Copyright © Torbjörn Åberg 2015 Utgiven av Hoi Förlag www.hoi.se info@hoi.se Citat har skett i enlighet med §22 upphovsrättslagen Formgivning omslag: Marcus Freij Formgivning inlaga: Fredrik Malmquist Tryckt hos Ednas Print, Slovenien 2015 ISBN: 978-91-7557-980-1
Skal.indd 4
2015-05-28 15:33
Innehållsförteckning
Förord 7 Kapitel 1: Inledning 9 Kapitel 2: Lite mycket på sistone 17 Kapitel 3: Gränsen för normalt 28 Kapitel 4: Ett ord som börjar på A 40 Kapitel 5: Det är väl inte konstigt att man dricker? 46 Kapitel 6: Inte någon lagommänniska 54 Kapitel 7: Bergochdalbanor och expresshissar 64 Kapitel 8: Ordning och oreda 69 Kapitel 9: Draghjälp 73 Kapitel 10: Uppbrott 78 Kapitel 11: En liten djävul viskar i ens öra 84 Kapitel 12: Tjuven gör tillfället 94 Kapitel 13: Mixande och mixtrande 100 Kapitel 14: Krav fungerar inte 106 Kapitel 15: Kraschlandning 113 Kapitel 16: Man ska aldrig säga aldrig 120 Kapitel 17: Hundra procent 126 Kapitel 18: Dålig karaktär? 131 Kapitel 19: Till handling 140 Kapitel 20: Det känns bra nu! 148 Kapitel 21: Mod 151 Kapitel 22: Förändring 164 Kapitel 23: Likheternas mosaik 177 Kapitel 24: Om ordet a… 179 Efterord: Läsanvisning till andra 181
Skal.indd 5
2015-05-28 15:33
Förord Nästan alla som dricker alkohol har någon gång gått över gränsen, blivit väl överförfriskade och ställt till det. Obehagligheter som i efterhand måste rättas till: man måste hitta sin jacka eller sina nycklar, be någon om ursäkt och liknande. För de allra flesta har detta hänt en eller några få gånger. Har man problem med alkohol händer detta däremot lite väl ofta. Många som har ett alkoholproblem tycker ofta att just konsekvenserna är det värsta. Känslan av att må dåligt, både fysiskt och emotionellt. Man vaknar upp med ångest över vad man gjort och sagt, kanske var man varit och med vem. Ibland vet man inte riktigt säkert. Har man verkligen gjort något dumt eller är skadan kanske inte så stor? Så nästa gång alkohol finns på agendan, till exempel vid en fest, en middag eller en drink på stan, kan det hända att man tänker igenom situationen innan. I kväll ska jag inte bli berusad eller åtminstone inte full. Det ska inte sluta som det ofta gör. I kväll ska det gå bra. Jag kan hantera situationen, bara jag skärper till mig, säger man till sig själv. Men det blir sällan som planerat. Väl på plats grips man av stämningen och känslan av upprymdhet. Ett glas till gör väl ingen skada? Ibland kan man också ta ett glas hemma: en whisky efter jobbet eller ett glas rött i soffan. Men när man väl börjat stannar det nästan aldrig vid det där enda glaset. Det blir fler. Ens drickande kan dessutom hindra en från att utföra planerade åtaganden. Man kanske ställer in möten eller undviker att svara i telefon eftersom man inte är i form. Det kanske inte blir att man kör barnen till träningen eller träffar den där vännen – man kanske inte ens tar sig till jobbet. Alltså, alla ens försök och föresatser till trots slutar det många gånger ungefär som vanligt. Det blir alldeles för mycket alkohol och man hamnar precis där man inte skulle. Igen. På nytt vaknar man och har ont i själen. 7
Skal.indd 7
2015-05-28 15:33
Så hur står det till med drickandet? Blir det ofta några för många glas? Händer det med jämna mellanrum att det går lite överstyr och att det blir rätt så jobbigt efteråt? Den här boken är skriven till människor som har det just så här. Tillhör du denna grupp ska du veta att du inte är ensam. Alkoholproblem är mycket vanligare än man tror. Hur många människor det handlar om är naturligtvis svårt att veta säkert, men det kan röra sig om sex eller rent av tio procent av vår befolkning, och cirka tvåhundrafemtiotusen av dessa finns i arbetslivet. Jag som har skrivit den här boken har varit en av de sex till tio procenten – men i dag dricker jag inte längre alkohol.
