Kajsa Gordan
Miryams dagar går åt till skola, basket och att hjälpa till hemma. Och så är hon med Molly förstås, och Sebbe och Jonte. Och apropå Jonte – vad ska man göra om man tror att man är kär? Och om ens pappa har sagt att man inte ska vara närmare en kille än en meter ...
VÅGA & VINN
”Menar du allvar? Tycker du att vi ska åka till Lövarö – på klassresa?” sa Molly. Miryam bet sig i läppen. ”Du tänker väl inte föreslå det?” ”Jag bara skojade”, svarade Miryam tyst.
Kajsa Gordan
VÅGA & Vinn
Kajsa Gordan är lärare i svenska och har arbetat många år på mellanstadiet. Dessutom har hon varit reporter och manusskrivare på Sveriges Radio och SVT. Detta är den tredje fristående delen om gänget på Lövarö.
BERGHS BERGHS
ISBN 978-91-502-1802-2
BERGHS BERGHS
Läs också Kärlek & Dynamit samt Mod & Fritt Fall av Kajsa Gordan, Berghs Förlag 2008 och 2009.
Verser sid. 21 ur diktsamlingen Gräset skrattar av Britt G. Hallqvist, Bonniers Juniorförlag, 1992
Copyright © Kajsa Gordan 2009 Copyright © Berghs Förlag AB, 2009 Omslagsillustrationer och karta: Sofia Falkenhem Omslagstypografi: Niklas Lindblad Sättning: Team Media Sweden AB, Falkenberg Tryck: ScandBook AB, Falun 2010 ISBN 978-91-502-1802-2 www.berghsforlag.se
100302_Vagavinn_ORIG.indd 4
10-02-08 09.28.17
Kajsa Gordan
V책ga & Vinn
BERGHS
100302_Vagavinn_ORIG.indd 3
10-02-08 09.28.17
1
Kören Miryam satt i skolbiblioteket och läste Kropp och Knopp i KP. Hon läste precis om någonting väldigt intressant: Hej! Jag är en tolvårig tjej som undrar över en pinsam sak. Det har kommit som små kulor eller knölar i brösten och det gör väldigt ont när man tar där. Jag har hört att det kan vara så i puberteten. Men jag vet inte om det är det jag känner. Jag vill inte fråga mamma för det känns för privat. ”En som undrar” Molly kom in i biblioteket. Miryam slog snabbt ihop tidningen. ”Vad gör du?” sa Molly. ”Läser.” ”Vadå?” ”KP. Hurså?” ”Läste du Kropp och Knopp?” Miryam himlade med ögonen och suckade. ”Strunt samma”, sa Molly. ”Jag tänkte höra om du vill vara med i luciakören?” 5
100302_Vagavinn_ORIG.indd 5
10-02-08 09.28.17
”Luciakören?” Miryam höjde förvånat på ögonbrynen. ”Ja, vi har bara övat några gånger, så du kan nog komma med om du vill.” ”Nej, jag vet inte … jag tror inte jag hinner.” Hon öppnade tidningen igen, slog upp en tidnings sida på måfå och låtsades läsa. Det råkade vara en artikel om hockey. ”Man får gå ifrån lektioner när man ska öva”, fortsatte Molly. ”Vilka lektioner då?” ”Nu i början är det efter skoltid”, sa Molly ivrigt. ”Men sen när vi måste öva mycket kan det bli vilka lektioner som helst.” ”Random liksom”, la hon till. ”Alltså slumpvis. Du vet det heter ju så när mp3-spelaren väljer låtordningen och så blir det en överraskning vilken låt som kommer. Ibland kanske vi måste öva luciasånger på NO:n och ibland på svenskan, det är olika.” ”På svenskan vill jag inte gå i väg”, sa Miryam. ”Då får man ju skriva berättelser.” ”Åh!” stönade Molly. ”Det var ju bara ett exempel!” Det som egentligen bekymrade Miryam var att hon inte skulle ha tid. När skolan var slut för dagen hade hon fullt upp med småsyskon, läxor och basket. Och det orkade hon inte säga, inte nu igen. ”Du kan väl titta på en gång åtminstone?” sa Molly. ”Och förresten tror jag att Jonte ska vara med.” 6
100302_Vagavinn_ORIG.indd 6
10-02-08 09.28.17
