9789144117980 by Smakprov Media AB

Ras och vithet Svenska rasrelationer i gĂĽr och i dag

Tobias HĂźbinette (red.)

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39539 ISBN 978-91-44-11798-0 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Shutterstock/Valentyn Volkov Printed by Printed by GraphyCems, Spain 2017

INNEHÅLL

Förord 9

T obi a s H ü bi n et t e

Del I Historiska perspektiv

1 Rasismens former – om vetenskapligt och ideologiskt rastänkande 25 A n dr é a z Wa sn iowsk i Tre teorier om rasismens ursprung 28 Två traditioner 30 En ny rasism 34 McCulloch – etnopluralismens ideolog 37 Avslutning 41 Referenser 42 2 Fysionomi och fotografi – den rasbiologiska konstruktionen av den nordiska rasen som vit 47 Ulrika Kjellman Det svenska institutets rasordnande praktik 50 Att presentera raser visuellt 54 Avslutning 67 Referenser 68

Innehåll

3 Den finska rasen och görandet av svenskar 71 Pi a L a sk a r Från göticism till storlekens betydelse 73 Storutbredningsteorin 74 Kort- och långskallar 74 Turaner, arier och urspråk 76 Giftermålet mellan anatomi och filologi 77 De finska stammarna 78 Tavastlänningar och kareler 79 Utvecklingsteoretiska perspektiv 80 Folkloristiska förklaringar 80 Blonda kortskallar 81 Nya gravplundringar 82 Svenska germaner snarare än arier 83 Människan, djuret och könet 85 Storlekens kön och modernitetens markör 85 Barnstadiet som ras- och könsmarkör 89 Avslutning 91 Referenser 93 4 Hudnära: bildteknologins omedvetna 97 Jeff Werner Svartvitt 97 En falsk blondin 98 Färgfilm 101 Färgflickor 103 Avslutning 110 Referenser 112

Innehåll

5 Folkets Röst – ras och vithet i en svenskamerikansk tidning 115 J e ns Björ k A n de r s s on Vithet 116 Folkets Röst och europeiska immigranter 119 Folkets Röst och afroamerikaner 126 Avslutning 134 Referenser 135 6 Vita män på gränsen: om vitifierad underklassmaskulinitet i Dan Anderssons roman Chi-mo-ka-ma 139 T h e r e se Sv e ns s on ”Vilken vit som helst” 142 Den Andre 143 Våldet 146 Jorden 149 Avslutning 154 Referenser 156

Del II Samtida exempel

7 Muslimsk klädsel i vita rum 159 N i na Ja k k u & A n na Wa a r a Vita rum 160 Det offentliga rummet och risken att utsättas för våld 161 Dikotomin svensk–icke-svensk 163 Den sårbara vitheten 164 Att inte passera obemärkt 166 Den markerade muslimska positionen och föreställningar om genus 170 Villkorat tillträde 171 Den religiösa binariteten 175 Avslutning 179 Referenser 180

Innehåll

8 ”Man hör ju talas om läkare från andra länder som får jobba som taxichaufförer”. Om nedåtgående klassresor i ett rasifierat Sverige 183 L e na S oh l ”Vem flyttar till Sverige för att köra taxi?” 186 Nedslag i tidigare forskning: Nedåtgående klassresor i Sverige 189 ”Man hör ju talas om läkare från andra länder som får jobba som taxichaufförer.” 191 ”En klassresa ner. Absolut” 193 Avslutning 195 Referenser 196 9 Multirasial identitet på tvärs med den svenska vithetens rasiala inramning 199 Da ph n e A r b ou z Hegemonisk vithet och rasial inramning 201 Alexanders dilemma 204 Från halvsvensk till halvasiat 205 Att möta sig själv i den Andre 206 Att anta en ny identitet 208 Avslutning 210 Referenser 211 10 Färgblind rasism: problemföräldrar, utanförskapsområden och fostran till svenskhet 215 M agn us Da h l st e d t & Va n ja L oz ic Analytiska utgångspunkter 216 Undersökningen 220 Utanförskapsområdets anatomi 221 Föräldrar som problem 223 Invandrarskap som problem 226 Fostran till svenskhet 229 Avslutning 231 Referenser 234 6

Innehåll

11 Den färgblinda antirasismen slår tillbaka 237 T obi a s H ü bi n et t e Att läsa den svenska rasgrammatiken med hjälp av affektteori 239 Den färgblinda antirasismen talar 243 Avslutning 247 Referenser 248 12 Språkbiologiska institutioner 253 Z a h r a Bayat i Kort om min avhandlingsstudie 255 Svenskheten och språket 255 Språkandet och social konstruktion av språk 258 Vems språk? 259 Den rasifierade språkhierarkin 262 Det flerspråkiga Sverige 265 Avslutning 268 Referenser 270 Bilaga 275

Kvinnan som kunde tala med blattar 275 Författarpresentationer 277

K A P I T E L 11

Den färgblinda antirasismen slår tillbaka Tobi a s H ü bi n et t e

Följande artikel utgörs av en studie av receptionen av Mångkulturellt centrums satsning på rasfrågan såsom den kom till uttryck i tryckta medier. Mångkulturellt centrums satsning på att lyfta frågor om ras i relation till dagens S verige ägde rum mellan 2012 och 2014 och innefattade bland annat en större utställning liksom flera mindre utställningar och konstprojekt, en internationell forskningskonferens, flera seminarier och en löpande programverksamhet, utgivandet av en antologi med både akademiska och självbiografiska texter samt bildandet av ett svenskt forskarnätverk för kritiska ras- och vithetsstudier. Det undersökta materialet utgörs av ett 40-tal texter som publicerats i dagstidningar och magasin mellan november 2012 och juli 2014.

