9789144125688 by Smakprov Media AB

Manifest â&#x20AC;&#x201C; fĂśr ett socialt arbete i tiden

Magnus Dahlstedt & Philip Lalander (red.)

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39915 ISBN 978-91-44-12568-8 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Carina Blomdell Omslagsbild: Shutterstock.com Printed by Eurographic Group, 2018

INNEHÅLL

Författarpresentation 13 Inledning 19

M agn us Da h l st e d t & Ph i l i p L a l a n de r En samtidsanalys 19 Individualisering av sociala problem 20 Den växande ojämlikheten 21 Marknadsorienteringen 23 Socialt arbete i migrationens tid 24 Manifestets upplägg 25 Referenser 31 1 Det sociala arbetets kontrollmaskineri 33 M a rc us H e r z Socialt arbete för vem? 33 Från relation till disciplinering 34 Att bli en produkt 36 De icke-sörjbara 38 Tillbaka till det sociala! 39 Referenser 42 2 Forskningens roll i den statliga kunskapsstyrningens tid 45 Pet e r De l l gr a n Varför framhärdar staten? 45 Statlig kunskapsstyrning – evidenspolitikens konsolidering 47 © F ö rfattarna oc h S tudentlitteratur

Innehåll

Kritik mot evidenspolitiken 51 Två vetenskapsideal 54 Olika rationaliteter? 55 Det räcker inte med metod! 56 Referenser 57 3 Privatisering inom individoch familjeomsorgen 59 M a r i e Sa l l nä s & St e fa n W i k lu n d New Public Management och socialtjänsten 59 Hur stort är inslaget av privata aktörer? 61 Höga vinstuttag och få ideellt drivna verksamheter 63 En problematisk marknad 64 Kan granskning styra marknaden? 66 Vart är vi på väg? 66 Referenser 68 4 Försörjningsstöd mellan individuella brister och samhällsproblem 71 Ta pio Sa l on e n & R ick a r d U l m e st ig Ramar och förhandlingar 71 Lagstiftarens intentioner 73 Den dominerande synen på fattiga 74 Individuell behovsprövning inom handläggningen 76 Socialarbetarens roll inom ekonomiskt bistånd 77 Same, same but different … 79 För insikt och mod! 82 Referenser 83 5 Misstänkliggörandet av socialbidragstagare 85 I ngr i d Sa h l i n Misstänkliggörande och misstro 85 Jämlikhet och integration genom minskade bidrag? 87 Motiv för ”bidragstak” 89 6

Innehåll

Vad är bidrag? 90 Kontrollera mera? 93 Motverka bidragsfusk eller bidrag? 95 Retorikens resultat: ökad misstro 98 Referenser 99 6 Hemlösa i välfärdens ingenmansland 101 H a ns Swä r d Hemlöshetens problem 101 Ta hemlösheten på allvar! 103 Bostaden – det moderna medborgarskapets förutsättning 105 Hemlösas röster 107 Bryt politikens förlamning! 110 Referenser 111 7 Ensamstående mammor och rätten till bostad 113 T ov e Sa m z e l i us Almaz, boendet och framtiden 113 Hemlöshet och aktiveringskrav 115 Jämställdhet – för vem? 117 Barnperspektivet i skymundan 119 I vanmaktens grepp 120 För ett lyssnande socialt arbete! 123 Referenser 124 8 Behovet av stöd till våldsutsatta kvinnor 127 V e ron ic a E k st röm Socialtjänstens uppgift och ansvar 127 Samtalsstöd, kuratorer, terapeuter – eller ingenting alls 129 När logiker krockar 131 Problemet med brist på bostäder 132 Vägar framåt 134 Referenser 136 © F ö rfattarna oc h S tudentlitteratur

Innehåll

9 Socialt arbete som situerad etik 139 Ph i l i p L a l a n de r Heroinerfarna i Norrköping 139 En socialarbetare som ”gör saker som ingen annan gör” 142 När människor görs till receptorsystem och urin 144 Ett socialt arbete i tillblivelse 147 Referenser 150 10 Brottslighet som socialt problem eller ordningsproblem? 151 Pau l a Wa h l gr e n & Robe rt A n de r s s on ”Hårdare tag” på allas läppar 151 Polisen som brottsprevention 152 Brottsprevention utan framförhållning 155 Brottslighet utan orsaker 156 Den reaktiva kriminalpolitiken 157 Ta komplexa problem på allvar! 159 Referenser 161 11 Sluten ungdomsvård och rätten till en ny chans 163 T ov e Pet t e r s s on Viljan till förändring 163 Vad dömda ungdomar vill och vad de tror att de behöver 165 Låt de ungdomar som vill få en ny start på annan ort! 168 Referenser 170 12 Behovet av förändring vid särskilda ungdomshem 173 S of i a E n e l l & M a r i a A . Vo ge l De särskilda ungdomshemmen – reglering och praktik 173 Trots kritik – ungdomshemmens position stärks 175 Vilka är ungdomarna och vad får de för behandling? 176

