Page 1

BROTTEN MOT ALLMÄNHETEN

OCH

Ulväng Jareborg Friberg Asp

Magnus Ulväng är professor i straffrätt vid Uppsala universitet, Nils Jareborg är professor emeritus vid Uppsala universitet, Sandra Friberg är verksam som lärare och forskare vid Uppsala universitet och Petter Asp är professor i straffrätt vid Stockholms universitet.

STATEN

BROTTEN MOT ALLMÄNHETEN OCH STATEN är i första hand avsedd att fungera som lärobok i den akademiska straffrättsundervisningen, men den är också väl ägnad att användas som grundläggande handbok i det pratiska rättslivet. I boken ges en innehållsrik men ändå koncis framställning av brotten mot allmänheten (BrB kap. 13-15), de viktigare brotten mot staten (som återfinns i BrB kap. 16, 17, 19 och 20), terroristlagstiftningen och de särskilda regler som gäller för straffrättsligt ansvar enligt tryckoch yttrandefrihetslagstiftningen. Boken utgör den fjärde delen i den bokserie, som givits namnet Svensk straffrätt, och den är avsedd att användas tillsammans med läroboken Kriminalrättens grunder (del I). I Kriminalrättens grunder behandlas straffrättens allmänna läror och de frågor som alltid måste besvaras vid bedömande av huruvida brott har förövats.

Magnus Ulväng Nils Jareborg Sandra Friberg Petter Asp

BROTTEN MOT ALLMÄNHETEN OCH STATEN IUSTUS FÖRLAG

svensk straffrätt iv

02 01 FnL1 EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu AE7zLsI= 02 0040

ISBN 978-91-7678-810-3

Sv.straffrätt.serie.nr.4.3.indd 1

IUSTUS FÖRLAG

1/10/12 2:14 PM


11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 2

2012-01-16 08.19


brotten mot allmänheten och staten av magnus ulväng  nils jareborg  sandra friberg  petter asp

IUSTUS FÖRLAG

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 3

2012-01-16 08.19


© Författarna och Iustus Förlag AB, Uppsala 2012 ISBN : 978-91-7678-810-3 Sättning : Harnäs Text & Grafisk Form Omslag : John Persson Tryck : Edita, Västerås 2012 Förlagets adress : Box 1994, 751 49 Uppsala, Tfn : 018-65 03 30, fax : 018-69 30 99 Webbadress : www.iustus.se, e-post : kundtjanst@iustus.se

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 4

2012-01-16 08.19


Förord

Vad som sägs i förordet till den förra delen i denna bokserie (SS III) är i allt väsentligt tillämpligt också i förhållande till denna bok. En skillnad är emellertid att föreliggande framställning fokuserar på de brott som beläggs med straff i Brottsbalken (BrB) kap. 13–22 och vissa andra brottstyper. En andra skillnad i relation till SS III är att vi har tillåtit oss att göra ett visst urval ifråga om de brottstyper som behandlas. En tredje skillnad är att boken inte är skriven i renodlad kommentarform. Detta val syftar i första hand till att framhålla sammanhanget mellan olika brottstyper, men också till att möjliggöra en mer ändamålsenlig behandling av rekvisit som är gemensamma för flera brott (jfr t.ex. kapitlet om förfalskningsbrotten, avsnittet om särskilt allvarlig brottslighet och avsnittet om korruption). Arbetet har fördelats på så sätt att Magnus Ulväng har ansvarat för skrivandet när det gäller de brott som behandlas i kap. 4, 5 och 7 samt avsnitten rörande brotten i BrB 16:13–16:16; Nils Jareborg är ansvarig för texten i kap. 8 och kap. 10; Sandra Friberg har författat texten till brotten i BrB 16:9–16:12; Petter Asp har författat texten avseende de brott som behandlas i kap. 2, 3 och 9 samt avsnitten rörande brotten i BrB 16:1– 16:8. Avsnitten om konkurrens mellan brott har till samtliga kapitel, utom det som avser terroristbrotten, författats av Magnus Ulväng. Som en bas för arbetet har Nils Jareborgs bok Brotten III (andra uppl. 1986) funnits. Texten är emellertid i stora delar grundligt omarbetad både vad gäller disposition och framställningssätt. Vi tar tacksamt emot alla påpekanden om fel och brister liksom konstruktiva förslag i övrigt (på magnus.ulvang@jur.uu.se och petter.asp@ juridicum.su.se). Aktualitetsdatum: 1 november 2011. Uppsala och Stockholm i oktober 2011 Magnus Ulväng  Nils Jareborg  Sandra Friberg  Petter Asp

5

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 5

2012-01-16 08.19


11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 6

2012-01-16 08.19


Innehåll Förord 5 Förkortningar 13 1

Inledning 17

2

Allmänfarliga brott  19

2.1 Inledning 19 2.2 Mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse  20 2.2.1 Mordbrand (BrB 13:1)  20 2.2.2 Grov mordbrand (BrB 13:2)  23 2.2.3 Allmänfarlig ödeläggelse (BrB 13:3)  24 2.3 Sabotagebrott 25 2.3.1 Inledning 25 2.3.2 Sabotage (BrB 13:4)  26 2.3.3 Grovt sabotage (BrB 13:5)  27 2.3.4 Sjö- och luftfartssabotage (BrB 13:5a)  28 2.3.5 Flygplatssabotage (BrB 13:5b)  30 2.4

Kapning (BrB 13:5a)  32

2.5 Allmänfarlig vårdslöshet (BrB 13:6)  33 2.6 Spridande av gift och smitta, förgöring m.m.  36 2.6.1 Spridande av gift eller smitta (BrB 13:7)  36 2.6.2 Förgöring (BrB 13:8)  38 2.6.3 Vårdslöshet med gift eller smittämne (BrB 13:9)  39 2.7

