Lars Arvidsson
DAVID DYKARE
1
Lars Arvidsson
DAVID DYKARE SKOL BÖRSEN FÖRLAG
1
Ge ut en bok du också! www.skolborsen.com Skolbörsen-”Förlaget för den kreativa pedagogen” Text och bild © Lars Arvidsson 2012 Omslagslayout och sättning © Skolbörsen förlag 2012 ISBN 978-91-86993-02-3
2
KAPITEL 1 Den starka tropiska solen bränner nacken strax ovanför våtdräkten. Jag och Steve gör de sista momenten i buddychecken innan det är dags att hoppa i det solglittrande vattnet. Det är mycket som ska kontrolleras innan vi dyker. Lufttrycket, reservmunstycket och den övriga utrustningen måste fungera felfritt. Säkerheten får inte nonchaleras trots att vi äntligen har hittat platsen där Kapten Sansibars förlista skepp ligger. I sådana här stunder måste man hålla huvudet kallt. – Klart! säger Steve och jag svarar: – Klart! Bara att påbörja dyket nu, lycka till! Steve håller händerna mot masken och munstycket och rullar i med ryggen före. Jag tar på masken, andas några andetag i munstycket, slänger en sista blick på de vajande kokospalmerna på stranden en bit bort innan jag baklänges rullar i vattnet från kanten på vår lilla gummibåt.
3
Väl nere i det tysta, kristallklara vattnet ser jag Steve signalera OK två meter under mig. Jag visar tecknet för OK tillbaka och dyker ner till honom. Allt jag hör är det väsande och bubblande ljudet från min egen andning. I korallrevets myllrande liv 20 meter under oss anar jag siluetten av Kapten Sansibars förlista skepp. Efter flera månaders forskning och letande är vi slutligen här. Ett stim med barracudor glider sakta förbi till höger om oss. Vilken fantastisk värld det är här nere! Efter några tryckutjämningar är vi nere på 18 meters djup. Vi simmar sida i vid sida, strax ovanför vraket. Plötsligt ser jag att Steve stelnar till. Han viftar med armarna för att få min uppmärksamhet och pekar på något bakom mig. Jag snurrar runt och hjärtat slår snabba hårda slag när jag upptäcker den stora skuggan komma emot mig. En stor haj närmar sig! Jag simmar snabbt närmare Steve och tillsammans låter vi oss sjunka närmare vrakets sida. Vi släpper inte skuggan, som snabbt närmar sig, med blicken. Hjärtat slår hårt och jag får anstränga mig för att kontrollera andningen, det är viktigt att luften räcker så länge som möjligt. När den stora hajen är 15 meter ifrån oss ser jag prickarna! Vita prickar på svart skinn. Jag slappnar av och min puls saktar ned. Valhajen simmar sakta förbi på fem meters avstånd. Valhajen är, trots att den är världens största fisk, helt ofarlig eftersom att den endast äter plankton. Vi simmar bredvid hajen en bit innan vi tar oss tillbaka till vraket igen.
4
– Maten är klar! ropar pappa ifrån köket. Jag vaknar snabbt från mina dagdrömmar, lägger ifrån mig boken och anteckningsblocket och hoppar ned från sängen. – Kommer! ropar jag som svar till pappa i köket. Vi heter Svensson i efternamn. Pappa heter Thomas och jag heter David, men pappa kallar mig för David Dykare. Jag är 11 år gammal och bor med min pappa i Falköping. Jag har bott med pappa sedan mamma och pappa skiljdes för tre år sedan. Mamma bor i Skövde och jag bor bara hos henne vissa helger. Mitt drömjobb när jag blir stor är att bli marinbiolog eller marinarkeolog. Då får man dyka mycket och forska om djurlivet eller leta efter vrak och sådant. Helst av allt vill jag utforska havet i Västindien. Egentligen skulle jag vilja bo på västkusten också, istället för i Falköping, som ligger långt ifrån havet. Men det gör kanske inte så mycket att vi bor här, för vi har en sommarstuga i Strömstad. Dit åker vi varje semester och man kan ju ändå inte dyka på vintern. Nej på vintern är det lika bra att vara kvar här i Falköping och öva, planera och läsa om dykning. Det är bara tre månader kvar till sommarlovet, sedan åker jag och pappa till Strömstad. Jag längtar redan! 5