Innehåll

Personalens motsägelsefulla uppdrag 180 Det behövs förändring! 181 Referenser 183 13 Samhällsvård mellan svek och tillit 185 Z u l m i r Be č ev ić , I ngr i d Höj e r & Y von n e Sjöbl om En mångbottnad utsatthet 185 En marginaliserad målgrupp 186 Betydelsen av tillitsfulla relationer 189 Goda exempel 191 Vuxenblivandets villkor 192 Mot en praktik grundad på tillit! 194 Referenser 196 14 Förorten och det sociala arbetet som försvann 199 Ov e Se r n h e de Förorten i centrum 199 Våldet och förortens militarisering 200 Staden och den urbana vreden 202 Nya former för social mobilisering 205 Referenser 210 15 Orten och stadens demokratisering 213 Na z e m Ta h v i l z a de h, M agn us Da h l st e d t & L isa K i ng s En missriktad förortsdebatt 213 Vad stadens demokratisering inte är 216 Rätten till staden 218 Referenser 222

Innehåll

16 Social mobilisering och samhällsarbetets potential 225 E n r iqu e Pé r e z Samhällsarbete – en misslyckad historia? 225 Misslyckade lokala utvecklingsprogram 227 Ovilja och oförmåga till förändring 228 Öppningar inför framtiden 233 Referenser 234 17 Idéburet socialt arbete som kraft för social rättvisa? 237 Dav i d E k hol m & T hom a s Öh lu n d Frivilligt och offentligt 237 Röst och service 239 Samverkan i praktiken – några utblickar 242 Tre spänningar 245 Referenser 248 18 Bärplockarna, utsattheten och de frivilliga krafterna 251 Eva W i k st röm & N e dž a d M e šić Bär och (o)fri rörlighet 251 Kris i bärskogen 252 Bärindustrin och den globala arbetskraften 254 Regleringar och skyddsnät 256 Mobilisering för bärplockarnas sak 258 Det kommunala ansvaret 260 Socialt arbete för en global värld! 262 Referenser 264 19 De fattigas rörlighet som socialpolitiskt problem 267 M agn us Da h l st e d t, Si mon H ä r n bro & V i k t or V e st e r be rg ”Sorry about the mess here in Sweden …” 267 ”De fattiga EU-migranterna” – ett moraliskt problem 268 ”Zigenarna” – ett välfärdsproblem 271

Innehåll

”Lösdriveriet” – ett rashygieniskt problem 273 Fortsatt kamp för mänskliga rättigheter! 276 Referenser 277 20 Kulturkompetens och antirasistiskt socialt arbete 279 M a s ou d K a m a l i & J e s sic a H . Jöns s on Socialt arbete som antirasistisk profession 279 Migration och behovet av nya perspektiv och färdigheter 282 Kulturkompetens inom socialt arbete 284 Kultur som orsak till sociala problem? 285 Strategier för ett antirasistiskt socialt arbete 286 Referenser 289 21 Brandväggar och det sociala arbetets professionsetik 291 A n na Lu n dbe rg, Sa bi n e Gru be r & E r ic a R igh a r d Från progression till repression 291 Demokratiska principer och mänskliga rättigheter 294 Är brandväggar möjligt? 297 Socialt arbete ska motverka social utsatthet 300 Referenser 301 22 Kris, katastrof och ekosocial hållbarhet 303 C a r i n Björ ngr e n C ua dr a Att reducera risk för katastrof 303 Socialt arbete, kris och katastrof 305 Problematiska framtidsscenarier 306 Resiliens och grönt socialt arbete 308 För ekosocial hållbarhet! 310 Referenser 312

KAPITEL

Privatisering inom individoch familjeomsorgen M a r i e Sa l l nä s & St efa n W i k lu n d

Privata aktörer har en framträdande roll inom flera av socialtjänstens verksamhetsområden, något som påverkar förutsättningarna för arbetet. Forskningen har pekat ut flera problem som är förknippade med den typ av marknadsförhållanden som råder på socialtjänstområdet. En försvårande omständighet är att de som direkt berörs av socialtjänstens insatser är en socialt selekterad grupp med svag samhällsposition och med starkt begränsade möjligheter att utöva någon form av konsumentmakt. I kapitlet diskuteras privatiseringens omfattning och konsekvenser, samt i vilken riktning man ska tro att utvecklingen går i framtiden.

