SAARBATALJONEN Ut pĂĽ internationell vakt 1934-1935
Ulf Torstensson
© Ulf Torstensson, 2018 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7785-384-8
Till mina barnbarn: Truls, Herta, Bontu och Zion.
Innehåll Förord
9
Inledning
15
Freden i Versailles och Versailles i Saar
25
NF och Saar i NF
45
Strömningar och fredsåtgärder i Europa efter Versailles
61
Situationen i Saar efter Versailles
83
NF:s och Sveriges beslut om internationell fredsstyrka
113
Bataljonen sätts samman och reser till Saar
131
Inledningen i Saar
145
Tjänstgöringar, förberedelser och förhållanden
163
Inför och under valdagen
185
Tiden efter omröstningen och resan hem
209
Lärdomar och bedömningar kring Saarforce och Saarbataljonen 227 Käll- och litteraturförteckning (Referenser och bildförklaring finns i slutet av respektive kapitel)
239
Förord
Min far slutade 1945 sin anställning på ett större handelshus i Helsingborg. Han hade arbetat där under många år och fick av företaget en stor bok i helfranskt skinnband som avskedsgåva. Boken heter Ny svensk historia. Gustav V och hans tid 19281938 och är författad som en bokfilm av Erik Lindorm. 1 När jag läste igenom den ärvda boken fastnade jag vid en sida med rubriken Sverige på internationell vakt och med en bild där kung Gustav V inspekterar Saarbataljonen inför avresan. Som historiker blev jag naturligtvis intresserad och började undersöka vad Saarbataljonen var för något, vad den gjort och varför den tillkommit. Summariskt beskrivit var den svenska Saarbataljonen en del av en internationell fredsstyrka, som skulle säkerställa lugn och ordning i Saarområdet i samband med en folkomröstning den 13 januari 1935. . Bataljonen blev efter ett snabbt politiskt beslut lika snabbt etablerad och avseglade från Trelleborg den 21 december 1934. Lugn och ordning samt en korrekt genomförd omröstning var resultatet från den internationella styrka och detta utan att ett enda skott blev avlossat. Efter två månaders tjänstgöring åkte bataljonen hem till Sverige den 18 februari 1935. Jag påbörjade en del undersökningar under 2008 för att under våren 2009 bli mer konkretiserade. På Krigsarkivet hade jag då tagit del av det material som fanns om Saarbataljonen. Med detta material som 9
grund för mitt påbörjade projekt presenterade jag en projektbeskrivning för professor Hans-Åke Persson och universitetslektor Irene Andersson på Malmö Högskola. Mellankrigstiden med alla spänningar länderna emellan samtidigt som det också fanns fredssträvanden var några av de komponenter som på sitt vis ger en bild av de förhållanden som Saarbataljonen kom att verka under. Med deras förslag och goda råd kring detta och rent allmänt blev ytterligare arkivmaterial insamlat. Jag studerade litteratur och tidningar samt skrev en del inledande texter. Förutom resorna till arkiven i Stockholm gjorde jag en resa till Saar för att få en bild av området och städerna Merzig, Beckingen och Mettlach där svenskarna varit förlagda. En del av de byggnader som svenskarna då använde fanns fortfarande kvar, om än med annan användning. Annat kom emellan, skrivandet avtog och kom tyvärr under en tid att ligga nere. Jag var i den tron att Saarbataljonen inte intresserade andra forskare. Det var därför både förvåning och en märklig känsla som kom över mig när jag såg att professor Lars Ericson Wolke 2017 utkom med Saarbataljonen. Svenska fredssoldater i Hitlers skugga 1934-35 .2 Min första tanke var att skrinlägga mitt projekt, men har kommit fram till att fortsätta utifrån det historieperspektiv jag har och för att få användning av mitt redan insamlade material. Som jag ser det finns här en för tiden typisk nationalism och patriotism kring hur bataljonen framställs samtidigt som det i mellankrigstiden också uppstår en internationalism med försök till överstatliga samarbeten och organ. Min ena ram för den här boken är aktörsperspektivet, som jag uppfattar som något genomgående kring alla beslutsprocesser i samband med Saarbataljonen. Med 10
aktörsperspektivet försöker man förstå en förändringsprocess genom att studera den som handlar, aktören. Man skiljer på handlande och beteende. Handling är i detta perspektiv ett medvetet ingripande, medan beteende är ett agerande utan medvetna avsikter. Den historiska verkligheten består av människans handlande. Giddens utgår också från aktören, men kopplar samman honom med strukturen. Aktören styrs av normer och andra strukturer, men genom sitt agerande strukturerar han också sin verklighet.3 Handlande och händelse är det dynamiska i en process där själva inträffandet av en förändring framhävs. Aktörens handlingar är den dynamiska aspekten av strukturella faktorer, resurser och barriärer.4 Statsvetaren Bull ser aktören som ett något kollektivt och större begrepp samtidigt som exempelvis diplomatin som aktör påverkas av de regler och normer, strukturer, som gäller mellan stater. Aktörsperspektivet står i överensstämmelse med vårt vardagliga sätt att uppleva världen. Den andra ramen för mina studier och för boken är hur framställningarna ser ut eller gestaltas under den här tidsperioden, där den massmediala utvecklingen har sitt avstamp. Framställningarna av aktörernas handlingar och de förhållanden som det skapar ger en intressant vinkel på skeendet. Minst lika viktigt är hur de rådande förhållandena, det vill säga strukturer framställs. Det mesta materialet inom denna ram utgörs av tidningsartiklar och böcker, men ganska ofta även i annan tryckt form som exempelvis olika affischer eller postkort. Min bok ska inte ses som något konkurrerande verk, utan ska ses som ett komplement eller som en variant till Ericson Wolkes utmärkta bok. 11
Värdefulla synpunkter och goda råd har jag tacksammast fått av professor Hans-Åke Persson och universitetslektor Irene Andersson på Malmö Högskola. Stor hjälp och vänligt bemötande har jag fått av personalen på Riksarkivet, Krigsarkivet, Arbetarrörelsens arkiv och Kungliga biblioteket i Stockholm.