Underlåtenhet   39 2.7.1 Inledning 39 7

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 7

2012-01-16 08.19


2.7.2 Ansvar för orsakande genom underlåtenhet  40 2.7.3 Underlåtenhet att avvärja allmänfara (BrB 13:10)  42 2.8 Frivilligt avvärjande av fara och osjälvständiga brottsformer  45 2.8.1 Frivilligt faroavvärjande (BrB 13:11)  45 2.8.2 Osjälvständiga brottsformer (BrB 13:12)  46 2.9

Vissa konkurrensfrågor  47

3

Terrorism 51

3.1 Inledning 51 3.2 Terroristbrottslagen 52 3.2.1 Terroristbrott 52 3.2.2 Osjälvständiga brottsformer m.m.  58 3.3  Finansiering, offentlig uppmaning, rekrytering etc. avseende terrorism och annan särskilt allvarlig brottslighet  59 3.3.1 Inledning 59 3.3.2 Begreppet särskilt allvarlig brottslighet  60 3.3.3 Finansiering av särskilt allvarlig brottslighet  62 3.3.4 Offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott  65 3.3.5 Vissa konkurrensfrågor  72 4

Förfalskningsbrotten 73

4.1 Inledning 73 4.1.1 Om förfalskningsbrott  73 4.1.2 Om urkunder  75 4.1.3 Fara i bevishänseende  82 4.1.4 Om förhållandet till andra brottstyper  84 4.2

De särskilda brottstyperna  85 4.2.1 Urkundsförfalskning (BrB 14:1)  85 4.2.2 Förvanskning av urkund (BrB 14:2)  91 4.2.3 Grov urkundsförfalskning (BrB 14:3)  93 4.2.4 Undertryckande av urkund (BrB 14:4)  94 4.2.5 Signaturförfalskning (BrB 14:5)  95 4.2.6 Penningförfalskning (BrB 14:6)  97

8

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 8

2012-01-16 08.19


4.2.7 Olovlig befattning med falska pengar (BrB 14:6a)  99 4.2.8 Märkesförfalskning (BrB 14:7)  99 4.2.9 Förfalskning av fast märke (BrB 14:8)  102 4.2.10 Brukande av falsk urkund m.m. (BrB 14:9)  103 4.2.11 Olaga spridande av efterbildning (BrB 14:10)  108 4.3 Frivilligt avvärjande av fara och osjälvständiga brottsformer   109 4.3.1 Frivilligt avvärjande av fara (BrB 14:11)  109 4.3.2 Försök, förberedelse m.m. (BrB 14:12)  110 4.4

Vissa konkurrensfrågor  112

5

Sanningsbrotten 115

5.1 Om sanningsbrott  115 5.2

De särskilda brottstyperna  117 5.2.1 Mened (BrB 15:1)  117 5.2.2 Osann partsutsaga (BrB 15:2)  123 5.2.3 Ovarsam partsutsaga (BrB 15:3)  123 5.2.4 Ansvarsfrihet i undantagsfall (BrB 15:4)  125 5.2.5 Osann eller ovarsam utsaga inför nordisk domstol (BrB 15:4a)  134 5.2.6 Osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol (BrB 15:4b)  135 5.2.7 Falskt och obefogat åtal (BrB 15:5)  136 5.2.8 Falsk och obefogad angivelse (BrB 15:6)  141 5.2.9 Falsk och vårdslös tillvitelse (BrB 15:7)  143 5.2.10 Bevisförvanskning (BrB 15:8)  147 5.2.11 Underlåtenhet att avvärja rättsfel (BrB 15:9)  149 5.2.12 Osann eller vårdslös försäkran (BrB 15:10)  152 5.2.13 Osant intygande och brukande av osann urkund (BrB 15:11)  155 5.2.14 Missbruk av urkund (BrB 15:12)  160 5.2.15 Förnekande av underskrift (BrB 15:13)  162

5.3 Frivilligt avvärjande av fara och osjälvständiga brottsformer   163 5.3.1 Frivilligt avvärjande av fara (BrB 15:14)  163 5.3.2 Osjälvständiga brottsformer (BrB 15:15)  164 5.4

Vissa konkurrensfrågor  164 9

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 9

2012-01-16 08.19


6

Brott mot allmän ordning  167

6.1 Brott av folksamlingar  167 6.1.1 Upplopp (BrB 16:1)  167 6.1.2 Våldsamt upplopp (BrB 16:2)  169 6.1.3 Ohörsamhet mot ordningsmakten (BrB 16:3)  170 6.1.4 Myteri (BrB 16:6)  171 6.2

Uppvigling (BrB 16:5)  172

6.3 Otillåtna yttranden, störande beteende m.m.  174 6.3.1 Störande av förrättning eller allmän sammankomst (BrB 16:4)  174 6.3.2 Hets mot folkgrupp (BrB 16:8)  176 6.3.3 Olaga diskriminering (BrB 16:9)  179 6.3.4 Falskt larm och missbruk av larmanordning (BrB 16:15)  184 6.3.5 Förargelseväckande beteende (BrB 16:16)  187 6.4 Brott avseende pornografi m.m.  190 6.4.1 Barnpornografibrott (BrB 16:10a)  190 6.4.2 Ansvarsfrihet i vissa fall (BrB 16:10b)  196 6.4.3 Olaga våldsskildring (BrB 16:10c)  198 6.4.4 Otillåten utlämning av teknisk upptagning (BrB 16:10d)  200 6.4.5 Förledande av ungdom (BrB 16:12)  202 6.5

Övriga brott mot allmän ordning  203 6.5.1 Brott mot griftefrid (BrB 16:10)  203 6.5.2 Djurplågeri (BrB 16:13)  204 6.5.3 Dobbleri och grovt dobbleri (BrB 16:14 och BrB 16:14a)  207

