9789144092621 by Smakprov Media AB

I Våld i nära relationer presenterar Justine van Lawick en förklaringsmodell för familjevåld, hur våldsspiraler mellan partner, eller mellan tonåringar och föräldrar, kan utvecklas, och hur detta påverkar alla familjemedlemmar. Hon tar också upp frågan om svåra skilsmässokonflikter. Hur kan människor som en gång älskat varandra trassla in sig i destruktiva strider, där barnen ofta hamnar mitt emellan? Justine van Lawick utgår från en icke-dömande position och arbetar för att allas röster ska bli hörda. Hon anser att våldet är förbundet mer med känslor av vanmakt snarare än av makt. Hon ger ett flertal tips och förslag på hur par- eller familjeterapi kan användas för att få våldet att upphöra.

Våld i nära relationer

Familjen ska vara en säker plats där människor känner sig trygga och barn kan växa upp och utvecklas väl. Ofta är det dock inte så. Familjen kan också vara ett sammanhang präglat av både psykiskt och fysiskt våld.

Våld i nära relationer

Justine van Lawick

Justine van Lawick är klinisk psykolog, familjeterapeut och rektor för utbildningen vid Lorentzhuis, ett center för systemisk terapi, utbildning och konsultation i Nederländerna. Hon har speciellt intresserat sig för att arbeta med våldsamt beteende och demonisering i nära relationer utifrån ett icke skuldbeläggande förhållningssätt.

Våld

i nära relationer

Våld i nära relationer vänder sig till blivande och verksamma socialarbetare och psykoterapeuter, men även till andra yrkesgrupper som möter klienter med våldsproblematik.

Art.nr 37772

Justine van Lawick

www.studentlitteratur.se

978-91-44 09262-1_cover.indd 1

2013-11-06 08.18

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37772 ISBN 978-91-44-09262-1 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Sakgranskning: Bengt Weine Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Scanpix/Heiko Wolfraum Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2013

978-91-44-09262-1_01_inlaga.indd 2

2013-11-05 14:36

INNEHÅLL

Inledning 5 K apitel 1

Definitioner och förekomst 7

Inledning 7 En definition av familjevåld 7 Familjevåldets utbredning 11 K apitel 2

En historisk kontext 13

Våld mot barn 13 Våld mellan makar 15 Förändringar i maktbalansen inom familjen 16 Våldet går underjord 17 Ett nytt förhållningssätt 19 K apitel 3

Influenser 21

Genusteorins inflytande 21 Personlig historia 24 Missbruk 29 Resurser och samhällsklass 29 K apitel 4

Våldseskalering och nedtrappning 31

Att förstå dynamiken 31

978-91-44-09262-1_01_inlaga.indd 3

2013-11-05 14:36

Innehåll K apitel 5

Partnervåldets nedåtgående spiral 37

Fas 1: Sprickor i de romantiska föreställningarna 38 Fas 2: Försök att reparera relationen genom tillrättavisning 40 Fas 3: Angrepp och försvar 41 Fas 4: Eskalering 43 Fas 5: Försök att återställa relationen 43 Fas 6: Känslor av svek och sorg över förlusten av det romantiska idealet 46 K apitel 6

Interventioner 49

Bilder och historier 49 Fokus på nedtrappning 53 K apitel 7

Unga despoter och terroriserade föräldrar 85

Social och historisk kontext 86 Förändringar i familjelivet 88 Våldsamma ungdomar och deras föräldrar 90 Disciplin 92 Nya rön 94 En fallbeskrivning 97 Fortsatt terapi 105 Sammanfattning 109 K apitel 8

Barn till skilda föräldrar som strider med varandra 111

Storlek och kontext 112 Den stridande skilsmässans dynamik 115 Projektet 117 Föräldragruppen 124 Barngruppen 135