I Sverige betraktas ras allmänt som ett teoretiskt begrepp, en social kategori och en statistisk variabel, som i bästa fall anses vara utdaterad, irrelevant och utan värde i dag och i värsta fall ses som ett ämne och en glosa i sig som det är i det närmaste tabubelagt att tala om i namn av en specifik svensk färgblind antirasism (Hübinette & Lundström 2011). Den svenska färgblindheten skiljer sig från sin motsvarighet i USA och i andra engelsktalande länder, där färgblindhet emanerar från ett nyliberalt tänkande och föreställningen om ett postrasialt samhälle (Bonilla-Silva 2003). Idén om ett postrasialt samhälle förutsätter samtidigt ett tidigare samhälle genomsyrat av ras, och fortfarande använder sig de engelskspråkiga nationalstaterna av ras som en kategori i folkräkningen, i den nationella statistiken och i samhällsbygget i stort. © F ö rfattarna oc h S tudentlitteratur

237

Tobias Hübinette

I folkbokföringen och i den offentliga statistiken i Sverige är i stället födelseland samt de två kategorierna svensk och utländsk bakgrund, i vardagligt tal helt enkelt ”svenskar” och ”invandrare”, de enda variablerna som operationaliseras, mäts och studeras. Detta innebär bland annat att det inte finns någon kunskap eller statistik om olika minoriteters situation i Sverige (Al-Zubaidi 2012). I stället får kategorin utomeuropeisk bakgrund ofta stå för ras och för icke-vita svenskar. Numera finns det ett växande intresse för kritiska vithetsstudier och för vithetsbegreppet, men samtidigt är motståndet mot att tala om ras – och ännu mer mot att bedriva forskning om ras – med få undantag fortfarande starkt inom den svenska akademin och i det svenska samhället i stort (Andreassen 2014; McEachrane 2014; Mählck 2012, 2013, 2014). Att tala om och att diskutera vithet är med andra ord numera inte lika kontroversiellt som att tala om och bedriva forskning om ras. Däremot har begreppet rasifiering och dess böjningsformer rasifierad och rasifierade, det vill säga den svenska översättningen av engelskans racialisation och racialised, kommit att bli alltmer accepterade i svenskan under framför allt de senaste åren. Slutligen är det accepterat att använda termen rasism, vilket i praktiken och paradoxalt nog innebär att det fortfarande går att tala om och använda ordet rasism, samtidigt som det inte går att tala om och använda begreppet ras utan att stöta på patrull. Syftet med denna artikel är att undersöka gränserna och villkoren i dagens Sverige för att kunna tala om, diskutera och forska om ras utifrån antologins tema. Artikeln studerar hur kritisk rasforskning och rasbegreppet i sig har tagits emot i Sverige under de senaste åren. Detta görs genom läsning och analys av ett urval artiklar publicerade mellan 2012 och 2014, som på olika sätt behandlade och bemötte Mångkulturellt centrums satsning på ras som en kunskapsfråga under dessa år. Denna satsning innefattade bland annat en stor utställning liksom flera mindre utställningar och konstprojekt, en internationell forskningskonferens, flera seminarier och en löpande programverksamhet samt utgivning av en antologi med både akademiska och självbiografiska texter och slutligen också bildandet av det svenska forskarnätverket för kritiska ras- och vithetsstudier, som ligger bakom denna publikation. Med en affektteoretisk ingång och med hjälp av ett antal nyckelbegrepp inom kritisk rasforskning försöker artikeln klargöra hur reaktionerna på 238

11 Den färgblinda antirasismen slår tillbaka

och debatten om Mångkulturellt centrums satsning på rasfrågan 2012–2014 kan analyseras och förstås. Hur har receptionen av Mångkulturellt centrums satsning på rasfrågan 2012–2014 sett ut och tagit sig uttryck? Går det att urskilja flera olika synsätt och åsikter eller handlar det om en övergripande och dominerande reaktion? Och hur är det möjligt att förstå att rasbegreppet i sig framkallar så starka känslor i dagens Sverige? Materialet utgörs av ett 40-tal texter som publicerats i tryckta dagstidningar och magasin mellan november 2012 och juli 2014. Av utrymmesskäl har digitala texter publicerade på olika hemsidor, bloggar och plattformar på internet och i sociala medier samt program, reportage och inslag som sänts i etermedier utelämnats. Artikeln består av tre delar: Det inledande avsnittet presenterar den teoretiska ansatsen och nyckelbegreppen, medan den andra delen studerar textmaterialet, och därefter avslutas artikeln med en diskussion rörande den känslopolitik som ligger bakom den specifika svenska färgblinda antirasismen.

Att läsa den svenska rasgrammatiken med hjälp av affektteori Tillsammans med Paula Mählck har jag föreslagit en modell för att kunna läsa kritisk rasteori med hjälp av affektteori med inspiration från Sara Ahmed (se Hübinette & Mählck 2015).1 Sara Ahmed (2004) har i sitt vid det här laget välbekanta arbete om känslornas politik undersökt hur känslor kan mobiliseras politiskt och hur känslor bidrar till att konstruera det vi benämner verkligheten. Ahmed (2004: 45) betonar utifrån sin förståelse av affektteori framför allt hur känslor påverkar och skapar synen på en viss fråga, ett visst objekt eller ett visst fenomen över tid, det vill säga för Ahmed handlar det om en ackumulativ process som resulterar i olika affektiva värden. What I’m offering is a theory of passion not as the drive to accumulate (whether it may be value, power or meaning), but as that which is accumulated over time. Affect does not reside in an object or sign, but is an effect of the circulation over time. Affect does not reside in an object or sign but is an

1 Detta kapitel utgörs av en svenskspråkig omarbetning av en engelskspråkig artikel som är samförfattad med Paula Mählck (Hübinette & Mählck 2015).