8
Skal.indd 8
2015-05-28 15:33
Kapitel 1 Inledning Jaha. Vad är det här för ett slags bok, då? kan man kanske fråga sig. Kommer den att ge mig något över huvud taget? Är det inte bara ytterligare en bok som innehåller en massa fakta om alkohol som jag redan känner till? Att det inte är bra för mig. Att jag borde sluta dricka för min hälsas och min omgivnings skull. Suck! Jo, det är möjligt att tänka just så. Även om förordet gav en viss igenkänningsfaktor behöver det inte alls betyda att man hyser någon större tilltro till innehållet. Man kanske till och med känner ett visst mått av skepsis. Kanske fick man boken av någon som tyckte att man borde läsa den. Eller så köpte man den självmant, för att man söker efter en väg ut ur sin situation. Oavsett vilket är ens motivationsnivå troligen inte den högsta. Du ska veta att dina känslor inte är speciellt konstiga. Din tvekan är naturlig. Du har ju hört allt förr. Du vet hur det hänger samman. Dina förhoppningar om att boken ska ge något vettigt eller bestående kan vara minst sagt begränsade. Detta är helt i sin ordning. Låt oss först konstatera det självklara: Ingen vill ha ett alkoholproblem. Ingen – verkligen ingen – vill frivilligt försaka ett gott liv, ett härligt umgänge och avkopplande stunder med något gott i glaset. Alla som dricker för mycket vet som sagt mycket väl att det inte är bra. Det behöver ingen tala om för en. Vi vet! Man behöver inte heller få höra att levern och andra organ kan ta skada. Vi vet även det. Det finns så många förståsigpåare där ute som är duktiga på att tala om för en vad man borde göra: ”Drick mindre! Sök hjälp! Sluta drick!” En del av dessa personer vet man vill en väl, men det är inte så enkelt som de tror. Och förresten, vadå ”sluta drick”? Det är lätt för dem att säga, de som inte behöver sluta. De kan ju lugnt dricka vidare, ta ett 9
Skal.indd 9
2015-05-28 15:33
glas vin när helst lusten faller på. Man själv ska däremot förpassas till ett ytterst tråkigt, grått och glädjelöst liv. ”Det finns ju behandlingar för alkoholproblem, du kanske borde gå en sådan”, säger de. Jo tack, det hade just varit snyggt! Tänk att behöva förklara det för familj, vänner och arbetskamrater: Jo, det är så att jag blir borta en månad eller mer. Jag ska gå en alkoholbehandling någonstans i obygden. Det där med att söka hjälp känns över huvud taget både onödigt och riktigt jobbigt. Onödigt, eftersom problemet inte har gått helt över styr. Man ligger inte på en parkbänk, direkt. Riktigt jobbigt, för vart ska man vända sig – till någon terapeut som vill vända ut och in på en helt i onödan? Nej, det är alldeles otänkbart. Man slår bort den tanken innan den ens hunnit ta form. Och dessutom har man inte problem av den kalibern. Livet går sin gilla gång och ibland tittar man kanske lite väl djupt i glaset. Det är allt. Och nu har du en bok i handen som handlar om just detta. Alkohol. En bok om problem med alkohol. Och du läser den. Det är väl bra? Det är mer än så. Det är mycket bra! Och som du kanske förstått av det lilla du läst hittills är boken skriven av någon som förstår. Som varit där. Den här boken riktar sig alltså till dig som känner att du dricker för mycket och att det börjar bli ett problem. Det går lika bra att läsa boken även om du upplever att det inte finns något tydligt problem att ta itu med. Det kan ju knappast vara till någon skada? Dock är det nog så att många av oss innerst inne inser att vi har ett problematiskt förhållande till alkohol, eftersom det ofta går lite snett. Lite väl ofta. Men samtidigt, det är mycket som talar emot att just man själv skulle ha ett problem, åtminstone inte av den allvarligare graden. En mängd tankar och farhågor dyker upp när man tänker på detta: Hur illa är det ställt? Hur vet man egentligen om man har ett problem av ett allvarligare slag? Handlar det inte bara om lite oflyt, om att man dricker lite extra på grund av olika omständigheter? Men om du trots allt leker med tanken på att du faktiskt har ett problem, vad skulle det innebära? Vad ska man då ta sig till? Ska man sluta dricka, eller? Ska man bli en sådan där tråkmåns som sitter och mesar med 10
Skal.indd 10
2015-05-28 15:33