Epilog 141 Referenser 143

978-91-44-09262-1_01_inlaga.indd 4

2013-11-05 14:36

INLEDNING

Den här boken är en sammanflätning av tidigare arbeten. Jag äger inte de idéer boken rymmer. Idéer kan inte ägas. Idéer är någonting vi hittar fram till i samspelet med andra, med författare, lärare, kollegor, klienter, nära och kära, genom film och teater, när vi reser och reflekterar över våra liv och sammanhang, själva eller tillsammans med andra. Det förhåller sig på samma sätt med kunskap som med kärlek; den kan bara existera om vi delar den. Boken innehåller inte något protokoll för hur man arbetar med våld i nära relationer. Barry Duncan och Scott Miller (2010) har genom sitt arbete övertygat oss om att det inte finns någon gyllene regel; alla fall är unika och kräver sin speciella behandling. Vi måste vara öppna för klienternas tolkningar och bedömningar och föra en öppen dialog. I en sådan öppen dialog söker terapeuter och klienter en väg genom labyrinten tillsammans. Terapeuter kan vara duktiga på att söka, experimentera och leka fram öppningar som tidigare förbisetts, men de kan inte själva se eller veta var öppningarna finns. Vår responsivitet växer med studier, träning, övning, risktagande, handledning, intervision och reflektion så att vi förmår relatera till alltfler av våra klienters frågor. Detta blir bara möjligt om vi inte begränsar oss till en dominant idé, tanketradition eller praktik, om vi förhåller oss öppna till möjligheten att allt är möjligt och att allt kan hända. Min vän och kollega Martine Groen som jag skrev boken Intieme oorlog (van Lawick och Groen, 1998), senare även utgiven av Karnac under namnet Intimate warfare (Groen och van Lawick, 2009) är en av mina största inspirationskällor. I denna bok återanvänder och hänvisar jag till många av de idéer vi utvecklat tillsammans. När jag talar om terapeuter i termer av ett ”vi” är det ofta på Martine Groen jag syftar. I bokens första tre kapitel kommer jag att behandla generella frågor: defi© F örfat taren och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09262-1_01_inlaga.indd 5

2013-11-05 14:36

Inledning

nitioner av familjevåld och något av den förvirring som råder kring dessa, statistik, historiska perspektiv och andra relevanta influenser på området, såsom genus och kontextuella faktorer. I bokens första kapitel redogör jag för skillnaderna mellan intim terrorism, som innebär att en av relationens parter terroriserar och kontrollerar den andra, och situationsbetingat våld som innebär att konflikter urartar i särskilda situationer (Johnson, 2008). Merparten av allt våld i familjekontexter tillhör den senare kategorin. Denna bok handlar om systemiskt behandlingsarbete med situationsbetingat våld i nära relationer. Bokens andra del fokuserar på den kliniska kontexten. Utgångspunkten är ett systemiskt perspektiv på våld i nära relationer. Kapitel 4 innehåller en redogörelse för hur konflikter inom en familj kan eskalera och kapitel 5 handlar om den nedåtgående spiralen i våld mellan två närastående parter. I kapitel 6 utvecklar jag resonemanget om interventioner som visat sig användbara i systemiskt behandlingsarbete med partnervåld. I kapitel 7 för jag en diskussion om tonåringar som är våldsamma mot sina föräldrar, ett växande problem i samhället idag. Bokens sista kapitel behandlar idéer som kan tillämpas i arbetet med barn och föräldrar som genomgår eller har genomgått en konfliktfylld skilsmässa. Det finns många frågor som inte behandlas i boken. Boken innehåller till exempel inte några kapitel om våld mot barn, incest, eller våld mot gamla människor. Jag skriver om det arbete jag har mest erfarenhet av. Det är dock min förhoppning att de systemiska idéer jag redogör för i boken ska kunna vara användbara även i andra arbetskontexter. Till sist känner jag mig stolt över att få förmedla de idéer boken innehåller; jag hoppas att de kan komma till nytta för såväl kollegor som andra intresserade läsare.

