Page 1

Tystnad i professionella samtal Ingeborg Herset & Sveinung Horverak


Innehåll

1. Den svåra tystnaden

7

Tysta Mona Faktormodellen Erfarenheter från fältet

8 14 14

2. Från teori till praktik

17

Tystnad – ett sammansatt begrepp Vem är den professionelle? Klient eller brukare? Kunskap om tystnad Tystnadens väsen – Adam Jaworski Den hjälpsamma tystnaden? – Lawrence Shulman Olika typer av tystnad – Fleischer och Jessen Kommunikation och tystnad – Greta Marie Skau Kompetenstriangeln Kommunikation som upprätthållande av värdighet Ansvaret för den andre – Knud Eilert Løgstrup Tystnadens möjligheter

3. Hur bemöta tystnad? Faktormodellen

Situationella faktorer Individuella faktorer Normativa faktorer Faktormodellen i praktiken?

18 20 21 22 25 28 31 34 36 37 39 43 45 46 46 51 56 62 5


tystnad i professionella samtal Tolv handlingsstrategier

Ge utrymme för tystnad Ajournera Visa empati Bekräfta och benämna Tolka Reflektera Avge försäkran Fråga och utmana Avbryta Styra Pressa Avvisa

4. Utrymme för tystnad Tystnad som kommunikation Avslutande tankar om tystnad

Litteratur

6

72 73 74 75 76 77 78 79 79 80 81 81 82 83 83 89 91


1. Den svåra tystnaden I denna bok argumenterar vi för ett accepterande och öppet undrande förhållningssätt till tystnad hos brukare i mötet med professionella inom vård, omsorg och socialtjänst. I stället för att fokusera på tystnad som motvilja och bristande verbal förmåga hos brukaren försöker vi utforska olika sätt att förstå tystnaden. I detta sammanhang utvecklar vi en modell, faktormodellen, som vi anser vara fruktbar för att ana­ lysera tystnad. Faktormodellen ligger också som grund för tolv hand­ lingsstrategier för att hantera tystnad som presenteras i kapitel 3. I detta första kapitel tar vi avstamp i en uppsats som en av oss förfat­ tare skrivit på detta tema. De sidor som ägnas åt att reflektera kring händelsen i avsnittet ”Tysta Mona” är därför skrivna i jagform. Vi använder detta exempel från verkligheten för att illustrera vad vi menar med tystnad och hur tystnad tolkas väldigt olika av olika professio­ nella. I kapitel 1 presenterar vi faktormodellen i all korthet samt hur em­ piri har insamlats från yrkesutövare inom vård, omsorg och social­ tjänst. Empirin ligger, tillsammans med den teori som presenteras i kapitel 2, till grund för modellen. Kapitel 2 är först och främst en ge­ nomgång av viktig teori rörande kommunikation i professionella re­ lationer. Det är inte en bred genomgång av kommunikationslitteratu­ ren i allmänhet, utan har ett skarpare fokus på samtal mellan brukare och yrkesutövare där brukaren tystnar. Centrala begrepp som tystnad och vår uppfattning om begreppen den professionelle eller yrkesutövaren och brukaren eller klienten behandlas också i detta kapitel. Vi har valt att hänvisa till litteratur som handlar om tystnad, men diskuterar också hur tystnad kan förstås utifrån Shulmans bok om professionell 7


tystnad i professionella samtal kommunikation, Goffmans teori om kommunikation som ritualer och Løgstrups syn på det etiska kravet. I detta kapitel försöker vi redogöra för olika förståelser av bakgrunden till brukarens tystnad. En viktig punkt är att tystnad inte nödvändigtvis är ett problem, utan kan vara både naturlig och ändamålsenlig. Med detta menar vi att om vi har en öppen och undrande hållning till brukarens tystnad kan vi kanske förstå orsaken till den. Kapitel 3 är bokens huvudkapitel, där vi beskriver och diskuterar faktormodellen mot bakgrund av praktik och teori. Vi går igenom individuella, situationella och normativa faktorer i mötet med tystnad. I detta kapitel använder vi i stor utsträckning empiri från våra inter­ vjuer med professionella informanter. Efter att ha beskrivit faktormo­ dellen diskuterar vi modellen i ljuset av praktiken. Kapitlet diskuterar också tolv möjliga strategier i mötet med tystnad. I kapitel 4 understryker vi slutligen vikten av att betrakta tystnad som en kommunikationsform likställd med muntlig kommunikation. Med stöd i teori och empiri diskuterar vi betydelsen av att yrkesut­ övaren har ett aktivt förhållande till brukarens tystnad. Med detta avses en öppen och undrande hållning till vad tystnaden är ett uttryck för.