KAPITEL 2 Idag så ska vi åka till simhallen med klassen. Vi ska testa hur långt vi kan simma och kanske ta några fler märken. Jag har tagit ganska många märken. Hittills hänger det elva stycken på anslagstavlan ovanför skrivbordet i mitt rum. Simläraren är rolig och skämtar mycket. Han heter Stefan och jag gillar honom. Vi blir uppdelade i olika grupper. Några i klassen får gå till den grunda bassängen och jag och Jonathan får följa med Stefan till den djupa delen. Stefan vill att vi ska visa att vi kan dyka från kanten och simma fem meter under ytan. Både jag och Jonathan klarar det efter några försök. Efter en stund så blåser Stefan i sin visselpipa. Det betyder att vi har fri lek några minuter innan vi måste gå och duscha. Jonathan och jag har tagit med oss cyklop och snorkel. Vi snorklar omkring i den djupare delen av bassängen. Jonathan simmar mest vid ytan, medan jag övar på fällknivsmetoden och att tryckutjämna öronen och cyklopet när jag dyker ned under ytan. Det är härligt att dyka ned under ytan och titta sig omkring. Ljuset är så annorlunda under ytan och ljuden låter konstigt. Även om det inte är lika roligt som att snorkla vid sommarstugan så finns det ändå mycket att utforska. Flera gånger lyckas jag dyka ner bakom tjejerna och ta tag i deras fötter under vattnet utan att de ser mig. De låtsas att de blir jätterädda och skrattar. Men efter en stund blir Ellen arg och jag slutar att retas med dem. Att ljud låter konstigt under vattnet kommer Jonathan och jag på precis innan Stefan säger åt oss att gå och duscha. Vi prövar att ta ut snorklarna ur munnen under vattnet och skrika våra namn. Det bubblar mycket och låter konstigt, men vi kan faktiskt höra varandra. – Nu måste ni gå upp grabbar. Annars missar ni bussen tillbaka till 6
skolan, säger Stefan. Jonathan och jag tittar upp och märker att vi är de sista som är kvar i vattnet. Snabbt skyndar vi oss till handdukarna och torkar oss. När vi duschar så sköljer jag av cyklopet också. Jag har läst i min fridykningsbok att man alltid ska göra det eftersom salt, klor och sand kan skada gummit.
FÄLLKNIVSMETODEN
Så här kan ett bra utfört dyk gå till: Att komma ned under ytan på detta vis är effektivt och kallas ofta för ”Fällknivsmetoden” eftersom att du viker kroppen som en fällkniv. Börja med att ta sikte på det ställe dit du vill dyka.
7
När du befinner dig ungefär rakt ovanför stället du vill dyka ner till så tar du ett ganska djupt andetag och fäller överkroppen nedåt.
8
Nästa steg är att fälla upp båda benen så att de sticker upp ovanför vattenytan. Din kropp är helt utsträckt och pekar nästan rakt ned i vattnet. Dina bens tyngd kommer att pressa ned dig under ytan. När även simfenorna kommer under vattenytan så måste du börja simma med dem, för att nå ännu djupare ned.
9
Ju djupare du dyker, med desto större tryck pressas vattnet mot trumhinnan och mot cyklopet. Pilarna visar att trycket utanför trumhinnan är större än trycket inifrån.
När du tryckutjämnat försvinner obehaget. Trumhinnan pressas inte längre inåt och cyklopet trycker inte hårt mot ansiktet.
10
Tryckutjämna örat genom att knipa åt runt näsan och försöka blåsa ut luft genom näsan. Luften pressas då mot trumhinnans insida. Tryckutjämna cyklopet genom att släppa ut lite luft genom näsan i cyklopet.
Titta uppåt och runt omkring dig och håll gärna handen som skydd ovanför huvudet när du stiger upp mot ytan igen. Att slå i huvudet i något man inte sett på ytan är självklart farligt.
11
När snorkeln och ditt huvud är ovanför ytan så måste du blåsa ur vattnet ur snorkeln innan du tar ett nytt andetag. Blås kraftigt med munnen genom snorkeln, ungefär som om du skulle skjuta ärtor med ett ärtrör. Andas lugnt och stilla och vila vid ytan innan du dyker igen.
12
David heter egentligen Svensson i efternamn. Men hans pappa kallar honom för David Dykare, för han är så väldigt intresserad av dykning och livet i havet. David Dykare är en rolig och lärorik bok om havet och dykning.
ISBN 978-91-86993-02-3
SKOL BÖRSEN FÖRLAG
2