Justine van Lawick är klinisk psykolog, familjeterapeut och utbildningsansvarig vid Lorentzhuis, ett center för systemisk terapi, utbildning och konsultation i Haarlem i Nederländerna.

978-91-44-09262-1_01_inlaga.indd 6

2013-11-05 14:36

K AP I T E L 3

Influenser

Genusteorins inflytande Att kvinnor kan vara lika våldsamma som män i nära relationer innebär inte att genusteori inte är relevant i sammanhanget. Genusutveckling påverkar beteendet, också våldsamt beteende hos såväl män som kvinnor och barn. Meulenbelt (1997) definierar genus på olika nivåer: den biologiska skillnaden, som skapar könsidentiteten, är sammanlänkad med de tidiga stadierna i vår personlighetsutveckling. Denna påverkas av en uppsättning koder för maskulinitet och femininitet som varierar mellan olika kulturer, tidsperioder och sociala bakgrunder. Denna kopplas sedan till den samhälleliga kontexten: fördelningen av arbete, pengar och makt. Denna detaljerade beskrivning (Meulenbelt går längre) gör rättvisa åt begreppets komplexitet. Nedan redogör jag för definitionens olika delar. DEN BIOLOGISK A SKILLNADEN

Huruvida ”maskulint” och ”feminint” beteende kan förklaras med hjälp av biologiska principer och cerebrala skillnader är en ständigt återkommande diskussion. Det finns mycket forskning som visar att mäns och kvinnors hjärnor arbetar på olika sätt. Dessa skillnader är snarare kopplade till skillnader i makt och position i samhället än till fundamentala och medfödda skillnader. Skillnaderna är också kopplade till hur olika hormoner påverkar hjärnan (Kimura, 1992). Kvinnor sägs använda sig av båda hjärnhalvor i högre utsträckning än män och vara bättre på att dela sin uppmärksamhet mellan flera olika saker. De har lätt för att tolka icke-verbala signaler, är duktiga på språk och samarbetsinriktade. Hos män tycks den vänstra

978-91-44-09262-1_01_inlaga.indd 21

2013-11-05 14:36

3 Influenser

hjärnhalvan dominera. Män kan rikta och hålla kvar uppmärksamhet på en sak, har en välutvecklad spatial förmåga, inriktade på problemlösning och är beredda att själva handla. Detta är förstås en generalisering; varje individ uppvisar en unik uppsättning olika egenskaper. Skillnaderna har formats under evolutionens gång och är sammanflätade med de olika uppgifter män och kvinnor utför i samhället. Om arbetsfördelningen skulle förändras på ett signifikant sätt skulle skillnaderna kanske också komma att förändras. När vi studerar män som tjänar kvinnor med makt slås vi till exempel av hur duktiga de är på att tolka sin chefs icke-verbala signaler, exempelvis genom att hämta ett glas vatten när hon behöver det. Många människor drar en lättnadens suck varje gång forskare ”upptäcker” att skillnaderna mellan män och kvinnor härstammar ur neurologiska kopplingar i hjärnan. ”Det är ingen idé att oroa sig – allting är ändå skrivet i sten”, tycks vara den slutsats man drar av sådana rön. Man väljer bort den brett accepterade övertygelsen om att kropp och själ, eller ”soma” och ”psyke”, bildar oskiljaktiga delar av en enhet till förmån för biologisk determinism. Cirkularitet väljs bort till förmån för linjär kausalitet: mäns och kvinnors hjärnor skiljer sig åt, följaktligen är män och kvinnor olika och detta är orsaken. Jag skulle vilja sluta cirkeln genom att säga att det inte är möjligt att dra några slutsatser om var ”arv” slutar och ”miljö” börjar, gener och miljöfaktorer bildar en odelbar enhet och låter sig bara förstås i denna kontext. GENUSIDENTITET