en Ramlösa? Ska man säga tack och hej till allt som är roligt och njutbart i livet? Ska livet bli en enda lång raksträcka mot döden? Under årens lopp kan man ha gjort en del olika försök att kontrollera sin motståndskraft. Vem har inte provat att hålla sig borta från alkohol ett tag? Spiknykter under några veckor. Kanske månader, till och med. Och hur gick det? Hyfsat, eller hur? Efter dessa stålsatta perioder kunde man stolt konstatera att det gick utmärkt. Under tiden experimenten pågick hade man inte någon som helst längtan efter öl, vin eller whisky. Så, har man verkligen ett riktigt problem när man i perioder helt kan avstå från alkohol? Är inte det, om något, bevis på att man styr över sitt drickande, och inte tvärtom? Man kan om man verkligen vill! Men ack, så snart man släpps fri från sin självpåtagna, tidsbestämda uppoffring återgår man till sitt vanliga beteende. Allt blir precis som vanligt. Man trasslar till det. Både i livet och i själen. Jäkla alkohol! Att det ska vara så svårt att ha lite kontroll! Känner du igen dig? De allra flesta som har alkoholproblem har det så här. Ens beteenden och frågeställningar är helt naturliga, inte märkliga på något som helst sätt, men man är vanligtvis ensam om dem eftersom man inte vill dela med sig av sina tillkortakommanden. Allt man vill är att kunna dricka normalt, som andra dricker. Man vill kunna njuta av livets goda stunder. Man vill kunna dricka som man gjorde förr. Det är väl knappast för mycket begärt? Jag delar ditt problem. Jag är inte något proffs som arbetar med alkoholproblematik. Jag hade det precis så. Jag har också druckit för mycket. Jag bestämde mig också gång på gång för att dricka på ett annat sätt. Lite mindre, eller bara till helgen, eller bara två glas. Jag ställde upp ett gäng tydliga regler, och tänkte att det inte borde vara så svårt. Men det gick en viss tid och sedan bröt jag mot dem. Eller så tänjde jag lite på dem. För vad är ”ett glas”? Hur stort kan ett glas vara? Det finns glas som rymmer både en och två liter, men som fortfarande bara är ett glas. Till slut insåg jag hur ihåligt det blev, så jag slutade med regelverken och drack som tidigare. Men jag blev besviken på mig själv. På min bristande förmåga att kontrollera 11
Skal.indd 11
2015-05-28 15:33
situationen. Jag, som annars var så duktig på att ta beslut och sedan fullfölja dem! I andra sammanhang var jag både ambitiös och målmedveten. Någon att lita på. Jag gjorde vad jag sa att jag skulle göra, och många gånger lite till. Men när det gällde alkohol fungerade inte viljestyrkan. Det spelade ingen roll hur mycket jag stålsatte mig inför att fullfölja mina olika beslut, förr eller senare gick det åt helvete i alla fall. Det störde mig. Det gick i grunden emot min personlighet. Hur kom det sig? Handlade det kanske om bristande karaktär? Nej, knappast – den hade jag bevisat att jag hade på andra plan. Det måste finnas någon bra teknik för att styra och kontrollera drickandet, tänkte jag. Det måste vara något fel på angreppssättet. Jag fick pröva något annat. Ett nytt regelverk. Jag kände dock allt oftare på mig att allt inte stod rätt till. Jag märkte hur stor roll alkoholen spelade i mitt liv, hur ofta den förekom och hur mycket som kretsade kring den. Att min relation till den inte längre var sund. Jag märkte att öl, vin, drinkar och whisky allt som oftast ställde till det för mig. Det var inte längre som förr, när jag kunde njuta av alkoholen, ha lite roligt och sedan glömma av den tills det var fest igen. Jag bar alkoholen med mig i tankarna, den fanns alltid i bakhuvudet. Jag tänkte på nästa inköp. Jag tänkte på att jag skulle ta en öl efter jobbet. Jag tänkte på det jag ställt till med under en eller annan berusning. Fast om jag nu hade ett alkoholproblem, vad var jag i sådana fall? Jag kunde möjligen acceptera att jag hade ett problem, men där slutade det. Jag ville inte ha någon läkardiagnos och jag ville verkligen inte klassificeras som en … Ja, du vet nog vilket ord jag syftar på. En sådan var jag definitivt inte! Det handlade om både rädsla och skam. Rädsla i avseendet att det var svårt att föreställa sig hur livet skulle arta sig om jag nu hade ett riktigt problem. Skulle det bli värre? Måste jag sluta dricka – och vad skulle det innebära? Skam i avseendet att jag hade en mycket bestämd uppfattning om hur ”de” var, de som hade riktiga problem. Människor som det hade gått käpprätt åt helvete för. Människor som söp ner sig bortom all tänkbar värdighet. De utslagna fyllbultarna som verkligen hade problem! Och likadant, jag betraktade folk som var nyktra som ena präktiga 12
Skal.indd 12
2015-05-28 15:33