6.6

Vissa konkurrensfrågor  211

7

Brotten mot allmän verksamhet  214

7.1 Inledning 214 7.2 Om brott mot enskilda utövare av myndighet  215 7.2.1 Om myndighetsutövning som skyddas  215 10

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 10

2012-01-16 08.19


7.2.2 Våld mot tjänsteman (BrB 17:1)  216 7.2.3 Förgripelse mot tjänsteman (BrB 17:2)  218 7.2.4 Våldsamt motstånd (BrB 17:4)  221 7.3 Om brott i samband med röstning  223 7.3.1 Otillbörligt verkande vid röstning och tagande av otillbörlig belöning vid röstning (BrB 17:8)  223 7.3.2 Brott mot rösthemlighet (BrB 17:9)  226 7.4 Om angrepp på särskilda former av allmän verksamhet  227 7.4.1 Skyddande av brottsling (BrB 17:11)  227 7.4.2 Främjande av flykt (BrB 17:12)  232 7.5 Om angrepp på särskilda former av allmän verksamhet  234 7.5.1 Övergrepp i rättssak (BrB 17:10)  234 7.5.2 Överträdelse av myndighets bud och hindrande av förrättning (BrB 17:13)  237 7.5.3 Föregivande av allmän ställning (BrB 17:15)  239 7.6 Osjälvständiga brottsformer (BrB 17:16)  241 7.7

Vissa konkurrensfrågor  243

8

Spioneribrott 246

8.1 Spioneri (BrB 19:5)  246 8.2

Grovt spioneri (BrB 19:6)  249

8.3 Obehörig befattning med hemlig uppgift och därtill anslutande brott (BrB 19:7–9)  250 8.4 Olovlig underrättelseverksamhet (BrB 19:10)  252 8.5 Osjälvständiga brottsformer (BrB 19:14 och 19:15)  254 9

Tjänstebrott och korruption  256

9.1 Inledning 256 9.2 Tjänstefel (BrB 20:1)  256 9.3 Bestickning och mutbrott (BrB 17:7 och 20:2)  261 11

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 11

2012-01-16 08.19


9.3.1 Inledning 261 9.3.2 Begreppet otillbörlig belöning  263 9.3.3 Lämna, utlova, erbjuda – motta, låta sig utlova, begära 267 9.3.4 Personkretsen 269 9.3.5 För tjänsteutövningen  272 9.4 Brott mot tystnadsplikt (BrB 20:3)  273 9.5

Vissa konkurrensfrågor  276

10

Missbruk av yttrandefriheten  278

10.1 Inledning 278 10.2 Allmänna frågor  279 10.3 Otillåtet yttrande  282 10.4 Otillåtet offentliggörande  284 10.5 Gärningsman 285 10.6 Gränsdragningen mot brott enligt allmän lag  288 10.7 Frihet från ansvar för vissa brott enligt allmän lag och undantag från ansvarsfriheten  291 10.8 Anonymitetsskydd 293 10.9 Åtal och rättegång  295 Litteratur 297 Rättsfallsregister 303 Sakregister 306

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 12

2012-01-16 08.19


1

Inledning

1.  Denna bok ingår i serien Svensk straffrätt och är avsedd att läsas tillsammans med de övriga böckerna i serien: •  Asp & Ulväng & Jareborg: Kriminalrättens grunder (2010) (KG),1 •  Asp: Internationell straffrätt (2011) (SS II), och •  Jareborg & Friberg, Brotten mot person och förmögenhetsbrotten (2010) (SS III). Vad som sägs där om bl.a. systematik, brottsbegreppet och andra centrala straffrättsliga begrepp förutsätts i princip vara känt. För att underlätta läsningen har korshänvisningar lagts in på åtskilliga ställen. 2.  Framställningen fokuserar på brotten mot allmänheten och staten i BrB kap. 13–22. Den är emellertid inte på något sätt fullständig vad gäller dessa kapitel. Särskilt bör framhållas att BrB kap. 18, 21 och 22 inte behandlas alls. I kap. 19 behandlas endast spioneribrotten. Utöver brott enligt brottsbalken ingår – med hänsyn till det nära släktskapet till brotten i framför allt kap. 13 BrB. – en framställning om vad man allmänspråkligt skulle kunna kalla terroristbrotten (se kap. 3). Vidare behandlas i ett särskilt kapitel (kap. 10) den tryck- och yttrandefrihetsrättsliga lagstiftning som är straffrättsligt relevant. 3. Liksom när det gäller brotten mot person och förmögenhetsbrotten bör erinras om att det i vissa fall kan bli aktuellt att tillämpa äldre rätt på gärningar som har begåtts före en lagändring, antingen på grund av att det 1

 Skälet till att vi väljer förkortningen KG, framför SS I, är att KG redan tycks vara en ofta använd förkortning.

17

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 17

2012-01-16 08.19


1 inledning

finns övergångsbestämmelser som anger detta eller i enlighet med huvudregeln om ”den lindrigaste lagens princip” i BrP § 5.2 4.  I framställningen har den ledande principen när det gällt att behandla gradindelade brott varit att privilegierade och kvalificerade brott som behandlas i en egen paragraf ges en egen rubrik. Det förtjänar därför att särskilt understrykas att också sådana privilegierade och kvalificerade brott som endast behandlas i ett särskilt stycke (eller i en särskild mening) utgör egna brottstyper med egen straffskala, preskriptionstid osv. Däremot gäller vid uppräkningar av brottstyper, t.ex. i stadganden som kriminaliserar försök, förberedelse osv. att en hänvisning till brott av normalgraden omfattar också andra svårhetsgrader om dessa inte har en särskild brottsbeteckning. En uppräkning som inkluderar allmänfarlig ödeläggelse innebär alltså, om inte annat särskilt föreskrivs, att allmänfarlig ödeläggelse som är att be­­ döma som grov liksom allmänfarlig ödeläggelse som är att bedöma som mindre allvarlig omfattas. Se BrB 13:12 och jfr med vad som gäller mordbrand och grov mordbrand (som har var sin brottsbeteckning).

2

 Se närmare KG avsnitt 2.8.5.