Tysta Mona Som en introduktion till bokens tema, tystnad i professionella relatio­ ner, följer ett utdrag ur en uppsats: En dag stod plötsligt en ung kvinna i dörren till mitt kontor. Hon såg frågande på mig, som om hon ville komma in. Det var glest i boknings­ boken den dagen så jag gick emot henne och bjöd in henne. Sådana förfrågningar i dörren är inte ovanliga i mitt arbete som kurator och oanmälda samtal med högskolestuderande är alltid lika spännande. Vad ville hon tala med mig om? Uppläggningen av studierna, kärleksbekym­ mer, koncentrationssvårigheter? Det fanns många möjligheter, men jag är van vid det mesta och kände mig avslappnad och nyfiken på den unga kvinna som satt i besöksstolen. Mona, som vi kan kalla henne, nickade med ett svagt leende när jag frågade om hon ville ha en kopp kaffe. Det brukar lugna nerverna på

8


1. Den svåra tystnaden nervösa studenter på besök hos kuratorn. Jag hällde upp till oss båda så att vi var på likställd fot och såg avvaktande på henne, men hon sa ingen­ ting. Och så satt vi där, Mona och jag, i var sin stol och drack kaffe utan att hon sa något. Då min paus blev onaturligt lång tänkte jag presentera socialtjänsten och min roll som kurator. Detta för att vara tydlig och skapa trygghet i rummet. En presentation av socialtjänsten är något som jag för övrigt har som mål att alltid ge nya studenter som tar kontakt. Jag måste medge att det ibland glöms bort eftersom vissa är så ivriga att de kör igång så snart dörren till kontoret stängs – då finns det ingen tid för presentation. Men den här gången hade jag tid, massor av tid … Jag berättade lite om mig själv och socialtjänsten, om vad den erbjuder, olika åtgärder och om min roll, och underströk att jag har tystnadsplikt och vad det innebär. Mona satt tyst hela tiden, invände inget, men frå­ gade eller avbröt inte heller. Men vi hade åtminstone ögonkontakt. När jag närmade mig slutet av inledningen markerade jag det genom att tala långsammare och lägre. Detta för att ge Mona en tydlig signal om att det nu var hennes tur. Jag avvaktade ännu en gång, men hon sa fort­ farande ingenting, bara såg på mig när hennes blick inte vandrade runt rummet. Detta var en ny situation. För mig såg hon ganska märklig ut där hon satt, småleende och kaffedrickande. Trots det upplevde jag efter relativt kort tid tystnaden som tryckande, sedan som tyngande och ganska snart som direkt obehaglig. Det enda jag kunde tänka på var: Varför kommer hon hit om hon inte säger något? Det flödade inte direkt ord ur henne, som man brukar säga. Alla som uppsöker en kurator har ett eller annat på hjärtat och säger något om det. De säger i alla fall något. Annars gråter de, eller suckar eller fnittrar – ljud frambringar de under alla omständigheter. Med ens var det inte längre Monas tystnad som plågade mig mest. Jag registrerade att min egen oro blev genomträngande, mycket genomträng­ ande. Jag upplevde skräckslaget att jag också blev tyst, och en smygande känsla av att vara smittad av tystnad uppfyllde hela mig. Dessutom kände jag mig handlingsförlamad. Under några sekunder for tankarna genom mitt huvud. Varför säger hon ingenting? Hade hon gått in på fel kontor – kanske skulle hon till bostadsförvaltningen för att be om upp­ skov med hyran? Hade det hänt något – hade hon månne blivit utsatt för något allvarligt? Episoder?