Vår genusidentitet formas under våra första år i livet och förankras i de mest primala lagren av vår personlighet. Freud menade att könsidentiteten utvecklas först i fyraårsåldern och framåt. Stoller (1968) och Delfos (2001) har dock genom sin forskning visat att barn ”vet” huruvida de är flickor eller pojkar från en mycket tidig ålder och beter sig i enlighet med det. Föräldrar och andra reagerar olika på pojkar och flickor, liksom samhället i stort. Initiativtagande är till exempel något som uppmuntras hos pojkar redan i spädbarnsstadiet. Det börjar innan barnet ens är fött: om barnet är aktivt och rör sig mycket redan i magen blir det säkert en ”riktig” pojke. Den maskulina beteendekoden innehåller en förväntning om och uppmuntran av initiativ i så gott som alla kulturer. Detsamma gäller uppvaktningen av kvinnor. Förväntningen om att unga kvinnor måste hålla igång ett förhållande har 22

978-91-44-09262-1_01_inlaga.indd 22

2013-11-05 14:36

3 Influenser

också sitt ursprung i genusidentitet. Flickor uppmuntras att samarbeta redan från en mycket tidig ålder. Detta framgår på ett särskilt fint i Tannens (1990) språkforskning. När meningarna går isär anstränger sig flickor redan som mycket små för att hitta lösningar som innebär att de kan leka tillsammans, medan pojkar försvarar sitt territorium och är mer benägna att börja bråka. Flickor säger ”Ska vi …” och pojkar säger ”Jag vill …”. Det finns fördelar med bägge dessa attityder. Det är just på grund av det faktum att denna genusidentitet finns förankrad så djupt inom oss som den har ett sådant brett inflytande över vårt beteende, även om vi ofta är helt omedvetna om det. De koder som pådyvlas flickor och pojkar, kvinnor och män, skiljer sig mellan olika kulturer, samhällsklasser och tidsepoker. Det finns otaliga exempel av vilka jag endast kommer att nämna ett fåtal. En man med barnvagn eller bärsele på magen uppfyller kriterierna för den nya manlighetskoden i nordvästra Europa. Så är det inte i lika hög grad i Sydeuropa eller i till exempel en traditionell kreolsk familj, där något sådant vore otänkbart. Trots detta avvisade en arbetslös holländsk pappa förslaget om att han skulle lämna sin lille pojke på skolan med motiveringen att han inte var ”den sortens mjukis som kör omkring med en barnsadel på cykeln”. En sådan tanke var uppenbarligen inte förenlig med hans maskulinitetskod. I början av 1900talet betraktades det i vår kultur som okvinnligt att läsa vid universitetet. Det fanns till och med en föreställning om att kvinnor som studerade för mycket blev sterila. Nuförtiden uppmuntras såväl flickor som pojkar att studera och flickor får i genomsnitt högre betyg än pojkar på högstadienivå. På många universitets- och högskoleutbildningar är en majoritet av studenterna kvinnor, så är det till exempel på läkar- och juristutbildningarna. Idag tycks pojkar vara det sårbarare könet; de är osäkra på vad som förväntas av dem och vilken deras roll är när kvinnor studerar, arbetar och föder och tar hand om barn. I traditionella religiösa skolor delar man fortfarande upp ämnena i flickämnen och pojkämnen. Koderna för femininitet och maskulinitet är mer stringent i den traditionella kontexten. Turkiska flickor som uppfostrats på ett traditionellt sätt får inte titta på eller kyssa en man. Det är först när de gift sig som de har lov att ”ge sig själva” åt sin make. Därför är det återigen viktigt att undersöka på vilket sätt maskulinitet och femininitet definieras inom en specifik kultur, under en specifik tidsperiod och bland en specifik samling människor inom en specifik familj.