torrbollar, som inte längre begrep sig på socialt umgänge. Var det min kommande lott? Var det min framtid? Både de utslagna och de nyktra tråkmånsarna stod mycket långt ifrån min verklighet. Dessa levnadsstilar speglade varken min personlighet, min självbild eller min samhällsklass. Jag har alltså tampats med samma funderingar som du med alkoholproblem sannolikt också gör: samma grubblerier, rädslor och farhågor. Jag är en helt vanligt människa, precis som du, som vill dela med mig av mina erfarenheter av detta problem. Och av en väg framåt. Om du upplever att du har ett alkoholproblem kan du få ut rätt mycket av den här boken. Den tar utgångspunkt i vanliga frågeställningar, tankemönster och företeelser. Vilka är det som hamnar här? Vad är det som gör att man inte kan säga stopp när man borde? Varför kan man inte sköta alkoholfrågan lika effektivt som man sköter andra utmaningar man ställs inför? Är man något slags loser? Och kanske viktigast: Vad ska man göra åt sin situation? Tyvärr är det så att litteratur inom just detta område ofta är faktaorienterad. Så är inte fallet med denna bok. Den är också helt befriad från medicinska perspektiv. Alla som dricker för mycket vet att det inte är nyttigt. Det är ungefär lika uppenbart som informationen ”Rökning kan orsaka cancer” på cigarettpaketen. Inget nytt under solen. Boken ämnar inte heller vara ytterligare en i raden av terapeutiska eller behandlingsorienterade böcker. Då hade du med största sannolikhet inte bemödat dig om att läsa, eller hur? Du hade tröttnat redan på första sidan och lagt bort den. Boken är inte heller moraliserande. Den säger inte: ”Du borde tänka på vad du gör mot din fru, man eller partner, dina barn, föräldrar, vänner och arbetsgivare.” I just den frågan är man många gånger själv den hårdaste domaren. Man vet redan i stora drag vad man gör mot dem. Man vet att man skapar obalans och otrygghet. Man vet mycket väl att ens drickande har lett till problem och oro hos ens nära och kära. Man har ställt till det, det ska gudarna veta! Man förebrår sig för det. Man slår på sig själv och mår ännu sämre. 13
Skal.indd 13
2015-05-28 15:33
Boken kommer alltså inte att lägga fler vikter på dina redan tunga axlar. Du kommer inte att mötas av några fördömanden eller pekpinnar. Däremot kommer du att få se att det finns en del positiva drag som förenar oss – allt är nämligen inte skit med våra personligheter. Du kommer säkerligen också att få några rejäla skratt när du känner igen dig i olika situationer. Men innan vi börjar är det viktigt att återigen klargöra en sak: Ingen vill ha ett alkoholproblem! Denna viktiga utgångspunkt påverkar hur du kommer att läsa boken. När man läser andra böcker kan man lätt sjunka in i författarens resonemang och acceptera mycket av det som skrivs. Är det en skönlitterär bok köper man ofta berättelsen rakt av – om den inte är allt för taffligt skriven, förstås. Likaså, handlar det om en självhjälpsbok är man överlag öppen för olika råd och tips. En läsare som läser en bok om till exempel bantning har en klar självdiagnos: ”Jag har några kilon för mycket”, och är därför inställd på att prova några nya grepp för att gå ner i vikt. Eller ta en bok som handlar om att sluta röka. Även den mest kritiskt lagda rökaren försöker ta till sig av budskapen för att man a) är rökare, och b) vill ändra på det. Självklart, eller hur? I denna bok är det precis tvärtom! Visst kan man ha en insikt om att man dricker för mycket, men ungefär där slutar likheten. Eftersom ingen vill ha ett alkoholproblem kommer de allra flesta att göra allt för att komma så långt bort från den insikten som möjligt. Man vill inte att boken ska gälla just en själv. Man vill helst slippa undan, helst få svart på vitt att man inte har ett problem. Bli frikänd. Det beror ofta på att man innerst inne är rädd för vart boken kommer att leda en. Kommer den säga att man måste sluta dricka? Tanken på ett liv utan alkohol är skrämmande. Om man har ett alkoholproblem och läser de olika kapitlen kommer man ofelbart att söka efter kryphål. Beskrivningar som inte stämmer på just en själv. Sådan där är inte jag, så gör inte jag eller det där har aldrig hänt mig, kan man mycket väl komma att säga. Varenda formulering som inte passar in på en kommer att tas som en inteckning på att det egentligen, när allt kommer omkring, inte är så illa ställt. Vad skönt! 14
Skal.indd 14
2015-05-28 15:33