9


2. Från teori till praktik Det har skrivits en del spännande och intressant om tystnad, där teo­ retiker har belyst ämnet ur olika infallsvinklar. Vi har valt att lyfta fram fem teoretiker som tar upp ämnet. Vi beskriver vidare olika teorier som belyser interaktionen och kommunikationen mellan professio­ nella och brukare. Först definierar vi bokens centrala begrepp, varefter vi belyser kommunikation och tystnad ur olika teoretiska infalls­ vinklar. Adam Jaworski betraktas som en av de viktigaste bidragsgivarna till kunskapen om fenomenet tystnad. I The Power of Silence presenterar han en omfattande studie av tystnadens många sidor i ljuset av bland annat sociokulturella skillnader i världen. Elene Fleischers och Gert Jessens teorier om tystnad har också fått en central plats i boken eftersom de delar in tystnaden i kategorier och typer. Dessutom diskuterar de hur tystnad kan brytas. Lawrence Shulman är en centralgestalt inom socialt arbete, och flera av hans publikationer berör teorier från verksamhets­ fältet där fokus ligger på själva interaktionen mellan människor. Av det skälet anser vi Shulman vara väsentlig för förståelsen av hjälparens yrkesroll, och hans betraktelser kring praktiken är en god utgångs­ punkt för diskussion. Sist men inte minst presenterar vi Greta Marie Skau och hennes teori om tystnad och kommunikation. Det leder oss vidare till hennes teoretiska modell, kompetenstriangeln. Vi har också valt att belysa ämnet med hjälp av två författare som inte direkt berör tystnad, nämligen Erving Goffman och Knud Eilert Løgstrup. Deras teorier om mänsklig kommunikation och interaktion belyser tystnaden som en del av samspelet mellan människor. Løgstrup skriver om den uppmaning som utgår från den andres ansikte och 17


tystnad i professionella samtal ansvaret för att vi håller en del av den andres liv i våra händer, vilket gör att vi måste förstå att också tystnaden innebär en uppmaning som vi som professionella måste förhålla oss till. Goffmans perspektiv på kommunikation, nämligen att kommunikation kan uppfattas som ritua­ler med syftet att upprätthålla den andres värdighet, är också en bra utgångspunkt för att förhålla sig till tystnad i kommunikationen mellan yrkesutövare och brukare.

Tystnad – ett sammansatt begrepp Vad är tystnad? Tystnad kan beskrivas eller definieras på många sätt, beroende på hur man uppfattar begreppet. Våra kunskaper, erfarenhe­ ter och föreställningar bidrar till att skapa individuella förståelseramar. Alla vet hur det är att inte få svar när man frågar om något, och att tystnad kan ge upphov till pinsamma situationer i samvaron med andra. Tystnad kan betraktas som ett fenomen, ett tillstånd eller ett budskap. Fleischer och Jessen beskriver tystnad som ett vanligt feno­ men: Alla har erfarenheter av tystnad, både goda och dåliga. Tystnaden kan ta sig många olika uttryck. Den uppfattas och tolkas av alla parter i ett samtal, men inte nödvändigtvis på samma sätt. Man kan ge uttryck för mycket utan att använda ord. De behövs två för att ett samtal ska bli av, och två för att skapa tystnad. På samma sätt som samtalet förutsätter tystnaden ett jag-du-förhållande (Fleischer & Jessen 2004:8).

Om man väljer att se tystnad som ett fenomen måste man klargöra vad man menar med själva ordet fenomen. I ordböckerna definieras feno­ men som något som kan förnimmas av sinnena men som inte är de fysiska tingen i sig, eller som något märkligt och ovanligt – en egenskap hos tingen och deras existens. Den senare definitionen av fenomen står till synes i motsättning till Fleischer och Jessen (2004), som hävdar att tystnad inte alls är något ovanligt eftersom alla har erfarenheter av tystnad, både goda och dåliga. Vi menar att tystnad kan betecknas som ett fenomen. Tystnad i mötet mellan yrkesutövare och klient har en annan kvalitet än tystnad 18


