Till alla mina vilda, trassliga och oryktade vänner därute – låt er aldrig tämjas och glöm inte att gräset ÄR grönare och godare på andra sidan eltråden! (Varför skulle människorna annars ha satt upp staket?) Er bästa kompis för alltid,
MullE!
Vill du veta mer om Lena Furberg och hennes Mulle? Skriv till: Lena Furberg Egmont Publishing AB 205 07 Malmö www.minhäst.se
MULLE & PONNYKLUBBEN © Text & bild: Lena Furberg Utgiven av Egmont Publishing AB, Malmö, 2018 Grafisk design och sättning: Grassman Ord&Bild Tryckt av ScandBook AB, Falun, 2018 ISBN: 978-91-7621-340-7
TISDAG DEN 9 JUNI Tjing i havrehinken! Idag är en stor dag. Jag ska börja skriva dagbok! Så du får veta hur det är att vara en häst – världens mesta häst dessutom. Det är vad hon kallar mig, min människa Molly, hon med det trassliga håret som ser ut som halm. Har du träffat henne? Hon ser ut så här: 4
Molly är min betjänt, kan man säga. Hon kommer med mat och fixar i mitt stall och sånt. Ser till att jag är snygg i håret innan jag går ut. Som tack får hon rida på mig ibland. Hon trillar av väldigt ofta, men det är ju inte mitt fel att hon är så vinglig och inte kan sitta kvar! Eller hur? Molly har ingen aning om att jag ska skriva dagbok. Hehe! Det ska bli kul. För jag ska ju berätta precis som det är. Du får veta allt! Men eftersom jag är en häst, så har jag hovar. Fyra stycken. För det mesta med järnskor på, om jag inte lyckats pilla loss dem. Hovar är fenomenala till att galoppera supersnabbt med. Eller sparka bakut med! Och banka i boxdörren med när Molly är sen med min mat.
5
Men hovar är omöjliga att hålla i en penna med. Därför sköter min kaninkompis Tulpanöra den saken. (Han heter Tulpanöra eftersom han har öron som tulpaner, ifall du undrar).
ÖRA!
TULPAN!
6
Tulpanöra har nämligen tassar, med tumgrepp, så att han kan hålla i en penna, texta på mobilen och ringa efter pizza. Tulpanöra kan allt möjligt. Vi samarbetar, kan man säga. Jag berättar allt det viktiga och han skriver. Vi är ett team!
7
Så – sätt på ridhjälmen, spänn hakbandet och håll i manen
– nu kör vi!!! 8
ONSDAG DEN 10 JUNI I morse när jag vaknade var jag alldeles snurrig i bollen. Det knorrade ödsligt och ihåligt i min mage. Jag var HUNGRIG med andra ord. Molly har bestämt att jag ska komma i form så att jag kan hoppa bättre. Hon säger att jag river hindren med magen. Därför väger hon all min mat. Jag får alldeles för lite om du frågar mig! Sen fick jag inte gå ut i min vanliga gräshage, utan Molly släppte mig i en paddock. Det är en hage med jord och grus på marken och inte ett endaste grässtrå. Sån skandal! Tänk dig att bli bjuden på middag och bara få en tallrik utan nånting på! 9
Precis så är en paddock. En tom tallrik. Efter en stund insåg jag att jag måste sticka. Jag kunde ju inte bara stå där och tugga grus. Men staketet var rätt högt och det var för jobbigt att hoppa över. Så jag kröp under. Ibland är det bra att vara liten och smidig.
Sen sprang jag raka spåret till Hedmans tulpanrabatter. Hedman bor granne med oss och han odlar tulpaner som är det godaste jag vet. Så fort jag kom dit blev jag lycklig igen. Jag hann nog äta minst fyrtiosju söta, frasiga tulpaner innan Hedman kom farande som en arg fågelskrämma och viftade i luften med en kratta. Jag låtsades bli rädd och kutade iväg. Då kom Molly från andra hållet. Hon hade sett när jag kröp ut. Och hon var JÄTTEarg. Skarpt läge, med andra ord. Så jag låtsades halta. INGET oroar en hästmänniska så mycket som när deras häst haltar. Jag såg så eländig ut som jag bara kunde och låtsades ha gräsligt ont i vänstra frambenet.
12
Molly glömde genast bort att vara arg, så min list funkade perfekt. Hemma i stallet igen fick jag extra havre till lunch för det var ju så synd om lilla mig.
VAD jag är SMART!
13
TORSDAG DEN 11 JUNI Idag tänkte jag fortsätta halta, för det var ju en så smart idé. Men jag kunde inte minnas vilket av mina fyra ben jag haltade på igår, så jag gissade på högra bakbenet. Det var fel ben. Molly såg fundersam ut. Snabbt ändrade jag mig och låtsades halta på vänster bakben istället. Det var också fel. Rackarns. Genomskådad och avslöjad. Nu är Molly sur på mig och jag får så där ynkligt med mat igen. Suck.