Miryam släppte tidningen. ”Kan han sjunga?” sa hon förvånat. ”Vet inte. Men du vet hur han är, om alla killar tycker att det är töntigt med kören, då ska han vara med bara därför.” Miryam log. ”Okej, jag följer väl med då.” Det var fullt med folk i musiksalen. Alla mellan sexan och nian som ville fick vara med i högstadiekören. Efter evigheter på låg och mellan tillhörde de äntligen De Som Gällde, Högstadiet. Molly försvann snabbt in i salen och uppslukades av mängden. Miryam stod kvar vid dörren och tvekade. Det kändes som att kliva in objuden på en privat fest. Hon hade inte vant sig vid alla långa och finniga än, kände sig som ett blygt småsyskon utan storebror på plats. Hon sökte med blicken efter Jonte, men han syntes inte till. Just när hon funderade på att smita ut igen, kom musikläraren Berit fram till henne. ”Hej! Välkommen!” sa hon. ”Vad kul att det kommer fler. Kom med mig här så går vi bort till pianot.” Hon satte sig ner på den lilla pianopallen och såg intresserat upp på Miryam: ”Vilken stämma sjunger du, tror du? Jag tänkte att vi kunde lista ut det om du inte redan vet.” Miryam hörde inte riktigt på. Hennes blick hade fastnat på Berits strama, gråa hårknut. Mitt uppe på huvudet var håret format till två nystan ovanpå varandra. 7
100302_Vagavinn_ORIG.indd 7
10-02-08 09.28.17
Tvärs igenom nystanen hade hon kört två långa strumpstickor. Miryam tänkte att man skulle kunna sticka en grå halsduk av håret, en som aldrig tappades bort eftersom den satt fast på huvudet. Om det var kallt ute var det bara att svepa den om halsen. Och om det var varmt kunde hon låta den ligga på ryggen, eller fästa upp den. ”Vilken stämma?” upprepade Berit. ”Eh…, jag ska bara titta på halsduken”, sa Miryam. ”Titta på vadå?” Berit såg undrande på Miryam. ”Eh… alltså kören, menar jag, när de övar. Jag ska titta på.” ”Det går tyvärr inte. Vi har ingen publik förrän det är lucia, men du får gärna vara med och sjunga. Vi ska se var du passar in någonstans.” ”Passar in?” Miryam såg sig oroligt om efter Molly, men hon stod med ryggen emot och pratade med några tjejer i sjuan. ”Ja, vi ska höra vilken stämma som passar dig.” Berit slog an några taktfasta ackord på pianot och de papegojor hon hade som örhängen sattes i rörelse till tonerna av ”Blinka, lilla stjärna”. Hon tittade uppfordrande på Miryam och nickade. Med blossande kinder öppnade Miryam munnen och började sjunga: ”Blinka lilla stjärna där hur jag undrar var du är …” I samma stund öppnades dörren till musiksalen och där stod Jonte. Han upptäckte Miryam och log stort. Miryams sång försvann och gapande som en fisk tog 8
100302_Vagavinn_ORIG.indd 8
10-02-08 09.28.17
hon stöd mot pianot. Berit slutade spela. ”Det räcker”, sa hon vänligt. ”Du är en typisk förstastämma. Gå och ställ dig där borta till vänster med de andra.” Trots att Miryam inte hade tänkt börja i kören stod hon nu i andra raden, snett framför Jonte. Men hur gärna hon än ville, kunde hon inte vända sig om och se på honom. Nu rullade tonerna till ”Gläns över sjö och strand” ut över rummet. Miryam och en tjej som stod bredvid delade på ett textpapper. I början lät sången svag och osäker, men efter några omtagningar sjöng alla högt och starkt. Det var som om de hade en gemensam röst som fyllde kroppen, från tårna ända upp i huvudet. När det närmade sig lucia började de gå ifrån på lektionstid, precis som Molly hade sagt. De flesta tyckte det var toppen, men Miryam blev stressad. Hon tänkte på allt hon missade och som hon måste ta igen senare. Det var mycket pluggande redan som det var. Mamma och pappa tjatade jämt om hur viktigt det var med skolan. Att hon måste göra sitt bästa och lyda läraren. Och det gjorde hon också. Hon var inte den som sa emot, som vissa andra i klassen. Pappa brukade säga att ”om såna som vi ska ha en chans att komma in i det svenska samhället, måste vi vara dubbelt så duktiga som svenskarna själva.” Vad han nu menade med det. Det kunde inte Miryam förstå. 9
100302_Vagavinn_ORIG.indd 9
10-02-08 09.28.18