239

Tobias Hübinette

effect of the circulation between objects and signs (= the actual accumulation of affective value). Signs increase in affective value as an effect of the movement between signs: the more signs circulate, the more affective they become.

Ahmed (2004, 2005) har exempelvis inom en australiensisk kontext undersökt hur det hon kallar smärtans känslopolitik omger frågan om de så kallade stulna generationerna, det vill säga alla de tusentals aboriginska barn som under 1900-talet tvångsomhändertogs av den australiensiska staten och ofta kom att adopteras av vita australiensare. Denna affektteoretiska ingång för att förstå hur en viss fråga erhåller ett visst affektivt värde är enligt mig fruktbar att applicera även på den svenska synen på ras. En affektteoretisk förståelse för diskussionen om ras i dagens Sverige handlar just om att ta hänsyn till de känslor som aktiveras och mobiliseras, liksom till hur dessa exempelvis är kopplade till Sveriges särskilda position och ställning inom den globala vithetshierarkin och till det allmänna västerländska rastänkandet. Amerikanska kritiska rasstudier växte fram i opposition mot en till tagande färgblindhet i ett alltmer nyliberalt USA, som numera har kommit att se sig självt som i det närmaste postrasialt (Frankenberg 1993; Gallagher 2003; Goldberg 1993). Eduardo Bonilla-Silva (2003) har analyserat den amerikanska färgblindheten som ett sätt att undvika att behöva tala om eller ens se de fortsatta rasojämlikheter som råder i landet, även efter avskaffandet av den formella rasdiskrimineringen och rassegregationen på 1960- och 1970-talen. Genom att betrakta kollektiva och strukturella ojämlikheter som ett resultat av individuella val, vare sig det handlar om de individer som är överordnade eller dem som är underordnade, omöjliggör färgblindheten i sin amerikanska nyliberala version en effektiv antirasistisk politik i namn av individens frihet, och betraktar de exempel på rasdiskriminering som ändå förekommer som ett resultat av ett fåtal så kallade ”intoleranta” individers enskilda handlingar, vilket i förlängningen både osynliggör och normaliserar samhälleliga orättvisor baserade på ras. Inom den amerikanska kritiska rasforskningen används även begreppet det vita rasramverket eller den vita rasiala inramningen samt det synonyma begreppet rasgrammatik för att förstå hur världen och verkligheten levs och erfars i förhållande till ras (Bonilla-Silva 2011: 174):

240

11 Den färgblinda antirasismen slår tillbaka

The racial grammar helps accomplish this task by shaping in significant ways how we see or don’t see race in social phenomena, how we frame matters as racial or not race-related, and even how we feel about race matters. Racial grammar, I argue, is a distillate of racial ideology and, hence, of white supremacy.

Den dominerande rasgrammatik som råder i dag och som också kan benämnas den vita rasiala inramningen, utgår från en vit världsbild och en vit tolkningsram i USA liksom i Sverige, och handlar både om hur samhället förstås rent epistemologiskt och hur det upplevs på ett fenomenologiskt plan. Den 15–16 november 2012 avhölls den första svenska forskningskonferensen på temat kritiska ras- och vithetsstudier på Mångkulturellt centrum, ”Att förstå det mångrasiala samhället: Kritiska perspektiv på rasifieringsprocesser i Sverige”, med Eduardo Bonilla-Silva från Duke University som huvudtalare. Konferensen spelades in och sändes i åtta delar av SVT:s Kunskapskanalen, som senare producerade ett sammandrag av konferensen med titeln ”Varning för ras”. ”Varning för ras” var också namnet på den utställning på Mångkulturellt centrum som invigdes den 1 november 2012, och samma dag publicerades också antologin Om ras och vithet i det samtida Sverige, som innehöll såväl akademiska som självbiografiskt färgade texter, som inkommit via föreningen Mellanförskapets skrivupprop (Hübinette, Hörnfeldt, Farahani & León Rosales 2012). Konferensen, utställningen och boken kom tillsammans med andra insatser från Mångkulturellt centrums sida, exempelvis ett flertal efterföljande seminarier, en löpande programverksamhet och flera mindre utställningar och konstprojekt på temat, att utmana den svenska tystnaden kring ras och resulterade som vi snart kommer att se också i många och starka reaktioner i form av recensioner, ledartexter, debattinlägg och reportage. Utställningen ”Varning för ras”, som pågick till den 30 mars 2014, var den första i sitt slag, liksom antologin, som är den första svenskspråkiga publikationen som innehåller orden ras och vithet i själva titeln. Det är numera välkänt att Sverige, trots sin demografiska litenhet och perifera geografiska belägenhet och trots avsaknaden av ett större kolonialimperium på andra sidan haven, spelade en avgörande roll för framväxten av det så kallade vetenskapliga rastänkandet, särskilt under andra hälften av 1800-talet och första hälften av 1900-talet (Broberg 1995; Furuhagen 2007;