2. Från teori till praktik mellan människor i allmänhet, eftersom ett sådant möte kräver munt­ lig kommunikation. Att man talar med varandra i en rådgivnings­ situation kan alltså anses vara en självklarhet. Med det sagt är det också viktigt att understryka att målet, att situationen för den hjälp­ sökande ska förbättras, är oberoende av vederbörandes kommunika­ tiva förmåga. Därför menar vi att detta, att beröra tystnadens närvaro i en situation där den varaktiga tystnaden är markant och ovanlig, kan vara nyttigt om man vill förstå komplexiteten i kommunikationen och vilka utmaningar den innebär. I det fortsatta resonemanget är det viktigt att vara på det klara med att förutsättningarna för hur var och en av oss uppfattar tystnad formas av vår samlade livserfarenhet. Formell utbildning, yrkeserfarenhet och livets skola sätter alla sina spår. Jaworski (1997) menar att tystnad är motsatsen till tal, eller mer allmänt till ljud. Han förklarar sambandet mellan begreppen med att ”tystnad är en metafor för kommunikation” och slår därmed fast att tystnad kan anses vara en naturlig del av kommunikationen. Han betonar att tystnad kan avspegla antingen respekt och vänlighet eller tvärtom uttrycka en form av bestraffning. Om banden mellan par­ terna är svaga eller de inte känner varandra särskilt väl kan tystnad i vissa fall användas som ett medel för manipulation, antingen för att skydda sig själv eller demonstrera makt genom att medvetet välja att inte säga något. Mot bakgrund av vår förförståelse och teoretiska perspektiv defi­ nierar vi tystnad på följande sätt: Tystnad är en kommunikationsform som kan förnimmas mellan män­ niskor, ofta som ett underlåtet muntligt yttrande. Den närs inte bara av resignation, osäkerhet eller rädsla utan lika gärna av kvardröjande, trygg­ het eller harmoni. Tystnad kan vara tydlig eller vag. Den kan ’smitta’ genom att samtal tar slut och ge upphov till en god eller dålig erfarenhet. Det beror på vem den berör, vad den signalerar och hur den tolkas (Herset 2009).

19


tystnad i professionella samtal

Vem är den professionelle? Det kan diskuteras om begreppet professionell har en exakt mening efter­som man ju förväntar sig att finna professionella (till skillnad från amatörer) på det praktiska fältet. Men vi använder begreppet eftersom temat tystnad berör många olika professioner, inte en enda yrkesgrupp. Vi använder också begreppet hjälpare där det inte faller sig onaturligt. I teorier om socialt arbete används olika begrepp, förutom de nämnda också socialarbetare. Judy Kokkinn opererar med sju kännetecken på professionell yrkes­ utövning inom socialt arbete (1998:84–103): 1. En uppsättning värden, däribland yrkesetik och riktlinjer. 2. Tydliga tillvägagångssätt och vetenskapligt grundade metoder för utövningen av yrket. 3. Kvalifikation, alltså akademisk utbildning. 4. Avlönat yrke. 5. Allmännytta – brett verksamhetsfält och flera interventionsnivåer (bl.a. upprätthållande, habilitering/ rehabilitering, förebyggande och utveckling). 6. Skyddad yrkestitel. 7. Personlig utformning. Kokkinn hänvisar också till Ernest Greenwood, som definierar den professionelle på två sätt: 1. En profession har en vetenskaplig grund med systematisk teoriut­ veckling. 2. En profession regleras av en etisk principförklaring som gäller för alla medlemmar. Det kan diskuteras om de relevanta yrkesgrupperna för temat i den­ na bok täcks av de sju kriterierna ovan. Inte alla anställda inom ex­ empelvis socialtjänsten och sjukvården har en skyddad yrkestitel. Men både yrkesspecifika och etiska riktlinjer finns på dessa arbets­ 20


2. Från teori till praktik platser. Och etiska riktlinjer och etiska val är centrala i professionel­ las möten med tystnad. Vår användning av begreppet professionell är inte entydig, men kan ge en bild av vilka egenskaper vi menar är viktiga för den professionelle. Den professionelle är en person som är utbildad för att kunna hjälpa andra människor i svåra livssituatio­ ner. Den professionelle är kunnig på många områden, har relevant erfarenhet och goda egenskaper som att kunna kommunicera, sam­ tala och lyssna, visa förståelse och omsorg, ta initiativ, känna till lagar och regelverk, arbeta systematiskt och inge förtroende. Den profes­ sionelle ska bana väg för ömsesidig tillit och grunda sina relationer på förtroende.

Klient eller brukare? På senare år har det varit en del diskussioner om begreppet klient, kanske för att man vill undvika det negativt laddade ordet klientifiering. Beteckningen brukare har blivit vanligare i samband med klientsamtal och klientförhållande. Fortsättningsvis kommer vi att använda termen brukare när det faller sig naturligt. Kokkinn (och andra) gör en skarp åtskillnad mellan klient och brukare. Med klient avses en person som av olika anledningar är beroende av hjälp, mer eller mindre mot sin vilja, medan en brukare frivilligt uppsöker en tjänst som är tillgänglig och öppen för hela eller delar av befolkningen. En klient befinner sig alltså i ett beroendeförhållande till den professionelle, medan en bru­ kare inte gör det på samma sätt och inte i lika stor utsträckning. Detta leder tanken till ett maktperspektiv, något som vi ska återkomma till. Kokkinn påpekar att mötet med en brukare och mötet med en klient är olika saker. Att dessa begrepp används mer eller mindre godtyckligt förklarar hon med en önskan om att undvika att förtingliga klienten (Kokkinn 1998:103). Det sistnämnda ska vi ägna viss uppmärksamhet. Det handlar nämligen om det kontextuella, och det kommer förmodligen att prägla ett samtal (och reaktionen på tystnad). En brukare kan lämna samtalet om han eller hon inte är nöjd. En klient är däremot (ibland) mer beroende av hur samtalet förlöper. Det finns också olika ramar 21