New Public Management och socialtjänsten Under de senaste decennierna har marknadsorientering och konkurrensutsättning blivit starka inslag inom välfärdsområdet. Att organisera den offentliga förvaltningen enligt principer hämtade från näringslivet, liksom att utsätta välfärdstjänsterna för konkurrens genom att öppna för privata alternativ är grundpelare inom New Public Management, NPM (Johansson m.fl. 2015; se även kapitlet Inledning i denna bok). NPM har många förespråkare, medan andra menar att denna doktrin står för fel väg att gå när det gäller verksamheter där samhället har ett särskilt ansvar för medborgarna och där det därför inte går att förlita sig på marknader och de mekanismer som uppstår där. Hur man än ser på saken kan vi konstatera att när det gäller socialtjänstens individoch familjeomsorg har den stora omfattningen av privat utförda tjänster en betydande påverkan på förutsättningarna för arbetet. I det följande ska vi först säga något om den speciella form av marknad som © F ö rfattarna oc h S tudentlitteratur

Marie Sallnäs & Stefan Wiklund

finns för socialtjänstens insatser samt beskriva hur omfattande inslaget av privata aktörer är, för att sedan kort diskutera dess konsekvenser. Avslutningsvis, i vilken riktning ska man tro att utvecklingen går framöver? Konkurrensutsättning innebär att privata företag får möjlighet att erbjuda tjänster som tidigare endast har producerats inom den offentliga sektorn. Inom socialtjänstens område betyder det att privata aktörer (vinstsyftande eller icke-vinstsyftande/ideella) bjuds in att konkurrera om tjänster som tidigare utförts av kommuner och landsting (eller möjligen staten). Den marknad som uppstår brukar benämnas kvasi-marknad (Bartlett & Le Grand 1993) och en sådan föreligger alltså när socialtjänstens insatser, exempelvis öppenvårdsprogram för missbrukare eller institutionsvård för barn och unga, utsätts för konkurrens mellan olika privata och offentliga vårdgivare. Speciellt med kvasi-marknader är att det offentliga – i vårt fall kommunernas socialtjänst – snarare än brukaren finansierar tjänsten. Dessutom försvagas brukarens konsumentmakt bland annat av att tjänsterna ofta upphandlas av offentliga aktörer snarare än väljs av brukarna utifrån deras preferenser. Det är med andra ord socialtjänsten som intar positionen som kund, inte den missbrukare som ska ha insatsen eller det barn och/eller de föräldrar som berörs av exempelvis en placering vid institution (hem för vård eller boende, HVB). Forskningen har lyft fram en rad problem och svårigheter som rör kvasi-marknader, något som vi ser tydliga uttryck för inom socialtjänstens område. De handlar exempelvis om att verklig konkurrens ofta saknas och att det är svårt att skriva tillräckligt detaljerade kontrakt mellan upphandlarna (socialtjänsten) och vårdgivarna när det gäller tjänsternas omfattning, innehåll och kvalitet. Välfärdstjänster, inte minst de tjänster som rör socialtjänstens område, utmärks också av ett särdrag i den meningen att de materialiseras i det ögonblick utföraren möter brukaren och mer eller mindre upphör när denna interaktion avslutas. De avsätter inte heller påtagliga fysiska spår. Dessa förhållanden gör det svårt att i förväg – exempelvis vid kontraktsskrivning – specificera och bedöma tjänsternas kvalitet liksom att följa upp och granska den i efterhand.