241

Tobias Hübinette

Hagerman 2006, 2015). Mindre känt är att Sverige från och med 1960- och 1970-talen kom att spela en om möjligt ännu viktigare roll genom att formulera en ny antirasism inför framtiden. Detta skedde under en tid när nedmonteringen av Europas globala kolonialimperier hade resulterat i en djup kris vad gäller den tidigare så självklara tron på vit överhöghet. Denna turbulenta och våldsamma period i samtidshistorien kan konceptualiseras som en kris för den globala vitheten i sig, såsom den hade sett ut under ett antal århundraden dessförinnan och kanske framför allt sedan framväxten av det moderna rastänkandet på 1700- och 1800-talen, som gjorde hela idén om vit överhöghet till en vetenskaplig sanning. Det svenska bidraget till rastänkandets historia på 1960- och 1970-talen handlar om formuleringen av en antirasism som ideologiskt och diskursivt centrerades kring färgblindhet i dess mest radikala form, och som kom att prägla Sverige som helhet, i den meningen att denna färgblinda antirasism till slut har kommit att utvecklas till en grundläggande beståndsdel i i själva svenskheten (Hübinette & Lundström 2011). Sverige ”uppfann” därigenom den antirasism som i dag inte bara gäller i Sverige utan i de flesta andra europeiska länder, och som utgår ifrån att ras antingen enbart tillhör historien och det förflutna eller bara har bäring på andra platser, exempelvis i den engelsk- eller spansktalande världen. På så sätt kan Sverige sägas ha ”räddat” den europeiska vitheten, som därmed kunde inträda i en ny postkolonial värld med bibehållen självrespekt även på en global nivå. Nu handlade det dock inte längre om att vara kolonialherrar utan om att se sig själv – och förhoppningsvis även betraktas av andra – som antirasist. Kulmen på skapandet av denna svenska färgblinda antirasism kan sägas utgöras av den utmönstring av rasbegreppet som har ägt rum sedan 1990talets slut (Brännström 2016; Proposition 2007/08:95; SOU 2001). Sverige blev därmed den första suveräna nationalstat som utrangerade rasbegreppet, och en konsekvens av detta avskaffande av rasbegreppet är bland annat att ras numera oftast översätts med etnicitet på svenska. Före Mångkulturellt centrums satsning på ras som en kunskapsfråga hade det därför inte oväntat rått en närmast öronbedövande tystnad kring ras i den svenska offentlig heten, åtminstone sedan 1980- och 1990-talen, och de få gånger ordet dök upp i tryckt form försågs det nästan alltid med citattecken.

242

11 Den färgblinda antirasismen slår tillbaka

Den färgblinda antirasismen talar Den mediedebatt som följde efter invigningen av utställningen, publiceringen av antologin och genomförandet av konferensen, liksom också i samband med bildandet av forskarnätverket, resulterade sammanlagt i 40 olika texter i form av ledare, recensioner, debattartiklar och publicerade intervjuer i olika dagstidningar, veckotidningar, tidskrifter och magasin (se referenslistan). Förutom två artiklar som härrör direkt från företrädare för Mångkulturellt centrum, går det att kategorisera de övriga 38 artiklarna utifrån attityd och inställning (Andersson 2012; Zedell, Viitala, Magnusson & Hübinette 2013). Det framgår att 15 av texterna explicit kritiserar eller fördömer Mångkulturellt centrum för att vilja börja tala om ras i relation till dagens Sverige, medan 11 artiklar har en mer neutral ton och 12 artiklar, slutligen, uttrycker någon form av sympati för Mångkulturellt centrum. Utifrån genrer så handlar det om 13 intervjuer, 9 ledare, 11 recensioner, 5 debattinlägg, 3 kulturessäer och 2 omnämnanden av antologin, varav flera går in i varandra, det vill säga en artikel kan i flera fall vara ett slags hybrid mellan olika genrer. I denna artikel kommer jag att avhandla de kritiska texterna och till viss del även de positiva texterna, medan jag kommer att förbigå de neutrala artiklarna, som oftast har karaktären av ren rapportering och därför sällan eller aldrig uttrycker några specifika argument. Vad beträffar argument och budskap så går det grovt sett att dela upp de kritiska texterna i tre kategorier: 1) att rasbegreppet är alltför historiskt belastat för att kunna brukas i relation till dagens Sverige, 2) att ras inte spelar samma roll i dagens Sverige som kategorin gör i andra, särskilt engelsktalande länder samt 3) att användandet av ordet ras riskerar att skapa ett rastänkande som inte finns i dagens Sverige. Argumentet att rasbegreppets mörka historia gör att ordet inte kan användas längre uttrycks bland annat på följande sätt i den antirasistiska tidskriften Expos recension av antologin, en recension som annars är sympatiskt inställd till bidragen i densamma: ”Men intentionen och syftet till trots, begreppets historiska barlast bidrar till förvirring och riskerar därmed att skymma den diskussion man vill lyfta” (Dalsbro 2013). I samma artikel påminner recensenten om både den svenska rasforskningen och Statens institut för rasbiologi, den systematiska diskrimineringen av romer och resande in i modern tid samt den europeiska kolonialismen och den tyska