978-91-44-09262-1_01_inlaga.indd 23

2013-11-05 14:36

3 Influenser

DEN SAMHÄLLELIGA KONTEXTEN OCH KULTUR

Denna dimension förbises ofta i den psykologiska litteraturen. Inom sociologin och antropologin finns det studier som på ett övertygande sätt visar på att fördelningen av arbete, pengar och omsorg är starka definierande faktorer. Gilmore (1990) som genomfört en världsomspännande undersökning av maskulinitetskoden, visar intressanta resultat i detta avseende. Gilmore kunde konstatera att skillnaderna mellan könen är mer distinkta där levnadsstandarden avtar och miljön (till exempel klimatet) är hårdare. Han fann bara två kulturer där skillnaderna mellan män och kvinnor inte betonas. Båda visade sig vara folkgrupper som alltid haft tillgång till ett överflöd av resurser och som därför helt saknat krigartradition. Givet att vi lever i ett någorlunda välmående samhälle, skapas förutsättningar för att lägga mindre vikt vid könsskillnader. Den ekonomiska krisen skulle dock kunna resultera i en ökad press på fördelningen av arbete och pengar. Ytterligare ett exempel: det faktum att så många kvinnor går ned i arbetstid i samband med att de får barn får långtgående konsekvenser för ekonomin. Män börjar istället arbeta mer när de får barn och tar därigenom ofta ett kliv framåt i karriären. Kvinnor sätter sin karriär i väntläge och hamnar därmed efter på arbetsmarknaden. Det får betydande ekonomiska konsekvenser och för kvinnor framstår det som nästan omöjligt att komma ikapp. Ojämställdheten resulterar i att kvinnor hamnar i ekonomisk beroendeställning vilket får smärtsamma följder vid en skilsmässa. De finns en allmän medvetenhet om den förödmjukande situation som drabbar mödrar som lever på minimilöner eller som tvingas förlita sig på socialbidrag. Världsfattigdomen tycks vara en kvinnofråga. Omkring 80 procent av den andel av världsbefolkningen som levde under fattigdomsgränsen vid sekelskiftet var kvinnor. När jag i boken använder mig av termen genusformering syftar jag på den komplexitet av manligt och kvinnligt beteende som återfinns på de nivåer jag nämnt.

Personlig historia Jämte den samhälleliga och kulturella kontexten och genus, spelar personlig historia också en relevant roll i sammanhanget. Vissa människor växer upp i familjer där regleringen av känslor är problematisk. Vissa familjer utgör en osäker miljö. I en osäker miljö överlever barn genom att hitta egna

978-91-44-09262-1_01_inlaga.indd 24

2013-11-05 14:36

3 Influenser

lösningar; att slåss med andra kan vara en sådan lösning. Utgångspunkten är människans utveckling av psyke i skärningspunkten mellan mänskliga relationer och hjärnans framväxande struktur. Ett spädbarn knyter an till sina primära omvårdnadspersoner för att överleva. I interaktion med dessa anknytningspersoner utvecklar barnet grundläggande relationsmönster, så kallade inre arbetsmodeller. Hur utvecklas då dessa mönster? Det som utgör fokus i denna process är förälderns och barnets samverkan; det handlar om att dela känslor i en mycket finkalibrerad relation. Inom ramen för denna samverkan försöker föräldern skänka mening åt spädbarnets signaler, samtidigt som spädbarnet försöker anpassa sig till förälderns beteende. Stern (1985) beskriver detta som ”intoning”. Kommunikationen med anknytningspersonerna är avgörande för utvecklingen av en positiv självbild. Inom ramen för denna kommunikation lär sig barnet att ge mening åt och reglera sina känslor. Självets fokus på sin intoning med en annan individ bildar grunden för förmågan att känna sig förbunden med och känna omsorg om andra. Det finns flera förmågor till relationsutveckling, vilka i sin tur är kopplade till centrala mentala processer, som hänger samman med detta: förmågan att delta i interpersonell kommunikation, förmågan att generera och reglera känslor, förmågan att utveckla en autobiografisk självbild, förmågan att konstruera en ”självberättelse”, förmågan att bli varse och förstå tankar och psyke hos andra och förmågan att utöva ett genomtänkt och reflekterande moraliskt beteende. Förmågan att se sig själv och andra som människor, vars beteende styrs av känslor, önskningar och tankar, utvecklas i en trygg anknytningsrelation med en föräldragestalt. Denna föräldragestalt kan vara antingen modern eller fadern, men också en annan engagerad vuxen. Utvecklingen av barnets förmåga att reflektera över sina egna och andras inre bekymmer börjar redan under spädbarnets första månader i livet, inom ramen för ett finstämt och tillgivet samspel mellan spädbarnet och dess omvårdnadsperson. Barnet kan redan vid åtta månaders ålder identifiera vilken sinnesstämning föräldern befinner sig i och anpassa sig efter den. Barnet är en aktiv deltagare i anknytningsprocessen. När barnets mentaliseringsförmåga utvecklas på rätt sätt kan barnet vid sex års ålder tänka kring vad en annan människa tänker om en tredje människas tankar. En sexåring kan också reflektera kring vad någon annan © F örfat taren och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09262-1_01_inlaga.indd 25