18

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 18

2012-01-16 08.19


2

Allmänfarliga brott

2.1 Inledning 1. De allmänfarliga brotten återfinns i första hand i BrB kap. 13. Vid sidan av BrB kap. 13 finns besläktade regler om terroristbrott och vissa därtill anknytande brott i särskild lagstiftning. Av särskild betydelse är: •  lag (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall •  lag (2003:148) om straff för terroristbrott, samt •  lag (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och ut­­bildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet. Den strafflagstiftning som rör terrorism behandlas i ett särskilt kapitel nedan. Vidare bör nämnas att kap. 13 BrB tidigare innehöll en bestämmelse om miljöbrott. Bestämmelserna om miljöbrott, som omfattar både brott av mer allmänfarlig karaktär och brott av ordningskaraktär, återfinns numera i miljöbalken (se kap. 29). Miljöbrotten kommer inte att behandlas nedan. 2. Beträffande relationen till straffrättens allmänna del bör framhållas att brotten i stor utsträckning bygger på orsakande av ett visst resultat (som kan vara att beteckna som skada eller fara), varför det inte är ovanligt att frågor om gärningsculpa (både frågan om otillåtet risktagande och frågan om relevansen hos uppkomna följder) uppkommer. Inte helt ovanligt är heller att det uppstår frågor om någon kan hållas ansvarig för underlåtenhet att förhindra att en viss relevant effekt uppkommer.3 3

 Se allmänt angående dessa frågor KG avsnitten 2.5 och 2.6; se även nedan avsnitt 12.7.

19

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 19

2012-01-16 08.19


2  allmänfarliga brott

2.2 Mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse 2.2.1 Mordbrand (BrB 13:1) 1 § Om någon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för mordbrand till fängelse, lägst två och högst åtta år. Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år.

1.  För att ansvar för mordbrand skall aktualiseras fordras (1) att någon anlagt brand samt (2) att denna inneburit fara för (a) annans liv eller hälsa eller (b) för omfattande förstörelse av annans egendom. Beteckningen mordbrand är såtillvida missvisande att brottet inte förutsätter att någon människa dör (eller ens hamnar i fara). 2. Med (1) brand förstås i första rummet eld som brinner med låga och som inte är under kontroll.4 Med stöd av praxis anses brand föreligga även när fråga inte är om eld som brinner med öppen låga, men väl om en förbränningsprocess som är utom kontroll och är av sådan styrka att den måste antas förr eller senare komma att övergå i eld som brinner med låga.5 3.  För att någon skall anses ha anlagt brand krävs att man, på ett gärnings­ culpöst sätt, har orsakat att brand verkligen kommer till stånd. Som redan har antytts kan detta ske genom underlåtenhet och ansvar förutsätter då att gärningsmannen är i garantställning.6 4. Mordbrand förutsätter vidare (2) att det uppstått fara (konkret fara) antingen för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom. Det krävs alltså inte att någon eller något faktiskt har skadats (i vidare mån än vad som krävs för att brand skall anses ha uppkommit), utan det är tillräckligt med fara. Vid bedömningen måste klarläggas dels att det varit möjligt att branden skulle leda till relevant skada, dels att en sådan utveckling varit i tillräcklig grad plausibel (sannolik).7 5.  För att det skall föreligga fara för (2)(a) annans liv eller hälsa är det tillräckligt att branden innefattar konkret fara för att en annan person ska4

  Jfr här 79 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal där det uttryckligen anges att med brand avses ”eld, som är kommen lös”. 5   NJA 1959 s. 150. 6  Se närmare nedan i avsnitt 2.7. 7  Se angående konkret fara KG avsnitt 2.4.2. Se även NJA 1980 s. 650.

20

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 20

2012-01-16 08.19


2  allmänfarliga brott

das till liv eller hälsa (som ett minimum får anses gälla fara för att en person tillfogas ej ringa kroppsskada eller sjukdom; jfr BrB 3:8). När ansvar för mordbrand aktualiseras torde det emellertid vara vanligare att fråga är om större bränder eller bränder av katastrofkaraktär där flera personer utsätts för fara. 6. Som alternativt farerekvisit uppställer lagen (2)(b) fara för omfattande förstörelse av annans egendom. Bedömningen av om en förstörelse är omfattande är i huvudsak kvantitativ, dvs. frågan är i första rummet om branden innebär fara för en kvantitativt omfattande förstörelse. Att bränna upp en sedelbunt utgör därför inte mordbrand även om värdet är mycket högt. I NJA 1980 s. 191 ansågs fara för att en bil värd 95 000 kr (mot­svarande ca 300 000 kr i dagens penningvärde) skulle totalförstöras inte utgöra fara för omfattande förstörelse. HD uttalade i målet att: ”när det … inte är fråga om egendom av mycket stor omfattning, [måste] i vart fall krävas att egendomen har ett mycket högt ekonomiskt värde eller ett väsentligt värde av annat slag”. Avgörandet bör inte förstås så att man helt kan bortse från den kvantitativa aspekten vid bedömande av vad som är omfattande förstörelse enligt lagrummet; däremot betyder det att man, när det är fråga om egendom av någorlunda stor omfattning, kan beakta också värdet. Det sagda gäller förstås, vilket HD också noterar, under förutsättning att det inte finns någon spridningsrisk. Föreligger sådan får man pröva huruvida farekravet är uppfyllt i relation till den egendom som hotas om elden sprider sig. 7.  I gränsfall torde alltså egendomens värde från ekonomisk eller kulturell synpunkt spela viss roll för bedömningen. Även det ideella värdet kan i viss ut­­sträckning beaktas. I NJA 1981 s. 604 ansågs sålunda förstörelse av lös egendom (med ett återanskaffningsvärde om 60 000 kr) som utgjorde en fungerande hemmiljö utgöra mordbrand varvid det idella värdet be­­aktades. I ett fall från 2011 har HD funnit att fara för förstörelse av en lastbil värd närmare 2 miljoner kr (innehållande en last värd ytterligare halvannan­ miljon) uppfyller det här diskuterade kravet på fara för omfattande förstörelse av annans egendom. Vid bedömningen beaktades även att det var fråga om ett mycket stort fordonsekipage (jfr föregående punkt) och att detta regelbundet användes för övernattning.8 8

 Se Högsta domstolens dom av den 30 september 2011 i mål nr B 2105-10.