243

Tobias Hübinette

nationalsocialismen för att ytterligare understryka att begreppet är så historiskt nedtyngt att det helt enkelt inte kan användas i dag. Samma argument förfäktar vetenskapsjournalisten och författaren Maja Hagerman (2013) i en ledarkolumn i Dagens Nyheter, där hon likaså påminner om den tyska och svenska nazismen och rasforskningen. Trots att Hagerman medger att det finns en del att lära av anglosaxisk kritisk ras- och vithetsforskning, så varnar hon ändå för att börja använda rasbegreppet i relation till dagens Sverige: ”Men det redan underliga offentliga språkbruket i Sverige blir knappast mer begripligt av att vi till vardags börjar tala om raser igen. Snarare gör det nog förvirringen än större. Och skapar osäkerhet om vad som egentligen döljer sig bakom orden.” Enligt detta argument är den våldsamma och blodiga historia som rastänkandet är förknippat med skäl nog för att inte använda rasbegreppet i dag. Därför måste den färgblinda antirasismen upprätthållas och färgblindheten överordnas därmed även möjligheten att på ett mer precist sätt tala om förekomsten av rasdiskriminering i dagens Sverige. Dessutom skapar ordet ras så starka känslor av olust när det sägs eller skrivs ut, att ordet blir obrukbart i sig och omöjligt att använda. Det andra argumentet, att ras som kategori och variabel inte har samma betydelse i dagens Sverige som i framför allt de engelsktalande länderna, uttrycks bland annat av forskaren Ryszard Szulkin, samtidigt som han erkänner att ras har betydelse i USA, exempelvis i form av den diskriminering som drabbar svarta och latinos ”som levt i USA i många generationer och som kan sägas bara ha med deras hudfärg att göra. Men i Sverige finns inte riktigt det behovet” (Letmark 2013-01-23). Szulkin är väl medveten om att födelseland är den enda variabel som existerar i svensk offentlig statistik och därmed också den enda variabel som svensk forskning har att utgå ifrån, men han menar samtidigt att det räcker gott och väl liksom att det går bra att använda etnicitetstermen i stället för rasbegreppet. I förlängningen innebär detta argument att migrationsaspekten står över rasaspekten, och att exempelvis de som är födda och uppvuxna i Sverige men inte betraktas och behandlas som vita inte skulle råka ut för rasdiskriminering på samma sätt som icke-vita i USA gör. Samma argument framförs av Svenska Dagbladets USA-korrespondent Karin Henriksson i en intervju i Dagens Nyheter, där hon å ena sidan både förstår och försvarar att rasbegreppet används i bland annat den ameri244

11 Den färgblinda antirasismen slår tillbaka

kanska folkräkningen och statistiken, samtidigt som hon å andra sidan tycker att det är ”yrvaket och naivt” att börja tala om ras i relation till just dagens Sverige (Letmark 2013-04-17). Detta exceptionalistiska argument, nämligen att det inte finns något behov av att tala om och bedriva forskning om ras i dagens Sverige, då landet skiljer sig så mycket från andra länder i världen ifråga om tolerans och antirasism, kan förstås som att ras helt enkelt inte spelar någon större roll i det svenska samhället, till skillnad från i den engelsktalande världen, och att det därför endast är invandringsaspekten som sådan som skapar all eventuell marginalisering av olika minoritetsgrupper. Det tredje argumentet, att själva talet om ras skapar ett rastänkande som inte ens existerar i dagens Sverige, är genomgående ett budskap i framför allt ett antal ledare, varav flera citerar amerikanska ikoner som Martin Luther King och Michael Jackson förutom att ange sedvanliga referenser till kolonialismen, rasvetenskapen och nazismen, och två av artiklarna är också betecknande nog illustrerade med fotografier på Martin Luther King (Arpi 2013, 2014; Bred 2013; Nerikes Allehanda 2013; Skogkär 2013). Enligt detta argument så riskerar allt tal om ras att helt enkelt splittra och polarisera Sverige: ”Men Sverige behöver inte bli som USA där rasfixering i århundraden har splittrat samhället” (Arpi 2013). Vidare leder talet om ras enligt detta argument till att individer och grupper börjar kollektiviseras och essentialiseras på samma sätt som den tidigare rasforskningen syftade till: ”Och att återigen börja framhäva människors hudfärg som vore den en väsentlig egenskap lär inte föra oss närmare” (Skogkär 2013). I förlängningen så säger samma argument att den som använder ordet ras, är den som i själva verket själv är rasist utifrån ett slags ”den som sa’t han va’t”-logik: ”Att vissa antirasister är lika angelägna om att tala om ras som de mest hårdnackade rasisterna är ett resultat av en alltför kollektiviserande blick” (Nerikes Allehanda 2013). Detta tredje argument är det som starkast uttrycker en ideologiskt medveten färgblind antirasism, i den meningen att högsta prioritet är och förblir att med alla medel hålla ordet ras borta från nutidssvenskan, och från alla svensktalandes läppar och talorgan, för annars riskerar landet att delas mitt itu mellan vita och icke-vita och den stora massan svenskar riskerar dessutom att bli rasister rakt av. Vad gäller de positivt inställda artiklarna till Mångkulturellt centrums satsning på frågor om ras, så är de svårare att kategorisera dem efter domi© F ö rfattarna oc h S tudentlitteratur

