktiska resultat på avsides belägna platser som Auschwitz-Birkenau, Treblinka och Chelmno. I början av 1942, medan förberedelserna för massutrotningen i dödslägren pågick för fullt, återgav Der Stürmer den proklamation som Hitler utfärdat på nazistpartiets 22-årsdag den 24 februari 1942: I dag har idéerna från vår nationalsocialistiska revolution och från den fascistiska revolutionen besegrat stora och mäktiga nationer och min profetia kommer att uppfyllas, att juden kommer att utrotas i detta krig och inte den ariska rasen. Vad som denna kamp än kan leda till eller hur lång tid den än
25
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 25
10-06-21 12.05.24
ord som dödar kommer att rasa kommer detta att bli slutresultatet. Och först då, efter att dessa parasiter avlägsnats, kommer det att uppstå en lång period av förståelse mellan nationerna och följaktligen kommer det att bli verklig fred i den lidande världen. 21
När dödslägren befriades vid krigsslutet 1945 stod den fruktansvärda sanningen bakom Hitlers ord klar för omvärlden, vilket framkallade en våg av avsky mot nazisterna. Den amerikanske åklagaren Robert H. Jacksons inledningstal när krigsförbrytarrättegången i Nürnberg öppnades den 21 november 1945 var just så svulstigt som man kunde förvänta sig i en så ödesmättad stund: Privilegiet att öppna historiens första rättegång beträffande brott mot freden och mot världen medför ett stort ansvar. Oförrätterna som vi söker fördöma och bestraffa har varit så utstuderade, så illvilliga och så förödande att civilisationen inte kan tolerera att de ignoreras, eftersom den inte kan överleva om de upprepas. Att fyra stora nationer, eggade av segern och plågade av smärta, hejdar den hämnande handen och av fri vilja överlämnar sina tillfångatagna fiender till lagens straffdom är en av de betydelsefullaste tributerna som Makten någonsin har skänkt Förnuftet. 22
Folkmord, krigsbrott, förtryck i alla upptänkliga former – listan över nazistiska brott som skulle utredas och bestraffas av krigsförbrytartribunalen i Nürnberg efter kriget var ohyggligt lång. Andra världskriget hade krävt cirka 50 miljoner människooffer, de flesta av dem försvarslösa civila. I nazistiska läger hade omkring elva miljoner människor dödats, varav sex miljoner judar. En del röster på den allierade sidan, däribland Winston Churchill, ville att de ledande nazister som ansågs vara skyldiga till kriget och förbrytelserna skulle spåras upp och skjutas utan större ceremonier, medan andra förespråkade en internationell rättegång för att klarlägga vad som hänt. Efter stort politiskt och juridiskt 26
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 26
10-06-21 12.05.24
Judehetsaren nummer ett huvudbry hade fyra av de allierade segrarmakterna – USA , Storbritannien, Sovjetunionen och Frankrike – i början av augusti 1945 beslutat sig för att upprätta en internationell militärdomstol, International Military Tribunal, för att döma de främsta nazist ledarna.23 Det skulle symboliskt nog ske i Nürnberg, den stad som före kriget varit säte för nazistpartiets största manifestationer, de så kallade rikspartidagarna. Trots att motståndare till rättegången, och även en del av dem som stödde den, kritiserade den för att döma de anklagade enligt lagar som tillkommit först efter brotten, ex post facto, fanns det en utbredd enighet om att brottens gigantiska omfattning var otvetydiga bevis på svåra kränkningar av de allmängiltiga mänskliga rättigheterna som det var omöjligt för rättvisan att ignorera. På de anklagades bänk satt 21 män, varav de flesta hade varit ministrar, militärer och höga partifunktionärer. Ledande bland dem var riksmarskalken Hermann Göring, som varit ”nummer två” i Hitlertyskland och vars skuld stod utom allt tvivel. Bevisen mot de anklagade utgjordes av deras egna order och skrifter, som hade klarat sig undan lågorna vid krigsslutet. Men det var inte bara de som hade satt sina namnteckningar direkt under mordiska order, som ställdes inför rätta i Nürnberg. Bland de anklagade fanns också två män som beskylldes för att ha mördat mer indirekt med enbart ord som