3 Privatisering inom individoch familjeomsorgen

Hur stort är inslaget av privata aktörer? De privata aktörerna finns inom många välfärdsområden, liksom inom flera delar av socialtjänstens verksamhetsområde, men har en särskilt framträdande roll inom den expansiva institutionsvården för barn och unga. De privata hemmen har under flera decennier haft en dominerande position, medan de offentligt drivna verksamheternas andel stadigt krympt. Det stora antalet ensamkommande barn som kommit till Sverige under de senaste åren har emellertid gett upphov till en ny marknadsnisch, där de privata företagen visserligen har etablerat sig, men parallellt har också kommunerna i större skala startat nya HVB för första gången på många decennier. I dag är cirka hälften av HVB-hemmen för barn drivna av privata vårdgivare, men tittar man på de traditionella hemmen, det vill säga de som riktar sig till unga med sociala problem, är andelen så hög som cirka sju av tio (Meagher m.fl. 2016). Också inom institutionsvården för vuxna har de privata aktörerna ett stadigt fäste sedan lång tid (Lundström et al. 2018). När det gäller vård för den utsatta grupp unga som placeras i HVB och för de vuxna som är i behov av vård för missbruksproblem har alltså de privata vårdgivarna en stark ställning på fältet. Det innebär att det är dessa aktörer som i stor utsträckning organiserar och bestämmer vårdens utbudssida. Om man tittar närmare på de privata aktörerna inom HVB-vården för barn och unga ser man en tydlig tendens till ägarkoncentration. Cirka 20 procent av institutionerna ägdes år 2014 av ett större vinstdrivande bolag (driver tre eller fler institutioner). De fem största bolagen i denna kategori stod för två tredjedelar av institutionerna. Av dessa fem bolag var tre ägda av riskkapitalbolag och ett listat på börsen (Meagher m.fl. 2016). De stora koncernernas tillvägagångssätt har bland annat inneburit att man köpt upp existerande verksamheter för att införliva dem i det egna utbudet. Attendo, Humana och Frösunda är tre stora koncerner som sedan något decennium gjort entré på socialtjänstmarknaden och som vuxit kraftigt under senare år. Man bedriver HVB, men har också en rad andra ”produkter” som riktar sig mot socialtjänsten. Att ha ett brett utbud av tjänster, så kallad produktdifferentiering, är viktigt i sig och på Attendos webbplats står exempelvis att man ”täcker större delen av socialtjänstens behov” (Attendo 2018).

Marie Sallnäs & Stefan Wiklund

Ett relativt nytt fenomen är att bemanningsföretagen har börjat intressera sig för socialtjänstens område. Då och då kan man se annonser från privata företag som vill locka socionomer att arbeta hos dem som hyrsocionomer eller ”konsulter”, för att dessa sedan ska bli uthyrda till socialtjänstkontor som har behov av arbetskraft. Detta i stället för att socionomerna blir anställda direkt av kommunerna. Sannolikt finns det både pull- och push-faktorer inblandade. Pull-faktorer består av attraktiva förhållanden, exempelvis att bemanningsföretagen enligt annonserna erbjuder både goda löner och flexibilitet i arbetssituationen. Push-faktorer rör omständigheter som gör att man söker sig bort från något, exempelvis ansträngda arbetsförhållanden i socialtjänsten. Det saknas säkra uppgifter om hur vanligt det är med socionomer som hyrs ut av bemanningsföretag, men en rimlig uppskattning är att mer än hälften av landets kommuner anlitat hyrsocionomer under de senaste åren. Det område inom socialtjänstens individoch familjeomsorg (IFO) där användandet av hyrsocionomer förefaller mest utbrett är den sociala barnvården. Det betyder dock inte att socionomkåren i sin helhet i någon större omfattning gått till privata arbetsgivare. År 2015 hade endast 15 procent av socionomerna anställning inom den privata sektorn (Shanks m.fl. 2018). Oavsett omfattningen innebär förekomsten av hyrsocionomer vid social kontoren att privatiseringen nått ända in i socialtjänstens kärna, det vill säga in till det handläggande och utredande arbete som föregår olika insatser. Här finns emellertid lagmässiga begränsningar. Att genomföra en utredning och fatta beslut om åtgärd kan i princip inte utföras av någon annan än socialtjänstens egen personal, eftersom detta är myndighetsutövning och sådan kan inte privatiseras. Avgränsningen av vad som är myndighetsutövning är emellertid oklar, så med nuvarande rättsläge är det osäkert hur stort bemanningsföretagens potentiella utrymme faktiskt är inne i socialtjänstens egen organisation. Inom andra välfärdsområden som hälso- och sjukvården har anlitande av bemanningsföretagens tjänster, exempelvis hyrläkare, vållat stora problem i form av bristande personalkontinuitet och höga kostnader för landstingen. Det finns ännu inte så mycket kunskap om konsekvenserna av hyrsocionomer inom socialtjänsten, men det är rimligt att tro att den ökade förekomsten av sådan personal är en negativ faktor om man vill uppnå kontinuitet i kontakterna med brukarna. Inte minst bland barn i 62

3 Privatisering inom individoch familjeomsorgen

samhällsvård finns tydliga och starka önskemål om kontinuerlig kontakt med ansvarig person inom socialtjänsten (IVO 2014; Lindahl & Bruhn 2017). Hyrsocionomer på tillfälliga kontrakt ökar knappast förutsättningarna för att uppfylla sådana önskningar.