tystnad i professionella samtal visa, respekt, lojalitet, omsorg, ärlighet, pålitlighet, sanningsenlighet och så vidare. Tanken att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad är en ledstjärna. De formella spelreglerna består av lagar och regler, som anger den formella ramen för de olika sektorerna, samt verksamhetsbeskriv­ ningar. Verksamhetsbeskrivningarna säger något om vilka insatser som erbjuds, på vilket sätt de ska utformas och vilken målgruppen är.

Tolv handlingsstrategier Uttrycket förhålla sig kan tolkas på många olika sätt och det är mycket individuellt vad man lägger i det, allt från att inte säga något och vara passiv till att tala och agera. Den professionelle möter tystnad på många olika sätt och med olika strategier. Vi har valt att kalla sådana hand­ lingsförlopp för just strategier, och vi ska visa att yrkesutövare kan välja mellan tolv handlingsalternativ när tystnad uppstår i mötet med en brukare. Handlingsstrategierna kan grovt indelas i två kategorier: rationella och emotionella. De rationella grundar sig på sakkunskap eller infor­ mella normer (skick och bruk) för accepterad social interaktion. De emotionella strategierna styrs av försvarsmekanismer och visar sig vara väl så ändamålsenliga som de rationella. Man kan välja att se strategi­ erna som verktyg som kan användas i givna situationer när man finner det försvarligt utifrån en professionell bedömning. Om vi betänker att vi faktiskt sällan har fått lära oss hur vi ska agera i mötet med tystnad är det tänkbart att det finns andra strategier än de skisserade. Det kan bero på att förståelsen av praxis på detta område inte är väl beskriven och att kunskapen om interventioner med avseende på tystnad är begränsad. Innan vi ser närmare på var och en av dessa strategier ska vi lyfta fram några aspekter som är viktiga för att förstå dem: – Strategierna är ordnade från den mildaste till den starkaste graden av intervention, från att medge utrymme för tystnad till avvisande. Ordningen får inte uppfattas som att den ena strategin är bättre eller sämre än den andra. 72


3. Hur bemöta tystnad? – Strategierna griper in i varandra, och flera av dem kan rymma ele­ ment från andra strategier. Strategin att använda empati kan exem­ pelvis innehålla element från strategin att ställa frågor och utmana. Varje enskild strategi måste med andra ord ses i samband med de övriga. – Det är viktigt att se strategierna i ljuset av faktormodellen. De si­ tuationella, de individuella och de normativa faktorerna kommer med andra ord att mer eller mindre påverka den professionelles val av strategi. Till skillnad från i det anförda exemplet om Mona i kapitel 1 menar vi här att tystnad i ett samtal inte är liktydig med enbart det talade ordets frånvaro. Tystnad kan också vara kringprat för att undvika att gå in på de svåra och egentliga ämnena, en ström av ord som leder bort samta­ let från det som är viktigt och väsentligt. Var och en av strategierna introduceras med ett citat från yrkesut­ övare för att göra det lättare att relatera dem till det praktiska fältet och verkliga situationer. Sedan kommenterar och diskuterar vi strategin.

Ge utrymme för tystnad Vi har ju alla känt en lust att dra oss tillbaka och inte tvunget uttala oss om allt möjligt. Jag tror att det är viktigt att ha kvar rum inom oss som är stängda för allmänheten. Det är viktigt att ha privata rum, och vi måste få lov att vistas där utan att bli piskade därifrån.