245

Tobias Hübinette

nerande argument, och de allra flesta av dem utgörs av recensioner av antologin och utställningen. Ofta svarar de också direkt eller indirekt på de kritiska reaktionerna, såsom följande recension av antologin: ”Dessutom anser många att det är obehagligt att tala om ras. Det för tankarna till en del av Sveriges historia vi helst inte vill kännas vid, med skallmätningar och rasbiologiska teorier. Likaså finns ett ängsligt förhållningssätt kring att talet om raser och hudfärg kommer att öka motsättningar och rasism. Antologin visar med saklighet och god fördjupning hur felaktiga alla dessa föreställningar är” (Grelsson Almestad 2012). Flera av de sympatiskt inställda artiklarna stödjer även införandet av statistik om ras enligt anglosaxisk jämlikhetsdatamodell liksom återinförandet av rasbegreppet, inte minst för att de grupper som utsätts för ras diskriminering behöver termen för att kunna sätta ord på sina erfarenheter som icke-vita i dagens Sverige (Hermans 2014; Mirjamsdotter 2014). Per Wirtén (2014) sammanfattar exempelvis debatten om Mångkulturellt cent rums satsning på rasfrågan 2012–2014 på följande sätt: ”Det finns vägande argument för rasbegreppet. Det är till exempel motsägelsefullt att diskutera rasdiskriminering, strukturell rasism och det koloniala arvet, men samtidigt upprätthålla ett starkt tabu mot ordet ras. Rasdiskriminering utan raser blir som ett klassamhälle utan klasser, eller ett patriarkat utan kön; det blir subjektlöst.” Alla dessa reaktioner på Mångkulturellt centrums satsning på rasfrågan är också väl i linje med den allmänna debatt som fördes under denna period och som fortfarande pågår vad gäller frågor om ras och rasism och vithet och svenskhet. Viljan att bevara bilden av Sverige som ett icke-rasistiskt land har upprepade gånger uttryckts av alltifrån politiker och tjänstemän till forskare och journalister, oavsett tillhörighet på den politiska skalan (se till exempel Gee 2013; Hinnfors 2013; Johansson Heinö 2013; Mellin 2013; Selimović 2013; Ullenhag 2013). Det bör också nämnas att i juli 2014 tillkännagav den dåvarande regeringen att rasbegreppet ska tas bort och utmönstras för gott från de sista tjugotalet lagtexter där ordet fortfarande finns med, och en utredning har nu utrett konsekvenserna av detta (Kommittédirektiv 2014: 115; SOU 2015).

246

11 Den färgblinda antirasismen slår tillbaka

Avslutning För att återgå till rasgrammatikbegreppet som det som tas för givet i ett visst samhälle vad gäller synen på ras, så blir det uppenbart utifrån det genomgångna materialet att den svenska rasgrammatiken är genomsyrad av en färgblindhet som ser sig själv som radikalt antirasistisk. Utifrån en sådan rasgrammatik är det i det närmaste omöjligt att bedriva forskning om ras, inte minst då det inte finns någon officiell statistik om ras över huvud taget i relation till exempelvis frågor om representation, segregation och diskriminering. Utifrån en affektteoretisk analys menar jag, att den känslopolitik som styr den svenska färgblinda antirasismen såsom den framträder i de undersökta artiklarna handlar om en kombination av olust, oro, sorg, smärta och vrede som är på en sådan uppskruvad och hysterisk nivå att den närmast kan liknas vid det förträngdas återkomst och betecknas som det kusligas känslopolitik utifrån en psykoanalytisk förståelseram (Freud 2003). Det affektvärde och den produktion och cirkulation av känslor som tilldelas och omgärdar en viss fråga, ett visst fenomen eller en viss händelse och i det här fallet ett visst ord, det vill säga rasbegreppet, skapas och präglas av det vi känner igen från tidigare erfarenheter och från en historia som har varit. Ordet ras blir med andra ord omedelbart känslomässigt igenkänt och upplevt som i det närmaste synonymt med kolonialismen och rasismen, med slaveriet och förintelsen liksom med den sydafrikanska apartheidregimen, den tyska nationalsocialismen, det Brittiska imperiet och den amerikanska rassegregationen. De instinktiva känslor av olust som väcks av rasordet i sig skapar därigenom den fantomliknande smärta som omgärdar ordet, och som i det närmaste kan liknas vid ett religiöst tabu, åtminstone på en social och politisk nivå, då ordet trots allt fortfarande inte är juridiskt bannlyst från svenska språket. Det är just denna känslopolitik som omgärdar ordet ras som jag väljer att benämna det kusliga, det vill säga det som oroar och skapar starka känslor av smärta och sorg, men som samtidigt någonstans djupt inne känns alltför välbekant och vant. De negativa känslor som behäftar rasbegreppet i en svensk samtida kontext gör det därför möjligt att både fördöma och avfärda i praktiken all form av forskning och kunskapsproduktion om ras i relation till dagens Sverige, då begreppet upplevs som alltför historiskt belastat och då kategorin inte upplevs vara lika betydelsefull i Sverige. Dessutom anses glosan ras i

247

Tobias Hübinette

sig, likt ett noaord, farligt såväl att säga och uttala som att skriva ut och publicera, eftersom det närmast per automatik tros producera rasister på löpande band, inklusive och inte minst den eller de som sade själva ordet. I grunden handlar dock denna det kusligas känslopolitik, som karaktäriserar och genomsyrar den svenska färgblinda antirasismen, om inget annat än en vägran att inse att ras spelar en minst lika stor roll i dagens svenska samhälle som i andra länder i världen.