21

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 21

2012-01-16 08.19


2  allmänfarliga brott

8. Av praxis framgår att gränsdragningsproblem har uppstått framför allt vad gäller fara för förstörelse av byggnader med ett relativt lågt värde. Byggnader som innehåller en bostad som är bebodd torde emellertid alltid anses uppfylla lagens krav i denna del. 9.  Det kan utläsas direkt av lagtexten att man vid bedömningen inte skall beakta fara för förstörelse av egendom som tillhör gärningsmannen själv.9 Vidare torde det finnas ett utrymme för ansvarsfrihet i fall där faran endast avser omfattande förstörelse av annans egendom och denne har lämnat samtycke till förstörelsen (eller till fara för förstörelse). Ansvarsfrihet förutsätter att det endast är den samtyckandes egendom som utsätts för fara samt att de övriga generella förutsättningarna för ett ansvarsbefriande samtycke föreligger.10 10.  Faran måste uppkomma som en följd av branden. Mordbrand föreligger t.ex. inte om det föreligger fara för liv före anläggandet av branden (t.ex. därför att farliga vätskor riskerar att explodera), men sådan fara är utesluten när branden väl anlagts. Hur faran förverkligas saknar emellertid i övrigt betydelse. Det är alltså inte nödvändigt att skada kan uppstå genom branden i sig. Lika relevant är fara för skada genom t.ex. rökutveckling, ras, explosion av sprängämne eller gas eller psykisk påverkan (t.ex. genom att en person tvingas till ett livsfarligt hopp). 11.  Det bör observeras att ansvar för mordbrand kan vara uteslutet i fall där brand faktiskt lett till skada, nämligen om händelseförloppet efter brandens uppkomst inte framstod som plausibelt varvid kravet på konkret fara inte uppfylls. 12. Om man anlägger brand när det redan brinner (t.ex. anlägger brand i ett brinnande hus) måste det utredas om gärningen i sig inneburit konkret fara för skada av relevant slag. Det kan ju vara så att gärningen överhuvudtaget inte innebär någon ytterligare fara än den som redan föreligger; ansvar för mordbrand bör då vara uteslutet. Emellanåt kan det också förhålla sig så att en gärning som annars vore att anse som anläggande av brand inte rimligen kan bedömas som sådan gärning. Inte sällan torde dock anläggande av ytterligare brand medföra ökad (och annan) fara.11

9

 Jfr NJA 1951 s. 401 om egendom som man på olika sätt bidragit till.  Se KG avsnitt 3.4.2. 11  Se KG avsnitt 2.6.5.3. 10

22

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 22

2012-01-16 08.19


2  allmänfarliga brott

13.  I BrB 13:1 st. 2 kriminaliseras mordbrand som är att anse som mindre­ allvarlig. Fråga är om en särskild brottstyp med en egen straffskala. Några omständigheter till vägledningen för bedömningen har inte angivits, men i princip torde kunna sägas att bestämmelsen tar sikte på fall där det enbart förelegat fara för egendom.12

2.2.2 Grov mordbrand (BrB 13:2) 2 § Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grov mordbrand till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om branden anlagts i tättbebyggt samhälle, där den lätt kunde sprida sig, eller annars inneburit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydenhet.

1.  Grov mordbrand straffbeläggs i BrB 13:2. Vid svårhetsbedömningen skall särskilt beaktas om branden: (a) har anlagts i tättbebyggt samhälle, där den lätt kunnat sprida sig (detta innebär att spridningsrisken skall ha varit avsevärd), (b) har inneburit fara för flera människor,13 eller (c) har inneburit fara för egendom av särskild betydenhet (fråga kan vara av egendom av särskilt stor omfattning eller av särskilt stort värde från ekonomisk, kulturell eller annan synpunkt). 2.  Jämförbart med brand anlagd i tättbebyggt samhälle kan vara att branden har anlagts i annan tät bebyggelse. Vidare bör beaktas om omständigheterna varit sådana att det varit särskilt svårt eller riskfyllt att släcka branden och om branden har anlagts som ett led i utförandet av annat allvarligt brott. Vid bedömningen är det centrala inte om katastrofartade följder verkligen har inträffat, utan om det funnits konkret fara för sådana följder.

12

 Se NJA 2008 s. 423.  Se RH 1996:147.

13

23

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 23

2012-01-16 08.19


2  allmänfarliga brott

2.2.3 Allmänfarlig ödeläggelse (BrB 13:3) 3 § Den som åstadkommer explosion, översvämning, ras, skeppsbrott, flyg- eller tågolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för allmänfarlig ödeläggelse till fängelse, lägst två och högst åtta år. Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år. Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år, eller på livstid.

1. Brottet allmänfarlig ödeläggelse är i princip identiskt med mordbrand utom såtillvida att faran skall ha orsakats, inte genom anläggande av brand, utan genom att någon åstadkommit: (a) explosion, (b) översvämning, (c) ras, (d) skeppsbrott, (e) flygolycka, (f ) tågolycka, eller (g) annan sådan ofärd. Från saklig synpunkt – bl.a. skulle man slippa ta ställning till vissa konkurrensfrågor (jfr nedan p. 4) – skulle det vara att föredra om mordbrand arbetades in i bestämmelsen om allmänfarlig ödeläggelse (det skulle endast kräva att brand lades till listan över exempel på ofärd). 2. Vad som omfattas av begrepp som explosion, översvämning osv. måste delvis bedömas mot bakgrund av att fenomenet skall kunna betecknas som ”ofärd”. Omvänt gäller emellertid också att de olika exemplen styr bedömningen av vad som kan utgöra ofärd.14 Skottlossning torde t.ex. mot bakgrund av exemplifieringen inte kunna bedömas som annan ofärd om den inte är kvantitativt betydande.15

14

 I NJA 1985 s. 529 ansågs en primäreffekt bestående i att ett stort antal saker blivit strömförande utgöra ofärd. 15  Jfr NJA 1966 s. 70.