”Vad då dubbelt så duktiga som svenskarna?” sa hon.”Jag är ju redan svensk!” Miryams mamma och pappa kom från Eritrea i Afrika, de hade tvingats fly när det var krig i deras land. Men hon själv och småsyskonen Hayat och Bilal var födda och uppväxta i Sverige. De hade aldrig varit i Afrika ens en gång. Inte utomlands överhuvudtaget förresten, om man inte räknade den gången när de åkte över till Danmark bara för att kunna ropa: ”Nu är vi i Danmark!” Det var därför Miryam inte gillade när hennes pappa sa ”som svenskarna”. För vad var hon om inte svensk? Vilket land var hennes, om det inte var Sverige? Miryams pappa tyckte om att berätta om sitt hemland, om hur det var när han var liten. ”När jag gick i skolan måste vi lära oss att rabbla läxorna utantill”, sa han. ”Och sen när läraren förhörde oss så skulle alla elever svara på en gång, i kör. Då var det inte kul om man sa fel.” Eftersom hon hört den där historien tusen gånger, bytte hon gärna samtalsämne när hon fick chansen. ”I kör”, sa hon. ”Precis som kören i skolan. Och apropå det så ska jag vara med i luciatåget.” Pappa slog sig för pannan och skrattade: ”Åh, nej Miryam! Det går inte! Kommer du ihåg på dagis? När du skulle vara ängel?” Den gången var hon tre år. Liten, men bestämd. Barnen på dagis hade fått välja vad de ville vara: lucia, tomte, pepparkaksgubbe … 10
100302_Vagavinn_ORIG.indd 10
10-02-08 09.28.18
Mamma ville att Miryam skulle vara tärna. De gick till centrum för att köpa ett lucialinne. Som vanligt stannade de vid leksaksaffärens skyltfönster och tittade. Det var julskyltat och extra mycket att se på. Miryams ögon fastnade på en skyltdocka med ett par enorma, rosaglittrande änglavingar. Hon slet och drog i mammas hand för att gå in i affären. Därinne tjatade hon sig till att få prova vingarna. Sedan vägrade hon att ta dem av sig. Hon kastade sig ner på golvet och skrek så att vingarna fladdrade. Och hon slutade inte förrän mamma köpt vingarna med tillhörande blinkande fespö. Nu hade hon bestämt vad hon skulle vara i luciatåget – ängel så klart! Stolt, Allvarlig och Annorlunda skred Miryam fram i par med en liten pepparkaksgubbe. Sådan var hon när hon var liten. Nu var hon äldre och ville smälta in, vara en i mängden. Sticka ut fick andra göra. Skolans lucia skulle röstas fram bland dem som var med i kören. Miryam var säker på att de allra flesta skulle välja en tjej med långt ljust hår som gick i åttan. Därför blev hon väldigt förvånad när resultatet lästes upp. De flesta hade nämligen röstat på Jonte. ”Tjohoo!” jublade han glatt när han fick veta hur det gått. ”Äntligen lite rättvisa för oss killar! Eller hur Mir yam?” Han smällde sin handflata mot hennes. ”Give me five vet ja!” Dagen efter gick det ut ett meddelande från rektor. 11
100302_Vagavinn_ORIG.indd 11
10-02-08 09.28.18
Omröstningen godkändes inte. Eftersom Lucia var en kvinna på riktigt, så skulle hon vara det i Myrsjöskolan också! Kanske var det för att Sebbes pappa jobbade på lokaltidningen som Jonte blev intervjuad om det hela. ”Löjligt att jag fick ställa upp överhuvudtaget”, sa han och hamnade på förstasidan med bild och allt. På huvudet hade han en luciakrona, som någon lustigkurre hade fixat dit med datorns hjälp. Frågan var vem som skulle bli lucia i stället? Lärarna suckade. Måste röstningen göras om? Då kom någon på att tvåan kunde bli lucia. Så kom det sig att Miryam som inte ens velat vara med i kören, blev vald till skolans lucia. ”Grattis!” ropade Jonte över hela klassrummet. ”Du är nog nästan lika snygg som jag i luciakrona!”
12
100302_Vagavinn_ORIG.indd 12
10-02-08 09.28.18
Kajsa Gordan
Miryams dagar går åt till skola, basket och att hjälpa till hemma. Och så är hon med Molly förstås, och Sebbe och Jonte. Och apropå Jonte – vad ska man göra om man tror att man är kär? Och om ens pappa har sagt att man inte ska vara närmare en kille än en meter ...
VÅGA & VINN
”Menar du allvar? Tycker du att vi ska åka till Lövarö – på klassresa?” sa Molly. Miryam bet sig i läppen. ”Du tänker väl inte föreslå det?” ”Jag bara skojade”, svarade Miryam tyst.
Kajsa Gordan
VÅGA & Vinn
Kajsa Gordan är lärare i svenska och har arbetat många år på mellanstadiet. Dessutom har hon varit reporter och manusskrivare på Sveriges Radio och SVT. Detta är den tredje fristående delen om gänget på Lövarö.
BERGHS BERGHS
ISBN 978-91-502-1802-2
BERGHS BERGHS