Eftersom det inte stämmer har jag inget allvarligt problem. Jag kan lugnt dricka vidare ett tag till, kommer man lättad att pusta ut. Du kommer att märka det här fenomenet och vi kommer att komma tillbaka till det. För dig med ett möjligt problem finns alltså ett motsatsförhållande: Du vill söka svar och hjälp i boken – och samtidigt vill du inte vara den som behöver råden. Ta dig en funderare på din egen situation: Hur ser du på detta resonemang? Det är viktigt att vi reder ut detta innan du börjar läsa – för du kommer inte att läsa den här boken som du läser andra böcker. Du kommer att kämpa emot. Där kommer att finnas ett inbyggt motstånd. Det är naturligt. För ordningens skull är det nämligen viktigt att förstå att allt som du kommer att läsa inte kommer att stämma in på dig. Vi har trots allt olika förutsättningar och livsbetingelser. Flera gånger kommer du att säga: ”Men så där gör ju inte jag”, och det kommer säkerligen också att vara en korrekt iakttagelse. Så när något inte stämmer, lägg inte boken åt sidan. Var inte snabb med att se varje avvikelse mellan något boken beskriver och ditt liv som ett bevis på att den inte handlar om dig. Klappa inte ihop boken för gott, utan läs vidare. Var uppmärksam på ditt inbyggda motstånd. Gör dig själv den tjänsten. Men först ska du få några styrkande ord på vägen: Redan nu uppvisar du ett stort mått av gott omdöme. Du sitter med boken i hand och läser. Du läser för att se om detta kan hjälpa dig på något sätt. Du har insett att det föreligger någon form av problemsituation, och du vill söka ett svar på dina frågor om vad som kan göras. Ditt omdöme är därför både sunt och rationellt. Vidare uppvisar du ett moget och ansvarsfullt agerande. Du visar också tecken på insikt och mod. Insikt för att du inser att du borde göra något, och mod för att du vågar närma dig detta fruktansvärt tuffa område. Kanske för allra första gången på allvar. Och det är starkt jobbat av dig! Men det står också klart att ett sunt förnuft och mod inte räcker hela vägen, i alla fall inte när det gäller alkohol. Alla försök till självkontroll har ju misslyckats. Det är som om det finns en kraft som är större och starkare än allt ditt förnuft, all din viljestyrka och allt ditt mod. En kraft utanför din kontroll. 15
Skal.indd 15
2015-05-28 15:33
För att få ut mesta möjliga av boken är det rekommenderat att du läser kapitlen i turordning. Boken är uppbyggd så att de kommande kapitlen bygger vidare på de föregående. Det är därför inte lönt att, så att säga, gå händelserna i förväg. Sträckläs inte heller. Ha inte för bråttom. Läs gärna ett kapitel och låt det sjunka in innan du går vidare till nästa. Ta en paus eller sov på saken – men låt inte boken bli liggande allt för länge. Håll en lagom takt. Till dig som inte har ett alkoholproblem Den här boken riktar sig framför allt till de som känner att de har ett alkoholproblem, och att något borde göras åt den situationen – men den kan naturligtvis även läsas av andra. I kapitlet ”Efterord: Läsanvisning till andra” finns text riktad direkt till er. Eftertanke Varför ska mitt ödes väg ha lett mig till denna situation? Snacka om nederlag att behöva läsa en bok om alkoholproblem! Förnedrande. Jag vet ju knappt om jag har något riktigt problem. Kanske är det här inte alls riktat till en sådan som jag. Du kan ha rätt. Det kan vara så att boken inte alls riktar sig till dig. Men det är viktigt att komma ihåg att det är svårt att veta vad som är vad när det gäller alkohol. Jag, författaren, vet inte om någon annan fråga där det finns så många dimridåer av omskrivningar, förskönanden och undervärderingar som just denna. Vi ”problemdrickare” är experter på att distansera oss, på att försöka hitta en enkel väg ut ur det hela, på att komma så långt bort från området som det bara går. Se inte dig själv som en loser. Det är absolut ingen regel som säger att det bara är förlorare som får alkoholproblem. Kanske kan det rent av vara tvärtom. Vi kommer tillbaka till detta. Men visst finns det också riktiga losers i våra ögon. De som super ner sig fullständigt. Dessa olyckliga människor har med tiden utvecklat en sådan ”talang” för drickande att de knappt förmår annat. Men de föddes sällan till detta öde, till ett liv på en parkbänk. De har efter år av allt för häftig konsumtion hamnat där de är. Ha i åtanke att vi alla riskerar att hamna där när alkoholen successivt tar över. Men vi är inte där än. Och vi ska inte dit heller! 16
Skal.indd 16
2015-05-28 15:33