Höga vinstuttag och få ideellt drivna verksamheter Det har rapporterats om höga vinstuttag för privata företag inom socialtjänstens område (Sallnäs & Wiklund 2011) och i media har till exempel HVB för barn och unga beskrivits som ”guldgruvor” för vinstsyftande aktörer (Dagens Industri 2014; Meagher m.fl. 2016). Den så kallade Reepaluutredningen (SOU 2016:78) fick i uppdrag att utreda hur man från samhällets sida kan förhålla sig till de höga vinstnivåerna hos företag som är aktiva på välfärdsområdet. Utredningen har lagt ett relativt försiktigt förslag om att vinster inom välfärdsområdet ska begränsas till max 7 procent plus statslåneräntan, men det har väckt mycket starka reaktioner bland både vårdföretagare och i den politiska världen. När detta skrivs vet vi inte vad som kommer att hända med förslaget, men klart är att frågan om vinster i välfärdssektorn är en av de riktigt kontroversiella och politiskt laddade frågorna. Går man till de opinionsundersökningar som regelbundet görs av SOM-institutet i Göteborg, framgår att stora delar av svenska folket är för valfrihet inom välfärdsområdet, något som ju ofta kopplas ihop med privata utförare, men negativa till vinster i välfärden (Nilsson 2014). De höga vinstuttag som vi sett i verksamheter inom socialtjänstens område, liksom inom andra välfärdssektorer, är alltså i viss mening i strid med folkopinionen. Privata aktörer behöver emellertid inte ha som främsta mål att göra vinst. De privata vårdgivarna som erbjuder tjänster till socialtjänsten kan också vara icke-vinstsyftande, det vill säga de tillhör den ideella sektorn. Det handlar om organisationer som Stadsmissionen och Frälsningsarmén. Ofta beskrivs dessa vårdaktörer som ett tredje alternativ till vinstsyftande respektive offentligt drivna verksamheter. De ideella organisationerna kan, liksom de vinstsyftande verksamheterna, ha fördelarna som ligger i att befinna sig utanför den tunga offentliga apparaten, men har samtidigt – i princip – idéer snarare än vinst som den primära drivkraften. Man kan fråga sig varför den ideella sektorn är så liten på socialtjänstmarknaden. De ideella aktörerna står för en blygsam andel inom såväl HVB-vården som © F ö rfattarna oc h S tudentlitteratur

Marie Sallnäs & Stefan Wiklund

öppenvården och det gäller både barnavårds- och missbruksområdet (även om de är något starkare inom missbruksområdet). Den svaga positionen för icke-vinstsyftande aktörer skiljer Sverige från många andra länder där den ideella sektorn kan vara mycket stark och svara för utförandet av en stor del av insatserna för utsatta människor (se Lundström m.fl. 2018). En förklaring till att de ideella verksamheterna inte har någon större andel av marknaden är att de – till skillnad från vinstsyftande företag – sällan har expansion som en inneboende drivkraft. Dessutom har kon kurrensutsättningen kanske i främsta hand syftat till att öka den ekonomiska effektiviteten snarare än att diversifiera tjänsteutbudet. Man kan se uttryck för detta vid upphandlingar då priset på tjänsten spelar en stor, och ibland avgörande, roll även om kvalitetsaspekter också ska vägas in. Ett sådant förhållande gynnar vinstsyftande företag som har lättare att anpassa sig till den typen av marknadsvillkor. De ideella organisationerna är inte lika lättrörliga som vinstsyftande företag. De kan inte ta lika stora risker och man är beroende av acceptans och legitimitet bland både allmänhet och de egna medlemmarna. Sammanfattningsvis kan man säga att flera av de drag som utmärker ideella verksamheter försvårar för dem att hävda sig på marknaden. Frågan är om förutsättningarna för denna typ av organisationer skulle kunna förbättras.