2013-11-05 14:36

3 Influenser

tänker om hans eller hennes egna tankar. Om denna utveckling fortsätter, kan barnet vid tolv års ålder reflektera över en inre psykisk verklighet och skapa sig en föreställning om subjektivitet. Ett sådant barn förstår att det kan finnas flera olika åsikter, känslor och begär. Denna förmåga till reflektion utvecklas kraftigt fram tills i 25-årsåldern, men kan också utvecklas senare i livet. De inre arbetsmodeller barnet utvecklat spelar ofta en viktig roll senare i livet. Ett exempel: om en sexmånadersbaby skrattar när hans pappa kastar honom i luften, kanske pappan svarar med ett ”Jaså, du gillar att flyga?”, och om barnet istället börjar gråta när hans pappa i allt stojande kastar honom litet för högt och hårdhänt, kanske pappan istället säger ”Oj, det var dumt av mig, det blev för högt, du blev rädd, kom här så att jag får krama dig”. En pappa som själv blivit förödmjukad och som skuldbelagts och kritiserats av sin pappa, skulle kanske reagera annorlunda i en sådan situation: ”Lipsill, var inte en sådan fegis, kom igen, jag fångar dig, gråt inte, tror du att jag skulle släppa dig?”. Om mamman i sin tur reagerar på ett panikartat sätt, rycker barnet ur pappans famn och ger honom en arg blick, kanske pappan skriker åt henne: ”Jaha, nu gör jag fel igen, det är såklart alltid du som vet vad som är bäst för den lille prinsen. Men vet du vad? Du kommer att klema bort honom, han måste bli litet tuffare”. På så sätt ställs barnet inför en svårbegriplig följd av roligheter, smärta när pappan hårdhänt kastar omkring honom, rädsla för ilskan i pappans röst, paniken och ilskan i mammans röst och till slut spänningarna mellan föräldrarna när de skriker på varandra. Upplevelserna av välbefinnande, av att ha roligt och vara förbunden med föräldrarna blandas med upplevelser av rädsla, smärta, förvirring och panik. Om ett barn redan i de tidiga barndomsåren i sin relation med de vuxna omvårdnadspersonerna hela tiden konfronteras med den sortens oförutsägbara, skrämmande och snabbföränderliga känsloyttringar kommer det inte att lära sig att integrera och reglera sina egna känslomässiga reaktioner; mentaliseringsförmågan hämmas. Varför är denna mentalisering så viktig och hur är den kopplad till våldsamt beteende i kärleksrelationer? Mentalisering hänger samman med självmedvetenhet, moralkänsla och socialt samvete och med affekt- och impulskontroll. Med en medvetenhet om ens egen och andras psykiska verklighet är det möjligt att ta hand om och känna omsorg om den andre utan att förlora sin autonomi. Mentalisering tycks stärka återhämtningsför26