24

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 24

2012-01-16 08.19


2  allmänfarliga brott

3. När det gäller farerekvisitet är det som har sagts i avsnitt 2.2.1 p. 4–11 (mutatis mutandis)16 tillämpligt också vad gäller allmänfarlig ödeläggelse. 4. Sådan ofärd som avses i bestämmelsen om allmänfarlig ödeläggelse kan naturligtvis åstadkommas genom eller parallellt med en brand. Exempelvis kan en explosion eller ett skeppsbrott åstadkommas genom brand, på samma sätt som en brand kan anläggas genom en explosion. Det kan därför uppstå konkurrens mellan BrB 13:1 (och 13:2) och 13:3. I dylika fall synes det riktigast att lägga vikt vid vad som från gärningsmannens synpunkt framstår som det väsentliga i händelseförloppet. Vid tveksamhet bör 13:1 tillämpas framför 13:3. Fullbordad mordbrand bör anses ha företräde framför försök till allmänfarlig ödeläggelse (t.ex. vid anläggande av eld på ett flygplan utan att flygolycka inträffar). 5. Allmänfarlig ödeläggelse finns liksom mordbrand i tre svårhetsgrader som alla utgör särskilda brottstyper: mindre allvarligt brott – brott av normalgraden – grovt brott. Vad gäller svårhetsbedömningen ges i lagen inga vägledande omständigheter. Det är emellertid naturligt att söka ledning i de omständigheter som anges i BrB 13:2.

2.3 Sabotagebrott 2.3.1 Inledning 1. Sabotagebrotten regleras i BrB 13:4–13:5b. Det allmänna sabotagebrottet (13:4 och 13:5) tar sikte på sabotagegärningar som riktar sig mot för Sverige viktiga institutioner (försvar, rättsväsende, kommunikationer osv.). 2.  De speciella reglerna om sabotagegärningar som riktar sig mot luftfartyg (bl.a. flygplan), fartyg, havsplattformar osv., har sin bakgrund i internationella konventioner och tar sikte på gärningar som mer allmänt riskerar säkerheten på flygplan, fartyg osv., dvs. syftet är mer allmänt att bidra till att förhindra katastrofliknande händelser. En konsekvens av det nyss sagda är att brotten i 13:4 och 13:5 är nationellt begränsade såtillvida

16

  ”Med vederbörliga ändringar”.

25

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 25

2012-01-16 08.19


2  allmänfarliga brott

att angreppsobjektet måste vara svenskt (brottet behöver emellertid inte nödvändigtvis förövas i Sverige)17 medan så inte är fallet vad gäller brotten i 13:5a och 13:5b.

2.3.2 Sabotage (BrB 13:4) 4 § Om någon förstör eller skadar egendom, som har avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket, eller genom annan åtgärd, som ej innefattar allenast undanhållande av arbetskraft eller uppmaning därtill, allvarligt stör eller hindrar användningen av sådan egendom, dömes för sabotage till fängelse i högst fyra år. Detsamma skall gälla, om någon eljest, genom skadegörelse eller annan åtgärd som nyss sagts, allvarligt stör eller hindrar den allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf, telefon, radio eller dylikt allmänt hjälpmedel eller av anläggning för allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

1. Sabotage kan sägas innebära att man skadar, förstör eller allvarligt hind­ rar användningen av ett sabotageobjekt. 2.  Vad som utgör ett sabotageobjekt framgår uttryckligen av BrB 13:4. Fråga är för det första om egendom som har avsevärd betydelse (a) för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning, eller (b) för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket. Som exempel på dylika sabotageobjekt kan nämnas: befästningsanläggningar, kaserner, större förråd, viktiga fabriker och gruvor, ämbetsverk och kommunala styrelsers lokaler, polisstationer, brandstationer, enstaka krigsflygplan eller örlogsfartyg (dock inte enstaka vapen, fordon eller artilleripjäser). Sveriges export är av stor betydelse för folkförsörjningen, bl.a. genom att den är en förutsättning för import. 3. Som sabotageobjekt är vidare upptaget: (c) den allmänna samfärdseln, (d) telegraf, telefon, radio, eller dylikt allmänt hjälpmedel, och 17

 Se KG avsnitt 2.7.2.

26

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 26

2012-01-16 08.19


2  allmänfarliga brott

(e) anläggning för allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft. 4.  Gärningen skall innebära att egendomen skadas eller förstörs (gärningar som riktar sig mot objekt enligt (a)–(b)) eller att dess användning allvarligt störs eller hindras (gärningar som riktar sig mot objekt enligt (a)–(e)). Även om det inte finns något krav på att en skadegörelsegärning skall innebära ett allvarligt hinder eller en allvarlig störning måste det läggas viss vikt vid skadans betydelse. Sabotage kan inte anses förövat om fråga är om en mer begränsad skada på ett sabotageobjekt; ett annat ställningstagande skulle t.ex. innebära att varje form av skadegörelse på en polisstation skulle vara att anse som sabotage.18 5. Såvitt avser gärningar som innebär att användningen av ett sabotageobjekt allvarligt hindras finns, i en bisats, ett undantag för gärningar som endast innebär undanhållande av arbetskraft eller uppmaning till sådant undanhållande. Sabotagestadgandet har inte ansetts böra kunna användas för att tvinga fram arbetsprestationer. 6. Sabotage förutsätter inte att egendomen tillhör annan. Det kan därför vara sabotage att bränna ner en fabrik som man äger (under förutsättning att fabriken har betydelse för folkförsörjningen).

2.3.3 Grovt sabotage (BrB 13:5) 5 § Är brott som avses i 4 § att anse som grovt, döms för grovt sabotage till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid.