En problematisk marknad Som nämndes inledningsvis har forskningen pekat på flera problem som är förknippade med den typ av marknadsförhållanden som råder för social tjänstens insatser. Ett sådant problem rör förbindelserna mellan de vård givare som ska konkurrera med varandra och socialtjänsten som kund. De tjänster det handlar om beskrivs ibland av ekonomer som trovärdighets varor, det vill säga de är tjänster där säljaren vet mer om köparens situation och behov än kunden, vilket kan leda till överproduktion av vissa tjänster. För att ta ett exempel från nationalekonomen Erik Lindqvist (2014) så vet de som driver ett HVB för barn och unga efter en tid mer om situationen för de barn som är placerade än socialtjänstens personal. Om man från HVBhemmets sida vill förlänga vårdtiden eller lägga till inslag i behandlingen kan det vara för att ungdomen faktiskt behöver eller vill det, men det kan också vara ett sätt att från HVB-företagets sida skapa sin egen efterfrågan. 64

3 Privatisering inom individoch familjeomsorgen

För socialtjänsten som finansierar det hela, men vars personal inte finns på plats och som inte träffar den unge regelbundet, är det svårt att veta om det ena eller det andra är fallet. Också för ungdomarna och deras familjer kan det vara svårt att skilja ekonomiskt betingade propåer om förlängd eller utökad vård från reella behov. Om verksamheter har höga avkastningskrav på sig och efterfrågan på trovärdighetsvarorna varierar ökar risken för att avkastningsrelaterad hänsyn faktiskt spelar roll. Det är ingen överdrift att säga att det är problematiskt om tidsram och innehåll i socialtjänstens skattefinansierade insatser styrs av vinstsyftande aktörers behov av att öka efterfrågan på sina tjänster. Detta är ett grundproblem som är intimt knutet till den (kvasi)marknad för socialtjänstinsatser som vuxit fram under de senaste decennierna. Vad innebär då konkurrensutsättning och medföljande privatisering för brukarna? Det är inte helt lätt att svara på den frågan, men om man utgår från ökad kvalitet i insatserna som ett brukarintresse så kan vi konstatera att det inte finns några studier som kan säga om privata respektive offentliga utförare också medför skillnader i kvalitet. Det finns metodologiska svårigheter förknippade med att göra studier som kan säga vad ägarformen i sig spelar för roll för kvaliteten (det krävs att verksamheterna verkligen är jämförbara, det vill säga riktar sig till samma grupper, att kvalitet kan operationaliseras på ett rimligt sätt och så vidare). Här är vi alltså svaret skyldiga. Som vi beskrivit ovan står det emellertid tämligen klart att det finns flera svårigheter förbundna med socialtjänstmarknaden, exempelvis hur upphandlingsprocedurer ska hanteras, hur fungerande kontrakt ska kunna tecknas med utförarna och hur den asymmetri i information som ofta råder ska motverkas. Vi kan också konstatera att de som direkt berörs av konkurrensutsättningen är en socialt selekterad grupp med svag samhällsposition och begränsade möjligheter till att utöva någon form av konsumentmakt. Det är tveksamt om man på individnivå kan tala om ”efterfrågan” på socialtjänstens insatser, eftersom brukarna ofta står inför beslut de själva inte fattat och i vissa fall motsätter sig att över huvud taget bli föremål för insatserna.

Marie Sallnäs & Stefan Wiklund

Kan granskning styra marknaden? Med de privata aktörernas inträde på socialtjänstmarknaden har följt ökad betoning på granskning. Bakgrunden till denna utveckling har att göra med flera olika faktorer, inom socialtjänstområdet bland annat så kallade vårdskandaler och en vanvårdsutredning som visat att barn åtminstone historiskt har kunnat fara mycket illa i samhällets vård (SOU 2011:61). Det samhälleliga svaret har varit förstärkt granskning genom IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Men granskningssamhällets framväxt och dess tydliga avtryck inom det sociala området har också underblåsts av de privata vårdgivarnas expansion och den informationsasymmetri som råder när utföraren av en tjänst, till exempel vid en HVB-placering, vet mer om klientens situation än den socialtjänst som köper tjänsten. När staten själv (i vid mening) inte står för olika insatser, utan dessa köps på en marknad, ökar kraven på kunskap om insatsernas innehåll och kvalitet via olika granskningsaktiviteter. Stora och tunga system har upprättats och det till avsevärda samhälleliga kostnader. När det gäller HVB för barn och unga – en mycket känslig insats som berör en av de mest utsatta grupperna i samhället – kan man emellertid vara långt ifrån säker på granskningens formativa och kvalitetsdrivande förmåga. Forskning visar att granskningsaktiviteterna har svårt att komma åt centrala kvalitetsaspekter som relationerna mellan barn och personal och hur barnen själva uppfattar vården, liksom hur man kan koppla vården till aktuell forskningskunskap (se Pålsson 2018). Det finns heller inget som talar för att granskningen i någon nämnvärd utsträckning reglerar marknaden i sig, exempelvis vad gäller sammansättningen av aktörer. För HVB-hemmen kan granskningen emellertid fylla en legitimerande funktion där frånvaro av anmärkningar från IVO blir ett slags valuta på HVB-marknaden.