978-91-44-09262-1_01_inlaga.indd 26

2013-11-05 14:36

3 Influenser

mågan hos både barn och vuxna och förbättra individens förutsättningar att hantera chock. Alla barn tvingas naturligtvis uppleva situationer där föräldragestalterna inte är helt i samklang med barnets behov. I sådana situationer blir reparationsfasen viktig för att återupprätta kontakten. I föregående exempel skulle det kunna ske genom att pappan säger till mamman: ”Förlåt, jag gick för långt. Jag hade så roligt när jag kastade med honom att jag inte var tillräckligt uppmärksam”. Eller genom att mamman säger till pappan: ”Jag såg att ni hade kul men när jag hörde honom gråta trodde jag att du hade tappat honom. Jag är så lättskrämd ibland. Förlåt”. Föräldrarna kan krama varandra och tillsammans krama barnet. På så sätt återupprättas kontakten. Även små barn kan lära sig att anpassa sig till föräldrarna och hur man återupprättar kontakten när en situation urartar. I denna process där barnet och föräldragestalterna ser och hittar varandra, skapar mening, missförstår varandra och hittar varandra igen, växer ett anknytningsmönster fram. Karaktären hos relationen mellan förälder och barn blir en del av barnets implicita minne. Någon som fått uppleva vad det är att vara en värdefull och älskad människa får de förutsättningar som krävs för att utveckla en självbild som stämmer överens med denna profil. Ett barn som istället får lära sig att det är en börda, att det inte kan tröstas, inte går att förstå eller till och med är en ond varelse, utvecklar en självbild som speglar barnets upplevelse av att vara hopplöst, dåligt, värdelöst och ett problem. En reflekterande förmåga som utvecklats genom läroprocesser i samspel med föräldragestalterna under de tidiga barndomsåren tycks fungera som ett starkt skydd mot upplevelser av chock och förbättrar barnets mentala motståndskraft. I en studie har van Ijzendoorn (2002) undersökt barn till offer för förintelsen under andra världskriget. Här kan vi återigen konstatera att determinering inte fungerar som lämplig utgångspunkt. För merparten av de personer som ingick i studien tycks ingen traumaöverföring ha ägt rum. I detta avseende tycks alltså hypotesen om andragenerationsoffer och traumaöverföring alltså vara gripen ur luften. Många föräldrar tycks skydda sina barn från överföring av egna trauman genom att leva framtidsinriktat och genom att anpassa sig efter barnens behov. I synnerhet bland de föräldrar som själva upplevt en trygg anknytning tycks återhämtningsförmågan ha förblivit stark såväl under som efter kriget; de hade en förmåga till mentalisering som de © F örfat taren och S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09262-1_01_inlaga.indd 27