Kivik våren 2018 Ulf Torstensson
12
Referenser 1 Lindorm,
Erik, 1940. Wolke, Lars, 2017. 3 Dahlgren, Stellan & FlorÊn, Anders, 1996. 4 Tägil, Sven, 1975. 2 Ericson
13
Korum i Trelleborgs hamn infรถr avresan den 21 december 1934. Foto: Trelleborgs Museum.
14
Inledning
Julen närmar sig, det är den 21 december 1934. På kajen i Trelleborgs hamn håller kyrkoherde Johan Ljungdahl korum för den Svenska Saar-bataljonen . Det var en svensk militärtrupp bestående av av 261 man och officerare, som efter korumet gick ombord på tågfärjan Drottning Viktoria. Trossarna släpps och tågfärjan lägger ut och påbörjar sin resa från Trelleborg till Sassnitz. På kajen spelas nationalsången av musikkåren från I7 i Ystad. Det var en med kort varsel sammansatt militärstyrka som åkte iväg till Saarområdet för att där ingå i en internationell styrka med det officiella namnet Saarforce. Huvuddelen av styrkan var engelsk och italiensk med 1500 respektive 1300 man medan de holländska och svenska delarna bidrog med 260 man vardera. Saarforce skulle i Saar bistå den av Nationernas Förbund (NF) utsedda Regeringskommissionen att upprätthålla lugn och ordning i samband med den folkomröstning som skulle ske den 13 januari 1935. Vid fredsförhandlingarna i Versailles efter Första Världskriget var området med sina gruvor och stålindustri attraktivt för segrarmakterna. Härifrån kunde krigsskadeståndet hämtas. Den franske presidenten Clemenceau ville att området helt skulle överföras från Tyskland till Frankrike, vilket den amerikanske presidenten Wilson motsatte sig eftersom det av befolkningen 15
fanns en övervägande andel tyskar. Områdets slutliga öde blev att det kvarstod som ett suveränt tyskt område, men att Frankrike under femton år fick ägande- och nyttjanderätt till gruvor och industrier. NF skulle genom en kommission administrera området och skulle dessutom i sin regi genomföra en kommande folkomröstningen. I fredstraktatet var nämligen stipulerat att det efter de femton åren skulle hållas en folkomröstning för att då och därigenom slutligt bestämma om området skulle tillföras Tyskland eller Frankrike.1 I förhandlingarnas slutskede tillfördes ett tredje alternativ, som innebar att området skulle fortsätta med det rådande styrelseskicket under NF med en Regeringskommission. Uppdraget var delikat, det ansågs allmänt att Europas fred hängde på en skör tråd. Det fanns både en yttre och en inre hotbild. Den yttre hotbilden var hur Frankrike respektive Tyskland skulle reagera vid inre oroligheter som missgynnade deras intressen. Det var Frankrike som enligt fredsavtalet skulle upprätthålla ordningen, och hade därför truppsammandragningar vid gränsen för att snabbt kunna ingripa i Saar. Denna ordning var något som Tyskland, nu med Hitler vid makten, inte accepterade. Om trupper skulle behövas ansåg de att tyska trupper var de mest lämpade att upprätthålla ordningen i ett tyskt område. Om en sida ingrep skulle därför den andra sidan med största sannolikhet också ingripa. Ett krig skulle onekligen kunna bli följden. Den inre hotbilden var de fysiska sammandrabbningar som skulle kunna uppstå som en följd av den hätska valpropaganda och de beskyllningar om terror som de olika sidorna beskyllde varandra för. Omfattningen av sådana sammandrabbningar skulle kunna bli för stora för den lilla, lokala ordningsmakten att klara av. Ett annat inre hot var om en kupp
16