1.  Vad gäller sabotage anges i lagtexten inte några särskilda omständig­ heter som skall beaktas vid svårhetsbedömningen. Beaktas bör emellertid om gärningen framkallat fara för rikets säkerhet, för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet (jfr regleringen av grov mordbrand som behandlas ovan i avsnitt 2.2.2). 2. Även uppsåt att åstadkomma stor skada kan medföra att sabotage, som i viss mån misslyckats, bedömas som grovt.

18

 Jfr SvJT 1958 rf. s. 71 i vilket sabotage inte ansågs föreligga när gärningen hade orsakat 3 timmars driftstopp och skador för 10 000 kr på en maskin.

27

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 27

2012-01-16 08.19


2  allmänfarliga brott

2.3.4 Sjö- och luftfartssabotage (BrB 13:5a) 5 a § Den som genom olaga tvång bemäktigar sig eller ingriper i manövreringen av 1. ett luftfartyg, 2. ett fartyg, som används i civil yrkesmässig sjöfart för befordran av gods eller passagerare, bogsering, bärgning, fiske eller annan fångst, eller 3. en buss, en tung lastbil eller ett maskindrivet spårfordon på järnväg, spårväg eller tunnelbana, som används i förvärvsverksamhet för befordran av gods eller passagerare, döms för kapning till fängelse i högst fyra år. Detsamma gäller den som genom olaga tvång bemäktigar sig en plattform i havet som är avsedd för verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar eller för något annat ekonomiskt ändamål. Den som i annat fall 1. förstör eller allvarligt skadar ett sådant fartyg eller en sådan plattform som anges i första stycket eller ett luftfartyg i trafik, eller 2. vidtar en åtgärd som är ägnad att framkalla fara för säkerheten för ett sådant fartyg eller en sådan plattform som anges i första stycket eller för ett luftfartygs säkerhet under flygning döms för sjö- eller luftfartssabotage till fängelse i högst fyra år. Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

1.  I BrB 13:5a och 13:5b är kriminaliserat, förutom kapning (se avsnitt 2.4 strax nedan) tre olika sabotagegärningar med anknytning till sjö- och luftfarten: sjö- eller luftfartssabotage samt flygplatssabotage. 2.  Sjö- och luftfartssabotage förekommer i två olika former. Enligt 13:5a st. 2 p. 1 (1) fordras att man (a) förstör eller allvarligt skadar (b) ett sådant fartyg eller en sådan plattform som avses i första stycket eller ett luftfartyg i trafik. Den andra formen av sjö- eller luftfartssabotage (2) som regleras i 13:5a st. 2 p. 2 fordrar i stället att man (a) vidtar en åtgärd som är ägnad att framkalla fara för säkerheten (b) antingen på ett fartyg eller plattform som avses i första stycket eller för ett luftfartygs säkerhet under flygning.

28

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 28

2012-01-16 08.19


2  allmänfarliga brott

3. Ansvar för den första formen (1) av sjö- och luftfartssabotage handlar alltså om skadegörelse på de angivna objekten. Det fordras att skadan är att beteckna som förstörelse eller som allvarlig skada. Förstörelse torde inte ha någon självständig betydelse som brottsrekvisit; avgörande torde bli att skadan är att beteckna som allvarlig. Skador som kan avhjälpas snabbt kan inte karaktäriseras som allvarliga, medan däremot handlingar som innebär att ett fartyg eller luftfartyg mer varaktigt blir oanvändbart självfallet bör anses innebära sådan skada.19 4.  För att luftfartyg skall omfattas av straffbestämmelsen i denna del ford­ ras att det är i trafik. Enligt den konvention som lagstiftningen bygger på (Montrealkonventionen)20 är ett luftfartyg i trafik från det att markpersonal eller besättning förbereder viss flygning och till ett dygn efter landning. I linje med uttalandena i förarbetena bör emellertid bestämmelsen ges ett något vidare tidsmässigt tillämpningsområde.21 Med ”luftfartyg i trafik” torde avses flygplan under flygning eller flygplan avsett för trafik under den närmaste framtiden. 5. Enligt den andra varianten (2) av sjö- eller luftfartssabotage lämnas det öppet vilken åtgärd som skall vidtas och det kriminaliserade området avgränsas genom ett krav på att åtgärden skall vara ägnad att framkalla fara för säkerheten på ett fartyg eller en plattform som avses i första stycket eller för ett luftfartygs säkerhet under flygning. Här förutsätts alltså att man skall göra en bedömning av om åtgärden är sådan att den typiskt sett duger för att framkalla fara för säkerheten på relevant sätt. Det krävs alltså inte att åtgärden i det enskilda fallet framkallat fara.22 Fråga kan bl.a. vara om att skada navigeringsutrustning, meddela felaktiga uppgifter om positioner, men även hot om skadegörelsehandlingar som kan äventyra säkerheten är avsedda att omfattas.23 Brottet kan också begås genom att man stör en pilot med användande av laserpekare. 6. När det gäller luftfartyg fordras att åtgärden är ägnad att äventyra säkerheten under flygning. Denna begränsning tar som huvudregel sikte på tiden från det ögonblick dörrarna stängs till dess att de öppnas igen. 19

 Se prop. 1989/90:130 s. 43.   Konvention den 28 maj 1999 om vissa enhetliga regler för internationella lufttranspor­ ter. 21  Se prop. 1973:92 s. 11 f. och 40 ff. 22  Se KG avsnitt 2.4.3 angående s.k. abstrakta faredelikt. 23  Se prop. 1989/90:130 s. 43. 20

29

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 29

2012-01-16 08.19


2  allmänfarliga brott

7.  Vad gäller kravet på uppsåt gäller, som oftast är fallet vid delikt som uppställer ”ägnat att”-krav att gärningsmannen måste ha uppsåt till de omständigheter som ligger till grund för bedömningen att gärningen är just ägnad att framkalla fara, men han eller hon behöver inte själv ha dragit slutsatsen att gärningen hade sådana egenskaper.24 8.  Grovt brott regleras i tredje stycket. Där nämns, som omständigheter som särskilt skall beaktas vid gradindelningen, om det har framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