Referenser Det undersökta materialet i kronologisk ordning: Knutsson-Öy, Maria (2012). ”’Vi måste börja tala om ras’”. Stockholms Fria 2012-11-07. Björklund, Anders (2012). ”Utställning som vill varna för rastänket – Skillnad på vita och icke-vita i vardagen”. Mitt i Botkyrka/Salem 2012-11-13. Quintana Melin, Mariela (2012). ”Här kan du få fördomarna testade”. Södra Sidan 2012-11-17. Södra Sidan (2012). ”Du vet väl om att du är rasist?”. Södra Sidan 2012-11-17. Grelsson Almestad, Elin (2012). ”Just så här ser den riktiga rasismen ut”. GöteborgsPosten 2012-11-18. Råghall, Karin (2012). ”Vithet i fokus på historisk konferens”. Feministiskt Perspektiv 2012-11-23. Johan (2012). ”’Jag kan inte rå för att jag har vit hud’”. Södra Sidan 2012-11-24. Andersson, Carin (2012). ”Vi vill prata om vitas privilegier”. Södra Sidan 2012-12-08. Johan (2012). ”Ser inte Kongo ut som i Tintin?”. Södra Sidan 2012-12-15. JM (2013). ”Om ras och vithet i det samtida Sverige. Socialpolitik 1, 2013. Dalsbro, Anders (2013). ”Diskussionen skyms av rasbegreppet”. Expo 1 2013. Borg, Kristian (2013). ”(O)roande rasism i populärkulturen”. Fria tidningen 2013-01-02. Letmark, Peter & Malin Nordgren (2013). ”Vad spelar hudfärgen för roll?”. Dagens Nyheter 2013-01-23. Letmark, Peter (2013). ”Professor: Begreppet ras behövs inte”. Dagens Nyheter 2013-01-23. Dagens Nyheter (2013). ”Olika syn på frågan om ’ras’”. Dagens Nyheter 2013-01-29. Alm, Anni (2013). ”Ordet ingen vill nämna”. Tidningen Vision 2 2013. Regnell, Anders (2013). ”Varning för färgblindhet”. Ping: Ett magasin från DIK 2 2013. Hagerman, Maja (2013). ”’Ras’ döljer mer än det förklarar”. Dagens Nyheter 2013-02-06.

248

11 Den färgblinda antirasismen slår tillbaka

Schultz, Susan (2013). ”Ny användning av ’ras’ ifrågasätts”. Svenska Dagbladet 2013-02-13. Schultz, Susan (2013). ”’Nu kan vi berätta hur det känns’”. Svenska Dagbladet 2013-02-13. Karlsson, Elise (2013). ”Nya nyanser inom debatten om rasism”. Svenska Dagbladet 2013-02-15. Skogkär, Mats (2013). ”En svartvit värld”. Sydsvenska Dagbladet 2013-03-21. Arpi, Ivar (2013). ”Rastänkandets plats är på historiens sophög”. Svenska Dagbladet 2013-03-31. Letmark, Peter (2013). ”’Det koloniala tänkandet stoppar nya influenser i USA’”. Dagens Nyheter 2013-04-17. Zedell, Christina, Willy Viitala, Leif Magnusson & Tobias Hübinette (2013). ”Att vara svensk är inte att vara vit”. Newsmill 2013-05-02. Nerikes Allehanda (2013). ”Antirasister fixerade vid ras”. Nerikes Allehanda 2013-07-24. van den Brink, Rolf (2013). ”Omstridd forskare får loss 300 000 kronor till rasforskning”. Dagens Opinion 2013-07-29. Borsiin, Sara (2013). ”Säkerhetsrisk – UF ställer in föreläsning”. Ergo 2013-10-02. Sigroth-Lambe, Susanne (2013). ”Rasismföredrag ställs in”. Upsala Nya Tidning 2013-10-03. Irenius, Lisa (2013). ”Vågar vi tala om rasism?”. Upsala Nya Tidning 2013-10-03. Kåks Röshammar, Charlotta (2013). ”’Vi måste prata om ras’”. Arbetet 2013-11-01. Ronnby, Alf (2013). ”Rasism ett otidsenligt ord”. Länstidningen Östersund 2013-11-22. Arpi, Ivar (2013). ”Vet Ullenhag vad han lånar sig till?”. Svenska Dagbladet 2013-12-13. Bred, Mathias (2013). ”Ullenhag gör en Sahlin”. Smålandsposten 2013-12-16. Wirtén, Per (2013). ”Vi måste tala om ras”. Dagens Arena 2013-12-16. Hermans, Lucas (2014). ”Afrofobin finns kvar även om vi blundar”. Upsala Nya Tidning 2014-02-04. Mirjamsdotter, Sofia (2014). ”För att kunna tala om rasism måste vi tala om ras”. Sundsvalls Tidning 2014-02-12. Salvén, Anita (2014). ”Den splittrade rasismen”. Proletären 2014-02-20. Åberg, Lars (2014). ”Viktigt se bortom hudfärg”. Göteborgs-Posten 2014-04-21. Masri, Mona (2014). ”Ord med rasrisk”. Sydsvenska Dagbladet 2013-07-12.

Övriga referenser Ahmed, Sara (2004). The cultural politics of emotion. Edinburgh: Edinburgh University Press. Ahmed, Sara (2005). ”The politics of bad feeling”. Australian Critical Race and Whiteness Studies Association Journal 1 (1), 72–85.