ammunition, ord som de spridit via tidningar, böcker och mikrofoner. Det var den första internationella rätte gången i historien där propagandister skulle få svara för sina gärningar. Den ene var Der Stürmers ökände chefredaktör Julius Streicher, den andre en radiokommentator och hög tjänsteman från propagandaministeriet vid namn Hans Fritzsche. Av dessa bägge män var det Julius Streicher som fick nästan allt strålkastarljus på sig. Han anklagades för brott mot freden och brott mot mänskligheten. Den då 60-årige Streicher var folkskollärare till yrket och hade strax efter första världskriget grundat ett eget litet antisemitiskt parti i Nürnberg, men år 1921 hade 27
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 27
10-06-21 12.05.24
ord som dödar
Julius Streicher, utgivare av den antisemitiska hetstidningen Der Stürmer. Foto: Scanpix
han hänfört överlämnat partiet i Hitlers händer med medlemmar, partikassa och allt efter att ha hört den blivande Führern tala i Burgerbräukeller i München. Sin lärartjänst hade han fått sparken ifrån efter den misslyckade ölkällarkuppen 1923, ett nazistiskt kuppförsök under ledning av Hitler, varefter han blivit politiker och propagandist på heltid. År 1925 hade han utnämnts till nazistpartiets distriktsledare, Gauleiter, i provinsen Franken, där hans hemstad Nürnberg låg. Från 1922 hade han också drivit Der Stürmer, först som chef redaktör och från 1933 som ägare. Han hade också gett ut en rad andra antisemitiska tidningar och publikationer. Under dessa år var han också en flitig talare på politiska möten. I Nürnberg hade han gjort sig till enväldig härskare och kunde 28
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 28
10-06-21 12.05.24
Judehetsaren nummer ett ofta ses gå omkring med en hundpiska i bältet. Hans brutalitet och sadism mot politiska och personliga fiender var väl omvittnad. År 1940 hade en partidomstol emellertid fråntagit honom alla politiska befattningar efter att han fått sitt lokala styre synat i sömmarna. Utredarna, som nazistpartiets högsta ledning hade skickat till Nürnberg, upptäckte en jättehärva av korruption och oegentligheter där trådarna löpte samman hos Streicher. Därefter hade han tvingats leva i informell husarrest på sin stora gård utanför Nürnberg ända fram till krigsslutet. Hitler skyddade honom från att ställas inför rätta och han kunde fortsätta att ge ut Der Stürmer ända in i det sista. Vid krigsslutet upptäckte de amerikanska soldater som genomsökte hans hus en diger samling av judisk litteratur och pornografi. Själv arresterades han i Bayern, där han hade försökt gå under jorden genom att utge sig för att vara konstnär. I Nürnbergfängelset ökade omgivningens antipatier mot honom ännu mer på grund av hans utseende och personliga sätt. Han var kortvuxen och skallig med tjurnacke och kraftig fysik. Med ett förkläde skulle han ha sett ut som en karikatyr av en slaktare. Sin sexuella potens skröt han om och hävdade att han gärna visade vad han gick för om någon i fängelset ville ställa en kvinna till hans förfogande. Hans intelligenskvot var avgjort lägst bland de anklagade, visade ett test, och enligt psykiatern Leon Goldensohn som intervjuade honom några gånger i cellen kunde hans förmåga till logisk diskussion klassas som mycket begränsad.24 Streicher var dock mycket mån om att hålla sig ren och sund. Varje morgon gymnastiserade han hurtigt i sin cell. Men även detta väckte motvilja bland dem som råkade se honom – Streicher gymnastiserade nämligen spritt språngande naken. En av hans medfångar försökte välmenande ge honom ett par avklippta byxor att använda som shorts, men Streicher vägrade ta dem på sig. Fängelsepsykologen Gustave M. Gilbert konstaterade att det inte var någon underdrift att Streicher hade nått en ”all time low” i 29
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 29
10-06-21 12.05.24