Strategin att ge utrymme för tystnaden innebär att den professionelle öppnar för att det osagda kan förbli osagt. Det anger ett medvetet val å den professionelles sida, eventuellt med terapeutiskt syfte. Denna strategi kan betraktas ur tre synvinklar. Människor behöver ha ett in­ nersta rum, en lönnkammare att dra sig tillbaka till för eftertanke och vederkvickelse, en plats för självet. Att ge utrymme för tystnad kan på så sätt bidra till att klienten själv bearbetar det som är svårt utan den professionelles inblandning, alltså en form av egenterapi. En annan synvinkel är att den professionelle behöver utrymme för tystnad för 73


tystnad i professionella samtal egen del, antingen för att vederbörande inte vet vad han eller hon ska säga eller göra eller för att pröva och sortera sina egna känslor och tankar i mötet med klienten och dennes livssmärta. Ur en tredje syn­ vinkel kan det att ge utrymme för tystnad vara en metod för att öppna ett blockerat samtal eller lägga en grund för att det ska bli möjligt att göra. Att dröja i tystnaden tillsammans med en annan kring ett tema som kommit upp kan skapa gemenskap, en behandlingsallians. Att ge utrymme för tystnad kan vara en positiv strategi eftersom den är inriktad på att vara där brukaren är. Tystnaden kan upplevas som en mötesplats, en gemensam plattform för den professionelle och brukaren som kan bidra till att interaktionen utvecklas väl. Denna strategi överensstämmer väl med Shulmans undersökning i Kanada (se s. 30). I den undersökningen rangordnade brukare förmågan att använda tystnad positivt som den viktigaste färdigheten hos profes­ sionella. Fleischer och Jessen (2004) menar att man i vissa fall ska ge utrymme för tystnad, och att den yrkesutövare som blir bemött med tystnad ska vara närvarande och ge den tid. Men det finns ingen ga­ ranti för att denna strategi leder till att arbetet framskrider, eftersom man inte vet vad den andre egentligen vill.

Ajournera Jag tror att man ska sträcka sig oerhört långt genom att säga: ’Vill du komma tillbaka i morgon?’ eller ’Jag bokar in dig på en ny tid då’, och gärna skriva ned det på en lapp. ’Jag förväntar mig att du kommer, och om du inte gör det måste du ringa. Om du inte kommer och inte har sagt till ringer jag upp dig.’

Att ajournera samtalet är en strategi som ibland kan vara ändamålsen­ lig. Ajournering innebär att avbryta samtalet för att återuppta det vid ett senare tillfälle, och därmed ge brukaren mer tid på sig innan man går in på ett visst ämne. Detta är en viktig punkt eftersom det kan ha varit en stor emotionell påfrestning med mycket tvivel och stor bävan innan en person söker hjälp, vilket kan ha varit så tungt att vederbö­ rande inte har tillräckligt med kraft för att gå in på ett svårt problem. Vi ska inte sticka under stol med att professionella kan välja att 74


Tystnad i professionella samtal Ingeborg Herset & Sveinung Horverak De som arbetar med människor i svåra livssituationer kan ibland uppleva tystnad i mötet med den hjälpsökande – inte bara den stillhet som uppstår när man till­ sammans dröjer vid en viktig tanke, utan också en obehaglig frånvaro av språkligt utbyte. Hur kan detta förstås och hanteras i ett arbete där själva samtalet är ett huvudelement? Vad gör den professionelle när han eller hon berövas sitt vikti­ gaste verktyg? Boken bygger på intervjuer med erfarna yrkesutövare inom sjukvård och socialt arbete. Deras erfarenheter och betraktelser av tystnad har tjänat som grund för en modell för förståelse och handling i mötet mellan den professionelle och den hjälpsökande, den så kallade faktormodellen. I anslutning till faktormodellen har författarna utarbetat tolv strategier som professionella kan använda i mötet med tystnad. Dessa strategier beskrivs och diskuteras i ljuset av praktiskt arbete. Med utgångspunkt från centrala teoretiker inom etik och kommunikation ger för­ fattarna också en introduktion till olika teoretiska perspektiv på tystnad som feno­ men. TysTnad i professionella samTal vänder sig till studenter och forskare på universitet och högskolor inom vård, omsorg och socialt arbete. Den är också lämplig för yrkesverksamma inom dessa områden.

Ingeborg Herset har en masterexamen i socialt arbete från högskolan i Bodø. I dag arbetar hon som driftschef för barnevernet i en kommun i Norge. Sveinung Horverak är försteamanuens och sektionschef för utbildningarna i socialt arbete och omsorg samt prodekan på samhällsvetenskapliga fakulteten vid högskolan i Bodø.

ISBN 978-91-40-67652-8

9 789140 676528

9789140676528  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you