– hemligt brev, skrivet för 1000 år sedan.
– blogg, skriven fÜr 10 minuter sedan.
Till Ruben och Mathilda
Spådomen om Jack: Drakar i Globen, del 1 Bergtroll på Slottet, del 2 Sjöodjur i Slussen, del 3 Demoner i Stadshuset, del 4
Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm rabensjogren.se © Text: Martin Olczak © Bild: Anna Sandler Första upplagan. Första tryckningen Tryckt i Lettland 2013 ISBN 978-91-29-68805-4 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts förlagsgrupp, grundad 1823
Jag höll fyra varma pizzakartonger i famnen och sprang genom Gamla Stan, förbi den stora bronsstatyn. Där stod massor av turister och fotograferade som vanligt. Statyn av riddaren och draken såg nästan levande ut i kvällsljuset. – Very cool! ropade en turist på engelska och fotade med sin mobiltelefon. Jag rusade förbi folkhopen, bort till vårt hus. Porten öppnades med ett knarrande och jag 9
skyndade in genom brödrostverkstan. Uppför trappan till lägenheten där vi bodde. Där uppe fanns tre personer. I kökssoffan satt moster Betty och mamma. Betty låg med fötterna på fönsterbrädan och spelade ett gitarrsolo på sin finaste elgitarr. Vid matsalsskåpet stod pappa. Han ryckte och slet i det trasiga handtaget, men luckan rörde sig inte en millimeter. – Tusan också! Alla våra tallrikar finns ju där inne, flämtade han och tog i så att armarna skakade. – Det är lätt att fixa, sa jag och skyndade fram till skåpet. Pappa släppte luckan och rufsade om mitt hår. – Hörrudu Jack, skrattade han. Skåpet har gått i baklås. Inte ens ett bergtroll kan öppna det. – Vi får väl se, sa jag och kavlade upp ärmarna. 11
Sedan viskade jag en trollformel: – Genom väggar, genom murar. Genom galler, genom burar. Min hand gled in i skåpet och jag plockade fram fyra stora porslinstallrikar, rakt genom den stängda luckan. – Så där ja! sa jag och ställde tallrikarna på bordet. Mamma lade armarna i kors och tittade ganska strängt på mig. – Jack, det där är ett bra knep. Men kom ihåg att inte … – Jag vet, muttrade jag. Inte använda magi när andra människor ser. Ni har sagt det tusen gånger! Jag låtsades vara sur, men egentligen var jag inte det. Hela livet hade jag bott på hemska barnhem och där var det aldrig någon som brydde sig om 12
mig. Nu var det faktiskt härligt med en mamma och pappa som tjatade ibland. Det betydde ju att de älskade mig, det visste jag. – Förresten, sa jag med munnen full av pizzasallad. Vad ska vi göra imorgon? – Vi kan väl gå till Naturhistoriska museet? föreslog pappa. – Eller på en hårdrockskonsert, sa Betty. – Eller både och! utbrast jag. Jag skar upp en stor pizzabit och sneglade på mamma, pappa och Betty. Tänk att jag äntligen var som en alldeles vanlig tioåring. Det hade jag längtat efter så länge jag kunde minnas. Ja, helt vanlig var jag förstås inte. Jag var trollkunnig, det hade jag fått veta i början av sommaren. Mina föräldrar och Betty låtsades jobba i en brödrostverkstad, men egentligen tog de hand om skogstroll, älvor, sjöodjur och andra 14
mystiska varelser. Och min bästa vän var vätten Rurik som bodde i en gömma under Gröna Lund. Hoppas allt kommer att vara precis så här resten av livet, tänkte jag för mig själv. Då reste sig plötsligt Betty ur kökssoffan. Hon tryckte ansiktet mot fönsterrutan och stirrade ut i kvällsmörkret. – Titta! viskade hon och pekade mot hustaket på andra sidan gården. Mamma, pappa och jag skyndade fram till fönstret och tittade ut. Där, högst upp på takåsen, satt massor av fåglar. – Tretton korpar, sa Betty. Det kan bara betyda en sak. – Vadå? frågade jag. Mamma och Betty sneglade på varandra, och pappa lade sin stora hand på min. – Det är gammal folktro, förklarade han. Du 15
vet, sånt som folk trodde på för hundratals år sedan. På den tiden sa man att korparna kommer när … – När vadå? Pappa tog ett djupt andetag. – När något fruktansvärt ska hända, sa han. Korparna såg verkligen kusliga ut där uppe på taket. De hade långa klor och ögonen glänste i skymningsljuset.
Jag försökte skämta bort det hela. Jag ville att allt skulle kännas så där härligt igen. – Äsch, vi kan sätta upp en fågelskrämma. Då flyger de nog bort! skrattade jag och tog en tugga av min hawaiipizza. I det ögonblicket bankade det våldsamt på vår dörr.
17
DRAKAR I GLOBEN ÅS EFM FUU J TFSJFO 41ª%0.&/ 0. +"$,
I S B N 978-91-29-68805-4
9
789129 688054