ord som dödar social prestige.25 Även hans medåtalade i Nürnberg, förutom hans gamle alkoholiserade vän Robert Ley som begick självmord i sin cell innan rättegången började, skydde honom som pesten. Ingen ville ens sitta vid samma bord som Streicher vid måltiderna. Alla som kom i samspråk med honom i fängelset utsattes för hans evinnerliga tirader om judarna och han anade judiska sammansvärjningar överallt. Åtalet mot honom klassade han som ”en triumf för den internationella sammansvärjningen”.26 Psykiatern Leon Goldensohn funderade på om inte hans krampaktiga antisemitism utgjorde ”en ventil för hans sexuella konflikter”. 27 En annan psykiater, Doug M. Kelley, noterade att det var omöjligt att prata med Streicher i mer än två minuter utan att komma in på judefrågan.28 Han var helt besatt av detta ämne och så maniskt enkelspårig att även hans försvarsadvokat tvivlade på att han var vid sina sinnens fulla bruk. Tre olika psykiatrer undersökte honom och kom fram till att han led av ”neurotisk besatthet”, men att han ändå var frisk nog för att ställas inför rätta.29 Enligt åtalet ansågs Streicher ha förgiftat människors hjärnor med sin propaganda så att de kunde förmås att begå obeskrivliga brott. Retoriken i anklagelseakten mot honom var överväldigande: Streichers brott är att han gjorde dessa förbrytelser möjliga, vilket de aldrig skulle ha blivit om det inte vore på grund av honom och hans gelikar. Utan Streicher och hans propaganda skulle Kaltenbrunner, Himmler, general Stroop och alla andra inte ha haft någon som verkställde deras order. I sin omfattning är Streichers brott förmodligen större och mer långtgående än någon annan anklagads.30
Instinktivt kände många av de närvarande vid Nürnbergrättegången att Streicher var en så vämjelig figur att enbart detta var mer än nog för att sätta en snara runt halsen på honom. Men var bevisningen verkligen så förkrossande att den skulle räcka för 30
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 30
10-06-21 12.05.24
Judehetsaren nummer ett att fälla honom? Det var inte alla åklagare helt säkra på. Skulle det ens vara möjligt att i en rättsprocess knyta en propagandists allmänna budskap till konkreta brott? Hade någon marscherat ut och mördat en jude efter att ha läst en artikel i Der Stürmer? Något sådant hade en domstol aldrig tidigare i rättshistorien på allvar försökt bevisa. Den unge brittiske åklagaren Mervyn Griffith-Jones, som varit överstelöjtnant i brittiska armén under kriget, hade fått fallet Streicher på sitt bord. Att åtalet mot Tredje rikets ”judehetsare nummer ett” skulle bli en stor utmaning var Griffith-Jones väl medveten om när han och hans kollegor i den brittiska åklagargruppen gick igenom målet under ett planeringsmöte den 16 april 1946. På ytan såg det enkelt ut, men en närmare granskning visade att en fällande dom var långt ifrån självklar. Att döda judar och andra människor var naturligtvis straffbart hur man än såg på det, men det fanns inga bevis för att Streicher personligen hade mördat någon i hela sitt liv. Om domstolen kom fram till att han enbart varit en förhärdad antisemit skulle han gå fri, eftersom antisemitism inte var ett brott enligt domstolens statuter. Hur skulle man då få fram de avgörande bevisen för att en person som läst Der Stürmer sedan bestämt sig för att döda judar? Några vittnen som kunde bekräfta en sådan tes existerade inte.31 De brittiska åklagarna hoppades ändå kunna bevisa att det fanns ett logiskt samband mellan Streichers ordval och brotten. Ännu bevärligare såg det ut när det gällde att bevisa Streichers delaktighet i brott mot freden. Där var de konkreta bevisen ytterst klena. Griffith-Jones ansåg att man enbart borde inrikta sig på vad Streicher sagt och skrivit efter 1937 för att slå fast att hans uppvigling av folkopinionen varit ”till gagn för de nazistiska planerna”. Vattentät var en sådan taktik inte på något vis. Det fanns två stora luckor i Griffith-Jones resonemang: dels hade Streicher tvingats lämna alla sina politiska uppdrag redan 1940, dels hade Der Stürmers upplaga sjunkit till cirka 15 000–20 000 under 31
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 31
10-06-21 12.05.25