249

Tobias Hübinette

Al-Zubaidi, Yamam (2012). Statistikens roll i arbetet mot diskriminering – en fråga om strategi och trovärdighet. Stockholm: Diskrimineringsombudsmannen. Andreassen, Rikke (2014). ”The Nordic discomfort with ’race’”. Nordic Journal of Migration Research 4 (1), 42–44. Bonilla-Silva, Eduardo (2003). Racism without racists. Color-blind racism and the persistence of racial inequality in the United States. Lanham: Rowman & Littlefield. Bonilla-Silva, Eduardo (2011). ”The invisible weight of whiteness. The racial grammar of everyday life in contemporary America”. Ethnic and Racial Studies 35 (2), 173–194. Broberg, Gunnar (1995). Statlig rasforskning. En historik över Rasbiologiska institutet. Stockholm: Natur & kultur. Brännström, Leila (2016). ”’Ras’ i efterkrigstidens Sverige: Ett bidrag till en mothistoria”. I: Patricia Lorenzoni & Ulla Manns (red.), Historiens hemvist II. Etik, politik och historikerns ansvar, 27–55. Göteborg: Makadam. Frankenberg, Ruth (1993). White women, race matters. The social construction of whiteness. London: Routledge. Freud, Sigmund (2003). The uncanny. Translated by David McLintock, introduced by Hugh Haughton. London: Penguin. Furuhagen, Björn (2007). Den svenska rasbiologins idéhistoriska rötter. En inventering av forskningen. Stockholm: Forum för levande historia. Gallagher, Charles A. (2003). ”Color-blind privilege. The social and political functions of erasing the color line in post-race America”. Race, Gender and Class 10 (4), 1–17. Gee, Oliver (2013). ”Expert: ’Apartheid bus’ no reflection of Sweden”. The Local 2013-03-26. Goldberg, David Theo (1993). Racist culture. Philosophy and the politics of meaning. Oxford: Blackwell. Hagerman, Maja (2006). Det rena landet. Om konsten att uppfinna sina förfäder. Stockholm: Prisma. Hagerman, Maja (2015). ”Käraste Herman”. Rasbiologen Herman Lundborgs gåta. Stockholm: Norstedts. Hinnfors, Jonas (2013). ”Alltför högt tonläge i rasismdebatten.” Sveriges resurser 2013-03-31. Hübinette, Tobias, Helena Hörnfeldt, Fataneh Farahani & René León Rosales (red.) (2012). Om ras och vithet i det samtida Sverige. Botkyrka: Mångkulturellt centrum. Hübinette, Tobias & Catrin Lundström (2011). ”Sweden after the recent election: The double-binding power of Swedish whiteness through the mourning of the loss of ’old Sweden’ and the passing of ’good Sweden’”. Nordic Journal of Feminist and Gender Research 19 (1), 42–52.

250

11 Den färgblinda antirasismen slår tillbaka

Hübinette, Tobias & Paula Mählck (2015). ”The racial grammar of Swedish higher education and research policy: The limits and conditions of researching race in a colour-blind context”. I: Rikke Andreassen & Kathrine Vitus (red.), Affectivity and race: Studies from Nordic contexts, 59–77. Farnham: Ashgate. Johansson Heinö, Andreas (2013). ”Sverige präglas mer av likhetsnorm än av rasism”. Svenska Dagbladet 2013-04-04. Kommittédirektiv 2014:115. Stärkt skydd för transpersoner och översyn av vissa termer. Stockholm: Regeringskansliet. McEachrane, Michael (2014). ”There’s a white elephant in the room: Equality and race in (Northern) Europe”. I: Michael McEachrane (red.), Afro-Nordic landscapes: Equality and race in Northern Europe, 87–119. New York: Routledge. Mellin, Lena (2013). ”Det är svensk apartheid”. Aftonbladet 2013-03-25. Mählck, Paula (2012). ”Differentiering och excellens i det nya forskningslandskapet: Om kön, tystnad och performativa vithetshandlingar”. Tidskrift för genusvetenskap 33 (1–2), 25–48. Mählck, Paula. (2013). ”Academic women with migrant background in the global knowledge economy: Bodies hierarchies and resistance”. Women’s studies International Forum 36 (3), 65–74 3. Mählck, Paula & Måns Fellesson (2014). ”Kunskapspolitikens blinda fläck – rasifiering i akademin”. I: Kerstin Sandell (red.), Att bryta innanförskapet: Kritiska perspektiv på jämställdhet och mångfald i akademin, 173–196. Göteborg: Makadam. Proposition 2007/08:95. Ett starkare skydd mot diskriminering. Stockholm: Regeringskansliet. Selimović, Jasenko (2013). ”Farligt att säga att hela samhället är rasistiskt”. Dagens Nyheter 2013-03-28. Statens offentliga utredningar (2001). Ett effektivt diskrimineringsförbud. Om olaga diskriminering och begreppen ras och sexuell läggning. SOU 2001:39. Stockholm: Fritzes. Statens offentliga utredningar (2015). Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner m.m. SOU 2015:103. Stockholm: Wolters Kluwer. Ullenhag, Erik (2013). ”Vi tar islamofobin på största allvar”. Aftonbladet 2013-03-10.

251

Tobias Hübinette (red.) är lektor vid Institutionen för språk, litteratur och interkultur vid Karlstads universitet. Övriga medverkande författare är: Daphne Arbouz, Zahra Bayati, Jens Björk Andersson, Magnus Dahlstedt, Nina Jakku, Ulrika Kjellman, Pia Laskar, Vanja Lozic, Lena Sohl, Therese Svensson, Anna Waara, Andréaz Wasniowski och Jeff Werner, samtliga verksamma inom Forskarnätverket för svenska kritiska ras- och vithetsstudier.

Ras och vithet Svenska rasrelationer i går och i dag Den här boken ger en introduktion till dagens forskning om ras och vithet i ett svenskt sammanhang. I tolv kapitel undersöker forskare från olika ämnesområden och med olika metodologiska ingångar hur de båda begreppen ras och vithet hänger samman med Sverige, svenskar och svenskhet. Boken är indelad i två avsnitt. Kapitlen i den första delen undersöker i första hand historiska fenomen och frågeställningar. I del två analyserar författarna debatter och förhållanden som rör dagens svenska vithet och samtida svenska rasrelationer. Forskningsfältet svenska kritiska ras- och vithetsstudier är fortfarande relativt nytt. Den här antologin visar att fältet växer och att det i dag pågår forskning om ras och vithet inom flera olika kultur- och samhällsvetenskapliga discipliner. Boken är avsedd för studenter på universitet och högskolor.

Art.nr 39539

studentlitteratur.se