A L B M E
S O M S O K I T MIT g a Lu n d b e r r a S h c o l l ac k M aj k e n P o
D et är kväll och Embla ska lägga sig. – Snälla, bara en till, ber Embla. Mamman läser ännu en till.
Det är tyst i Emblas rum. Tyst och stilla. Men Embla kan ändå inte somna. Kroppen bara vägrar, totalt.
– Mamma!
Mamman kommer. – Tänk om jag är alldeles ensam, säger Embla.
– Du är inte ensam, jag är hemma, säger mamman. – Du förstår inte, säger Embla. Kommer du ihåg när vi åkte buss? – Ja …, svarar mamman.
– Jag var alldeles ensam på bussen. Ingen märkte mig. – Bo och Vera var med, och jag också. Och säkert 15 personer till.
– Du lyssnar inte, säger Embla. – Men du var inte ensam, säger mamman. Nu är det dags att … – Jag är törstig.
– Vi är i alla fall tillsammans, ropar mamman från köket.
– Jag pratar inte om att vara tillsammans, svarar Embla.