Vart är vi på väg? Det är svårt att tro att den omfattande privatiseringen av insatser på socialtjänstområdet kommer att vända på sådant sätt att offentliga aktörer återtar sin tidigare dominerande roll. Liksom inom skolan, äldreomsorgen och andra välfärdssektorer har de privata aktörerna klivit in med stora steg och 66

3 Privatisering inom individoch familjeomsorgen

de har så att säga etablerat ett faktum: vi hör hemma här. De har också starka företrädare som kan påverka beslutsfattare och politiker, vilket synts inte minst i den omfattande kampanjen mot Reepalu-utredningens förslag om vinstbegränsning inom välfärdsområdet (SOU 2016:78). Det är med andra ord tänkbart att de privata aktörerna befäster sin redan dominanta ställning, samtidigt som det är lika tänkbart att bemanningsföretagen expanderar ytterligare. I ljuset av en sådan utveckling kan man se framför sig en socialtjänst som kommit att bli en myndighets apparat som enbart utreder, avslår eller beviljar insatser som sedan utförs av olika privata utförare. Besluten kan grunda sig på underlag som tagits fram av hyrsocionomer som finns inom den egna verksamheten, eller av privata underlagsproducenter av annat slag. Som nämnts finns det emellertid formella hinder för privata aktörer när det gäller myndighets utövning. För de insatser som beviljas finns – som framgått – inga liknande begränsningar. Avslutningsvis: Man kan anta att när sammansättningen av privata respektive offentliga utförare ändras på ett fält, påverkas också de institutionella logikerna (Meagher m.fl. 2016; Thornton m.fl. 2012). Marknadslogiken rör exempelvis hur vårdproducenter hanterar konkurrenter på marknaden samt strategier för expansion och avkastning från verksamheten (Dellgran 2015). En stor andel privata aktörer innebär rimligtvis att en sådan logik får en starkare roll, vilket är en grundläggande förändring i villkoren för det sociala arbetet, för det professionella handlingsutrymmet och för de insatser som ges. De problem som lyfts fram när det gäller att konkurrensutsätta socialtjänstens insatser har främst rört systemnivån, men ytterst är det brukarna som betalar priset för en problematisk socialtjänstmarknad. Den centrala frågan är hur brukarnas intressen ska komma i första rummet i en socialtjänst där snabbfotade entreprenörer med lyhördhet för marknadens krav spelar en allt större roll.

Marie Sallnäs & Stefan Wiklund

Referenser Attendo.se (2018) https://www.attendo.se/IOF [hämtad 2018-01-16]. Bartlett, Will & Le Grand, Julian (1993) ”The Theory of Quasi-Markets”, i: Le Grand, Julian & Bartlett, Will (red.) Quasi-Markets and Social Policy, London: Macmillan. Dagens Industri (2014) ”Ungdomshem en guldgruva”, 19 november. Dellgran, Peter (2015) ”Människobehandlande professioner”, i: Johansson, Staffan m.fl. (red.) Människobehandlande organisationer: Villkor för ledning, styrning och professionellt välfärdsarbete, Stockholm: Natur & Kultur. IVO (2014) Tillsynsrapport: Tillsynens viktigaste iakttagelser verksamhetsåret 2013, Stockholm: IVO/Inspektionen för vård och omsorg. Johansson, Staffan, Dellgran, Peter & Höjer, Staffan (2015) ”Inledning”, i: Johansson, Staffan m.fl. (red.) Människobehandlande organisationer: Villkor för ledning, styrning och professionellt välfärdsarbete, Stockholm: Natur & Kultur. Lindahl, Robert & Bruhn, Anders (2017) ”Foster Children’s Experiences and Expectations Concerning the Child-Welfare Officer Role: Prerequisites and Obstacles for Close and Trustful Relationships”, Child & Family Social Work, 22(4), 1415–1422. Lindqvist, Erik (2014) Institutionsvård, incitament och information: En ESO-rapport om placering av ungdomar med sociala problem, Stockholm: Finansdepartementet, Regeringskansliet. Lundström, Tommy, Sallnäs, Marie & Wiklund, Staffan (2018) ”Marknadsutrymme för privata utförare inom social barn- och ungdomsvård och missbruksvård: Förändringar och drivkrafter”, i: Sallnäs, Marie & Wiklund, Stefan (red.) Socialtjänstmarknaden: Om marknadsorientering och konkurrensutsättning av individoch familjeomsorgen, Stockholm: Liber. Meagher, Gabrielle, Lundström, Tommy, Sallnäs, Marie & Wiklund, Stefan (2016) ”Big Business in a Thin Market: Understanding the Privatization of Residential Care for Children and Youth in Sweden”, Social Policy & Administration, 50(7), 805–823. Nilsson, Lennart (2014) ”Nej till vinstutdelning – ja till valfrihet i välfärden”, i: Bergström, Annika & Oscarsson, Henrik (red.) Mittfåra & marginal, SOM-institutet, Göteborgs universitet. Pålsson, David (2018) The prerequisites and practices of auditing residential care. On licensing and inspection of residential homes for children and youth in Sweden, Stockholm: Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. Sallnäs, Marie & Wiklund, Stefan (2011) ”Privata utförare av välfärdstjänster: Om marknad och konkurrensutsättning inom individoch familjeomsorgen”, Socionomen, 8, 23–27.