2013-11-05 14:36

3 Influenser

i sin tur kunde sätta i rörelse hos barnet. Det är en hoppingivande tanke att återhämtningsförmågan kan bevaras även när människor tvingas genomleva så avskyvärda erfarenheter som dessa. Om vi återvänder till resonemanget om våldsamma vuxna framstår det som ett rimligt antagande att dessa människor inte lärt sig att reflektera, kontrollera sina egna känslor eller lugna sig. van Gael (2002) erbjuder en detaljerad redogörelse för hur denna process kan se ut. Hos ett barn som utsätts för vanvård och misshandel hämmas utvecklingen av mentaliseringsförmåga. Barnet kan inte skapa en bild av sig själv som är förenlig vare sig med den egna inre världen eller med omvårdnadspersonernas. Den bild omvårdnadspersonerna erbjuder är trots allt så fientlig, hotfull och destruktiv att det blir omöjligt för barnet att inkorporera den i den självbild det ska utveckla. Den grymma, diskvalificerande, fientliga och oförutsägbara andre måste hållas utanför självbilden. Barnet skyddar sig självt genom att hålla sig aktivt omedvetet om och inte tänka på den andres illasinnade mentala tillstånd. Barnet avskärmar sig från den mentala representationen av den andre i sina egna tankar. Om denna process får fortsätta i relation till andra människor kan ingen empatisk och reflekterande förmåga utvecklas. Empati, att vara i samklang/sympatisera med den andre, kan betraktas som ett förstadium till den reflekterande förmågan. När personen i fråga mognar har han eller hon inte utvecklat någon förmåga att se den andre i ett nära förhållande som en varelse som tänker, känner och längtar. Han eller hon tar sina egna mentala bilder av den andre som utgångspunkt och dessa bilder är ofta mycket rigida. Bilden av den andre är fientlig och upplevs som verklig. Personen har inte utvecklad någon riktig medvetenhet om hur det egna beteendet påverkar den andres perceptioner och beteende. Detta kan resultera i ett grymt och obarmhärtigt beteende. Personen har inte utvecklat någon förmåga att identifiera sig med den andre och känner följaktligen inte någon empati med den andre. Fonagy, Moran och Target (1999) kallar detta för ”tanklös aggression”. En fokusering på kroppen och fysiskt våld är också tecken på bristande mentalisering: tankar, önskningar och känslor betraktas inte som sinnestillstånd utan omvandlas direkt till fysisk handling. Det finns en brist på symboliska representationer som i sin tur omvandlar varje känsloimpuls till strategier inriktade på fysisk handling vilka föregriper förmågan till mentalisering.

978-91-44-09262-1_01_inlaga.indd 28

2013-11-05 14:36

3 Influenser

Reaktionsmönstren utvecklas inte som flexibla mönster utan till rigida mönster. Känslorna eskalerar snabbt, de fientliga bilderna tar överhanden och omöjliggör reflekterat handlande. Även en minimal provokation kan generera en omåttlig känslomässig reaktion där personens inre kaos och rädsla och starka känslor av panik, skam och förödmjukelse får övertaget. I ett sådant tillstånd kan personen regrediera till infantil ilska och ett aggressivt, hotfullt och våldsamt beteende (Fonagy, 2001; Johnson, 2004). Således är det av yttersta vikt att ta i beaktning de inblandade parternas personliga historia och att stimulera mentaliseringsförmågan i den trygga miljö som terapin utgör.

Missbruk Alkohol-, läkemedels-, drog- eller spelmissbruk ökar risken för våldsyttringar. Varken alkohol, läkemedel, droger eller spel leder i direkt mening till våld, men den mekanism som bromsar våldsamt beteende fungerar dåligt i kombination med dem. Behandling mot eventuella missbruk är av avgörande betydelse i arbetet med att stoppa våldsamt beteende.

Resurser och samhällsklass Dåligt boende, arbetslöshet och skulder är faktorer som kan skapa en enorm stress i en familj. Bristande resurser kan således öka risken för upptrappat våld och samhällsklass är därmed en relevant påverkansfaktor. Familjevåld förekommer inom alla samhällsklasser, men brist på resurser i fattiga familjer ökar trycket och risken för våld. Det finns fler kontextuella faktorer, exempelvis sjukdomar inom familjen, avsaknaden av uppehållstillstånd och familjekonflikter, som påverkar risken för våldsamma utbrott. I varje enskilt fall är det viktigt att kartlägga den sociala väv som kan ge kontext åt det våldsamma beteendet.

978-91-44-09262-1_01_inlaga.indd 29

2013-11-05 14:36

Våld i nära relationer

Justine van Lawick

Våld

i nära relationer

Våld i nära relationer vänder sig till blivande och verksamma socialarbetare och psykoterapeuter, men även till andra yrkesgrupper som möter klienter med våldsproblematik.

Art.nr 37772

Justine van Lawick

www.studentlitteratur.se

978-91-44 09262-1_cover.indd 1

2013-11-06 08.18