2.3.5 Flygplatssabotage (BrB 13:5b) 5 b § Den som 1. använder allvarligt våld eller hot om sådant våld mot någon som befinner sig på en flygplats som är öppen för internationell trafik, 2. förstör eller allvarligt skadar en anordning, som hör till en sådan flygplats eller som används för flygplatsens trafik, eller ett luftfartyg, som inte är i trafik men är uppställt på flygplatsen, eller 3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör verksamhet som bedrivs på en sådan flygplats, döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid denna, för flygplatssabotage till fängelse i högst fyra år. Är brottet att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

1.  Flygplatssabotage enligt BrB 13:5b omfattar (a) tre typer av gärningar som (b) riktar sig mot verksamheten på en flygplats som är öppen för internationell trafik och (c) som är ägnade att framkalla fara för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid flygplatsen. 2. De gärningstyper (a) som omfattas av bestämmelsen är (i) att använda allvarligt våld eller hot om sådant våld mot någon som befinner sig på flygplatsen, (ii) att förstöra eller allvarligt skada en anordning, som hör till flygplatsen eller som används för flygplatsens trafik, eller ett luftfartyg, som 24

 Se närmare KG avsnitt 4.3.5 p. 2 ff.

30

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 30

2012-01-16 08.19


2  allmänfarliga brott

inte är i trafik men är uppställt på flygplatsen, eller (iii) att med användande av våld eller hot om våld omintetgöra verksamhet som bedrivs på en sådan flygplats. Enligt (i) måste våldet som utförs (eller som det hotas med) vara av allvarligt slag. Vad detta är framgår inte närmare av vare sig förarbeten eller rättspraxis; en kvalitativ bedömning får göras (låt vara att det är öppet hur hög tröskeln skall anses vara). Ifråga om (ii) och kravet på allvarlig skada hänvisas till framställningen ovan (avsnitt 2.3.4 p. 3). Den tredje punkten (iii) syftar till att omfatta gärningar som inte påverkar själva flygverksamheten men som på olika sätt omintetgör ”verksamhet av servicekaraktär”.25 Ett exempel på en gärning enligt (iii) kan vara att genom en bomb förstöra ett serviceutrymme på en flygplats (under förutsättning att gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsens funktion). 3. Svenska flygplatser är enligt luftfartsförordningen (2010:770) (b) öppna för in­ter­nationell trafik när de får användas vid flygningar till eller från Sverige (jfr luftfartsförordningen 6:1) och de är allmänna när de är avsedda för allmänt bruk. Vad gäller utländska flygplatser skall en motsvarande avgränsning göras. 4. Slutligen krävs (c) att gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsens funktion eller för säkerheten vid flygplatsen. Liksom vid sjöoch luftfartssabotage gäller att det inte fordras konkret fara, utan det är tillräckligt att gärningen typiskt sett duger att framkalla relevant fara.26 Det bör särskilt framhållas att det inte enligt någon av de tre gärningstyperna fordras att de är ägnade att framkalla fara för säkerheten vid flygplatsen; det är tillräckligt att de är ägnade att framkalla fara för flygplatsens funktion. För att så skall vara fallet fordras att flygplatsens funktion ”som sådan för lufttrafiken” drabbas. Åtgärden skall alltså (typiskt sett) kunna påverka flygplatsens funktion som just flygplats negativt. Det sagda innebär bl.a. att våldsgärningar av privat karaktär som riktas mot någon som för tillfället råkar vistas på en flygplats inte uppfyller kraven för flygplatssabotage. 5.  Grovt brott regleras i andra stycket. Där nämns, som omständigheter som särskilt skall beaktas vid gradindelningen, om det har framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. 25

  Prop. 1989/90:130 s. 46.  Se ovan avsnitt 12.3.4 p. 5.

26

31

11-81 Iustus Brotten mot 16 jan.Indd 31

2012-01-16 08.19


BROTTEN MOT ALLMÄNHETEN

OCH

Ulväng Jareborg Friberg Asp

Magnus Ulväng är professor i straffrätt vid Uppsala universitet, Nils Jareborg är professor emeritus vid Uppsala universitet, Sandra Friberg är verksam som lärare och forskare vid Uppsala universitet och Petter Asp är professor i straffrätt vid Stockholms universitet.

STATEN

BROTTEN MOT ALLMÄNHETEN OCH STATEN är i första hand avsedd att fungera som lärobok i den akademiska straffrättsundervisningen, men den är också väl ägnad att användas som grundläggande handbok i det pratiska rättslivet. I boken ges en innehållsrik men ändå koncis framställning av brotten mot allmänheten (BrB kap. 13-15), de viktigare brotten mot staten (som återfinns i BrB kap. 16, 17, 19 och 20), terroristlagstiftningen och de särskilda regler som gäller för straffrättsligt ansvar enligt tryckoch yttrandefrihetslagstiftningen. Boken utgör den fjärde delen i den bokserie, som givits namnet Svensk straffrätt, och den är avsedd att användas tillsammans med läroboken Kriminalrättens grunder (del I). I Kriminalrättens grunder behandlas straffrättens allmänna läror och de frågor som alltid måste besvaras vid bedömande av huruvida brott har förövats.

Magnus Ulväng Nils Jareborg Sandra Friberg Petter Asp

BROTTEN MOT ALLMÄNHETEN OCH STATEN IUSTUS FÖRLAG

svensk straffrätt iv

02 01 FnL1 EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu AE7zLsI= 02 0040

ISBN 978-91-7678-810-3

Sv.straffrätt.serie.nr.4.3.indd 1

IUSTUS FÖRLAG

1/10/12 2:14 PM

9789176788103  

svensk straffrätt iv Magnus Ulväng Nils Jareborg Sandra Friberg Petter Asp IUSTUS FÖRLAG av magnus ulväng nils jareborg sandra friberg pette...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you