3 Privatisering inom individoch familjeomsorgen

Shanks, Emelie, Lundström, Tommy, Sallnäs, Marie & Wiklund, Stefan (2018) ”Om socionomers arbetsmarknad i en tid av privatisering”, i: Sallnäs, Marie & Wiklund, Stefan (red.) Socialtjänstmarknaden: Om marknadsorientering och konkurrensutsättning av individoch familjeomsorgen, Stockholm: Liber. SOU 2011:61, Vanvård i social barnavård, Slutbetänkande av Utredningen om vanvård i den sociala barnavården. SOU 2016:78, Ordning och reda i välfärden, Delbetänkande från Välfärdsutredningen. Thornton, Patricia H., Ocasio, Will & Lounsbury, Michael (2012) The Institutional Logics Perspective: A New Approach to Culture, Structure, and Process, Oxford: Oxford University Press.

Redaktörer för denna bok är Magnus Dahlstedt och Philip Lalander. Övriga författare är Robert Andersson, Zulmir Bečević, Carin Björngren Cuadra, Peter Dellgran, David Ekholm, Veronica Ekström, Sofia Enell, Sabine Gruber, Marcus Herz, Simon Härnbro, Ingrid Höjer, Jessica H. Jönsson, Masoud Kamali, Lisa Kings, Anna Lundberg, Nedžad Mešić, Enrique Pérez, Tove Petersson, Erica Righard, Ingrid Sahlin, Marie Sallnäs, Tapio Salonen, Tove Samzelius, Ove Sernhede, Yvonne Sjöblom, Hans Swärd, Nazem Tahvilzadeh, Richard Ulmestig, Paula Wahlgren, Viktor Vesterberg, Stefan Wiklund, Eva Wikström, Maria A. Vogel och Thomas Öhlund.

Manifest

– för ett socialt arbete i tiden

Fattigdom, missbruk, kriminalitet, hemlöshet – allt tycks i dag göras till individuella problem, som om individer levde sina liv isolerade från samhälleliga och politiska strukturer. Det ses numera som närmast naturligt att människor sover på gatan och i trappuppgångar, ber om pengar utanför affären och att medellivslängden skiljer sig markant mellan olika bostadsområden och delar av landet. Men i själva verket har dessa ojämlikheter skapats genom politiska beslut. Det som mer eller mindre utelämnas i dagens socialpolitiska debatt är vad det är som orsakar dessa ojämlikheter och vad ojämlikheterna har för konsekvenser. Människor som möter det sociala arbetet upplever sig allt för ofta bli objektifierade, omgjorda till akter eller ärenden. Och allt för lite uppmärksamhet ägnas åt frågan om hur ett långsiktigt förebyggande socialt arbete kan utvecklas, med fokus på dialog, tillit och lyssnande mellan socialarbetare och klient. Förändring krävs för att de ambitioner om demokrati, solidaritet och jämlikhet som anges i socialtjänstlagens portalparagraf 1§ ska bli något mer än just ambitioner. Det som krävs är ett socialt arbete i tiden, av människor, med människor och för människor. Boken riktar sig främst till studerande på socionomprogrammet såväl som socialsekreterare och andra verksamma inom det sociala arbetets verksamhetsområden, men även till en bredare allmänhet med intresse för sociala frågor och samtida socialpolitik, dess utmaningar och möjligheter. Art.nr 39915

studentlitteratur.se