ord som dödar kriget. Var en så begränsad upplaga verkligen tillräcklig för att psykologiskt ha berett vägen för erövringen av Europa och för judeutrotningen?32 Målet mot Streicher inleddes måndagen den 26 april 1946. Det körde ihop sig direkt när Streicher genast gick till angrepp mot sin egen försvarsadvokat, dr Hans Marx, en lokal advokat från Nürnberg och tidigare medlem av nazistpartiet, som motvilligt åtagit sig uppdraget att försvara honom. Streicher framhöll att han inte hade fått den advokat han ville ha (han hade uttryckligen begärt att få en antisemitisk försvarare) och därför fått nöja sig med dr Marx, som inte ville sköta försvaret enligt Streichers önskemål. Advokaten hade, menade Streicher, vikt sig för hotelser från en kommunisttidning och därför vägrat lägga fram ”ett stort antal bevis” som Streicher ansåg vara viktiga.33 Vilken typ av bevis det handlade om kunde de som haft med Streicher att göra lätt föreställa sig. Dr Marx bad genast att få avsäga sig uppdraget eftersom han inte hade sin klients förtroende, men tribunalen, som förmodligen fruktade att rättegången annars skulle dra ut på tiden i onödan, bestämde att advokaten trots allt skulle stanna kvar. Streicher tackade artigt när chefsdomaren Lawrence lovade att personligen se till att hans rättigheter tillvaratogs. En liten stund senare jagade Streicher dock upp sig till ett vilt raseri och började skrika och ropa i rättssalen att han blivit misshandlad när han hade fängslats av amerikanerna efter krigsslutet. Han påstod att han hade tvingats ”kyssa negerfötter”, att han blivit ”slagen med piska på könsdelarna” och att han blivit spottad på. ”När jag bad om vatten blev jag förd till en latrin. Det är sådant som Gestapo har beskyllts för.” Hela utbrottet ströks ur det officiella protokollet.34 Enligt en av hans medåtalade, Hans Fritzsche, blev Streicher så fräck när han började orera om judiska ritualmord att domarna hotade att spärra in honom i hans cell igen och avgöra målet i hans frånvaro.35 32
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 32
10-06-21 12.05.25
102202_Ord_som_dodar.ORIG.indd 33
10-06-21 12.05.25
blodiga historia av folkmord som kostat minst 167 miljoner människor livet. Journalister, skribenter och propagandister har gång på gång ställt sig i massmördarnas tjänst för att sprida hat och hetsa till massakrer. Sedan Nürnbergrättegången gjorde hatpropaganda till ett folkrättsbrott har dock bara ett dussintal personer från dessa medieverkstäder dömts i internationella rättegångar. Den här boken ger en unik inblick i rättegångarna mot de människor i media, utan vilka folkmorden vore otänkbara. Det är en skrämmande resa från Hitlertysklands »judehetsare nummer ett» Julius Streicher, via medarbetarna på den berykNiclas Sennerteg är författare och journalist, verksam på Borås Tidning. Han har även arbetat på Sveriges Radio under många år. Han har tidigare gett ut de kritikerrosade böckerna »Stalins hämnd» (2001), »Warszawas bödel» (2003) och »Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga» (2008).
tade Radio Machete i folkmordets Rwanda 1994, till serbiska mediers hatiska kampanjer under de grymma krigen på Balkan. »Hatmedier» underblåser konflikter på många håll i världen där det finns risk för nya folkmord. Författaren frågar sig hur
NICLAS SENNERTEG Ordsomdödar
Massmedier har spelat en viktig roll i det senaste århundradets
Ordsom dödar OM FOLKMORD OCH PROPAGANDA
9 789127 121249
Ruggiu, en belgisk medborgare med italienska rötter, anställts som journalist och presentatör på radiostationen RTLM. Där hade han varit en av förgrundsfigurerna för hatkampanjen mot tutsierna, även under de månader då dödandet pågick som värst. »Vad väntar ni på? Gravarna är tomma. Ta era macheteknivar och hacka era fiender i bitar!» var ett av de uttalanden som
Fienden, det vill säga rebellerna i RPF, alla andra tutsier i landet samt »illojala» hutuer, kallade han för inyezi – skadedjur som skulle utrotas.
yttrandefriheten går.
ISBN 978-91-27-12124-9
mördandet i Rwanda utbröt hade Georges
tillskrevs honom och hans kollegor.
dessa mediers inflytande kan stoppas, och var gränserna för
Omslag Arne Öström/Ateljén Omslagsfoto: © Charles Taylor Författarfoto: Åsa Dahlgren
Drygt tre månader innan det vanvettiga
NICLAS SENNERTEG